Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
1
Nr 87.
Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1911 kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om försäljning i vissa fall
af under domänstyrelsens förvaltning ställd kronoegendom
m- in. (2:a Afd.)
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 78, har herr G. Kronlund hemställt,
l:o) att Riksdagen ville medgifva, att dels vid inträffande arrendeledighet
af sådan under förvaltning af domänstyrelsen ställd och för statsverkets
räkning utarrenderad egendom, hvilken i arrende lämnar mer än
600 kronor, men icke utöfver 800 kronor, dels i fråga om sådan krönoegendom,
som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som
uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet,
att för densamma icke kan påräknas högre arrende än 800
kronor, dels ock beträffande till inköpt skogsegendom hörande område,
som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna afyttras och uppenbarligen
är eller vid arrendeuppskattningen finnes vara sådant, att för
detsamma icke kan påräknas högre arrende än 800 kronor, det må bero
af Kungl. Maj:t att efter omständigheterna i hvarje fall förordna, huruvida
egendomen eller området bör för kronan bibehållas eller till större eller
mindre del försäljas;
att där Kungl. Maj:t pröfvar försäljning af egendom tillhörande någotdera
af förstnämnda två slag böra äga rum, därvid bör tillses, att sådan
egendom bör i så vidsträckt omfattning som möjligt uppdelas och upplåtas
till egna hem och småbruk;
Bihang till Rikad. prof. 1911. 8 Sami. 36 IJäft. (Nr 87).
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
att, där Kungl. Maj:t finner försäljning af område från inköpt skogsegendom
böra äga rum, Kungl. Maj:t må meddela närmare bestämmelser
i afseende å sättet och villkoren för försäljningen;
dock under villkor, att de genom försäljningen inflytande medlen
skola användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark;
2:o) att Riksdagen måtte af tillgängliga skogsmedel å extra stat för
1912 anvisa ett belopp af en million kronor att användas för inköp af
skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark.
Till stöd härför har anförts följande:
»Sedan 1874 har staten för inköp af skogsmark användt köpeskillingarna
vid försäljning af en del kronan tillhöriga smärre jordbruksfastigheter.
Sådana fingo till en början för detta ändamål försäljas, för hvilka
årliga arrendeafgiften icke öfversteg 200 kronor. Allteftersom man insåg
önskvärdheten och nyttan att bringa allt mera skogsmark i statens hand,
sökte man vidga möjligheterna därför, därigenom att man så småningom
utsträckte försäljningarna att omfatta större och värdefullare domäner än
de förut nämnda. Senast genom Riksdagens beslut 1902 har Kungl. Maj:t
medgifvits rätt att sälja sådan kronoegendom, för hvilken erlades en arrendesumma
ej öfverstigande 600 kronor och därmed likställda andra kronodomäner
med vissa villkor och inskränkningar.
Inkomsterna af dessa försäljningar hafva inbringat staten betydliga
belopp, hvilka sålunda tillgodokommit statens skogsinköp. Är 1903 inflöto
för dylika försäljningar omkring 646,000 kronor, 1904 740,000 kronor,
1905 580,000 kronor, 1906 595,000 kronor, 1907 576,000 kronor, 1908
713,000 kronor, 1909 1,077,000 kronor och 1910 884,000 kronor.
Dessa medel hafva emellertid icke ansetts vara tillräckliga för ändamålet;
sålunda beviljades härutöfver för hvartdera af åren 1899, 1900 och
1901 en million femhundra tusen kronor till inköp af skogsmark.
På motion af herr Carl Lindhagen år 1909 föreslog statsutskottet
beviljandet af ett anslag af en million kronor för samma ändamål, men
detta förslag bifölls icke af Riksdagen.
