Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

1

tfr 8.

Ankom till Kiksdagens kansli den 8 mars 1911 kl. 5.30 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
13 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående
tillverkning af brännvin.

I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 204, har herr Jönsson
i Boa anfört:

»I enlighet med Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 22 till 1903
års lagtima Riksdag har samma Riksdag beslutit gifva § 13 mom. 2 af
kungl. förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin den
13 juli 1887 följande förändrade lydelse, nämligen:

''Har tillverkning vid ett och samma bränneri under tiden från den
1 oktober till den 1 därpå följande maj öfverstigit 600,000 liter beskattningsbart
brännvin eller under tiden den 1 maj till den 1 oktober öfverstigit
435,000 liter, då skall förutom stadgad skatt erläggas en afgift af
5 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade litertalet öfverstiger i förra
fallet 600,000 liter och i det senare 435,000 liter.’

Syftet med denna ändring i lagstiftningen var att hejda den utveckling
af brännerihandteringen, hvarigenom på de mindre bränneriernas
bekostnad en afsevärd ökning af antalet större brännerier ägt rum.

I sin motivering till propositionen anför Kungl. Maj:t bland annat
följande:

’Då det är af stor betydelse för jordbruket att fortfarande få behålla
brännerihandteringen såsom en sin binäring, är det nödvändigt, att
åtgärd vidtages för att hejda den ofvan antydda utvecklingen.’

Emellertid har erfarenheten senare ådagalagt önskvärdheten och behofvet
utaf att fortgå vidare på den inslagna vägen, alldenstund för hvart år
allt flera brännerier tillkommit i ändamål att tillverka brännvin mera
såsom en industri- och fabriksdrift än till tjänst för resp. orters jordbruk.

Bihang till lliksd. prof. 1911. 5 Samt. 1 AJd. 8 Höft. (Nr 8.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Utskottet.

Vid åtskilliga brännerier forceras tillverkningen i högsta grad äfven med
utländska produkter. På senare tiden har härvid i synnerhet den mycket
stärkelserika maniokaroten, till afsevärdt förfång för det inhemska potatisodlareintresset,
fått tjäna till rudimaterie.

En ytterligare begränsning af tillverkningsmängden pr bränneri
genom högre beskattning för onaturligt stegrad bränning skulle otvifvelaktigt
i önskvärd mån motverka berörda forcering och främja det åtrådda
syftemålet att genom brännerirörelsen bereda åt det svagare jordbruket
ett välbehöfligt stöd.

. Med stöd af hvad ofvan anförts hemställes, att Riksdagen behagade
besluta följande förändrade lydelse af nu gällande § 13 mom. 2 af Kungl.
Maj:ts nådiga förordning angående tillverkning af brännvin den 11 oktober
1907, nämligen:

Har tillverkningen vid ett och samma bränneri under tiden från den
1 oktober till den 1 därpå följande maj öfverstigit 400,000 liter beskattningsbart
bränvin eller under tiden den 1 maj till den 1 oktober öfverstigit
290,000 liter då skall förutom stadgad skatt erläggas en afgift af
5 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade litertalet öfverstiger i
förra fallet 400,000 liter och i det senare 290,000.»

I 1887 års brännvinstillverkningsförordnings 11 § stadgades bland
annat, att, om medeltillverkningnen vid ett bränneri öfversteg 5,000 liter
om dagen, skulle för hvarje Överskjutande liter erläggas en tilläggsafgift
af 10 öre.

På grund häraf kunde vid ett bränneri under den allmänna tillverkningstiden
1 oktober—1 maj, i de flesta fall 176 tillverkningsdygn,
tillverkas upp till 880,000 liter beskattningsbart brännvin mot vanlig skatt,
under det att blott för det därutöfver tillverkade särskild afgift måste
utgöras. Det visade sig också snart, att denna tilläggsskatt ej förmådde
fylla sitt ändamål att förekomma brännvinshandteringens utveckling till
storindustri.

Under tillverkningsåret 1891—92 uppgick exempelvis tillverkningen
vid 22 brännerier till högst 50,000 liter
»31 » » mellan 50,000—100,000 liter

» 27 » » » 100,000—200,000 »

» 44 » » » 200,000—400,000 »

»12 » » » 400,000—600,000 »

samt vid 6 brännerier till mera än 600,000 liter.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 3

Tio år därefter, 1901—02, hade tillverkningen däremot stigit
vid 4 brännerier till högst 50,000 liter
»12 » » mellan 50,000—100,000 liter

»21 » » » 100,000—200,000 »

»41 » » » 200,000—400,000 »

» 39 » » » 400,000—600,000 »

samt vid 18 brännerier till mera än 600,000 liter.

