Bevillningsutskottets memorial Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till Biksdagens kansli den 24 maj 1911 kl. 5 e. m.
Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets
betänkande nr 32, i anledning af väckta
motioner om ändringar i gällande förordning angående
försäljning af brännvin.
I åtskilliga vid innevarande års Riksdag väckta motioner, däribland
motionerna i Första kammaren nr 28, af herr Lindblad, och nr 52, af herr
Bellinder, samt i Andra kammaren nr 122, af herrar Byström och Broomé
i Högbo, hade framställts yrkanden åsyftande ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen
med afseende å det s. k. Göte borgssystemet.
I motionen I: 28, af herr Lindblad, hade föreslagits, att Riksdagen ville
besluta följande ändrade lydelse af förordningen angående försäljning af
brännvin den 9 juni 1905:
§ 17. 2. Bolag må ej till annan öfverlåta utminutering af annat brännvin
än punsch, ej heller all utskänkning af brännvin inom kommunen;
skulle bolag mot bestämd afgift åt annan öfverlåta rättighet till sådan utminutering
eller utskänkning, göre bolaget — — — — — sin rörelse,
samt
öfvergångsstadganden.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.
Bolagets nettovinst--— —--— fördelning af dessa medel
äger rum.
I herr Bellinders motion I: 52 hade hemställts, »att Riksdagen måtte besluta
att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utreda:
Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 38 lläft. (Nr 40.)
1
2
Bevillningsutskottets memorial Nr 40.
dels huruvida icke ledningen och tillsynen öfver den detaljhandel med
brännvin, soin nu utöfvas af ett hundratrettiotal hvar för sig själfständiga
bolag, bör öfverföras till en för hela riket gemensam styrelse tillsatt af
Konungen;
dels huruvida icke förbud må utfärdas för detaljhandel med egentligt
brännvin i annat än slutet och försegladt kärl;
dels såsom en följd häraf, huruvida icke all utskärning af egentligt
brännvin i öppet mått eller glas må förbjudas;
dels beträffande ändring i bestämmelserna angående storleken af nu
gällande försäljningsafgifter till en mera enkel och mera effektiv form, och
dels huruvida och på hvilka villkor nuvarande spritförädlingsverk böra
och kunna af staten inlösas, samt slutligen
dels hvilken ökad inkomst staten genom de till utredning föreslagna
förändringarna kan komma att tillföras,
och sedan till Riksdagen framställa det förslag till förändring af nu
gällande kungl. förordning om försäljning af brännvin och annan spirituösa,
hvartill utredningen kan gifva anledning.»
I herrar Byströms och Broomés i Högbo motion nr II: 122 hade föreslagits,
»att Riksdagen måtte besluta, att första stycket i 3 mom. 15 §
af kungl. förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905
måtte få följande lydelse:
Bolags delägare skola vara minst nio, af hvilka åtminstone sex böra
vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Bolagets styrelse
skall bestå af fem ledamöter, af hvilka två utses af delägarna i bolaget,
en af landstinget, en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott
samt en af den kommun, där bolaget idkar sin rörelse, dock att i stad,
som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige utse den ledamot, som eljest
skulle af landstinget väljas. I Stockholm utses tre ledamöter af stadsfullmäktige.
Därest å landet eller i stad, som deltager i landsting, nytt bolag
bildas å tid, då landstinget icke är samladt, må ordföranden i landstinget
äga att utse en person att under tiden, till dess styrelseledamot blifvit af
näst sammanträdande landsting utsedd, vara ledamot i styrelsen».
I sitt betänkande nr 32 hade bevillningsutskottet hemställt, bland annat,
att Riksdagen, i anledning af herrar Bellinders och Lindblads förevarande
motioner I: 52 och 28, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att vid den utredning rörande behöfligheten af ändrade föreskrifter för
brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet, om hvars föranstaltande Riksdagen
i skrifvelse nästlidet år anhållit, jämväl måtte tagas under öfver
-
3
Bevillningsutskottets memorial Nr 40.
vägande, i hvad mån ytterligare revision af gällande brännvinsförsäljningsförordning
i af utskottet förordade hänseenden kunde finnas af behofvet
påkallad, samt att därefter måtte för Riksdagen framläggas det förslag,
som af utredningen kunde föranledas;
att motionerna I: 52 och 28, i den mån de ej kunde anses besvarade
genom utskottets hemställan under l:o), icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda; samt
att motionen II: 122, af herrar Byström och Broomé i Högbo, icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Vid betänkandet fanns fogad en af herr Ericsson i Ofvanmyra in. fl.
