Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 mars 1911 kl. 8 e. in.

Betänkande, i anledning af väckta motioner, afseende inskränkning
af eller förbud mot utskänkning af brännvin vid
offentlig danstillställning.

I två lika lydande motioner, väckta den ena i Första kammaren (nr Motionerna
5) af herr Ekman i Jönköping jämte två andra af kammarens ledamöter k 5 och II: 12
och den andra i Andra kammaren (nr 12) af herr Meurling jämte nio
andra af kammarens ledamöter, har anförts följande:

»I kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin
28 § 3 momentet stadgas:

''Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konstridning,
förevisning af djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med undantag
af konsert, vid hvilken uteslutande utföres instrumentalmusik, hvarje annan
föreställning af hvad beskaffenhet som helst, hvilken genom allmän tidning,
anslag eller annorledes kungöres, eller hvartill inträdeskort försäljas, eller
afgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres eller mottages,
eller till hvilken allmänheten eljest har tillträde, må utskänkning
af brännvin icke äga rum i lokal eller å plats, därifrån är utsikt till
skådebanan eller annan plats, där föreställningen gifves; dock må Konungens
befallningshafvande, för särskildt tillfälle medgifva undantag från det sålunda
meddelade förbud.’

De skäl, soni föranledt införandet i brännvinsförsäljningsförordningen
af omförmälda förbud mot brännvinsutskänkning vid offentlig föreställning,
gälla i lika hög grad i fråga om sådan utskänkning vid de, särskildt i
hufvudstaden, men äfven på andra orter allt vanligare danstillställningar,

Indika på enahanda sätt kungöras, eller till hvilka allmänheten eljest mot
eller utan erläggande af afgift har tillträde.

Af de i hufvudstaden genom polismyndighetens försorg under förliden
höst anställda undersökningar rörande förhållandena vid de offentliga dansBihang
till liiksd. prof. 1917. 5 Sami. 1 Afd. 9 Höft. (Nr 9.) 1

Bevillningsutskottets betänkande .Nr i).

banorna framgår med full tydlighet, att, där oordningar eller eljest klandervärda
förhållanden förekommit, dessa till hufvudsaklig del framkallats
däraf, att vid danstillställningarna brännvinsutskänkning ägt rum. Eu af
hufvudstadens poliskommissarier har också i sin rapport till polismästaren
uttalat, att han anser, att afskaffande! af all spirituosautskänkning vid
danstillställningarna skulle ha det goda med sig, att särskildt de sämre
elementen hölles aflägsnade från stället; och i första hand borde uIskänkning
vid plats, hvarifrån tinnes utsikt till dansbanan, icke medgifvas.
T detta afseende anser kommissarien, att dansbanorna icke borde lämnas
företräde framför varietéerna. Af undersökningarna framgår vidare, att
danstillställningarna hufvudsakligen besökas af unga män och kvinnor.

Hvilken fara dessa med spritutskänkning förbundna offentliga danstillställningar
utgöra för de unga männen och kvinnorna ligger i öppen
dag. Och att därvid spritförbrukningen har den största andelen uti de
oordningar och sedliga felsteg, som förekomma, torde vara otvifvelaktigt.
Denna uppfattning bekräftas också af eu så erfaren fångvårdsman som
slottspastor Aug. Wirén i ett af honom under nästlidet år utgifvet arbete
om alkohol och brottslighet. ''Utan alkohol'' — säger lian — ''inträda
sällan, såsom erfarenheten visar, några svårare kollisioner blott af den anledning,
att folk samlas till större fester eller dylikt. Den unge arbetaren,
som fått sig sill lön utbetalad, och som ser eu skön fridag framför sig,
befinner sig då tyvärr alltför ofta i en för dryckesorgier väl disponerad
sinnesförfattning. De möjliga obehagliga följderna ser han ej eller ägnar
dem ej en tanke. — Vid årets större högtider finner man också eu betydande
stegring i vissa brott. — Midsommaren med sina traditionella
dansnöjen, utflykter och dylikt företer äfvenledes i sagda hänseende en
ökning. — Den som haft tillfälle studera dylika utflykter under vår- och
sommarsöndagarna till dansbanor eller liknande platser vet, huru nära
förbundna de äro med eu ej sällan vid resans anträdande påbörjad omåttlig
alkoholförtäring.''

På samma sätt är otvifvelaktigt, att förtärandet af spirituösa drycker
vid ifrågavarande danstillställningar i hög grad bidrager att framkalla den
demoraliserande inverkan, som vissa af de nämnda polisrapporterna gifva
vid handen.

Med anledning häraf hemställes vördsamt, att Eiksdagen ville för sin
del besluta, att 28 § 3 mom. i kungl. förordningen angående försäljning
af brännvin den 9 juni 1905 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konstridning,
förevisning af djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med undantag

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 3

af konsert, vid hvilken uteslutande utföres instrumentalmusik, hvarje annan
föreställning af hvad beskaffenhet som helst, hvilken genom allmän tidning,
anslag eller annorledes kungöres, eller hvartill inträdeskort försäljas, eller
afgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres eller mottages,
eller till hvilken allmänheten eljest har tillträde, så ock, under
enahanda omständigheter, vid danstillställning, må utskänkning af brännvin
icke äga rum i lokal eller å plats, därifrån är utsikt till skådebanan eller
annan plats, där föreställningen gifves eller dans pågår; dock må Konungens
befallningshafvande för särskild! tillfälle medgifva undantag från det sålunda
meddelade förbud.»

Vidare har herr Norlén i Andra kammaren väckt en motion, ur 154,
af följande lydelse:

»Med hänvisning till den af herr Meurling m. tf. i Andra kammaren
väckta motion nr 12 om ändrad lydelse af 28 § 3 mom. i kungl. förordningen
af den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin må påpekas,
att det syfte, motionärerna vilja vinna, icke med den föreslagna lagändringen
kan annat än delvis uppnås, i det i hvarje fall, med den förändring, de
föreslagit, rätt till utskänkning skulle kunna beviljas i lokaler, som stå i
omedelbart samband med den egentliga danslokalen. Vill man, så långt
under närvarande förhållanden torde vara möjligt, förhindra den demoralisation,
som utskänkning af brännvin i samband med offentliga danstillställningar
visat sig åstadkomma, torde det blifva nödvändigt att gå ett steg
längre än motionärerna i ofvannämnda motion föreslagit, och vågar jag
därför härmed vördsamt hemställa, att Riksdagen ville för sin del besluta,
att till § 28 i kungl. förordningen af den 9 juni 1905 angående försäljning
af brännvin må fogas ett moment 4 så lydande:

Vid offentlig danstillställning må utskänkning af brännvin icke äga
rum vare sig i själfva danslokalen eller i andra lokaler, som med den stå
i samband.

Och anhålles, att vederbörande utskott, ifall föreslagna formuleringen
af momentet icke befinnes lämplig, måtte gifva det den formulering, som
för ändamålets vinnande anses nödigt.»

Dessutom hafva motionärerna i Första kammaren tillställt utskottet
åtskilliga handlingar — bland annat redogörelse för eu af ötverståthållarämbetct
anordnad undersökning angående förhållandena på hufvudstadens
offentliga danslokaler — Indika handlingar fogats vid detta betänkande
såsom bilagor.