I syfte att hejda denna utveckling föreslogs, på sätt motionären
erinrat, vid 1903 års riksdag af Kungl. Maj:t och antogs af Riksdagen
den ändrade lydelse af 11 §, som senare jämväl upptogs i 13 § 2 mom.
i gällande brännvinstillverkningsförordning.

Motionären synes nu förmena, att den sänkning af maximigränsen
för tillverkning utan extra beskattning, som 1903 vidtogs, icke skulle
ledt till afsedt resultat, icke varit nog effektiv. Den officiella statistiken
gifver emellertid ett annat vittnesbörd. Enligt uppgifter, lämnade i kontrollstyrelsens
berättelse för tillverkningsåret 1909—10, hafva med afseende
å uppnådd årstillverkning brännerierna under nedannämnda tillverkningsår
grupperat sig på följande sätt:

Tillverkningsbe

loppet

tf

tf

CL.

CD

bi

50,000-

100,000-

150,000-

200,000-

300,000-

O

o

o

o

o

500,000-

________

O:

<

CD

bi

U1

£

Öl

O

>—*■

O

l

Öl

K)

O

1

00

O

1

o

1

in

O

1

Oi

O

Oi

O

O

3

3

o

O

O

O

o

o

O

P

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

ö

o

o

b

o

o

ö

o

o

O

O

1900—1901 ......

4

7

11

10

24

22

25

12

12

127

1901—1902 ......

4

12

9

12

20

21

29

10

18

135

1902—1903 ......

15

12

17

14

27

23

12

7

9

136

1903—1904 ......

10

16

11

15

30

24

17

9

5

137

1904—1905 ......

9

8

15

10

25

27

22

6

8

130

1905—1906 ......

12

5

17

15

18

30

18

7

6

128

1906—1907 ......

3

8

9

5

23

23

27

14

14

126

1907—1908 ......

9

8

5

16

20

30

23

6

7

124

1908—1909 ......

3

7

8

13

21

30

27

14

7

130

1909—1910 ......

8

8

21

14

40

22

14

5

4

136

4

''Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Häraf framgår, att utvecklingen näppeligen gått i den riktning, som
motionären uppgifvit, utan att snarare de brännerier, där fabriksdrift i
större omfattning idkats, till antalet nedgått. Gällande bestämmelser synas
därför vara ägnade att fylla det uppställda syftet att i jordbrukets intresse
möjliggöra de mindre bränneriernas bestånd.

Som en fara för det inhemska jordbruket har motionären jämväl
framhållit den ökade användningen vid åtskilliga brännerier af utländska
råämnen, särskild! maniokarot. Med hänsyn därtill har emellertid Kungl.
Maj:t redan i proposition, nr 90, till innevarande Riksdag framställt förslag,
innebärande, att hvad, som är föreskrifvet om tilläggsafgift för
brännvin, tillverkadt af majs, måtte utsträckas att gälla äfven maniokarot
och andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen.

Då, efter hvad ofvan är anfördt, de faktiska förhållandena alltså
för närvarande ej synas påkalla någon åtgärd i den riktning motionären
förordat, hemställer utskottet,

att förevarande motion, om ändrad lydelse af
13 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning af brännvin, icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservation:

af herr Jesper son, som anfört:

»Ehuru jag kan medgifva, att tidpunkten för denna motions framkomst,
icke är så väl vald, därför att det skenbart kan synas, som om
man ville med denna lagändring nå de brännerier, som anlagts å senare
tid, anser jag dock, att utskottets motivering är oriktig, då efter den

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

o

anförda statistikon säges: ''Häraf framgår, att utvecklingen näppeligen
gått i den riktning som motionären uppgifvit, utan att snarare de
brännerier, där fabriksdrift i större omfattning idkats, till antalet nedgått.
Gällande bestämmelser synas därför vara ägnade att fylla det uppställda
syftet att i jordbrukets intresse möjliggöra de mindre bränneriernas bestånd’.
Om man nu granskar uppgiften om tillverkningen skall man
finna att inom gruppen 400,000 till 500,000 liter trenne, och inom
500,000 till 600,000 liter tvenne af de högsta talen falla under senare
hälften af tioårsperioden, hvilket gifver stöd åt motionärens framställning.

Jag anser sålunda, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.»

Herrar Branting och Nilsson i Bonarp hafva anhållit få antecknadt,
att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.