Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till Eiksdagens kansli den 16 maj 1911 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts
■proposition angående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 Ä)
i tulltaxeunderrättelserna samt § 13 mom. 3 Ä) i förordningen
med tulltaxa den 4 juli 1910 m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.

Genom proposition, nr 218, af den 21 april 1911, som hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för
samma dag, föreslagit Riksdagen att besluta, att

dels § 9 mom. 3 A) i de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser
om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör samt § 13 mom. 3 A)
i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910
skola, det förra stadgandet, från den dag Kungl. Maj:t bestämmer, och
det senare, från och med den 1 december 1911, erhålla följande ändrade
lydelse: 3

3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles, medgifves
ock

A) åt idkare af kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats
af vid kvarnen framställdt mjöl af råg eller hvete restitution af den
tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande kvantitet direkt
från utlandet införd omalen spannmål af samma slag, under villkor:

Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 30 Höft. (Nr 30.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

a) att utförselvaran uttagits inom de procenttal, som angifvas
för någon af här nedan upptagna utbytesklasser af dylika förmalningsprodukter,
nämligen:

rågmjöl

lista klassen ................................................. 0 till och med 60 procent,

2:dra » ....................................... öfver 60 » » » 66 2/3 > ,

3:dje » .................................................. 0 » » » 66 2/3 » ;

hvetemjöl

lista klassen ..................................................... 0 till och med 45 procent,

2:dra » .......................................... öfver 45 » > »70 » ,

3:dje » .......................................... öfver 70» » » 75 » ,

4:de » ...................................................... 0 » » » 75 » ;

skolande proftyper å samtliga dessa slag af förmalningsprodukter hvarje
års höst, till efterrättelse under ett år, räknadt från och med den
15 november, eller, därest icke nya proftyper inom denna tids utgånghunnit
tillställas vederbörande tullförvaltningar, intill dess sådant
skett, fastställas af en kommission bestående af tre personer, utsedda
två af Kungl. Majit och en af kvarnägarnas sammanslutning, med iakttagande
vid proftypernas fastställande, att hvarje typ skall omfatta
hela utbytet från och med lägsta till och med högsta utvinningsprocent;

60

b) att vid restitutionens beräknande motsvara:
kilogram rågmjöl af lista utbytesklassen 93 Vs kilogram råg,

6 Va

i »

>

» 2lära

6 73

66 V;

3 »

»

» 3:dje

100 » » ,

45

»

hvetemjöl

» lista

»

661U » hvete,

25

»

>

» 2:dra

»

28 SU » » ,

5

>

» 3:dje

»

5 » » ,

75

>

»

» 4:de

100 » » ;

100

eller alltså
kilogram rågmjöl

af lista

utbytesklassen

155,55 kilogram råg,

100

»

»

» 2 idra

»

100 » » ,

100

>

>

» 3:dje

»

150 » » ,

147,22 kilogram hvete,

100

»

h vetemjöl

» 1 ista

»

100

»

»

» 2:dra

»

115 » » ,

100

»

>

» 3:dje

100 » » ,

100

»

»

» 4:de

»

133,3 8 » » ;

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

c) att afsikten att af den införda spannmålen förmala mjöl för
export emot åtnjutande af restitution redan i sammanhang med spannmålens
angifning till förtullning af vederbörande idkare af kvarnrörelse
anmäles; skolande införseln af den omalna och utförseln af
den förmalna spannmålen äga rum vid en och samma tullplats, från
hvilken, därest den icke är stapelstad, angifningsinlagorna öfver inoch
utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den
hufvudtullkammare, under hvilken tullplatsen lyder;

d) att minst 2,000 kilogram mjöl af en och samma utbytesklass
på en gång utföras; skolande exportangifningsinlagan vara åtföljd ej
mindre af tillverkarens på tro och heder afgifna och af två inom
kvarnen anställda personer till riktigheten bestyrkta försäkran därom,
att den till utförsel angifna varan är exportörens egen förmalningsprodukt,
än äfven af hans likaledes på tro och heder afgifna och på
nyssnämnda sätt bestyrkta uppgift om den utbytesklass, inom hvilken
mjölet uttagits;

e) att den omalna spannmål, för hvilken restitution af tullmedlen
beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna
till riket införd;

f) att det till utförsel angifna mjölet till beskaffenheten icke är
underlägset den vid utförseltillfället gällande proftyp å mjöl af den
utbytesklass, inom hvilken utförselvaran uppgifvits hafva uttagits; skolande
till bevisning härom tullförvaltningen å den tullplats, hvarifrån
utförseln sker, efter det utförselvaran i den ordning generaltullstyrelsen
bestämmer blifvit undersökt och jämförd med motsvarande proftyp,
meddela attest, i hvilken varans utrönta nettovikt jämväl bör angifvas;
dock att beträffande mjöl, som befunnits vara underlägset denna proftyp
men däremot attestera^ vara hänförligt till annan utbytesklass, restitution
enligt bestämmelserna för sådan klass må kunna medgifvas utan
hinder af anförda besvär öfver mjölets attestering;

g) att tullförvaltningen skall, sedan säckarna plomberats och bevakats
under transporten till och inlastningen i fartyget, härom meddela
attest, hvilken såsom verifikation jämte angifningsinlaga och öfriga
intyg bifogas hufvudtullkammarens utgående tulljournal;

h) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf
finnes stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är
medgifven;

i) att det åligger vederbörande tullkammare att för hvar och eu,
som, på sätt här ofvan sägs, till införsel angifvit spannmål för för -

