6
Riksdagens Skrifvelse Nr 184.
Nr 184.
Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 5 juni 1910.
Uppläst och godkänd hos Andra kammaren den 5 juni 1910.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i 1,9 och 20
kap. strafflagen.
(Särskilda utskottets nr 2 utlåtande nr 4.)
Till Konungen.
Genom eu den 11 sistlidna mars aflåten proposition, nr 95, har
Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt
förslag till lag om ändring i 19 och 20 kap. strafflagen.
I anledning af de i 19 kap. strafflagen föreslagna ändringar, som gå
ut på att bestämmelserna om särskild! straffskydd för järnvägar skola utsträckas
till att gälla äfven spårvägar, vill Riksdagen erinra om, att stadgande^
i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd
af järnvägs drift samt lagen den 22 juni 1904 angående den förra lagens
tillämpning med afseende å elektrisk järnväg hittills torde hafva ansetts
gälla äfven spårvägar, som befaras med användande af ångkraft eller
elektrisk kraft, ehuru spårvägar icke finnas omförmälda i nämnda båda
lagar. Möjligen skulle en jämförelse med strafflagsbestämmelserna i deras
nu föreslagna lydelse på något håll kunna föranleda tvekan angående riktigheten
af denna tillämpning. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, huruvida
icke motsvarande förändringar borde vidtagas i 1886 och 1904 års
lagar. Utan att uttala någon bestämd mening härom har Riksdagen endast
7
Riksdagens Skrifvelse Nr 184.
velat påpeka förhållandet. Skulle vid närmare undersökning en lagstiftningsåtgärd
i sistberörda syfte finnas erforderlig, torde förslag därtill vara
att emotse från Eders Kungl. Maj:t.
Någon saklig förändring i det nu föreliggande förslaget, i hvad detsamma
afser 19 kap. strafflagen, har Riksdagen icke funnit sig böra vidtaga.
Däremot har Riksdagen ansett eu jämkning böra vidtagas i den föreslagna
punkten 10 i 20 kap. 4 § strafflagen. Under uttrycket »användas
till brottsliga företag» kunna hänföras äfven handlingar, som visserligen
innebära lagöfverträdelse men dock knappast utgöra tillräcklig anledning
att bestraffa tillgreppsbrottet så strängt, som i regel blir fallet enligt denna
paragraf. Såsom ett exempel skulle kunna nämnas, att någon stjäl sprängämne
för att använda detsamma för olofligt fiske. Ändamålet med den
föreslagna lagändringen i förevarande paragraf torde för öfrigt vara att
träffa syften af den art, som angifves i den föreslagna 21 § i 19 kapitlet,
och jämväl ur denna synpunkt förefaller det lämpligt, att dessa båda stadganden
i fråga om uttryckssättet bringas till öfverensstämmelse med hvarandra.
Riksdagen har därför utbytt orden »för att användas till brottsliga
företag» mot orden »i uppsåt att därmed skada annan till lif eller hälsa
eller förstöra eller skada annans egendom.
Till följd däraf att det i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 96
innefattade förslaget till lag om ändrad lydelse af 19 kap. 22 § samt 25
kap. 15 och 22 §§ strafflagen genom kamrarnas skiljaktiga beslut förfallit,
böra 23 och 24 §§ i 19 kap. strafflagen enligt nu ifrågavarande proposition
erhålla paragrafnumren 22 och 23.
Riksdagen, som alltså icke kunnat i oförändradt skick godkänna det
af Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget, har för sin de! antagit följande
förslag till
Lag
om ändring i 19 och 20 kap. strafflagen.
Härigenom förordnas, att nedannämnda delar af 19 och 20 kap.
strafflagen skola erhålla följande lydelse:
19 KAP.
11 §•
Hvar som uppsåtligen förstörer statens kanal- eller slussverk eller
annan sådan vattenbyggnad, eller järnvägs- eller spårvägsanläggning, eller
8
Riksdagens Skrifvelse Nr 184.
å desamma, därtill körande byggnader, verk eller inrättningar, eller de för
framfarten å järnväg eller spårväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel
gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara
eller olycka vid kanal-, järnvägs- eller spårvägsfartens begagnande eller
allmänt farlig öfversvämning däraf uppkomma kan; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år. Kom däraf ej olycka, och var
sådan ej heller åsyftad; då må straffet nedsättas till straffarbete i sex månader,
eller, om faran var ringa, till sådant arbete i två månader eller till
fängelse eller böter, dock ej under etthundra riksdaler.
Fick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling
af beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka däraf var
att befara; dömes gärningsmannen, i förra fallet, till straffarbete från och
med sex till och med tio år eller på lifstid, och, i senare fallet, till straffarbete
på lifstid eller miste lifvet. Var gärningen ej af sådan beskaffenhet,
som nämnd är, men fick annan däraf svår kroppsskada eller död, eller
åstadkoms allmänt farlig öfversvämning; varde gärningsmannen dömd till
straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
14 §.