Då för hvarje år en betydande öfverafverkning äger rum på våra privata
skogar och värdet af skogarna samt dessas produkter för hvarje år stegras,
framträder allt mer och mer såsom en trängande nödvändighet, att staten
skyndar sig att, medan tid är och innan våra skogar blifva alltför illa
åtgångna, söka isynnerhet i de skogfattigare delarna af vårt land inköpa
så stora arealer skogsmark som möjligt. Det behöfver knappast framhållas,
att skogen i statens hand och under en insiktsfull förvaltning bör blifva
en aldrig sinande inkomstkälla för vårt land och att densamma bättre och
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
3
säkrare än i privata händer kan blifva en rikedom äfven för kommande
släkten.
1896 års skogskommitté yttrar i detta afseende: »I besittning hos
den enskilde ägaren, som i allmänhet kunde sträcka sina beräkningar öfver
en jämförelsevis kort tidrymd, löpte skogen fara att anlitas i högre grad
än med uthållig hushållning och markens bibehållande vid full produktionskraft
läte sig förenas. Staten åter, hvilken vore afsedd att fortlefva
i årtusenden och hade till en af sina viktigaste uppgifter att tillse, att
den lefvande generationen så utförde det kulturarbete, som vore den förelagdt,
att kommmande släktens lifsvillkor ej därigenom försvårades, vore
enligt alla länders erfarenhet den yppersta skogsägaren.»
Samma kommitté meddelar därjämte att under det exempelvis i Tyska
riket staten vore ägare till 32,7 procent, Ryssland 60,3 procent, Finland
44,5 procent, i Sverige staten endast vore ägare till 19,5 procent af all
skogsmark. Vidare meddelar kommittén, att under det staten i Norrbottens
län vore ägare till 47,3 procent, i Västerbotten 36,6 procent, i
Kopparbergs län 18 procent, staten i öfriga län med några få undantag
icke vore ägare till 10 procent af all skogsmark därstädes.
Det är enligt mitt förmenande synnerligen beklagligt, att dessa delar
af landet i så ringa grad vore i åtnjutande af det skydd mot farorna af
en underhaltig hushållning med de privata skogarna, som statsskogarna
erbjöde. Att särskildt där bringa allt mera skogsmark i statens hand blefve,
såsom skogskommittén också framhåller, det verksammaste medlet till bibehållande
och utvecklande af den nationalrikedom, som naturen gifvit oss
i våra skogar, likasom ock staten därmed också beredde skogfattigare orters
inbyggare trygghet mot alltmera växande skogsbrist.
För att bereda staten medel till fortsatta och förökade inköp af skog
torde man böra vidga de möjligheter till ernående af medel för dessa
skogsköp, som förut anlitats. Sålunda borde man vid försäljningen af
kronodomäner icke hålla sig inom det förut angifna arrendevärde 600
kronor, utan medgifva, att försäljning finge ske af sådana domäner, som
hade ett arrendevärde ej öfverstigande 800 kronor.
Detta kan ju ej gärna anses vara något brådstörtadt steg, då Kungl.
Maj:t redan 1902 föreslog försäljningsgränsen till 700 kronor.
Det är ju gifvet, att de för skogsköp till buds stående medel härigenom
i betydlig mån ökas, men jag håller före att det belopp, som årligen
härigenom inflöte, ändock icke motsvarade behofvet.
För närvarande inneligger anbud om försäljningar af skog till ett vida
större belopp än inköpsmedel finnas, och sålunda har förhållandet varit de
närmast föregående åren. Många värdefulla skogar torde staten hafva gått
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
Utskottet.
miste om genom brist på medel. Det synes mig därför kunna ifrågasättas,
huruvida icke Riksdagen borde, isynnerhet i tider då statskassan icke är
så ansträngd som under närmast föregående år, anvisa ytterligare
medel för statens skogsinköp. I sådant afseende synes man lämpligen af
behållna skogsmedel böra anvisa ett visst belopp af exempelvis en million
kronor.
Äfven efter anslående af dessa medel torde man icke med skäl kunna
säga, att skogsförvärfven ske med för hastig fart.
