Statsutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 mars 1911 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition till Riksdagen
angående pensionsunderlag för innehafvaren af de med
hvarandra förenade befattningarna såsom öfverläkare vid
Stockholms hospital och professor i psykiatri vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet, jämte en i ämnet väckt
motion. (2:a Afd.)

I en den 16 december 1910 aflåten, till statsutskottets förberedande
behandling öfverlämnad proposition, nr 65, har Kungl. Maj:t under åberopande
af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att besluta, det i lönestaterna för
statens hospital och asyler samt för karolinska mediko-kirurgiska institutet
skall, i den förra staten under Stockholms hospital och i den senare under
professuren i psykiatri införas en anmärkning af följande innehåll: »Så
länge den föreskrift kvarstår, att öfverläkarbefattningen vid Stockholms
hospital och professuren i psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
skola vara förenade med hvarandra, skall pensionsunderlaget för
de båda förenade tjänsterna utgöra 5,000 kronor eller för den innehafvare
af befattningarna, hvilken är i åtnjutande af ålderstillägg å professuren,
5,600 kronor».

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
i ärendet anfört följande:

»Bland de lärarbefattningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,
hvilka berördes af den utaf Riksdagen år 1908 efter framställning från
Eders Kungl. Maj:t fastställda löneregleringen för universiteten och nämnda
institut, jämte de af Riksdagen godkända villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de nya aflöningsförmånerna, var dittillsvarande extraordinarie
professuren i psykiatri. Förändringen i professurens ställning blef dock
ej särdeles betydande. Den inskränkte sig till att lärostolen, i sammanhang
med den allmänna förvandlingen af de extraordinarie professurerna

Bihang till Jliksct. prof. 1911. 4 Samt. 1 Afd. 22 Höft. (Nr 25) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

till ordinarie professurer, blef ordinarie professur, att det ålderstillägg,
som efter viss tids tjänstgöring tillkom professurens innehafvare, höjdes
från sitt dåvarande belopp, 500 kronor, till 600 kronor, likasom vid öfriga
professurer, samt att professorn underkastades nyss omförmälda villkor och
bestämmelser. Dessa innehöllo emellertid i derå hänseenden samma föreskrifter,
som förut varit tillämpliga. I ett afseende gjordes för professorsbefattningarna
inom de medicinska fakulteterna och vid institutet undantag
från den allmänna bestämmelsen om förbud att förena de af löneregleringen
berörda ordinarie befattningar med annan tjänst å rikets, Riksdagens eller
kommuns stat, i det att dylik förening medgafs i fråga om de medicinska
professurerna, när föreningen var föreskrifven eller medgifven i vederbörande
af Kungl. Maj:t fastställda stadgar eller Ivungl. Maj:t i särskilda
fall annars funne skäl därtill gifva lof.

Särskild! för professuren i psykiatri var detta undantag af den betydelse,
att i själfva verket aflöningens storlek vid denna professur, 4,000
kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
ej undergick någon förhöjning med hänsyn därtill, att med professuren
var förenad öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka och
därmed förknippade aflöningsförmåner, utgörande 4,000 kronor jämte boställsvåning
med bränsle och elektrisk belysning. Den sammanlagda aflöning,
som de förenade tjänsternas innehafvare sålunda åtnjöt, ansågs,
såsom antydt, vid löneregleringen vara så stor, att den sedvanliga professorsaflöningen,
7,500 kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar, ej borde ifrågakomma för professorn i psykiatri.

Beträffande den nyss omförmälda tjänsteföreningen meddelades först
provisoriska bestämmelser genom nådigt bref den 18 januari 1861. Under
år 1876 inkom till Kungl. Maj:t underdånig framställning, afseende att
för framtiden betrygga sambandet mellan ifrågavarande båda tjänster, och
genom nådigt bref den 26 januari 1883 förordnade Kungl. Maj:t, att vid
inträffad ledighet af öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka
och extraordinarie professors beställningen i psykiatri vid karolinska
institutet befattningarna skulle förenade och samtidigt anslås till ansökning
lediga, hvarjämte föreskrifter meddelades rörande förfarandet vid tjänsternas
tillsättning m. m.

