Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
1
Sr 2.
Ankom till Riksdagens kansli den 21 februari 1911 kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
tillägg till 5 § i lagen angående folkskoleväsendet i
vissa städer den 25 juni 1909.
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 157, har herr Sandström hemställt, att Riksdagen måtte
för sin del besluta, att till § 5 i lagen om folkskoleväsendet i vissa
städer skall fogas följande tilläggsbestämmelse:
»Grift kvinna vare ej på den grund, att hon står under mannens
målsmanskap, obehörig att utöfva uppdrag, hvarom nu är fråga.»
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»I kungl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd, § 24, stadgas såsom villkor för valbarhet till
ledamot i kyrkoråd eller skolråd bland annat, att man skall råda öfver
sig och sitt gods. För att genom denna bestämmelse gift kvinna icke
må blifva utesluten från valbarhet är tillika föreskrifvet, att gift kvinna,
som är röstberättigad, icke på den grund, att hon står under mannens
målsmanskap, är obehörig att utöfva ifrågavarande uppdrag.
Motsvarande bestämmelser återfinnas i kungl. förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm, i kungl. förordningen
om kommunalstyrelse på landet beträffande valbarhet till ordförande
och vice ordförande i kommunalstämma samt ledamot af kommunalfullmäktige
och kommunalnämnd samt i kungl. förordningarna om
kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse i Stockholm beträffande
valbarhet till stadsfullmäktig.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 3 Sami. 1 Afd. 2 Höft. (Nr 2.)
1
Utskottets
yttrande.
2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
I lagen af den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa
städer § 5 finnes likaledes bland villkoren för valbarhet till ledamot eller
suppleant i folkskolestyrelse upptaget fordran, att man råder öfver sig
och sitt gods, men däremot saknas den i öfriga ofvan åberopade författningar
förekommande tilläggsbestämmelsen i fråga om gift kvinna.
Det är sålunda efter lagens ordalydelse tvifvelaktigt, huruvida gift
kvinna, som står under mannens målsmanskap, är valbar till ledamot
eller suppleant i folkskolestyrelse. Att det varit lagstiftarens mening
att utesluta dylik kvinna från valbarhet, låter sig näppeligen antagas.
Ingenting i lagens motiver och tillkomsthistoria tyder, såvidt jag kunnat
finna, på en dylik afsikt. Och frånsedt det förhållandet, att gift kvinna,
som själf har barn, torde med hänsyn till erfarenhet och intresse vara
företrädesvis lämplig såsom ledamot af folkskolestyrelsen, saknas hvarje
förnuftig anledning att medgifva gift kvinna valbarhet till skolråd, men
förvägra henne sådan till den folkskolestyrelse, som i de städer, där
lagen af den 25 juni 1909 kommit till tillämpning, öfvertagit skolrådets
uppgifter.
Uteslutandet i sistnämnda lag af tilläggsbestämmelsen om gift
kvinnas valbarhet torde alltså hafva berott antingen därpå, att den ansetts
obehöflig — i det man måhända utgått från det antagande, att gift
kvinna, utan hinder af mannens målsmanskap, bör anses råda öfver sig
och sitt gods — eller, såsom mera sannolikt är, på förbiseende. Orsaken
må hafva varit den ena eller den andra, så har därigenom uppstått en
bristfällighet eller otydlighet i lag’en, som är ätfuad att medföra de allvarligaste
olägenheter vid dess tillämpning. Det har också under det
år, lagen varit i kraft, flerstädes visat sig, att man icke vågat vid val
af folkskolestyrelse å röstsedeln upptaga gifta kvinnor, som skulle varit
för uppdraget synnerligen väl skickade, af fruktan att fa hela röstsedeln
förklarad ogiltig.
Vid sådant förhållande, och då det dessutom i och för sig måste
vara lämpligt, att ifrågavarande valbarhetsbestämmelse i lagen om folkskoleväsendet
i vissa städer bringas till full öfverensstämmelse med motsvarande
bestämmelse i öfriga kommunala författningar, synes det mig
angeläget, att den tilläggsbestämmelse, som sistnämnda författningar
innehålla i fråga om gift kvinnas valbarhet, införes jämväl i förstnämnda
lag.»
