Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

1

Nr 93.

Ankom till Riksdagens kansli den G maj 1911 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående
öfverlåtande å staden Falkenberg af Falkenbergs tullbro.

(l:a Afd.)

t

I en till Riksdagen den 10 mars 1911 aflåten, till jordbruksutskottets
förberedande behandling hänvisad proposition, nr 147, har
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva
att den inom staden Falkenberg belägna, kronan tillhöriga Falkenbergs
tullbro med utmål jämte därå varande, kronan tillhöriga hus,
må under vissa i statsrådsprotokollet angifna villkor och förbehåll, utan
ersättning med full äganderätt öfverlåtas å staden Falkenberg med
tillträdesrätt för staden den 1 januari 1912.

Departementschefen har till berörda statsrådsprotokoll i detta
ärende anfört följande:

»Sedan äldre tider finnes vid staden Falkenberg i Hallands län
broförbindelse öfver Ätraån.

Genom nådiga resolutionen på allmogens besvär den 16 mars
1739 medgaf Kungl. Maj:t, ’att Falkenbergs bro i Halland, vilkens
underhållande faller allmogen der ganska kostsam, må bliva en tullbro,
varom Landshöfdingen ju förr ju heldre har att komma överens med
häraderne till det drägligaste, som ske kan; kommandes bemälte bro
sedan på en viss tid, emot vederhävtig coution, att arrenderas till den
mestbjudande, på det häraderne för dess vidare vidmakthållande måge
alldeles vara frie’.

De härader, hvarom i nämnda nådiga resolution är fråga, äro
Årstads och Faurås härader, mellan hvilka Ätraån utgör gräns.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sand. 39 Haft. (Nr 93.)

1

o

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Kungl. Maj:t förordnade sedermera genom nådiga bref den 8
november 1751 och den 11 juni 1754, att bron skulle för kronans
räkning af sten uppbyggas, hvilken byggnad år 1761 fullbordades.

Genom nådigt bref till kammarkollegium och statskontoret den
11 oktober 1825 fastställde Kungl. Maj:t taxa för öfverfart af bron,
därvid stadgades att Årstads och Faurås häraders, såväl stads- som
landtbor, i följd af kungl. resolutionen på allmogens besvär af den 22
mars 1770 § 34, skulle njuta lindring till hälften i broafgiften, äfvensom
att de, hvilka komme till staden med varor att föryttra, vid återfärden
skulle betala blott half afgift samt att ämbets- och tjänstemän, som
reste i allmänna ärenden, kronotransporter, tågande trupper, post- och
fångskjuts samt de, som efter förrättad skjutsning återfärdades, vore
undantagna från all afgift. Berörda taxa är i hufvudsak allt fortfarande
gällande.

År 1885 gjorde Falkenbergs stad framställning hos Kungl. Maj:t
om vidtagande af åtgärder för undanröjande af de hinder för den fria
samfärdseln på allmänna landsvägen genom Halland, som förefunnes
genom afgiften för öfverfarten af ifrågavarande bro. Domänstyrelsen
anförde då i häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, att, enär bron
vore på kronans bekostnad uppbyggd, något annat sätt att få olägenheterna
af broafgifterna afhjälpta icke funnes, än att staden och
andra, som af nämnda afgifter hade men, inlöste bron och iklädde sig
skyldigheten att för all framtid underhålla densamma. Enligt nådigt
bref den 24 april 1885 fann emellertid Kungl. Maj:t, enär de väghållningsskyldige
icke erbjudit sig att öfvertaga underhållet af bron i
fråga, framställningen icke förtjäna afseende.

Sedan gammalt har den så kallade brotullen, hvarmed förstås rättigheten
att uppbära broafgifter i enlighet med taxan, varit utarrenderad
mot skyldighet för arrendatorn att erlägga viss årlig afgäld till kronan
äfvensom att ansvara för brons underhåll. För den arrendeperiod, som
utgick den 1 januari 1910 utgjorde det årliga arrendet 260 kronor.
Genom nådiga bref den 1 oktober 1909 och den 18 juni 1910 har
Eders Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen att, hvardera gången på
ytterligare ett år, till respektive den 1 januari 1911 och den 1 januari
1912, utarrendera omförmälda brotull på de för kronan förmånligaste
villkor, som kunna betingas.

