Bankoutskottets utlåtande Nr 31■

1

Nr 31.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1911 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
förändrad lydelse af 10 § i lagen för Sveriges riks''
bank den 12 maj 1897.

I en till Riksdagen den 7 innevarande april aflåten, till bankoutskottet
remitterad proposition, nr 174, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att besluta, att 16 § i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 må erhålla följande förändrade
lydelse:

16 §.

Riksbanken äger att såväl vid hufvudkontoret som vid afdelningskontoren a)

på deposition afgiftsfritt mottaga penningar att utan räntegodtgörelse
återbetalas vid anfordran eller å tid, som vid insättningen
bestämmes; skolande bevis öfver sålunda insatta penningar ställas till
viss man;

b) likaledes utan afgift eller räntegodtgörelse mottaga och å giroräkning
föra penningar med förbindelse att vid anfordran tillhandahålla
räkningshafvaren hvad å räkningen innestår.

I sammanhang med girorörelsen må riksbanken vidtaga de anordningar,
som kunna finnas erforderliga för underlättande af betalningsutjämningar
(clearing).

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 23 Höft. (Nr 31.) 1

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Dessutom må fullmäktige kunna åt firmor, som hafva växeldiskontering
i riksbanken och ej själfva drifva bankrörelse, öppna uppoch
afskrifningsräkning mot räntegodtgörelse.

Ofvannämnda statsrådsprotokoll innehåller härom följande yttrande
af departementschefen:

»I skrifvelse den 30 mars 1911 hafva fullmäktige i riksbanken
hemställt, att Kungl. Magt täcktes hos Riksdagen väcka förslag, att 16 §
i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 må erhålla följande
förändrade lydelse:

Riksbanken äger att såväl vid hufvudkontoret som vid afdelningskontoren a)

på deposition afgiftsfritt mottaga penningar att utan räntegodtgörelse
återbetalas vid anfordran eller å tid, som vid insättningen bestämmes,
skolande bevis öfver sålunda insatta penningar ställas till viss man;

b) likaledes utan afgift eller räntegodtgörelse mottaga och å giroräkning
föra penningar med förbindelse att vid anfordran tillhandahålla
räkningshafvaren hvad å räkningen innestår.

I sammanhang med girorörelsen må riksbanken vidtaga de anordningar,
som kunna finnas erforderliga för underlättande af betalningsutjämningar
(clearing).

Dessutom må fullmäktige kunna åt firmor, som hafva växeldiskontering
i riksbanken och ej själfva drifva bankrörelse, öppna upp- och
afskrifningsräkning mot räntegodtgörelse.

Till stöd för denna sin framställning anföra fullmäktige följande.

''Enligt 16 § i lagen för Sveriges riksbank skall riksbanken mottaga
penningar å gir oräkning af en hvar, som önskar att öppna sådan
räkning.

Detta stadgande motiverades vid dess tillkomst af önskvärdheten,
att riksbanken medelst sin girorörelse skulle kunna anordna ett kvittningsförfarande
mellan landets olika delar sådant som det, hvilket till
omsättningens bekvämlighet utvecklat sig i andra länder. Det ansågs,
att riksbanken för detta ändamål borde åläggas skyldighet att utan afgift
mottaga och å giroräkning föra penningar att tillhandahållas räkningshafvaren
vid anfordran.

Häremot är icke något att erinra i sak. Men lagstadgandets affattning
blef mera vidsträckt än som föranleddes af det afsedda ändamålet.
Främjandet af detta ändamål nödvändiggör icke, att hvem som
helst, svensk eller utländing, skall äga rätt att öppna girokonto i riksbanken.
I Tyskland t. ex., där giroväsendet nått den största utvecklingen
och kommit till en användning, hvartill hos oss ej på länge kan

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

3

tänkas någon motsvarighet, finnes icke någon sådan ovillkorlig rätt till
öppnande af girokonto, utan tyska riksbanken bär tvärtom förbehållit
sig rätt att i hvarje särskildt fäll pröfva gjord ansökan om öppnande
af dylikt konto.

Eu privatbank torde för sitt eget anseendes skull böra vara synnerligen
noga med valet af kundkrets. Om än en centralbanks ställning
i viss mån gör banken mindre beroende i detta hänseende, kan
det dock icke vara för sådan bank likgiltigt, om personer eller firmor,
som bankstyrelsen icke önskar hafva till kunder i banken, öppna räkning
i densamma. Det kan dessutom mycket väl hända, att personer,
hvilkas ekonomiska förhållanden äro för banken okända, där vilja öppna
girokonto endast i syfte att förskaffa sig ett slags rekommendation för
vederhäftighet och personligt anseende såväl inom som utom landet.
Den stora allmänheten kan icke bedöma rätta innebörden af en sådan
reklam, och om missbruk däraf skulle äga rum, kunde detta leda till
direkt ekonomisk skada för utanför stående personer, med hvilka vederbörande
öppnat affärsförbindelser.

b örutsättningen för att någon må få öppna girokonto hos riksbanken
bör således vara, att han är känd och därjämte äfven välkänd.
Stadgandet i riksbankslagen bör alltså inrymma möjlighet för riksbanken
att pröfva, huruvida ansökan om öppnande af giroräkning må kunna
bifallas.’

Emot den af fullmäktige sålunda gjorda framställningen har jag
icke något att erinra.»

Utskottet har icke funnit något att erinra mot förevarande förslag
och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.

t \

Stockholm den 25 april 1911.

På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.