Till det statsrådsprotokoll, som är bifogadt kungl. propositionen
vid 1909 års riksdag med förslag till lag angående folkskoleväsendet i
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
3
vissa städer, har föredragande departementschefen rörande § 5 i detta
lagförslag anfört:
»Hvad beträffar de gjorda anmärkningarna mot de sakkunniges
förslag i fråga om valbarhet till ledamot af skolstyrelsen, så torde det
icke kunna förnekas, att det naturliga vore, att åtminstone samma omständigheter,
som grunda obehörighet att vara stadsfullmäktig, ägde
motsvarande inverkan i afseende å ledamotskap af folkskolestyrelse. De
sakkunniges förslag i donna del är emellertid affattadt i öfverensstämmelse
med den lydelse gällande lag i ämnet för Stockholm på Riksdagens
initiativ erhållit. Det synes mig dock uppenbart olämpligt, att exempelvis
en person, som blifvit satt under förmyndare eller afträdt sin egendom
till konkurs, skulle det oaktadt såsom ledamot af folkskolestyrelse
kunna deltaga i förvaltningen af de ofta nog betydande belopp, som
skulle komma att gå genom skolstyrelsens händer. Ett dylikt förhållande,
som säkerligen i hufvudstaden med dess vakna allmänanda icke gärna
är tänkbart, skulle dock i ett mindre utveckladt samhälle kunna inträffa.
Jag har därför trott mig i det nu framlagda förslaget böra föreslå vissa
inskränkningar i fråga om behörighet att vara ledamot i skolstyrelse.
Ifrågasättas kunde ju, om icke härvid borde upptagas alla de inskränkande
bestämmelser, som i kyrkostämmoförordningen meddelats i afseende
å valbarhet till skolrådsledamot, men då af skäl, som jag förut
anfört, inskränkningen i fråga om den, som är oberättigad att deltaga
i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut, bör bortfalla, samt stadgandet
i kyrkostämmoförordningen om obehörighet för den, som tillhör
kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och aflönade betjänte numera
med stigande allmänbildning och intresse särskildt i undervisningsfrågor
icke torde böra bibehållas, har jag stannat vid att i det framlagda förslaget
upptaga allenast de obehörighetsgrunder, som finnas stadgade
beträffande ledamotskap i stadsfullmäktige.»
Lagutskottet hade intet att anföra mot lydelsen af § 5 i ifrågavarande
lagförslag och Riksdagen biföll kungl. propositionen oförändrad.
Häraf framgår tydligen, att lagstiftarens mening varit, att de
bestämmelser, som gälla i fråga om valbarhet till stadsfullmäktig, också
skola gälla i fråga om valbarhet till ledamot i folkskolestyrelse. Vid
den tidpunkt, då förslaget till lag om folkskoleväsendet i vissa städer
framlades, hade emellertid ej den paragraf, som innefattar bestämmelserna
om valbarhet, i förordningen om kommunalstyrelse i stad den
lydelse, som denna paragraf erhållit genom lag angående ändring i
vissa delar af denna förordning den 26 maj 1909. För att nu bringa
lagen om folkskoleväsendet i vissa städer i öfverensstämmelse med hvad
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
i sistnämnda förordning och i andra kommunala författningar är stadgadt
i fråga om valbarhet, har utskottet funnit den af motionären föreslagna
bestämmelsen vara erforderlig och därför ansett sig böra tillstyrka bifall
till motionärens förslag.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till den af herr
Sandström afgifna motionen, för sin del antaga följande
ändrade lydelse af § 5 i lag angående folkskoleväsendet
i vissa städer den 25 juni 1909:
§ 5.
Den som icke uppnått tjugufem års ålder; den
som ej råder öfver sig och sitt gods; den som till
borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt
lag förmår, gitter visa, att han är befriad från deras
kraf; den som är förlustig medborgerligt förtroende
eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft,
är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den
som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför
nämnda påföljd; samt den som är förklarad ovärdig
att inför rätta föra andras talan eller att i rikets
tjänst vidare nyttjas, må ej vara ledamot eller suppleant
i folkskolestyrelse.
Gift kvinna vare ej på den grund, att hon står
under mannens målsmanskap, obehörig att utöfva uppdrag,
hvarom nu är fråga.
Stockholm den 21 februari 1911.
På utskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Det skulle här antecknas, att herr Jansson i Djursätra icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.