Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
1
Nr 16.
Ankom till Riksdagens kansli den i april 1911 kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändrad lydelse af 25 § 4 mom. i förordningen angående
beskattning af socker den 11 oktober 1907.
(2:a Afd.)
Genom proposition nr 91 af den 10 februari 1911, hvilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af
propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att besluta, att 25 § 4 mom. i
förordningen angående beskattning af socker den 11 oktober 1907 skall
från och med den 1 september 1911 erhålla följande ändrade lydelse:
Dagarfvode utgår af statsmedel under tjänstetiden till förste
kontrollör med tolf och till annan kontrollör med sex kronor; och erhåller
förste kontrollör dessutom, om resa förekommer, reseersättning
med femton kronor för hvarje gång, han inträder i tjänstgöring eller
från en till annan fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör att verkställa
förrättning under tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring, erhåller
han dels dagarfvode med tolf kronor dels ock reseersättning enligt
fjärde klassen i gällande resereglemente.
Enligt omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning i statsrådet anfört följande:
»I en den 3 oktober 1910 till finansdepartementet ingifven skrift
Bihang till Fiksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 16 Höft. (Nr 16.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
hafva förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna i riket i underdånighet
gjort framställning om vidtagande af sådan ändring af 25 § 4 mom. i
förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning af socker, att
dagarfvodet för förste kontrollör måtte utgå med tolf kronor om dagen
under hela tillverkningsåret.
Enahanda framställning har för icke lång tid tillbaka varit föremål
för Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Enär hvad då förekom i saken
inverkar på bedömandet af den nu föreliggande framställningen, tillåter
jag mig bringa i erinran de viktigaste momenten i det tidigare ärendet.
Ifrågavarande tjänstemän hade i december 1909 i en underdånig
skrift gjort samma ansökning, som nyss nämnts.
Till stöd för denna framställning framhölls därvid följande.
Enligt förordningen om beskattning af socker af den 2 juni 1905,
25 § 4 mom., hade förste kontrollörernas arfvode utgått med tolf kronor
om dagen under första hälften af tillverkningsåret samt med endast
åtta kronor under andra hälften af detsamma. I Kungl. Maj:ts den 6
mars 1905 till Riksdagen aflåtna proposition med förslag till förordning
om beskattning af socker hade, på tillstyrkan af dåvarande kontrolloch
justeringsbyrån, det högre arfvodets bibehållande under hela tillverkningsåret
blifvit föreslaget, men hade detta ej blifvit af Riksdagen
bifallet.
Man kunde dock påstå, att kännedomen om de med förste kontrollörernas
arbete vid ett sockerraffinaderi (alltså en sockerfabrik, som
stode under kontrollbevakning under mer än sex månader af året, och
där den hufvudsakligaste kontrollen utöfvades, d. v. s. den egentliga
skatteläggningen ägde rum), jämfördt med motsvarande arbete vid eu
råsockerfabrik, där kontrollen vore mindre än sex månader, skulle hafva
åstadkommit, att förenämnda proposition säkerligen blifvit bifallen.
Genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut att från och med
den 1 augusti 1908 indraga öfverkontrollörsbefattningarna vid sockertillverkningen
öfverflyttades på förste kontrollörerna en större del af dessas
åligganden, och kunde denna omständighet anses som ett bidragande
skäl för den underdåniga ansökningen.
Vidare erinrades om, att aflöningen utginge som dagarfvode och
att förste kontrollörerna icke blott saknade semester, utan äfven vid
sjukdomstillfälle ginge förlustiga all med tjänsten förenad inkomst. De
vore icke ens som fabrikernas arbetare och tjänstemän under arbetet
olycksfallsförsäkrade, ehuru de gifvetvis löpte samma risk som dessa.
För tjänstemän med de kvalifikationer, som för förste kontrollörsbefattning
kräfdes, kunde därför en så ojämn eller olikformad inkomst
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 3
ej verka uppmuntrande; lefnadsomkostnaderna vore ju äfven särskildt
höga, och gifvetvis ej mindre under det ena halfåret än under det andra.
Öfver nämnda framställning afgaf kontroll- och justeringsstyrelsen
den 15 december 1909 infordradt underdånigt utlåtande och erinrade
därvid, att bevillningsutskottet vid 1905 års Riksdag i sitt med anledning
af Kungl. Maj:ts förutnämnda proposition afgifna betänkande framhållit,
att de förste kontrollörer, som vore anställda vid raffinaderierna och
följaktligen, i olikhet med hvad som ägde rum vid råsockerbruken,
tjänstgjorde året om, enligt den af Kungl. Maj:t föreslagna beräkningsgrunden
skulle komma att uppbära en ersättning af tillhopa 4,380 kronor,
hvilken ersättning i förhållande till det arbete, som ålåge dessa tjänstemän,
och de kompetensvillkor, som å dem ställdes, syntes utskottet
något för hög. Utskottet hade därför föreslagit åtta kronor om dagen
såsom arfvode för tjänstgöringstid, som öfverstege sex månader, hvilket
förslag af Riksdagen antagits.
