BevUlningsutskotMs betänkande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till Riksdagens kansli den 20 mars 1911 kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om utsträckning i
visst afseende af Kungl. Maf.ts befallning skaf v andes
befogenhet att meddela förbud mot försäljning af brännvin.

(2:a Afd.)

I en till bevillningsutskottet hänvisad, inom Andra kammaren af herr
Norlén m. fl. väckt motion, nr 153, hemställes, att Eiksdagen ville besluta
sådan ändring i eller tillägg till kungl. förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning af brännvin, att Konungens befallningshafvande må
äga befogenhet, att efter därom gjord anhållan af de kommunala myndigheterna,
meddela ständigt förbud mot försäljning af brännvin vissa veckodagar,
samt att vederbörande utskott ville föreslå sådan ändring i eller tilllägg
till nämnda förordning, som för ändamålets vinnande ansåges erforderligt.

Såsom skäl för sin framställning anföra motionärerna:

»På framställning af Nykterhetsfolkets Centralkommitté i Sundsvall
beslöto Sundsvalls stadsfullmäktige den 15 oktober 1909 hos Konungens
befallningshafvande i Västernorrlands län utverka sådan inskränkning i
försäljningen af brännvin, att Sundsvalls utskänkningsbolags utminuterings-
och försäljningsställen skulle hållas stängda lördagar samt dagen
före helgdag. Konungens befallningshafvande ansåg sig icke på grund af
gällande förordning äga befogenhet besluta ifrågasatta inskränkning. Kungl.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Sand. 1 Afd. 13 Höft. (Nr 13.) 1

- Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Maj;t bär icke heller funnit skäl göra ändring i Konungens befallningshafvandes
beslut.

Ärendets behandling inhämtas af följande handlingar.

Utdrag af protokoll, hållet vid stadsfullmäktiges i Sundsvall sammanträde
den 15 oktober 1909.

Då förslag inom stadsfullmäktige den 12 sistlidne maj väcktes därom,
att stadsfullmäktige måtte för sin del medgifva rätt till detaljhandel med
brännvin här i staden från angifvet antal försäljningsställen, upptog herr
D. Larsson såsom egen motion en af styrelsen för Nykterhetsfolkets Centralkommitté
gjord skriftlig framställning, att stadsfullmäktige ville vid
beviljande af utminuterings- och utskänkningsrättigheter fästa det villkoret,
att ingen rusdrycksförsäljning af något slag måtte få äga rum dagen före
sön- och helgdag, hvarvid herr Larsson emellertid förklarade, att framställningen
allenast åsyftade de rättigheter, som utskänkningsbolaget själft
utöfvade samt den rättighet, som utöfvades af herr Botvid Johansson.

Efter föredragning af från beredningsutskottet infordradt utlåtande i
ärendet funno stadsfullmäktige efter hållen öfverläggning skäligt att i enlighet
med utskottets hemställan hos Konungens befallningshafvande utverka
sådan inskränkning i försäljningen af spritdrycker här i staden, som
med herr Larssons motion afsåges.

Ex. protokollo
E. Ddlund.

Enligt protokoll af den 4 november 1909 biträdde magistraten stadsfullmäktiges
beslut blott med den ändring, »att äfven å dessa dagar under
eljest tillåten tid efter skriftlig rekvisition till för pålitlighet kända personer
skulle få hemsändas brännvin».

Konungens befallningshafvandes i Västernorrlauds län resolution i fråga
om inskränkning i tiden för utminutering och utskänkning af brännvin
inom Sundsvalls stad, gifven Härnösand i landskansliet den 31 december
1909.

Genom resolution den 27 september 1888 förordnade Konungens befallningshafvande,
att i Sundsvalls stad skulle tills vidare och intill dess
annorledes kunde vara förordnadt minuthandel med brännvin få äga rum
allenast från klockan 9 förmiddagen till klockan 4 eftermiddagen, samt
att utskänkningsställe, där utskänkning af utskänkningsbolaget utöfvades,
skulle vara stängdt från klockan 4 eftermiddag dagen före sön- eller helg -

Bevillningsutskottets betänkande Ni'' 13.

O

dag till påföljande söckendag klockan 9 förmiddag. Sedan Konungens
befallningshafvande den 21 juli 1909 med godkännande af stadsfullmäktiges
i Sundsvall underställda beslut medgifvit, att inom staden finge för
en tid af tre år, räknadt från och med den 1 januari 1910, upplåtas rätt
till detaljhandel med brännvin å tre utminuteringsställen och tio utskänkningsställen,
har Konungens befallningshafvande den 4 därpå följande oktober
antagit ett af Sundsvalls utskänkningsbolag afgifvet anbud om öfvertagande
af nämnda rättigheter, dels ock den 14 december 1909 lämnat
bifall till en af nämnda bolag gjord framställning att, bland annat, till
kaptenen Per Botvid Johansson öfverlåta en utminuteringsrättighet för tiden
till och med den B1 december 1910.

