Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
9
Nr 71.
Ankom till Riksdagens kansli den 4 april 1911 kl. 5 e. in.
Utlåtande, i anledning åt väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående reduktion i vissa fall af torp och andra
lägenheter å rekognitionsskogar.
(2:a Afd.)
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 246, har herr C. Lindhagen hemställt,
att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande
af ett förslag
Ilo) till omedelbar reduktion i skäliga fall af de torp och andra
lägenheter å rekognitionsskogar, hvilka medföljt donationerna af skogarne;
2:o) till åtgärder ägnade att förhindra, att familjerna på dessa torp
och lägenheter drifvas från dem under den tid, som åtgår till reduktionsåtgärdernas
genomförande.
Till stöd härför har anförts följande:
»De af kronan till industrien donerade rekognitionsskogarnas
sorgliga historia får man väl hoppas ej vara ett afslutadt kapitel.
Sådana presenter har svenska staten icke råd till, när större delen af
dess folk lefver i fattigdom. Denna fråga ingår också i den af Andra
kammaren tre gånger förordade utredningen om kronans jorddonationer
till industrien, hvilken fråga petitionsvis äfven framförts till Konungen
och därför remitterats till kammarkollenium för yttrande.
Det är emellertid en särskild sak i denna historia, som föga uppmärksammats,
ehuru den i synnerligt hög grad förtjänar det.
Å dessa rekognitionsskogar har nämligen funnits vid donationstillfällena
och finnes fortfarande en myckenhet torp och andra lägenheter.
Någon tanke på dessa »härligheter» har icke funnits. De ha
Bihang till Biksd. prof. 1911. 8 Samt. 28 Häft. 2
10
3Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
Utskottet.
följt med skogarne så att säga på köpet. Kronan har i blindo prisgifvit
en mängd af sina medborgare, en myckenhet små sträfsamma
familjer till ett värnlöst byte för det enskilda godtycket och utsugningen.
Här må juristeriet och egennyttan spinna sina trådar bur fint
och omänskligt som helst. Rättskänslan uppfordrar på denna punkt
staten att utan omsvep och fruktan rätta sitt misstag skyndsamt.»
Motionären ifrågasätter en »omedelbar reduktion i skäliga fall» af
de torp och lägenheter, hvilka funnits å de till bergshandteringens
understöd anslagna skogarna vid tiden för dessas upplåtande åt bruken.
En dylik åtgärd motiverar motionären därmed att staten vid berörda
upplåtelser icke tagit vederbörlig hänsyn till de familjers rätt och bästa,
som innehaft nämnda torp och lägenheter.
Utskottet, som i annat förut afgifvet utlåtande, nr 65, i anledning
af motion om återgång af gjorda skatteköp af rekognitionsskogar under
hänvisning till en inom kammarkollegium pågående utredning rörande
nämnda skogar hemställt, att nämnda motion icke måtte föranleda
någon Riksdagens åtgärd, hvilken utskottets hemställan vunnit Riksdagens
bifall,anser sig af samma anledning icke böra föreslå någon särskild
utredning i följd af förevarande motion. Den inom kammarkollegium
pågående utredningen torde nämligen utan tvifvel jämväl komma
att omfatta en undersökning af de å rekognitionsskogarna befintliga torpen
och lägenheterna.
Men äfven om det efter en ingående undersökning af de närmare
villkor, hvarunder omförmälda skogar blifvit upplåtna och numera innehafvas,
staten skulle finna lämpligt, att åtgärder vidtoges för återförvärfvandet
af ifrågavarande torp och lägenheter, torde dock den af
motionären härför anvisade utvägen enligt utskottets åsikt under inga
förhållanden böra ifrågakomma. En reduktion, d. v. s. ett indragande
till staten utan vidare af dessa torp och lägenheter, är nämligen
utan allt tvifvel ett för svensk rättsuppfattning fullkomligt främmande
förfarande. Att inslå på eu sådan väg skulle ock i betänklig grad
vara ägnadt att rubba den lagligen grundade ägande- och besittningsrätten.
Utskottet anser sig därför böra taga bestämdt afstånd från ett
dylikt förslag. I enlighet härmed och då såvidt utskottet har sig bekant
af rekognitionsskogarnas innehafvare icke vidtagits några åtgärder,
hvarigenom innehafvare af torp och lägenheter därå kunna sägas blifva
bortdrifna från dem, kan utskottet ej heller förorda motionärens under
2:o) i motionen gjorda hemställan.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
11
Utskottet vill vidare framhålla, att de af chefen för jordbruksdepartementet
den 22 januari 1909 tillkallade sakkunnige för utredning
af torpfrågan, den s. k. torpkommissionen, väl ock i samband med utredningen
rörande öfriga torpare å enskild mark torde ägna vederbörlig
uppmärksamhet åt torpares och lägenhetsinnehafvares ställning å rekognitionsskogama.
Vid sådant förhållande torde den nu föreliggande frågan komma
att i annat sammanhang blifva föremål för vederbörlig pröfning.
Utskottet hemställer,
att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 april 1911.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
Det skulle här antecknas, att herrar Aaby A. W. Ericsson, grefve
R. G. Hamilton och G. A. E. Kronlund icke deltagit i förestående ärendes
behandling inon utskottet.