Statsutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till Biksdagens kansli den 17 mars 1911 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående åtgärder,
af sedd a att åstadkomma en minskning i utgifterna för
landt- och sjöförsvaret.

(l:a Afd.)

I två likalydande, till statsutskottet hänvisade motioner, väckta den
ena (nr 43) inom Första kammaren af herr E. Blomberg och den andra
(nr 180) inom Andra kammaren af herr F. W. Thorsson m. fl. har
hemställts, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t, efter verkställd utredning angående de i motionerna
under punkterna 1 —12 upptagna frågor, för Riksdagen till nästkommande
år framlägga de förslag, hvartill utredningen må föranleda.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft två af
samma motionärer väckta motioner, nr 75 i Första kammaren och nr 267
i Andra kammaren, däri sammanstämmande föreslagits, att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t, efter verkställd
utredning angående de under punkterna 1) — 12) i förstnämnda
motioner upptagna frågor i hvad de beröra sjöförsvaret, för Riksdagen till
nästkommande år framlägga de förslag beträffande sjöförsvaret, hvartill
utredningen må föranleda.

Framställningen rörande ofvannämnda punkterna 1—11 är af följande
lydelse: *

»Med anledning af det som ofvan anförts, anse vi önskvärdt:
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en utredning angående lämpligaste
sättet för vidtagande af nedanstående åtgärder, afsedda att åstadkomma
en minskning i militärutgifterna;

Bihang till Iliksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 21 Höft. (Nr 24).

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 24.

1) Indragning af den under fjärde och femte hufvudtitlarna anställda
musikpersonalen;

2) Indragning af samtliga de till skånska kavallerifördelningen
hörande truppförbanden, jämte till kavalleriinspektionen hörande befattningar
;

3) Återställande af de för anskaffande af haubitsmateriel af Riksdagen
anvisade, ej förbrukade penningmedlen samt indragning af den för
tjänst vid detta vapen redan anställda stampersonalen;

4) Nedläggande af Karlsborgs fästning samt indragning af den för
dess försvar afsedda personalstyrkan;

5) Föreningen af kompanierna, parvis vid infanteriet och andra
vapenslag, afseende gemensam utbildning och förvaltning, samt beredande
af möjlighet att verkställa en revision af stampersonalen i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ofvan (sid. 8) angifvet förslag;

6) Indragning af det på grund af 1901 års riksdagsskrifvelse
f. o. m. 1908 utöfver hvad Kungl. Maj:t begärt å stat uppförda 72 resp.
48 volontärsbefattningarna pr infanteriregemente;

7) Indragning af det antal stamanställd personal, som motsvarar den
för befälets uppassning och skötseln af deras hästar vid armén nu använda
styrkan;

8) Indragning af det antal befälsbeställningar, hvilka på grund af
befattningshafvarnes hoftjänstgöring af vederbörande anses mindre behöfliga;

9) Indragning af befälspersonal genom införande af förtidspensionering
med viss tjänstgöringsskyldighet;

10) Utrangering af fartygsmateriel tillhörande flottan, som saknar
nutida stridsvärde, och indragning af för mobilisering på densamma anställd
personal;

11) Indragning af en del befälsbefattningar vid flottan i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det som ofvan (sid. 25) anförts.»

Punkt 12) är i motionerna något olika affattad och lyder i herr
Blombergs motion sålunda: »Inskränkningar i afseende åkasernbyggnaderna»
och i herr Thorssons m. fl. »Föranstaltande af en grundlig revision af kasernbyggnadsplanerna.
»

Beträffande hvad motionärerna till stöd för sina framställningar
anfört får utskottet hänvisa till motionerna.

Utan att ingå i närmare granskning af de i motionerna angifna åtgärderna,
hvilka till största delen synas innebära ett uppridande af grunderna
för 1901 års härordning, får utskottet, då det framlagda förslaget,

Statsutskottets utlåtande Nr 24.

3

såsom i motionerna angifves, skalle innebära ett första steg fram mot
afväpning, hemställa,

att herrar Blombergs och Thorssons m. fl. ifråga o

o

varande motioner må af Riksdagen afslås.