För ytterligare utredning af den fråga, som jag under denna punkt
ämnar framlägga för Eders Kungl. Maj:t, nämligen frågan om storleken af
pensionsunderlaget för de förenade befattningarnas innehafvare, har jag nu
blott att omförmäla, hurusom år 1910 af Riksdagen beslutits ändring af
lönestaterna för statens hospital och asyler in. m., hvarom utfärdats nådigt
bref den 4 juli 1910. I den nya från och med år 1911 gällande löne -

Statsutskottets utlutande Nr 25.

3

staten upptagas de särskilda befattningshafvarnas aflöningsförmåner särskildt
för hvarje hospital. Såvidt angår öfverläkaren vid Stockholms hospital,
skedde år 1910 ej annan förändring i lians aflöningsförmåner än att det
bestämdes, att för honom, liksom för öfriga öfverläkare, aflöningen kunde
efter 10 år höjas med 600 kronor, dåra! 400 kronor ansåges utgöra lön
och 200 kronor tjänstgöringspenniugar — den kontanta begynnelseaflöningen
4,000 kronor är å sin sida fördelad i lön 2,666 kronor 66 öre och
tjänstgöringspenningar 1,333 kronor 34 öre.

b rågan om nyssnämnda ändring i lönestaterna för statens hospital och
asyler förelädes liders Kungl. Maj:t den 14 januari 1910 i sammanhang
med andra statsregleringsärenden. Det framgår af vederbörande departementschefs
yttrande i det vid statsverkspropositionen år 1910 fogade utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för nyssnämnda dag, att
förutsättningen för den kontanta begynnelseaflöningens bibehållande för
öfverläkaren vid Stockholms hospital vid dess förutvarande belopp af 4,000
kronor var att nyssberörda tjänsteförening skulle fortfara att äga bestånd.
Väl har något uttryckligt förbehåll om rätten till denna tjänsteförening ej
förknippats med de vid omförmälda lönereglering af Riksdagen fästa sedvanliga
villkor om förbud för vederbörande tjänstemän att med sin tjänst
förena annan befattning å rikets, Riksdagens eller kummuns stat. Men
att ifrågavarande tjänsteförening öfverensstämmer med Riksdagens vilja, är
uppenbart på grund af de af mig omförmälda bestämmelser om tjänsteförening
i fråga om professurer vid karolinska institutet.

Jag antydde nyss, att den fråga, för hvars belysande jag ansett nödigt
att förutskicka dessa meddelanden, gäller storleken af pensionsunderlaget
för innehafvare!! af de båda förenade befattningarna. Innebörden af
denna fråga inhämtas af den framställning i ämnet, som gifvit mig anledning
att upptaga omförmälda spörsmål. Framställningen är gjord af karolinska
institutets lärarkollegium, som i skrifvelse till kanslern för rikets
universitet erinrat, att enligt bestämmelserna i lagen om civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907 högsta pensionsunderlag
för professorn i psykiatri vid institutet efter den nya löneregleringens
genomförande vore 3,600 kronor — sammanlagda beloppet af lönen ocli
alderstillägget. Högsta pensionsunderlaget åter för den med professuren
förenade öfverläkarbefattningen vore 3,066 kronor 66 öre,

På grund af bestämmelserna i 16 § af nyssnämnda lag, sådan denna
paragraf löde enligt lagen den 17 juni 1908, finge emellertid pension
för omförmälda båda tjänster icke utgå med högre belopp än som
motsvarade pensionsunderlaget för professuren, ökadt med eu tredjedel af

4

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

pensionsunderlaget för öfverläkartjänsten. Högsta möjliga pension för
innehafvaren af de båda förenade tjänsterna blefve sålunda 4,622 kronor
22 öre, eller nära 1,000 kronor mindre än den pension, som i allmänhet
tillkomme professor vid karolinska institutet. För en sådan utgjorde högsta
pensionsunderlaget 5,600 kronor.

