Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
1
Nr 197.
Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 9 juni 1910.
— — —• — Andra kammaren den 9 juni 1910.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning om inkomstoch
förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet väckta motioner.
[Bevillningsutskottets betänkande nr 29 och memorial nr 34 och 36].
Till Konungen.
Genom proposition nr 88 af den 11 mars 1910 har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande af bifoga dt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen
bilagdt förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.
Med skrifvelse nr 192 af den 15 april 1910 har Eders Kungl. Maj:t
vidare till Riksdagen öfverlämnat, bland annat, tabeller att tjäna till ledning
vid uträknande af skatt enligt berörda förslag.
Bill. till Riksd. Prat. 1910 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Höft. (Nr 197—199) 1
2
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
Förslagets sträfyan att genomföra en verklig och ren inkomstskatt har
kommit till uttryck i den i förordningens 6 § innefattade bestämmelsen,
att såsom inkomst skola, med undantag och efter afdrag, som i förordningen
särskildt angifvas, taxeras skattskyldigs samfällda årsintäkter i
penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit af fast egendom,
af kapital eller af arbete, äfvensom i 9 §, enligt hvilken vid uppskattning
af inkomst ur viss inkomstkälla afdrag må ske för alla utgifter för inkomstens
förvärfvande och bibehållande, och i 10 §, som medgifver afdrag
från den samfällda inkomsten för gäldräntor och vissa andra utgifter af
sådan beskaffenhet, att de ansetts böra frånräknas, då man vill komma
till eu nettoinkomst, hvilken kan tjäna såsom den hufvudsakliga mätaren
af skatteförmågan.
Den mest genomgripande af de förändringar i nu gällande normer för
inkomstskattens beräkning, som genom omförmälda bestämmelser i förslaget
genomförts, har bestått däri, att inkomst af fast egendom skall, i likhet
med annan inkomst, taxeras till sitt verkliga belopp och icke till något
till viss procent af egendomens taxeringsvärde beräknadt belopp. Att,
därest tanken på inkomstskattens konsekventa utveckling i vårt land skulle
fullföljas, en sådan förändring af fastighetsbeskattningen måste genomföras,
har af Riksdagen i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 14 maj 1902 blifvit
antydt och därefter vid upprepade tillfällen såväl inom Riksdagen som i
kommittéutredningar och ämbetsutlåtanden med styrka framhållits. Att förändringen
icke redan blifvit genomförd, torde hafva varit beroende på yppade
farhågor för de svårigheter, som befarats skola uppkomma dels för de skattskyldiga
vid afgifvande af deklaration rörande den verkliga inkomsten af
fast egendom, särskildt jordbruksfastighet, dels ock för taxeringsmyndigheterna
vid deklarationernas granskning och, där dessa icke ansåges kunna
läggas till grund för taxeringen, vid det själfständiga bedömandet af jordägarens
eller jordbrukarens inkomstförhållanden.
Till dessa svårigheter, hvilka enligt Riksdagens förmenande ingalunda
böra underskattas, har emellertid i Eders Kungl. Maj:ts förslag tagits sådan
hänsyn, att betänkligheterna mot förslaget i nu förevarande del fått
förfalla.
Sålunda har till en början i de till förordningen hörande »särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen» lämnats utförliga föreskrifter om
sättet för beräkningen af inkomst af jordbruk med dess binäringar. Och
vidare har till lättnad för de mindre jordbrukare, hvilka för närvarande i
allmänhet icke torde hafva ordnad bokföring, i Eders Kungl. Maj:ts förslag
3
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering,
4 §, medgifvits rättighet för brukare af jordbruksfastighet med taxeringsvärde
ej öfverstigande 25,000 kronor att, i stället för uppgift i enlighet
med det vanliga deklarationsformuläret rörande den faktiska inkomsten af den
fasta egendomen under nästföregående år, afgifva deklaration enligt särskildt
formulär angående fastighetens areal, arbetspersonal, kreatursbesättning,
utsäde och skörd m. m. Och enligt det af Eders Kungl. Maj:t
föreslagna öfvergångsstadgandet till taxeringsförordningen skulle denna
rättighet under år 1911 tillkomma enhvar ägare af jordbruksfastighet, oafsedt
dennas värde. Riksdagen, som godkänt berörda, af Eders Kungl.
Maj:t föreslagna lättnader för de deklarationsskyldiga, har dessutom medgifvit,
att vid deklaration år 1911 enligt nyssberörda särskilda formulär
finge utelämnas upplysningar angående kvantiteten af utsäde och skörd.
De större jordbrukarna torde kunna förutsättas i allmänhet redan nu
föra ordentliga böcker öfver jordbruksrörelsen och hafva i allt fall möjlighet
att före år 1912, då uppgift om inkomstens verkliga belopp första
gången måste af dem afgifvas, så inrätta sin bokföring, att berörda upp
gift då kan af dem lämnas; och de uppgifter, som enligt förslaget skulle
afgifvas af de mindre jordbrukare, hvilka anse sig icke kunna till visst
belopp i penningar beräkna sin inkomst af jordbruket, synas å ena sidan
vara af så enkel beskaffenhet, att någon afsevärd svårighet för deras afgifvande
icke bör möta, och å andra sidan vara ägnade att gifva taxeringsmyndigheterna
en så pass god föreställning om jordbruksrörelsens omfång
och sannolika afkastning, att en rättvis uppskattning af inkomstens storlek
blir för dessa myndigheter möjliggjord.
Mot de principer med afseende å inkomstens beräkning, på hvilka
Eders Kungl. Maj:ts förslag i öfrigt hvilar, har Riksdagen funnit anledning
till erinringar endast i de afseenden, hvarom under 9 och 10 §§ här nedan
förmäles.
På sätt redan af rubriken till den föreslagna förordningen angifves,
har med förslaget åsyftats att i vår skattelagstiftning införa skatt å förmögenhet
och att låta denna skatt sammansmälta med inkomstskatten på
sådant sätt, att de båda skatteformerna komme att för den skattskyldige te
sig såsom en enda skatt, en »inkomst- och förmögenhetsskatt». Reträffande
förmögenhetsbeskattningens principiella berättigande inskränker sig Riksdagen
till att åberopa hvad Riksdagen förut i detta ämne anfört jämte den i
statsrådsprotokollet därom lämnade utredningen.
4
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
Hvad angår den föreslagna kombinationen af inkomstskatten och förmögenhetsskatten
vill Riksdagen erinra, att den personliga skatteförmågan,
sådan densamma kan anses komma till uttryck genom vissa i detta afseende
normerande faktiska förhållanden, för närvarande utgör grunden för bestämmandet
af inkomstskattens belopp. Denna grund, hvars berättigande torde
få anses vara allmänt erkändt, är i förslaget bibehållen och där tillämpad
äfven med afseende å förmögenhetsskatten på sådant sätt, att inkomsten
och förmögenheten tillsammantagna ansetts utgöra den viktigaste exponenten
för skatteförmågan.
Riksdagen har funnit den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna kombinationen
af inkomstskatten och förmögenhetsskatten innefatta en konsekvent
utveckling af den nuvarande inkomstskatten. Det har inom Riksdagen
framhållits, att enligt förslaget beskattningen af en förmögenhet af
viss storlek kan blifva olika stor, beroende på storleken af de inkomster,
som af förmögenhetens ägare åtnjutas. Denna konsekvens af förslaget äger
emellertid enligt Riksdagens mening sitt berättigande, då ägarens af förmögenheten
skatteförmåga uppenbarligen ökas i samma mån som hans inkomst
tilltager i storlek; och Riksdagen kan sålunda instämma i det af kammarrätten
uttalade omdömet, att förmögenhetsskattens beroende af ägarens
inkomstförhållanden kan antagas i flertalet fall medföra en väl funnen
anpassning af förmögenhetsskattens belopp efter skatteförmågan.
Verkningarna af de båda skatteskalor för beskattning af enskilda personer,
_ som innefattas i 18 §, utvisas af den i statsrådsprotokollet (sid.
163) intagna tabell, hvari angifves skattens belopp dels vid rena inkomster
af arbete dels ock vid inkomster, som till en tredjedel, till hälften
eller helt och hållet härflyta ur förmögenhet.
Förhållandet mellan skattesatserna för rena inkomster af arbete torde
ytterligare åskådliggöras genom här nedan intagna tabell. Ehuru inkomstei
af mera afsevärd storlek i allmänhet icke torde i deras helhet härflyta
allenast af arbete, har det likväl ansetts lämpligt att ända till ett inkomstbelopp
af 200,000 kronor i tabellen fullfölja jämförelsen mellan å ena sidan
den nya skatten och å andra sidan nuvarande inkomstskatt och bevillning.
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
5
N u v |
a r a n d e |
Enligt förslaget. |
|||||
Procent af |
Procent af |
||||||
Bevillning |
Summa |
inkomst- beloppet |
Skatt |
inkomst- beloppet |
|||
1 |
50 |
1: 60 |
0,260 |
0,000 |
|||
3 |
50 |
3 |
50 |
0,437 |
3 |
20 |
0,400 |
4 |
60 |
4 |
60 |
0,500 |
3 |
60 |
0,400 |
6 |
50 |
9 |
60 |
0,863 |
6 |
60 |
0,600 |
11 |
— |
17 |
— |
1,214 |
11 |
20 |
0,800 |
14 |
— |
23 |
— |
1,352 |
17 |
— |
1,000 |
20 |
— |
34 |
— |
1,700 |
24 |
— |
1,200 |
25 |
— |
44 |
— |
1,760 |
35 |
— |
1,400 |
30 |
— |
56 |
— |
1,866 |
48 |
— |
1,600 |
36 |
— |
68 |
— |
1,888 |
64 |
80 |
1,800 |
45 |
— |
90 |
— |
2,000 |
90 |
— |
2,000 |
60 |
— |
120 |
— |
2,000 |
135 |
— |
2,250 |
80 |
— |
170 |
— |
2,125 |
195 |
— |
2,438 |
120 |
— |
280 |
— |
2,333 |
335 |
— |
2,792 |
200 |
— |
545 |
— |
2,726 |
656 |
— |
3,275 |
300 |
— |
945 |
— |
3,150 |
1,105 |
— |
3,683 |
600 |
— |
1,845 |
— |
3,690 |
2,105 |
— |
4,210 |
800 |
— |
3,345 |
— |
4,181 |
3,755 |
— |
4,694 |
1,260 |
— |
6,046 |
— |
4,836 |
6,250 |
— |
6,000 |
2,000 |
— |
10,000 |
— |
6,000 |
10,000 |
— |
6,000 |
Inkomst belopp -
Inkomstskatt
600
800
900
1,100
1,400
1,700
2,000
2.500
3.000
3,600
4.500
6.000
8,000
12,000
20,000
30.000
50.000
80.000
125.000
200.000
3
6
9
14
19
26
32
45
60
90
160
346
646
1,345
2,645
4,796
8,000
Enligt förslaget skulle för personer med inkomst under 800 kronor
inträda fullständig skattefrihet. För skattskyldiga med inkomst från och
med 800 till och med 3,600 kronor skulle minskning i utskylderna erhållas.
För inkomstbelopp från och med 4,600 till och med 145,400 kronor
skulle uppkomma ökning i utskylder, hvaremot för inkomstbelopp,
uppgående till eller öfverstigande 145,500 kronor, skatten skulle uppgå till
samma belopp, som summan åt nuvarande inkomstskatt och bevillning. Högsta
skatteprocenten, fem procent, uppnås enligt förslaget vid ett taxeradt belopp
af 104,500 kronor men enligt nuvarande skatteförordningar först vid
en inkomst af 145,500 kronor.
Emot den uppgjorda progressionsskalan har Riksdagen icke funnit anledning
framställa någon erinran.
6
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
I anledning af den olikartade anordningen af de båda i 18 § intagna
skatteskalorna anser sig Riksdagen böra anföra följande:
De i Eders Kungl. Maj:ts förslag medgifna afdragen hafva till ändamål
dels att i beskattningsafseende nedbringa inkomsterna till likvärdiga tal
eller att, så att säga, renodla själfva inkomsterna, dels ock att utjämna den
bristande likställighet i skatteförmåga, som på grund af orts- eller personliga
förhållanden gör sig gällande mellan inkomster af samma storlek.
Renodlingen af inkomsten äger rum genom de afdrag, som medgifvas
enligt 9 och 10 §§. Efter det dessa afdrag verkställts, kan skatteprocenten
bestämmas; och detta äger rum genom tillämpning af de två skatteskalor,
som återfinnas i 18 §.
Skatteprocenten är alltså en och samma vid inkomster, som efter
gjorda afdrag enligt 9 och 10 §§ äro lika stora. En hvar person, som
har en sålunda beräknad inkomst om exempelvis 1,700 kronor, betalar
följaktligen å det beskattningsbara beloppet i skatt en procent, oafsedt om
den skattskyldige lefver å ort med dyra eller billiga lefnadsomkostnader,
oafsedt antalet familjemedlemmar, som skola försörjas af inkomsten, och
oafsedt om inkomsttagarens skatteförmåga nedsatts på grund af särskilda
förhållanden, såsom sjukdom m. m.
Då förslaget tager hänsyn till sistnämnda förhållanden först efter det
att skatteprocenten fastställts, har lindringen i skatt kunnat åstadkommas
på det sätt, att af den renodlade inkomsten allenast en del tages till beskattning
i de fall, där mer eller mindre ömmande ekonomiska omständigheter
föreligga.
Till exempel härpå må anföras följande:
Af två gifta män, som hvar för sig hafva 1,700 kronors inkomst,
bor den ene i en landtkommun, där de allmänna lefnadskostnaderna förutsättas
vara normala. Han har ingen annan att försörja än sig själf och
hustrun och beträffande honom förefinnas inga ömmande omständigheter,
som kunna föranleda till skattelindring.
Den andre af nu nämnda inkomsttagare bor i Stockholm, där lefnadsomkostnaderna
äro synnerligen höga. Denne, som en längre tid varit
sängliggande sjuk, har, utom åldriga föräldrar, två minderåriga barn att
försörja. Den bristande likställigheten mellan dessa båda inkomsttagare
skulle enligt förslaget utjämnas, därigenom att den i Stockholm bosatte
skulle erhålla:
7
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
i ortsafdrag................................. kr. 300: —
i afdrag för de två barnen............... » 200: —
i afdrag enligt 19 § 3 mom. t. ex. ... » 500: —•
Summa afdrag kr. 1,000: —
Efter dessa afdrag skulle den beskattning skar a inkomsten uppgå
för den på landsbygden bosatte familjeförsörjaren till kr. 1,700: —
för stockholmaren till ....................................... » 700: —
Skatteprocenten är emellertid fastställd till en, hvadan skatten skulle
komma att utgöra i förra fallet 17 kronor och i senare fallet 7 kronor.
Stockholmaren har alltså erhållit en skattelindring af 10 kronor och
skatteprocenten, räknad på hela hans inkomst, 1,700 kronor, har i verkligheten
sjunkit ned till ungefär 0,4 procent eller samma skatteprocent, som
gäller för en inkomst af 800 kronor.
Därest icke skatteprocenten varit på förhand bestämd, utan skolat fastställas
efter det beskattningsbara beloppet, skulle uppenbarligen i förenämnda
fall stockholmaren hafva gått fri från skatt, då ju ett inkomstbelopp
af 700 kronor understiger det beskattningsbara minimum.