afgifven reservation, däri hemställts, bland annat,
att Riksdagen måtte, i anledning af herrar Lindblads, Bellinders samt
Byströms och Broomés förevarande motioner I: 28 och 52 samt II: 122, i skrifvelse
till Ivungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes för revision af
gällande brännvinsförsäljningsförordning i af reservanterna angifna hänseenden
låta snarast möjligt verkställa erforderlig utredning samt därefter
för Riksdagen framlägga det förslag, som af utredningen kunde föranledas.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva, beträffande
utskottets berörda hemställan, Riksdagens kamrar stannat i olika beslut, i
det att Första kammaren bifallit hvad utskottet i betänkandet hemställt, hvaremot
Andra kammaren bifallit den af herr Ericsson i Ofvanmyra in. fl.
afgifna, vid betänkandet fogade reservationen.
Af en jämförelse mellan de af kamrarna godkända, sinsemellan delvis
skiljaktiga motiveringarna, i hvad de röra motionen 1: 28 af herr Lindblad,
framgår, att, medan Andra kammaren i princip godkänt motionärens
förslag och gjort dettas innebörd till föremål för begäran om utredning,
Första kammaren åter ansett de af motionären anmärkta missförhållandena
kunna och böra af hjälpas genom andra åtgärder än den af motionären
föreslagna. Med hänsyn till beskaffenheten af den sålunda förefintliga
meningsskiljaktigheten, har enligt utskottets åsikt, den i berörda motion
väckta frågan för innevarande Riksdag förfallit; hvilket utskottet härmed
får för Riksdagen
1) anmäla.
Hvad angår motionen 1: 52 af herr Bellinder hafva kamrarna, med
lika lydande motivering, i så måtto stannat i olika beslut, att Andra kammaren
affattat sin framställning i anledning af motionen såsom en begäran
om själfständig utredning, under det att. Första kammaren anhållit,
4
Bevillningsutskottets memorial Nr 40.
att vid den utredning rörande behöfligheten af ändrade föreskrifter för brännvinsförsäljningsbolagens
verksamhet, om hvars föranstaltande Riksdagen i
skrifvelse nästlidet år anhållit, jämväl vissa i motionen omförmälda frågor
måtte tagas under öfvervägande.
Denna skiljaktighet torde icke hafva någon egentligen saklig innebörd;
och utskottet har föreställt sig, att enighet i denna fråga bör kunna vinnas
på sådant sätt, att Andra kammaren i den delen biträder Första kammarens
beslut.
Beträffande slutligen den af herrar Byström och Broomé i Högbo
väckta motionen, II: 122, har Första kammaren beslutat, att densamma
icke skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och till motivering af
sitt afslag godkänt följande del af utskottets betänkande i ämnet:
»Hvad slutligen angår den i motioneu II: 122, af herrar Byström
och Broomé i Högbo föreslagna förändringen i de särskilda bolagsstyrelsernas
sammansättning, synes genom anordnandet af en öfverstyrelse för
samtliga bolag, på sätt utskottet ofvan ifrågasatt, det allmännas intresse
blifva tillräckligt tillgodosedt, hvadan den af motionärerna föreslagna
åtgärden ej torde vara för det afsedda ändamålet erforderlig.»
Andra kammaren åter har i sin begäran om utredning inbegripit
jämväl berörda motion och såsom motivering härför godkänt följande del
af ofvannämnda reservation:
»Hvad slutligen angår den af herrar Byström och Broomé i Högbo
föreslagna förändring i de särskilda bolagsstyrelsernas sammansättning, torde
genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga bolag, på sätt utskottet
ofvan förordat, det allmännas intresse blifva i väsentlig mån tillgodosedt.
Det vill dock synas utskottet, som om Göteborgssystemets princip
lättare kunde göra sig gällande, efter hvarje orts särskilda förhållanden,
om motionärernas förslag äfven vunne beaktande. Utan att närmare inlåta
sig på styrelsernas sammansättning, hvilket bör bli föremål för utredning,
vill utskottet dock uttala som sin uppfattning, att öfvervägande
skäl synas tala för att styrelsernas flertal böra utses af det allmänna.»
Den meningsskiljaktighet, som i sistberörda fråga kommit till uttryck,
synes utskottet kunna på sådant sätt sammanjämkas, att utredning begäres
i den i motionen afhandlade frågan, med anförande af den motivering,
hvarom utskottet här nedan gör hemställan.