Den omständigheten att professorn i psykiatri tillika vore öfverläkare
vid Stockholms hospital och till följd häraf uppbure sin aflöning delvis
från karolinska institutet och delvis från hospitalet, syntes emellertid icke
billigtvis böra hafva till påföljd, att han efter sitt afskedstagande erhölle
lägre pension än som i allmänhet vore professor vid karolinska institutet
tillförsäkrad. Att denna angelägenhet icke ordnades i sammanhang med
den nya löneregleringen för karolinska institutet, torde hafva varit beroende
allenast därpå, att särskildt förslag i ämnet icke från institutets sida
framställts.

Då emellertid nuvarande innehafvaren af ifrågavarande båda tjänster
professorn B. Gadelius anhållit om lärarkollegiets åtgärd för beredande åt
honom af rätt till enahanda pension, som tillkomme öfriga professorer vid
institutet, ville lärarkollegiet anhålla, att kanslern måtte utverka aflåtande
af nådig proposition till 1911 års Riksdag därom, att pensionsunderlaget
för innehafvare af den med öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital
förenade professuren i psykiatri vid karolinska institutet måtte förklaras
skola utgöra 5,000 kronor eller om han intjänat det med professuren
förenade ålderstillägget, 5,600 kronor.

Härom yttrade universitetskanslern i underdånig skrifvelse den 10
oktober 1910, att han ansåge alldeles uppenbart, att professorn i psykiatri
icke borde med afseende å pensionsrätt befinna sig i ogynnsammare ställning
än öfriga professorer vid institutet. Under åberopande af hvad lärarkollegiet
i ämnet yttrat, hemställde kanslern därför om proposition till
Riksdagen i enlighet med lärarkollegiets förslag.

Ärendet remitterades till statskontoret, som i underdånigt utlåtande
den 10 november 1910, under hänvisning till ett af 1904 års Riksdag
fattadt beslut i fråga om pensionsrätten för innnehafvarna af de med öfverläkartjänster
förenade professurerna i medicin, i kirurgi och i pediatrik
vid karolinska institutet, tillstyrkte bifall till förevarande framställning.
Med hänsyn till bestämmelsen i 3 § af lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension borde det erforderliga
stadgandet i ämnet meddelas i form af tillägg till respektive lönestater.
Statskontoret hemställde fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

5

Riksdagen besluta tillägg till lönestaterna för karolinska institutet och
Stockholms hospital af innehåll, att, så länge föreskrift kvarstode, att professuren
i psykiatri vid nämnda institut skulle vara förenad med öfvcrläkartjänsten
vid Stockholms hospital, pensionsunderlaget för de båda befattningarna
skulle tillsammans utgöra 5,000 kronor eller för den innehafvare
af befattningarna, hvilken intjänat ålderstillägget å professorslönen,
5,600 kronor.

Slutligen har äfven medicinalstyrelsen anbefallts att yttra sig i detta
ärende samt med anledning häraf i underdånig skrifvelse den 5 december
1910 utlåtit sig i frågan. Medicinalstyrelsen har därvid anfört följande.

Skyldigheten att afgå och rätten till hel pension för innehafvare af
omskrifna båda tjänster inträdde enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension vid olika tider för de båda tjänsterna, i det han
enligt 5 och 6 §§ i nämnda lag vore skyldig afgå från öfverläkartjånsten
vid uppnådda 62 år och från professuren vid 65 år med rätt till hel
pension efter respektive 30 och 25 tjänstår. Då emellertid de båda
tjänsterna icke ens under en kortare tidsperiod utan stora olägenheter
kunde fördelas på olika personer, syntes det styrelsen att, samtidigt med
att pensionsunderlaget bestämdes till belopp lika med det för professorsbefattning
gällande, föreskrift borde meddelas, att innehafvaren af professuren
i psykiatri vid karolinska institutet vore skyldig kvarstå vid öfverläkartjänsten
vid Stockholms hospital till dess han uppnått den för innehafvaren
af professuren fastställda lcfnadsåldern 65 år, samt att han för
erhållande af hel pension skulle hafva uppnått den för innehafvare af
professuren bestämda tjänståldern 25 år. Visserligen kunde Eders Kungl.
Maj:t enligt nämnda 6 § under visst angifvet förhållande låta med afsked
från öfverläkartjånsten anstå utöfver den fastställda lefnadsåldern, men
det syntes styrelsen i allt fall, att föreskrift borde meddelas om innehafvarens
åt berörda båda tjänster skyldighet att kvarstå vid tjänsterna, till
dess han uppnått den högre pensionsåldern af 65 lefnadsår, helst som
denna lefnadsålder i de flesta fall icke torde utgöra absolut hinder för
öfverläkartjänstens behöriga skötande.

