Bevillningsutskottets betänkande Nr .9.
1
Nr 3.
Ankom till Riksdagens kansli den 10 februari 1911 kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Iiungl. Maj:t med begäran om utredning angående lämpliga
kontrollbestämmelser rörande skogsafverkningsafhandlingars beläggande
med stämpel. (l:a Afd.)
I två likalydande motioner, den ena nr 51 i Första kammaren af
friherre Silfverschiöld och den andra nr 88 i Andra kammaren af herr
Ekman i Mogård har yrkats, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring i förordningen angående stämpelafgiften
af den 18 september 1908, att nödig kontroll öfver att afhandling
angående skogsafverkning förses med stämpel måtte vinnas.
Till stöd för detta förslag har af motionärerna anförts följande:
»Särskilda bestämmelser rörande stämpelbeläggning af skogsafverkningskontrakt
förekom först i kungl. kungörelsen angående stämplade
pappersafgifter den 21 november 1854.
Kontrakten skulle stämpelbeläggas »för att vara gällande» och således
oberoende af, huruvida de företeddes inför offentlig myndighet
eller ej.
Vid 1859—1860 års riksdag borttogs stadgandet om att dessa kontrakt
skulle stämpelbeläggas »för att vara gällande».
I ett inom kungl. finansdepartementet utarbetadt förslag till kungörelse
angående stämpelafgiften, hvilket lades till grund för nådig proposition
i ämnet till 1883 års riksdag föreslogs, att stämpelafgift för vdylik
afhandling skulle utgå endast då den för vinnande af inteckning företeddes,
eller då betalning på grund af handlingen söktes hos offentlig
myndighet. Såsom skäl för den föreslagna ändringen framhölls bland
annat, att hvarje föreskrift om kontroll å stämpelbeläggningen eller påBihang
till Riksd. prof. 1911. 5 Band. I Afd. il Höft. (Nr 3.) 1
2 BevillningsutsJcottets betänkande Nr
följd för underlåten sådan saknades för de fall, då företeende inför
offentlig myndighet icke ägde ruin.
I den nådiga propositionen föreslogs emellertid, att de äldre bestämmelserna
om stämpel för dessa afhandlingar skulle med några jämkningar
bibehållas oförändrade.
Inom Första kammaren anmärktes dock, att afhandlingar om skogsafverkning
ofta upprättades vid tillfällen, då synnerlig svårighet måste
möta att anskaffa stämplar, och beslöt kammaren, att dylika afhandlingar
skulle vara underkastade stämpelafgift, endast då de företeddes för intagande
i myndighets protokoll. Detta blef äfven Riksdagens beslut.
Vissa förändringar i dessa föreskrifter blefvo väl beslutade af 1884
och 1894 års riksdagar, men förelåg fortfarande skyldigheten att stämpelbelägga
afhandlingarna, allenast då de företeddes inför offentlig myndighet.
Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 14 maj 1904 anhöll Riksdagen,
att Kungl. Maj:t ville taga under ompröfning, huruvida ej vissa anmärkta
missförhållanden i afseende å stämpelbeläggning af fastighetsköp
kunde afhjälpas, bland hvilka missförhållanden särskild! påpekades, att
rätt betydande förmögenhetsdelar undandroges stämpelskatt.
I anledning af denna skrifvelse infordrades yttranden i ärendet från
vederbörande myndigheter, därvid framställdes förslag bland andra om
ovillkorlig skyldighet att vid upprättande af afhandling om skogsafverkning,
eller, om sådant då skulle vara omöjligt, sist inom två månader
därefter förse afhandlingen med stämpel till belopp motsvarande det för
köp af fast egendom stadgade. Det ifrågasattes äfven dels ett återupplifvande
af den en gång borttagna bestämmelsen, att afhandlingens
beläggande med stämpel skulle utgöra ett villkor för dess giltighet, dels
ock utfärdandet af eu särskild förordning med föreskrifter om skogsafverkningskontrakts
inregistrering i rättens protokoll m. m., hvilket
sistnämnda förslag nog kunde antagas göra stadgandet om stämpelbeläggning
fullt effektivt, men skulle påkalla en hel följd af lagstiftningsåtgärder.