Skattebefrielser af sådan räckvidd torde emellertid i allmänhet icke
vara af omständigheterna påkallade. Stockholmaren skulle nämligen, trots
den störa skillnaden i lefnadskostnader mellan honom och den på landsbygden
bosatte, icke vara i saknad af skattekraft, och då han genom de
medgifna af dragen enligt 19 § befrias från skatt för ett belopp, motsvarande
de för honom ökade lefnadskostnaderna m. m., synes skälig hänsyn
till hans särskilda lefnadsförhållanden hafva tagits.
För alla inkomster, som kunna komma i åtnjutande af afdrag på
grund af orts- eller personliga förhållanden, det vill säga för inkomster
upp till 6,000 kronor, har af nu nämnda anledningar anordnats en
skatteskala med fasta procentsatser. Det slag af skatteskala, som i nu
gällande inkomstskatteförordning användes med afseende å inkomster öfver
6,000 kronor, torde emellertid erbjuda jämnare öfvergångar; och lärer
detta utgöra anledningen till att samma system i förslaget kommit till
tillämpning för bestämmandet af skatt för taxerade belopp, hvilka på
grund af sin storlek icke kunna berättiga till afdrag enligt 19 §.
Denna anordning med två skilda skatteskalor medför naturligen ingen
svårighet för en tillfällig ökning eller minskning af inkomst- och förmögenhetsskatten
allt från minimum till maximum, för den händelse anledning
8
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
till sådan förändring skulle förekomma. Förändringen skulle nämligen
kunna vidtagas genom procentisk höjning eller sänkning af själfva skatten.
Inkomstens belopp likasom procentsatsen kunde lämnas åsido.
I fråga om beskattning af aktiebolag, hvilar Eders Kungl. Maj:ts
förslag på grunder, som väsentligen skilja sig såväl från de nu gällande som
från dem, kvilka föreslagits att gälla för enskilda personers beskattning.
De ifrågavarande bolagen skola sålunda icke vara underkastade någon
förmögenhetsbeskattning; deras förmögenhet beskattas i vederbörande delägares
händer, i den mån dessa blifva skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt.
Beträffande beräkningen af inkomstskattens belopp har förslaget helt
och hållet frångått den form af progression, som nu gäller och som enligt
förslaget skulle, ehuru med ej oväsentliga ändringar i progressionsskalan,
förblifva gällande med afseende å enskilda personer. I stället har föreslagits
för beräkningen af bolagens inkomstskatt en grundtaxa af 2,5 procent af den
taxerade inkomsten. Om bolagets vinst öfverstiger 5 procent af dess kapital,
lägges på det öfver skjutande beloppet eu tilläggsbeskattning af en
procent, hvilken extra beskattning fördubblas för den del af vinsten, som
öfverstiger 10 procent, och tredubblas för den del af vinsten, som öfverstiger
15 procent. Å sistnämnda del af vinsten lägges sålunda en beskattning
af tillhopa 5,5 procent. För vinsten i dess helhet kommer inkomstskatten,
hvilken, då vinsten uppgår till 15 procent af bolagets kapital,
skulle utgöra 3,5 procent af vinsten, att i händelse af ännu högre vinstprocent
småningom stiga utöfver sistnämnda procenttal, utan att någonsin
fullt uppgå till 5,5 procent af vinsten.
I sammanhang med lämnad redogörelse för dessa förhållanden har kammarrätten
till deras belysande anfört åtskilliga exempel, hvilka jämte en
uppgjord tabell för åskådliggörande af de föreslagna bestämmelserna i jämförelse
med de nuvarande äfvensom vissa af kammarrätten gjorda uttalanden
i ämnet finnas intagna i statsrådsprotokollet å sid. 179—183.
I likhet med kammarrätten anser Riksdagen progressionsbestämmelser
enligt det i Eders Kungl. Maj:ts förslag tillämpade systemet vara från principiell
synpunkt att föredraga framför de nu gällande, hvilka tillämpade å
aktiebolag synas vara synnerligen olämpliga.
Att, såsom inom Riksdagen föreslagits, helt och hållet afstå från all
progression vid beskattning af aktiebolag och solidariska bankbolag, har
Riksdagen icke ansett lämpligt, då goda grunder synas förefinnas att i
Riksdagens Skrifvelse Nr 197. 9
någon mån höja skatteprocenten efterhand som bolagets vinst, i procenttal
räknadt, stiger.
De i sista stycket af 20 § meddelade bestämmelserna, enligt hvilka
annat kapital än aktie- eller lottkapital under inga omständigheter skulle
få vid beräkningen af vinstens procenttal räknas till bolagets kapital, hafva
varit föremål för anmärkning af kammarrätten, som funnit det icke vara
med billighet öfverensstämmande, att då exempelvis nya aktier i ett bolag
utbjudas till teckning till pris, öfverstigande nominella beloppet, samt därvid
jämlikt föreskriften i 29 § lagen om aktiebolag den 28 juni 1895
det belopp, som inflyter utöfver de tecknade aktiernas nominella värde,
lägges till bolagets reservfond, detta belopp icke skulle få inberäknas i
bolagets kapital. Kammarrätten har därför ansett, att allt af delägame
verkligen inbetaldt kapital, oberoende däraf huruvida det nedlagts i aktieeller
lottkapitalet eller i reservfonden, bör få i nu förevarande afseende
räknas till bolagets kapital.
I anledning af denna kammarrättens erinran har chefen för finansdepartementet
enligt statsrådsprotokollet yttrat följande:
»Kammarrättens erinran därom att vid skattläggning borde få till inbetaldt
aktiekapital räknas jämväl de till reservfond lagda medel, som
motsvara öfverkursen å nytecknade aktier, kan ju icke frånkännas fog. Ja,
man skulle, synes det mig, icke utan skäl kunna ifrågasätta, huruvida icke
progression vid aktiebolags beskattning borde göras beroende på inkomstens
förhållande till sammanlagda beloppet af bolagets alla fonder. Den statsfmansiella
betydelsen af en sådan omläggning skulle emellertid icke kunna
med den nu föreliggande utredningen öfverskådas. Härtill kommer, att
den officiella kontroll öfver lämnade uppgifter, som ligger i anmälningar
till aktiebolagsregistret, skulle i såväl ena som andra hänseendet saknas.»
Frågan om hvad i förevarande afseende skall förstås med bolags kapital
har upptagits i en inom Riksdagen väckt motion, däri yrkats, att Riksdagen
måtte besluta, att 20 § i Eders Kungl. Maj:ts förslag till förevarande
förordning måtte ändras så, att till inländskt aktiebolags eller solidariskt
bankbolags kapital i paragrafens mening skall räknas jämväl sådant
bolags reservfond.
Till stöd för yrkandet anfördes i motionen följande:
»Att förslagets bestämmelse om hvad som i förevarande fall skall förstås
med kapital icke kan anses öfverensstämma med billighet och de
principer, som i öfrigt legat till grund för förslaget, synes mig uppenbart.
Detta förhållande springer väl starkast i ögonen i fråga om den del
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
af bolagets fonder, som uppstått därigenom att till reservfonden enligt
lag förts det belopp, som motsvarar öfverkurs vid teckning af aktier. Men
belopp, som bolag intjänat på sin verksamhet och icke utdelat till delägarna
utan öfverfört till reservfonden, har ju i själfva verket äfven det
blifvit inbetaldt af aktieägarna och ingår ju i det kapital, som bolaget på
ett stadigvarande sätt använder i sin rörelse.
Det torde redan i gällande skattelag kunna betecknas såsom mindre
konsekvent, att det medgifna afdraget å det belopp, hvarför inkomstskatt
bör utgå, eller 6 °/o å aktiekapital, icke får beräknas å bolagets hela
kapital — aktiekapital och reservfond. Men reservfondens särskiljande
från bolagskapitalet blir ännu mindre försvarbart, då det nu medgifna afdraget
borttages och skatten i dess ställe förklaras skola utgå progressivt
efter inkomstens förhållande till kapitalet.»
Det i motionen framställda förslaget har synts Eiksdagen beaktansvärdt.
Därest förefintligheten af en reservfond och dennas tillväxt
för vederbörande bolag skulle komma att medföra lindring i skattskyldigheten,
torde detta kunna förväntas i sin mån bidraga till uppläggandet af
reservfonder i större utsträckning än till det lagstadgade minimibeloppet.
Ehuru en sådan utveckling, hvarigenom ökad soliditet för bolagen skulle
vinnas, måste anses önskvärd, har likväl Eiksdagen med hänsyn till den af
departementschefen anmärkta svårigheten att beräkna verkningarna i statsfinansiellt
afseende af en omläggning i den i motionen angifna riktningen
af bestämmelserna om beräkningen af bolagets kapital, funnit sig
icke kunna bifalla motionen.
Då det emellertid synts Eiksdagen angeläget, att undersökning anställes
rörande möjligheterna för det ifrågavarande önskemålets förverkligande,
har Eiksdagen, som förutsätter, att någon minskning af den skattesumma,
som enligt förslaget är afsedd att uttagas från samtliga bolag inom landet,
icke bör ifrågakomma, och att fördelningen af skattskyldigheten mellan
bolagen sinsemellan afväges enligt rättvisa grunder, ansett sig böra hos
Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på hvad sätt den i motionen
föreslagna ändringen i fråga om beräkningen af bolags kapital lämpligen
må kunna genomföras, samt om framläggande för Eiksdagen af det förslag
i ämnet, hvartill utredningen må kunna föranleda.
Eiksdagen öfvergår nu till att yttra sig angående de särskilda bestäm
melserna i förslaget.
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
3 8.
11
I 2 mom. a) har Riksdagen ansett sig böra göra ett tillägg i
syfte att ställa utom tvifvel, att inkomstskatt för inkomst af s. k. besparingsskogar
och andra likartade samfälligheter, som förvaltas själfständigt
för delägarnes gemensamma räkning, skall utgöras af vederbörande delägare,
hvilka i detta afseende synas böra anses tillsammans utgöra eu
juridisk person. Denna bestämmelse är tydligen ej afsedd att gälla sådana
samfälligheter, hvilkas afkastning utdelas mellan delägarne, på sätt i 11 §
förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket
den 26 januari 1894 är stadgadt med afseende å häradsallmänningar. I
dessa fall äro nämligen delägarna skattskyldiga för utdelningen.
5 §•
Riksdagen har funnit sig föranlåten taga under särskildt öfvervägande
befogenheten af den skattefrihet, som i 5 § 2 mom. f) i Eders Kungl. Maj:ts förslag
tillerkänts sparbanker, hvilka afses i lagen den 29 juli 1892, och sådana
inländska ränte- och kapitalförsäkringsanstalter, hvilka afse att bereda vinst
endast åt insättare. Skattefriheten för dessa penningeinrättningar torde hafva
tillkommit därför att inrättningarna, hvilkas verksamhet ansetts vara af
allmännyttig beskaffenhet, förmenats vara för sitt fortbestånd och sin
utveckling i behof af skattefriheten. Numera torde det nämnda behofvet
icke vidare förefinnas, utom möjligen för de sparbanker, hvilka ännu ej nått
sådan stadga, som vinnes genom en mera betydande reservfond. På grund
häraf och med hänsyn till de synnerligen afsevärda kapitaltillgångar, som af
dessa inrättningar förvaltas, samt arten af den rörelse, de medelst dessa
tillgångar utöfva, har Riksdagen funnit anledning saknas att för framtiden
medgifva skattefrihet för andra fall än beträffande sparbanker, hvilkas
reservfond vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af
insättarnas behållning. Med afseende å försäkringsinrättningarna tillkommer
såsom en ytterligare anledning att ej vidare undantaga dem från beskattning
den synnerligen gynnade ställning försäkringstagarne skulle
komma att i beskattningsafseende intaga med afseende å det kapital, som
af dessa insatts hos försäkringsinrättningen.
7 §•
Det har synts Riksdagen önskvärdt, att i någon af afdelningarna under
mom. 3 i denna paragraf införes en rubrik, som tydligt utmärker, att där
-
12
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
under böra hänföras de inkomster, som förvärfvas af den stora massan af
landets kroppsarbetande befolkning, hvilka inkomster hittills lära ansetts
hänförliga än under »inkomst af tjänst» och än, då arbetsanställning af
mera stadigvarande art ej innehafts, under »inkomst af rörelse eller yrke».
Någon anledning att efter sådan grund uppdela arbetarnes inkomst har
icke synts förefinnas, och har [Riksdagen därför beslutit, att momentet 3
a) skall erhålla lydelsen: »inkomst af arbetsanställning, tjänst eller pension.
» Yissa redaktionsförändringar i punkten 2:o) af »särskilda anvisningarne»
hafva häraf blifvit en följd.
8 §•
I Eders Ivungl. Maj:ts författningsförslag hafva uteslutits de i gällande
inkomstskatteförordning 7 § d) innefattade bestämmelserna angående rätt
till afdrag vid inkomsttaxeringen för hvad som anvisats till bestridande
af de med erhållna tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader. I
anledning häraf uttalade kammarrätten i sitt utlåtande öfver förslaget den
åsikten, att den nu gällande skattefriheten för ifrågavarande ersättningar
borde bibehållas med afseende å allmänna tjänster och uppdrag, då ju det
sätt, hvarpå ersättningen för dessa bestämdes, lämnade nödig garanti för
att densamma ej tilltoges högre än behofvet i allmänhet kräfde.
Chefen för finansdepartementet har däremot i sitt anförande till statsrådsprotokollet
— med framhållande att skattskyldighet för öfverskott å
arfvode, hvarom här vore fråga, kunde ur statsfinansiell synpunkt anses
vara utan betydelse —- förklarat sig anse den af kammarrätten framställda
anmärkningen icke böra föranleda ändring i förslaget i denna del. Frågan
syntes honom i stället gälla, om några särskilda skäl kunde föranleda till
att i förevarande afseende göra skillnad mellan dem, som i enskildas
tjänst uppbära ifrågavarande slag af ersättningar och arfvoden, samt dem,
hvilkas ersättningar och arfvoden utgå efter ett officiellt utfärdadt resereglemente
eller andra af lagstiftare eller offentlig myndighet fastställda
grunder. Inkomsterna vore i bägge fallen fullt likartade, och uträkningen
af behållningen af t. ex. reseersättning ställde sig naturligen lika svår
eller lika lätt i ena som andra fallet. Under sådana förhållanden och då
förslaget äfven i öfrigt sökt bättre än hittills genomföra full likställighet
mellan ifrågavande kategorier löntagare, syntes det departementschefen icke
lämpligt att i förevarande afseende vidare upprätthålla en åtskillnad mellan
de olika slagen tjänsteuppdrag.
Riksdagen har ansett sig i detta afseende böra biträda den mening kam -
13
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
marrätten uttalat. Då staten genom bestämmelserna i resereglementet eller
annorledes i vederbörlig ordning bestämt det belopp, hvartill kostnaderna
exempelvis för resor eller för uppehälle utom den vanliga boningsorten
böra beräknas, har detta synts innebära giltig anledning att vid taxeringarna
utgå från det antagandet, att det beräknade beloppet också verkligen i
hvarje särskild! fall åtgått, hvaremot, då reseersättningens belopp bestämts
af enskild arbetsgifvare, det icke synts utan vidare kunna antagas, att
ersättningens belopp icke öfverstigit de verkliga af resorna föranledda
kostnaderna. A andra sidan har det synts, att i de fall, då ersättning för
bestridande af utgifter af nu ifrågavarande slag blifvit af staten anvisad,
afdrag för utgifterna ej bör medgifvas, äfven om dessa i särskilda fall till
beloppet öfverstigit den uppburna ersättningen.
