Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till Riksdagens kansli den 24 februari 1911 kl, 12 midd.
Konstitutionsutskottets memorial, i anledning af olika meningar
mellan kamrarna, till hvilket utskott väckt motion angående
förklarande att den till städerna under villkor
af oförytterlighet donerade jord ej må mot 77 § regeringsformen
afhändas städerna utan Riksdagens samtycke bör
hänvisas.
Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 247) kar herr
Lindhagen föreslagit, att »Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
uttala den uppfattningen, att den till städerna under villkor af oförytterlighet
donerade jord ej må mot 77 § regeringsformen afhändas städerna
utan Riksdagens samtycke, eller, om detta ej kan bifallas, hos Kungl.
Maj:t anhålla, att bifall till framställningar af ena eller andra slaget om
sådan donationsjords afyttrande ej må äga rum utan Riksdagens hörande
och samtycke samt såvidt afses städernas ännu behållna jord, i hvarje
fall medgifvas endast när synnerliga omständigheter därtill föranleda».
Sedan denna motion blifvit af Andra kammaren hänvisad I ill
konstitutionsutskottet, men konstitutionsutskottet, på sätt af dess memorial
nr 1 inhämtas — under anförande af att i fråga om det af motionären
framställda yrkandet, att Riksdagen skulle genom en skrifvelse till Kungl.
Maj:t uttala en bestämd uppfattning angående tolkningen af § 77 regeringsformen,
utskottet funne detsamma icke kunna mot grunderna för
§ 83 regeringsformen af Riksdagen upptagas till pröfning och godkännande,
och att hvad motionären i öfrigt i sin motion föreslagit, omfattade
ett ämne, som syntes utskottet icke tillhöra dess behandling —
hemställt, att ifrågavarande motion måtte till Riksdagens Andra kammare
Bihang till Biksd. prof. 1911. 3 Sami. 1 Afd. 3 Höft. (Nr 3) 1
2
Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.
återlämnas; så har enligt hvad särskilda från kamrarna till konstitutionsutskottet
ankomna protokollsutdrag för den 11 i denna månad gifva vid
handen, Första kammaren bifallit, hvad utskottet i detta memorial hemställt,
men Andra kammaren, med afslag å utskottets hemställan, beslutit,
att ifrågavarande motion skulle af konstitutionsutskottet behandlas.
Då sålunda olika meningar mellan kamrarna uppstått, till hvilket
utskott motionen i fråga bör hänvisas, åligger det, jämlikt § 38 inom. 4
riksdagsordningen, konstitutionsutskottet att med Riksdagens rätt därom
besluta.
Förevarande motion, hvilken innehåller såväl förslag om ett fastslående
för framtiden genom Riksdagen af en viss tolkning afen grundlagsparagraf,
som ock eventuellt en begäran från Riksdagens sida ifråga om
Konungens utöfvande af honom tillkommande befogenhet beträffande viss
donationsjords afyttrande, ger enligt utskottets mening redan anledning
till den anmärkning, att i densamma mot lydelsen af § 55 riksdagsordningen
flera mål af olika beskaffenhet blifvit sammanförda. Detta
motionärens upptagande af olika frågor i samma motion har utan tvifvel
varit ägnadt att vid motionens remitterande till utskottet undandraga
från vederbörlig uppmärksamhet det af utskottet i dess memorial påpekade
förhållandet, att det af motionären i första hand framställda
förslaget, att Riksdagen skulle i skrifvelse till Konungen uttala en bestämd
uppfattning angående tolkningen af § 77 regeringsformen, icke
mot grunderna för § 83 i sistnämnda grundlag må af Riksdagen upptagas
till pröfning och godkännande.
I den ursprungliga lydelsen af § 83 regeringsformen stadgades
följande: »Ej må någon för framtiden gällande förklaring af grundlagar^
stadgas, utan på det sätt, som enligt föregående tvenne §§
vid ändringar i dem iakttagas bör. Efter deras ordalydelse skola de i
hvarje särskildt fall tillämpas.» Tydligare kan enligt utskottets mening
ej uttalas, att hvar och en, som har att tillämpa grundlagen, är skyldig
att i hvarje fall gå till grundlagens egen lydelse för att finna lösningen
på det spörsmål, som föreligger, samt att hvarje försök från konungs
eller riksdags sida att genom ett ensidigt beslut såsom rättesnöre vid
framtida grundlagstillämpning sätta sin egen uppfattning af, huru
grundlagen skall tolkas, måste betraktas såsom grundlagsvidrigt. Önskar
någon af statsmakterna drifva fram en viss grundlagstolkning, är enda
lagliga vägen för att nå målet, att nämnda statsmakt fattar för sin
del beslut om grundlagsändring eller grundlagsförklaring, hvars slutliga
tillkomst därefter beror på jämväl den andra statsmaktens samtycke.