Syftet med förändrade bestämmelser härutinnan borde i stället
kunna vinnas genom införande dels af bestämmelse om ovillkorlig skyldighet
att stämpelbelägga hvarje skogsafverkningskontrakt dels ock af ett
stadgande om ansvars- och ersättningsskyldighet för underlåtenhet att
ställa sig den sålunda gifna bestämmelsen till efterrättelse.
I öfverensstämmelse med sistberörda af kungl. statskontoret uttalade
grundsats affattades hithörande bestämmelser i Kungl. Maj:ts proposition
nr 160 till 1908 års riksdag med förslag till förordning angående
stämpelafgiften. Dessa bestämmelser blefvo äfven af Riksdagen utan
ändring antagna och upptogos i förordningens § 52 mom. 5.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
3
Dessa ansvarsbestämmelser torde emellertid icke käft åsyftad verkan,
ty fortfarande lärer i icke så få fall förekomma afhandlingar angående
skogsafverkning, livilka icke blifvit behörigen stämpelbelagda. Den
myndighet, som äger tillsyn öfver att ifrågavarande stämpelbeläggning
äger rum, är allmän åklagare vid allmän domstol, sålunda på landet
kronofogden och länsmannen hvar inom sitt distrikt. 3len några stadganden
afsedda att bidraga till att allmän åklagare får kännedom om
dessa mellan enskilda personer upprättade afhandlingar finnas icke, och
torde åklagaren sakna befogenhet att begära, att de framläggas för honom.
Afverkningen kan ock ske på grund af muntligt aftal.
För att råda bot för det missförhållandet, att en mängd afhandlingar
ej stämpelbeläggas, har jag tänkt mig, att utgifvare af sådan afhandling
borde hafva skyldighet att inom viss tid efter utgifvandet för allmän
åklagare i orten uppvisa afhandlingen till bestyrkande af att denna vore
i laga ordning stämpelbelagd.»
Enligt gällande stämpelförordning skall afhandling om skogsafverkning
vid upprättandet eller, om sådant vid detta tillfälle icke låter sig
göra, sist inom två månader därefter förses med stämpel. Utgifvare af
sådan afhandling skall för underlåtenhet att inom sålunda föreskrifven tid
förse handlingen med stadgad stämpel bota två gånger den felande
stämpelns belopp, dock minst tjugufem kronor.
Före den 1 januari 1909, då nu gällande stämpelförordning trädde
i kraft, gällde, enligt beslut af 1894 års Riksdag, att skogsafverkningsafhandling
skulle förses med stämpel, då den företeddes för vinnande
af inteckning. För fel eller försummelse härutinnan fanns då endast ett
generellt stadgande med hänvisning till allmän lag angående ansvar i
sådant fall för vederbörande ämbets- eller tjänsteman.
1904 års Riksdag framhöll i skrifvelse (nr 146) till Kung]. Maj:t,
att till följd af bristande effektivitet i gällande bestämmelser angående
utgörandet af stämpelafgift vid fastighetsköp förluster för statskassan icke
endast på stämpelbeskattningens område, utan äfven på andra beskattningsområden
kunde uppstå, därigenom att stämpelafgiften icke komme att
utgöras efter fastighetens hela försäljningsvärde, ity att detta värde
genom en eller annan åtgärd från de kontraherande parternas sida icke
blefve för den stämpelbeläggando myndigheten kändt eller för stämpelbeläggning
åtkomligt. Bland de åtgärder, som härvid af Riksdagen
Utskottet■
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
åsyftades, nämndes i skrifvelsen särskilt den, hvarigenom vid försäljning
af fastigheter, å hvilka afverkningsbar skog till större värde funnes,
den i verkligheten för fastigheten betingade köpeskillingen uppdelades
sålunda, att endast en mindre del däraf upptoges i köpeafhandlingen såsom
likvid för själfva fastigheten och blefve föremål för stämpelbeskattning,
under det att den större delen af köpeskillingen betraktades utgöra
ersättning för afverkningsrätten till skogen och därigenom undandroges
från stämpelbeskattning. Såväl ur synpunkten af statens skatteintresse
som med hänsyn till de moraliska vådor, hvilka en ytterligare
utbredning af antydda förfaringssätt skulle medföra, fann Riksdagen förändring
af lagstiftningen å ifrågavarande område vara af behofvet väl
påkallad. Då Riksdagen emellertid ansåg en mera omfattande utredning
än den, Riksdagen varit i tillfälle att verkställa, vara erforderlig för att
afgöra, hvilka åtgärder härutinnan borde vidtagas, hemställde Riksdagen,
att Kungl. Maj:t måtte taga under ompröfning, genom hvilka åtgärder
de anmärkta missförhållandena kunde afhjälpas, samt till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill denna pröfning kunde föranleda.
