Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
Nr 24.
Ankom till Riksdagens kansli den 4 april 1911 kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående ändrad lydelse af § 82 mom. 2 bankoreglementet
och §§ 107 och 13d reglementet för riksgäldskontor.
Riksdagens revisorer hafva under § 52 i den till 1911 års lagtima
Riksdag afgifna berättelsen angående riksbanken anfört följande:
»Vid behandlingen af det under nästföregående § antecknade
ärende hafva revisorerna kommit till den uppfattning, att den i 82 §
2 mom. af riksbanksreglementet förekommande bestämmelse angående
besvärs anförande bos revisorerna af riksbanken ej står i önskvärd
öfverensstämmelse med föreskrifterna i den för revisorerna gällande
instruktion.
Det kan nämligen ifrågasättas, huruvida icke den myndighet, bos
hvilken besvär anföres, jämväl bör hafva rätt att vidtaga ändringar i de
öfverklagade besluten, men enligt § 19 mom. f. i instruktionen är revisorernas
befogenhet i förevarande fall inskränkt till att allenast göra
erinringar mot beslut i dylika frågor.
Under sådana förhållanden torde det förefinnas skäl att taga i
öfvervägande, huruvida ej ifrågavarande i bankoreglementet stadgade
rätt att hos revisorerna anföra besvär lämpligen borde upphöra.»
Med anledning af detta revisorernas uttalande bar bankoutskottet
inhämtat fullmäktiges i riksbanken yttrande, så lydande:
»På sätt framgår af sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande
nr 5 vid 1893 års riksdag måste grunden till den befogenhet
att pröfva och afgöra besvär öfver fullmäktiges beslut i befordringsfrågor,
som längre tillbaka i tiden varit revisorerna tillagd i den för
dem utfärdade instruktionen, sökas i den omständigheten, att fullmäkBihang
till Riksd. prot. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 17 Käft. (Nr 24—25). 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
tiges principal Riksdagen ursprungligen sammanträdde endast med längre
tids mellanrum. Vid den ändring af instruktionen, som nämnda år
genomfördes, blef den förut stadgade besvärspröfningen utesluten, och
åtgärden motiverades bland annat därmed, att Riksdagen nu sammanträder
hvarje år och att utöfningen af omförmälda pröfning måste anses
främmande för revisorernas egentliga uppgift.
Att efter denna motivering besvärsrätten till revisorerna i befordringsfrågor
ändock fått kvarstå i bankoreglementet kan hafva berott
på ett förbiseende. Men möjligheten af besvärs anförande hos statsrevisorerna
är dock icke utan betydelse för riksbanken. Väl är det
sant, att revisorerna ej kunna vidtaga ändring af ett af fullmäktige
fattadt beslut i eu befordringsfråga. Men i de fall, då revisorerna i
anledning af där anförda besvär funnit dessa icke föranleda någon åtgärd
eller anmärkning, har därigenom ärendet blifvit hastigare afgjordt
än om klaganden skolat vänta med sina besvär till dess Riksdagen
sammanträdt. Och detta har då inneburit en viss fördel, ty det måste
ligga i riksbankens intresse att frågor om tjänstebefordringar och dylikt
icke hållas alltför länge sväfvande.
Skäl kunna således anföras för bibehållande af det nuvarande
stadgandet i bankoreglementet oförändradt. Men fullmäktige anse tilllika,
att någon större olägenhet ej skulle uppkomma, om i enlighet
med det väckta förslaget rätten till besvärs anförande hos statsrevisorerna
borttoges.»
Då ifrågavarande stadganden i bankoreglementet och i instruktionen
för revisorerna, i hvad denna afser riksbanken, äga motsvarighet
i reglementet för riksgäldskontoret och de särskilda bestämmelser i
berörda instruktion, som angå riksgäldskontoret, har utskottet ansett
sig böra inhämta jämväl fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande i
ärendet.
Berörda yttrande är af följande lydelse:
»I fråga om öfverklagande af fullmäktiges beslut i mål, som röra
riksgälds kontorets tjänstemän eller andra enskilda personer, har det
sedan lång tid tillbaka varit i riksgäldskontorets reglemente stadgadt,
att besvär öfver sådana beslut kunde få anföras ej blott hos Riksdagens
vederbörande utskott — före år 1909 statsutskottet, sedermera bankoutskottet
— utan äfven hos revisorerna. I det för riksgäldskontoret
senast utfärdade reglementet återfinnas bestämmelser härom i §§ 107
och 134. Emellertid innehåller den för revisorerna nu gällande, vid
1893 års riksdag antagna instruktionen icke något stadgande om befo
-
Bankoutakottets utlåtande Nr 24.