Stockholm den 14 mars 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Reservationer:

af herrar J. T. Larsson, A. Wiklund, P. Olsson, K. Starbäck, J.
Ström och E. A. Nilson:

Utskottets hemställan har af oss biträdts på skäl, som innefattas i
följande yttrande:

»De af herrar Blomberg och Steffen samt Thorsson m. fl. väckta
motionerna innefatta åtskilliga förslag till indragningar i fråga om för O

Ö O c> o

svarsväsendet, hvilkas antagande enligt motionärernas uppgift skulle medföra
en besparing af c:a 20 miljoner kronor om året. Motionärerna ha
icke hemställt om en utredning, åsyftande att klargöra, huruvida de af
dem ifrågasatta åtgärderna lämpligen böra vidtagas, utan de ha trott sig
kunna utan vidare förorda en utredning angående lämpligaste sättet för
vidtagande af samma åtgärder.

Man synes då haft anledning förvänta, att motionärerna själfva bort
förebringa utredning såväl därom, att de af dem förordade indragningarnas
genomförande icke skulle medföra sådana rubbningar i befintliga organisationer,
som hade planlöshet och förvirring till följd, som därom att
just de föreslagna indragningarne äro de, som i första rummet borde
komma i fråga. Men någon tillfyllestgörande utredning i dessa afseenden
ha motionärerna icke presterat. De brister, motionerna härutinnan
företett, torde emellertid ha sin grund däri, att motionärerna åstunda
afväpning och framfört sina förslag såsom ett första steg mot detta mål.
För en sådan åskådning kan det ju svårligen te sig som en hufvudsak

4

Statsutskottets utlåtande Nr 24.

att främja planmässighet i försvarsväsendet. Hufvudsaken måste bli, att
det minskas och minskas mycket.

Vi däremot anse det oundgängligen nödigt, att landet äger ett
väpnadt försvar, så länge nationerna i öfrigt icke nedlägga vapnen. Men
på samma gång kräfva vi, att detta försvar ordnas med iakttagande af
full planmässighet samt står i riktigt förhållande till landets ekonomiska
bärkraft. Vårt önskemål är fördenskull, att en fullständig och allsidig
undersökning rörande försvarets rätta ordnande måtte komma till stånd.
Vi skola något närmare utveckla denna vår uppfattning.

Hittills har vår försvarsfrågas skötsel ovedersägligen lidit af bristande
planmässighet. Vid en utvidgning af försvaret har i allmänhet endast
den ena försvarsgrenen, än hären, än flottan, tagits i betraktande. Och
icke ens i fråga om den försvarsgren, som sålunda vid en viss tidpunkt
varit företrädesvis uppmärksammad, ha i regel verkligt omsorgsfulla och
hållbara beräkningar uppgjorts. Ett sådant förhållande kan ej få fortfara.
Men det synes knappast möjligt att i grund ändra detsamma och att
åstadkomma en fullt tillfredsställande planmässighet utan att slå in på
en helt annan ordning än hittills blifvit följd. Hittills har det ju tillgått
så, att vid fråga om förändringar i vårt försvar de militära myndigheterna
framlagt sina önskemål, hvilka sedan pröfvats och vanligen efter
någon prutning godkänts. Vi tro, att en annan väg måste beträdas. Det
torde bli nödvändigt att i stället först söka åstadkomma en noggrann
pröfning af våra ekonomiska möjligheter och därefter, sedan man härutinnan
kommit till ett resultat, utvisande hvad vi med tillbörligt tillgodoseende
af andra samhällsbehof förmå bära i och för försvaret, anlita den
militära sakkunskapen för att utreda, huru vi för det belopp, som kan
användas för militära ändamål, må erhålla det mest effektiva och betryggande
försvar.