I det förslag till ny förordning angående stämpelafgiften, som innefattas
i propositionen n:r 160 till 1908 års Riksdag, vann Riksdagens
ofvan omförmälda framställning beaktande.
Af det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som finnes fogadt vid
berörda proposition, framgår, att öfver Riksdagens omförmälda framställning
hörts dels öfverståthållarämbetet och samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länen dels ock statskontoret. Statskontoret framhöll
i sitt utlåtande, bland annat, att i frågan inkomna yttranden finge
anses hafva lämnat full visshet därom, att de öfverklagade missförhållandena
förekomme i den utsträckning, att, på sätt 1904 års Riksdag antagit,
särskilda åtgärder till deras stäfj ande vore af verkligt behof påkallade,
hvaremot det förefölle som om meningarna varit något delade,
när det gällt att föreslå, hvilka åtgärder lämpligast borde vidtagas.
Efter att hafva omförmält och granskat de i sådant hänseende framkomna
förslag, vid hvilka enligt statskontorets mening uppmärksamhet
särskildt borde fästas, uttalade statskontoret, att det hufvudsakliga
syftet efter statskontorets antagande borde stå att vinna genom
införande dels af bestämmelse om ovillkorlig skyldighet att stämpelbelägga
hvarje skogsafverkningskontrakt, dels ock af ett stadgande om
ansvars- och ersättningsskyldighet för underlåtenhet att ställa sig den
sålunda gifna bestämmelsen till efterrättelse. Äfven departementschefen
uttalade till berörda statsrådsprotokoll, att det efter den vunna allsidiga
utredningen af frågan finge anses till visshet ådagalagdt, att de i Riks
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
5
dagens skrifvelse åsyftade missförhållandena förekomme i den omfattning,
att man genom införande af skärpta bestämmelser måste söka i
möjligaste män afhjälpa desamma. Kungl. Maj:ts förslag till stämpelförordning
upptog de af statskontoret föreslagna bestämmelserna i förevarande
ämne.
Bevillningsutskottet vid 1908 års Riksdag tillstyrkte bifall till propositionen
i denna del utan att i sitt betänkande beröra frågan och
Riksdagens bägge kamrar lämnade utan diskussion sitt bifall till de
förändrade bestämmelserna, hvilka sålunda infördes i 1908 års stämpelförordning
och från och med den 1 januari 1909 varit i gällande
kraft.
I föreliggande bägge motioner göres nu gällande, att dessa bestämmelser
icke haft åsyftad verkan, enär fortfarande i icke få fall förekomme
afhandlingar angående skogsafverkning, hvilka icke blifvit behörigen
stämpelbelagda.
Genom upplysningar, som lämnats inom utskottet, har denna uppfattning
bekräftats. Från skilda trakter i landet har vitsordats, att
skogsafverkningskontrakt ofta upprättas utan att i laga ordning stämpelbeläggas.
Om än detta missförhållande i åtskilliga fall kan finna sin förklaring
i bristande kännedom om den år 1908 införda utsträckningen af
ifrågavarande stämpelskyldighet, lära dock gällande ansvarsbestämmelser
icke vara tillräckliga att trygga behörig stämpelbeläggning af skogsafverkniugsafhandlingar.