Den 20 augusti 1907 förrättades arrendeuppskattning å berörda
tullbro med tillhörande utmål för brofästen och brostuga, hvilken
fastighet i länets jordebok upptagits under benämningen Falkenbergs

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

3

tullbro n:r 1. Förrättningen verkställdes af domänintendenten i länet
med biträde af dels vederbörande arrendeuppskattningsmän dels ock,
såsom särskilt tillkallad sakkunnig, löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren
F. Wetterling, hvarjämte vid förrättningen närvarit ombud
för Falkenbergs stad.

Vid förrättningen framhölls af förrättningsmännen, att det syntes
för Falkenbergs stads bekvämlighet och utveckling vara af stor betydelse,
om tullbron, som öfver Ätraån utgjorde den enda förbindelsen
mellan den nuvarande staden och vissa för stadens fortsatta utveckling
inköpta områden i Årstads härad, upphörde att vara tullbro och med
full äganderätt öfverlätes till stadens begagnande. Såsom särskildt skäl
till öfverlåtandet anförde uppskattningsmännen, att lägenheten Falkenbergs
tullbro n:r 1 antagligen skulle komma att inom den närmaste
framtiden, jämte nyssnämnda inköpta områden, införlifvas med Falkenbergs
stad, hvarefter bron med utmål skulle helt och hållet ligga inom
stadens område.

Öfverlåtelsen af bron borde enligt uppskattningsmännens åsikt
ske redan vid då löpande arrendeperiods slut den 1 januari 1910,
därvid staden borde erbjudas att af kronan inlösa bron till vid förrättningen
åsatt saluvärde, 7,000 kronor, med skyldighet för staden att
för all framtid för eget och allmänt begagnande vidmakthålla bron.
Staden skulle lämnas öppen rätt att af angränsande Årstads och Faurås
härader, hvilka förr i tiden, innan bron blef förvandlad till tullbro,
varit skyldiga att underhålla bron, undfå den ersättning, som af förhållandena
kunde påkallas för häradsbornas afgiftsfria begagnande af
bron, men i öfrig! skulle staden icke äga rätt af andra gående eller
vägfarande upptaga någon slags ersättning eller afgift för rätten att
trafikera bron.

Enligt nådigt bref den 22 november 1907 blefvo de förut omtalade,
af staden för dess utveckling inköpta områdena jämte några
mellan dem och staden befintliga lägenheter, däribland ifrågavarande
Falkenbergs tullbro n:r 1 med tillhörande jordområde, från och med
år 1908 införlifvade med Falkenbergs stad i kommunalt, administrativt,
ecklesiastikt och judiciellt afseende. Därvid har, bland annat, föreskrifvits,
att väghållningsbesväret skall förblifva oförändradt, intill dess
ändring därutinnan kan äga rum i sammanhang med ny vägdelning.
I samband med införlifningen uteslötos berörda fastigheter ur länets
jordebok.

I anledning af hvad vid ofvan omförmälda uppskattningsförrättning
den 20 augusti 1907 förekommit, infordrade Eders Kung!. Maj:ts

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

befallningshafvande sedermera yttranden från stadsfullmäktige och
magistraten i Falkenberg.

Stadsfullmäktige anförde därvid i yttrande den 24 september 1908,
att staden, som efter undersökning af bron funnit densamma vara af
dålig beskaffenhet, icke vore villig inlösa bron på de af uppskattningsmännen
uppställda villkor, men att staden ville vidtaga åtgärd i syfte
att genom en omfattande och grundlig undersökning få utrönt beskaffenheten
af bron och kostnaden för dess iståndsättande på ett hållbart
och betryggande sätt samt därefter genom särskild ansökan ånyo väcka
fråga om stadens öfvertagande af bron och dess framtida underhåll.

Vid stadsfullmäktiges berörda yttrande finnes fogadt ett den 19
augusti 1908 dagtecknadt utlåtande öfver en genom drätselkammarens
försorg verkställd undersökning af bron. Denna undersökning hade
enligt nämnda utlåtande gifvit vid handen, att bron i sitt nuvarande
bristfälliga skick icke kunde tåla någon större belastning, och att det
kunde ifrågasättas, om bron ens finge eller kunde tagas i bruk för
militärt ändamål, i hvilket afseende bron vore af stor betydelse.
Undersökningsnämnden uttalade såsom sin åsikt, att en ombyggnad
af bron borde verkställas inom den allra närmaste framtiden, därest
bron skulle kunna fylla de bestämmelser, som gälla för allmänna
landsvägsbroar, samt vara för ej sällan förekommande tyngre trafik
användbar. En sådan ombyggnad ansågs draga en kostnad ej understigande
16,000 kronor.

