6

Bankoutskottets memorial Nr 16.

Nr 16.

Ankom till Riksdagens kansli den 23 mars 1911, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af 62 §
1 mom. i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.

I en inom Andra kammaren väckt, till bankoutskottet för förberedande
handläggning öfverlämnad motion (nr 208) har herr Hj. Rissén
föreslagit, att Riksdagen ville besluta att § 62 mom. 1 i reglementet för
riksbankens styrelse och förvaltning må erhålla följande ändrade lydelse:

För tillsättning af ordinarie tjänsteman eller vaktbetjänte utsättes vid
hufvudkontoret af fullmäktige och vid öfriga kontor af vederbörande styrelse
medelst anslag å lämpligt ställe inom kontoret samt kungöres i Postoch
Inrikes Tidningar ansökningstid å tjugu dagar från kungörandet.

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

»Vid ledigförklarande af ordinarie tjänst vid en del statens verk och
inrättningar äro särskilda föreskrifter fastställda, hvilka gälla för alla, såväl
högre som lägre tjänstebefattningars tillsättande. Däraf följer att så
ledigförklarade tjänster skola skriftligen sökas, hvarvid den sökande har
att till sin ansökan bifoga tjänsteförteckning och referenser, som kunna
vara erforderliga för erhållandet af den tjänst, som sökes, på samma gång
då flera sökande anmält sig, de kunna tjäna vederbörande till vägledning
vid bedömande af de sökandes kvalifikation då det skall afgöras hvem af
dessa äger största förutsättningen för tjänstens skötande..

I reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning finnes i § 62
mom. 1 en dylik föreskrift af följande lydelse:

''För tillsättning af ordinarie tjänsteman utsättes vid hufvudkontoret
af fullmäktige och vid öfriga kontor af vederbörande styrelse, medelst an -

Bankoutskottets memorial Nr 16. 7

slag å lämpligt ställe inom kontoret, samt kungöres i Post- och Inrikes
tidningar ansökningstid å trettio dagar från kungörandet.’

Vore det nu så, att riksbankens författningar varit föremål för sådan
modernisering som på senare tid genomförts för en hel del andra statens
verk, så vore ju dåra! själfklart, att äfven lediga vaktmästarbefattningar inom
banken anslogos till sökning lediga på samma sätt som nu äger rum vid
högre tjänstebefattningars tillsättande. Så är emellertid ej förhållandet, i
det att riksbankens författningar och föreskrifter i likhet med en del andra
verks författningar bestå sig med den gamla föråldrade benämningen tjänstemän
och betjänte, därmed de senare utsättas för en mera styfmoderli<r
behandling med att icke få dem tillerkända tjänster på samma sätt anslagna,
som de förra.

Enligt hvad jag har mig bekant, råder ej något förbud för vaktmästare
att skriftligen inlämna sin ansökan, då sådan tjänst antages vara
ledig, men vederbörande synas lägga hufvudvikten på att den "eller de
personer, som aspirera på sådana tjänster, skola göra personlig uppvaktning
och muntligen frambära sin ansökan och därvid vördsamt anhålla,
att blifva ihågkomna vid tillsättandet af ledig ordinarie tjänst.

Då ett sådant ansökningsförfarande mången gång kan medföra, att
den uppvaktade vid tillsättandet af dylik tjänst mer tar hänsyn till den
ena eller andra sökandens person, än till de verkliga tjänste- eller andra
meriter, dessa kunna förebära, torde det riktiga vara, att alla ordinarie
tjänster ansloges å viss tid till ansökning lediga.

Den för en del andra statens verk fastställda ansökningstid är vanligen
tjugu dagar, hvarför samma tid för riksbanken äfven bör kunna
fastställas.»

Fullmäktige i riksbanken hafva på anmodan i ärendet afgifvit följande
yttrande: J

»Motionären framhåller såsom själf klart, att, om riksbankens författningar
varit föremål för sådan modernisering, som på senare tid genomförts
för en del andra statens verk, lediga vaktmästarbefattningar inom
banken nu skulle blifva kungjorda på samma sätt som sker vid hö»re
tjänstebefattningars tillsättande.