Herr Lindhagen meddelade i sin motion 1909 att, enligt jägmästaren
C. A. Hallgrens uträkning, det med bibehållande utaf dåvarande anslagsbelopp
skulle åtgå 556 år, innan vi finge ett så stort procenttal som i
Tyskland eller 32,7 procent.
För den händelse Riksdagen medgåfve försäljning af statens domäner
i här ofvan angifven omfattning, kunde staten kraftigare än hittills främja
egnahemsrörelsen, på samma gång som försäljningen af nämnda statens
domäner nog i det stora hela blefve till ekonomisk fördel för staten, då
i många fall den nybyggnadsskyldighet, som staten har å sina utarrenderade
domäner, slukar större delen af arrendeinkomsterna under en arrendator
besittningsrätt.»
Efter Riksdagens medgifvande hafva genom särskilda kungl. bref
meddelats bestämmelser om försäljning den 29 maj 1874 af sådana egendomar,
hvilkas arrenden ej öfverstiga 200 kronor, den 18 maj 1888 af
egendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200, men icke 400 kronor, den
29 maj 1891 af dylika egendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 400, men
icke 500 kronor, samt den 23 maj 1902 af dels kronoegendomar, hvilka
i arrende lämna mer än 500 kronor men icke utöfver 600 kronor, dels
kronoegendom, som ej varit för statsverket utarrenderad, men som uppenbarligen
är eller vid arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet,
att för densamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, dels ock
till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln
anses kunna afyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning
finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas högre
arrende än 600 kronor. Nu förevarande framställning afser ett medgifvande
från Riksdagens sida af försäljning utaf sådana i sistnämnda kungl.
bref omförmälda egendomar och områden, som lämna eller påräknas lämna
i arrende mer än 600 kronor, men icke utöfver 800 kronor. För att
kunna bedöma vidden af det sålunda framställda förslaget bär utskottet
med ledning af den utaf domänstyrelsen upprättade förteckning öfver de
under styrelsens förvaltning ställda kronoegendomar, hvilkas afkastning
i kronans räkenskaper upptagas såsom arrendemedel, låtit sammanställa
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
5
följande tablå öfver antalet af och taxeringsvärdet å de egendomar, som
för närvarande i arrende lämna mer än 600 kronor men ej öfver 800
kronor, hvarvid dock bör bemärkas, att denna tablå endast afser statens
för närvarande utarrenderade jordbruksdomäner.
Län |
Antal |
Taxeringsvärde |
||
Stockholms .......... |
.... 14 |
235,000 |
— |
|
Uppsala ............... |
.... 23 |
411,500 |
— |
|
Södermanlands .... |
.... 15 |
268,200 |
— |
|
Östergötlands...... |
.... 70 |
1,400,200 |
— |
|
Jönköpings .......... |
.... 52 |
877,900 |
— |
|
Kronobergs .......... |
.... 17 |
342,100 |
— |
|
Kalmar................... |
.... 19 |
372,900 |
— |
|
Gottlands ............. |
.... 1 |
24,000 |
— |
|
Blekinge................ |
.... • 2 |
44,000 |
— |
|
Kristianstads ....... |
.... 25 |
523,500 |
— |
|
Malmöhus............. |
.... 18 |
473,100 |
— |
|
Hallands................ |
.... 3 |
103,000 |
— |
|
Göteborgs och Bohus .... |
.... 47 |
1,052,400 |
— |
|
Ålfsborgs ............. |
.... ■ 22 |
443,500 |
— |
|
Skaraborgs .......... |
..... 48 |
855,300 |
— |
|
Värmlands .......... |
.... ■ 7 |
210,500 |
— |
|
Örebro................... |
.... 20 |
367,600 |
— |
|
Västmanlands....... |
.... 21 |
378,900 |
— |
|
Kopparbergs ....... |
.... 3 |
92,400 |
— |
|
Gäfleborgs............. |
— |
— |
||
Västernorr lands . |
— |
— |
||
Jämtlands............. |
— |
— |
||
Västerbottens....... |
— |
|||
Norrbottens.......... |
.... — |
— |
||
Summa 427 |
kronor 8,476,000: |
— |
Vidare har utskottet inhämtat, att af de egendomar, hvilka enligt
ofvannämnda kungl. bref skola, därest särskilda förhållanden ej föranleda
deras bibehållande i kronans ägo, försäljas, ännu återstå följande antal med