I anslutning till hvad ofvan anförts får utskottet hemställa,
2) att Riksdagen, hvardera kammaren med ändring
af sina förut fattade beslut, måtte
5
Bevillningsutskottets memorial Nr 40.
a) i anledning af motionerna I: 52 och II: 122, i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att vid den utredning
rörande behöfligheten af ändrade föreskrifter för
brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet, om hvars föranstaltande
Riksdagen i skrifvelse nästlidet år anhållit,
jämväl måtte tagas under öfvervägande, i hvad mån
ytterligare revision af gällande brännvinsförsäljningsförordning
i de af utskottet förordade hänseenden kan finnas
af behofvet påkallad, samt att därefter måtte för
Riksdagen framläggas det förslag, som af utredningen
kan föranledas;
b) rörande den del af motiveringen till utskottets
betänkande nr 32, som afser motionen II: 122, besluta,
att densamma skall i och för dess intagande i nyssnämnda
skrifvelse hafva följande lydelse:
»I en annan af de väckta motionerna hafva föreslagits
ändrade bestämmelser angående sammansättningen
af bolagens styrelser, i syfte att det allmänna måtte i
dem blifva starkare representeradt.
Genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga
bolag på sätt Riksdagen ofvan förordat, synes det
allmännas intresse blifva i väsentlig: mån tilUodosedt.
Riksdagen förutsätter emellertid, att frågan om styrelsernas
sammansättning blir föremål för särskild! öfvervägande
vid den utredning, som med denna Riksdagens
skrifvelse åsyftas.»
Under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad utskottet sålunda
ofvan under l:o och 2:o föreslagit, hemställer utskottet,
att Riksdagens skrifvelse i ämnet affattas på sätt
härvid fogade bilaga utvisar:
Stockholm den 24 maj 1911.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
6
Bevillningsutskottets memorial Nr 40.
Bilaga.
Till Konungen.
Vid innevarande års Riksdag hafva af enskilda motionärer gjorts
framställningar, åsyftande ändringar i gällande brännvinsförsäljningsförordning
med afseende å det så kallade Göteborgssystemet.
Göteborgssystemet afsåg, som bekant, ursprungligen endast att reformera
försäljningen — närmast utskänkningen — af brännvin till arbetarbefolkningen,
därvid man ville dels inskränka brännvinsförtäringen, dels
göra densamma till sina följder mindre fördärflig. Målet ville man vinna
dels och framför allt genom att aflägsna det enskilda ekonomiska intresset,
d. v. s. ordna försäljningen så, att säljarna ej hade något intresse af ökad
omsättning, dels ock genom att förbättra kroglokalerna och såmedelst utöfva
ett hyfsande inflytande på kunderna samt genom att vid utskänkning
tillhandahålla lagad mat, hvilket skulle minska brännvinets hälsovådliga
inflytande. Därjämte skulle, enligt den ursprungliga idén, systembolagens
inkomster hufvudsakligen användas till arbetarklassens gagn.
I en af de väckta motionerna hafva synnerligen skarpa anmärkningar
riktats mot det förhållandet, att bolagens förvaltningskostnader på de senare
åren stegrats i en proportion, som ej alls motsvaras af ökad vinst, hvarjämte
det missförhållandet särskildt skulle råda, att omkostnadsstegringen
nära nog helt folie på den ena af bolagens rörelsegrenar, utskänkningen.
Om också motionärens framställning är öfverdrifven, i det att bland
annat omkostnadsstegringen till afsevärd del berott af omständigheter,
öfver hvilka bolagen ej kunnat råda, såsom växande utskylder till stat och
kommun, berättigade löneförhöjningar åt tjänstemän hos bolagen och ökade
hyror äfvensom beträffande Stockholm och någon annan stad af den i
nykterhetens intresse vidtagna åtgärden att förbjuda den s. k. disksupningen,
hvilken åtgärd tydligen bidragit att öka kostnaden för hvarje utskänkt liter
brännvin, torde likväl kvarstå som ett obestridligt faktum, att omkostnaderna
för bolagens utöfvande af brännvinsförsäljningen i allmänhet äro högre
än förhållandena synas betinga och med hänsyn till den uppkommande
vinsten kan anses skäligt.
I
7
Bevillningsutskottets memorial Nr 40.
Redan sistlidet års Riksdag har emellertid uppmärksammat, att omkostnaderna
inom vissa bolag stigit till en betydande höjd, och anmärkt,
att, äfven om olika förhållanden på olika orter kunde i viss mån förklara
en dylik företeelse, sådan skiljaktighet i omkostnader olika bolag emellan,
som den officiella statistiken hade att uppvisa, vore ägnad att tilldraga sig
uppmärksamhet. Riksdagen fann med afseende härå önskvärdt, att en
opartisk och grundlig utredning anställdes beträffande omfattningen af
förefintliga missbruk samt möjligheten af deras afhjälpande medelst skärpt
kontroll ^ eller genom andra lämpliga åtgärder, och blef jämväl en skrifvelse
aflåten till Eders Kungl. Maj:t med begäran om en sådan utredning.