Efter erinran härom anförde kontroll- och justeringsstyrelsen vidare,
att bevillningsutskottets motivering hvilade på den uppfattningen, att
förste kontrollörens arbete skulle vara detsamma vid raffinaderi som vid
råsockerfabrik. Så vore emellertid icke förhållandet, ty vid ett raffinaderi,
där, såsom sökandena påpekat, den egentliga sockerbeskattningen ägde
rum, hade förste kontrollören en afse värdi mera omfattande bokföring
att ombesörja, och där vore han ock förman för en betydligt större
kontrollpersonal än vid råsockerfabrikerna. Förste kontrollörsbefattningen
vore därför mera maktpåliggande vid raffinaderi än vid rå sockerfabrik,
och det vore enligt styrelsens åsikt synnerligen önskvärd! att till dessa
befattningar hafva tekniskt utbildade personer att tillgå.
Under sådana förhållanden vore det obilligt, att förste kontrollörerna
vid raffinaderierna skulle vara relativt sämre aflönade än deras kolleger
vid råsockerfabrikerna. Ett med 12 kronor om dagen utgående arfvodesbelopp
vore för öfrigt ej heller i och för sig för högt, i synnerhet då
arfvodestagaren endast förordnades tillsvidare under högst ett år och
således ej vore berättigad till någon pension samt vid inträffande sjukdomsfall
genast ginge förlustig all inkomst af befattningen.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört ansåg styrelsen sig böra
på det lifligaste tillstyrka bifall till sökandenas underdåniga framställning
om arfvodesförhöjning.
Statskontoret, som jämväl hade hörts öfver förstå kontrollörernas år
1909 gjorda ansökning, hade i underdånigt utlåtande den 3 mars 1910
anfört, att hvad kontroll- och justeringsstyrelsen framhållit till stöd för
sin hemställan om bifall till ifrågavarande framställning utvisade, att
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
förste kontrollörerna vid raffinaderierna hade ett mera omfattande och
maktpåliggande arbete än motsvarande tjänstemän vid råsockerfabrikerna;
och detta förhållande skulle utan tvifvel, om styrelsens uttalande därom,
att de förra vore relativt sämre aflönade än de senare, kunde anses fullt
riktigt, kunna påkalla en ändring i nuvarande aflöningsförmåner. Men
enligt statskontorets mening åtnjöte förste kontrollörerna vid raffinaderierna
redan därigenom, att de uppbure aflöning hela året om, låt vara med
minskadt belopp under senare halfåret, en betydande förmån framför
förste kontrollörerna vid råsoekerfäbrikerna, hvilka under mer än halfva
året vore utan all inkomst af sin befattning.
Såsom ett bidragande skäl för bifall till sin framställning hade
sökandena åberopat den omständigheten, att genom indragning af öfverkontrollörerna
en större del af dessa åligganden öfverflyttats på förste
kontrollörerna. I afseende härå kunde anmärkas, att, i fall härigenom
någon afsevärd ökning i sökandenas göromål ägt rum, hvilket statskontoret
för sin del icke vore i tillfälle att kunna bedöma, detsamma
gällde äfven förste kontrollörerna vid råsockerfabrikerna. Kontroll- och
justeringsstyrelsen hade emellertid icke i sitt utlåtande upptagit detta
skäl för arfvodesförhöjningen.
Då, såvidt statskontoret hade sig bekant, ifrågavarande befattningar,
1 ill hvilka nödig kompetens förvärfvades på ganska kort tid af
den, som aflagt mogenhetsexamen eller examen från tekniskt läroverk,
vore rätt begärliga, syntes ur sådan synpunkt någon arfvodesförhöjning
ej vara nödvändig.
Statskontoret ansåge sig alltså sakna skäl att tillstyrka framställning
till Riksdagen angående höjning af ifrågavarande, år 1905 bestämda
dagaflöning.
Vid pröfning af den förevarande framställningen har Eders Kungl.