Motionen
IT: 154.

4

Bevillningsutskottets betänkande Kr t).

Utskottet.

Af såväl motionärernas framställning som ännu mera af de handlingar,
hvilka Unnas bifogade detta betänkande, synes framgå, att vid
några af de offentliga danstillställningarna i hufvudstaden insmugit sig
missförhållanden, hvilka nog stå i ett visst samband med den iskänkning
af starka drycker, som vid vissa af dessa tillställningar förekommit.
Det synes därför utskottet mycket förklarligt, att personer, som nitälska
för allvarlig kontroll öfver ungdomens nöjen, rikta sina ansträngningar på
inskränkning eller borttagande af den med dansen sålunda förenade serveringen
af alkoholhaltiga drycker.

Hvad nu emellertid först beträffar förslaget att anordna utskänkningen
vid danstillställningarna på liknande sätt som den servering, hvilken äger
rum vid varietéföreställningar, anser utskottet gagnet af en dylik anordning
mycket tvifvelaktigt. Det har visserligen icke undgått utskottets
uppmärksamhet, att eu bland de poliskommissarier, hvilka yttrat sig angående
förhållandena på hufvudstadens offentliga danslokaler, rekommenderat
eu sådan utväg. Men en iskänkning, hvilken skulle komma att äga
rum kanske mera i skymundan, är ganska säkert icke att föredraga framför
den, hvilken försiggår inför hela den närvarande publikens ögon.
Utskottet vill tvärtom i detta sammanhang framhålla vikten af, att polismyndigheterna
utöfva vederbörlig tillsyn äfven öfver den servering, som
kan försiggå i smårum eller loger.

Utskottet har alltså icke kunnat förorda den i motionerna I: 5 och
H: 12 påyrkade åtgärden, så mycket mindre som den formulering motionärerna
föreslagit, med hänsyn till förordningens stadganden i öfrig!,
knappast skulle kunna blifva i någon män verksam i åsyftad riktning.

Hvad vidare beträffar det förslag, som framställts i motionen II: 1 54,
eller att all utskänkning af alkoholhaltiga drycker måtte vid de offentliga
danstillställningarna förbjudas, vill det synas utskottet, som om eu så
sträng åtgärd dock näppeligen kan vara af förhållandena påkallad. Flera
bland petitionärerna äfvensom flertalet motionärer synas knappt hafva velat
förorda ett så vidtgående förbud; åtminstone torde de tänkt sig, att missförhållandena
möjligen skulle kunna undanröjas genom den mildare åtgärd,
hvarom utskottet ofvan yttrat sig, men som utskottet på anförda skäl
ansett sig böra afstyrka.

Den första fråga, man här bör göra sig, är väl, huruvida icke de
öfverklagade missförhållandena kunna motarbetas med stöd af redan bestående
lagstiftning. Därvid bör ihågkommas, att hela detta ärende för närvarande
föreligger närmast som en fråga om reglerande af nöjeslifvet i
Stockholm. Utskottet vill då erinra, att polismyndigheten på grund

Bevillningsutskottets betänkande Nr V.

r>

al'' nu gällande bestämmelser äger makt icke blott att vägra beviljande
af utskänkning i samband med offentliga danstillställningar utan äfven att
vägra tillstånd till anordnande af själfva danstillställningen. Enligt hvad
utskottet inhämtat har också öfverståthållarämbetet med begagnande af
denna befogenhet hindrat fortsatt anordnande af offentlig danstillställning
å ett etablissement å Djurgården, emedan oordningar där förekommit. Men
äfven där offentlig dans medgifves, lämnas medgifvandet blott för hvarje
afton, och tillståndet utfås, enligt hvad upplyst blifvit, först sedan man
afvakta!, att från vederbörande polisdistrikt ingen erinran gjorts mot det
sätt, hvarpå denna rättighet närmast föregående gång begagnats. Genom
sådan ständigt fortgående kontroll måste etablissementens ägare manas att
i eget intresse tillse, det god ordning iakttages vid de tillställningar, de
anordna. Man har också all anledning antaga, att sedan allmänhetens
uppmärksamhet i så hög grad, som nu är fallet, riktats på hithörande
förhållanden, tillsynen skall blifva synnerligen noggrann, särskild! med
hänsyn till, att dessa offentliga dansnöjen icke må urarta till att blifva
härdar för sedefördärf för oskyldig ungdom. Utskottet vill i detta sammanhang
uttala den meningen, att vägande skäl synas föreligga, för att
utskänkning af alkoholhaltiga drycker i samband med offentliga danstillställningar
öfverhufvud bör beviljas synnerligen sparsamt, så mycket
hellre som det öfver hela landet visat sig, att den ungdom, som önskar
roa sig med dans, kan finna sig mycket väl till rätta äfven utan tillgång
till spirituösa vid dessa nöjen. Däremot anser utskottet, att innan fullständigt
förbud mot dylik utskänkning lagstadgas, man har skäl att afvakta
verkningarna af den starka opinionsyttring mot urartning af den
offentliga dansen, som under sista tiden ägt rum.

Härtill kommer, att årets Riksdag nyss beslutat eu skrifvelse till
Kung], Maj:t med anhållan, att nuvarande stadganden om tillfälliga utskänkningsrättigheter
måtte revideras i syfte att minska den omfattning,
hvari sådana rättigheter nu beviljas. Då de flesta utskänkningsrättigheter
i samband med dans just äro af sådan tillfällig art, kommer tydligen äfven
den nu berörda frågan att till god del falla under den blifvande utredningen.
Detta synes utskottet vara ett ytterligare skäl att icke nu inlåta
sig på detaljändringar i förordningen utan afvakta den revision, Riksdagen
sålunda begärt.

På grund af hvad ofvan anförts hemställer utskottet:

Do) att motionerna 1:5 och 11:12, om ändrad
lydelse af 2H $ 5 mom. i förordningen angående för -

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

säljning af brännvin, icke måtte af Riksdagen bifallas;
samt

2:o) att motionen 11:154, om förbud mot utskänkning
af brännvin vid offentlig danstillställning, icke
heller för närvarande måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 5) mars 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HÄMMARSTRÖM.

Reservation:

af herrar Jesperson, Ericsson i Ofvanmyra, Kvarnzelius, Jeansson i
Kalmar och Söderberg i Hobborn, hvilka anfört:

»De missförhållanden, mot hvilka här ifrågavarande motioner rikta
sig, voro, då de i kungl. förordningen af den 9 juni 1905 § 28 mom. ‘d
införda bestämmelserna af Riksdagen för dess del beslutades, lullständigt
okända och hafva först under den senaste tiden kommit till synes. Otvifvelaktigt
hade eljest restriktiva bestämmelser äfven mot dem vid lagens
affattande införts.

Af de bilagor, som åtfölja motionerna, framgår tydligt och klart, att
vid offentlig danstillställning i ännu större grad än vid föreställningar af
ena eller andra slaget iskänkning af berusande drycker kan medföra och
har medfört icke blott allvarlig fara, för att god ordning skall äfventyras,
utan framför allt, att osedlighet skall främjas. De skildringar, lämnade
af för ordning och sedlighet nitälskande och i synnerhet för ungdomens
skyddande intresserade män och kvinnor rörande hvad de A''id besök å
dylika danstillställningar funnit, ge nämligen vid handen, liksom det ock
skönjes af en och annan af polisrapporterna, att en betydande del af de
besökande icke infinna sig vid de offentliga danstillställningarna för dansens
skull utan med helt andra syften.