De ifrågavarande bestämmelserna hafva synts Eiksdagen böra inpassas
såsom ett sista stycke i 8 §, därvid emellertid omredigering af de
nu gällande bestämmelserna i vissa afseenden företagits. Det på två ställen
förekommande ordet »dagaflöning», hvilket utgör benämning på en del af
den officerare vid armén och flottan tillkommande ordinarie aflöning, som
ej bör undantagas från beskattning, har sålunda synts böra uteslutas, hvaremot
arfvode eller traktamente för deltagande i kyrkomöte eller sammanträde
med af Kungl. Maj:t eller enligt Kung! Maj:ts bemyndigande tillsatt
kommitté utom vederbörande kyrkomötes- eller kommittéledamots vanliga
boningsort synts böra omnämnas såsom i förevarande afseende likställda
med arfvode eller traktamente för deltagande i riksdag eller statsrevision.
9 §.
I anledning af en inom Eiksdagen väckt motion har Eiksdagen vidtagit
sådan ändring i denna paragraf, att bland där upptagna utgifter,
för hvilka vid uppskattning af inkomst ur en viss inkomstkälla afdrag får
göras, upptagits äfven aflöning, kost och öfriga utgifter för i skattskyldigs
verksamhet använda hemmavarande barn öfver 15 år, dock ej till högre
belopp än 200 kronor för hvarje barn. Härigenom har ändring nödvändiggjorts
äfven i punkterna l:o) och 5:o) af särskilda anvisningarna, enligt
hvilka punkter, sådana de i Eders Kungl. Maj:ts förslag affattats, afdrag
ej skulle få äga rum för lön och underhåll åt hemmavarande barn, som
deltaga i arbetet med fast egendoms skötsel eller i husfaderns rörelse eller
yrke, såframt de icke särskildt taxeras för inkomst däraf.
I nuvarande inkomstskatteförordning 7 § e) medgifves afdrag för vissa
därstädes särskildt angifna, med ämbete och tjänst förenade utgifter, däri
-
14
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
bland dels för den afgift, tjänsteman såsom sådan ålegat utgöra till pensions-,
Enke- och pupill- eller annan understödskassa, dels ock för ränta
och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden för prästgårdarna
i Skåne. Då tvifvel lärer yppats, huruvida berörda räntor och amorteringsbidrag
enligt det nu föreliggande förslaget skulle få afdragas, hår Riksdagen,
som anser sådant afdrag böra fortfarande medgifvas, velat uttala,
att med afseende å dels lydelsen af ingressen till 9 § och den förändrade
redigeringen af bestämmelsen om afdrag för afgifter till vissa
kassor dels ock bestämmelserna i § 27 reglementet för skånska prästerskapets
byggnadskassa den 14 juni 1888 det synts Riksdagen uppenbart, att
afdrag för räntor och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden
för prästgårdarne i Skåne måste komma att alltjämt medgifvas.
I ändamål att förekomma den tolkning, att afdrag för värdeminskning
å byggnader skulle medgifvas endast under förutsättning att byggnaden
användts i skattskyldigs näring, har Riksdagen ansett en omredigering
böra ske i sista stycket af förevarande paragraf.
10 §.
I anledning af ett uttalande af kammarrätten därom, att skattskyldigs
å krono- och kommunaldebetsedlar upptagna utskylder borde undantagas
från beskattning, har chefen för finansdepartementet, under medgifvande
af befogenheten af denna erinran, tillika framhållit den statsfinansiella
betydelsen af ett dylikt afdrag. Utskylder, därför afdrag skulle ifrågakomma,
öfverstege nog, enligt departementschefens antagande, sammanlagdt
100,000,000 kronor. Afginge detta belopp från sammanlagda beskattningsbara
inkomsterna i riket, måste man antagligen räkna med en nedgång
i den nya skattens afkastning med icke så litet öfver 2,000,000
kronor. För att kunna erhålla fyllnad härför, skulle man åter nödgas
höja skatteprogressionen. I valet mellan en sådan åtgärd eller status quo
i fråga om utskylder hade departementschefen vält den senare vägen.
Denna fråga har äfven berörts i två inom Riksdagen väckta motioner,
hvari yrkats sådan ändring i 10 och 11 §§, att skattskyldig berättigades
till afdrag för utskylder.
Enligt Riksdagens förmenande hade det varit i hög grad önskvärdt,
att vid den nu föreslagna omläggningen af inkomstbeskattningen den ifrågavarande
afdragsrätten, hvars principiella befogenhet torde vara oomstridd,
kunnat genomföras, utan att behofvet af statsinkomster under den närmaste
15
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
framtiden därvid tillmätts afgörande betydelse. Under nuvarande förhållanden
har Eiksdagen icke tilltrott sig att bifalla det i motionerna framställda
yrkandet i hela dess vidd, men för att i största möjliga omfattning
undanröja de orättvisor i förevarande afseende, som, därest intet
afdrag för er lagda utskylder medgåfves, skulle föranledas af de stora ojämnheterna
i den kommunala beskattningen, har Eiksdagen ansett sig böra
nu vidtaga den ändring i 10 §, att afdrag medgifves för alla utskylder
utom kronoutskylder, däribland äfven inberäknade utskylder in natura eller
i arbetsprestationer. Enligt Eiksdagen tillhandakomna beräkningar skulle
härigenom uppkomma en minskning i inkomstskatten af omkring 2,000,000
kronor, hvilken minskning i statsinkomster emellertid synes kunna förväntas
blifva täckt dels därigenom att enligt numera gjorda beräkningar angående
den skattepliktiga totalförmögenheten inom landet denna visat sig med
omkring 750,000,000 kronor öfverstiga det belopp, hvartill densamma af
departementschefen beräknats uppgå, och att till följd häraf afkastningen af
förmögenhetsskatten torde blifva större än i Eders Ivungl. Maj:ts proposition
antagits, dels ock därigenom att äfven inkomstskatten på goda grunder
kan antagas gifva ej oväsentligt större utbyte än hvad i afseende härå
beräknats.
Med hänsyn till statsregleringen för år 1911 har Eiksdagen likväl
icke ansett sig kunna medgifva, att fullt afdrag för ifrågavarande utskylder
då beviljas, utan har i öfvergångsbestämmelsen till denna förordning
stadgats, att vid taxering år 1911 afdrag för utskylder enligt 10 § medgifves
allenast med afseende å halfva beloppet af de år 1910 erlagda utskylder
af ifrågavarande slag.
11 §•
I anledning af de under 10 § här ofvan omförmälda motionerna, har
Eiksdagen, i öfverensstämmelse med hvad som med afseende å nämnda
paragraf beslutits, vidtagit den ändring i 11 §, att orden »för den skattskyldiges
utskylder» ändrats till »för den skattskyldiges kronoutskylder».
12 §.
I mom. b) af denna paragraf har Eiksdagen ansett sig böra göra ett
tillägg motsvarande det vid 3 § 2 mom. a) beslutade rörande skattskyldighet
för ägare af så kallade besparingsskogar och andra likartade samfälligheter.
16
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
13 §.
Eiksdagen har med afseende å denna paragraf beslutit, att till gruppen
lefvande och döda inventarier skola hänföras äfven sådana till yttre
lösören hänförliga föremål, som exempelvis lyxekipage, automobiler, lustjakter
och dylikt, äfvensom att smycken skola öfverföras till gruppen för
penningar och värdepapper.
I sammanhang med dessa förändringar har en omredigering företagits
af det stycke, som börjar med ordet »möbler».
17 §.
Med afseende å här meddelade bestämmelser angående inkomsttaxeringens
och förinögenhetstaxeringens sammanförande till ett »taxeradt belopp»
hänvisar Eiksdagen till hvad här ofvan i detta ämne yttrats.
Då den i tredje stycket innefattade redogörelsen för den beräkningsgrund,
som föranledt bestämmelsen att en sextiondedel af den uppskattade
förmögenheten skall upptagas i det »taxerade beloppet», icke synts behöfva
intagas i författningens text och dessutom kan befaras föranleda
missförstånd vid tillämpningen, har Eiksdagen ansett orden »en tredjedel af
förmögenhetens till fem procent beräknade afkastning eller således» böra utgå.
Den affattning af paragrafen, som Eiksdagen antagit, är hämtad ur
Eders Kungl. Maj:ts skrifvelse till Eiksdagen nr 192.
27 §.
Motiveringen till Eders Kungl. Maj:ts under denna paragraf gjorda
förslag återfinnes i det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som bifogats
Eders Kungl. Maj:ts proposition (nr 89) med förslag till bevillningsförordning,
däri med afseende å bevillningen föreslås en bestämmelse af delvis
samma innehåll som den nu ifrågavarande. Af hvad där anförts har
Eiksdagen väl funnit, att sådana fall kunna inträffa, då det för förekommande
af taxering inom två länder af samma inkomst kan vara önskvärdt,
att öfverenskommelse af sådant innehåll, som i paragrafen angifves, ingås
med annat lands regering; men då Eiksdagen anser sig endast i utomordentliga
fall eller då tvingande skäl äro för handen, böra till Kungl.
Maj:t delegera sin bestämmanderätt i bevillningsfrågor, och sådant förhållande
icke ansetts föreligga med afseende å behofvet af det ifrågavarande
stadgandet, har Eiksdagen funnit sig böra afslå denna paragraf.
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
17
Öfvergångsbestämmelse.
Emot de i Eders Kungl. Maj:ts förslag till särskilda anvisningar innefattade
bestämmelserna rörande beräkningen af inkomst af skogsbruk har
den anmärkningen synts kunna med fog framställas, att den skatt, som
uttages på grund af skogsrealisationer under de närmaste åren efter det
förordningen trädt i kraft, måste anses träffa oskäligt bårdt i sådana
fall, där skogen vid fastighetstaxeringarna under en följd af år tillbaka
verkligen tagits i beräkning och där fastighetsbevillning och inkomstskatt
sålunda under längre tid utgått i förhållande till skogens fulla värde.
För att minska denna obillighet, har Riksdagen ansett inkomst af skogsbruk
bär i riket böra vid taxeringarna åren 1911—1913 upptagas med
reduceradt och successivt stigande belopp, så att år 1911 beskattas
allenast en fjärdedel, år 1912 hälften och år 1913 tre fjärdedelar af det
belopp, hvartill inkomsten enligt särskilda anvisningarna beräknats uppgå.
Föreskrift i detta syfte har därför af Riksdagen införts i sammanhang med
bestämmelsen om den tid, då förordningen skall träda i tillämpning.
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
l:o).
Inkomst af fast egendom.
I. I andra stycket har Riksdagen ansett sista punkten böra utgå, då
ett särskiidt framhållande af den inverkan, som planteringar och parkanläggningar
kunna utöfva vid uppskattningen af bostadsförmåns värde, möjligen
kunde befaras i tillämpningen medföra, att befintligheten af dessa förmåner
komme att i alltför hög grad verka höjning i uppskattningen.
Då afdrag för den värdeminskning, som byggnader årligen undergå
genom slitning, enligt förordningen medgifves ej allenast vid beräkning af
inkomst af jordbruk och dess binäringar utan äfven med afseende å inkomst
af annan fastighet än jordbruksfastighet med därå uppförda byggnader, har
Bih. till Eiksd. Prat. 1910. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 46 Haft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
Riksdagen ansett andra stycket från slutet i afdelningen II böra uppflyttas
och placeras såsom sista stycke i afdelningen I.
I sammanhang härmed har Riksdagen företagit en omformulering i
syfte att tydliggöra, att rätten till afdrag enligt ifrågavarande bestämmelser
icke är ovillkorlig utan beroende på pröfning i hvarje särskildt fall af
frågan, huruvida byggnad är underkastad värdeminskning genom slitning
och till hvilken procent af byggnadens värde denna skäligen bör beräknas
hafva under näst föregående år uppgått.
II. Riksdagen har ansett svårigheter vid tillämpningen kunna befaras
genom bestämmelserna dels därom, att om tjänare sysselsättes både för den
skattskyldiges eller hans familjs personliga uppassning och i hans näring,
såsom inkomst skall upptagas endast skälig andel af hvad som för tjänaren
tillgodogöres, dels ock därom, att såsom kostnader för jordbruksfastighets
brukande och skötsel skola komma i betraktande utgifter för lön och
underhåll åt arbetspersonal, i den mån den användes för jordbruket och
dess binäringar. För att utmärka, att exempelvis kostnad för tjänare,
som äro anställda för biträde i skattskyldigs näring men dessutom i någon
ringa omfattning användas för personlig uppassning, icke skall behöfva
uppdelas utan få i sin helhet afdragas vid beräkningen af den inkomst
näringen lämnat, har en ändring i redigeringen af hithörande bestämmelser
företagits af Riksdagen.
III. Yid granskning af de föreslagna bestämmelserna om hvad som
till inkomst af skogsbruk skall hänföras har Riksdagen funnit, att därest
den, som under mer än tio år ägt skogsfastighet och under tiden sparat
skogen, sedermera säljer fastigheten jämte skogsbeståndet, någon beskattningsbar
inkomst af skogsbruk icke skulle anses hafva tillfallit säljaren,
samt att köparen, därest han omedelbart afverkar skogen, skulle blifva
berättigad till afdrag vid inkomstberäkningen för den minskning i värde
skogen genom afverkningen lidit, till följd hvaraf skatteplikten äfven för
köparen skulle bortfalla eller reduceras till ett obetydligt belopp. För den
afverkade skogen skulle i detta fall ingen eller ringa skatt komma att
utgöras, under det att, om säljaren sålt endast afverkningsrätten eller själf
afverkat, full skatt kommit att utgå. För att förebygga de missbruk,
hvartill en sådan olikhet i beskattningen lätt kunde gifva anledning, och
genomföra önskvärd jämnhet i beskattningen för angifna och andra likartade
fall, har Riksdagen ansett sig böra fullständiga första stycket i afdelningen
in.
De föreslagna bestämmelserna angående rättighet till afdrag för möj -
19
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
ligen uppkommen minskning i visst för skogen gällande s. k. ingångsvärde
hafva visserligen förefallit Riksdagen tämligen svårtillämpliga; men
då särskilda normer för skogsinkomstens beräkning icke kunna i skatteförordningen
undvaras, samt emot rättvisan i de föreslagna beskattningsgrunderna
icke förekommit annan anmärkning än den, som föranledt det
här ofvan omförmälda tillägget till öfvergångsbestämmelsen, har Riksdagen
ansett sig böra godkänna dessa bestämmelser, dock med anmärkning att
de böra komma till tillämpning allenast därest afverkning eller försäljning
af skog ägt rum i så stor omfattning, att skogens värde nedgått under dess
för ägaren gällande ingångsvärde.
Y. I denna afdelning har Riksdagen ansett sig böra vidtaga en
redaktionsförändring, till hvilken någon motivering icke ansetts vara erforderlig.
2: o).
Inkomst af tjänst eller pension.
De redaktionsförändringar, Riksdagen vidtagit såväl i rubriken till
detta moment som i dess text, äro beroende af ändringen i 7 § 3:o a) af
förordningen.
4:o).
Inkomst från bolag m. m.
Vid granskning af förslaget i denna del har kammarrätten anmärkt,
att då utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag här förklaras
vara beskattningsbar »utan hänsyn till hvillca bolagets tillgångar som användts
till utdelningen», detta skulle kunna tolkas på det sätt, att äfven
en vid bolags upphörande eller inskränkning af dess verksamhet företagen
utdelning af aktiekapital eller eljest af kapital, som inbetalts af bolagets
delägare, skulle blifva föremål för beskattning.