Maj:t den 8 april 1910 förklarat densamma icke till någon Eders Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
Nu hafva, som nämndt är, ifrågavarande förste kontrollörer förnyat
sin berörda underdåniga framställning af år 1909 och därvid, jämte
det de åberopat hvad de till stöd för nämnda framställning anfört, tilllika
hemställt, att den begärda arfvodesökningen måtte, därest den beviljades,
utgå från och med innevarande tillverkningsårs början den 1
september 1910.
Öfver denna ansökning hafva öfverståthållareämbetet samt Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands, Malmöhus och Skaraborgs
län afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 5
Ofverståthållareämbetet har därvid förklarat sig anse en höjning i
aflöningen fullt befogad. Förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna
både sig ålagdt ett mer omfattande och ansvarsfullt arbete än det, som
tillkomme andra kontrolltjänstemän i fråga om socker-, brännvins- och
maltdrycksbeskattningen. Hos de förre kräfdes ock insikter i kemi och
närbesläktade kunskapsgrenar, som icke erfordrades beträffande de senare.
I ganska vidsträckt omfattning kunde vid sådant förhållande dessa också
utses bland militärer, f. d. militärer eller andra, som hade inkomst af
lön eller pension och således för sin utkomst icke vore helt och hållet
beroende af kontrollörsarfvodet. Dessa förhållanden i förening med de
synpunkter, sökandena själfva framhållit, likasom ock den omständigheten,
att förste kontrollör på grund af tjänstens tidskräfvande beskaffenhet
icke vore i tillfälle att förvärfva annan inkomst utöfver arfvodet,
kunde till fullo motivera den af sökandena begärda höjningen af arfvodet.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län hade
för sin del icke kunnat finna annat än att en förste kontrollör, som i
första hand skulle vara ansvarig för utöfvandet af en pålitlig kontroll
och som skulle besitta icke blott vissa teoretiska och tekniska kunskaper,
utan äfven särskilda personliga egenskaper, under nuvarande tidsförhållanden
mycket väl vore förtjänt af en till 4,380 kronor uppgående
aflöning, så mycket mera som en förste kontrollör vore tillförbunden,
att minst sex timmar hvarje dygn vara i fabriken närvarande och deltaga
i kontrollgöromålen, och har fördenskull tillstyrkt, att aflöningen
till förste kontrollör vid sockertillverkningen måtte bestämmas till 12
kronor om dagen under hela tjänstgöringstiden.
Eders Kungl. Majds befallningshafvande i Malmöhus län har förklarat
sig icke tveka att på det kraftigaste tillstyrka bifall till framställningen,
hvaremot Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Skaraborgs
län förmält sig anse att, hvad Skaraborgs län beträffade, någon
förhöjning i aflöningsförmånerna för förste kontrollörerna icke vore af
behofvet påkallad. Såsom skäl för detta afstyrkande har befallningshafvanden
anfört, att i Skaraborgs län funnes endast eu sockerfabrik,
nämligen Lidköpings sockerfabrik. Vid densamma både tillverkningen
— utom under år 1910, då fabrikationen på grund af bristande tillgång
på råsocker vant afbruten under 2 månader — fortgått i hufvudsak
hela året. Till följd af betodlingens ringa omfång inom länet kommc
emellertid fabrikationen under flera år framåt att stå stilla under minst
två månader om året. Härtill komme, att förste kontrollörernas tjänstgöring
syntes inskränka sig till 6—7 timmar dagligen.
Kontrollstyrelsen, till hvilken ärendet blifvit för yttrande remit -
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
teradt, har i underdånigt utlåtande den 5 november 1910 förklarat sig
vidhålla sin i det förutnämnda underdåniga utlåtandet den 15 december
1909 uttalade åsikt om önskvärdheten af en förhöjning af förste kontrollörernas
vid raffinaderierna arfvode. Med anledning af statskontorets
underdåniga utlåtande den 3 mars 1910 öfver den första framställningen
i detta ämne erinrade kontrollstyrelsen därom, att för förste
kontrollörerna vid råsockerfabrikerna, Indika i allmänhet endast tjänstgjorde
tre månader eller något mera hvarje år, denna befattning endast
vore en bisak, som ej hindrade dem att under den öfriga delen af året
utöfva annan verksamhet, under det att kontrolltjänsten för de vid
raffinaderierna anställda, Indika vore i tjänstgöring hela eller största
delen af året, utgjorde den liufvudsakliga sysselsättningen.
Att det dittills ej varit brist på sökande till förste kontrollörsbefattning
i allmänhet vore visserligen sant, men det vore endast ett
fåtal af dessa sökande, som lämpade sig till förste kontrollör vid
raffinaderi.