TJtskottsmajoriteten synes ock dela denna uppfattning, ehuru den icke
vill taga konsekvenserna däraf utan nöjer sig med förhoppningar på den

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

7

allmänna opinionens makt. Utskottsmajoritetcn erkänner ock, att »den
ungdom, som vill roa sig med dans, kan finna sig mycket väl till rätta
utan tillgång till spirituösa vid dessa nöjen». Men för k vilka är det då
spirituosan är af nöden? För försäljarna och för dem, som infunnit sig
för andra syften än dansen, och som utan spirituosan icke eller åtminstone
med större svårigheter skulle kunna nå dessa syften. Det synes oss som
om intet skäl förelåge att taga hänsyn till intressena hos någondera af
dessa parter.

I likhet med utskottets majoritet hysa vi den uppfattningen, att med
den i motionerna I: 5 och II: 12 föreslagna åtgärden åsyftadt resultat ej skulle
vinnas. Tvärtom skulle kanske t. o. m. därigenom den danstillställningarna
besökande ungdomen snarare i vid sidan af danslokalen men i samband
med den stående rum lättare utsättas för frestelser, och öfvervakandet
genom polisen så godt som omöjliggöras.

Då utskottets majoritet slutligen i sin motivering hänvisar till Riksdagens
nyligen fattade beslut om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran
om förslag till inskränkning i de s. k. tillfälliga utskänkningsrättighetema,
vilja vi framhålla, dels att, såsom ock utskottets majoritet erkänner, icke
alla här afsedda missförhållanden därmed undanröjas, dels ock att ovisst
kan vara, huru snart de af Riksdagen begärda förslagen till lagändringar
kunna föreligga, under det att det onda man vill motverka dagligdags
förekommer.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställa vi,

att Riksdagen, med anledning af motionen II: 154
af hen1 Korton, ville för sin del besluta, att till § 28
i kungl. förordningen af den 9 juni 1905 angående
försäljning af brännvin må fogas ett moment 4 så
lydande:

Vid offentlig danstillställning må utskänkning af
brännvin icke äga rum vare sig i själfva danslokalen
eller i andra lokaler, som med den stå i samband.»

Härjämte hafva herrar friherre Beck-Friis och Nilsson i Bonarp begärt
få antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes afgörande inom
utskottet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

8

Bilaga 1 .

A fskrifter.

Till öfverståthållareämbetet för polisärenden.

På uppdrag af styrelsen för nykterhetsfolkets centralförsamling få vi härmed
vördsamt anhålla, att all utskänkning af spritdrycker, vin och Öl måtte förbjudas å
de offentliga danslokalerna här i staden.

De utskänkningsrättigheter, som ämbetet hittills lämnat för hvarje kväll, kunna
ju utan vidare indragas. Men äfven i fråga om sådana rättigheter, hvilka bero på
kontrakt, som äro undertecknade af Aktiebolaget Göteborgssystemet och godkända af
öfverståthållareämbetet, torde en skärpt kontroll vara nödvändig. När det gäller de
offentliga danslokalerna vore det otvifvelaktigt mest öfverensstämmande med innebörden
i § 28 mom. 3 af kungl. brännvinsförsäljningsförordningen, ifall utskänkning
af rusdrycker till de i dansen deltagande alldeles förbjödes. Men i hvarje fall vågade
vi förutsätta, att ämbetet, sedan dess uppmärksamhet nu blifvit fäst å dessa förhållanden,
icke skall begagna sig af den i ofvannämnda § och mom. gifna rätten
att lämna dispens ifrån lagens föreskrift. Ämbetet har ju slutligen i sin hand att
icke vidare godkänna de af Aktiebolaget Göteborgssystemet beviljade årsrättigheterna,
såvidt de gälla lokaler af nu antydd art, och att, där restauranter med årsrättigheter
betjäna sig af dessa för offentliga danstillställningar, vidtaga sådana åtgärder,
som äro ägnade att stäfja dylikt oskick.

Med hänsyn såväl till det spritförbud, som är i lag föreskrifvet för varietéerna,
som ock gällande brännvins- och ölförsäljningsförordningar, särskildt §§ 15 och 28
mom. 3 af den förra, tro vi oss ha rätt att påstå, att det rusdrycksförbud, som vi
tillåta oss påyrka, står i god öfverensstämmelse med gällande lags såväl anda som
bokstaf. Och i hvarje fall skulle en sådan åtgärd hälsas med liflig tillfredsställelse
af den allmänna opinionen, som nu torde vara tämligen enhällig i denna fråga.

Stockholm den 22 oktober 1910.

Vördsamt

August Ljunggren. Axel B. O. Björkman.

Styrelsens ordf. Sekr.

Till herr poliskommissarien i Johannes distrikt.

Angående våra intryck och iakttagelser vid besök å det s. k. danspaiatset vid
Karlavägen den 18:de dennes och i Sveasalen den 19:de dennes anhålla vi — undertecknad
Sahlin efter anmodan af Eder — att få meddela följande.

I det s. k. danspaiatset vid Karlavägen. Dansen utfördes af åtskilliga på ett
raffineradt sinnligt sätt, i hög grad ägnadt att uppjaga lidelserna, och bland de närvarande
befann sig en rätt stor procent af kvinnor med utseende och uppträdande,
som syntes angifva, att de voro hvad man brukar kalla tvetydiga.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

9

I danslokalen, under läktaren och särskildt i logerna, sago vi herrar och damer
förtära efter utseendet starka drycker, hvarvid åtskilliga af dem, utan att blifva
uppenbart berusade, dock, synnerligen mot slutet, tilläto sig umgängesformer af
sårande frihet och upphetsade ömhetsbetygelser, som absolut icke passa för offentligheten.
Detta främjades äfven däraf, att en stund efter kl. 12 salens belysning
reducerades så, att ett visst halfdunkel rådde i logerna.

Särskildt funno vi sårande, att damer, efter dansens slut, flyttade sig från ett
bord till annat, såvidt vi förstå att bedöma deras minspel och gester, uppenbarligen
inbjudande och eggande de vid borden sittande herrarne.

1 Sveasalen. I hufvudsak hade vi här samma intryck som i danslokalen vid
Karlavägen.

Dansen utfördes äfven här af många raffineradt sinnligt. Antalet kvinnor, som
genom kroppsrörelser, gester, leenden och miner uppträdde eggande till lättsinne,
var här ännu större.

Sådana eggelser och inviter tycktes oss äfven här stå i närmaste sammanhang
med spritserveringen.

Vår bestämda uppfattning är, att dessa danstillställningar i förening med servering
af starka drycker utgöra en stor fara för ungdomen.

Stockholm den 28 oktober 1910.

Karl Fries. Hildur Melin. Sigrid Netsel. Enär Sahlin.

Barnhnsgatan 10. Rådmansgatan 10. Kammakaregatan 6. Tulegatan 29.

Till öfverståthållareämbetet.