Då emellertid det utredningsarbete, som med anledning af berörda
skrifvelse lärer vara påbörjadt, ännu icke blifvit slutfördt, har det synts Riksdagen
lämpligt att påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för några
punkter, som, utöfver hvad sistlidet år framhölls, särskildt böra vid utredningen
beaktas.
I sådant afseende har Riksdagen till en början velat framhålla, att
bolagens bokföring synes böra så ordnas, att den tydligt utvisar inkomster
och utgifter för de olika grenarna af ett bolags rörelse och sålunda särskild!
för utminuteringen och särskildt för utskänkningen.
. Vidare har Riksdagen fäst sig vid frågan om bolagens mathållning.
Motionären har låtit sin framställning anknyta sig förnämligast till förhållandena
i Stockholm. Systembolaget i Stockholm utöfvar själf 30 utskänkningsrättigheter
i s. k. värdshus, afsedda närmast för arbetarklassen.
I dessa förekomma äfven s. k. källarafdelningar med finare
lokaler och bättre mat. Det har mot bolagets värdshusrörelse anmärkts,
att matprisen äro så låga, att bolaget utöfvar illojal konkurrens med
nykterhets värdshusen, och att mathållningen, antingen den utöfvas af
bolaget själf eller, såsom lärer vara regeln, af utskänkningsföreståndaren,
ådrager bolaget utgifter, som måste täckas af vinsten å utskänkningen. I
huru hög grad denna anmärkning kan vara befogad, har Riksdagen icke
\arit
viss befogenhet, då bolaget, äfven där föreståndaren på egen risk ombesörjer
mathållningen, kostnadsfritt tillhandahåller lokal, värme, belysning
in. m., . hvarigenom det blir denne möjligt att hålla lägre priser än
andra jämförliga matscrveringsställen. Det åligger visserligen bolagen
att vid utskånkning af brännvin tillhandahålla lagad mat, men bör, efter
Riksdagens förmenande, i möjligaste mån undvikas, att utgifterna därför
komma att drabba bolagens öfriga rörelse, och håller Riksdagen före, att
genom eu mera ekonomisk anordning af mathållningen bolagens kostnads
-
8
Bevillningsutskottets memorial Nr 40.
siffra skulle kunna ej obetydligt nedbringas. Huru detta i öfrigt skall
kunna ernås, tarfvar en noggrann undersökning. Att i åtskilliga afseenden
inskränkningar och besparande omläggningar af administrationen skola
kunna äga rum, torde emellertid kunna antagas.
Af den officiella statistiken framgår, att de särskilda bolagens verksamhet
gifvit mycket olika resultat beträffande vinsten å egen rörelse. Bland de faktorer,
som reglera vinsten, stå gifvetvis i främsta rummet det pris, hvartill bolaget
kan inköpa varan, samt det salupris bolaget håller. I det förra hänseendet
kan man icke bortse från, hurusom de senare årens företeelser
på spritmarknaden hafva hotat att ställa bolagen i beroende af den
uppkomna sammanslutningen mellan olika spritfabriker i landet, den
s. k. sprittrusten. Efter dennas tillkomst har därjämte såsom gifven
konsekvens följt bränneriägarnas ringbildning. Det synes under dessa
förhållanden måhända erforderligt, att åtgärder vidtagas till bolagens
skyddande emot producenternas starka sammanslutningar. I sådant afseende
har motionären föreslagit, att staten skulle inlösa förädlingsverken
och därefter bedrifva förädlingen. Det afsedda ändamålet torde dock kunna
nås på andra vägar. Bland annat står ju alltid den utvägen öppen att
genom förändring i tullsatserna reglera allvarligare faror af trustbildning
på förevarande område. Äfven andra medel kunna förvisso utfinnas vid
en utredning af frågan.
I afseende å salupriset åter äro bolagen oförhindrade att taga hänsyn
till alla inverkande omständigheter och beroende allenast af eventuell
konkurrens sinsemellan. Denna konkurrens har emellertid ledt därtill, att
olika bolag fixera olika pris på samma vara. Försäljningspriset för en liter
varmrenadt brännvin vid utminutering var 1909 lägst 1 krona 34,1 öre
och högst 2 kronor. För flertalet bolag — 70 — låg priset mellan 1
krona 50 öre och 1 krona 75 öre, hos 36 bolag var det lägre än 1 krona
50 öre och hos 6 af dessa lägre än 1 krona 40 öre. Hos 25 bolag var
priset däremot högre än 1 krona 75 öre. Jämväl alkoholhalten hos det
sålda brännvinet växlade och ingalunda alltid i proportion till priset.