T detta sammanhang ville styrelsen i underdånighet erinra därom
att, jämlikt 1 § af Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 11 oktober 1907
med föreskrifter om verkställighet af lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, för uppbörd och redovisning af pensionsafgifter
ansvarades af den redogörare, som ombesörjde utbetalning af tjänstinnehafvaren
tillkommande lönemedel. Nu ifrågavarande tjänstinnehafvare
uppbure sin aflöning dels å karolinska institutets stat dels å hospitalets

6

Statsutskottets utlåtande Nr 2b.

stat. Då emellertid, därest förevarande framställning vunne Eders Kung!.
Maj:ts bifall, pensionsunderlaget skulle komma att beräknas å den aflöning,
som utginge från karolinska institutet, syntes någon särskild föreskrift
ej erforderlig därom, att af de båda redogörarna den, som utbetalade
nämnda aflöning från karolinska institutet, vore ansvarig för pensionsbeloppets
uppbörd och redovisning.

I öfrigt hade medicinalstyrelsen intet att erinra mot bifall till ifrågavarande
framställning på sätt statskontoret i sitt underdåniga utlåtande
föreslagit.

Statskontoret har i sitt utlåtande omförmält ett beslut af 1904 års
Riksdag. Beslutet innebar rätt för vissa professorer vid karolinska institutet,
Indika, på grund däraf att med deras professurer andra befattningar
voro förenade, uppburo mindre aflöning såsom professorer än deras ämbetsbröder
vid institutet, att likväl vid afskedstagandet komma i åtnjutande af
pension till samma belopp, hvartill dessa voro berättigade, under förutsättning
härvid att vederbörande professor ej åtnjöte pension för den med
professuren förenade tjänsten. Likasom statskontoret flnner jag i omförmälda
beslut ett stöd för att tillstyrka bifall till förevarande framställning,
hvilken synes mig äga fullt berättigande. Frågan bör alltså föreläggas
Riksdagen. Såsom statskontoret påpekat bör saken ordnas genom en bestämmelse,
infogad i vederbörande lönestater. Detta öfverensstämmer med
föreskrift i 3 ^ af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.
Denna § ger nämligen den anvisning, att, om afvikelse från de allmänna
föreskrifterna om pensionsunderlag skall äga rum, det särskilda pensionsunderlaget
skall fastställas i lönestaten. Detta torde beträffande föreliggande
fall lämpligast kunna ske genom att i staten för karolinska
institutet under professuren i psykiatri och i hospitalsstaten under Stockholms
hospital införa en anmärkning väsentligen af det innehåll, som
af statskontoret, med instämmande af medicinalstyrelsen, föreslagits för det
ifrågasatta tillägget till staterna,

Medicinalstyrelsen har framhållit önskvärdheten af att för rätt till
pension samma lefnads- och tjänstålder måtte stadgas att gälla i fråga
om båda nu omförmälda tjänster. Jag instämmer med medicinalstyrelsen
härutinnan. Härför erfordras en ändring i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension och frågan därom torde få hänskjutas till
behandling inom finansdepartementet. Jag vill nämna, att nuvarande innehafvaren
af omförmälda båda tjänster är född år 1862.

