Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den G april 1911 kl. 4 e. in.

Betänkande i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående
ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§ i förordningen
angående tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907.

(2:a Afd.)

Grenom proposition nr 89 af den 10 februari 1911, hvilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af
propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
samma dag föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt förslag
till förordning angående ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§ i förordningen
angående tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907 äfvensom
förklara, att dessa §§ i sin ändrade lydelse skola träda i kraft, 20 och
21 §§ den 1 oktober 1911 samt 24 § från och med den dag, som Kungl.
Maj:t bestämmer, varande nämnda förslag af följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§ i förordningen angående
tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907.

Härmed förordnas, att 20, 21 och 24 §§ i förordningen angående
tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Samt. 1 Afd. 21 Höft. (Nr 21.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

20 §.

1. Ofverkontrollör---öfverkontrollör.

2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten ersättning
i förhållande till det -antal tjänstgöringsställen — brännerier eller
bryggerier — som finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller kontrollör dagarfvode
med 10 kronor, men finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen,
äger kontrollstyrelsen bestämma högre arfvode, dock ej mera
än 15 kronor om dagen.

I dagarfvode ingår ersättning för resor inom tjänstgöringsdistriktet,
hvaremot, om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning
från ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller
reseersättning med 15 kronor för hvarje gång-,

3. Biträdande — — — kostnaderna.

21 §.

1. Därest å landsbygden på grund af lokala förhållanden sådant
erfordras, vare tillverkare på öfverkontrollörens tillsägelse skyldig dels
att mot tre kronor om dagen, som af Konungens befallningshafvande
godtgöras genom afdrag å kontrollörsarfvodet, tillhandahålla kontrollören
lämplig kost samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å plats,
som af öfverkontrollören godkännes, dels ock att mot ersättning enligt
gällande skjutstaxa åt honom anskaffa skjuts till öfriga tjänstgöringsställen
inom distriktet.

2. Vid — — — bränneriet.

24 §.

1. Det —--kontrollapparaten.

2. Om — — — beräknas.

3. Hvad i denna och nästföregående § stadgas angående kontrollapparat
gäller icke för bränneri, där affallslut från trämassefabrik
användes såsom råämne och där allt det tillverkade brännvinet denatureras
_eller utföres ur riket; för brännvinets uppmätning vid dylikt
bränneri äger kontrollstyrelsen meddela behöfliga föreskrifter.

Bevillningsutskottets betänkande Kr 21. 3

Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning i statsrådet anfört följande:

»Enligt 17 § 3 mom. i nådiga förordningen den 13 juli 1887 an- Fö^hf^n9
gående villkoren för tillverkning af brännvin åtnjöt kontrollör af staten, troiwrema*
bland annat, arfvode under tjänstgöringstiden med 10 kronor om dagen ^6r£""t,ins''
vid tillsyn å ett och 12 kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier aflöning™
äfvensom ersättning för skrif- och förseglingsmaterialier samt postporto
med 10 öre för hvarje dag, han varit i tjänstgöring.

Dessutom var i 4 mom. af samma § föreskrifvet, att i fall, där
tillverkaren var skyldig tillhandahålla, kontrollören kost och bostad,
han ägde därför uppbära tre kronor om dagen, hvilket belopp skulle
afdragas å kontrollörsarfvodet.

Dessa lokala kontroll tjänstemän voro då allenast anställda vid
brännvinstillverkningen, men förutsattes sedermera i nådiga förordningen
den 17 juni 1903 angående tillverkning och beskattning af
maltdrycker, att brännvinskontrollör mot ett visst tilläggsarfvode kunde
utöfva tillsyn äfven öfver ett eller flera skattepliktiga bryggerier. Denna
i sistberörda förordning angifna möjlighet till förening af kontrollörstjänster
har blifvit uppslaget till nu gällande anordning af den lokala
kontrollen.

Härutinnan må erinras därom, att 1906 års Riksdag, med hänsyn
särskild! till de betydande belopp, hvartill kostnaden för kontrollen
öfver brännvins-, socker- och maltdryckstilIverkningarna årligen uppgänga,
i skrifvelse den 12 maj 1906 anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och. för Riksdagen framlägga förslag till förändrade
bestämmelser rörande kontrollen vid brännvins-, socker- och maltdryckstill
verkningar na i syfte att, med bibehållande af nödig effektivitet, åstadkomma
större enhetlighet i kontrollens organisation och minskade
kontrollkostnader.