Styrelsen för stadsfullmäktiges nykterhetsgrupp, hvars medlemmar kunna anses
representera en betydande del af hufvudstadens innevånare, får härmed på af gruppen
gifvet uppdrag göra följande vördsamma hemställan.

Det har på sista tiden från flere håll — och däribland från personer med
synnerligt anseende för vederhäftighet — framförts vägande anmärkningar mot förhållandena
vid de offentliga dansnöjen, som under senare åren här varit anordnade.

Hvilken ståndpunkt man än intager i afseende på önskvärdheten af dylika
nöjen — och det är alldeles icke nykterhetsgruppens afsikt att uppträda mot utslag
af sund och berättigad lefnadsglädje — torde man dock böra vara ense därom, att
det är af största vikt för samhällets andliga hälsa att tillse det de icke urarta.

Men en uppenbar fara i detta hänseende måste otvifvelaktigt dansnöjenas förening
med utskänkande af spirituösa drycker innebära. Äfven om man icke hyllar
de åsikter undertecknade i nykterhetsfrågan företräda, bör det dock vara själfklart,
att särskildt för ungdomen en sammanblandning af dansnöjena med rikligt tillfälle
till njutande af alkoholhaltiga drycker kan medföra mycket stora vådor, som icke
behöfva mer än antydas och mot Indika det bör vara angeläget för samhället att
inskrida, så snart man icke hyllar låt-gå systemet.

Statsmakterna hafva ju på ett närsläktadt område ådagalagt, att de ansett föreningen
af vissa nöjen med spirituosautskänkning förkastlig och böra förbjudas.

År 1890 fattade nämligen Riksdagens båda kamrar, på grund af en kungl.
proposition, ett beslut, hvarigenom i kungl. förordningen angående villkoren för för.

Bihang till Riksd. prat. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

säljning af brännvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker infördes ett
moment, som förbjöd utskänkning af brännvin etc. vid offentliga föreställningar i
lokal eller å plats, därifrån är utsikt till skådebanan eller annan plats där föreställningen
gifves.

Vid framläggande af denna kungl. proposition framhöll föredragande statsrådet,
att den för brännvinslagstiftningen ledande grundtanken varit att genom ett strängt
regelbindande af varans tillverkning och försäljning i möjligaste mån söka stäfja
rusdrycksmissbruket och att det ej kunde bestridas, att detta missbruk i hög grad
befordrades genom utskänkningens förbindande med s. k. varietéföreställningar. Samma
synpunkter, som ytterligare underströkos under debatten i kamrarna, kunna gifvetvis
göras gällande i det nu i fråga varande fallet, ja, det kan t. o. m. ifrågasättas, om
de icke här äga än större tillämpning.

Enär det står i kungl. öfverståthållareämbetets makt att i detta fall medgifva
eller vägra utnyttjande af de rättigheter, som öfverlåtits på vederbörande lokalers innehafvare
i afseende å spirituosautskänkning, vågar styrelsen för stadsfullmäktiges
nykterhetsgrupp härmed vördsamt anhålla, det täcktes öfverståthållareämbetet

dels hädanefter icke bevilja utskänkning af spirituösa drycker i danslokalerna,
dels så snart som lämpligen kan ske återkalla de hittills lämnade medgifvandena
för de offentliga danslokalerna att servera spirituösa drycker.

Stockholm den 22 oktober 1910.

Vördsammast

Styrelsen för stadsfullmäktiges nykterhetsgrupp
Karl Warburg.

Edv. Laurent. Oskar Eklund. Fredr. Nilsson. Fritz Lindqvist.

Till Öfverståthållaren.

Härmed bedja vi få fästa Eder uppmärksamhet på den stora utbredning, som
den offentliga dansen erhållit i vårt samhälle under det senaste året. Det torde vara
obestridligt, att, trots den kontroll som utöfvats af ordningsmakten och af vissa af
direktörerna för »dans palatsen», dessa senare i rätt stor utsträckning blifvit marknadsplatser
för en hemlig prostitution, hvars verkningar bli så mycket fördärfligare, särskildt
för ungdomen, som spritutskänkning äger rum å de flesta af dessa danslokaler.

Helt visst skulle förhållandena bli åtskilligt bättre, om, såsom skedde för några
år sedan med varietésalongerna, spritförbud utfärdades med afseende på offentliga
danslokaler.

Vi bedja därför få vördsamt hemställa, att de spriträttigheter som beviljats för
offentliga danslokaler måtte indragas så snart ske kan, och att för framtiden ingen
utskänkning af berusande drycker i sådana fall må beviljas, äfvensom att största
möjliga uppmärksamhet må ägnas åt de offentliga danslokalerna, så att dessa icke
genom sitt antal eller sin sedliga nivå tillåtas åstadkomma större skada för den
allmänna moralen än som redan skett.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

11

Of\ anslående resolution antogs enhälligt vid ett af c:a 700 personer ur alla
samhällsklasser besökt möte å Kristliga föreningen af unge män fredagen den 21
oktober 1910, hvarvid åt undertecknade uppdrogs att frambära densamma.

E. Metande)''.

Hildur Mellin. Erland Björck. Enar Sahlin. C. G. Lundin. Karl Fries.

Till Öfverståthållareämbetet.

bn rätt lång tid har inom hufvudstadens sansade och för ungdomens väl nitälskande
befolkning diskuterats de stora faror i sedligt afseende, som de offentliga
dansnöjena medföra, i synnerhet som innehafvarna af danslokalerna erhållit rättigheter
till spirituosautskänkning. Folkopinionen i denna fråga har ju, som kändt är, tagit
sig uttryck i protestmöten, resolutioner och skrifvelser. Och detta med rätta. Fäder
och mödrar äro naturligtvis angelägna om att deras söner och döttrar skola vid sina
nöjen undgå alkoholgiftets skadliga verkningar samt de många frestelser af olika
slag, som följa med spritserveringen i de offentliga danslokalerna. Man må nu i
nykterlietsfrågan hafva hvilken ståndpunkt som helst, så synes det dock ligga i öppen
dag, att det är för ungdomens hälsa och sunda utveckling ytterst skadligt att å dans
lokalerna tillåta rusdrycksservering.

Kvinnoföreningen Hvita bandet vill härmed uttrycka sitt djupa beklagande af
att spritutskänkningen tillåtits å danslokalerna samt vördsamt anhålla, att, då det står
i öfverståthållareämbetets makt att i detta fall medgifva eller vägra utnyttjande af
rättigheter, som öfverlåtits på vederbörande lokalers innehafvare i afseende å spirituosautt
klinkning, öfverståthållareämbetet hädanefter dels ej vidare beviljar utskänkning af
spirituösa drycker i danslokalerna eller därtill angränsande rum och dels så snart
som möjligt aterkallar de hittills lämnade medgifvandena att å de offentliga danslokalerna
servera spirituösa drycker.

Likaledes anhålla vi på grund af inhämtad kännedom, att skärpt kontroll må
öfvas med afseende på förhållandena inom danslokalerna.

Stockholm den 28 oktober 1910.

A Hvita Bandets Centralstyrelses vägnar:

Emma Wreflind.

Ordförande.

Emilia Bathou.
Sekr.

Till Herr Öfverståthållaren i Stockholm.