3
genhet för revisorerna att pröfva och afgöra dylika besvär. Sådant
stadgande fanns däremot i den instruktion, som närmast förut gällde
för revisorerna af riksgäldskontor^ förvaltning och räkenskaper. Såsom,
skäl för detta stadgandes uteslutande ur den nya instruktionen anfördes,
enligt hvad af sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 5
vid nämnda riksdag inhämtas, dels den omständigheten att, sedan Riksdagens
sammanträden blifvit årliga, endast en kort tid kunde förflyta,
till dess den klagande blefve i tillfälle att hos Riksdagens vederbörande
utskott göra sin klagan anhängig, dels ock att utöfningen af den revisorerna
dittills tillkommande rätten att pröfva besvär måste anses främmande
för deras egentliga uppgift samt, om den oftare eller i mera
invecklade saker förekomme, skulle alltför väsentligt inkräkta på tiden
för fullgörande af deras granskningsuppdrag.
Hvad ofvan blifvit meddeladt 6ynes fullmäktige gifva vid handen
att efter utfärdandet af 1893 års instruktion revisorerna icke vidare
hafva befogenhet att pröfva och afgöra besvär öfver fullmäktiges beslut.
Vid detta förhållande torde det få anses vara beroende på ett förbiseende
att i riksgäldskontorets reglemente ännu fått kvarstå bestämmelser
om rätt att hos revisorerna anföra besvär, och anse sig fullmäktige
därför böra tillstyrka borttagandet af dessa bestämmelser.»
Då enligt bestämmelserna i den för Riksdagens revisorer gällande
instruktion revisorerna sakna befogenhet att pröfva och afgöra besvär
öfver fullmäktiges beslut i befordringsfrågor, har det synts utskottet
riktigt, att den nu medgifna rättigheten att hos revisorerna anföra
besvär i dylika frågor icke vidare bibehålies. Ett ytterligare skäl härtill
finner utskottet i den omständigheten, att åt en institution af ifrågavarande
slag enligt utskottets mening öfver hufvud taget icke synes
böra tillerkännas befogenhet, hvarmed följer utöfvande af domsrätt.
Åberopande hvad sålunda i ärendet förekommit hemställer utskottet,
att Riksdagen må besluta, att bankoreglementet
och reglementet för riksgäldskontor skola i nedannämnda
delar erhålla följande ändrade lydelse:
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Bankoreglementet.
§ 82. § 82.
Mom. 2. öfver sådana af full- Mom. 2. Öfver sådana af fullmäktige
eller styrelse för afdelnings- mäktige eller styrelse för afdel
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
(Nuvarande lydelse:)
kontor fattade beslut, som grunda
sig på stadgandena i denna afdelning
af regTementet eller i de vid
aflöningsstaten fogade bestämmelser
angående statens tillämpning, kunna
besvär anföras hos näst sammanträdande
bankoutskott eller mellan
riksdagarna hos revisorerna af riksbanken,
dock hvad angår beslut i
ordningsmål endast i det fall, att
klaganden blifvit från tjänsten skild
eller förklarats skyldig afstå någon
del af sina löneinkomster.
Besvären skola vid äfventyr af
talans förlust anmälas bos fullmäktige,
i frågor om befordringar senast
fjorton dagar efter det beslutet
blifvit justeradt och i andra mål
senast fjorton dagar efter det klaganden
af beslutet bevisligen erhållit
del, den oräknad, allt före
klockan tolf på dagen, hvarefter
besvären böra till fullmäktiges expedition
inlämnas, när de äro ställda
till bankoutskott, sist å den dag
riksdag sammanträder och, när de
anföras hos revisorerna af riksbanken,
sist fjorton dagar före revisionens
början, men är beslutet meddeladt
senare än fjorton dagar före
utgången af den sålunda bestämda
tiden, böra besvären till bankoutskottet
eller revisionen omedelbart
ingifvas innan klockan tolf å fjortonde
dagen efter den, då befordringsfråga
blifvit justerad eller beslut
i annat mål blifvit klaganden
delgifvet.
(Föreslagen lydelse:)
ningskontor fattade beslut, som
grunda sig på stadgandena i denna
afdelning af reglementet eller i de
vid aflöningsstaten fogade bestämmelser
angående statens tillämpning,
kunna besvär anföras hos näst
sammanträdande bankoutskott, dock
hvad angår beslut i ordningsmål
endast i det fall, att klaganden
blifvit från tjänsten skild eller förklarats
skyldig afstå någon del af
sina löneinkomster.