Vid sammanträde den 15 oktober 1909 beslutade stadsfullmäktige i
Sundsvall hos Konungens befallningshafvande utverka sådan inskränkning
i försäljningen af spritdrycker i staden, att försäljning af dylika drycker
icke finge äga rum dagen före sön- och helgdagar, hvilket beslut dock
förklarades afse »allenast de rättigheter utskänkningsbolaget själft utöfvade
samt den rättighet, som utöfvades af herr Botvid Johansson». På grund
af detta beslut, hvilket tagit åt sig laga kraft, hafva stadsfullmäktige hos
Konungens befallningshafvande anhållit om den inskränkning i tiden för
försäljning af spirituösa drycker, som i nämnda beslut afses.

Konungens befallningshafvande har tagit målet i öfvervägande, och
som bestämmelsen i 29 § mom. 4 i kungl. förordningen angående försäljning
af brännvin den 9 juni 1905, att Konungens befallningshafvande,
då särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens inskränkning
eller utsträckning, äger därom förordna, icke kan anses innebära
befogenhet för Konungens befallningshafvande att, på sätt stadsfullmäktige
ifrågasatt, meddela ständigt gällande förbud för utminutering eller utskänkning
af brännvin under viss söckendag i hvarje vecka, äfven vid andra tillfällen
än dem, som afses i 28 § 2 mom. af nämnda kungl. förordning,
kan förevarande framställning icke vinna Konungens befallningshafvandes
bifall; men finner i anledning af framställningen Konungens befallningshafvande
skäligt härigenom förordna, att i Sundsvalls stad skall tills vidare
och intill dess annorledes förordnas utminutering eller utskänkning af
brännvin å försäljningsställe, där rättighet till sådan detaljhandel utöfvas
af det inom staden för äfbdämålet bildade bolag eller af ofvan bemälde
Per Botvid Johansson, vara förbjuden å dag näst före sön- och helgdag
efter kl. 12 på dagen.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Den, som med denna resolution icke åtnöjes, äger att själf eller genom
laga ombud hos Kungl. Maj:t i underdånighet söka ändring genom
besvär etc.

På landshöfdingeämbetets vägnar:

Axel Arnell. Kristian Falk.

öfver denna Konungens befallningshafvandes resolution besvärade sig
tio stadsfullmäktigeledamöter hos Kungl. Maj:t genom följande skrif*
velse:

Till Konungen.

öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västernorrlands län
resolution af den 31 sistlidne december i Sundsvalls stadsfullmäktiges beslut
af den 15 oktober 1909 att utverka sådan inskränkning i försäljning af
spritdrycker i staden, att försäljning af dylika drycker icke finge äga rum
dag före sön- och helgdagar, få vi härmed i underdånighet anföra besvär.

Konungens befallningshafvande har, såsom af handlingarna framgår,
förklarat sig anse, att bestämmelserna i § 29 mom. 4 af kungl. förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin icke kan anses
ge Konungens befallningshafvande befogenhet att meddela ständigt förbud
för utminutering eller utskänkning af brännvin under viss söckendag i
hvarje vecka, äfven vid andra tillfällen än dem, som afses i § 28 mom. 2
af nämnda förordning. Det synes oss emellertid vara alldeles klart, att
bestämmelserna i § 29 mom. 4 icke kunna syfta på de förhållanden, som
omnämnas i § 28 mom. 2, rörande hvilka i stad varande polismyndighet
bemyndigas meddela föreskrifter, utan på de allmänna tidsbestämmelserna
i § 29 mom. 1 och 2. En sådan tolkning, som den Konungens befallningshafvande
sökt ge § 29 mom 4, skulle tydligen förhindra äfven en
sådan inskränkning som den Konungens befallningshafvande nu ansett sig
befogad bestämma.

Många talande skäl finnas för att herrar stadsfullmäktiges begäran i
sin helhet bifölles, bland hvilka, utom dem, som anförts i Nykterhetsfolkets
Centralkommittés skrifvelse till herrar stadsfullmäktige af den 10
maj 1909, ytterligare må anföras följande: De flesta arbetare här i staden
få sina aflöningar på fredagsafton, och hvarje, lördagsmorgon går i regel
ett stort antal af dessa med sin aflöning till krogen, och familjen — ofta
bestående af utom hustrun ett större eller mindre antal minderåriga barn —
får skaffa sig bröd bäst den vill och kan. Många af de arbetare ute i

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

det stora sågverksdistriktet, hvilka hafva s. k. nattvakt och i regel afsluta
sitt arbete kl. 6 på lördagsmorgon, bruka också resa in till staden på
lördagen för att köpa spritdrycker. Vi äro fullt öfvertygade om att, därest
krogarna vore stängda å ifrågasatta dagar, så skulle det rådande eländet
i väsentlig grad minskas, och den fattige arbetaren komma att använda
mycket mera af sina penningar till familjens uppehälle, än hvad nu är
fallet. Lindring i den nuvarande betungande fattigvården skulle därigenom
åstadkommas.