Såsom det torde vara Eder, Herr Öfverståthuiiare, bekant, har under senare
lider blifvit från flere håll konstateradt, att på flere lokaler i Stockholm offentliga
danstillställningar urartat till sådana former, som såra sedlighetskänslan.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Sådant framhölls bl. a. vid ett offentligt protestmöte å K. F. U. M:s lokal vid
Birger Jarlsgatan i Stockholm den 21 innevarande oktober månad af D:r Karl Fries,
fröken Sigrid Netzel och undertecknad Sahlin.

I sådan riktning yttra sig äfven numera flere allmänna tidningar, som först
innehållit artiklar, Indika tycktes uppmuntra till besök å de offentliga danstillställningarna.

Så skrifver t. ex. Svenska Dagbladet den 22 oktober: »Dansnöjena i hufvudsladen
(rubrik), från början en oskyldig förströelse, synas hafva öfvergått till att bli
tillställningar af mycket tvifvelaktig art. Åtminstone en del af våra alltför talrika
»danspalats» stå på en synnerligen låg nivå och böra icke i sin nuvarande form
tolereras».

Allmänt synes man vara af den meningen, att urartningen väsentligen beror på
den omständigheten, att med danstillställningarna förbundits servering af starka
drycker.

Så säger äfven Svenska Dagbladet i den nyss anförda artikeln: »Det torde vara
alldeles otvifvelaktigt, att spritutskänkningen vid de offentliga balerna är det som
väsentligen förråar samvaron och sänker nivån. Det synes oss därför nödvändigt, att
spriträttigheterna borttagas åtminstone för alla sådana dansetablissemang, som synas
utöfva dragningskraft på vissa af samhällets sämsta element, och där skäl till anmärkningar
öfver allmänhetens uppträdande gifvas».

I samma riktning uttalar sig äfven Stockholms Dagblad den 23 dennes i en
artikel med rubriken »Spritserveringen på danslokalerna:» »Så mycket har alldeles afgjordt
kommit fram, att ett bestämdt inskridande borde ske i första hand mot de
sämsta lokalerna . .. Det inskridande, som ligger närmast, är tydligen att i vissa
danslokaler snarast möjligt taga bort spritserveringen i själfva danslokalen samt att
eventuellt där neka tillstånd till fortsatt offentlig dans. Dylika åtgärder skulle naturligtvis
kunna åstadkomma, att sämre element, från de lokaler, där räfsten börjat,
skulle komma till de jämförelsevis bättre danspalatsen, men en dylik eventualitet
borde förvaltningarna där kunna afstyra, då det ju måste ligga i deras intresse att
söka undvika lokalernas stängning. Äfven i dessa bättre lokaler kunde säkerligen
spritserveringen få försvinna ur själfva danslokalerna.»

Vi tro också, att denna uppfattning af sakläget och dess orsaker är riktig.
Och vi hemställa därför vördsamt, Herr Öfverståthållare, att Ni ville taga ställningen
i öfvervägande och vidtaga de åtgärder, som synas Eder lämpliga för afvärjande af
den stora sedliga fara, som från dylika danstillställningar med utskänkning hotar
vår ungdom.

Stockholm den 29 oktober 1910.

Styrelsen för Sv. Riksförbundet för sedlig kultur
Cecilia Bååth-Holmberg.

Lotten Dahlgren. Teodor Holmberg. Cecilia Milow. Anders Boswall.

A. By dfors. Enär Sahlin.

Bevillningsutskottets betänkande Nr .9.

1?.

Till Öfverståthållaren.

Den offentliga dansen i Stockholm har under senaste året fått eu utbredning
och antagit former, som ur flera synpunkter utan all fråga kunna betecknas såsom
beklagliga. Särskildt innebär det inflytande, de stora danssalougerna utöfva på
ungdomen, stora vådor. Ej nog med att de unga genom danspalatsens lockelse dragas
bort ifrån förströelser af ädlare art. Äfven ur sedlig synpunkt i trängre mening
torde vissa af dessa danspalats afgjordt kunna anses som ett ondt, mot hvilket det
med hänsyn till samhällets allmänna moraliska hälsa måste vidtagas åtgärder.

Enligt Svenska Sällskapets för Nykterhet och Folkuppfostran öfvertygelse sammanhänga
de vådor, som äro förenade med den offentliga dansen sådan den för
närvarande framträder, på det närmaste med den spritutskänkning, som får äga rum
i eller i samband med de flesta af nämnda nöjeslokaler. Det torde ej behöfva närmare
utredas, att spriten under här ifrågavarande förhållanden spelar en fruktans
värd roll i fråga om förlamandet af de det lägre driftlifvet kontrollerande själsför
raögenheterna.

Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran vågar därför vördsam
mast till Eder, Herr Öfverståthållare, hemställa, att Ni ur synpunkten af samhällets
sedliga hälsa ville taga under allvarligaste öfvervägande, huruvida ej do spritutskänk
ning8rättigheter, som medgifvits för danslokalerna i fråga, vare sig i själfva salongerna
eller i omedelbart angränsande rum, borde så fort ske kan indragas.

Stockholm den 29 oktober 1910.

För Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran
Dess styrelse:

Axel Rappe.

Louise Falkenberg, f. Ekman. E. Melander. Svett Almqvist.

J. O. Rosenberg. J. E. Dahlin. Anna Hierta-Retzius.

N. Sandell. K. H. G. von Schéele. Algot Key-Åberg.

Oscar Mannström. F. Schulthess.

Till öfverståthåliaren för Stockholms stad.

Vid möten, som måndagen den 31 oktober köllos i Stockholms sju baptistförsamlingar,
gjordes rörande den offentliga dansen följande uttalande, som vi härmed
vilja bringa till Eder kännedom.

Då nöjeslifvet i hufvudstadens offentliga danslokaler på senaste tiden antagit
former, som tydligen innebära en moralisk fara för samhället, särskildt för ungdomen
— detta så mycket mer som rätt till utskänkning af rusgifvande drycker beviljats
flera af danspalatsen — så uttala vi härmed som vår mening, att, hvad angår de
lokaler, öfver hvilka öfverståthållareämbetet har någon bestämmanderätt, skärpt kontroll
öfver dansnöjena må öfvas och utskänkning af rusdrycker ej må tillåtas.

Stockholm den 1 november 1910.

För Stockholms Första baptistförsamling:

John Johansson. K. A. Moden.

Pastor. Pastor.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

För Södra baptistförsamlingen: S. Movein.

Pastor.

För Ebeneser baptistförsamling: C. 0. Grönqvist.

Ordförande.

För Fjärde baptistförsamlingen: Rob. Söderberg.

Pastor.

För Femte baptistförsamlingen: Carl Hedeen.

Pastor.

För Kungsholms baptistförsamling: C. G. Lundin.

Pastor.

För Filadelfia baptistförsamling: J. A. Engzell.

Föreståndare.

Rätt afskrifvet, betygar, Stockholm hos öfverståthållareämbetet för polisärenden
den 24 januari 1911.

Ex officio:

Levin Olbers.

Bilaga 2,

Afskrifter.

Rapport. Fredagen den 4 november 1910.