Med stöd af hvad styrelsen sålunda anfört samt hvad i öfrigt
förekommit hemställde styrelsen, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen, att 25 § 4 mom. i förordningen angående beskattning af
socker den 11 oktober 1907 måtte erhålla följande ändrade lydelse:
Dagarfvode utgår af statsmedel under tjänstetiden till förste kontrollör
med tolf och till annan kontrollör med sex kronor; och erhåller
förste kontrollör dessutom, om resa förekommer, reseersättning med
femton kronor för hvarje gång han inträder i tjänstgöring eller från
en till annan fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör att verkställa
förrättning under tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring, erhåller
han dels dagarfvode med tolf kronor dels ock reseersättning enligt
fjärde klassen i gällande resereglemente.
Kontrollstyrelsen hemställde härjämte, att denna ändrade lydelse
måtte få tillämpas redan under nuvarande tillverkningsår.
I underdånigt utlåtande den 9 december 1910 har statskontoret
förklarat sig icke hafva anledning att frångå sin i sitt underdåniga utlåtande
den 3 mars 1910 i ämnet uttalade uppfattning.
Ehuru de skäl, på hvilka statskontoret grundat sitt afstyrkande
af den år 1909 föreliggande framställningen i ämnet och som för statskontoret
varit afgörande jämväl vid bedömandet af den nu förevarande
framställningen, måste erkännas äga mycket berättigande, synes mig
dock denna fråga hafva kommit i en något annan belysning efter
de meddelanden, som kontrollstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande den
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 7
5 november 1910 lämnat om svårigheterna att få ifrågavarande första
kontrollörsbefattningar besatta med fullt kvalificerade personer. Häraf
och af upplysningar, som jag sedermera under hand från kontrollstyrelsen
erhållit om arten af dessa svårigheter, hvilka närmast sammanhänga
därmed, att för kontrollarbetets effektiva utförande erfordras en viss
vetenskaplig utbildning, som i regel icke står till buds mot den ersättning,
som nu b judes för ifrågavarande arbete, och hvilka svårigheter
icke kunna förväntas blifva mindre i framtiden utan snarare tvärtom,
har jag blifvit öfvertygad om angelägenheten däraf, att åtgärder nu
vidtagas för att förbättra nämnda tjänstemäns aflöningsförmåner. Det
synes mig nämligen eljest vara att befara, att man vid rekryteringen af
kåren i fråga understundom kan blifva nödsakad att ställa sina fordringar
på dessa tjänstemäns skicklighet lägre, än som för det allmänna är
nyttigt. Då något sådant gifvetvis icke bör få inträffa, och en löneförbättring
af den utsträckning, som blifvit ifrågasatt, synes vara fullt
ägnad att förekomma en sådan sänkning af denna tjänstemannakårs nivå,
anser jag mig böra förorda framställningen om förhöjning af berörda
arfvode till 12 kronor om dagen för hela tillverkningsåret.
Den förändrade bestämmelse om ifrågavarande arfvode, som må
komma att utfärdas, synes mig icke lämpligen böra träda i kraft förr
än vid nästa tillverkningsårs början eller den 1 september 1911.5)
I likhet med hvad föredragande departementschefen i ärendet framhållit
finner äfven utskottet det vara påtagligt, att för ett effektivt utöfvande
af ifrågavarande kontroll erfordras för uppdraget särskildt kvalificerade
personer med tekniska insikter på förevarande område. Då den
nu föreslagna arfvodeshöjningen innebär en ökad och, efter hvad departementschefen
erinrat, behöflig garanti för att icke krafvet på ifrågavarande
tjänstemäns kompetens skall behöfva eftergifvas, anser utskottet sig böra
tillstyrka hvad Kungl. Maj:t föreslagit.
Utskottet hemställer fördenskull,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition med förslag till ändrad lydelse af
25 § 4 mom. i gällande förordning angående beskattning
af socker, måtte besluta, att samma moment skall
från och med den 1 september 1911 erhålla följande
ändrade lydelse:
Utskott et.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
Dagarfvode utgår af statsmedel under tjänstetiden
till förste kontrollör med tolf och till annan
kontrollör med sex kronor; och erhåller förste kontrollör
dessutom, om resa förekommer, reseersättning
med femton kronor för hvarje gång, han inträder i
tjänstgöring eller från en till annan fabrik förflyttas.
Förordnas förste kontrollör att verkställa förrättning
under tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring, erhåller
han dels dagarfvode med tolf kronor, dels ock
reseersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente.
Stockholm den 31 mars 1911.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Herrar friherre Trolle, Jesper son och Kvarnzelius hafva anhållit få
antecknadt, att de icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta
ärende inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTEYCKEKI-AKTIEBOLAG, 1911-