Uti ifrågavarande fall står det ock öppet för motionären att på nu
Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.
3
angifva sätt söka åstadkomma den grundlagsbestämmelse, som kan tjäna
hans syften med motionen.
Vid den nuvarande riksdagsordningens antagande blef af redaktionella
skäl innehållet i § 83 regeringsformen fördeladt på två §§, 83
och 84, men någon saklig ändring hvarken afsågs eller skedde. Éndast
i den ordning, som vid grundlagsändring är stadgad, således ej såsom
vid förklaring af allmän lag genom konungs och en riksdags beslut,
ännu mindre genom konungs eller riksdags beslut, kan en norm för
grundlagens framtida tillämpning gifvas. Detta är den grundsats, som
behärskar § 83 regeringsformen, och som fått sin ytterligare sanktion i
denna grundlags § 84.
Ett bifall till herr Lindhagens motion i nu förevarande del skulle
alltså enligt utskottets mening innebära en uppenbar kränkning af hvad
regeringsformen stadgat till skydd för grundlagens ovillkorliga kraf
att tolkas efter ordalydelsen. Och då en motion innehåller ett förslag,
som emot grundlagens föreskrift ej under några omständigheter får af
riksdagen bifallas, innebär detta, att motionen icke heller kan underkastas
någon materiell pröfning, utan måste afvisas, så snart det däri
innehållna förslagets grundlagsstridiga karaktär fastslagits. En pröfning,
hvars resultat icke under några förhållanden blifver något annat
än alslag å ett väckt förslag, kan endast mot sakens egen natur betraktas
såsom materiell, och afslaget utgör i själfva verket ett formellt afvisande
utan pröfning af själfva sakfrågan, och efter pröfning endast af frågan,
om förslaget är lagligen eller olagligen framställdt. Då riksdagsordningens
§ 38 mom. 4 öfverlämnat åt konstitutionsutskottet att, då olika meningar
mellan kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och
ämnen böra hänvisas, därom besluta, kan detta mot reglerna för en
sund lagtolkning följaktligen icke fattas så, som om konstitutionsutskottet
skulle vara skyldigt att bestämma det utskott, till hvilket eu
motion, som innehölle mot grundlagen stridande förslag, i denna del
borde hänvisas för materiell pröfning till ledning för Riksdagens beslut
vid dess sakliga afgörande.
Äfven vid tolkningen af de plikter, grundlagen ålägger Riksdagen,
dess utskott och ledamöter, gäller och måste gälla satsen, att ingen kan
anses förpliktad, till hvad som är omöjligt att verkställa. Otvifvelaktigt
är ock i förevarande fall, att grundlagen icke lämnar konstitutionsutskottet
någon som helst ledning för att bestämma, till hvilket utskott
grundlagsstridiga motioner skola hänvisas. Utskottet, som fasthåller
vid sin förut uttalade, al Första kammaren godkända mening, att herr
Lindhagens motion i nu behandlade de! icke kan af Riksdagen upp
-
4
Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.
tagas till pröfning och afgörande, är följaktligen icke i tillfälle att med
stöd af grundlagen förklara densamma höra till något i grundlagen
omförmäldt utskotts behandling. Utskottet tvekar icke att i detta
sammanhang särskilt uttala, att den, som utan förutfattad mening läser
vår regeringsform och riksdagsordning, särskild! i belysningen af 1810
års riksdagsordning, måste anse med grundlagens anda öfverensstämmande,
att konstitutionsutskottet mer än någon annan fattar som sin
uppgift att värna om grundlagens helgd.
Hvad därefter angår den af herr Lindhagen, under förutsättning af
att det i motionen framställda yrkandet beträffande § 77 regeringsformen
cj skulle bifallas, gjorda hemställan, att Riksdagen ville i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att bifall till framställningar af ena eller andra
slaget om till'' städerna under villkor af oförytterlighet donerad jords
afyttrande ej må äga rum utan Riksdagens hörande och samtycke samt,
såvidt afses ''städernas ännu behållna jord, i hvarje fall medgifvas, endast
när synnerliga omständigheter därtill föranleda, så har motionären i
motiveringen till sin motion uttryckligen förklarat, att. han icke afser
nåo-on ändring i förordningen om kommunalstyrelse i stad, detta sa
mycket mindre som enligt hans mening den såsom afseende jämväl
nämnda donationsjord åberopade § 74 i sistnämnda förordning icke
skulle gälla med afseende å dylik jord utan endast afse andra till städerna
gjorda donationer. Men äfven om motionärens uppfattning i detta afseende
icke skulle vara riktig, utan det i hans hemställan gjorda yrkande
om inhämtande af Riksdagens bifall till ifrågavarande donationsjords
afyttrande jämväl kommer att omfatta fall, som höra under bestämmelsen
uti ifrågavarande § 74, kan enligt utskottets mening motionen i alla
fall icke anses afse stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af
kommunallagar och med anledning häraf tillhöra utskottets behandling.