Men, kan man invända, vi ha ju redan en ekonomisk utredning
om landets bärkraft, verkställd af den så kallade palamentaidska försvarskommittén.
Härtill måste svaras, att denna utredning icke blott, efter
hvad allmänt och äfven af regeringen erkänts, i sitt nuvarande skick är
otillfredsställande, utan efter vår uppfattning, hvilka lappningar än göras
å densamma, jämväl måste förbli otillfredsställande, enär den är byggd på
alltför lösliga grunder. Det är efter vår mening icke tillfredsställande
att vid bedömande af hvad landet under en viss tidsperiod framåt behöfver
för icke-militära ändamål nöja sig med allmänna öfverslag och
godtyckligt valda siffror. Ett sådant förfarande skulle måhända kunna
gå för sig, i händelse förhållandet mellan de icke-militära krafven och

Statsutskottets utlåtande Nr 24.

5

hvad staten på dem kostar vore så att säga normalt. Men så är icke
fallet. Genom de för vårt land egendomliga politiska maktförhållanden,
som alltför länge fått råda, ha ju gång efter annan synnerligen viktiga
folkliga önskemål af beskaffenhet att kräfva betydande statsutgifter blifvit
undanskjutna, så att vi nu befinna oss mycket långt från det tillstånd,
som på grund af tidsomständigheterna och vårt folks förutsättningar och
utveckling i allmänhet borde vara uppnådt. Framför allt framstår dröjsmålet
med ålderdomsförsäkringen — eu fråga, hvilken redan år 1884
första gången framfördes i vår Riksdag — såsom ödesdigert. Och säkerligen
måste staten offra betydande årliga belopp för att i någon mån
söka taga igen försummelsen i det afseendet. Men äfven andra önskemål
af alltmera trängande beskaffenhet ställa mycket stora kraf på statsmedlen.
Så frigörelsen från beroendet af rusdryckerna. Så äfven nödiga
åtgärder för åstadkommande af rättvisa i beskattningen. Det synes då
vara tydligt, att endast en sådan beräkning af vår ekonomiska bärkraft,
hvilken utgår från dessa reella faktorer och med möjligaste noggrannhet
inför dem i kalkylen, kan vara tillfredsställande.

Fn ekonomisk utredning af nu antydd art borde således vara första
steget på den nya, tryggare bana, hvarpå vi skulle önska, att Sveriges
försvarsfråga snarast blefve inledd.

När man genom denna utredning nått fram till en tillförlitlig uppfattning
af hvad den årliga försvarskostnaden för den valda tidsperioden
skulle få betinga, borde frågan om dess uppdelning på de båda försvarsgrenarna,
landt- och sjöförsvaret, komma i ordningen. Fn sådan uppdelning
erfordrar emellertid en ingående undersökning om rätta förhållandet
mellan landt- och sjöförsvaret i fråga om de resp. roller de spela
för värnande af vår själfständighet. Att en undersökning af den arten
aldrig gjorts, är en af hufvudbristerna i vår försvarsfrågas hela behandling.
Böra vi framför allt lägga an på att öfva och väpna vår krigsmakt
till lands? Hvilken uppgift bör tilldelas vår flotta? Bör dess hufvuduppgift
begränsas till att genom åstadkommande af hinder eller i alla
händelser uppehåll för fiendtlig landstigning av issa områden bistå armén,
och bör således hvad den därutöfver möjligen kan uträtta icke vid uppgörande
af en flottplan tagas i betraktande, utan blott anses såsom en

möjlig, men icke beräknelig följd af eventuellt gynnsamma omständigheter?
Filer bör rent af såsom mål uppställas, att flottan skall vara tillräckligt
stor och kraftig för att söka hindra landstigning hvar som helst
på den svenska kusten? Se där frågor, som genom den utredning, hvarom
vi nu tala, måste besvaras. Svaren skola som sagdt gifva den säkra

6 Statsutskottets utlåtande Nr 24.

grunden för fördelningen af tillgängliga medel mellan de båda försvarsgrenarna.

Uttryckligen bör här betonas, att enhetligheten i försvaret alltid
måste fasthållas som ett hufvudsakligt syftemål, samt att allt bör göras,
som lämpligen kan främja detta syftemål, särskildt den från frisinnadt håll
länge och ifrigt förordade sammanslagningen af försvarsdepartementen
under en gemensam ledning.