Chefen för finansdepartementet har förklarat sig anse, att den af
kammarrätten gjorda erinran icke syntes påkalla omformulering af ifrågavarande
punkt. Frågan har emellertid upptagits i en inom Riksdagen väckt
r
20 Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
motion, däri påyrkats omformulering i det af kammarrätten angifna hänseendet.
Riksdagen, som delar den i motionen uttalade uppfattningen, att sådan
utbetalning till aktieägare, som sker med anlitande af aktiekapitalet, icke
bör anses utgöra beskattningsbar inkomst för aktieägaren, har emellertid ansett
det kunna befaras, att, därest i anvisningarna infördes särskildt stadgande af
det i motionen angifna innehåll, detta skulle kunna så tolkas, att, då vid
bolags upplösning tillgångarna i bolaget fördelas mellan aktieägarna, den
del af de utbetalda medlen, som ej tagits från aktiekapitalet och ej heller
utgöres af vinstmedel, borde i likhet med dessa senare blifva föremål för
inkomstbeskattning; och har Riksdagen på grund häraf och med afseende
å hvad departementschefen i ämnet anfört, funnit yrkandet om ändring i
förevarande del af anvisningarna icke böra bifallas.
*5:o).
Vissa afdrag vid inkomstens uppskattning.
De ändringar, som i detta moment företagits af Riksdagen, äro beroende
af ändringarna r 7 § 3:o a) samt 10 och 11 §§ af förordningen.
6: o).
Uppskattning af förmögenhet.
Den i första stycket å sid. 26 i Eders Kungl. Maj:ts proposition
förekommande punkt, som inledes med orden »Denna grund för uppskattningen»,
har synts, såsom icke öfverensstämmande med förordningens
föreskrifter, böra utgå.
Under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt, får Riksdagen sålunda
dels för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva, att Riksdagen, som icke
kunnat oförändradt bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag till förordning om
21
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
inkomst- och förmögenhetsskatt, antagit samma förslag med de ändringar
och tillägg härvid fogade bilaga utvisar, dels ock hos Eders Kungl Maj:t
anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvad sätt sådan
ändring i fråga om beräkningen af bolags kapital, som i ofvan omförmälda i
detta ämne väckta motion blifvit ifrågasatt, lämpligen må, med beaktande
af de synpunkter Riksdagen i detta afseende här ofvan framhållit, kunna
genomföras, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet,
hvartill utredningen må kunna föranleda.
Stockholm den 9 juni 1910,
Med undersåtlig vördnad.
22
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
Bilaga.
Förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.
i kap:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Till staten erläggas inkomstskatt och förmögenhetsskatt enligt bestämmelserna
i denna förordning. Dessa skatter utgå på grund af taxering,
som verkställes i den ordning och med ledning af de uppgifter, hvarom
särskildt är stadgadt.
2 §•
1 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning afser
den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då
räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som
gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.
2 mom. Skattskyldigheten för förmögenhet afser likaledes nästföregående
år, och skall för taxeringen fastställas värdet af förmögenheten
den 31 december nästföregående år eller för fall, som i 1 mom. senast
omförmäles, vid utgången af det räkenskapsår, som där är sagdt.
2 KAP.
Om skyldighet att erlägga inkomstskatt.
3 §•
1 mom. Skyldig att erlägga inkomstskatt är:
a) svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskrifven:
23
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
för den inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;
b) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskrifven:
för
den inkomst, han härifrån åtnjutit;
c) utlänning:
för inkomst af här belägen fast egendom eller af näring, som här
bedrifvits, för härifrån uppburen lön eller pension samt för utdelning å
aktier i svenska aktiebolag och å lotter i solidariska bankbolag;
skolande utlänning, som på grund af vistelse här i riket för annat
ändamål än idkande af studier är eller bör vara härstädes mantalsskrifven,
erlägga inkomstskatt jämväl för annan inkomst, som af honom här förvärfvats
eller härifrån åtnjutits, äfvensom för inkomst, som, utifrån införd,
af honom här användts.
2 mom. Inkomstskatt erlägges vidare af:
aj inländska aktiebolag, solidariska bankbolag och sådana bolag, som
enligt särskild författning äro skyldiga att afstå sin vinst, samfund, stiftelser,
verk och inrättningar, föreningar för ekonomisk verksamhet och andra
inländska juridiska personer, därunder inbegripna ägare af för gemensamt
behof afsätta s. k. besparingsskogar och andra likartade samfälligheter, som
förvaltas själfständigt för delägarnas gemensamma räkning:
för all inkomst, vare sig den förvärfvats här eller utom riket; äfvensom
bj utländska aktiebolag och andra utländska bolag:
för inkomst af här belägen fast egendom eller af näring, som bolaget
här bedrifvit, samt för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å lotter
i solidariska bankbolag.
4 §.
Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som
ej äro aktiebolag, taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda
delägarnas inkomst med belopp, som för en hvar motsvarar hans andel af
bolagets inkomst.
5 §•
1 mom. Från inkomstskatt frikallas, i den mån här nedan sägs:
a) medlem af konungaätten:
för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;
24
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
b) olönad svensk konsul:
för annan inkomst än den, lian härifrån åtnjutit;
c) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande
person jämte betjäning:
om han icke är svensk medborgare:
för annan inkomst än inkomst af här belägen fast egendom eller af
näring, som han här bedrifvit, samt härifrån uppburen lön eller pension;
dock att person tillhörande olönadt konsulat icke är frikallad från utgörande
af inkomstskatt för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å
lotter i solidariska bankbolag;
om han år svensk medborgare:
för den inkomst, han åtnjutit af sin tjänst hos den främmande
makten;
d) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, hvilken gifvit
eller medverkat vid offentlig föreställning, som afses i förordningen angående
bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 23 oktober
1908:
för inkomst af föreställning, för hvilken dylik afgift utgjorts eller
befrielse från afgift jämlikt förordningens 4 § 10 mom. åtnjutits; samt
e) lappallmogen:
för inkomst af renskötsel.
2 mom. Följande juridiska personer erlägga icke inkomstskatt:
a) staten;
b) landsting, hushållningssällskap, kommuner och andra menigheter;
c) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser;
d) allmänna hypoteksbanken, konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
allmänna hypotekskassan för Sveriges städer och hypoteksföreningar;
e) järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt
f) sparbanker, som afses i lagen den 29 juli 1892 och hvilkas reservfond
vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af insättarnas
fordran.
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
25
3 KAP.
Om grunderna för taxering af inkomst.
6 §•
Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag och
efter afdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras skattskyldigs
samfällda årsintäkter i penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit
af fast egendom, af kapital eller af arbete.
Förmån af bostad äfvensom hvad skattskyldig för sin och sin familjs
rökning direkt tillgodogjort sig från egen jordbruks- eller annan näring eller
eljes af förnödenheter och varor, som han fört i handel eller tillverkat,
skola följaktligen äfven räknas såsom inkomst.
7 §•
Yid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, hänföras:
l:o) till inkomst af fast egendom:
a) inkomst, som af ägare, med ägare likställd innehafvare eller brukare
åtnjutits under form af hyresfri bostad eller arrende eller hyra;
b) inkomst af å fast egendom här i riket bedrifvet jordbruk med
dess binäringar;
c) inkomst af skogsbruk här i riket;
d) inkomst, som förvärfvats genom upplåtelse åt någon af rätt att i visst
afseende tillgodogöra sig eller nyttja fast egendom eller del däraf eller genom
försäljning af vissa egendomens beståndsdelar, såsom torf, sten, grus, lera o. d.;
e) frälseränta och annan afgäld af fast egendom, därunder inbegripet
krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutits af patronus
ecclesiae; samt
f) inkomst, som åtnjutits från fast egendom i utlandet;
2:o) till inkomst af kapital:
a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningförvaltande verk eller enskilda insatta penningar;
b) utdelning å aktier i inländska aktiebolag eller å lotter i solidariska
bankbolag; samt
c) utdelning å aktier i utländska aktiebolag;
3: o) till inkomst af arbete:
aj inkomst af arbetsanställning, tjänst eller pension;
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Bäft.
4
26
BiJcsdagens Skrifvelse Nr 197.
bj inkomst af rörelse eller yrke, så vidt den icke enligt hvad här ofvan
är sagdt skall upptagas såsom inkomst af fast egendom;
cj vinster af tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke yrkesmässig
afyttring af fast eller lös egendom, som förvärfvats genom köp eller
byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under mindre än
tio år och eljes under mindre än fem år, dock efter afdrag af möjligen liden
förlust å andra likartade affärer;
d) all annan skattepliktig intäkt, som ej är att hänföra till inkomst af
fast egendom eller af kapital.
8 §.
Såsom inkomst taxeras icke:
hvad som förvärfvats genom giftorätt, arf eller testamente eller i hemföljd,
morgongåfva eller fördel af oskiftadt bo eller ock genom gåfva;
dock taxeras såsom inkomst periodiskt understöd, därför gifvaren enligt
bestämmelserna här nedan i detta kapitel är berättigad till afdrag;
vinst å icke yrkesmässig afyttring af fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock af honom
förvärfvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast egendom,
tio år eller därutöfver och eljes fem år eller därutöfver;
hvad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i föreningar för
ekonomisk verksamhet;
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete, så ock hvad
som eljes på grund af sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;
kapital, som på grund af lif- eller kapitalförsäkring tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;
hvad som af staten anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:
r esekostnadsersättning;
å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning;
anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och andra expenser;
traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i förrättningen
deltagande persons vanliga boningsort;
arfvode eller traktamente för kommendering utom station;
27
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
fältaflöning under krigstid;
samt arfvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,
kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arfvodes- eller traktamentstagaren
varit bosatt.
9 §•
Vid uppskattning af inkomst ur inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,
må, utom i det fall, att ersättning för bestridande af särskilda med tjänst
eller uppdrag förenade kostnader, hvarom i 8 § förmäles, blifvit af staten
särskilt anvisad, afdrag ske för alla utgifter för inkomstens förvärfvande
och bibehållande, såsom
arrende- eller hyresafgift;
frälseränta och annan afgäld, som det ålegat någon att utgöra såsom
ägare af fast egendom;
utgifter för fast egendoms brukande och skötsel samt för underhåll
af fastighet och inventarier;
aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet använda
biträden och arbetare samt hemmavarande barn öfver 15 år, för de
sistnämnda dock ej till högre belopp än 200 kronor för hvarje barn;
kontors- och andra förvaltningskostnader; äfvensom
kostnad för utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;
så ock för afgifter till pensions-, änke- och pupill-, understöds- eller
annan sådan kassa, i hvilken det ålegat någon på grund af hans tjänst
att vara delägare.
För värdeminskning å byggnader äfvensom å grufvor, inventarier och
annan dylik egendom, som användts i skattskyldigs näring, må afdrag
ske i den ordning, som angifves i de vid denna förordning fogade särskilda
anvisningarna.
10 §.
Skattskyldig äge vidare rätt till afdrag för:
alla utskylder utom kronoutskylder;
ränta å gäld;
undantagsförmåner och hvad som eljes utgifvits på grund af åtagande
eller annan förpliktelse att tid efter annan utgifva visst belopp i penningar
eller varor;
sådan förlust å skattskyldigs verksamhet, som ej är att hänföra
till kapitalförlust; samt
28
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
försäkringspremier och andra afgifter, som utbetalats för den skattskyldiges
eller hans hustrus lif-, kapital-, lifränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring
äfvensom för pupillförsäkring, dock högst 200 kronor.
Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, äfvensom utlänning
är ej berättigad till afdrag för försäkringspremier samt äge åtnjuta
annat afdrag, hvarom här är fråga, endast för så vidt af dr aget
hänför sig till inkomst, för hvilken skatt skall här erläggas, eller verksamhet,
som här utöfvats.
11 §•
Vid taxering af inkomst må afdrag icke ske:
för den skattskyldiges kronoutskylder samt hans lefnadskostnader och
därtill hänförliga utgifter, däri inbegripet hvad den skattskyldige till annan
utbetalat såsom bidrag till dennes undervisning eller uppfostran eller eljes
på grund af lagligen åliggande försörjningsplikt eller hvad han till understöd
åt hemmavarande familjemedlemmar utgifvit;
för ränta å den skattskyldiges eget, i hans fasta egendom eller näring
nedlagda kapital;
för hvad som användes till fast egendoms förbättring, tillökning af
inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.
Har förening, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets,
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar,
må afdrag för dylik utdelning icke äga rum, där ej utdelningen
skett i omedelbart samband med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen
grundats, hvaremot förening, som icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas
krets, må åtnjuta afdrag för all utdelning, hvarom här sägs,
för såvidt den utgått efter grunder, som varit före köpet eller försäljningen
bestämda.
4 KAP.
Om skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt.
12 §.
Skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt äro:
a) svenska medborgare, som äro eller böra vara i riket mantalsskrifna,
samt
29
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
b) föreningar och samfund, hvilkas medlemmar icke på grund af medlemskapet
äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare af för
gemensamt behof afsätta så kallade besparingsskogar och andra likartade
samfälligheter, som förvaltas själfständigt för delägarnas gemensamma räkning,
äfvensom stiftelser, samtliga dock endast för så vidt de jämlikt 2 kap.
äro skyldiga att erlägga inkomstskatt:
för all den förmögenhet, de äga, vare sig här eller å utrikes ort;
c) svenska medborgare, som icke äro eller böra vara i riket mantalsskrifna,
samt utlänningar och utländska bolag:
för förmögenhet, som är här i riket nedlagd.
Medlem af konungaätten är frikallad från utgörande af förmögenhetsskatt.
Olönad svensk konsul är skattskyldig allenast för förmögenhet, som
är här i riket nedlagd.
5 KAP.
Om grunderna för taxering af förmögenhet.
13 §.
Såsom förmögenhet taxeras skattskyldigs tillgångar, i den mån de
öfverstiga hans skulder.
Yid taxeringen skola såsom tillgångar upptagas:
l:o) fast egendom;
2:o) lös egendom, såsom
a) lefvande och döda inventarier;
b) grufvor, fartyg;
c) råämnen, varor och dylik lös egendom;
d) penningar, aktier, lotter i solidariska bankbolag, andelar i bolag,
föreningar för ekonomisk verksamhet och rederier, som ej äro aktiebolag,
fordringar, obligationer och andra värdepapper äfvensom smycken;
e) patent- och förlagsrätter;
/) rätt till skogsavverkning å annans mark samt rätt till stenbrott
eller därmed jämförlig rätt att i visst afseende tillgodogöra sig annans fasta
egendom;
g) tomträtt äfvensom besittningsrätt till fast egendom, där innehafvaren
ej enligt 15 § skall anses såsom ägare, så vida rättigheten är utan
30
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
vederlag eller mot visst belopp en gång för alla upplåten för innehafvarens
lifstid eller för tid, hvaraf vid nästföregående års utgång återstodo minst
fem år;
h) rätt till ränta, afkomst af fast egendom eller annan stadigvarande
förmån, som icke afses i 2:o) g), så vida rättigheten är förhandenvarande
och bestämd att tillgodonjutas för den berättigades lifstid eller för tid,
hvaraf vid nästföregående års utgång återstodo minst fem år.
Såsom tillgångar skola icke upptagas:
möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro afsedda för skattskyldigs
och hans familjs personliga bruk;
konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, så framt ej
ägaren med dem drifver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten
tillgängliga;
kapitalvärdet af undantagsförmåner och pension äfvensom af annan
förmån, hvilken åtnjutes på grund af ett förutvarande tjänsteförhållande;
rätt till ränta, afkomst eller förmån, som är bestämd att tillgodonjutas
för den berättigades lifstid, där värdet af hvad han årligen må i sådant
afseende åtnjuta understiger 1,000 kronor;
rätt till förmögenhet, hvaraf en annan för närvarande åtnjuter afkastningen.