I anledning häraf vilja fullmäktige erinra därom, att i de nya instruktioner,
som de senaste aren utfärdats för åtskilliga centrala ämbetsverk,
icke finnes någon föreskrift rörande vaktmästarbefattningars kungörande!
Dylik föreskrift finnes icke ens alltid beträffande de lägre tjänstemannabefattningarna
i ämbetsverket, såsom t. ex. framgår af den år 1907 ut -

8

Bankoutskottets memorial Nr 16.

färdade instruktionen för statskontoret. Saknaden af föreskrift om vaktmästarbefattningars
kungörande hindrar naturligtvis icke att, när en
vaktmästarsyssla blifvit ledig, viss ansökningstid kan genom anslag utsättas.
Enligt hvad fullmäktige inhämtat har detta förfaringssätt äfven brukat här
och hvar tillämpas, men anslaget har då skett uteslutande inom ämbetsverket,
detta för att bereda äfven de yngre extra vaktmästarna tillfälle att
anmäla sig.

För riksbanken är det af synnerligt stor vikt, att vaktmästarkåren
blir den bästa möjliga. Angeläget är därför, att vid vaktmästarbefattningars
tillsättande göra ett urval. Att detta urval skulle blifva bättre, om
befattningarna kungjordes lediga i allmänna tidningarna, synes fullmäktige
otvifvelaktigt. Då nämligen aflöningsförhållandena för vaktmästare äro
mera förmånliga i riksbanken än i andra statens verk, är att antaga, att
en liflig täflan skulle uppstå om dessa platser. Fullmäktige blefve då i
tillfälle att bland de täflande utvälja de bästa, det vill säga dem, hos
hvilka de egenskaper vore till finnandes, som främst böra komma i betraktande,
nämligen pålitlighet och duglighet.

Visserligen kan förutses, att, då sökande sannolikt komma att anmäla
sig icke blott från flertalet verk i Stockholm utan äfven från landsorten,
det för fullmäktige blefve både svårt och besvärligt att göra urvalet. Men
från synpunkten af riksbankens intresse kan den föreslagna ändringen icke
vara annat än nyttig.

Det är emellertid icke troligt, att förslag i denna riktning skulle från
fullmäktiges sida hafva framkommit. Det kan nämligen icke betviflas, att
den ifrågasatta ändringen af reglementet skulle af riksbankens extraordinarie
vaktmästare kännas såsom en obillighet och mången gång äfven
innebära en sådan. Då någon särskild yrkesskicklighet icke erfordras för
att tillfredsställande sköta en vanlig vaktmästarsyssla, skulle för riksbankens
extra vaktmästare uppstå stora svårigheter att framför äldre och
mera meriterade medsökande vinna befordran. Det är sannolikt af detta
skäl man inom ett verk i allmänhet icke kungör vaktmästarbefattningar
till ansökan lediga på sådant sätt, att därigenom göres direkt inbjudan
till sökande från andra verk. Att ett dylikt förfarande vid riksbanken
skulle försvåra rekryteringen därstädes af erforderliga extra vaktmästare
kunde äfven befaras.

Ehuru således från dessa synpunkter motionärens förslag måste framkalla
stora betänkligheter, måste dock på skäl, som ofvan framhållits, erkännas,
att det äfven innebär en beaktansvärd fördel. Fullmäktiges ställning
till förslaget har i det ofvan sagda blifvit angifven.»

Bankoulslcoltets memorial Nr 16.

9

Såsom fullmäktige i sitt här ofvan intagna yttrande erinra, hafva i
de nya instruktioner, som de senaste åren utfllrdats för åtskilliga centrala
ämbetsverk, några föreskrifter icke intagits rörande vaktmästarbelåttningars
kungörande. Att under sadana förhållanden ensamt för riksbanken meddela
en dylik föreskrift, anser utskottet icke vara lämpligt och detta så
mycket mindre, som, enligt hvad fullmäktige jämväl erinrat, saknaden af
föreskrift i berörda afseende ingalunda hindrar att, när en vaktmästarsyssla
blifvit ledig, viss ansökningstid kan genom anslag utsättas. Ett
dylikt förfaringssätt lärer ju ock hafva brukat här och hvar tillämpas, dock
endast medelst anslag inom ämbetsverket. Då det ej kan bestridas, att
ett sådant tillvägagångssätt är ur flera synpunkter fördelaktigt, i främsta
rummet genom att bereda äfven de yngre extra vaktmästarna tillfälle att
anmäla sig, anser sig utskottet i anslutning härtill böra uttala önskvärdheten
af att vid lediga vaktmästarbefattningars tillsättande ansökningstid
utsattes medelst anslag inom banken, och torde vid sådant förhållande
några särskilda föreskrifter rörande tiden icke erfordras, lika litet som
anledning förefinnes att ändra gällande bestämmelser rörande ansökningstiden
för tillsättning af ordinarie tjänstemän.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer bankoutskottet,

att förevarande motion II: 208 icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 23 mars 1911.

På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.

Bihang till Rilcsd. prot. 1611. 6 Sami. 1 A fil. 11 Höft.