Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till Riksdagens kansli den 30 mars 1911 kl. 12 m.
Utlutande, i anledning af väckt motion om inrättande af sex nya
ordinarie vaktmästarbefattningar vid riksbankens hufvudkontor.
I en inom Andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad motion
(nr 205) har herr Johan Ericsson i Vallsta hemställt, att Riksdagen måtte
besluta inrättandet af sex nya ordinarie vaktmästarbefattningar vid riksbankens
hufvudkontor.
Till stöd härför har motionären anfört följande:
»Vid riksdagen år 1910 framlade jag inom Andra kammaren uti
motion nr 66 förslag om inrättande af 6 nya ordinarie vaktmästarbefattningar
vid riksbankens hufvudkontor.
Denna motion vann icke Riksdagens bifall, men att den inom Andra
kammaren fick stor anslutning framgår däraf, att efter behandling inom
kammaren den samlade så stor minoritet som 101 röster mot 103.
Detta gifver mig anledning att ånyo vid denna riksdag framkomma
med samma förslag; och tillåter jag mig därvid åberopa samma motivering,
som finnes angifven uti min ofvannämnda motion vid förra riksdagen
äfvensom den reservation, som af herrar Neiglick m. fl. afgafs vid punkt
4:o) af bankoutskottets utlåtande nr 6 angående förslag till ändringar i aflöningsstaten
för riksbanken m. m.
Det enda skäl, som under riksdagsbehandlingen föregående år anfördes
mot mitt förslag, var att fullmäktige i riksbanken ej ansåge det lämpligt,
att ifrågavarande befattningar öfverflyttades på ordinarie stat. Och grunden
för denna uppfattning angafs under öfverläggningen i Andra kammaren
af herr Palme. Han framhöll nämligen därvid, att det vore alldeles
nödvändigt för riksbanken att ha personer, som kunde verkställa ifråga
Bihang
till Biksd. ■prat. 1911. G Sami, 1 Afd. 12 Haft. CNr IT.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
varande nattvakttjänstgöring och som kunde verkställa den på ett för
riksbanken fullt betryggande sätt. Men då, fortsatte han, måste också fullmäktige
ha i sin hand att, därest denna nattbevakning icke fullgjordes på
vederbörligt sätt, kunna vidtaga antingen afskedsåtgärder, om så påfordrades,
eller ock andra lämpliga åtgärder med större frihet än om de tjänstgörande
voro ordinarie.
Häraf framgår emellertid, att särskilda kvalifikationer uppställas för
de personer, åt hvilka nattvakttjänstgöring i riksbanken kan anförtros.
Just detta synes mig ytterligare framhålla önskvärdheten af att denna
tjänstgöring icke uppdrages åt andra än ordinarie personal annat än i
undantagsfall.
Mot den ifrågasatta förändringen har anförts, att nu ifrågavarande
extra vaktmästare skulle efter vunnen befordran till ordinarie sannolikt
söka befria sig från nattvakttjänstgöring samt att detta skulle medföra
anställande af ytterligare extra personal för detta ändamål. Men med
hänsyn till den befogenhet, som tillkommer fullmäktige i fråga om ordnande
af tjänstgöringen bland riksbankens personal, måste det vara lätt
för fullmäktige att äfven beträffande denna tjänstgöring utfärda lämpliga
och betryggande bestämmelser, liksom det ej bör möta något hinder för
fullmäktige att vidtaga erforderliga åtgärder med afseende på den person,
som ej till fullmäktiges belåtenhet fullgör sitt åliggande. Att för detta
ändamål göra någon skillnad mellan ordinarie och extra ordinarie anställning
anser jag ingalunda nödvändigt, då ju fullmäktige kunna, om någon
af vaktbetjäningen (den ordinarie) visar ohörsamhet mot förmans befallning
eller på annat sätt felar i tjänsten, eller utom densamma förhåller
sig otillbörligt, genast skilja honom från tjänsten, om ej förseelsen kan
anses föranleda lindrigare bestraffning.»