14 §.
Till skuld hänföres kapitalvärdet af förpliktelse, hvilken innefattar
skyldighet att för tid, som är beroende af varaktigheten af en eller flera
personers lif, eller för tid, som icke understiger fem år, utgifva visst
belopp i penningar eller varor. Enahanda gäller, där förpliktelsen afser
upplåtelse för tid, som nu är sagd, af annan förmån, hvilken kan i penningar
uppskattas.
Skattskyldig, som i 12 § c) sägs, har rätt till afdrag allenast för
sådan skuld, som häftar vid hans här i riket nedlagda förmögenhet.
15 §.
I afseende på skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt skall såsom
ägare anses:
a) innehafvare af fideikommissegendom, af jordegendom, hvilken
besittes med stadgad åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse
till begagnande mot lifstidsstädja upplåten, och af sådan ofri tomt, hvar
-
31
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
ifrån innehafvaren ej må skiljas, så länge lian erlägger tomtören eller
utan att vederbörlig lösen gifves;
b) efterlefvande make, som på grund af inbördes testamente besitter
förmögenhet, så ock den, som på grund af testamente eller annorledes är
för sin lifstid berättigad åtnjuta afkastningen af förmögenhet, hvartill
äganderätten tillagts hans bröstarfvinge eller bröstarfvinges afkomling.
16 §.
Till grund för uppskattningen af förmögenhet lägges, med iakttagande
af här nedan meddelade närmare bestämmelser, saluvärdet af de
i förmögenheten ingående tillgångar, som utgöra föremål för taxering.
Fast egendom, frälseränta inbegripen, som nästföregående år varit
åsatt taxeringsvärde, upptages till detta värde; dock att, om sådant värde
då icke varit åsatt eller omständighet inträffat, som enligt bevillningsförordningen
kan under en taxeringsperiod påkalla förändrad värdering, fastigheten
upptages till det taxeringsvärde, som under löpande året bestämmes.
Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden
före förfallodagen, uppskattas till det belopp, som efter en räntefot af fem
för hundra om året utgör fordringens närvarande värde. Detta värde beräknas
enligt den vid denna förordning fogade tabellen I. Annan fordran
upptages till det belopp, hvarå den lyder. Osäker fordran upptages icke.
Annan för evärldlig tid utgående ränta, afkomst eller förmån än
frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, hvartill den uppgått
nästföregående år.
Kapitalvärdet af på lifstid eller viss tid utgående ränta, afkomst eller
förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat nästföregående
år, och en räntefot af fem för hundra om året enligt de vid denna förordning
fogade tabellerna II, III och IY.
Kapitalvärdet af förpliktelse, därför afdrag enligt 14 § äger rum, bestämmes
efter den grund, som gäller för uppskattningen af kapitalvärdet
af motsvarande fordran eller rättighet. Är förpliktelsen beroende af varaktigheten
af flere personers lif sålunda, att förpliktelsen upphör vid den
först aflidnes frånfälle, bestämmes kapitalvärdet efter den äldstes lefnadsålder.
Fortfar däremot förpliktelsen oförändrad till den sist aflidnes frånfälle,
beräknas värdet efter den yngstes ålder.
32
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
6 KAP.
Om beräkning af inkomst- och förmögenhetsskatt.
17 §.
Inkomstskatt och förmögenhetsskatt utgå i en summa efter ett med
afseende på inkomstens och förmögenhetens storlek taxeradt belopp.
Inkomsten ingår däri med sitt enligt de i 3 kap. angifna grunderna
uppskattade belopp.
För beskattning af förmögenheten upptages i det taxerade beloppet en
sextiondedel af den uppskattade förmögenheten.
Inkomsten och en sextiondedel af förmögenheten utgöra följaktligen
tillsammans det taxerade beloppet. Detta utföres i fulla hundratal kronor,
så att öfverskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.
18 §.
Skyldighet att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt inträder för
svensk medborgare, som är här i riket mantalsskrifven, när det enligt
17 § taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar, de för dem båda
taxerade beloppen sammanräknade uppgå till 800 kronor; dock att
skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt inträder vid ett taxeradt belopp
af 100 kronor, när detta grundar sig på sådan för beskattning af förmögenhet
verkställd beräkning, som i 17 § omförmäles.
Om det taxerade beloppet understiger 6,000 kronor, utgår för skattskyldig,
som nu är nämnd, inkomst- och förmögenhetsskatten med följande
procent af det taxerade beloppet, nämligen:
för ett taxeradt belopp, ej öfverstigande 900 |
kronor |
med 0,4 % |
|||||||
J> |
■» |
öfverstigande 900 |
» |
men ej 1,100 kronor |
» 0,6 % |
||||
» |
» 1,100 |
» |
» |
» 1,400 |
» 0,8 % |
||||
» |
» |
>> |
» 1,400 |
» |
» 1.700 |
* 1 % |
|||
» |
» |
j> |
» 1,700 |
» |
» 2,000 |
» 1,2 % |
|||
> |
> |
» 2.000 |
> |
* 2,500 |
J> |
» 1,4 % |
|||
* |
» |
» 2,500 |
» 3,000 |
» 1,6 % |
|||||
* 3,000 |
T> |
» 3,600 |
7> |
» 1,8 % |
|||||
7> |
» 3,600 |
» |
» 4,500 |
» 2 % |
|||||
■» |
■» |
» 4,500 |
» 2,2 % |
33
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
För annan enskild skattskyldig än svensk medborgare, som är bär i
riket mantalsskrifven, samt för andra juridiska personer än inländska aktiebolag
och solidariska bankbolag inträder skatteplikten, så snart det taxerade
beloppet uppgår till 100 kronor. Inkomst- och förmögenhetsskatten utgår
för dessa skattskyldiga med 2,25 procent af det taxerade beloppet, såvidt
detta understiger 6,000 kronor.
Om det taxerade beloppet uppgår till eller öfverstiger 6,000 kronor,
utgår för skattskyldiga, som i denna paragraf afses, inkomst- och förmögenhetsskatten
med en krona för hvarje fullt hundratal af ett belopp, som
beräknas efter följande grunder:
6,000 kronor af det taxerade beloppet ökas med 125 °/o,
den del af det taxerade beloppet, som öfverstiger
6,000 |
kronor |
men |
icke |
8,000 |
kronor, |
ökas med |
200 |
°/o |
|
8,000 |
» |
3» |
12,000 |
2> |
» |
250 |
% |
||
12,000 |
» |
20,000 |
7> |
» |
7> |
300 |
°/« |
||
20,000 |
» |
1> |
2> |
30,000 |
7> |
2> |
» |
350 |
°/o |
30,000 |
2> |
» |
50,000 |
y> |
400 |
% |
|||
50,000 |
1> |
80,000 |
» |
2> |
» |
450 |
°/o |
||
80,000 |
2> |
» |
500 |
°/o |
dock att det beräknade belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må
i något fall öfverstiga fem gånger det taxerade beloppet.
19 §.
1 mom. Å ort, där lefnadskostnaderna är o synnerligen höga i jämförelse
med hvad de äro inom riket i allmänhet, må det taxerade beloppet
minskas, för skattskyldig, hvilkens taxerade belopp icke öfverstiger 1,800
kronor, med högst 300 kronor, och för den, hvilkens taxerade belopp öfverstiger
1,800 kronor men icke 3,000 kronor, med högst 200 kronor. Afdrag,
som nu är nämndt, skall gälla för orten i dess helhet.
2 mom. Skattskyldig, hvilkens taxerade belopp icke öfverstiger 6,000
kronor, äger vidare erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100
kronor för hvarje af honom på grund af försörjningsplikt underhållet barn,
hvars ålder vid början af det år, taxeringen sker, understiger femton år.
För barn, som själf åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta
afdrag, allenast såvida och i den mån barnets inkomst understiger 100 kronor.
3 mom. I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga är på grund
af särskilda förhållanden (långvarig sjukdom, underhåll af närstående eller
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft. 5
34
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
olyckshändelse) väsentligen nedsatt, må skattskyldig, kvilkens taxerade
belopp icke öfverstiger 3,000 kronor, erhålla nedsättning i detta belopp
med högst hälften. Om det taxerade beloppet icke öfverstiger 1,500 kronor,
må undantagsvis i fall, där särdeles ömmande omständigheter förekomma,
fullständig befrielse från skatt medgifvas. Dock må den omständigheten,
att skattskyldig har barn under femton år att försörja, ej gälla såsom grund
för afdrag eller befrielse enligt detta moment.
4 mom. Det belopp, som återstår, sedan de i denna paragraf medgifna
af dragen ägt rum, utför es i fulla tiotal kronor, så att öfver skjutande
belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller. Inkomst- och förmögenhetsskatt
för det sålunda utförda beloppet utgår efter den procent, som
enligt 18 § gäller för det taxerade beloppet i dess helhet.
5 mom. Afdrag, hvarom i denna paragraf är fråga, må tillgodonjutas
allenast af svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven.
20 §.
Inkomstskatt af inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag utgår,
om den taxerade inkomsten icke öfverstiger fem procent af bolagets kapital,
med två kronor femtio öre för hvarje hundratal kronor af det taxerade
beloppet.
Om den taxerade inkomsten öfverstiger fem procent af bolagets kapital,
utgår, för hvarje fullt hundratal kronor af det taxerade beloppet,
inkomstskatten med följande belopp nämligen:
när |
den |
taxerade |
inkomsten |
öfverstiger |
5 |
men |
icke |
67, |
% |
af kapitalet, med kronor 2: 65 |
||||
» |
> |
) |
67, |
> |
» |
6 |
> |
> |
3> |
> |
> |
2: 60 |
||
» |
> |
) |
> |
6 |
i> |
7> |
67, |
» |
2: 65 |
|||||
Tf |
T> |
» |
67, |
T> |
» |
7 |
T> |
» |
2: 70 |
|||||
* |
> |
» |
7 |
> |
77» |
» |
X> |
2: 76 |
||||||
» |
» |
> |
» |
77, |
» |
8 |
> |
2: 80 |
||||||
» |
> |
» |
» |
8 |
T> |
87, |
» |
> |
2: 85 |
|||||
} |
» |
> |
> |
) |
87, |
1) |
» |
9 |
) |
2: 90 |
||||
> |
> |
J> |
> |
9 |
T> |
) |
97, |
> |
» |
> |
2: 96 |
|||
» |
> |
» |
97, |
Tf |
) |
10 |
» |
» |
3: 00 |
|||||
J |
» |
» |
> |
10 |
D |
107, |
> |
> |
> |
3: 05 |
||||
> |
> |
> |
* |
107, |
» |
> |
n |
> |
T> |
* |
> |
3: 10 |
||
> |
> |
» |
» |
Tf |
ii |
7> |
117, |
» |
3: 16 |
Riksdagens Skrifvelse Nr 197. 35
när |
den |
taxerade |
inkomsten öfverstiger 117, men |
icke |
12 |
% af kapitalet, med kronor 3: 20 |
||||||
Tf |
> |
» |
» |
» 12 » |
Tf |
127, |
» |
Tf |
Tf |
3: 25 |
||
I |
Tf |
i |
> |
» 12l/j » |
Tf |
13 |
Tf |
Tf |
» |
Tf |
» |
3: 30 |
Tf |
Tf |
> |
» |
t 13 » |
Tf |
137, |
Tf |
Tf |
» |
Tf |
3: 36 |
|
Tf |
Tf |
» |
> |
» 13''/, » |
Tf |
14 |
Tf |
* |
» |
Tf |
Tf |
3: 40 |
» |
» |
Tf |
> 14 » |
Tf |
H7, |
» |
Tf |
Tf |
Tf |
Tf |
3: 45 |
|
) |
> |
» |
) |
» 147, » |
» |
15 |
Tf |
Tf |
Tf |
Tf |
» |
3: 50 |
> |
) |
> |
» 16 » |
Tf |
157, |
> |
» |
i |
» |
> |
3: 65 |
|
> |
» |
» |
> |
» 167, » |
Tf |
16 |
Tf |
Tf |
Tf |
» |
» |
3: 60 |
> |
Tf |
> 16 » |
» |
167, |
Tf |
Tf |
> |
Tf |
3> |
3: 65 |
||
> |
» |
» |
» 167* 1 |
Tf |
17 |
Tf |
Tf |
Tf |
Tf |
» |
3: 70 |
|
» |
> |
) |
> |
» 17 » |
Tf |
177, |
Tf |
Tf |
Tf |
» |
» |
3: 76 |
» |
T> |
» |
) |
» 177, » |
Tf |
18 |
Tf |
Tf |
Tf |
Tf |
3: 80 |
|
Tf |
T) |
> |
» 18 » |
Tf |
187, |
Tf |
» |
» |
Tf |
Tf |
3:85 |
|
Tf |
Tf |
> |
» 187, » |
» |
19 |
Tf |
Tf |
Tf |
Tf |
3: 90 |
||
> |
) |
) |
» |
» 19 » |
Tf |
197, |
Tf |
Tf |
» |
3: 95 |
||
1 |
Tf |
» |
> |
» 197, » |
Tf |
20 |
Tf |
» |
» |
Tf |
4: 00 |
|
Tf |
> |
> |
> |
» 20 » |
Tf |
21 |
» |
Tf |
Tf |
Tf |
4: 06 |
|
> |
> |
> |
2> |
. 21 » |
Tf |
22 |
Tf |
» |
> |
Tf |
Tf |
4: 10 |
} |
» |
> |
Tf |
> 22 » |
Tf |
23 |
) |
Tf |
* |
» |
Tf |
4: 16 |
* |
> |
> |
, 23 » |
Tf |
24 |
Tf |
Tf |
Tf |
Tf |
4: 20 |
||
Tf |
» |
» |
» 24 » |
Tf |
25 |
Tf |
Tf |
Tf |
Tf |
» |
4: 26 |
|
> |
) |
> 25 » |
Tf |
26 |
Tf |
Tf |
Tf |
» |
4: 30 |
|||
» |
> |
} |
> |
» 26 » |
» |
27 |
Tf |
> |
Tf |
Tf |
4: 36 |
|
> |
) |
> |
> 27 > |
Tf |
28 |
Tf |
» |
Tf |
» |
» |
4: 40 |
|
» |
Tf |
» 28 » |
Tf |
29 |
Tf |
Tf |
Tf |
Tf |
4: 45 |
|||
1 |
> |
» |
» 29 » |
» |
30 |
) |
» |
» |
Tf |
4: 60 |
||
» |
» |
> |
> |
, 30 » |
Tf |
32 |
Tf |
* |
Tf |
4: 66 |
||
> |
» |
. 32 » |
Tf |
34 |
J> |
Tf |
Tf |
» |
4: 60 |
|||
> |
» |
Tf |
» |
» 34 > |
Tf |
36 |
Tf |
» |
Tf |
Tf |
» |
4: 65 |
> |
» |
» |
» |
» 36 > |
» |
38 |
» |
Tf |
Tf |
» |
4: 70 |
|
Tf |
» |
> |
» |
5 38 » |
Tf |
40 |
Tf |
» |
Tf |
> |
4: 76 |
|
> |
> |
> 40 » |
)> |
45 |
T> |
Tf |
Tf |
) |
4: 80 |
|||
» |
> |
» |
> |
» 46 » |
Tf |
60 |
Tf |
Tf |
» |
Tf |
4: 86 |
|
» |
» |
Tf |
Tf |
» 60 > |
Tf |
66 |
» |
> |
Tf |
) |
Tf |
4: 90 |
> |
» |
Tf |
» |
> 65 » |
» |
60 |
Tf |
Tf |
» |
Tf |
Tf |
4: 96 |
» |
> |
Tf |
» |
» 60 » |
Tf |
70 |
Tf |
Tf |
» |
» |
Tf |
6: 00 |
) |
> |
Tf |
> |
» 70 » |
» |
80 |
Tf |
» |
» |
Tf |
6. 06 |
36 Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
när den taxerade inkomsten öfverstiger 80 men icke 90 % af kapitalet, med kronor 6:10
» » » t > 90 > » 100 > > > » » 6:16
> > > > > 100 » s > » > 6:20
Med kapital förstås det bolagets aktie- eller lottkapital, som varit
inbetaldt vid början af nästföregående år eller, om kapitalet nästföregående
år undergått förändring, medelstorleken däraf under samma år; och skall
såsom inbetaldt kapital anses bolagets inregistrerade eller anmälda aktieeller
lottkapital, i den mån detsamma motsvarar verkligt af delägarna
gjordt tillskott; skolande dock i hvarje fall aktie- eller lottkapital, som
intill den 1 juli 1897 hos vederbörande myndighet inregistrerats eller anmälts
såsom inbetaldt, såsom sådant tillskott anses.