Hvad i 11, 12 och 13 §§ om statens kanal- eller slussverk, annan
sådan vattenbyggnad, järnväg, spårväg, elektrisk ledning för belysning,
för uppvärmning eller för öfverföring af drifkraft, telegraf- eller télefoninrättning
är stadgadt, må ock å dylik, af enskilda personer, menigheter
eller bolag inrättad anläggning tillämpas, om Konungen förordnat, att
sådan anläggning skall lika skydd, som statens, njuta.
21 §.
Har någon, i uppsåt att annan till lif eller hälsa skada eller att förstöra
eller skada annans egendom eller med vetskap om annans uppsåt
till sådant brott för att honom därvid tillhandagå, tillverkat, anskaffat
eller förvarat sprängämne, varde dömd till straffarbete i högst två år eller
fängelse. Varder medelst sprängämnet brott, som därmed åsyftadt var,
begånget, eller göres försök till sådant brott i fall, där försöket är i lagen
med straff belagdt, och skall ej gärningen straffas efter ty i 6 § stadgas,
gånge vid straffets bestämmande, som i 4 kap. 3 § sägs.
Har den, som tillverkat, anskaffat eller förvarat sprängämne för
ändamål, som nu är sagdt, af egen drift förstört sprängämnet eller eljest
gjort det obrukbart, vare från straff fri.
Riksdagens Skrifvelse Nr 184.
9
22 §.
Den, som uppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse,
är vållande till eldskada å annans egendom eller till förödelse
därå efter ty i 6 § sägs, eller till skeppsbrott, eller till sådan skada eller
öfversvämning, som i 11 § nämnd är, eller därtill att fara uppstått för
begagnande af verk, byggnad eller anläggning, som i sist sagda § omförmäles,
straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.
År någon, på sätt nu sagdt är, vållande till skada å fyr- eller känningsbåk
eller annat sådant tecken, som i 10 § nämndt är; straffes med
böter. För dylikt vållande till skada, hinder, uppehåll eller fara, som i
12 eller 13 § omförmäles, eller till skada, som i 15 § sägs, vare bot högst
tvåhundra riksdaler.
Hvad i denna § om statens kanal- eller slussverk, annan sådan
vattenbyggnad, järnväg, spårväg, elektrisk ledning för belysning, för uppvärmning
eller för öfverföring af drifkraft, telegraf- eller telefoninrättning
är stadgadt, må ock å dylik, af enskilda personer, menigheter eller bolag
inrättad anläggning tillämpas, om Konungen förordna!, att sådan anläggning
skall lika skydd, som statens, njuta.
23 §.
Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 4, 7, 8 eller 10
§, 17 § 1 mom. eller 18 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.
Lag samma vare, om någon efter 3 eller 6 § gjort sig skyldig
till dödsstraff eller till straffarbete i minst sex månader eller efter 5, 9
eller 21 § till straffarbete i minst sex månader.
20 KAP.
4 §•
Till straffarbete i högst fyra år dömes:
1. om man stjäl i kyrka något, som kyrkan tillhörer eller af andra
där i förvar satt är;
2. om man stjäl penningar eller annat, som åt allmänna posten förtrodt
är, ehvad det sker i posthus eller under forslingen;
3. om man stjäl ur försegladt bref, som ej åt allmänna posten förtrodt
är, eller ur kläder, som någon bär på sig;
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 40 Höft. 2
10 Riksdagens Skrifvelse Nr 184.
4. om man stjäl medelst inbrott, som i 5 § sägs, eller, för brottets
föröfvande, bortförer och med våld eller list öppnar skåp, kista, skrin eller
annan förvaringspersedel, som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel
tillsluten är;
5. om man stjäl nattetid i hus, som bebodt är, och gärningsmannen
olofligen, dock utan inbrott, dit inkommit eller där sig undangömt;
6. om gärningsmannen för stöldens föröfvande sig med vapen inställt
eller användt ringare skräckmedel eller hot, än att gärningen till
rån hänföras kan;
7. om man stjäl kreatur, som går i bete ute å mark;
8. om man stjäl af fartyg, som strandadt eller eljest förolyckadt är
eller utan folk i sjö drifver eller, under bärgning, hvad till dylikt fartyg
hörer eller därå för dt var;
9. om man stjäl från den, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd,
skeppsbrott, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller
fara är satt ur stånd att sin egendom värja; eller
10. om man stjäl gift eller sprängämne i uppsåt att därmed skada
annan till lif eller hälsa eller förstöra eller skada annans egendom;
Går i fall, hvarom i denna § förinäles, värdet af det tillgripna ej
öfver femton riksdaler; skall ändå för stöld dömas, efter ty nu sagdt är;
dock må, i sådant fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,
till fängelse i högst sex månader dömas.
Stockholm den 5 juni 1910.
Med undersåtlig vördnad.
101455
Stockholm 1910. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.