Motion II:

S66.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

målning till export, föra ett afräkningsdiarium för in- och utförseln,
till hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes; samt

k) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande
äga att hvarje månad uti till generaltullstyrelsen ställd,
genom vederbörande tullkammare dit insänd ansökning därom göra
hemställan; börande dylik ansökning vara åtföljd af dels utdrag af
tullkammarens afräkningsdiarium och dels kvitterade tullräkningar å
de tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna omalna
spannmålskvantiteter;

dels och under förutsättning af bifall härtill i § 9 mom. 4 b)
respektive § 13 mom. 4 b) i samma författningar skall, i förra fallet,
från den dag Kungl. Maj:t bestämmer, och i det senare, från och med
den 1 december 1911, upptagas i stället för där förekommande hänvisning
till »3 A) b)» en hänvisning till »3 A) d)».

Beträffande chefens för finansdepartementet anförande vid ärendets
föredragning inför Kungl. Maj:t tillåter sig utskottet hänvisa till
det propositionen åtföljande statsrådsprotokoll.

Till bevillningsutskottets behandling hafva jämväl hänvisats två
inom Andra kammaren i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande proposition
väckta motioner, af hvilka dock endast den ena, nr 366, af herr
Rydén, äger omedelbart samband med propositionen.

I sagda motion anför herr Rydén följande:

»Det synes mig af ordalydelsen i den skrifvelse, hvarigenom Riksdagen
år 1888 hos Kungl. Maj:t anmälde sitt beslut att bevilja tullrestitution
å finsiktadt mjöl samt gryn, uppenbart framgå, dels att restitution
å sekunda eller eftermjöl ej i några fall skulle beviljas, dels att
restitution skulle erhållas endast för sådant mjöl, som utvunnits genom
spannmålens hela förmalning inom den fastställda utvinningsprocenten
(för rågmjöl 0—66I 2/''3 % och för hvetemjöl 0—75 %). Denna uppfattning,
som enhälligt delades af 1910 års statsrevisorer, har visserligen af ett
par i saken hörda myndigheter förklarats icke ha vunnit klart uttryck
i tulltaxeunderrättelserna, men Riksdagens vilja torde icke ha förändrats
därigenom att möjligen Kungl. Maj:t illa formulerat eller slarfvigt skrifvit
en lag i ärendet.

Man hade haft rätt att hoppas, att Kungl. Maj:t på grund af statsrevisorernas
anmärkning i saken skulle ha godtgjort tidigare missgrepp
genom att nu föreslå en tydligare formulering, som gåfve verklighet och

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 5

helgd åt Riksdagens år 1888 uttalade vilja, men i stället möter oss i
propositionen nr 218 något helt annat. Ifrågavarande proposition afser
i verkligheten att medgifva helt nya rättigheter åt kvarnindustrien genom
att väsentligt utvidga restitutionsrätten. Åtminstone kan icke jag finna
annat än att Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag innebär detta. Hvad
som förut kunnat passera allenast genom slapphet hos vederbörande
ämbetsverk och genom kringgående af Riksdagens vilja och som sålunda
bort genom ett lagförtydligande förhindras, det kommer genom det nu
föreliggande lagförslaget att bli lagligt och tillåtet — en effekt som helt
säkert icke afsetts åtminstone med Riksdagens revisorers anmärkning.
Redan detta borde innebära tillräckliga skäl för ett afslag å ifrågavarande
proposition.

An starkare bli betänkligheterna mot förslaget i fråga, när man
ingår på en granskning af de åtgärder, som föreslås för tillvaratagande
af statsverkets rätt gentemot kvarnindustriidkarne. En värre parodi
på kontroll än den här föreslagna har jag svårt att tänka mig. Hädanefter
skulle kvarnägarnes edliga intyg, att varan är af laglig beskaffenhet,
försvinna. Det egentliga kontrollinstrumentet skulle bli normalprofvet,
som till på köpet icke skall fastställas af någon ansvarig myndighet
utan af tre fullständigt oansvariga personer, af hvilka kvarnägarne
utse den ene. För typens fastställande skulle icke ens fordras enhällighet
af dessa tre oansvarige män — såsom kommissionen föreslagit —
utan kvarnägarnes representant jämte ett af kronans ombud skulle kunna
fastställa typen hurudan de för godt funne. Man häpnar inför den oerhörda
godtrogenhet, som talar ur ett sådant förslag och som alldeles
icke är motiverad af de händelser, som framkallat förevarande proposition.
1

Synnerligen stora betänkligheter synes man ock kunna hysa mot
den föreslagna ordningen att gifva normalprofvet — närmast dess färg
— en så afgörande ställning som kontrollmedel. Enligt hvad fackmän,
senast på grund af experiment i dessa dagar, meddelat, lämnar detta
kontrollsätt i vissa fall mycket otillfredsställande resultat.

Då sålunda det af Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget synes mig
dels alldeles omotiveradt utvidga restitutionsrätten, dels försämra den
kontroll, som afser att tillvarataga statsverkets rätt, tillåter jag mig här
att yrka afslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

I sammanhang härmed får jag vördsamt föreslå, att Riksdagen
afskaffar restitutionsrätten i fråga om mjöl och gryn. De utredningar
angående möjligheten att med ekonomisk fördel exportera sådant mjöl,
som Riksdagen afsett (d. v. s. hela förmalningsprodukten mellan resp.