21 §.
Till ledning vid uträknande af inkomst- och förmögenhetsskatt utfärdar
Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.
7 KAP.
Om efterbeskattning.
22 §.
Har någon i uppgift eller upplysning, som afgifvits till ledning vid
taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har uppgiftspliktig underlåtit
aflämna uppgift eller infordrad upplysning, och har däraf föranledts, att
inkomst eller förmögenhet icke blifvit taxerad eller blifvit för lågt taxerad,
skall, då sådant kommer till vederbörandes kännedom, särskild inkomstoch
förmögenhetsskatt genom taxering påföras den skattskyldige till belopp,
som genom berörda förfarande undandragits.
Efterbeskattning på grund af denna paragraf må icke ske senare än
fem år efter det år, då inkomsten eller förmögenheten rätteligen bort
taxeras. Har den skattskyldige aflidit, påföres skatten hans dödsbo; dock
att sådan påföring icke må ske senare än ett år efter utgången af det
kalenderår, under hvilket bouppteckning blifvit ingifven för registrering
eller förrättad af vederbörande domstol eller magistrat. Stärbhuset svare icke
för skatten med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftadt, påföres bodelägare
icke mera än hvad af skatten belöper å hans lott och i intet fall mera
än hans lott i boet utgör.
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
37
8 KAP.
Om beskattningsort m. m.
23 §.
1 mom. Enskild skattskyldig taxeras enligt denna förordning:
å den ort, där lian författningsenligt är eller bör vara mantalsskrifven.
Afliden persons inkomst och förmögenhet taxeras:
å den ort, där den aflidne senast författningsenligt varit eller bort
vara mantalsskrifven.
2 mom. Skattskyldig, som afses i 3 § 2 mom., taxeras enligt denna
förordning:
å den ort, där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte
eller där syssloman eller ombud är bosatt.
3 mom. I fall, då de här ofvan gifna reglerna icke äga tillämpning,
sker taxeringen:
å den ort, där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats eller, om taxeringen
uteslutande afser förmögenhet, å den ort, där förmögenheten hufvudsakligen
varit nedlagd;
dock att utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven skattskyldig,
som åtnjutit lön från svenska statsverket, taxeras i Stockholms stad och
Nikolai församling.
24J.
1 mom. För afliden här i riket mantalsskrifven svensk medborgares
inkomst och förmögenhet må taxeringsmyndighet kunna medgifva befrielse
från inkomst- och förmögenhetsskatt, därest behållningen i boet ej öfverstigit
10,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda barn
eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för sin försörjning.
2 mom. För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres för afliden
persons inkomst och förmögenhet, svare stärbhuset icke med mera än
tillgångarna i boet. År boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än
hvad af skatten å hans lott belöper och i intet fall med mera än hans
lott i boet utgör.
25 §.
1 mom. Är skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning
inbegripas jämväl hustruns inkomst och förmögenhet; dock att i
38
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
fall, där hustrun haft inkomst eller förmögenhet, som rättsligen varit från
mannens förvaltning undantagen, hustrun skall taxeras därför.
Skulle i senare fallet afdrag, hvartill endera maken enligt 10 § är
berättigad, öfverstiga dennes inkomst, må öfverskj utande beloppet afräkna a
från den andra makens behållna inkomst.
Afdrag enligt 19 § skall i fall, hvarom här sägs, bestämmas efter de
för bägge makarna taxerade beloppen sammanräknade och fördelas på hvardera
maken efter förhållandet mellan dennes taxerade belopp och summan
af de för båda makarna taxerade beloppen.
Hafva makar blifvit särskildt taxerade, skall skatt ändock beräknas
efter de för dem båda taxerade beloppen sammanräknade och påföras
makarna efter storleken af hvarderas taxerade belopp.
2 mom. Skattskyldig taxeras för hemmavarande omyndigt barns förmögenhet,
så framt icke barnet själf skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.
26 §.
Hvad i afseende å skatteplikt är i denna förordning stadgadt om
enskild skattskyldig galle ock beträffande oskiftadt dödsbo efter honom. Beskattningsort
är i sådant fall den ort, där enligt 23 § den aflidnes inkomst
och förmögenhet skolat taxeras.
Såsom utländska bolag skola i denna förordning anses jämväl utländska
försäkringsanstalter och föreningar äfvensom andra här i riket icke hemmahörande
juridiska personer.
Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1
januari 1911 och intill slutet af det år, under hvars lopp ny förordning
i ämnet varder af Riksdagen fastställd, skolande likväl dels vid taxering
åren 1911—1913 för sådan inkomst af här i riket bedrifvet skogsbruk,
som härflyter från upplåtelse af afverkningsrätt till skog eller från afyttring
af växande skog i samband med afyttring af fastigheten, inkomsten
tagas till beskattning år 1911 med allenast en fjärdedel af det belopp,
hvartill densamma enligt punkten l:o) III af särskilda anvisningarna skolat
beräknas, år 1912 med hälften och år 1913 med tre fjärdedelar af det
på enahanda sätt beräknade beloppet; allt förså vidt skogen varit i den
39
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
skattskyldiges ägo före ingången af år 1900, dels oek vid taxering år
1911 afdrag för utskylder enligt 10 § medgifvas allenast med afseende
å halfva beloppet af de år 1910 erlagda utskylder af ifrågavarande slag.
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
l:o).
Inkomst af fast egendom.
I. Yärdet af bostadsförmån, som ägare, med ägare likställd innehafvare
eller brukare af fast egendom åtnjuter å fastigheten, beräknas
med ledning af i orten gällande hyrespris eller i saknad af tillfälle till
sådan jämförelse efter annan grund, som taxeringsmännen finna tillämplig.
Uppskattningen hänför sig till den del af fastigheten, som faktiskt
tages i anspråk såsom bostad för den skattskyldige och hans familj jämte
betjäning eller eljes af den skattskyldige användes för ändamål, som närmast
afse hans bekvämlighet och trefnad, såsom gästrum, lusthus, stall för
lyxhästar, sommarvilla, jaktstuga o. d.
I skattskyldigs inkomst inberäknas icke hyresvärdet af lägenheter,
som begagnas såsom bostad af den i hans näring anställda tjänste- och
arbetspersonalen, likasom å andra sidan afdrag icke får göras för hyresvärdet
såsom omkostnad. I den mån sådan personal är anställd för den
skattskyldiges och hans familjs egen uppassning och bekvämlighet, tages
däremot, såsom ofvan är angifvet, vid uppskattningen af hans inkomst
hänsyn till hyresvärdet å ifrågavarande lägenheter.
Om och i den mån den skattskyldige använder egen fastighet för
rörelse e. d., upptages hyresvärdet däraf icke vid beräkningen af inkomsten
af den fasta egendomen.
Därest byggnader kunna anses äfven med noggrannt underhåll och
aktsam vård vara underkastade värdeminskning genom slitning, må för
den värdeminskning, som af dylik anledning ägt rum under näst föregående
år, afdrag äga rum, motsvarande en efter hvarje byggnads beskaffenhet
och användning lämpad andel af dess värde.
II. Till inkomst af jordbruk med dess binäringar räknas den inkomst,
som förvärfvas:
genom försäljning (ej realisation) af jordbrukets, ladugårdens och trädgårdens
produkter äfvensom af kreatur;
40
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
genom mejerihandtering och annan handtering, som är att anse såsom
binäring till jordbruket samt uteslutande eller hufvudsakligen af ser förädling
af det egna jordbrukets produkter eller den egna egendomens produkter
eller beståndsdelar;
genom körslor samt uthyrning af dragare, maskiner och annan arbetskraft;
äfvensom
genom direkt tillgodogörande för den skattskyldiges och hans familjs
räkning af egendomens afkastning, härunder inbegripet hvad som åtgår
för sådan tjänstepersonal, som uteslutande eller hufvudsakligen användes
till personlig uppassning; skolande värdet häraf beräknas med ledning af
ortens gällande försäljningspris.
Såsom kostnader för jordbruksfastighets brukande och skötsel komma
särskild! i betraktande utgifter för:
lön och underhåll åt arbetspersonal, som uteslutande eller hufvudsakligen
användes för jordbruket och dess binäringar, därvid dock afdrag ej får
ske för underhåll, som bestrides med fastighetens produkter; skolande i
fråga om lön och underhåll åt den skattskyldiges hemmavarande barn, som
deltaga i arbetet med egendomens skötsel, nedan angifna regler komma
till tillämpning;
^anskaffning (ej nyuppsättning) af dels lefvande inventarier och dels
döda inventarier, hvad dessa sistnämnda beträffar dock endast i den mån
nyanskaffningen icke ersatts med köpeskillingen för försålda eller värdet
af i byte erhållna persedlar; ägande i följd häraf skattskyldig icke att
under form af afskrifning göra afdrag för den värdeminskning å jordbruksinventarier,
som förorsakas af slitning eller nötning;
underhåll af byggnader och andra anläggningar samt inventarier;
inköp af utsäde, foder och gödningsämnen o. d.; samt
försäkring af arbetspersonalen, byggnader, förråd och andra för jordbruket
och dess binäringar (ej för personligt behof) afsedda inventarier.
För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som deltager i arbetet
med egendomens skötsel, äger skattskyldig göra afdrag med fulla värdet
af omförmälda förmåner, därest barnet särskild! taxeras för sin inkomst.
År sådant hemmavarande barn öfver 15 år, må, ändock att detsamma icke
särskildt taxeras för inkomst, afdrag ske för värdet af förmåner af nyssnämnda
slag till belopp af högst 200 kronor.
Kostnad för sådana arbeten, som afse grundförbättring af egendom
genom nybyggnad, nyodling, torrläggning o. d., får icke afdragas vid
taxering af inkomst af jordbruk.»
41
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
III. Till inkomst af skogsbruk hänföres den inkomst, som någon
förvärfvar dels genom tillgodogörande för egen räkning af skogseffekter från
fastighet, som af honom äges, arrenderas eller innehafves med sådan rätt,
att han enligt Yl här nedan anses såsom likställd med ägare, eller genom
försäljning af sådana skogselfekter (inkomst af skogsafverkning),
dels genom upplåtelse af afyerkningsrätt till skog, dels ock genom afyttring
af växande skog i samband med afyttring af fastigheten, där icke vinst
å afyttring af fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt bestämmelserna
i 7 § 3:o) b) eller c).
Till de utgifter, därför vid beräkning af inkomst af skogsbruk afdrag
må äga rum, räknas kostnader för skogsodling, hyggesrensning, markberedning,
afdikning af produktiv skogsmark samt annan sådan utgift
för skogens bevarande och återväxt, äfvensom i fråga om skogsafverkning
dessutom kostnader för virkets fällning och tillredning, utdrifning, flottning
o. d. Däremot må, i enlighet med hvad under II här ofvan sagts,
kostnad för grundförbättring, såsom torrläggning af å skogen varande mossar
och andra sankmarker, som icke äro att hänföra till produktiv skogsmark,
sänkning af vatten o. d., icke afdragas.
Vid uppskattning af inkomst af skogsbruk må fastighetens ägare vidare,
därest utverkning eller försäljning af skog ägt rum i så stor omfattning,
att skogens värde nedgått under dess för ägaren gällande ingångsvärde,
åtnjuta afdrag för den sålunda uppkomna värdeminskningen.
Med ingångsvärde förstås, då ägaren förvärfvat fastigheten genom köp,
den del af köpeskillingen för fastigheten, som kan anses hafva vid köpet
belöpt på därå växande skog, eller, då fastigheten af den skattskyldige
förvärfvats genom annat fång än köp, det belopp, hvarmed den växande
skogen kan anses hafva ingått i det fastighetsvärde, efter hvilket enligt
gällande stämpelförfattningar stämpelplikten med afseende å fastighetsförvärfvet
beräknats. För åtnjutande af afdrag, som nu är nämndt, skall
den skattskyldige i sin deklaration angifva hela sin behållna intäkt af
afverkningen eller upplåtelsen utan dylikt afdrag samt särskildt uppgifva
det afdrag, han i ifrågavarande afseende påyrkar.
Afdrag för minskning i skogens ingångsvärde äger dock icke rum i
fråga om skog, som tillgodogjorts för husbehof.
Exempel. A försäljer år 1912 från sin fastighet skog på rot för en
köpeskilling af 15,000 kronor. Vid taxeringen år 1913 gör han genom
köpehandling om fastigheten eller på annat sätt trovärdigt, att af köpeskillingen
för fastigheten, som inköpts för 100,000 kronor, ett belopp
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft. 6
42
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
af 40,000 kronor belöpt å den växande skogen och alltså utgör dennas
ingångsvärde, samt visar därjämte, att skogen efter upplåtelsen af afverkningsrätt
har ett värde af allenast 30,000 kronor. Vid inkomstberäkningen
är A således berättigad att göra afdrag för skillnaden mellan
sistnämnda två belopp eller 10,000 kronor, och skall följaktligen hans
inkomst af skogsbruk upptagas till 5,000 kronor.
I nu nämnda fall har alltså skogens ingångsvärde amorterats med
10,000 kronor, i följd hvaraf vid nästkommande afverkning eller upplåtelse
A äger tillgodonjuta afdrag i förevarande afseende, allenast om och
i den mån skogens värde genom afverkningen eller upplåtelsen sjunkit
under 30,000 kronor. Ilar genom skogseld, naturhändelse eller dylikt
växande skog å fastigheten dessförinnan förstörts eller skadats, skall
skogens ingångsvärde anses amorteradt jämväl med det belopp, hvarmed
skogen i dess helhet genom förstörelsen eller skadan nedgått i värde.
Om skogsägaren använder afverkadt virke i egen förädlingsrörélse,
taxeras skogsinkomsten i samband med inkomsten af rörelsen. Beräkningen
af skogsinkomsten sker äfven i sådant fall med tillämpning af här
ofvan gifna regler.
IT. Såsom inkomst af fast egendom upptages jämväl hvad som
eljes tillfaller ägaren såsom ersättning för upplåtelse åt någon af rätt
att i visst afseende tillgodogöra sig eller nyttja egendomen eller del däraf,
såsom sten-, torf-, grus- och lertäkt o. d., jakt, fiske, rätt att begagna
vattenkraft, rätt att framdraga ledningar öfver egendomen, rätt att begagna
upplags- eller lastageplats o. s. v., så ock hvad som förvärfvas genom
omedelbar afyttring af vissa egendomens beståndsdelar, såsom sten, torf,
grus, lera o. d., samt genom jakt eller fiske, som af ägaren eller för hans
räkning bedrifves.