För ernående af omförmälda syftemål föreslog Kungl. Maj:t i
proposition till 1907 års Riksdag, beträffande brännvinsbrännerierna,
vidtagande af vissa förenklingar i kontrollproceduren genom inskränkning
i kontrollörernas personliga deltagande i kontrollen, bland annat,
i det hänseendet, att kontrollören i regel endast två gånger i veckan
skulle besöka hvarje bränneri. I sammanhang härmed föreslogs dels
en viss nedsättning i de för kontrollörerna bestämda arfvodena dels,
såsom kompensation, utsträckning af den tid, hvarunder kontrollören
skulle äga tjänstgöra inom samma kontrollörsdistrikt. Dagarfvodet för
kontrollör med tjänstgöring inom distrikt, där endast ett bränneri
funnes, skulle enligt förslaget utgöra åtta kronor, emot förut tio kro -

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

nor för kontrollör, som kade tillsyn öfver ett bränneri. I likhet med
hvad redan ägde rum, skulle kontrollör erhålla reseersättning vid inträde
i tjänst in. in., hvaremot den enligt då gällande förordning till
kontrollör utgående ersättning för skrif- och förseglingsmaterialier
samt postporto med 10 öre för hvarje tjänstgöringsdag skulle bortfalla.

Emot den föreslagna inskränkningen i kontrollörernas personliga
deltagande i kontrollen hade emellertid, enligt hvad i Riksdagens
skrifvelse i ämnet förmäldes, inom Riksdagen uttalats betänkligheter.
Den besparing i kontrollkostnaderna, hvilken ställts i utsikt, ansågs
icke uppväga den risk för minskning af kontrollens effektivitet, som
förslaget, i hvad detta afsåge förändrade anordningar vid brännerierna,
syntes innebära. Kontrollörernas dagliga närvaro vid brännerierna
och personliga öfvervakande af tillverkningen borde därför icke
uppgifvas. I anslutning härtill förklarade Riksdagen, att såsom grundprincip
borde uppställas främst fordran på en effektiv kontroll i förening
med största möjliga enhetlighet i densammas organisation, samt
att i andra rummet reformerna borde inriktas på vinnande af besparing.
Med hänsyn härtill beslöt Riksdagen, att den lokala kontrollen
vid brännerierna skulle i hufvudsak bibehållas sådan den för
det dåvarande vore ordnad. Däremot godkände Riksdagen den föreslagna
nedsättningen i kontrollörernas dagarfvode, då därigenom möjligheten
att göra besparingar bevarades.

Bestämmelsen om den sålunda fastställda aflöningen återfinnes i
20 § 2 mom. af förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
af brännvin, som därom stadgar:

Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten ersättning
i förhållande till det antal tjänstgöringsställen — brännerier eller bryggerier
— som finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller kontrollör
dagarfvode med 8 kronor, men finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen,
äger kontroll- och justeringsstyrelsen bestämma högre arfvode,
dock ej mera än 15 kronor om dagen.

I dagarfvode ingår ersättning för resor inom tj änstgöringsdistriktet,
hvaremot, om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid
förflyttning från ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller
reseersättning med 15 kronor för hvarje gång.

I särskilda till Eders Kungl. Maj:t ingifna underdåniga skrifter
hafva nu åtskilliga brännvinskontrollörer inom Kristianstads, Malmöhus
och Hallands län anhållit, att sådan ändring i gällande författning

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 5

måtte vidtagas, att dagarfvode till dylik kontrollör för tjänstgöring
vid ett bränneri bestämdes till 12 kronor och vid flera i proportion
därefter; och hafva brännvinskontrollörerna i Malmöhus län alternativt
hemställt om återgång till aflöningsförmånerna enligt 1887 års förenärnnda
förordning.

Uti särskild underdånig framställning hafva därjämte brännvinskontrollörerna
inom Blekinge län begärt en förhöjning till 10 kronor
i det lägsta dagarfvodet.

Till stöd för dessa framställningar har anförts hufvudsakligen
följande.