Detta dels på grund af innehållet af det af motionären gjorda yrkandet,
dels ock af följande skäl.
Det anförda stadgandet i förordningen om kommunalstyrelse i stad
afser ej att gifva Konungen en rätt ifråga om städernas donationer,
som lian eljest skulle saknat, utan hvad lagstiftaren velat reglera är de
kommunala myndigheternas maktbefogenhet. Konungens rättighet att
medgifva modifikationer i donationer och stiftelser förutsättes uti ifrågavarande
kommunallag och vinner visserligen däri en ytterligare bekräftelse,
men densamma har sitt hufvudsakliga stöd i Konungens rätt
att styra riket samt i Konungens administrativa och ekonomiska lagstiftningsmakt.
En anhållan till Konungen att vid utöfvande af den
honom sålunda tillkommande afgöranderätten i vissa fall inhämta Riks
-
Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.
5
dagens samtycke eller, på sätt motionären i slutet af motionen föreslår,
eljest underkasta sig inskränkningar utom dem, som stadgats i kungl.
brefvet den 27 januari 1899, måste följaktligen anses afse ett ämne,
som omförmäles i § 89 regeringsformen. Att motionen i dessa nu omförmälda
delar skulle höra under något annat ständigt utskotts än
konstitutionsutskottets behandling, därtill lämna riksdagsordningens föreskrifter
ingen anledning. Motionen bör alltså i dessa delar, jämlikt § 37
mom. 3 riksdagsordningen, behandlas af tillfälligt utskott, därest vederbörande
kammare icke skulle finna skäligt att utan vidare afstå densamma.
På grund af hvad nu anförts, har konstitutionsutskottet funnit
herr Lindhagens ifrågavarande motion i de delar,
som grundlagsenligt kunna blifva föremål för Riksdagens
pröfning och afgörande, vara af beskaffenhet
att höra till tillfälligt utskott;
hvilket konstitutionsutskottet får för Riksdagen tillkännagifva.
Stockholm den 21 februari 1911.
På utskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Det skulle här antecknas, att herrar Almqvist, Ericsson i Vallsta
och Magnusson i Tumhult icke deltagit i detta ärendes behandling inom
utskottet.
6
Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.
Reservationer:
af herr af Callerholm, friherre Bonde, herrar Nilsson, Berg, von
Schéele, Eden och Grip enst edt, som anfört:
»När utskottet mot herr Lindhagens motion i sitt nu afgifna
memorial anför, att »i densamma mot lydelsen af § 55 riksdagsordningen
flera mål af olika beskaffenhet blifvit sammanförda», så kan
detta icke godtagas såsom skäl mot motionens behandling redan af den
anledningen, att utskottet själft icke angifvit något sådant skäl i det
föregående memorial (nr 1), hvari hemställdes om motionens återlämnande
till Andra kammaren. I öfrigt anse vi, i öfverensstämmelse med
Andra kammarens beslut den 11 februari, motionen vara af den beskaffenhet,
att densamma kan och bör af konstitutionsutskottet behandlas.
Under den situation, som numera inträdt, sakna vi emellertid anledning
att närmare inlåta oss på denna sida af saken. Det afgörande är enligt
vår uppfattning nu, att sedan Andra kammaren med afslag på konstitutionsutskottets
nyssnämnda memorial nr 1 beslutit, att motionen skall
af konstitutionsutskottet behandlas, så måste utskottet anses konstitutionellt
förpliktadt att så förfara.
Utskottet anger den efter kamrarnas beslut den 11 februari föreliggande
frågan med följande ord (Mem. nr 3, sid. 2): »Då sålunda
olika meningar mellan kamrarna uppstått, till hvilket utskott motionen
i fråga bör hänvisas, åligger det, jämlikt § 38 mom. 4 riksdagsordningen,
konstitutionsutskottet att med Riksdagens rätt därom besluta.»
Men frågan ligger icke på detta sätt, såsom framgår af utskottets egna
memorial, både nr 1 och nr 3, och af kamrarnas beslut.