1 anledning af till öfverståthållareämbetet ingifna anmärkningar mot danslokaler
i hufvudstaden får undertecknad vördsamt rapportera, att inom första polisdistriktet
finnes en danslokal, nämligen 1 trappa upp inom egendomen nr 49 Kornhamnstorg.

Dansen börjar kl. 8 e. m. och afslutas kl. 12 på natten.

Någon spritutskänkning förekommer där ej, men innehafvare!! af danslokalen
biografägaren Hjalmar Nyberg har rätt till utskänkning af alkoholfria drycker därstädes.

Några oordningar ha icke förekommit inom danslokalen och ej heller något
som stört anständigheten eller sedligheten.

Stockholm som ofvan.

B. Mogren.

Rapport. Torsdagen den 3 november 1910.

I anledning af de klagomål, som anförts öfver de offentliga danslokalerna och
spritserveringen å desamma, får undertecknad, ålagd att afgifva yttrande, vördsamt
rapportera, att offentlig dans inom femte distriktet förekommer endast i Folkets hus,
där ganska liflig tillslutning äger rum, men förekommer här ingen utskänkning af
spritdrycker utan endast af alkoholfria drycker, och har mot tillställningarna icke
varit något att anmärka.

Stockholm som ofvan.

Ö. F. Holmgren.

Bevillningsutskottets betänkande Nr !). 15

Rapport. Fredagen den 4 november 1910.

I anledning af till Öfverståthållareämbetet ingifna skrivelser från styrelsen för
»stadsfullmäktiges nykterhetsgrupp, representanter för styrelsen för nykterhetsfolkets
centralförsamling samt ombud för Kristliga föreningen af unge män äfvensom en
skrifvelse ställd till poliskommissarien i Johannes polisdistrikt, allt angående spritförbud
å offentliga danslokaler, får vördsamt anföras följande:

Inom 6:te polisdistriktet finnes för närvarande endast en lokal som upplåtes
för offentliga danstillställningar, nämligen Sveasalen i huset nr 18 Hamngatan; och
har denna lokal användts för sagda ändamål endast sedan den 15 sistlidne oktober.
Nio danstillställningar hafva under denna tid ägt rum. Dansen har vid hvarje tillfälle
pågått från klockan 9 eftermiddagen till klockan 12 på natten.

Utskänkningsrätten i Sveasalen innehafves intill den 1 januari 1911 af ingeniören
Robert Lundberg.

Enligt Öfverståthållareämbetets resolution af den 81 december 1909 har ingeniör
Lundberg meddelats tillstånd, att under sagda tid låta utskänkningen fortgå till
klockan 1 på natten.

Beträffande de dagar då dans äger rum har dock Lundberg, enligt Ofverståthållareämbetets
därom fattade särskilda beslut, att för hvarje sådan dag till Öfverståthållareämbetet
ingifva särskild ansökan om utskänkningens utsträckning i dans
lokalen till klockan 1 på natten.

Dessa ansökningar hafva hittills beviljats.

Utskänkningen utöfvas dels i den nämnda lokalen dels i Sveasalens restaurant
och kafé, till hvilka sistnämnda lokaler de balbesökande äga tillträde.

I danslokalen äger utskänkning rum vid bord som äro placerade invid dansbanan,
äfvensom å läktaren.

Utskänkningsplatserna upptagas hufvudsakligast af icke dansande, enär de dansande
äro i minoriteten bland publiken. Dansbanan har hittills i regeln icke varit
upptagen af mer än omkring halfva det antal dansande par som det finnes plats för.

De dansande utgöras så godt som uteslutande af unga män och unga kvinnor.
Minderåriga äga icke tillträde till danslokalen.

Danstillställningarna hafva, såvidt det kunnat utrönas, åtminstone hittills
besökts hufvudsakligast af god publik.

Ingå störande oordningar hafva förekommit och mot den allmänna tonen bland
publiken i danslokalen har ingen berättigad anmärkning kunnat göras från polisens
sida vare sig ur ordnings- eller sedlighetssynpunkt sedt.

Några särskilda loger eller alko ver finnas icke i lokalen, utan alla platser som
äro upplåtna för besökande äro fullständigt öppna.

På grund af hvad sålunda anförts anser undertecknad att tillräckliga skäl icke
för närvarande föreligga för förbud af utskänkning å plats hvarifrån finnes utsikt
till dansbanan. Ej heller till annan inskränkning i utskänkningens utöfning.

Stockholm som ofvan.

Carl Westling.

Bevillningsutskottets betänkande Nr i).

16

Rapport. Tisdagen den 1 november 1910.

Af Öfverståthållareämbetet beordrad verkställa utredning rörande de å vissa
lokaler i distriktet anordnade offentliga danstillställningarna samt den i sammanhang ^
därmed medgifna utskänkningen af spirituösa, hvaröfver klagomål, som innefattas i
bilagda skrifvelse från stadsfullmäktiges nykterhetsgrupp med (lera personer, blifvit
hos ämbetet anförda, därvid jämväl yrkats förbud för utskänkning, får undertecknad
vördsamt anföra följande:

Inom distriktet finnas för närvarande tvenne lokaler, där offentlig danstillställning
äger rum, nämligen en å Östermalm under benämning »Danspalatset» — för
Svarande Operett-teatern nr SO Karlavägen — och en å Kungl. Djurgården under
benämning »Finets Boston Palace» i cirkusbyggnaden. Till den förstnämda får tillträde
på en gång lämnas för 700 och till den sistnämnda för 800 personer.

Beträffande Danspalatset vid Karlavägen får vidare anföras:

1) Enligt Öfverståthållareämbetets resolution den 23 september 1910 har
fröken Charlotta Augusta Westling meddelats tillstånd att från och med samma dag
till och med den 31 december 1910 utskänka spirituösa drycker, dock endast å dagar,
då danstillställningar i enlighet med Öfverståthållareämbetets särskilda tillstånd anordnas,
å den tid dansen fortgår, men ej inom annan del af egendomen än schweizerilokalen.
Tillstånd till förlängd tid för utskänkningen har för en dag i sänder i regel beviljats
för tid intill kl. 1 på natten under villkor, att gäster ej insläppas efter kl. 12 och
att brännvin, vin och Öl ej utlämnas efter samma tid, gällande detta tillstånd jämväl
för uti själfva danssalcngen anordnade serveringsplatserna (å parkett och i logerna).

Utskänkningsplatserna i salongen upptagas hufvudsakligast af de i dansen deltagande,
som hvad det kvinnliga elementet angår utgöres, förutom andra, af butiksbiträden,
uppasserskor med eller utan anställning samt sådana, som gå under benämning
»väninnor» till med dem sällskapande herrar. Däremot äro — åtminstone på
senare tiden — familjer med kvinnliga anhöriga sällan förekommande i danslokalen,
ej ens sådana aftnar, som särskildt annonserats som familjeaftnar. De besökande
äro till större delen unga män och unga kvinnor, och af dem synes de dansandes
antal vara öfvervägande. Åtskilliga finnas dock, som ej deltaga i dansen utan infinna
sig för att åse dansen eller ock af möjligen andra bevekelsegrunder, däribland äfven
äldre personer (män).