Med den genom förordningen den 11 oktober 1907 i samband
med utvidgning af kontrollörsdistrikten vidtagna ändringen i brännvinskontrollörernas
genom förordningen den 13 juli 1887 fastställda dagarfvoden,
hvarigenom desamma ändrats från att hafva utgått med tio
kronor om dagen vid tillsyn å ett och tolf kronor om dagen vid tillsyn
å två brännerier till att utgå med åtta kronor vid tillsyn af ett
bränneri och med högst femton kronor vid tillsyn af flera, torde icke
hafva afsetts att åstadkomma någon sänkning i kontrollörernas inkomst.
Så hade emellertid blifvit förhållandet. Man hade nämligen vid fastställandet
af de nya arfvodena utgått från att distrikten i allmänhet
skulle komma att omfatta flera brännerier. Men till följd af den i
ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket den 3 april 1908
bibehållna bestämmelsen att kontrollör i allmänhet skulle afläsa kontrollapparat
två gånger hvarje dygn, kunde praktiskt taget ett kontrolldistrikt
icke omfatta mer än ett, högst två brännerier, hvadan
kontrollörernas inkomst faktiskt blefve lägre än efter förutvarande
beräkningsgrund. Sålunda kunde inom Blekinge län endast två kontrollörer
genom samtidig tjänstgöring vid två brännerier, och endast
under kortare tid, komma i åtnjutande af högre dagarfvode än det
lägsta.

Minskningen i kontrollörernas inkomster hade emellertid ytterligare
ökats därigenom, att tjänstgöringstiden förkortats och till följd
häraf antalet dagarfvoden reducerats. Genom tillkomsten af nya brännerier
och minskad spritkonsumtion hade nämligen tillverkningstiden
vid hvarje särskildt bränneri måst förkortas. Sålunda funnes inom
Blekinge och Kristianstads län tillhopa endast ett bränneri, vid hvilket
tillverkning ägde rum jämväl under tiden 1 maj—1 oktober, och
ett stort antal brännerier vore i gång endast tre till fyra månader
årligen. Tjänstgöringstiden torde i medeltal utgöra högst fyra månader
om året.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Denna faktiska minskning i inkomsterna vore så mycket kännbarare,
som sedan år 1887 lefnadsomkostnaderna i stället för att sjunka
tvärtom väsentligen stegrats. Detta hade äfven beaktats i så måtto,
att ett flertal öfriga statens verk och myndigheter kommit i åtnjutande
af löneförbättringar. Vid sådant förhållande kunde ett anspråk på
löneförbättring från kontrollörernas sida icke anses oskäligt.

Denna löneförbättring vore äfven påkallad af de svårigheter, som
vore förenade med utöfvande af brännvinskontrollen. Tjänstgöringen
vid densamma verkade ofta menligt på kontrollörens hälsa. Kontrollören
måste i regel lämna sin familj och inrätta sig i förhållanden med afseende
å bostad och annat, som icke vore tillfredsställande. Vidare
vore tjänstgöringstiden af växlande längd och stundom helt kort.
Likväl måste en person, som blifvit antagen till kontrollör, vara disponibel
vid eventuell kallelse till tjänstgöring och kunde till följd däraf
icke binda sig vid annan tjänstgöring. Om kontrollör träffades af
sjukdom, blefve han omedelbart försatt ur tjänstgöring. Endast undantagsvis
utöfvade brännvinskontrollörerna kontrollantskap vid Öl- och
svagdricksbryggerier och åtnjöte alltså i allmänhet icke någon extra
inkomst häraf. Sålunda funnes inom Blekinge och Kristianstads län
endast en brännvinskontrollör, som tillika vore kontrollör vid Öl- och
svagdricksbryggeri.

Öfver dessa framställningar hafva Eders Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande, enhvar efter hörande af öfverkontrollörerna i
respektive län, afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.