En annan sak, som likaledes lärer ankomma på finansdepartementets
förberedande handläggning, och som i motsats till den nyss omförmälda

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

synes böra af Eders Kungl. Maja upptagas till afgörande i saraband med
ett eventuellt beslut af Riksdagen i pensionsunderlagsfrågan, är den af
medicinalstyrelsen vidrörda fragan om hvilken redogörare som skall vara
ansvarig för uppbörd och redovisning af pensionsafgiften. Detta bör enligt
min mening uppdragas åt redogöraren vid karolinska institutet.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
Andi a kammaren af herr G. Ivobb väckt motion (nr 329), hvari föreslagits, att
Riksdagen måtte besluta det i lönestaterna för statens hospital och asyler
samt för karolinska mediko-kirurgiska institutet skall, i den förra staten
undra Stockholms hospital och i den senare under professuren i psykiatri,
införas en anmärkning af följande innehåll: Så länge den föreskrift kvarstår,
att öfverläkarbefattningen vid Stockholms hospital och professuren i
psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet skola vara förenade
med hvarandra, skall pensionsunderlaget för de båda förenade tjänsterna
utgöra enahanda pensionsund erlag, som är för öfriga ordinarie professurer
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet fastställdt, nämligen 5,000 kronor,
ellei för den innehafvare af befattningarna, hvilken är i åtnjutande af
ålderstillägg å professuren, 5,600 kronor.

Till stöd för framställningen har motionären, med framhållande af att
Kungl. Maj:ts förslag afsåge att bereda innehafvaren af de båda ifrågavarande
tjänsterna full likställighet i pensionshänseende med öfriga ordinarie
professorer vid institutet, anfört, att då, på grund af § 4 mom. 4 i
reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, tvekan syntes kunna
uppstå, huruvida genom den föreslagna formuleringen denna likställighet
äfven skulle . uppnås beträffande eventuell rätt till änkepension, ett förtydligande
af densamma torde vara önskvärd!

Kung! Maj:ts föreliggande proposition anser sig utskottet böra tillstyrka.

Beträffande motionärens förslag vill utskottet meddela, att omförmälda
2 4 inom. 4 af reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa den 21
december 1907 är af följande lydelse:

»Skulle delägare, med bibehållande af den tjänst, hvarpå hans delaktighet
i kassan är grundad, tillträda annan tjänst, med hvilken jämväl
följer sådan delaktighet, medför den sistnämnda tjänsten förändring i hans
delägarerätt endast i den mån därmed är förbunden förbomma- i delaktmhetsbeloppet».
° n

Vidare stadgas i samma § 4 mom. 1, att tjänstinnehafvares delaktighetsbelopp
i kassan är lika med en femtedel af det högsta pensionsundcr -

Utskottets

yttrande.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

lag, som för hans tjänst är bestämdt i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension.

Motionären afser nu att genom det föreslagna tillägget i bestämmelsen
angående pensionsunderlaget för innehafvaren af ifrågavarande förenade
tjänster bereda samme tjänstinnehafvare trygghet för att hans delaktighet
i civilstatens änke- och pupillkassa varder beräknadt med hänsyn till berörda
pensionsunderlag. Utskottet kan för sin del icke finna annat än att
en sådan delaktighet tillkommer tjänstinnehafvaren redan med den af
Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af bestämmelsen i fråga, men äfven om
så ej skulle vara fallet, lärer det af motionären förordade tillägget icke
kunna leda till någon ändring i detta förhållande. Tillägget säger nämligen
intet annat än hvad som i den kungl. propositionen uttryckligen
angifves såsom skäl till förslaget, eller att pensionsunderlaget skall vara
detsamma som gäller för öfriga ordinarie professorer vid karolinska institutet.
Då utskottet alltså anser det föreslagna tillägget öfverflödigt, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med afslag å herr Kobbs ofvanberörda
motion, i hvad den skiljer sig från Kungl.
Maj:ts proposition, må besluta, det i lönestaterna för
statens hospital och asyler samt för karolinska rnedikokirurgiska
institutet skall, i den förra staten under
Stockholms hospital och i den senare under professuren
i psykiatri, införas en anmärkning af följande innehåll:
»Så länge den föreskrift kvarstår, att öfverläkarbefattningen
vid Stockholms hospital och professuren i psykiatri
vid karolinska mediko-kirurgiska institut skola
vara förenade med hvarandra, skall pensionsunderlaget
för de båda förenade tjänsterna utgöra 5,000 kronor,
eller för den innehafvare af befattningarna, hvilken år
i åtnjutande af ålderstillägg å professuren, 5,600 kronor.»

Stockholm den 17 mars 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1911.