Utskottet.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

0—66 2/3 % och 0—75 %), ha aldrig kunnat påvisa, att dylik export är
ekonomiskt fördelaktig. För att exporten skall bli lönande synes fordras,
antingen att restitutionsrätten utvidgas, så att högre restitution beviljas
för mjöl än som svarar mot värdet af den förtullade spannmålen, eller
ock att fusk bedrifves. Då intetdera af alternativen synes vara för
Riksdagen tilltalande, torde ett afskaffande af restitutionsrätten vara det
i saken mest önskvärda och effektiva.

På grund af det anförda får jag sålunda vördsamt hemställa, att
Riksdagen ville besluta

a) att afslå Kungl. Maj:ts proposition nr 218; samt

b) att ur tulltaxeunderrättelserna och förordningen med tulltaxa
den 4 juli 1910 borttaga alla bestämmelser afseende beviljande af restitution
för mjöl och gryn.

Ett bifall till detta yrkande medför ändring af momentbeteckningen
in. m. i vissa delar af ifrågavarande författningar, hvilka bevillningsutskottet
benäget torde föreslå.»

I syfte att för exportindustrin i möjligaste mån undanröja olägenheterna
af tull på artiklar, som användas för framställning af exportvaror,
förekommer sedan gammalt hos oss liksom i alla länder, där tull
åsatts dylika varor, tullrestitution vid utförsel af de förädlade produkterna.

De bestämmelser om tullrestitution, hvarom i förevarande proposition
är fråga, tillkommo genom eller i följd af beslut af 1888 års Riksdag.
Bestämmelserna, sådana de äro affattade i förordningen med tulltaxa den
4 juli 1910, öfverensstämma med de för tiden till den 1 nästkommande
december gällande och äro af följande lydelse:

»Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmärs, medgifves
ock

åt idkare af kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af
följande vid kvarnen framställda produkter, nämligen finsiktadt mjöl af
hvete, råg eller korn samt gryn af hvete eller korn, restitution af den
tull, som af honom blifvit eiiagd för eu motsvarande kvantitet direkt
från utlandet införd omalen spannmål af samma slag, hvarvid iakttages,
att 100 kilogram hvete anses lämna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram
råg eller korn 66% kilogram mjöl och 100 kilogram hvete eller korn
66 Va kilogram gryn, samt i öfrigt under villkor:

a) att afsikten att af den införda spannmålen förmala mjöl eller
gryn för export emot åtnjutande af restitution redan i sammanhang
med spannmålens angifning till förtullning af vederbörande idkare af
kvarnrörelse anmäles; skolande införseln af den omalna och utförseln af

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 7

den förmalna spannmålen äga rum vid en och samma tullplats, från
hvilken, därest den icke är stapelstad, angifningsinlagorna öfver in- och
utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den
hufvudtullkammare, under hvilken tullplatsen lyder;

b) att minst 2,000 kilogram af hvarje mjöl- eller grynslag på en
gång utföras; skolande exportangifningsinlagan vara åtföljd af tillverkarens
under edlig förpliktelse afgifna och af två vittnen till riktigheten
bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angifna varan är exportörens
egen förmalningsprodukt, samt om varans art och beskaffenhet i öfrigt;

c) att den omalna spannmål, för hvilken restitution af tullmedlen
beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna
till riket införd;

d) att vederbörande tullförvaltning å den tullplats, hvarifrån utförseln
sker, skall, efter varans undersökning och nettoviktens utrönande
samt säckarnas tullplombering och bevakning under transporten till och
inlastningen i fartyget, härom meddela attest, hvilken såsom verifikation
jämte angifningsinlaga och öfriga intyg bifogas hufvudtullkammarens
utgående tulljournal;

e) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes
stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är med gifven;

f) att det åligger vederbörande tullkammare att för hvar och en,
som, på sätt här ofvan sägs, till införsel angifvit spannmål för förmalning
till export, föra ett afräkningsdiarium för in- och utförseln, till
hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes; samt

g) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande
äga att hvarje månad uti till generaltullstyrelsen ställd, genom
vederbörande tullkammare dit insänd ansökning därom göra hemställan;
börande dylik ansökning vara åtföljd af dels utdrag af tullkammarens
afräkningsdiarium och dels kvitterade tullräkningar å de tullafgifter,
som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna omalna spannm ålskvantiteter.»

Vid tillämpningen af ifrågavarande hittills gällande stadganden i
ämnet har tillgått på följande sätt. Till en början plägade man vid
hvarje ifrågasatt tillämpning häraf infordra skriftligt intyg af sakkunnig
person för afgörande om mjölet vore finsiktadt, men sedan år 1902
har till efterrättelse i berörda hänseende tjänat tid efter annan gifna
standardprof, hvilka sedan år 1904 fastställts af generaltullstyrelsen,
senast år 1907. Emellertid fann sig styrelsen, då under år 1910 behof
af nytt standardprof gjorde sig gällande, föranlåten att hos Kungl.
Maj:t i skrifvelse af den 29 november samma år göra framställning

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

om åtgärder för fastställande af sådant prof, med uttalande tillika af
den uppfattning att för framtiden standardprof borde årligen fastställas,
i anledning hvaraf Kungl. Maj:t, bland annat, anbefallde generaltullstyrelsen
att taga i öfvervägande, huruvida icke nya eller ändrade
föreskrifter kunde befinnas nödiga för att betrygga uppnåendet af syftet
med 1888 års Riksdags beslut angående restitution af tull vid export
af finsiktadt mjöl af råg. I afgifvet utlåtande förklarade sig styrelsen
på anförda grunder hafva kommit till den åsikt, att en omarbetning af
ifrågavarande bestämmelser vore af behofvet påkallad och att de nya
bestämmelserna möjligen borde enligt förebild från Tyskland grundas på
principen af olika restitutionsbelopp för olika utbytesklasser.