Förklaringen härtill torde man kunna söka dels
i lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten och den obetydliga
risk, som är därmed förenad, dels ock däri att åklagaren har föga intresse
af att åtala. Till närmare utveckling häraf må följande anföras.
Lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten vid ifrågavarande
afhandlingar framgår vid en jämförelse med förhållandet vid en annan
form af stämpelskyldighet, som i likhet med den förra icke är satt i
samband med någon åtgärd af offentlig myndighet, nämligen stämpelskyldigheten
vid öfverlåtelse af fondpapper. Vid öfverlåtelse af fondpapper
kräfves städse en öfverenskommelse mellan två eller flere personer
för att undvika stämpelbeläggning. Dels förmedlas nämligen i
öfvervägande flertalet fall dylika öfverlåtelser af mäklare, dels åligger,
där så icke är fallet, stämpelskyldigheten i regel säljaren, hvarigenom
vinnes, att det icke kan undgå den andra parten, om stämpel icke åsättes.
Utgifvare af skogsafverkningsafhandling torde däremot ofta, utan att
någon annan person får kännedom därom, kunna underlåta att åsätta
sitt exemplar af kontraktet behörig stämpel. I fråga om den härmed
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr
förenade risken är att märka, att, äfven om en sådan underlåtenhet
kommer till vederbörande åklagares kännedom och åtal följer, utgifvaren
ofta kan vara i tillfälle att stämpelbelägga handlingen, innan han inställer
sig för rätten, och sålunda undgå ansvar. Därmed är också
gifvet, att det ekonomiska intresse af att åtala, som bestämmelsen i
stämpelförordningens 58 §, att hälften af böterna skola tillfalla åklagaren,
afser att bereda denne, väsentligen försvagas.
Hvad utskottet sålunda anfört torde innefatta tillräckliga skäl att
antaga, att ifrågavarande missförhållande fortfarande förekommer i icke
ringa omfattning, och den af Riksdagen år 1904 framhållna och af
Kungl. Maj:t år 1908 bekräftade nödvändigheten att råda bot för detsamma
synes sålunda fortfarande göra sig gällande. Angelägenheten
att vinna rättelse härutinnan är enligt utskottets mening så mycket
mera beaktansvärd, som det icke kan befordra aktning för gällande lag,
att vissa dess bestämmelser strafflöst kunna kringgås trots statsmakternas
försök att genom särskilda straffbestämmelser förebygga en sådan
möjlighet.
1908 års bestämmelser tillkommo under den af föredragande departementschefen
till ofvanberörda statsrådsprotokoll uttalade synpunkten,
att man borde låta sig angeläget vara att icke ålägga vederbörande
förpliktelser utöfver hvad som kunde anses nödvändigt för det hufvudsakliga
målets vinnande. Med fullt erkännande af denna uppfattnings
riktighet måste man dock, enligt utskottets mening, numera, sedan det
visat sig, att de bestämmelser, som i ifrågavarande hänseende infördes
år 1908, icke varit tillräckliga att betrygga det med dem afsedda syftet,
söka finna starkare garantier för stämpelskyldighetens fullgörande i förevarande
fall.
Motionärerna hafva tänkt sig, att i sådant syfte utgifvare af skogsafverkningsafhandling
borde åläggas att inom viss tid efter utgifvandet
för allmän åklagare i orten uppvisa afhandlingen till bestyrkande
af att denna vore i laga ordning stämpelbelagd. Utan att yttra
sig om lämpligheten af den af motionärerna sålunda anvisade utvägen,
får utskottet, på grund af hvad utskottet sålunda anfört och under uttalande
af sin anslutning till de båda förevarande motionernas syfte,
hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
nästkommande års riksdag framlägga förslag till sådan
ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften,
att nödig kontroll må vinnas däröfver, att afhandling
angåendeskogsafverkning förses med stämpel.
Stockholm den 16 februari 1911.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservationer:
af herrar Ericsson i Ofvanmyra, Olofsson, Eriksson i Grängesberg och
Jonsson i Hökhult.
Friherre Trolle har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit i
den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.