angifvet taxeringsvärde.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
Län Antal Taxeringsvärde
Stockholms ............................ 10 116,700: —
Uppsala .................................... 36 401,700: —
Södermanlands................ 34 389,200: —
Östergötlands................. 41 582,500: —
Jönköpings .............................. 67 791,300: —
Kronobergs.............................. 34 481,600: —
Kalmar....................................... 23 277,000: —
Gottlands ................................. 6 52,400: —
Blekinge.................................... 1 18,000: —
Kristianstads ........................... 15 201,300: —
Malmöhus................................. 46 591,800: —
Hallands............................ — —
Göteborgs och Bohus ......... 23 399,400: —
Älfsborgs................................. 33 435,300: —
Skaraborgs .............................. 37 505,500: —
Värmlands .............................. 12 333,600: —
Örebro...................................... 9 122,400: —
Västmanlands ........................ 19 260,100: —
Kopparbergs ........................... 7 198,400: —
Gäfleborgs................................. 3 117,400: —
Västernorrlands ..................... — —
Jämtlands................................. 3 70,500: —
Västerbottens........................... — —
Norrbottens.............................. — —
Summa 459 kronor 6,346,100: —
I fråga om användningen af de medel, som inflyta genom omförmälda
försäljningar, vill utskottet erinra därom, att Riksdagen nästlidna
år medgifvit, att köpeskillingarna ej mindre för de kronoegendomar samt
till inköpta skogsegendomar hörande områden, rörande hvilkas försäljning
beslut jämlikt kungl. brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23
maj 1902 fattas under åren 1910—1912, än äfven för sådana områden och
lägenheter, till hvilkas försäljning från de under domänstyrelsens förvaltning
ställda staten tillhöriga skogsegendomar eller utarrenderade jordbruksdomäner
Riksdagen under sistnämnda tid må lämna tillstånd, må af Kungl.
Maj:t disponeras för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark
äfvensom till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarne.
Af det anförda framgår, att under de närmast kommande åren afsevärda
belopp blifva disponibla för inköp af skogsmark genom de försälj
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87..
7
ningar, hvartill Riksdagen redan lämnat sitt medgifvande. Härtill kommer
att genom de af Riksdagen för hvarje år efter särskilda framställningar
från Kungl. Maj:t beslutade försäljningarna af lägenheter från kronans
egendomar, hvilka försäljningar visat en tendens att år från år ökas
och med all sannolikhet komma att till följd af de under år 1909 utfärdade
föreskrifterna om egnahemslägenheters upplåtande från kronans
egendomar än mera ökas, ytterligare medel torde komma att för samma
ändamål blifva tillgängliga.
Ehuru utskottet anser det synnerligen angeläget, att skogbärande och
till skogsbörd tjänlig mark fortfarande i så stor utsträckning som möjligt
för statens räkning inköpes, hvartill staten genom de efter försäljning af
sådana egendomar och områden, som i förevarande motion afses, inflytande
försäljningsmedlen skulle erhålla ökad möjlighet, finner dock utskottet på
grund af det stora antalet ännu osålda jordbruksegendomar och de afseVärda
belopp, som genom afyttring af kronojord kunna under den närmaste
framtiden användas för inköp af skogsmark, att en försäljning af dylika
egendomar i större utsträckning än nu sker icke bör för närvarande medgifvas.
Utskottet får därför afstyrka motionen i denna del.
Beträffande motionärens framställning i punkt 2:o om särskild anvisning
af medel för inköp af skogsmark kommer utskottet att i annat sammanhang
afgifva yttrande.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att punkt l:o) af förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 maj 1911.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.