Dessa myndigheter hafva samtliga tillstyrkt en förhöjning i brännvinskontrollörernas
lägsta dagarfvode.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge, Kristianstads
och Malmöhus län hafva därvid föreslagit tio kronor för ett bränneri;
befallningshafvanden i sistnämnda län förklarar sig hafva, alltsedan de
nya aflöningsvillkoren för kontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen
trädde i tillämpning, varit af den uppfattningen, att
aflöningen blifvit för lågt tilltagen, för att kontrollörskåren fortfarande
skulle kunna på lika tillfredsställande sätt som dittills rekryteras i
län, där stor kontrollörspersonal erfordrades. Samma farhågor för
framtiden uttalas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge
län. Befallningshafvanden i Hallands län har lika med öfverkontrollören
i länet förordat ett dagarfvode af tolf kronor för tillsyn vid ett bränneri,
under förutsättning att ingen särskild godtgörelse skulle ifrågakomma
för kontrollen öfver bryggerier inom samma kontrollörsdistrikt. Öfver -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 7

kontrollören inom Blekinge län biträder kontrollörernas inom detta
län gjorda framställning om ett lägsta dagarfvode af tio kronor. Öfverkontrollörerna
inom Kristianstads och Malmöhus län föreslå i enlighet
med 1887 års förordning tio kronor om dagen vid tillsyn å ett och
tolf kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier. Vissa af dem hemställa
om en återgång till berörda författning äfven i det afseendet,
att kontrollör borde tillerkännas ersättning för skrifmaterialier och
porto med tio öre för dag. Två af ifrågavarande öfverkontrollörer
erinra, att vissa svårigheter och olägenheter uppkommit med anledning
af nedsättningen i den tillverkaren tillerkända godtgörelsen för kost
och bostad och anse, att denna godtgörelse bör bestämmas till tre
kronor såsom förut. Till samma mening ansluter sig befallningshafvanden
i Kristianstads län.

Härefter har kontrollstyrelsen fått sig anbefalldt att afgifva underdånigt
utlåtande i detta ärende. Uti sitt i anledning häraf den 26
november 1910 afgifna utlåtande anför kontrollstyrelsen, bland annat.

En förhöjning af det lägsta dagarfvodet till tio kronor syntes
styrelsen fullt befogad.

Anledningen till den vidtagna nedsättningen af kontrollörernas
arfvoden hade varit den föreslagna, men af Riksdagen ej godkända förändringen
i det tillämpade kontrollförfarandet. Då den ifrågasatta inskränkningen
i kontrollörernas personliga deltagande i kontrollen ej hade
ansetts tillrådlig, hade den viktigaste förutsättningen för arfvodesminskningen
bortfallit. Den enstämmighet, hvarmed, bland andra, länsstyrelser
och öfverkontrollörer i Skåne och Blekinge, där nära 80
procent af rikets brännerier vore belägna, förordat en arfvodesförhöjning,
utgjorde ett kraftigt vittnesbörd om behöflig!]eten af en förbättring
i brännvinskontrollörernas aflöningsvillkor.

Redan under våren 1908, således innan förordningen den 11
oktober 1907 trädt i kraft, hade förelegat framställningar från kontrollpersonalen
i vissa län att varda bibehållen vid de tidigare aflöningsförmånerna,
men hade dessa framställningar den 8 maj 1908 för det
dåvarande förklarats ej föranleda till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Den af kontrollstyrelsen ifrågasatta ökningen i kontrollörsaflöningen
skulle för tillverkningsåret 1908—1909 hafva medfört en merkostnad
af omkring 36,000 kronor.

Hvad härefter beträffade den tillverkaren i visst fall tillerkända
godtgörelse för kost och bostad åt kontrollör, finge kontrollstyrelsen,
på grund af erfarenheter, som vunnits vid ett flertal brännerier, till -

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

styrka en förhöjning till tre kronor i nämnda godtgörelse, på sätt af
två öfverkontrollörer samt befallningshafvanden i Kristianstads län
ifrågasatts. Den omständigheten att i nådiga förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker,
25 § 4 inom., motsvarande godtgörelse vore fastställd till två kronor
om dagen, som utöfver kontrollörsarfvodet betalades af staten, borde
ej utgöra hinder för ifrågavarande förändring, då vid kontrollen öfver
de skattepliktiga bryggerierna, där dagarfvodet uppginge till högst tre
kronor för tillsyn å ett bryggeri, kontrollörerna endast undantagsvis
utsåges utom den å orten bosatta befolkningen.

Förslaget att åter medgifva ersättning för skrifmaterialier och
porto m. in. kunde styrelsen däremot ej biträda.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställde kontrollstyrelsen
i underdånighet, att nådig proposition måtte aflåtas till Riksdagen
därom, att 20 § 2 mom. och 21 § 1 mom. i förordningen angående
tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907 måste erhålla den ändrade
lydelse som af hvad styrelsen anfört betingades.