Fullmäktige i riksbanken hafva i infordradt yttrande den 21 mars
1911 häröfver anfört följande:
»Fullmäktige vidhålla sitt tidigare i detta ämne gjorda uttalande och
anse således fortfarande, att man ej bör öfvergifva det nuvarande systemet,
enligt hvilket bankens bevakning nattetid utöfvas af särskilda tillsatta
nattvakter. Fullmäktige Unna detta system tryggare och i flera afseenden
bättre än det af motionären förordade. Särskildt vilja fullmäktige framhålla,
att för en till nattvakt antagen person nattbevakningen alltid måste
framstå såsom hufvudsak, under det att en ordinarie vaktmästare lätt
komme att anse den såsom en bisak eller kanske till och med såsom ett
besvärligt påhäng.
Från rent saklig synpunkt kan det icke med fog göras gällande, att
IiankoutskoUcts utlåtande. AV 17. 3
dessa, nattvakters ställning i och för sig är sådan, att den påkallar förbättring.
De hafva en aflöning, som betydligt öfverstiger de ordinarie
vaktmästarnas i lägsta lönegraden, och genom den år 1910 vidtagna ändringen
af tillämpningsstadgarna till aflöningsstaten hafva de därjämte
tillagts den förmånen att, om och när de vinna befordran till ordinarie
vaktmästare, de då äga att inräkna sin nattvaktstjänstgöring i den tid,
som erfordras för vinnande af ålderstilläjrc:.
Anordningen att lata nattvakterna tillika vara extra vaktmästare med
daglig tjänstgöringsskyldighet infördes år 1904. För själfva nattbevakningen
behöfdes naturligen ej sex personer, men genom att bestämma antalet
så stort vunno fullmäktige möjligheten att betydligt inskränka antalet
i banken anställda extra vaktmästare. Beredandet af semester- och
annan ledighet åt ordinarie vaktmästare kan nämligen ej ske utan hjälp
af extra vaktmästare. År 1903 uppgick antalet sådana vaktmästare, som
icke alla hade sysselsättning i banken året om, till ej mindre än 16.
Detta innebar en stor olägenhet icke minst från synpunkten af dessa
vaktmästares eget intresse af att erhålla en fastare och mera varaktig anställning.
Antalet extra vaktmästare, inberäknadt de sex nattvakterna,
utgör för närvarande endast 7, och dessa hafva full sysselsättning under
hela året.
I detta sammanhang vilja fullmäktige erinra därom, att Riksdagen år
1902 med styrka framhöll det önskemålet att, särskildt efter inflyttningen
i den nya bankbyggnaden, antalet vaktmästarbeställningar vid hufvudkontoret
måtte inskränkas. Till följd af den starka utvecklingen af bankens
verksamhet har antalet ordinarie vaktmästare dock icke kunnat nedbringas
i vidare mån, än att en vaktmästarsyssla öfver stat indragits.
Fullmäktige anse för sin del önskvärdt, att det nuvarande antalet åtminstone
ej utan tvingande skäl ökas.
Fullmäktige erinra slutligen om stadgandet i § 60 mom. 3 bankoreglementet.
På grund häraf anse sig fullmäktige icke kunna tillstyrka bifall till
motionen.»
I afseende å aflöningsförmånerna för vaktbetjäningen vid hufvudkontoret
har utskottet ansett sig böra meddela följande.
Ordinarie vaktmästare i lägsta lönegraden åtnjuter i lön 800 kronor
och i tjänstgöringspenningar 600 kronor. Efter 5 års tjänst kan lönen
höjas till 1,000 kronor och efter 10 års tjänst till 1,200 kronor. Hvad
nattvakterna beträda!'', hafva åt dessa under år 1910 tre uppburit omkring
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
1,650 kronor hvardera, en omkring 1,475 kronor (häri inheräknadt arfvode
för utfördt snickeriarbete), en omkring 1,200 kronor samt en omkring 800
kronor.
Frågan om inrättande af nya ordinarie vaktmästarbefattningar vid
hufvudkontoret förevar till behandling redan inom 1909 års bankoutskott,
i det att från sex af de extra ordinarie vaktmästarna vid hufvudkontoret
då inkom en framställning därom, att antingen antalet ordinarie vaktmästarbefattningar
skulle i någon mån ökas eller, om detta ej kunde
bifallas, någon ökning i dittills utgående arfvode beredas dem. Sedan
fullmäktige den 21 januari 1909 medgifvit viss arfvodesförhöjning för de
sökande samt fördenskull afstyrkt vidare åtgärd i anledning af den gjorda
framställningen, fann utskottet densamma ej till någon åtgärd föranleda.