Under tiden hade Riksdagens år 1910 församlade revisorer i sin
den 30 november samma år afgifna berättelse framställt anmärkning
mot beskaffenheten af 1907 års standardprof å finsiktadt rågmjöl. Revisorerna
hade funnit sig böra fästa Riksdagens synnerliga uppmärksamhet
på det af dem efter verkställda undersökningar utrönta förhållandet,
att beskaffenheten af normalprofvet syntes möjliggöra, att en
kvarnägare utmalde rågen till 60 å 65 procent och behölle produkten
för den inländska marknaden, att han därefter uttoge några procent
blandning af mjöl och eftermjöl och anmälde denna kliblandade produkt
till restitution såsom finsiktadt rågmjöl, för hvilket han sålunda af
svenska tullverket lyfte restitution med ett belopp af 5 kronor 55 öre
för 100 kilogram vid detta mjöls exporterande till utlandet.

Med anledning af hvad sålunda förekommit tillsatte Kungl. Maj:t
den 20 januari innevarande år en kommission, med uppdrag att utreda
huruvida och på hvad sätt bestämmelserna i § 9 mom. 3 A) tulltaxeunderrättelserna
respektive § 13 mom. 3 A) i nådiga förordningen med
tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910 kunde fullständigas
därhän, att desamma tydligt betecknade, antingen hvad med finsiktadt
mjöl afsåges eller huru styrkas skulle, att till utförsel angifvet mjöl
vore finsiktadt;

att utreda, huruvida utöfver nu gällande bestämmelser och de nya
föreskrifter, till hvilkas utfärdande nyssberörda utredning kunde böra föranleda,
ytterligare kontrollbestämmelser till iakttagande af kronans rätt
i förevarande afseende vore erforderliga;

att, under förutsättning att förenämnda utredningar gåfve vid handen,
att på grundvalen af nu gällande stadganden kunde åvägabringas
nya föreskrifter, som, på samma gång de innebure full trygghet för
kronans rätt, icke omöjliggjorde eller väsentligen hämmade utförseln af
mjöl, framlägga förslag till sådana bestämmelser; äfvensom

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 9

att, därest ifrågavarande utredningar skulle gifva ett resultat, som
i det ena eller andra afseendet vore motsatt det i föregående punkt
förutsatta, verkställa utredning, huruvida nu gällande lagstiftning i
ämnet, till vinnande af det i samma punkt angifna dubbla syftet, lämpligen
borde helt ersättas af nya bestämmelser, och i sådant fall afgifva
förslag till dylika bestämmelser samt, för den händelse ifrågavarande
syfte på sålunda angifvet sätt icke syntes kunna ernås, afgifva det
yttrande och förslag, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Denna kommissions betänkande och förslag är det som lagts till
grund för Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Genom den i ärendet förebragta utredningen måste anses styrkt,
att de nu gällande likasom de i tulltaxan af den 4 juli 1910 införda
bestämmelserna om tullrestitution vid utförsel af finsiktadt mjöl äro
otillfredsställande. Å andra sidan gifver emellertid, enligt utskottets
förmenande, utredningen lika tydligt vid handen, att de af 1888 års
Riksdag anförda skäl för medgifvande af tullrestitution vid export af
mjöl icke kunnat till sin giltighet rubbas därigenom att bestämmelserna
i ämnet, sådana de hittills varit affattade, lämnat rum för en tillämpning,
som icke varit af Riksdagen afsedd. Nu lika väl som förut gäller, att
för frambringande af prima mjöl motsvarande det, som af utländska
kvarnar föres i marknaden, man måste blanda vår svenska säd med
utländsk och att sålunda införsel hit af spannmål är nödvändig, äfven
om sådant eljest icke vore erforderligt för att tillgodose vårt konsumtionsbehof.
Med hänsyn till dessa förhållanden måste det fortfarande
anses ligga ej blott i kvarnindustrins utan ock i det svenska jordbrukets
intresse, att utförsel af mjöl kan äga rum; och gäller detta särskild!
under år då skörden här i landet slagit rikligt ut likasom ock då den
inhemska skörden är af dålig beskaffenhet. I bägge fallen är det af
vikt att mjölprodukterna kunna exporteras för att icke försvåra afsättningen
af den inhemska spannmålen och nedtrycka spannmålsprisen på
den inhemska marknaden. Med hänsyn till hvad sålunda anförts anser
utskottet afseende icke böra fästas vid det i herr Rydéns ofvan intagna
motion framställda förslaget att afskaffa all restitution af tull vid utförsel
af mjöl. Utredningen i ämnet gifver visserligen vid handen, att
vederbörligt beaktande af statsverkets intresse i frågan kräfver förändring
af hittillsvarande bestämmelser och dessas tillämpning, men i
motsats mot motionären anser utskottet den nu på grundval af kommissionens
utredning föreslagna förändrade anordningen af restitutionsBihang
till Riksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 30 Häft. 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

institutet ägnad att behörigen trygga det fiskalisk^ intresset, hvadan
utskottet funnit sig kunna i hufvudsak förorda den kungl. propositionen.