Slutligen har statskontoret den 2 februari 1911 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande i ämnet och därvid anfört.

Af hvad kontrollstyrelsen i sitt utlåtande anfört och erinrat samt
af hvad i öfrigt i ärendet förekommit torde framgå, att den ändring
i fråga om brännvinskontrollörernas ersättning, som kommit till stånd
genom stadgandet i 20 § 2 mom. af nådiga förordningen angående
tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907, kommit att för flertalet
kontrollörer föranleda minskning i inkomst.

Yäl torde detta förhållande icke i och för sig innebära, att den
ersättning, som jämlikt nyssberörda stadgande tillkomme brännvinskontrollör,
vore oskäligt låg. Men med hänsyn särskild! därtill, att af
handlingarna i ärendet syntes framgå, hurusom ifrågavarande kontrollörer,
i olikhet mot förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna,
hvilkas ansökning om arfvo desförhöj ning förut af statskontoret afstyrkts,
blott en mindre del af året vore i tillfälle att åtnjuta inkomst af sitt
uppdrag, ansåge sig statskontoret böra tillstyrka den af kontrollstyrelsen
föreslagna ändringen i 20 § 2 mom. af nämnda förordning.

Under förutsättning att sådan ändring komme till stånd, syntes
ej vara något att erinra mot kontrollstyrelsens förslag till ändring i
förordningens 21 § 1 mom.

Hvad i ärendet förekommit synes mig innefatta goda skäl att

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 9

biträda hvad kontrollstyrelsen föreslagit i fråga såväl om ökad aflöning
åt kontrollörerna vid brännvinsbrännerierna som ock om förhöjning
af den tillverkaren i visst fall tillerkända godtgörelse för kost och
bostad åt kontrollören äfvensom beträffande de ändringar i brännvinstillverkningsförordningen
som däraf må betingas.

Ifrågavarande ändringar i förordningen torde lämpligen böra träda
i kraft den 1 nästkommande oktober, då nytt tillverkningsår tager
sin böi’jan.

Med erinran därom att i nu gällande förordning angående tillverkning
af brännvin, 23 §, stadgas, att brännvinsbränning ej må
företagas, innan kontrollapparat blifvit anbragt i bränneriet och vissa
andra åtgärder vidtagna, samt i 24 § 1 mom. i samma förordning,
att det tillverkade brännvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedelst den i bränneriet uppställda kontrollapparaten, har
kontrollstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 januari 1911 gjort
framställning om sådan författningsändring, att hvad sålunda om kontrollapparat
är stadgadt icke måtte gälla för bränneri, där allt det
tillverkade brännvinet denatureras eller utföres ur riket samt att styrelsen
måtte äga befogenhet att meddela behöfliga föreskrifter för brännvinets
uppmätning vid dylikt bränneri.

Till stöd för denna framställning har styrelsen anfört följande.

I enlighet med nämnda bestämmelser hade kontrollapparater uppsatts
i de brännerier, där brännvin tillverkades af den vid cellulosatillverkningen
uppkomna, affallsluten, de s. k. sulfitbrännerierna, vid
hvilka allt det tillverkade brännvinet denaturerades. Den vid dessa
brännerier redan vunna erfarenheten visade, att brännvinet, som innehölle
åtskilliga vid vanligt brännvin ej förekommande föroreningar
såsom aceton, träsprit och svafvelsyrlighet, mycket starkt angrepe konstrollapparaten,
hvilken inom jämförelsevis kort tid blefve alldeles
oanvändbar. Därtill korande, att kontrollapparaten visat sig icke arbeta
med samma noggrannhet vid dessa som vid andra brännerier.

På grund af dessa förhållanden vore det särdeles önskligt, att
det kunde medgifvas nu ifrågavarande brännerier undantag från ofvan
anförda bestämmelser angående kontrollapparat. Dylikt undantag kunde
så mycket lättare medgifvas, som ingen skatt erlades för det uppmätta
brännvinet, utan kontrollen ginge ut på att tillse, att allt det tillverkade
brännvinet blefve denatureradt eller utfördt ur riket, hvilken
kontroll, enär brännvinet läge under kronans lås ända till dess denatureringen
eller förpassningen för export företoges, kunde ske utan brännJBihang
till Biksd. prot. 1911. 5 Samt. 1 Afd. 21 Höft. 2

Tillägg till
gällande bestämmelser

rörande kontrollapparater

i brännvinsbrännericr.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

vinets noggranna uppmätning. Den uppmätning, som under alla förhållanden
borde ske, afsåge hufvudsakligen det statistiska intresset.