Under åberopande af instrumentet öfver berörda besiktning hemställde
jämväl magistraten i till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
afgifvet yttrande af den 16 oktober 1908, att, då bron syntes befinna
sig i mindre tillfredsställande skick samt staden icke vore villig att
på förut angifna villkor inlösa bron, åtgärder måtte vidtagas för att
få bristerna å densamma afhjälpta.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har uti med anledning
af förberörda arrendeuppskattningsförrättning till domänstyrelsen afgifvet
yttrande af den 27 oktober 1908 anfört, att, ehuru staden Falkenberg
icke ansett sig kunna för närvarande ingå på de villkor, som
uppskattningsmännen föreslagit, och frågan om brons försäljning — då
en försäljning på offentlig auktion icke syntes kunna ifrågakomma
utan bibehållande af broafgifterna, något som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ur synpunkten af det allmännas intresse ansåge sig
böra på det bestämdaste afstyrka — sålunda finge anses tillsvidare
uppskjuten, ville dock Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med
hänsyn icke allenast till önskvärdheten af, att de otidsenliga broaf -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

5

gifterna bortskaffades, än äfven till de stora kostnader, som inom en
snar framtid för brons ombyggande torde kräfvas, hemställa, att, därest
eu förnyad utarrendering komme att äga rum, denna måtte bestämmas
till så kort tid som möjligt och att på samma gång åtgärder måtte
vidtagas för att staden Falkenberg måtte komma i tillfälle att öfvertaga
brons framtida underhåll.

I sistnämnda afseende uttalade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
den åsikten, att, då arrendeafgiften för ifrågavarande bro
alltsedan den 1 januari 1892 utgjort och vid omförmälda arrendeuppskattning
ej heller föreslagits till högre belopp än 250 kronor, motsvarande
efter fem procent ett kapitalvärde af 5,000 kronor, vägande
skäl syntes tala för att bron öfverlätes till staden allenast mot skyldighet
att sätta bron i ett för den allmänna säkerheten betryggande skick, att
bevara och underhålla densamma för all framtid under iakttagande,
såvidt möjligt, att brons nuvarande vackra utseende och egendomliga
karaktär icke förändrades, samt att medgifva nuvarande innehafvare af
broarrendet rättighet att utan tomtafgift till staden bruka och bibehålla
en dem tillhörig tullhusbyggnad invid brons sydöstra landfäste.

Sedan staden erhållit tillfälle yttra sig med anledning af hvad
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda föreslagit, har magistraten
med skrifvelse den 9 mars 1909 till Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande öfverlämnat utdrag af stadsfullmäktiges protokoll
för den 6 mars 1909, enligt hvilket stadsfullmäktige förklarat, att
staden vore villig öfvertaga bron på de ofvannämnda af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande föreslagna villkor, därest kronan för brons
iståndsättande bidroge med hälften af det belopp, som staden visade
sig hafva utgifvit för detta ändamål, hvilket bidrag af kronan dock ej
skulle i något fall öfverstiga 10,000 kronor.

I nyssnämnda skrifvelse den 9 mars 1909 bär magistraten anfört,
att, enligt ett af aktiebolaget skånska cementgjuterier uppgjordt kostnadsförslag,
kostnaden för brons iståndsättande komme att uppgå till ett
belopp af 19,635 kronor, hvarvid dock ej medräknats kostnaderna vare
sig för brons stensättning med tuktad sten, uppgående till omkring
4,000 kronor, eller för ommurning af de i bristfälligt skick varande
broräckena, uppgående till omkring 1,000 kronor. Den verkliga kostnaden
för brons iståndsättande komme sålunda att stiga till ett belopp
af omkring 25,000 kronor. Vid pröfning af stadens erbjudande borde
afseende fästas dels därvid, att staten genom brons öfverlåtande å staden
skulle befrias ej mindre från större delen af förenämnda kostnad för
brons iståndsättande än äfven från det framtida underhållet af bron,

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

hvilken för allmänna samfärdseln inom länet vore oumbärlig, dels ock
vid det förhållande att af ålder broafgifter icke upptagits af innevånarna
i staden, hvadan icke dessa, men väl angränsande härads
innebyggare vunne väsentlig fördel af afgifternas borttagande.