Delvis böra emellertid, enligt utskottets mening, vissa i de vid
kommissionens betänkande fogade två reservationer framhållna synpunkter
äfvensom i ett hänseende hvad i ofvannämnda motion anförts
föranleda ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

Hvad först beträffar de bestämmelser, som afse proftypernas fastställande,
hafva emot dessa i de antydda reservationerna likasom ock i
nyssberörda motion framställts anmärkningar, gående ut på att bestämmelserna
icke skulle innebära tillräcklig trygghet för tillvaratagande af
statens rätt. Det synes utskottet, att i fall, då de två af Kungl. Maj:t
tillsatta ledamöterna i proftypskommissionen äro med den tredje, af
kvarnägarnes förening valde ledamoten ense i beslutet om proftyperna,
tillräcklig garanti kan anses föreligga för att statens intresse blifvit
behörigen tillvarataget. Däremot torde de anförda invändningarna förtjäna
afseende i fråga om det fall, att enighet mellan kommissionens
ledamöter icke uppnås. Det kan enligt utskottets åsikt icke anses
betryggande att, därest de bägge af Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna
stå "emot hvarandra, utslaget skall fällas af representanten för det enskilda
intresset. För sådant fall har det synts utskottet, att anmälan om
meningsskiljaktigheten borde göras hos Kungl. Maj:t — hvarom stadgande
torde inflyta i den instruktion, som förutsättes komma att för
kommissionen utfärdas — hvarefter på pröfning af Kungl. Maj:t bör
ankomma, huruvida nya proftyper må anses erforderliga. De förut gällande
proftyperna böra emellertid tillämpas, så länge de icke blifvit mot nya
utbytta.

I detta sammanhang vill utskottet, som i fråga om kontrollens
anordnande delar den till stöd för Kungl. Maj:ts förslag uttalade uppfattningen,
att beteckningen »finsiktadt mjöl» icke är ägnad att användas
bland kontrollbestämmelserna, fästa uppmärksamheten vid det förhållandet,
att, enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst, mjöl, som förmalts till
finare produkt, erhåller en ljusare färg än gröfre, s. k. grusigt mjöl, äfvensom
uttala den förvissningen, att i den väntade instruktionen för proftypskommissionen
behöiig hänsyn kommer att tagas till detta förhållande.

En reservant inom kommissionen har vidare ansett, att för tillvaratagande
af statens intresse det kontrollmedel, som ligger i typprofvet,
borde kompletteras med exportörens på tro och heder afgifna försäkran,
att exportvaran uttagits från början af den utbytesklass, till hvilken den
hör, eller ock att den till kvaliteten icke är underlägsen medelproportionen
af hela utbytet inom samma klass. Chefen för finansdeparte -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 11

mentet liar erinrat, hvad beträffar det förra alternativet, att en sådan
fordran skulle på ett för exporten menligt sätt hindra exportören att
efter de å utländska marknaden växlande fordringarna på förmalningsprodukternas
kvalitet inom de fastställda gränserna för utvinningen
variera utbytesförhållandena. Vidkommande nyssnämnda, såsom andra
alternativ föreslagna försäkran har åter framhållits, att en sådan i
många fall icke skulle kunna afgifvas af en samvetsgrann exportör och
att det ur kontrollsynpunkt läge en fara i att af intygsgifvaren fordra
mera än som under normala förhållanden kunde presteras. Det torde
böra medgifvas, att en inskränkning af exportmöjligheterna enligt det
villkor, som innefattas i det första alternativet, skulle kunna medföra
svårigheter för exporten. Likaledes torde man icke kunna undgå att
erkänna, att den i andra alternativet ifrågasatta försäkran i den föreslagna
formen möjligen kan ingifva betänklighet. Här bör dock icke
vara fråga om annat än ett subjektivt omdöme och, därest fordringen
modifieras i enlighet härmed, synes förberörda betänklighet kunna anses
aflägsnad. Därjämte torde böra medgifvas exportören att, alternativt,
därest varan uttagits från utbytesklassens början, afgifva försäkran
därom. I öfverensstämmelse härmed har utskottet affattat förslaget till
bestämmelser i denna del.

I reservation vid kommissionens betänkande har slutligen, med
hänsyn till det förhållandet att det i handeln förekommande rågsiktsmjölet
i regel vore uppblandadt med hvetemjöl, anförts att, till förekommande
af hvarje misstolkning i författningen, borde ingå uttrycklig
föreskrift därom att exportvara, hvari inginge blandning af olika sädesslag,
icke vore restitutionsberättigad. Om än den affattning, författningsförslaget
i denna del erhållit, måste anses innebära, att dylik
blandning af olika sädesslag icke är medgifven rörande i förslaget afsedd
exportvara, lärer dock, enligt hvad inom utskottet upplysts, en motsatt
uppfattning hafva vunnit uttryck bland kvarnindustriidkare; och har
vid sådant förhållande uttryckligt stadgande i ämnet ansetts böra inflyta.

Den andra af ofvanberörda bägge motioner, nr 067, af herr Jeansson
i Kalmar berör visserligen icke omedelbart den i den kungl. propositionen
afhandlade frågan, men står dock i så nära samband därmed, att äfven
den synts böra bär behandlas. I samma motion har nämligen yrkats,
»att Riksdagen måtte besluta, att under iakttagande af den särskilda
kontroll och de särskilda föreskrifter, som kunna varda bestämda,
restitution medgifves af erlagd tull vid export af sarnmalet rågmjöl.»