Alldenstund brännvinstillverkningen af sulfitlut ännu till en stor
del befunne sig på försöksstadiet, torde det ej vara lämpligt att i vare
sig förordningen angående tillverkning af brännvin eller i ordningsstadgan
för brännvinsbrännerierna införa några detaljerade bestämmelser
angående det tillverkade brännvinets uppmätning, utan sjmtes
det vara tillfyllest att lämna kontrollstyrelsen befogenhet att utfärda
de i hvarje fall behöfliga föreskrifterna, på samma sätt som styrelsen
enligt 9 § i ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket hade befogenhet
att, när redskapens konstruktion eller tillverkningsmetoden så föranledde,
meddela undantag från åtskilliga af ordningsstadgans föreskrifter.

Det ifrågasatta undantaget vore visserligen endast afsedt för sulfitbrännerierna,
men då för närvarande dessa brännerier vore de enda,
där allt brännvinet denaturerades, torde undantaget kunna medgifvas
åt de brännerier, där allt det tillverkade brännvinet denaturerades eller
utfördes ur riket, hvarigenom vunnes, att man kunde använda samma
benämning, som redan förekomme på andra ställen i tillverkningsförordningen.
Såsom kontrollstyrelsen tänkt sig undantaget formuleradt,
skulle det ej omöjliggöra användning af kontrollapparat, när sådant
skulle visa sig lämpligt.

Hvad med framställningen åsyftades, syntes kunna vinnas genom
att till 24 § i förordningen angående tillverkning af brännvin den 11
oktober 1907 fogades ett nytt, tredje moment, innefattande undantagsbestämmelse
rörande ifrågavarande brännerier.

Att en bestämmelse med hufvudsakligen det syfte, som kontrollstyrelsen
föreslagit, är af omständigheterna motiverad, synes hvad styrelsen
anfört gifva vid handen. Den torde också lämpligen böra gifvas
den plats i brännvinstillverkningsförordningen, som styrelsen ifrågasatt.

Något praktiskt behof af en sådan bestämmelse synes emellertid
f. n. förefinnas allenast i fråga om de brännerier, som använda sulfitaffallslut
såsom råämne. När kontrollstyrelsen det oaktadt hemställt,
att den ifrågasatta undantagsbestämmelsen skulle gifvas sådan affattning,
att den komme att afse brännerier, där allt det tillverkade brännvinet
denatureras eller utföres ur riket, är det i syfte att bringa
denna bestämmelse i öfverensstämmelse med de af Eders Kungl. Maj:t
föreslagna och af Riksdagen godkända förändringarna i 2, 12, 13 och
21 §§ i brännvinstillverkningsförordningen, hvilka fått sitt uttryck i
nådiga förordningen i ämnet den 12 september 1910 och som närmast

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 11

afse att bereda vissa lättnader åt de brännerier, där sulfitaftallslut användes
såsom råämne.

Äfven om någon olägenhet icke skulle vara förenad med en sådan
formulering, som kontrollstyrelsen föreslagit — och enligt upplysningar,
som kommit mig tillhanda, synes något sådant åtminstone under förhandenvarande
förhållanden icke vara att befara — finner jag det
likväl oegentligt, att bestämmelsen göres tillämplig på andra brännerier
än dem, vid hvilka densamma har något behof att tillgodose. Jag
anser därför, att det föreslagna undantaget bör begränsas till de brännerier,
för hvilka föreligger behof af förändring af nu gällande bestämmelser
om kontrollapparater. Nu är visserligen närmast fråga om
brännerier, vid hvilka sulfitaffallslut användes som råämne, men då det
ligger nära till hands att antaga, att affallslut från andra trämassefabriker
än sulfitfabriker kan komma att för samma ändamål användas,
och de olägenheter, hvilka kontrollstyrelsen med sitt förslag afsett att
förekomma, jämväl därvid lära göra sig gällande, torde bestämmelsen
böra affattas så, att undantaget afser brännerier, där affallslut från
trämassefabriker användes såsom råämne och där allt det tillverkade
brännvinet denatureras eller utföres ur riket.