Efter det att sålunda fördelning af tillgängliga medel mellan landtoch
sjöförsvaret kommit till stånd, borde följa en utredning om hvilken
användning som hvardera försvarsgrenens budgetsbelopp skulle erhålla.
Det bör emellertid påpekas, att härvid en mycket viktig ekonomisk synpunkt
af mera allmän innebörd måste beaktas. Detta är den, huru fördelningen
mellan ordinarie och extra ordinarie anslag inom hvarje försvarsgren
bör ske. Det säger sig nämligen själft, att, därest åt den ordinarie
staten gifves en förhållandevis för stor bredd, den extra ordinarie
staten kan komma att ganska snart visa sig för knappt tilltagen. Man
måste därför utfinna en rätt proportion dem emellan.

Vid den utredning om försvarets rätta anordning, som sålunda bör
äga rum, är efter vår mening en af de väsentligaste punkterna den, på
hvad sätt utbildningen bör ordnas. Och måste den frågan, som gifvetvis
kan röna stort inflytande af det resultat, hvartill den föregående utredningen
kommit, i sin ordning lösas med stadigt fasthållande af synpunkten
att största möjliga effektivitet varder ernådd utan folkets oskäliga
betungande. Därvid må särskildt oeftergifligen fordras, att allt sådant, som
icke har till syfte att främja stridsduglighct, måste vika platsen och allenast
det för krigets allvar verkligen nyttiga och nödiga vinna afseende.
En noggrann pröfning af de särskilda öfningar, som nu gällande reglementen
och föreskrifter för de olika vapenslagen anbefalla, måste företagas,
sakkunniga och fullständiga upplysningar gifvas om de särskilda
föreskrifternas tillämplighet vid krigstillfälle, samt alla sådana föreskrifter,
som för danande af stridsduglighet hos de värnpliktiga befinnas onödiga,
ovägerligen utgallras.

Vi hålla för sannolikt, att en sådan pröfning, där således lekmännen
ej längre finge låta sig nöjas med att taga mot på god tro de allmänna
försäkringarne från militärt sakkunnige, utan skulle pröfva och
nagelfara dem samt söka att själfva bilda sig ett omdöme, ändtligen
skulle kunna lägga en fast och tillförlitlig grund för uppfattningen om
hvad som verkligen är erforderligt för de värnpliktiges utbildande till
dugliga fosterlandsförsvarare. Bland dem, som stå nära de hemvändande

Statsutskottets utlåtande Nr 24.

7

värnpliktiga är den meningen för närvarande mycket utbredd, att utbildningstiden
skulle kunna afsevärdt afkortas, därest den alltigenom väl begagnades.
Och det behöfver icke sägas, hvilken stor makt ligger uppå att
allt varder gjordt för att vinna folkets förtroende för försvarsväsendet.
Skulle man vid en sådan undersökning hvarom vi talat, komma till det
resultatet, att vi genom kloka och metodiska anordningar kunde minska
den nuvarande tiden, böra hvarken förutfattade meningar eller en gång
vidtagna beslut få ställa sig hindrande i vägen för en minskning.

Af den framställning, vi här ofvan gjort, torde med full klarhet
framgå, hvarför vi icke kunna ansluta oss till motionärernas förslag. Därest
vi, som fasthålla vid nödvändigheten af ett väl ordnadt försvar, men
bestämdt fordra en grundlig och tillförlitlig undersökning om bästa sättet
att i rätt förhållande till vårt folks bärkraft anordna försvaret, sloge in
på den af motionärerna förordade vägen, skulle vårt hufvudönskemål
uppenbarligen äfventyras. Ty motionärernas förslag skulle, om det antoges,
innebära en partiell afskrifning af försvaret utan någon som helst
undersökning om att hvad som lämnades kvar verkligen vore ett planmässigt
ordnadt helt.