Motion II:
367.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

Till stöd för detta yrkande har anförts följande:

»Enligt gällande bestämmelser likasom ock enligt det förslag till
ändrad lydelse af samma bestämmelser, som innefattas i Kungl. Majrts
till Riksdagen aflåtna proposition nr 218, är under vissa villkor åt
idkare af kvarnrörelse medgifvet att vid utförsel af vid kvarnen framställd
t mjöl af råg eller hvete erhålla restitution af den tull, som af
honom blifvit erlagd för en motsvarande kvantitet direkt från utlandet
införd omalen spannmål af samma slag. De ifrågavarande föreskrifterna
hafva icke afseende å s. k. sammalet rågmjöl. Enligt min mening
torde inga skäl föreligga, hvarför icke ett liknande förhållande borde
kunna äga rum äfven i fråga om mjöl af sistnämnda slag. Export af
dylikt mjöl torde nämligen få anses vara lika berättigad som export
af annat mjöl.

Jag anhåller till en början få erinra, hurusom denna fråga redan
varit föremål för Riksdagens behandling. Vid 1900 års riksdag framställdes
i en inom Andra kammaren väckt motion förslag, att under
iakttagande af de villkor och föreskrifter, som kunde varda bestämda,
restitution måtte medgifvas af erlagd tull vid export af sammalet rågmjöl.

1 motionen hänvisades bland annat till en år 1898 af åtskilliga
kvarnidkare till Kungl. Maj:t ingifven skrift i detta ämne äfvensom
kommerskollegii och generaltullstyrelsens däröfver den 10 mars 1898
gemensamt afgifna underdåniga utlåtande, däri hemställdes, att Kungl.
Maj:t täcktes taga under ompröfning, huruvida icke erforderliga åtgärder
borde vidtagas, i syfte att rätt till tullrestitution vid utförsel af sammalet
rågmjöl kunde medgifvas.

Bevillningsutskottet afgaf utlåtande (nr 8) öfver motionen och
yttrade därvid, att om än genom den föreslagna restitutionen af erlagd
tullafgift vid utförsel af sammalet rågmjöl någon fördel möjligen skulle
kunna beredas den svenska kvarnindustrien, då den bedrefves på orter,
hvarifrån utförsel kan äga rum, ansåge sig dock utskottet med anledning
af de olägenheter, som rubbningar i nu gällande tullagstiftning rörande
spannmål kunde medföra, icke böra tillstyrka bifall till ifrågavarande
förslag.

Riksdagen följde bevillningsutskottet och afslog motionen. Redan
vid 1901 års riksdag återupptogs frågan, denna gång i motioner inom
båda kamrarna. Bevillningsutskottet, som afgaf utlåtande (nr 28), ansåg
nödigt att erhålla utredning om bland annat villkoren och sättet för
medgifvande af den ifrågasatta restitutionen, under förutsättning att
statsverkets rätt därvid måtte vederbörligen blifva tillgodosedd; och under
erinran om ofvan omförmälda, af kommerskollegium och generaltull -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 13

styrelsen afgifna utlåtande begärde och erhöll utskottet dylik utredning
från förenämnda två ämbetsverk. Ämbetsverken anförde därvid, att
sedan ämbetsverken förra gången yttrat sig icke något förekommit, som
kunde gifva anledning till andra bestämmelser för medgifvande af den
ifrågasätta restitutionen än dem, som funnes i sistnämnda utlåtande angifna,
och att till följd häraf ämbetsverken fortfarande ansåge, att därest
Riksdagen beslöte, att dylik restitution finge åtnjutas, densamma torde
med tillgodoseende af statsverkets rätt kunna medgifvas under de villkor
och på sätt, som i utlåtandet af den 10 mars 1898 funnes närmare omförmälda.

Framställningen blef sedermera af utskottet tillstyrkt, men i enlighet
med åtskilliga reservanters yrkanden afslogos motionerna af Riksdagen.

b rågan om restitution af tull för sammalet mjöl har varit föremål
för öfverläggning inom den af Kungl. Magt tillsatta kommission,
hvars betänkande ligger till grund för den vid årets Riksdag framlagda
propositionen.

Af kommissionens betänkande, som intagits i den kungl. propositionen,
inhämtas nämligen, att ledamoten professor Klason verkställt
utredning och undersökning rörande möjligheten af restitution för sammalet
mjöl (sid. Öl—63 propositionen).

Anledningen till att kommissionen ej i sitt förslag upptagit frågan
torde uteslutande vara att söka i den omständigheten, att det förklarades
ligga utom det kommissionen lämnade uppdraget att framkomma med
förslag i ämnet.

Jag har redan framhållit, hurusom export af sammalet rågmjöl
äger samma berättigande som export af annat mjöl. Såsom erinrades
redan vid sakens behandling år 1901, då bevillningsutskottet fann sig
hora tillstyrka ett förslag i förevarande syfte, kan här icke sägas vara
Råga om ett enbart kvarnintresse utan snarare och i än högre grad
ett jordbrukarintresse. I detta afseende bör ihågkommas, hurusom i vissa
trakter af vårt land odlas s. k. lätt råg, hvilken ej lämpar sig till
förmalning af siktade mjölsorter eller sådana, som mest förbrukas å
den svenska marknaden. Då kvarnägarna alltså icke alltid hafva tillräcklig
användning för nämnda slags råg, är det uppenbart, att svårigheter
möta för jordbrukaren att sälja rågen. Detta framträder i ännu
högre grad sådana år, då i följd af ogynnsamma bärgningsförhållanden
rågen ej lämnar fullgodt mjöl. Den naturliga följden häraf blir då den,
att rågen icke kan användas annat än till sammalet mjöl. Afsättningen
häraf bär emellertid, som kandi, år efter år minskats. Under sådana

Utskottet.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

förhållanden och då kvarnägarna i brist på afsättningsmöjligheter ej
kunna köpa varan, nödgas jordbrukaren använda den såsom kreatursfoder.