Besvären skola vid äfventyr af
talans förlust anmälas hos fullmäktige,
i frågor om befordringar senast
fjorton dagar efter det beslutet
blifvit justeradt och i andra mål
senast fjorton dagar efter det klaganden
af beslutet bevisligen erhållit
del, den oräknad, allt före
klockan tolf på dagen, hvarefter
besvären böra till fullmäktiges expedition
inlämnas sist å den dag
riksdag sammanträder, dock att där
beslutet är meddeladt senare än
fjorton dagar före utgången af den
sålunda bestämda tiden besvären
böra till bankoutskottet omedelbart
ingifvas innan klockan tolf å fjortonde
dagen efter den, då befordringsfråga
blifvit justerad eller
beslut i annat mål blifvit klaganden
delgifvet.
Bankoutskottels utlåtande Nr 24.
5
(Nuvarande lydelse:)
(Föreslagen lydelse:)
Reglementet för rikngftldshontoret.
§ 107.
öfver fullmäktiges beslut i mål,
som röra riksgäldskontor^^ tjänstemän
eller andra enskilda personer,
äger den eller de, på hvilkas rätt
och bästa dessa beslut kunna inverka,
att bos revisorerna eller
bankoutskottet anföra besvär, därvid
klaganden dock, såvida besvären
skola till pröfning upptagas, bör
inom trettio dagar efter bevisligen
erhållen del af det meddelade beslutet
sitt missnöje däremot hos
fullmäktige skriftligen anmäla; hvarjämte
det, vid enahanda äfventyr,
åligger honom att senast en månad
före revisorernas näst förestående sammankomst
eller riksdagens början,
därest revision dessförinnan icke inträffar
sina besvär ingifva till fullmäktige,
af hvilka desamma, jämte
utlåtande däröfver, till revisorerna
eller bankoutskottet öfverlämnas.
Besvär öfver fullmäktiges nyss
före eller under Riksdagens eller
revisorernas sammanvaro i dylika
mål meddelade beslut böra inom
fjorton dagar efter delfående!, den
dagen likväl oräknad, omedelbarligen
af vederbörande till bankoutskottet
eller revisorerna inlämnas.
§ 107.
öfver fullmäktiges beslut i mål,
som röra riksgäldskontorets tjänstemän
eller andra enskilda personer,
äger den eller de, på hvilkas rätt
och bästa dessa beslut kunna inverka,
att hos bankoutskottet anföra
besvär, därvid klaganden dock, såvida
besvären skola till pröfning
upptagas, bör inom trettio dagar
efter bevisligen erhållen del af det
meddelade beslutet sitt missnöje
däremot hos fullmäktige skriftligen
anmäla; hvarjämte det, vid enahanda
äfventyr, åligger honom att
senast en månad före Riksdagens
början sina besvär ingifva till fullmäktige,
af hvilka desamma, jämte
utlåtande däröfver, till bankoutskottet
öfverlämnas.
Besvär öfver fullmäktiges nyss
före eller under Riksdagens sammanvaro
i dylika mål meddelade beslut
böra inom fjorton dagar efter delfåendet,
den dagen likväl oräknad,
omedelbarligen af vederbörande till
bankoutskottet inlämnas.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
§ 134.
Innan tjänsteman eller vaktmästare
varder suspenderad eller
skild från tjänsten, bör hans skriftliga
förklaring öfver hvad emot
honom förekommit infordras. Fullmäktiges
beslut, hvarigenom tjänsteman
suspenderas eller för alltid
skiljes från tjänsten, bör jämte hänvisning
för besvärs anförande honom
skriftligen meddelas. Tjänst,
som till följd af sådant beslut blir
ledig, får, därest den afsatte tjänstemannen
inom föreskrifven tid anmält
sig ämna samma beslut öfverklaga,
icke återbesättas förr, än besvären
blifvit af bankoutskottet eller
revisorerna afgjorda eller den bestämda
tiden för besvärens fullföljande
försuttits; kommande dock
den, som emellertid förordnas till
tjänstens bestridande, att de med
densamma förenade löneförmåner
åtnjuta.
§ 134.
Innan tjänsteman eller vaktmästare
varder suspenderad eller
skild från tjänsten, bör hans skriftliga
förklaring öfver hvad emot honom
förekommit infordras. Fullmäktiges
beslut, hvarigenom tjänsteman
suspenderas eller för alltid
skiljes från tjänsten, bör jämte hänvisning
för besvärs anförande honom
skriftligen meddelas. Tjänst, som
till följd af sådant beslut blir ledig,
får, därest den afsatte tjänstemannen
inom föreskrifven tid anmält sig
ämna samma beslut öfverklaga, icke
återbesättas förr, än besvären blifvit
af bankoutskottet afgjorda eller den
bestämda tiden för besvärens fullföljande
försuttits; kommande dock
den, som emellertid förordnas till
tjänstens bestridande, att de med
densamma förenade löneförmåner
åtnjuta.
Stockholm den 4 april 1911.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.