Beträffande den kvinnliga publiken å stället må vidare anmärkas, att en stor
del af dem tydligen dragits dit ej enbart för att roa sig med dansande utan äfven
för att bli i tillfälle att därunder stifta bekantskap med männen och utbjuda sig till
skörlefnad. Dessa kvinnor, som utan att vara underkastade besiktningsskyldighet,
föra ett sedeslöst lefverne i hemlighet och äro som sådana vida farligare än de, som
tillhöra den offentliga prostitutionen, skilja sig i många fall från andra kvinnliga besökande
af danslokalen genom sin klädsel, utmanande hållning samt ogenerade uppträdande
i öfrigt.

Det är vidare anmärkningsvärdt, att många kvinnor komma till stället utan
manligt sällskap. Samma kvinnor till ej ringa antal hafva varit sedda kväll efter
kväll komma ensamma till danslokalen. Därinne bekanta de sig och göra sällskap
med yngre herrar, som bjuda på förtäring. Då dansen slutat, samla sig några
kvinnor vid ingången till matsalen och vänta att bli bjudna på supé. Ej sällan

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

17

Inträffar då att de inbjudas af äldre herrar. Kvinnorna hafva tydligen blicken öppen
för, att de äldre vid sådana tillfällen äro frikostigare än de,yngre männen.

Att danslokalbanan icke skulle så lifligt frekventeras, som nu är förhållandet,
i det fall de besökande icke hade tillfälle erhålla förtäring af spirituösa, lär ej kunna
betvifla-?. Under pauserna förtäras spritdrycker i riklig mängd och ej så få af deltagarna
hafva af de tjänstgörande polismännen iakttagits vara öfverlastade af starka
drycker, då de vid stängningstiden lämnat lokalen. Afskaffandet af all spitituosautskänkning
vid danstillställningar skulle därför enligt min åsikt hafva det goda
med sig att särskildt de sämre elementen höllos aflägsnade från stället. I första
hand borde utskänkning från plats, hvarifrån finnes utsikt till dansbanan, icke medgifvas.
I detta afseende borde danslokalerna icke lämnas förmånsrätt framför varietéerna.
Lättheten och bekvämligheten att erhålla spritdrycker i dansbanans omedelbara
närhet har tydligen till påföljd, att större kvantiteter sådana drycker förtäras
än som för de konsumerandes sinnesförfattning är lämpligt. Om det också ej, såvidt
af de tjänstgörande polismännens iakttagelser framgår, kan sägas, att de besökande
tillställt oordningar eller annan förargelse, som föranledt polisens ingripande,
är därmed icke sagd!, att icke somliga af de besökande brustit i god ton och anständighet
gentemot den öfriga publiken vid ett och annat tillfälle, som icke kommit
till polisens kännedom. Undertecknad har emellertid vid ett tillfälle den 1 sistlidne
oktober iakttagit ett sällskap af yngre män och kvinnor (tydligen »väninnor»), som
under danspauserna förtärde spirituösa i riklig mängd, därvid en af de manliga i
sällskapet genom högröstadt prat och gestikulerande samt bullersamt uppträdande i
öfrigt ådrog sig den öfriga publikens uppmärksamhet, ovilja och synbara misshag.
Då mannen nedhyssjades af publiken, lät han sig ej bekomma utan reste sig från
bordet och frågade högt, »hva nu då, hva ä dä»? Därvid ingrep ingen af betjäningen.
Omedelbart efter det sagda händelse inträffat, gjorde jag föreståndaren för
danslokalen, direktören Anton Wahlberg, uppmärksam på, att dylika tilltag ej vidare
finge passera oanmärkta samt sade honom, att mannen borde utvisas från lokalen.
Sällskapet hade emellertid under tiden lämnat serveringsbordet och begifvit sig till
annan plats.

Mot Wahlberg har förekommit, att han under tiden för innehafvandet af utskänkningsrättigheten,
hvilken nu öfvertagits af fröken Westling, den 26 sistlidne
september pliktat 5 kronor för olaga gästning, samt att han för närvarande står
under tilltal för det gäster insläppts i danslokalen efter förbjuden tid, hvilket mål
ännu är oafgjordt.

Mot Westling har förekommit, att hon den 29 sistlidne september pliktat för
olaga gästning 5 kronor; att hon den 13 sistlidne oktober erhållit erinran om sin
ovillkorliga skyldighet att hafva serveringslokalerna utrymda kl. 1 på natten, samt
att hon för närvarande står under tilltal för olaga utskänkning af vin och malt
drycker den 17 i samma månad, bestående däri, att sådana drycker Utlämnats till
gäster efter förbjuden tid, hvilket mål nu är under handläggning i polisdomstolen.

2) Angående Pinets boston palace å kung). Djurgården får anföras:

Enligt resolution den 31 december 1909 har fru Sofia Ilöök beviljats rättighet
att från och med den 1 januari till och med den 31 december 1910 idka utskänkning
af spirituösa i Cirkus schweizerilokal till kl. 1 på natten. Tillstånd har därjämte
beviljats fru Höök för en dag i sänder, att vid de danstillställningar, som

Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 9 klaf t.

3

18

Bevillningsutskottes betänkande Nr 9.

med vederbörligt tillstånd anordnas i cirkusbyggnaden, låta utskänkningen försiggå
jämväl uti salongen vid där anordnade serveringsbord,-allt under villkor, att brännvin,
vin och Öl icke utlämnas efter kl. 12 på natten samt att gäster ej insläppas efter
samma tid.

Serveringsplatserna upptagas företrädesvis af dem, som icke deltaga i dansen,
och som infinna sig som åskådare eller af andra skäl.

Det förefaller, som publiken på denna danslokal — äfven hvad de kvinnliga
deltagarna angår — väsentligt skiljer sig i fråga om god ton och uppträdande från
publiken på den andra danslokalen inom distriktet. Såvidt af gjorda iakttagelser
framgått, iakttaga de besökande å denna lokal god ordning och städadt uppförande.
Kvinnor, som äro kända för sedeslöst lefverne, eller mot hvilka misstankar förekomma,
att de äro oordentliga, afvisas och tillåtas ej inträde. Så väl i detta fall
som beträffande ordningen i öfrigt håller föreståndarinnan noggrann kontroll och
öfvervakar ordningen. De besökande utgöras till stor del af unga män och kvinnor
samt äfven af personer i medelåldern. De dansande utgöra det öfvervägande antalet.

Dansaftnar förekomma för närvarande endast onsdagar, lördagar och söndagar.
Tillströmningen af besökande är ej anmärkningsvärdt stor, men växlar för olika dagar.

Ehuruväl, som ofvan är sagdt, god ordning hitintills varit rådande å denna
danslokal, anser jag dock af skäl, som angående danslokalen vid Karlavägen angifvits,
att utskänkning icke borde medgifvas å plats i själfva danssalongen utan inskränkas
till schweizeriet, som visserligen ligger nära intill men dock är afskildt från salongen
och enligt öfverlåtelsekontrakt är godkändt som utskänkningslokal.

Mot fru Höök har ingen anmärkning förekommit. Serveringslokalerna hafva
varit utrymda på i resolutionen bestämd tid.

3) Beträffande öfriga för offentlig dans begagnade lokaler har Viktoriateatern
(Maxim) hållits stängd sedan början af oktober, och innehafvaren af Novilla varieté af
öfverståthållareämbetet förvägrats tillstånd att anordna dylika tillställningar därstädes.