Ehuru vi således ingalunda kunna ansluta oss till motionärernas
förslag i dess nuvarande form, finna vi dock, att åtskilliga punkter däri
kunna vara väl förtjänta af beaktande. Yi tro ock, att flera af dem vid
den allsidiga utredning, hvilken af oss framhållits såsom nödvändig, gifvetvis
borde komma under allvarligt öfvervägande.

Vi böra emellertid tillägga, att, äfven om i motionsväg förelegat
förslag om en skrifvelse till Ivungl. Maj:t med begäran om en utredning
utan den beskaffenhet och omfattning vi åstunda, vi hade grundad anledning
befara, att dess antagande likväl icke för närvarande skulle hafva
ledt till det af oss åsyftade resultatet.

Vi finna det nämligen uppenbart, att Kungl. Maj:ts nuvarande regering
icke delar vår mening om nödvändigheten af en sådan planmässighet
i försvaret, som vi anse oundgänglig. Vi anse detta framgå framför allt
af regeringens åtgärd att för Riksdagen framlägga förslag om byggande
af en pansarbåt af en alldeles ny typ utan att samtidigt förebringa någon
verklig plan för försvaret eller ens utreda, huru många pansarbåtar af
sådan typ, som borde anskaffas. Under sådana omständigheter kan det
förhållande, att regeringen funnit sig böra ställa i utsikt en utredning
om försvarets hållande inom nuvarande kostnader, icke inge oss någon
förhoppning, att vår åskådning i försvarsfrågan skulle kunna finna den sympati

8

Statsutskottets utlåtande Nr 24.

hos regeringen, som är en nödvändig förutsättning för fitt denna åskådning
skulle kunna vinna ett ändamålsenligt förverkligande.

Då vi af angifna skäl icke finna oss kunna förorda någon åtgärd
af den art, som i de nu behandlade motionerna ifrågasatts, ha vi ansett
angeläget att, på sätt som skett, förklara i hvad mån vi likväl ansluta oss
till vissa hufvudtankar i desamma. Och till sammanfattning af hvad vi
här såsom våra egna önskemål framhållit vilja vi betona:

att en ny och allsidig utredning af försvarsfrågan bör äga rum;
att därvid först bör företagas en grundlig undersökning om hvad
landet för en viss öfverskådlig period framåt med säkerhet kan äga förmåga
att bära för försvaret;

att denna utredning bör i möjligaste måtto räkna med reella faktorer
i fråga om andra statsutgifter, som äro att vänta;

att, sedan den ekonomiska utredningen gifvit vid handen hvad å
försvarsbudgeten under den valda perioden bör kunna offras, en utredning
om betydelsen för fosterlandets värnande af den ena och den andra
försvarsgrenen bör vidtagas, med ändamål att fastställa det förhållande, i
hvilket de båda grenarna höra åtnjuta del i försvarsbudgeten;

att därefter bör utredas, huru den hvardera försvarsgrenen tillkommande
andelen i budgeten bör på det effektivaste sätt tagas i anspråk;

att försvarets enhetlighet på allt sätt främjas, särskilt genom sam -manslagning af de båda försvarsdepartementen under en gemensam
ledning;

att utbildningstiden för de olika vapenslagen bör komma under
omsorgsfullt öfvervägande, och det så, att noggrant utredes hvad som
skall inläras och huru mycken tid detta bör tagas i anspåk;

att all sådan utbildning, som icke finnes kunna vara till nytta vid
krig, utan vidare fullständigt afskaftas; samt

att vid hela denna utredning det civila elementet måtte beredas det
hufvudsakliga utrymmet, så att det militära elementet tages i anspråk
endast på de områden, där dess fackkunskap erfordras och i den omfattning,
som finnes nödig.»

af herrar F. W. Thorsson och K. V. Rydén:

»Utskottsmajoriteten har åt förevarande motioner icke ägnat ens
skymten af saklig pröfning, hvarom också den torftiga motiveringen för
afstyrkande i någon mån bär vittne. På samma gång vi härmed mot
behandlingen af detta ärende inlägga vår bestämda gensaga, anse vi oss
— ehuru utskottets motivering egentligen befriar oss från saklig argu -

Statsutskottets utlåtande Nr 24.