För att nu råda bot på dessa förhållanden synas möjligheter till
export böra beredas, hvarigenom ock goda tillfällen till afsättning skulle
erhållas — såsom redan vid föregående tillfällen framhållits — företrädesvis
i Finland, där sammalet rågmjöl i större omfattning förbrukas. Det får
icke heller förbises, att export af sammalet rågmjöl kan ske snart sagdt
från hvarje liten kvarn vid kusten, enär tillfälle ju alltid finnes att
importera motsvarande kvantum rysk råg.

Hvad angår nu gällande likasom de föreslagna restitutionsföreskrifterna,
torde desamma knappast komma andra än de större kvarnägarna
till godo, Indika med utsikt till framgång kunna upptaga täflan
på världsmarknaden. Det lärer alltså med fog kunna påstås, att ett
utsträckande, på sätt ofvan blifvit antvdt, af rätten till restitution skulle
komma att i väsentlig man tillgodose ett allmänt intresse. För genomförande
af ett förslag i dylik riktning kräfves naturligen, att man tillser,
att det kan ske utan äfventyrande af statsverkets rätt.

Af professor Klasons förut omförmälda utredning framgår, att
restitution af tull för ifrågavarande slags mjöl ej torde vara möjlig, med
mindre tillverkningen sättes i permanent kontroll af tullverket. Härutinnan
lära några svårigheter ej möta med hänsyn till det enkla förmalningssätt,
som användes vid beredning af sammalet mjöl och som gör, att
man med lätthet kan följa den väg, varan passerar. Detta i motsats
till hvad fallet är med de finsiktade mjölsorterna, livilkas tillverkningssätt
är synnerligen inveckladt, i följd hvaraf sådan kontroll, som här
skulle komma i fråga, visat sig ej kunna genomföras.

Det förtjänar slutligen anmärkas, att man i Tyskland i det afseende,
hvarom här är fråga, skilt på sammalet och finsiktadt mjöl. I fråga om
det förra fastställes utbytesprocenten för hvarje särskild fabrik af vederbörande
myndighet eller, därest på innehafvarens begäran fabriken ställes
under fortvarande kontroll från tullverket, efter det vid form alningen
utrönta verkliga utbytet.»

Med fullt beaktande af de skäl, som kunna anses tala för bestämmelser
i det syfte, motionen afser, har utskottet dock icke kunnat finna
denna fråga så utredd, att den nu skulle kunna af Riksdagen definitivt
ordnas. Något utarbetadt förslag till bestämmelser i ämnet föreligger
icke, och har vid sådant förhållande motionen icke synts kunna i
vidare mån vinna beaktande, än att en begäran om frågans närmare
utredning torde böra till Kungl. Maj:t aflåtas.

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 218, och med afslag å
herr Rydéns motion, II: 366, måtte besluta, att

dels § 9 mom. 3 A) i de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser
om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör samt § 13 mom. 3 A)
i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910 skola,
det förra stadgandet, från den dag Kungl. Maj:t bestämmer, och det
senare, från och med den dag, då förordningen den 4 juli 1910 kan
komma att träda i tillämpning, erhålla följande ändrade lydelse:

3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles, inedgifves
ock

A) åt idkare af kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af
vid kvarnen framställdt mjöl af råg eller hvete restitution af den tull,
som af honom blifvit erlagd för en motsvarande kvantitet direkt från
utlandet införd omalen spannmål af samma slag, under villkor:

a) att utförselvaran uttagits inom de procenttal, som angifvas för
någon af här nedan upptagna utbytesklasser af dylika förmalningsprodukter,
nämligen:

lista klassen
2:dra „
3:dje „

rågmjöl

...................... 0 till och med 60 procent,

.......... öfver 60 „ „ „ 66 V3 „

....................... 0 ii n ii 66 73 ,,

hvetemjöl

lista klassen
2:dra „
3:dje ,,

4:de

ii

.......... 0 till och med 45 procent,

öfver 45 „ „ „ 70

öfver 70 „ „ „ 75

........... 0 ,, ,, ,, t 5

ii

ii

ii

skolande proftyper å samtliga dessa slag af förmalningsprodukter hvarje
års höst fastställas af en kommission, bestående af tre personer, utsedda
två af Konungen och en af kvarnägarnas sammanslutning, med iakttagande
vid proftypernas fastställande, att hvarje typ skall omfatta hela
utbytet från och med lägsta till och med högsta utvinningsprocent,
hviika proftyper skola lända till efterrättelse under ett år, räknadt från
och med den 15 november, eller, därest icke nya proftyper inom denna
tids utgång hunnit tillställas vederbörande tullförvaltningar, intill dess

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

sådant skett; ankommande på pröfning af Konungen, huruvida, i händelse
kommissionens beslut icke varit enhälligt, de af flertalet ledamöter
inom kommissionen fastställda proftyper böra blifva gällande;

b) att vid restitutionens beräknande motsvara:

60

kilogram rågmjöl

af lista

utbytesklassen

93 V*

kilogram

råg,

6 2 f

77

77

„ 2:dra

77

6 2/s

77

77 7

66 7.