Angående den första delen af herr Lindhagens motion hade utskottet
i sitt memorial nr 1 uttalat, att densamma icke kunde »mot
grunderna för § 83 regeringsformen af Riksdagen upptagas till pröfning
och godkännande» (och utskottet stämplar i sitt memorial nr 3 motionen
i denna del såsom »grundlagsstridig» samt »fasthåller», att densamma
»icke kan af Riksdagen upptagas till pröfning och afgörande»). Utskottet
»hemställde» i samma memorial nr 1, att motionen måtte till Andra
kammaren återlämnas. När Första kammaren biföll sagda hemställan,
Andra kammaren däremot afslog densamma och beslöt, att motionen
skulle behandlas af konstitutionsutskottet, så uppstodo därmed, i fråga
Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.
7
om denna del af motionen, visserligen olika meningar mellan kamrarna,
men dessa olika meningar gällde icke, till hvilket utskott motionen
borde hänvisas, utan huruvida motionen i denna del skulle öfver hufvud
taget kunna upptagas till pröfning eller icke. Och om olika meningar
i en sådan fråga gifva grundlagarna icke konstitutionsutskottet någon
rätt att besluta, vare sig i riksdagsordningens 8 38 mom. 4 eller
annorstädes.
Riksdagsordningen öfverlämnar afgörandet, huruvida en motion är
af beskaffenhet att kunna upptagas till pröfning, uteslutande åt den
kammare, i hvilken motionen blifvit väckt, och dess talman. Talmannen
kan enligt § 61 vägra proposition, när han finner väckt fråga strida
mot grundlags lydelse, alltså äfven vägra proposition på remiss af en
motion, men så har i detta fall icke skett. Tvärtom har talmannen
först själf föreslagit, att motionen skulle till konstitutionsutskottet hänvisas,
och sedermera, efter utskottets memorial nr 1, på yrkande från
medlem af kammaren framställt proposition, att motionen skulle, med
afslag å utskottets hemställan i memorialet, af utskottet behandlas.
Enligt § 56 kan vidare motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts
behandling, icke företagas till afgörande, innan utskott däröfver afgifvit
yttrande. Riksdagsordningen förutsätter sålunda uppenbarligen, att sådan
motion, sedan den blifvit remitterad, ovillkorligen skall af utskott realbehandlas.
Ett utskott kan visserligen förklara, att det anser motionen
icke tillhöra dess behandling, men kan däremot icke förklara, att motionen
ej alls bör upptagas till pröfning. Detta bestyrkes af § 7 i reglementariska
föreskrifter för Riksdagen, som ålägger utskott att i förstnämnda
fall inom 8 dagar afgifva utlåtande till kamrarna, »h vil ka böra skyndsamt
besluta, om frågan skall af samma utskott behandlas eller till
annat utskott ofverlämnasD. Att frågan skall behandlas, är gifvet; det
gäller endast, hvilket utskott som skall behandla den. Någon rätt för
ett utskott, vare sig konstitutionsutskottet eller de andra, att afvisa eu
motion såsom grundlagsstridig från all pröfning, är icke medgifven.
Vi anse sålunda, att hvarken Första kammaren eller konstitutionsutskottet
äger befogenhet att från all utskottsbehandling afvisa den
första delen af herr Lindhagens motion, sedan denna motion blifvit af
Andra kammaren remitterad till sådan behandling, och att konstitutionsutskottet
icke heller äger att skilja mellan kamrarna i hvad angår deras
»olika meningar» om denna del af motionen.
Hvad motionens senare del beträffar, må anmärkas, att Första
kammaren ej heller rörande denna fattat något beslut, till hvilket utskott
den bör hänvisas, och att det följaktligen kan sättas i fråga, huru
-
S Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.
vida ens för denna del konstitutionsutskottet enligt riksdagsordningens
§ 38 mom. 4 äger att skilja mellan kamrarna. Men skulle konstitutionsutskottet
äga denna befogenhet, så torde det i hvarje fall vara i sak
föga rimligt, att motionens senare del skiljes från den förra, till hvilken
den utgör endast ett alternativt yrkande. Äfven denna del åt motionen
skulle sålunda enligt vår mening hafva bort åt konstitutionsutskottet
upptagas till behandling.
Af dessa skäl hafva vi inom konstitutionsutskottet yrkat, att utskottet
skulle i enlighet med Andra kammarens beslut behandla herr
Lindhagens ifrågavarande motion. Det förfarande, som utskottet besluta,
står enligt vår mening i strid med Andra kammarens genom riksdagsordningen
tillförsäkrade rätt och underkänner utan stöd i grundlagarna
den uppfattning om motionens grundlagsenlighet, som kammarens talman
tvenne gånger gjort gällande. Ett sådant förfarande skulle, om
det finge stå'' oemotsagdt, blifva ett farligt prejudikat, med stöd hvaraf
ett utskott kunde från afl behandling utestänga motioner, som af vederbörande
kammare blifvit i laga ordning remitterade.»
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.