Vid 1910 års riksdag gjorde ofvanbemälde sex extra ordinarie vaktmästare
ånyo hos utskottet framställning om öfverförande å ordinarie stat
samt ifrågasatte tillika, då de eljest skulle genom befordran till ordinarie
få sina inkomster minskade med omkring 150 å 200 kronor om året, att
vid eventuell befordran få räkna sig viss del af sin föregående tjänstgöring
till godo för uppflyttning i högre lönegrad. Därjämte framställdes i motion
vid samma års riksdag förslag, att Riksdagen måtte besluta inrättandet af
sex nya ordinarie vaktmästarbefattningar vid hufvudkontoret. Utskottet
kunde för sin del icke biträda förslaget och afstyrkte följaktligen bifall
till motionen, hvilken hemställan bifölls af båda kamrarna.
Enligt 60 § 3 mom. bankoreglementet tillkommer det fullmäktige att
bestämma antalet vaktbetjänte vid hufvudkontoret. Frågan härom måste
också, enligt utskottets mening, betraktas såsom en rent administrativ
angelägenhet, som otvifvelaktigt kan bäst bedömas af bankens styrelse.
Detta förhållande lärer äfven stå i full öfverensstämmelse med förfaringssättet
inom bankinrättningar och större affärsföretag i allmänhet.
Det har ofta framhållits såsom synnerligen önskvärdt, att riksbankens
styrelse erhåller en sammansättning, som lämnar garantier för att banken
skötes fullt affärsmässigt. Men skall det sålunda antydda målet kunna
vinnas, ligger det vikt uppå, att Riksdagen i rena förvaltningsfrågor gifver
fullmäktige samma rätt, som vanligen tillkommer styrelser i andra bankinrättningar
och affärsföretag.
Härvid förtjänar ock särskilt framhållas, hurusom Riksdagen åt fullmäktige
öfverlämnat afgörandet af finansiella frågor, hvilka kunna vara af
ingripande betydelse för landets ekonomiska välfärd. Vid sådant förhållande
synes det med allt fog kunna göras gällande, hvad som för öfrigt
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
5
redan blifvit antydt tiller att fullmäktige, så länge de åtnjuta Riksdagens
förtroende, erhålla rätt att själfva utan inskränkning afgöra rena förvaltningsfrågor.
Och lika visst som fullmäktige icke lära försumma att taga
initiativ till de åtgärder och de förändringar i bankens reglemente, som
de anse erforderliga, lika litet lärer bankoutskottet underlåta att följa sin
af Riksdagen gifna instruktion.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
att förevarande motion, II: 205, icke må af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 30 mars 1911.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIX.
/
Reservation
af herrar Thylande)'', Neiglick, Vahlquist, Rune och Carlsson i Malmberget,
hvilka anfört följande:
»Vid riksbankens hufvudkontor finnas för närvarande sju extra vaktmästare.
Utaf dessa hafva sex samma dagliga tjänstgöring som de ordinarie
vaktmästarna och dessutom särskild vakttjänstgöring nattetid. Då
deras verksamhet således fullständigt har karaktären af fast anställning,
synes all anledning föreligga att jämväl åt innehafvare af ifrågavarande
sysslor bereda de med ordinarie anställning förenade förmåner.
Då det emellertid framhållits, att en viss proftjänstgöring vore önsklig,
innan en extra ordinarie vaktmästare uppföres på ordinarie stat, synes
det oss, att detta önskemål fullt tillgodoses, därest utaf de nuvarande
extra ordinarie vaktmästaresysslorna endast tre uppföras på ordinarie stat.
Då erfarenheten gifvit vid handen, att en extra vaktmästares tjänstetid för
vinnande af ordinarie anställning vid hufvudkontoret utgjort i genomsnitt
8—10 år, synes pröfvotiden, äfven om denna förändring genomföres, blifva
fullt tillräcklig.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
I anledning häraf hemställa vi, att motionen må på det sätt bifallas:
att Riksdagen måtte besluta inrättandet af tre nya ordinarie vaktmästarbefattningar
vid riksbankens hufvudkontor.»
Herrar Eklund, Hansson i Solberga, Mallmin och Christiernson hafva
begärt få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende
inom utskottet.
STOCKHOiM, IVÅR HJE8GBTRÖME BOKTRYCKERI A. B., 1911.