Domän styrelsen har i underdånig skrifvelse den 19 mars 1909 med
handlingarnas öfverlämnande underställt Eders Kungl. Maj:ts pröfning
frågan om brons disposition efter löpande arrendeperiods utgång samt
därvid framhållit, att, för den händelse bron bibehölles i kronans
ägo och utarrenderades, kronan icke torde kunna undandraga sig eu
dyrbar reparation af bron, för hvilken reparation kostnaderna komme
att uppgå till mera än 20,000 kronor. Då högre arrende, än hvad
uppskattningsmännen föreslagit, eller 250 kronor om året, icke vore
att förvänta, syntes det styrelsen vara fördelaktigare för kronan att
ingå på stadens erbjudande.

Till följd af nådig remiss har kammarkollegium den 29 april
1909 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, därvid kollegium förklarat
sig icke hafva något att erinra mot hvad domänstyrelsen i
ämnet anfört.

Uti infordradt yttrande , af den 15 oktober 1910 har chefen för
generalstaben förklarat, att från militär synpunkt intet funnes att
erinra mot domänstyrelsens framställning i ärendet.

På förekommen anledning har emellertid sedermera frågan om
tullbrons öfvertagande af staden tagits under förnyad ompröfning af
stadsfullmäktige i Falkenberg, hvilka genom beslut den 30 december
1910, som vunnit laga kraft, förklarat sig villiga att för stadens räkning
med full äganderätt öfvertaga ifrågavarande bro »utan annan skyldighet
än brons försättande i ett mot trafiksäkerhetens fordringar svarande
skick, men med bibehållande, om möjligt, af rätt till uppbärande af
nu gällande brotull och öfvertagande af kronans rättigheter i fråga
om brofäste, tomt och byggnader invid tullbron». Stadsfullmäktige
hafva sålunda numera afstått från sin förut framställda fordran på
kontant bidrag af statsmedel till brons iståndsättande.

Departementschefen.

I likhet med i ärendet hörda myndigheter finner jag skäl icke förefinnas
för kronan att i sin ägo bibehålla ifrågavarande bro, utan synes
mig densamma böra med äganderätt öfverlåtas på staden Falkenberg
med tillträdesrätt den dag bron varder arrendeledig eller således den
1 januari 1912. Angående villkoren för denna'' öfverlåtelse vill jag
allenast anföra följande.

Hvad först beträffar det af stadsfullmäktige uttryckta önskemål,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

7

att staden i samband med brons öfvertagande jämväl erhölle rätt till
upptagande af brotull, synes mig detsamma icke vara af beskaffenhet
att böra bifallas. Omförmälda broafgift utgör enligt min mening ett
hinder för samfärdseln, hvilket bör, då tillfälle därtill erbjuder sig,
aflägsnas. Ett sådant tillfälle synes föreligga, därest äganderätten till
bron utan ersättning öfvergår från kronan till staden Falkenberg, för
hvilken omförmälda bro är af synnerligen stor betydelse. Då, enligt
hvad jag haft tillfälle inhämta, bibehållande af broafgifterna icke heller
utgör något oafvisligt villkor från stadens sida, torde vid den ifrågasatta
öfverlåtelsen alltså, enligt min mening, böra stadgas, att någon
ersättning för trafikerandet af bron icke vidare må komma i fråga.
I öfrigt synes i sammanhang med öfverlåtelsen böra föreskrifvas
skyldighet för staden att, såvidt möjligt med bibehållande af brons
nuvarande utseende, behörigen iståndsätta densamma enligt af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen godkänd plan samt att ansvara för brons
framtida underhåll. Därest öfverlåtelsen i fråga kommer till stånd, torde
Eders Kungl. Maj:t framdeles vilja bestämma viss tid, inom hvilken
reparationen af bron skall vara fullgjord samt färdig till afsyning af
vederbörande myndighet.

Att den ifrågasatta öfverlåtelsen af meranämnda bro jämväl bör
omfatta till bron hörande utmål eller hela den förutvarande lägenheten
Falkenbergs tullbro n:r 1 med därå varande, kronan tillhöriga hus
torde få anses själfklart. Vid öfverlåtandet lärer förbehåll däremot
böra göras om rätt för nuvarande innehafvare af broarrendet att
utan afgäld till staden fortfarande, så länge någon af dem lefver,
kvarbo i en dem tillhörig byggnad invid brons sydöstra landfäste.»

Med afseende å hvad departementschefen i ärendet anfört hemställer
utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Stockholm den o maj 1911.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.