På grund af hvad vi sålunda anfört, få vi i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t med upphäfvande af bemälda Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes resolution af den 30 december 1909 behagade antingen
fastställa herrar stadsfullmäktiges i Sundsvall beslut den 15 oktober
1909 eller ock återförvisa ärendet till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
för förnyad pröfning.

Sundsvall den 28 februari 1910.

(Namnunderskrifter.)

Besvär anfördes äfven af Nykterhetsfolkets Centralkommitté, hvars
skrifvelse därjämte undertecknades af 74 af stadens röstberättigade invånare.

Med anledning af af Kungl. Maj:t infordradt yttrande af icke klagande
ledamöter af Sundsvalls stadsfullmäktige hafva dessa i skrifvelse till
Konungen den 15 juni 1910 instämt i de klagandes besvär. Magistraten
och Konungens befallningshafvande hafva åberopat föregående yttranden.

Efter att hafva relaterat innehållet af handlingarna i målet yttrar
Kungl. Maj:t i resolution af den 30 september 1910: »Detta med mera
handlingarna innehålla har Kungl. Maj:t tagit i öfvervägande och finner
icke skäl göra ändring i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes resolution,
hvilket etc.»

Af Kungl. Maj:ts resolution framgår således, att Konungens befallningshafvande
icke på grund af gällande förordning äger befogenhet biträda
de kommunala myndigheternas beslut om ständigt förbud mot försäljning
af brännvin viss veckodag. Om de kommunala myndigheterna
äga öppen blick för det ökade elände, som en större spritkomsumtion särskilt
under s. k. torgdagar medför, och vilja förekomma detta genom att
stånga krogarna dessa^ dagar, skulle således detta icke vara möjligt med
stöd af gällande brännvinsförsäljning6förordning.»

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Utskottet.

Sedan numera, på sätt i motionen erinrats, af Kungl. Maj:t i visst
mål fastslagits, att den Kungl. Maj:ts befallningshafvande i 29 § 4 mom.
af gällande brännvinsförsäljningsförordning gifna befogenheten i fråga om
»försäljningstidens inskränkning eller utsträckning» icke omfattar rätt att
för hel veckodag förbjuda detaljhandel med brännvin, hafva motionärerna
funnit önskvärdheten af sådan rätt för Kungl. Maj:ts befallningshafvande
påkalla ändring i författningen.

Utskottet vill icke bestrida, att exempelvis å platser med talrik arbetarebefolkning
det kan vara för nykterheten gagneligt, att, försäljningsställena
hållas stängda under gängse aflöningsdag eller därpå följande dag.

Något principiellt hinder för den ifrågasatta utsträckningen af Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes befogenhet kan ej heller anses föreligga. Tvärtom
synes densamma stå i full öfverensstämmelse med grundprincipen för
hela försäljningslagstiftningen, nämligen kommunernas rätt att, där ej fråga
är om tillfälliga rättigheter, hvarom i 16 § brännvinsförsäljningsförordningen
sägs, i första hand bestämma, huruvida någon detaljhandel med brännvin
alls skall få äga rum inom kommunen. Det ligger då också onekligen
en inkonsekvens däri, att en kommun, enligt gällande bestämmelser, väl
kan genom sin vetorätt förhindra egentlig sådan handel öfver hufvud inom
kommunen, men icke skall kunna få genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande
genomfördt ett önskemål om allenast viss begränsning af densamma
efter de inom kommunen rådande särskilda förhållandena.

Utskottet har följaktligen funnit sig böra biträda motionärernas framställning,
och har utskottet till vinnande af motionens syfte ansett ett
tillägg böra göras i 29 § brännvinsförsäljningsförordningen.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Norléns m. fl.
förevarande motion, II: 153, om utsträckning i visst
afseende af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes befogenhet
att meddela förbud mot försäljning af brännvin,
ville för sin del besluta:

1) att 29 § i förordningen den 9 juli 1905 angående
försäljning af brännvin skall från den dag,
som Kungl. Maj:t bestämmer, erhålla följande ändrade
lydelse:

•itlvm .vi 29 §. 1. Utminutering —--eftermiddagen.

2. Utskänkning.— — aftonen. . ‘ =

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

7

3. Under —--gaster.

4. Där — — — förordna.

5. Kung!. Maj:ts befallningshafvande äger ock att
på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats
eller'' kommunalnämnds hörande förordna, att å viss
veckodag detaljhandel med brännvin skall vara förbjuden.

6. Under gudstjänst skall utskänkningsställe alltid
vara tillstängdt.

2) att i följd däraf 40 § i samma förordning
samtidigt skall erhålla denna lydelse:

Idkar — — — föryttra,

eller förbryter sig den, som till detaljhandel med
brännvin berättigad är, mot 29 § 8 eller 6 mom.
eller mot 30 §,

böte — — — förlustig.

Utöfvar — — — nyss är sagdt.

Stockholm den 20 mars 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Herrar E. Bohnstedt, Nilsson i Bonarp och Böing hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit, den förstnämnde i ärendets slutliga behandling,
och de båda senare i ärendets behandling öfver hufvud inom utskottet.