Riksdagen, som funnit denna konkurrens oegentlig, har velat ifrågasätta,
huruvida icke bestämmelser kunde och borde införas därom, att alla
systembolag skulle vara skyldiga att för samma pris och med samma
alkoholhalt tillsaluhålla egentligt brännvin äfvensom billig konjak och
liknande drycker.
Såsom ett kraftigt medel, ej allenast till reformerande af systembolagens
sätt att fylla sin uppgift i och för sig utan ock till deras skydd
utåt, har af motionären föreslagits inrättandet af en särskild kom mis
-
9
Bevillningsutskottets memorial Nr 40.
sion eller ett slags öfverstyrelse med såväl kontrollerande som förvaltande
befogenhet. På denna öfverstyrelse skulle, enligt motionären, öfverflyttas
»ledningen och tillsynen öfver den detaljhandel med brännvin, som nu
utöfvas af ett hundratrettiotal hvar för sig själfständiga bolag», och skulle
öfverstyrelsen äga att för försäljning af brännvin »efter statsmakternas
anvisning meddela likformiga bestämmelser för hela landet, såsom att varan
gjordes enhetlig, finge fastställd styrka och såldes till fastställdt pris»,
äfvensom verkställa inköp.
I princip har förslaget om ett gemensamt organ för samtliga systembolag
synts Riksdagen vara värdt det största beaktande, äfven om
man måste anse, att motionären tillämnat den ifrågasatta öfverstyrelsen
en väl vidsträckt befogenhet, då han synes hafva afsett, att den skulle
rent af ersätta de lokala styrelserna äfven beträffande vissa angelägenheter,
som enligt sakens natur lika väl eller bättre kunna besörjas af dem.
Lämpliga uppgifter för en öfverstyrelse, antingen denna, såsom motionären
tänkt sig, blefve fristående eller, såsom enligt Riksdagens åsikt därjämte
och främst bör förutsättas, ordnades såsom en afdelning af kontrollstyrelsen,
torde emellertid vara att åstadkomma och vidmakthålla större
likformighet de olika bolagen emellan i fråga om en del med försäljningsrörelsen
sammanhängande spörsmål äfvensom tillse, att, såvidt möjligt, enhetliga
principer komme att tillämpas i bolagens verksamhet, såsom exempelvis
beträffande öfverlåtelsekontrakt, försäljningspris, varans styrka, förvaltningskostnader
o. s. v. En blifvande utredning torde emellertid gifva ytterligare
uppslag i afseende å den tilltänkta öfverstyrelsens verksamhetsområde
och befogenhet.
I en annan af de väckta motionerna hafva föreslagits ändrade bestämmelser
angående sammansättningen af bolagens styrelser, i syfte att
det allmänna måtte i dem blifva starkare representeradt.
Genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga bolag, på sätt
Riksdagen ofvan förordat, synes det allmännas intresse blifva i väsentlig
mån tillgodosedt. Riksdagen förutsätter emellertid, att frågan om styrelsernas
sammansättning blir föremål för särskild! öfvervägande vid den
utredning, som med denna Riksdagens skrifvelse åsyftas.
Slutligen vill Riksdagen framhålla, att för denna utredning icke torde
böra på förhand uppdragas alltför snafva gränser. En ganska grundlig
revision af hithörande bestämmelser är för visso behöflig för ett rätt tillgodoseende
af de intressen, systembolagen äro afsedda att tillvarataga, och
en närmare undersökning kan möjligen komma att gifva vid handen, att
Bihang till Jlikscl. prot. 1911. 0 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 2
10
Bevillningsutskottets memorial Nr 40.
äfven andra åtgärder än de af Riksdagen förordade kunna visa sig erforderliga
för ändamålets vinnande.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta föranstalta, att vid den utredning rörande behöfligheten
af ändrade föreskrifter för bränn vinsförsäljningsbolagens verksamhet,
om hvars anordnande Riksdagen i skrifvelse nästlidet år anhållit,
jämväl måtte tagas under öfvervägande, i hvad mån ytterligare revision
af gällande brännvinsförsäljningsförordning i här ofvan förordade hänseenden
kan finnas af behofvet påkallad, samt att därefter matte för Riksdagen
framläggas det förslag, som af utredningen kan föranledas.
Med undersåtlig vördnad.
i
Stockholm, Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B., 1911.