Ifrågavarande bestämmelse torde böra träda i kraft snarast möjligt,
och lärer vid sådant förhållande höra öfverlåtas åt Eders Kungl. Maj:t
att bestämma dagen för ikraftträdandet.»

På grund af den utredning i frågan, som lämnats af föredragande
departementschefen, och särskildt det förhållandet, att kontrollörernas
tjänstgöringstid förkortats, och i följd däraf antalet dagarfvoden minskats,
finner utskottet en förbättring i deras aflöning hafva fog för sig.

Däremot har utskottet icke kunnat förorda den föreslagna höjningen
af den godtgörelse, som under vissa förhållanden utgår till
bränn vinstillverkare för kost och bostad åt kontrollör. Till stöd för
förslaget har anförts hufvudsakligen, att två öfverkontrollörer och
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län erinrat, att vissa
svårigheter och olägenheter skulle hafva uppkommit med anledning
af den år 1907 gjorda nedsättningen i berörda godtgörelse från tre
till två kronor. Utskottet vill häremot framhålla, att, jämlikt 25 §
5 punkten i förordningen angående beskattning af socker den 11
oktober 1907, tillverkare af socker är skyldig att eventuellt tillhanda -

Utskottet.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

hålla kontrollör bostad och kost till pris för hvardera åt en krona,
och har, såvidt för utskottet är kändt, någon anmärkning ej gjorts
rörande otillräckligheten af denna godtgörelse. Det förefaller då ej
heller vara af nöden att öka ersättningen åt brännvinstillverkare.

Nu berörda godtgörelse skall, som bekant, afräknas å kontrollörsarfvodet,
hvadan, enligt Kungl. Maj:ts förslag, den effektiva höjningen
i aflöning för kontrollör, som åtnjöte kost och bostad hos tillverkaren,
blefve endast en krona för dag. Det synes ock vara för ändamålet
tillräckligt och i konsekvens med utskottets afstyrkande af höjd ersättning
i omförmälda hänseende åt tillverkaren att inskränka höjningen
af kontrollörens dagarfvode till detta belopp och sålunda bestämma detsamma
till nio kronor i stället för af Kungl. Maj:t föreslagna tio kronor.

Emot den i propositionen upptagna ändringen i 24 § brännvinstillverkningsförordningen
har utskottet intet att erinra.

På grund af det anförda får utskottet alltså hemställa:

1) att Riksdagen måtte i anledning af Kungl. Maj :ts
förevarande proposition, med förklarande, att densamma,
i hvad den rör 20 § i förordningen angående tillverkning
af brännvin den 11 oktober 1907, icke
kunnat oförändrad antagas, besluta, att samma §
skall från och med den 1 oktober 1911 erhålla
följande ändrade lydelse:

20 §.

1. Öfverkontrollör---öfverkontrollör.

2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden
af staten ersättning i förhållande till det antal tjänstgöringsställen
— brännerier eller bryggerier — som
finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller
kontrollör dagarfvode med 9 kronor, men
finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen, äger
kontrollstyrelsen bestämma högre arfvode, dock ej
mera än 15 kronor om dagen.

I dagarfvode ingår ersättning för resor inom
tjänstgöringsdistriktet, hvaremot, om resa förekommer
för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning från
ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller
reseersättning med 15 kronor för hvarje gång.

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

3. Biträdande---— kostnaderna.

2) att Riksdagen icke måtte bifalla propositionen,
såvidt den afser ändrad lydelse af 21 § i nämnda förordning;
samt

3) att Riksdagen med bifall till propositionen,
i hvad den angår 24 § i samma förordning, måtte

dels antaga följande förslag till ändrad lydelse
af berörda §:

24 §.

1. Det---kontrollapparaten.

2. Om----— beräknas.

3. Hvad i denna och nästföregående § stadgas
angående kontrollapparat gäller icke för bränneri, där
affallslut från trämassefabrik användes såsom råämne
och där allt det tillverkade brännvinet denatureras
eller utföres ur riket; för brännvinets uppmätning vid
dylikt bränneri äger kontrollstyrelsen meddela behöfliga
föreskrifter.

dels ock förklara, att paragrafen i sin ändrade
lydelse skall träda i kraft från och med den dag,
Kungl. Maj:t bestämmer.

Stockholm den 6 april 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Bihang til! Riksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

3