9

mentering — med några ord böra beröra det centrala i förevarande
motioner.

Svenska folket belastas hårdare än någon jämförlig nation i nutiden
af militärbördor. Att 1901 års härordning var ett ödesdigert missgrepp,
erkännes inom allt vidare lager af folket. De beräkningar om försvarsutgifterna,
på hvilka 1901 års härordning grundades, ha visat sig vilseledande.
Långt innan 1901 års härordning blifvit genomförd, hade militärbördorna
vida öfverstigit hvad som den gången förespeglades Riksdagen.
Icke desto mindre fortsätter den gemensamma voteringsmajoriteten, som
representerar nationens fåtal, att votera nya rustningar i strid mot en
allt starkare växande folkmening, som kräfver minskning i stället för
ökning af bördorna.

Inför dessa förhållanden ha motionärerna ansett som sin oafvisliga
plikt gentemot landet att framlägga förslag, som afse att hejda rustningarna,
och i hvilka anvisats vägar att inom en närliggande tid kunna
få till stånd en verklig begränsning af försvarsutgifterna. Förslagen rikta
sig, såsom motionärerna påvisat, i viktiga punkter mot »uppenbart slöseri
med mänsklig och materiell försvarskraft». De borde därför kunna till
gemensamt arbete kring sig samla — utan hänsyn till eljest växlande
principiella ståndpunkter i försvarsfrågan — alla vänner af eu sund och
sparsam hushållning. Då utskottsmajoriteten icke i något hänseende jäfvat
riktigheten af de i motionerna gjorda uttalandena eller anfört något
bärande skäl mot en utredning i enlighet med motionärernas förslå»-, ha
vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen i anledning af förevarande motioner
ville besluta:

l:o) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville
verkställa utredning, huruvida och i hvad mån den under fjärde och
femte hufvudtitlarna anställda musikpersonalen måtte kunna indragas samt
därefter för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen må
kunna föranleda;

2:o) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, och därpå
grundadt förslag till indragning af samtliga de till skånska kavallerifördelningen
hörande truppförbanden, jämte till kavalleriinspektionen hörande
befattningar;

3:o) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning huruvida
icke dels de af Riksdagen för anskaffande af haubitsmateriel anvisade,
Bihang till Riksdagens prot. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 24.

ej förbrukade penningmedlen, böra återbäras, dels den för tjänst vid dessa
vapen redan anställda stampersonalen bör indragas, samt att Kungl. Maj:t
därefter ville för Riksdagen framlägga förslag i ärendet;

4:o) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag
om nedläggande af Karlsborgs fästning samt indragning af den för dess
försvar afsedda personalstyrkan;

5:o) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes
verkställa utredning, huruvida och i hvad mån genom vidtagande af de
åtgärder, som i motionerna under punkterna 5 och 11 föreslagits, besparing
af befälskrafter inom försvaret må kunna äga rum, samt för
Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen må kunna föranleda;

6:o) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag
om indragning af befäls- och manskapsbeställningar inom försvaret genom
vidtagande af de åtgärder, som föreslås i motionerna under punkterna
6—9;

7:o) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag
till utrangering af flottan tillhörande fartygsmateriel, som saknar nutida
stridsvärde, och indragning af för mobilisering på densamma anställd
personal; samt

8:o) i skrifvelse till Kungl, Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
verkställa utredning, huruvida och i hvad mån genom en grundlig revision
af kasernbyggnadsplanerna inskränkningar i afseende å kasernbyggnaderna
må kunna göras, samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredning
föranleder.»

*

Det skulle här antecknas, att herrar F. Berg och A. Ekman icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, SVENSKA BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1911.

Rättelse.

I statsutskottets utlåtande nr 24, sid. 7, rad. 13 nedifrån

ståt-; utan den beskaffenhet och omfattning vi åstunda, vi hade
läs: utaf den beskaffenhet och omfattning vi åstunda, vi hafva

Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 21 Käft.