Af gjorda uttalanden från olika personer har framgått, att åtskilliga hellre
besöka danslokalen vid Karlavägen än cirkus å Djurgården, emedan umgänget mellan
könen vore mycket friare och stämningen gladare å förra stället än på det senare.
Många herrar, som besöka danstillställningarna å Cirkus, hafva efter en stund lämnat
lokalen under förklaring, att det där ginge alltför seriöst till väga, och att de i stället
ämnade begifva sig till danslokalen vid Karlavägen. På Cirkus vore damerna mera
reserverade, på andra stället mera tillgängliga. Dessa uttalanden finna stöd i de
iakttagelser, som gjorts af de tjänstgörande polismännen. De hafva nämligen funnit,
att bekantskapen mellan de kvinnor, som komma till danslokalen vid Karlavägen
utan manligt sällskap, och de män, de där träffa, är lätt inledd; och är det ej sällan
kvinnorna, som taga första steget.

Stockholm som ofvan. V. Ekström.

Rapport. Fredagen den 4 november 1910.

På grund af till öfverståthållareämbetet utaf olika korporationer framställda
anmärkningar rörande de offentliga danstillställningarna här i staden, får undertecknad
ehvad de beröra åttonde polisdistriktet vördsamt anföra följande:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

19

Inom åttonde polisdistriktet har under det gångna året intill den 23 nästlidne
oktober offentliga danstillställningar anordnats inom Mosebacke etablissement. Dessa
danstillställningar hade under vintern ägt rum i Södra varieténs foyer. Under tiden
från och med den 9 juni till och med den 23 nästlidne oktober hade danstillställningarna
försiggått å eu dansbana å Mosebacke nedre terrass. Dessa senare danstillställningar
hade dagligen pågått intill klockan 11 på kvällen. Vid dessa tillställningar
har spirituosautskänkning ägt rum.

Utskänkningen inom Mosebacke etablissement utöfvas af fröken Alma Strömer.
Denna utskänkningsrätt är gällande under hela innevarande år. Vid danstillställningarna
i foyern hade särskildt tillstånd till utskänkning erhållits, och hade denna
utskänkning jämväl då ägt rum i varietésalongen. Dansen hade då pågått till
klockan 2 på natten.

Under den tid dansen pågick å dansbanan å nedre terrassen hade spirituosautskänkning
ägt rum å terrassen invid dansbanan. Någon särskild ansökan om
utskänkningsrätt vid dessa senare danstilllställningar hade icke erhållits, enär dansen
slutade, som förut nämnts, klockan 11 eftermiddagen.

Danstillställningarna å terrassen hade hufvudsakligast besökts af unga män och
kvinnor ur arbetsklassen. De dansande hade i regel varit i majoritet bland publiken
å nedre terrassen.

Några störande uppträden vid dessa tillställningar hade icke ägt rum. Visserligen
hade det händt, att ynglingar kommit i ordväxling med hvarandra, men hade
dessa då genast afvisats från platsen, så att något egentligt obehag icke uppstått.

Fröken Strömer hade nu senast anhållit, att hon måtte få lördagen den 29
Dästlidne oktober afhålla danstillställning å Södra varieténs foyer till klockan 2 på
natten. Denna hennes ansökan blef i så mått bifallen, att hon tilläts afhålla balen
endast till klockan 12 på natten. Med anledning däraf inställde fröken Strömer
danstillställningen och har hon på särskild fråga förklarat, att hon icke kommer att
anordna några danstillställningar i vinter. Möjligtvis kommer hon dock att uthyra
lokalen till dylikt ändamål för enskilda föreningar.

Något obehag af utskänkningsrätten invid dansbanan hade icke förmärkts.

Stockholm som ofvan. „ , _

Oscar Noraenberg.

Rapport. Måndagen den 31 oktober 1910.

Ålagd att afgifva yttrande i anledning af närslutna skrifvelser från Nykterhetsfolkets
centralförsamling i Stockholm, stadsfullmäktiges nykterhetsgrupp samt öfverste
E. Melander med flera angående de offentliga danslokalerna inom hufvudstaden, får
undertecknad, i hvad skrifvelserna afse nionde polisdistriktet, vördsamt anföra följande:

Inom distriktet finnes för närvarande endast en lokal, i hvilken offentliga danstillställningar
— karnevaler och s. k. bostonaftnar — anordnas, nämligen å Grand
Restaurant Nationals stora festsal i huset nr 72 Regeringsgatan. Denna restaurant,
som, festvåningen inberäknad, består af 25 olika rum och samlingssalar, innehafves
sedan år 1903 af fröken Hilda Adéle Forssman, som senast den 30 december 1909
meddelades rättighet att under år 1910 utskänka spirituösa drycker inom etablissementets
samtliga lokaler, med undantag af den i bottenvåningen inrymda pelarsalen.

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Lokalerna hållas öppna för servering till klockan 12 på natten, hvarjämte fröken
Forssman vid flera tillfällen sökt och erhållit tillstånd för en vecka i sänder, att
låta utskänkningen fortgå jämväl efter denna tid vid festliga samkväm inom lokal, till
hvilken allmänheten under tiden icke äger tillträde.

Sedan lördagen den 24 sistlidne september har den stora festsalen å nedra
botten, efter undergången reparation, varit upplåten för offentliga danstillställningar
hvarje onsdags- och lördagsafton. Dessa danstillställningar hafva i allmänhet varit
fåtaligt besökta.

Vid två särskilda tillfällen har fröken Forssman med vederbörligt tillstånd serverat
spirituösa drycker å reserverade platser inom danslokalen, men i öfrigt har
någon utskänkning icke förekommit i lokal eller å plats med utsikt till dansbanan.

De närmast intill danslokalen belägna serveringsrummen äro under pauserna
till största delen upptagna af danspubliken. Denna publik utgöres hufvudsakligen
af unga män och kvinnor ur arbets- och medelklassen, samt af en del sådana kvinnor,
hvilka, att döma af deras utseende och klädsel, kunna misstänkas för sedeslöshet.

Undertecknad har vid flera tillfällen klockan mellan 11 och 3 på natten inspekterat
ifrågavarande danslokal. Såvidt jag kunnat iakttaga har därvid ingenting
varit att anmärka mot danspublikens uppförande, hvarken i fråga om tonen eller umgängesformerna,
dock frånsedt ett tillfälle, nämligen lördagen den 22 dennes, då en
kvinna befanns vara i så hög grad berusad af starka drycker, att hon måste omhändertagas
af sitt sällskap och föras ut ur lokalen. Några uppträden, slagsmål eller
andra oordningar har emellertid icke förekommit vid dessa danstillställningar under
innevarande höst.

På grund af hvad sålunda anförts förefinnes för närvarande, enligt min uppfattning,
inga tillräckliga skäl för inskränkning i utskänkningsrättens utöfning inom
ifrågavarande lokaler.

Stockholm som ofvan. O. Kålt qvist.

Rätt afskrifvet, betygar,
den 23 januari 1911.

Stockholm hos öfverståthåliareämbetet för polisärende»

Ex. officio:

Levin Olbers.

Stockhoini, Ö. L. Svanbäcks boktryckeri, 1911.