77

77

„ 3:dje

77

100

77

77 7

45

77

hvetemjöl

„ lista

77

66 V*

77

hvete,

25

77

77

„ 2:dra

77

28 a/i

77

77 7

5

77

77

„ 3:dje

V

5

77

77 7

75

>7

77

„ 4:de

77

100

77

77 5

eller

alltså

100

kilogram rågmjöl af

lista utbytesklassen ...

155,55

kilogram råg,

100

77

77 77

2 idra

77

100

77

77 7

100

77

77 # 77

3:dje

77

150

77

77 7

100

77

hvetemjöl „

lista

77

147,22

77

hvete,

100

77

77 77

2: dra

77

115

77

77 1

100

;7

77 77

3:dje

77

100

77

77 7

100

77

77 77

4:de

77

133,33

77

77

c) att afsikten att af den införda spannmålen förmala mjöl för
export emot åtnjutande af restitution redan i sammanhang med spannmålens
angifning till förtullning af vederbörande idkare af kvarnrörelse
anmäles; skolande införseln af den ornalna och utförseln af den förmalna
spannmålen äga ruin vid en och samma tullplats, från hvilken,
därest den icke är stapelstad, angifningsinlagorna öfver in- och utförseln
jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den hufvudtullkammare,
under hvilken tullplatsen lyder;

d) att minst 2,000 kilogram mjöl af en och samma utbytesklass
på eu gång utföras; skolande exportangifningsinlagan vara åtföljd ej
mindre af tillverkarens på tro och heder afgifna och åt två inom kvarnen
anställda personer till riktigheten bestyrkta försäkran därom, att den till
utförsel angifna varan är exportörens egen förmalningsprodukt, än äfven
af hans likaledes på tro och heder afgifna och på nyssnämnda sätt bestyrkta
uppgift dels om den utbytesklass, inom hvilken mjölet uttagits, dels
ock att mjölet är uttaget antingen från början af den angifna utbytesklassen
eller ock att detsamma, enligt exportörens och vittnenas öfvertygelse, icke är
underlägset medelproportionen af hela utbytet inom samma klass;

e) att den omalna spannmål, för hvilken restitution af tullmedlen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 17

beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna
till riket införd;

f) att det till utförsel angifna mjölet till beskaffenheten icke är
underlägset den vid utförsel tillfäll et gällande proftyp å mjöl af den
utbytesklass, inom hvilken utförselvaran uppgifvits hafva uttagits; skolande
till bevisning härom tullförvaltningen å den tullplats, hvarifrån
utförseln sker, efter det utförselvaran i den ordning generaltullstyrelsen
bestämmer blifvit undersökt och jämförd med motsvarande proftyp, meddela
attest, i hvilken varans utrönta nettovikt jämväl bör angifvas;
dock att beträffande mjöl, som befunnits vara underlägset denna proftyp
men däremot attesterats vara hänförligt till annan utbytesklass, restitution
enligt bestämmelserna för sådan klass må kunna medgifvas utan
hinder af anförda besvär öfver mjölets attestering;

g) atl i det till utförsel angifna mjölet icke ingår blandning af olika
sädesslag ;

h) att tullförvaltningen skall, sedan säckarna plomberats och bevakats
under transporten till och inlastningen i fartyget, härom meddela
attest, hvilken såsom verifikation jämte angifningsinlaga och öfriga
intyg bifogas hufvudtullkammarens utgående tulljournal;

i) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna parapraf finnes
stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;

k) att det åligger vederbörande tullkammare att för hvar och en,
som, på sätt här ofvan sägs, till införsel angifvit spannmål för förmalning
till export, föra ett afräkningsdiarium för in- och utförseln,
till hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes; samt

lj att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande
äga att hvarje månad uti till generaltullstyrelsen ställd, genom
vederbörande tullkammare dit insänd ansökning därom göra hemställan;
börande dylik ansökning vara åtföljd af dels utdrag af tullkammarens
afräkningsdiarium och dels kvitterade tullräkningar å de
tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna omalna spannmålskvantiteter; dels

ock under förutsättning af bifall härtill i § 9 mom. 4 b) respektive
§ 13 mom. 4 b) i samma författningar skall, i förra fallet, från den
dag Kungl. Maj:t bestämmer, och i det senare, från och med den dag,
då förordningen den 4 juli 1910 kan komma att träda i tillämpning, upptagas
i stället för där förekommande hänvisning till »3 A) b)» en hänvisning
till »3 A) d)»;

Bihang till ltiksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 30 Käft.

3

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

2) att Riksdagen, i anledning af herr Jeanssons
motion, II: 367, ville i skrifvelse till Kungl. Magt
anhålla, att Kungl. Magt måtte låta utreda, huruvida
och under hvilka villkor vid export af sammanmalet
rågmjöl restitution af den för motsvarande kvantitet
från utlandet införd omalen råg erlagda tull må böra
medgifvas, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag,
som af en sådan utredning må föranledas.

Stockholm den 16 maj 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Reservation

vid punkt 2) i utskottets hemställan:

af herrar K. G. Karlsson, Boman, Kvarnzelius, Olofsson, Janson i
Bråten, Eriksson i Grängesberg och Larsson i Klagstorp, hvilka yrkat
afslag å herr Jeanssons i Kalmar motion, II: 367.

Herrar friherre Beck-Friis, Bromée i Billsta, Nilsson i Bonarp och
Röing, hafva anhållit få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen
af detta ärende inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.