V. I fråga om rätt till afdrag vid taxering af inkomst af annan
fastighet än jordbruksfastighet komma särskildt i betraktande kostnader för
reparation, brandförsäkring, aflöning till vice värd (portvakt, gårdskarl),
äfvensom afgifter för vattenförbrukning, renhållning, belysning in. m.,
i den mån dessa kostnader åligga husägaren såsom sådan.
Yl. I fall, som i 7 § ko) a) sägs, anses såsom likställd med ägare innehafvare
af fideikommissegendom, af jordegendom, hvilken besittes med stadgad
åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja
upplåten, af jordegendom, som är anslagen till boställe eller eljes på
lön, af skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd,
till sågverk eller kanalbolag, af sådan ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej
43
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen
gifves, af område, som är upplåtet med tomträtt, samt af lägenhet, som är
afsöndrad från annan egendom till besittning på viss tid eller på lifstid.
2:o)
Inkomst af arbetsanställning, tjänst eller pension.
Till inkomst af arbetsanställning, tjänst eller pension hänföras:
inkomst och förmån af allmän eller enskild tjänst, därunder inbegripet
särskilt tjänsteuppdrag, såsom aflöning, arfvode, traktamente,
sportler m. m.;
inkomst och förmån af arbetsanställning eller stadigvarande uppdrag;
pension, lifränta och undantagsförmån;
periodiskt understöd, så framt det icke lämnas såsom bidrag till mottagarens
undervisning eller uppfostran eller eljes utgifves på grund af lagligen
åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande familj
emedlemmar.
Yärdet af bostadsförmån, som tjänstinnehafvare åtnjuter å jordegendom,
hvilken är honom anslagen till boställe eller eljes på lön, upptages,
på sätt i l:o) här ofvan är angifvet, under inkomst af fast egendom. I
andra fall räknas tjänstinnehafvares bostadsförmån under inkomst af tjänst
eller pension. Har tjänstinnehafvare utgifvit ersättning för bostadsförmån,
upptages såsom inkomst allenast det belopp, hvarmed hyresvärdet kan anses
öfverstiga nämnda ersättning.
För uppskattning af bostadsförmåns värde gälla de under l:o) bestämda
beräkningsgrunderna.
Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar, upptages
med det kontanta belopp, den efter ortens medelpris utgör.
3:o).
Öfriga inkomster af arbete.
[7 § 3:o) b, c och rf)]
Härunder upptagas:
a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:
bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk och inrättningar;
skogsafverkning å annans mark på grund af särskild upplåtelse och
handel med rätt till sådan afverkning;
44 Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
fabriker, mekaniska verkstäder;
kvarnar, sågverk och andra för varors tillverkning eller förädling anlagda
inrättningar, hvilka ej drifvas såsom binäring till jordbruk;
handtverk;
handels-, penning- och försäkringsrörelse;
järnvägs- och kanaldrift, skeppsrederi och sjöfart samt all annan
transport- eller kommunikationsverksamhet;
gasverk, företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi;
vetenskaplig, konstnärlig och litterär verksamhet samt lärare-, läkare- och
sakförareverksamhet, för så vidt den ej utöfvas på grund af tjänstebefattning;
äfvensom annan yrkesmässig verksamhet;
b) inkomst af tillfälligt uppdrag, som ej är att hänföra till tjänsteuppdrag
eller yrkesmässig verksamhet, såsom:
uppdrag att ombesörja försäljning af annans egendom, att verkställa
utredning af dödsbo eller att förrätta bouppteckning eller arfskifte, samt
alla andra inkomstbringande uppdrag af mindre stadigvarande natur;
c) sådana skattepliktiga intäkter, som ej böra hänföras under annan
rubrik, såsom realisationsvinster, lotterivinster, inkomst af patent- och därmed
jämförliga rättigheter o. d.
Till inkomst af rörelse eller yrke räknas ock värdet af hvad skattskyldig
för sin egen, sin familjs och betjänings räkning direkt tillgodogör
sig af förnödenheter och varor, som han för i handel eller tillverkar, eller
eljes från afkastningen af den näring, som af honom drifves.
Yid taxering af inkomst af rörelse eller yrke sker icke särskild uppskattning
af hyresvärdet af egen fastighet, som användes för rörelsen eller yrket,
likasom å andra sidan afdrag icke får göras för hyresvärdet såsom omkostnad.
Där i rörelse eller yrke förädlas produkter från eget jordbruk eller
skogsbruk, får vid beräkning af ^inkomsten af rörelsen eller yrket afdrag
ej ske för produkternas värde. A andra sidan tages ej hänsyn till nämnda
värde vid beräkningen af inkomsten af jordbruk eller skogsbruk.
4:o).
Inkomst från bolag m. m.
Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag
upptages det belopp, som delägaren nästföregående år uppburit eller
ägt uppbära i utdelning från bolaget, utan hänsyn till hvilka bolagets
45
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
tillgångar som användts till utdelningen. Har aktie eller banklott under
nästföregående år bytt ägare, upptages utdelningen såsom inkomst för den,
som varit ägare af den till aktien eller banklotten hörande kupongen vid
den tidpunkt, då utdelningen blef tillgänglig för lyftning. Under inkomst,
hvarom här är fråga, hänföres jämväl utdelning till kommanditlottägare i
solidariskt bankbolag.
Delägare i hadelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag och rederi, som
ej är aktiebolag, beskattas för den del af bolagets vinst nästföregående år,
som på honom belöper, huru denna än må hafva af bolaget användts och
oberoende af hvad han må hafva lyftat af bolagets under nämnda år eller
tidigare förvärfvade vinst.
5:o).
Vissa afdrag vid inkomstens uppskattning.
Afdrag är medgifvet:
1) för alla omkostnader för inkomstens förvärfvande och bibehållande
äfvensom för utskylder med undantag af kronoutskylder.
Afdrag får således ej göras för omkostnader, som hänföra sig till den
skattskyldiges person, såsom lefnadskostnader i allmänhet, hyra för egen
bostad o. d.
Däremot är afdrag medgifvet för allt, som kan inrymmas under begreppet
driftkostnader eller i fråga om inkomst af arbetsanställning, tjänst
eller pension är att anse såsom kostnader för fullgörande af arbetsanställning,
tjänst eller tjänsteuppdrag. Dit höra t. es. kostnader för hyra och
underhåll af arbetslokaler, för lön och underhåll af arbetspersonal, förvaltningskostnad,
accis, ränta å lånt rörelsekapital, resekostnader och ökning
i lefnadskostnader, då skattskyldig för sin verksamhet måste vistas
utom den vanliga boningsorten o. s. v. I sistnämnda fall får dock icke
afdragas högre belopp än därför utgående ersättning, såvidt sådan blifvit
anvisad. Då för dessa kostnaders bestridande särskild ersättning anvisats
af staten, får, vid det förhållande, att denna ersättning enligt 8 § icke
taxeras såsom inkomst, afdrag för kostnaderna ej äga rum. Såsom driftkostnad
räknas icke den skattskyldiges eget arbete eller ränta å hans eget
kapital, äfven om han i sina räkenskaper belastar sin affär med utgifter
härför. För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som deltager i
rörelse eller yrke, äger skattskyldig göra afdrag med fulla värdet af om
-
46
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
förmälda förmåner, därest barnet särskilt taxeras för sin inkomst.'' Är
sådant hemmavarande barn öfver 15 år, må, ändock att detsamma icke
särskildt taxeras för inkomst, afdrag ske för värdet af förmåner af nyssnämnda
slag till belopp af högst 200 kronor.
Äfven indirekta kostnader, som hänföra sig till den skattskyldiges
verksamhet, få afdragas. Hit hör värdeminskning, som äfven med noggrant
underhåll och aktsam vård drabbar byggnader och inventarier,
hvilka användas i den skattskyldiges verksamhet, likasom ock den värdeminskning
å grufvor, stenbrott o. d., som uppkommer genom utnyttjandet
däraf. Afdrag härför får vid taxering ske under form af viss efter värdeminskningen
anpassad årlig afskrifning; dock att i fråga om inventarier,
som användas i jordbruksnäring, gäller hvad under 1 :o) här ofvan är stadgadt.
Yidare må afdrag ske
2) för vissa utgifter, som icke stå i direkt sammanhang med den
skattskyldiges verksamhet, men som han gjort för att trygga sig och sin
familj i händelse af olycksfall, sjukdom eller dödsfall. Härunder falla
pensionsafgifter, premier för lifförsäkring o. d. Eätten till afdrag för försäkringspremier
är emellertid begränsad till 200 kronor, hvilket belopp
afser den utgift, som den skattskyldige verkligen fått vidkännas för försäkringen,
d. v. s. hvad som återstår efter afdrag af den återbetalning af
premier, hvilken under året till äfventyrs ägt rum under form af vinstutdelning
e. d. Om vinstutdelningens belopp skulle öfverstiga hvad såsom
premie för ifrågavarande slags försäkring under året utbetalats, anses öfverskottet
vara beskattningsbar inkomst.
Slutligen äger afdrag rum
3) _ för vissa utgifter, som minska den skattskyldiges skatteförmåga
och hvilka få afdragas från den sammanräknade inkomsten, nämligen ränta
å allt slags gäld, om räntan ej afdragits såsom driftkostnad, sådan förlust
å den skattskyldiges verksamhet, som ej är att anse såsom kapitalförlust,
undantagsförmåner och årligt understöd eller andra sådana utbetalningar,
som grunda sig på en rättslig eller frivilligt åtagen förpliktelse utöfver
den genom lag ålagda försörjningsplikten. Hvad som utgifvits till hemmavarande
familjemedlemmar får icke afdragas.
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
47
6:o).
Uppskattning af förmögenhet.
Såsom förmögenhet taxeras öfverskottet af tillgångar utöfver skulder (13 §).
Skattskyldigheten afser för svenska medborgare, som äro här i riket
mantalsskrifna, äfvensom för föreningar, samfund och stiftelser, hvilka äro
skattskyldiga enligt 12 § ö), all deras förmögenhet. För annan skattskyldig
omfattar skatteplikten endast sådan förmögenhet, som är här i riket nedlagd
(12 §). Med här i riket nedlagd förmögenhet förstås sådan förmögenhet, som
består af fast egendom här i riket eller utgör beståndsdel af anläggnings- eller
driftskapital för företag, som här i riket bedrifves, äfvensom aktier eller andelar
i sådant företag. Den omständigheten, att här i riket icke mantalsskrifven
svensk medborgare, utlänning eller utländskt bolag placerar förmögenhet
i svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fast egendom
eller har medel innestående på depositionsräkning i bankinrättning här i
riket eller eljes här har fordringar, som icke grunda sig på affärsverksamhet,
hvilken af honom ensam eller jämte annan här drifves, medför icke skattskyldighet;
ej heller den omständigheten, att han under vistelse här i riket
medför värdepapper eller annan lös egendom eller att han här i annans vård
anförtrott sådan egendom.
Huruvida egendom, fast eller lös, lämnar afkastning eller icke, är i
och för sig ej afgörande för frågan, om egendomen skall räknas såsom
tillgång. Sålunda skall vid taxering af förmögenhet medräknas jämväl
obebyggda tomter äfvensom aktier och dylika värdepapper, utan hinder
däraf att de för tillfället icke lämna afkastning. Lösören som äro afsedda
för skattskyldigs och hans familjs personliga bruk, undantagas vid förmögenhetens
uppskattning endast i den mån de äro att hänföra till inre
lösören: och skola följaktligen yttre lösören, såsom t. ex. lyxekipage,
automobiler, lustjakter och dylikt, medräknas vid taxeringen till förmögenhetsskatt
.
Fordran skall för att anses såsom tillgång vara säker och därjämte
förhandenvarande. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende af ett villkor,
som är ovisst, vare sig i den meningen, att det är osäkert, om den
såsom villkor bestämda tilldragelsen skall komma att inträffa, eller i den
meningen, att det visserligen är säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men
ovisst när, skall fordringen icke medräknas. Däremot har den omständig
-
48
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
heten, att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning,
betydelse endast för beräkningen af dess närvarande värde (16 §).
I tillämpliga delar gäller hvad nu är sagdt äfven om skuld. Sålunda
skall t. ex. utfästelse att såsom för egen skuld ansvara för annans förbindelse
icke räknas såsom skuld, förrän betalningsskyldighet faktiskt inträdt.
De under 13 § 2:o) é) och f) upptagna rättigheterna skola, i motsats
till de under 2: o) g) och li) omförmälda, räknas såsom tillgångar oberoende
af deras större eller mindre varaktighet. Rättigheterna under 2:o) /),
hvarunder jämväl inbegripas jakt- och fiskerättigheter, skola vara upplåtna
såsom själfständiga rättigheter. Sålunda afses icke t. ex. rätt, som i förevarande
hänseende kan tillkomma arrendator af fast egendom.
Patent- och förlagsrätter taxeras såsom förmögenhet i utöfvarens hand.
Tillkommer utöfningen flera personer, skall rätten till den utsträckning, hvari
den af en hvar af dem får utöfvas, räknas såsom tillgång för honom. Årlig
eller på annat sätt bestämd stadigvarande afgift (royalty o. d.), som någon
vid öfverlåtelse af patent- eller förlagsrätt betingat sig, utgör förmån,
hvarom förmäles i 13 § 2:o) li) och taxeras under där gifna förutsättningar.
Detsamma gäller om afgift, som utgår till innehafvare af viss yrkesrätt
såsom ersättning för det han själf afstår från utöfningen af sin rätt.
Såsom förmögenhet räknas icke rätt till firmanamn (rätten till en
upparbetad affär), varumärke, mönsterskydd, tidnings titel o. d.
Bestämmelsen under 13 § 2:o) g), att besittningsrätt till fast egendom,
som upplåtits mot visst belopp eu gång för alla, skall räknas såsom tillgång,
afser att täcka jämväl det fallet, att därjämte årligen erlägges en viss
mindre afgift.
Föreskriften i 13 § 2:o) li), att rätten till ränta, afkomst af fast egendom
eller annan stadigvarande förmån skall, där den ej är bestämd att tillgodonjutas
för den berättigades lifstid, vara upplåten för tid, hvaraf vid
nästföregående års utgång återstodo minst fem år, för att kunna taxeras
såsom förmögenhet, skall anses uppfylld, äfven då viss tid icke blifvit bestämd,
men det med visshet kan antagas, att rättigheten faktiskt kommer
att hafva en varaktighet af minst fem år.
Fast egendom, som nästföregående år varit åsatt taxeringsvärde,
upptages till detta värde, dock att, om sådant värde då icke varit åsatt
eller omständighet inträffat, som enligt bevillningsförordningen kan under
en taxeringsperiod påkalla förändrad värdering, fastigheten upptages till
det taxeringsvärde, som under löpande året bestämmes. Eljest gäller såsom
allmän grund för uppskattning af egendom saluvärdet, hvarmed förstås
49
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
det pris, som kan antagas hafva vid utgången af nästföregående kalenderår
eller, då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, vid utgången
af det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars det
år, taxeringen sker, varit påräkneligt för egendomen vid en försäljning
af densamma under normala förhållanden. Till ledning för beräkningen
af detta värde lämpar sig i främsta rummet det pris, som vid skedd
försäljning af egendomen eller därmed jämförlig egendom uppnåtts, eller,
där egendomen varit föremål för anbud om köp, bindande anbud, som i
sådant afseende af vederhäftig köpare afgifvits; dock att, där tillfälliga
omständigheter, såsom tvångsförsäljning eller plötslig realisation, försäljning
till nära anhörig, högre värdesättning på grund af rent privata hänsyn
o. d., kunna antagas hafva inverkat på köpeskillingen eller köpeanbudet,
vederbörlig hänsyn skall tagas till graden af denna inverkan.
Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages
till det noterade värdet, så framt omständigheterna föranleda till att detta
verkligen motsvarar pris, som under normala förhållanden kan antagas
hafva varit påräkneligt vid försäljning.
Lager af råämnen eller varor värderas såsom helhet utan hänsyn till
påräknelig vinst vid försäljning i detalj.
Jämväl beträffande rättigheter i allmänhet gäller såsom regel, att de
skola taxeras till sitt saluvärde. För de under 13 § 2:o) h) upptagna
rättigheterna är enligt 16 § detta värde deras kapitalvärde, beräknadt på
där angifvet sätt. Föreligga i fråga om andra rättigheter ej under form
af erlagd köpeskilling, afgifvet anbud om köp eller eljes sådana omständigheter,
på grund hvaraf säker vägledning kan vinnas för en direkt uppskattning
af rättighets saluvärde, utrönes dess årliga värde, därvid afdrag göres för
afgift, som kan ifrågakomma för rättighetens utöfvande. Därefter sker kapitalisering,
på sätt som gäller i fråga om de i 13 § 2:o) h) omförmälda rättigheterna.
Kontant hushållskassa vid årsskiftet upptages icke, likasom å andra sidan
vid samma tid oreglerade hushållsskulder för året ej få såsom skuld afdragas.
7:o).
Om efterbeskattning.
Genom efterbeskattning enligt 22 § skall inkomst- och förmögenhetsskatt
påföras till det belopp, hvarmed den förut erlagda skatten understiger
det skattebelopp, som bort påföras, därest inkomsten eller förmögenheten
i rätt tid taxerats till riktigt belopp.
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft.
7
50 Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
Exempel. En enskild skattskyldig har år 1911 uppgifvit sin inkomst till
10,000 kronor och sin förmögenhet till 120,000 kronor. Med anledning häraf
har inkomst-och förmögenhetsskatt påförts honom efter ett till 12,000 kronor
taxeradt belopp med 335 kronor. År 1913 upptäckes, att uppgiften yarit oriktig,
i det att inkomsten utgjort 15,000 kronor och förmögenheten 150,000
kronor. Det taxerade beloppet hade således bort år 1911 upptagas till 17*500
kronor samt inkomst- och förmögenhetsskatt utgå med 555 kronor. Följaktligen
skall år 1913 utan sammanblandning med den taxering, som då må
varda den skattskyldige åsatt för inkomst och förmögenhet år 1912, genom
efter!)eskattning påföras honom inkomst- och förmögenhetsskatt, svarande
mot skillnaden emellan hvad han i verkligheten för år 1911 erlagt och
hvad han bort erlägga, eller med 220 kronor.
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
51
Tabell I
utvisande kapitalvärdet efter en räntefot af 5 %, af en efter förloppet af nedanstående
antal år till betalning förfallen fordran å 100 kronor, därå ränta ej skall
beräknas för tiden före förfallodagen.
Antal år |
Kapitalvärde |
Antal år |
Kapitalvärde |
Antal år |
Kapitalvärde |
Antal år |
Kapitalvärde |
1 |
95,24 |
26 |
28,12 |
51 |
8,31 |
76 |
2,46 |
2 |
90,70 |
27 |
26,78 |
52 |
7,91 |
77 |
2,34 |
3 |
86,38 |
28 |
25,51 |
53 |
7,63 |
78 |
2,22 |
4 |
82,27 |
29 |
24,29 |
54 |
7,17 |
79 |
2,12 |
5 |
78,35 |
30 |
23,14 |
55 |
6,83 |
80 |
2,02 |
6 |
74,62 |
31 |
22,04 |
56 |
6,61 |
81 |
1,92 |
7 |
71,07 |
32 |
20,99 |
57 |
6,20 |
82 |
1,83 |
8 |
67,68 |
33 |
19,99 |
58 |
5,90 |
83 |
1,74 |
9 |
64,46 |
34 |
19,04 |
59 |
5,62 |
84 |
1,66 |
10 |
61,39 |
35 |
18,13 |
60 |
5,35 |
85 |
1,58 |
11 |
58,47 |
36 |
17,27 |
61 |
5,10 |
86 |
1,51 |
12 |
55,68 |
37 |
16,44 |
62 |
4,86 |
87 |
1,43 |
13 |
53,03 |
38 |
15,66 |
63 |
4,62 |
88 |
1,37 |
14 |
50,51 |
39 |
14,91 |
64 |
4,40 |
89 |
1,30 |
15 |
48,10 |
40 |
14,20 |
65 |
4,19 |
90 |
1,24 |
16 |
45,81 |
41 |
13,63 |
66 |
3,99 |
91 |
1,18 |
17 |
43,63 |
42 |
12,88 |
67 |
3,80 |
92 |
1,12 |
18 |
41,65 |
43 |
12,27 |
68 |
3,62 |
93 |
1,07 |
19 |
39,57 |
44 |
11,69 |
69 |
3,45 |
94 |
1,02 |
20 |
37,69 |
45 |
11,13 |
70 |
3,29 |
95 |
0,97 |
21 |
35,89 |
46 |
10,60 |
71 |
3,13 |
96 |
0,92 |
22 |
34,18 |
47 |
10,09 |
72 |
2,98 |
97 |
0,88 |
23 |
32,56 |
48 |
9,61 |
73 |
2,84 |
98 |
0,84 |
24 |
31,01 |
49 |
9,16 |
74 |
2,70 |
99 |
0,80 |
25 |
29,63 |
50 |
8,72 |
75 |
2,68 |
100 |
0,76 |
52
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
Tabell IT
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af 5 %, af en under nedanstående antal
år utgående, vid slutet af hvarje år till betalning förfallen ränta (afkomst, förmån)
å 1 krona.
Antal år |
Kapitalvärde |
Antal år |
Kapitalvärde |
Antal år |
Kapitalvärde |
Antal år |
Kapitalvärde |
1 |
0,95 |
26 |
14,38 |
51 |
18,34 |
76 |
19,51 |
2 |
1,86 |
27 |
14,64 |
52 |
18,42 |
77 |
19,53 |
3 |
2,72 |
28 |
14,90 |
53 |
18,49 |
78 |
19,66 |
4 |
3,55 |
29 |
15,14 |
54 |
18,57 |
79 |
19,68 |
5 |
4,33 |
30 |
15,37 |
55 |
18,63 |
80 |
19,60 |
6 |
5,08 |
31 |
15,59 |
56 |
18,70 |
81 |
19,62 |
7 |
5,79 |
32 |
15,80 |
57 |
18,76 |
82 |
19,63 |
8 |
6,46 |
33 |
16,00 |
58 |
18.82 |
83 |
19,65 |
9 |
7,11 |
34 |
16,19 |
59 |
18,88 |
84 |
19,67 |
10 |
7,72 |
35 |
16,37 |
60 |
18,93 |
85 |
19,68 |
11 |
8,31 |
36 |
16,55 |
61 |
18,98 |
86 |
19,70 |
12 |
8,86 |
37 |
16,71 |
62 |
19,03 |
87 |
19,71 |
13 |
9,39 |
38 |
16,87 |
63 |
19,08 |
88 |
19,73 |
14 |
9,90 |
39 |
17,02 |
64 |
19,12 |
89 |
19,74 |
15 |
10,38 |
40 |
17,16 |
65 |
19,16 |
90 |
19,75 |
16 |
10,84 |
41 |
17,29 |
66 |
19,20 |
91 |
19,76 |
17 |
11,27 |
42 |
17,42 |
67 |
19,24 |
92 |
19,78 |
18 |
11,69 |
43 |
17,55 |
68 |
19,28 |
93 |
19,79 |
19 |
12,09 |
44 |
17,66 |
69 |
19,31 |
94 |
19,80 |
20 |
12,46 |
45 |
17,77 |
70 |
19,34 |
95 |
19,81 |
21 |
12,82 |
46 |
17,88 |
71 |
19,37 |
96 |
19,82 |
22 |
13,16 |
47 |
17,98 |
72 |
19,40 |
97 |
19,82 |
23 |
13,49 |
48 |
18,08 |
73 |
19,43 |
98 |
19,83 |
24 |
13,80 |
49 |
18,17 |
74 |
19,46 |
99 |
19,84 |
25 |
14,09 |
50 |
18,26 |
75 |
19,48 |
100 |
19,85 |
Utgår beloppet i stället vid början af hvarje år, erhålles kapitalvärdet genom
att öka närmast föregående tal med 1.
53
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
Tabell III
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af 5 %, af en lifränta eller annan förmån,
som vid slutet af hvarje år under en persons af mankön lifstid utgår med belopp
eller till värde af 1 krona (grundad å Statistiska Centralbyråns dödlighetstabell
för årtiondet 1891—1900).
Ålder |
Kapitalvärde |
Ålder |
Kapitalvärde |
Ålder |
Kapitalvärde |
Ålder |
Kapitalvärde |
0 |
14,99 |
30 |
15,54 |
60 |
9,68 |
90 |
1,70 |
1 |
16,70 |
31 |
15,43 |
61 |
9,29 |
91 |
1,68 |
2 |
17,07 |
32 |
15,31 |
62 |
8,99 |
92 |
1,43 |
3 |
17,23 |
33 |
15,19 |
63 |
8,68 |
93 |
1,34 |
4 |
17,32 |
34 |
15,05 |
64 |
8,38 |
94 |
1,27 |
5 |
17,37 |
35 |
14,91 |
65 |
8,07 |
95 |
1,23 |
6 |
17,38 |
36 |
14,77 |
66 |
7,77 |
96 |
1,19 |
7 |
17,37 |
37 |
14,62 |
67 |
7,45 |
97 |
1,14 |
8 |
17,34 |
38 |
14,48 |
68 |
7,14 |
98 |
1,06 |
9 |
17,30 |
39 |
14,32 |
69 |
6,83 |
99 |
1,01 |
10 |
17,24 |
40 |
14,15 |
70 |
6,52 |
100 |
1,00 |
11 |
17,18 |
41 |
13,98 |
71 |
6,21 |
101 |
0,93 |
12 |
17,10 |
42 |
13,81 |
72 |
5,89 |
102 |
0,72 |
13 |
17,01 |
43 |
13,62 |
73 |
5,69 |
103 |
0,36 |
14 |
16,92 |
44 |
13,44 |
74 |
5,29 |
||
15 |
16,82 |
45 |
13,24 |
75 |
4,98 |
||
16 |
16,72 |
46 |
13,04 |
76 |
4,69 |
||
17 |
16,63 |
47 |
12,83 |
77 |
4,40 |
||
18 |
16,55 |
48 |
12,62 |
78 |
4,13 |
||
19 |
16,46 |
49 |
12,40 |
79 |
3,87 |
||
20 |
16,39 |
50 |
12,18 |
80 |
3,61 |
||
21 |
16,32 |
51 |
11,95 |
81 |
3,36 |
||
22 |
16,26 |
52 |
11,71 |
82 |
3,12 |
||
23 |
16,19 |
53 |
11,46 |
83 |
2,91 |
||
24 |
16,11 |
54 |
11,30 |
84 |
2,71 |
||
25 |
16,03 |
55 |
10,96 |
85 |
2,63 |
||
26 |
15,94 |
56 |
10,69 |
86 |
2,34 |
||
27 |
15,85 |
57 |
10,42 |
87 |
2,16 |
||
28 |
15,76 |
58 |
10,15 |
88 |
1,96 |
||
29 |
15,65 |
59 |
9,87 |
89 |
1,81 |
Utgår lifräntan i stället vid slutet af hvarje halfår, ökas kapitalvärdet med
0,25. Utgår den vid slutet af hvarje kvartal, ökas det med 0,375. Utgår den vid
början af hvarje år, ökas det med 1.
54
Riksdagens Skrifvelse Nr 197.
Tabell IV
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af 5 %, af en lifränta eller annan förmån,
som vid slutet af hvarje år under en persons af kvinnknn lifstid utgår med belopp
eller till värde af 1 krona (grundad å Statistiska Centralbyråns dödlighetstabell
för årtiondet 1891—1900).
Ålder |
Kapitalvärde |
Ålder |
Kapitalvärde |
Ålder |
Kapitalvärde |
Ålder |
Kapitalvärde |
0 |
15,41 |
30 |
15,84 |
60 |
10,09 |
90 |
1,96 |
1 |
16,82 |
31 |
15,74 |
61 |
9,79 |
91 |
1,82 |
2 |
17,17 |
32 |
15,64 |
62 |
9,49 |
92 |
1,69 |
8 |
17,32 |
33 |
15,53 |
63 |
9,17 |
93 |
1,68 |
4 |
17,40 |
34 |
15,41 |
64 |
8,85 |
94 |
1,47 |
5 |
17,46 |
35 |
15,29 |
65 |
8,63 |
95 |
1,38 |
6 |
17,48 |
36 |
15.17 |
66 |
8,21 |
96 |
1,29 |
7 |
17,47 |
37 |
15,04 |
67 |
7,89 |
97 |
1,21 |
8 |
17,45 |
38 |
14,90 |
68 |
7,59 |
98 |
1,17 |
9 |
17,42 |
39 |
14,76 |
69 |
7,24 |
99 |
1,16 |
10 |
17,37 |
40 |
14,62 |
70 |
6,92 |
100 |
1.14 |
11 |
17,31 |
41 |
14,47 |
71 |
6,61 |
101 |
1,09 |
12 |
17,24 |
42 |
14,31 |
72 |
6.28 |
102 |
0,94 |
13 |
17,17 |
43 |
14,15 |
73 |
5,98 |
103 |
0,68 |
14 |
17,11 |
44 |
13,97 |
74 |
5,66 |
104 |
0,33 |
15 |
17,02 |
45 |
13,79 |
75 |
5,36 |
||
16 |
16,95 |
46 |
13,60 |
76 |
5,07 |
||
17 |
16,88 |
47 |
13,40 |
77 |
4,78 |
||
18 |
16,80 |
48 |
13,19 |
78 |
4,50 |
||
19 |
16,73 |
49 |
12,97 |
79 |
4,23 |
||
20 |
16,66 |
50 |
12,76 |
80 |
3,97 |
||
21 |
16,59 |
51 |
12,52 |
81 |
3,73 |
||
22 |
16,52 |
52 |
12,28 |
82 |
3.48 |
||
23 |
16,44 |
53 |
12,04 |
83 |
3,25 |
||
24 |
16,37 |
54 |
11,79 |
84 |
3,03 |
||
25 |
16,29 |
55 |
11,62 |
85 |
2,82 |
||
26 |
16,21 |
56 |
11,26 |
86 |
2,62 |
||
27 |
16,13 |
57 |
10,97 |
87 |
2,43 |
||
28 |
16,04 |
58 |
10,68 |
88 |
2,27 |
||
29 |
15,94 |
59 |
10.39 |
89 |
2,12 |
Utgår lifräntan i stället vid slutet af hvarje halfår, ökas kapitalvärdet med
0,26. Utgår den vid slutet af hvarje kvartal, ökas det med 0,376. Utgår den vid
början af hvarje år, ökas det med 1.