Riksdagens Skrifvelse Nr 170

1

Nr 170.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till grunder för förvaltningen
af vissa kronan tillhöriga vattenfall samt en i
ämnet väckt motion.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 112).

Till Konungen.

I en till Riksdagen aflåten proposition (nr 201) af den 8 april 1910
liar Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt utdrag af protokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen antaga följande
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 38 Iläft. (Nr 170.) 1

2

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

Förslag

till

grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall.

1 §■

Nedan angifna vattenfall och för deras tillgodogörande afsedda
fastigheter skola förvaltas af vattenfallsstyrelsen nämligen:

a) kronan tillhöriga vattenfall i Göta älf;

b) Ålfkarleby vattenfall;

c) de vattenfall, som redan inköpts eller framdeles komma att förvärfvas
för elektrisk drift å statsbanorna, där ej Kungl. Maj:t för särslcildt
fall förordnar, att förvaltningen af sådant vattenfall. eller för
dess tillgodogörande afsedd fastighet eller del däraf skall tillkomma
annan myndighet;

d) sådana i Norrland belägna vattenfall, som enligt särskilda bestämmelser
i afvittringsförfattningarna reserverats för kronans räkning,
samt

e) kronan tillhöriga vattenfall, hvilka enligt särskilda beslut, som
af Kungl. Maj:t meddelas, öfverflyttas från annan myndighet till förvaltning
af styrelsen.

2 §.

Där vattenfall, som förvaltas af vattenfallsstyrelsen, icke tagits
i anspråk för kronans räkning, ankomme på Kungl. Maj:t att förordna,
huruvida det må af kronan med eller utan utmål af mark upplåtas
åt annan till nyttjande. Har förordnande meddelats om upplåtelse
till nyttjande af vattenfallslägenhet, som nu sagts, skall lägenheten i
enlighet med här nedan stadgade grunder genom styrelsens försorg
upplåtas på arrende.

3 §.

Skall vattenfallslägenhet utarrenderas, åligger. det vattenfallsstyrelsen,
där ej på grund af äganderättsförhållandena i afseende a vattendraget
eller de strandområden, som erfordras för tillgodogörande af

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

3

vattenkraften, eller till följd af andra särskilda omständigheter ett offentligt
utbjudande af arrendet icke skäligen bör ifrågakomma, att genom
kungörelse, som införes i allmänna tidningarna och i tidningar inom
orten samt i vattenfallsstyrelsens lokal offentligen anslås, infordra skriftliga
anbud å arrendet. I kungörelsen skall lämnas uppgift å vattenfallets
läge och beskaffenhet jämte öfriga nödiga anvisningar.

Anbud skall innehålla uppgift å arten af den anläggning, för hvars
drift anbudsgifvaren vill arrendera lägenheten, samt vara åtföljdt af,
förutom så beskaffad säkerhet, som i 11 § sägs, nödiga uppgifter om
de anordningar, han har för afsikt att vidtaga för tillgodogörande af
vattenkraften.

Vattenfallsstyrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande,
som för sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där han icke befinnes olämplig
till arrendator; styrelsen dock obetaget att antaga lägre anbud, där
de anläggningar, som planeras af den, som afgifvit det lägre anbudet,
kunna antagas lända till större fördel för kronan.

År antagligt anbud icke afgifvet, eller har på grund af omständigheter,
som förut nämnts, offentligt utbjudande icke ägt rum, ankommer
det på vattenfallsstyrelsen att, på sätt den finner lämpligast,
vidtaga åtgärder för lägenhetens utarrendering. Finnes utarrendering
på antagliga villkor icke kunna ske, åligger det vattenfallsstyrelsen att
därom göra anmälan till Kungl. Maj:t.

4 §•

l:o. Upplåtelse af vattenfallslägenheten på arrende skall, då vattenfallet
är bebyggdt, ske för en tid af fyrtio år men eljest för en tid af
fyrtiofem år; dock må erforderlig inskränkning göras i arrendetiden,
när särskilda omständigheter därtill föranleda. Visar sig, att vattenfallets
bebyggande till följd af omständigheter, som icke vid aftalets ingående
varit förutsedda, kräfver längre tid än fem år, må vattenfallsstyrelsen
medgifva skälig förlängning af arrendetiden.

Då fråga är om utarrendering af bebyggdt vattenfall, må arrendatorn
i arrendeaftalet berättigas att efter arrendetidens utgång för den
tid, som i nämnda aftal bestämmes, samt mot den arrendeafgift och de
villkor i öfrigt, hvilka med hänsyn till de vid arrendetidens utgång rådande
förhållanden kunna anses skäliga, få lägenheten åt sig ånyo upplåten,
såvida icke vattenfallsstyrelsen senast fem år före arrendetidens utgång
underrättar honom, att dylik förlängning icke af kronan medgifves.
Det åligger dock arrendatorn att senast tre år före arrendetidens ut -

4

''Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

gång lämna vattenfallsstyrelsen uppgift, huruvida lian vill begagna sig
af sin rätt till förnyad upplåtelse, eller vare sin rätt därtill förlustig.

Upplåtes vattenfallet i obebyggdt skick, skall kronan vara berättigad
att vid arrendetidens utgång återtaga det utarrenderade mot
erläggande af lösen för de arrendator!! tillhöriga, å vattenfallslägenheten
befintliga vattenverksbyggnader äfvensom annan i arrendeaftalet angifven,
honom tillhörig och å lägenheten befintlig egendom, som erfordras
för vattenkraftanläggningens drift, såsom byggnader, maskiner, ledningar
och dylikt. Vill kronan begagna sig af rättighet, som nu är sagd,
vare dock skyldig att senast fem år före arrendetidens utgång underrätta
arrendatorn om sin afsikt att återtaga vattenfallslägenheten. Gör
ej kronan det, skall arrendatorn, därest han senast tre år före arrendetidens
slut meddelat vattenfallsstyrelsen sin önskan att erhålla förnyad
upplåtelse af vattenfallslägenheten, vara berättigad att för en tid af
trettio år få lägenheten till sig ånyo upplåten mot den arrendeafgift
och de villkor i öfrigt, hvilka med hänsyn till då rådande förhållanden
kunna anses skäliga.

När särskilda omständigheter därtill föranleda, må Kungl. Maj:t
medgifva utsträckning af arrendetiden utöfver hvad här ofvan sägs,
dock ej längre än att upplåtelsetiden under första och andra arrendeperioden
sammanlagdt uppgår till högst nittio år.

2:o. Vid utgången af den tid, för hvilken arrendatorn kan erhålla
förnyad upplåtelse af vattenfallslägenheten, vare han pliktig att utan
lösen till kronan afstå de honom tillhöriga, å lägenheten befintliga
vattenverksbyggnader äfvensom annan i aftalet angifven, honom tillhörig
och å lägenheten befintlig egendom, som erfordras för vattenkraftanläggningens
drift.

Vill arrendatorn icke begagna sig af den optionsrätt, som tillkommer
honom enligt hvad här ofvan under l:o sägs, eller skulle
arrendet under första arrendeperioden upphöra till följd af förverkande,
skall arrendatorn vara skyldig att till kronan utan lösen afstå de honom
tillhöriga, å vattenfallslägenheten befintliga vattenverksbyggnader. Har
förverkande skett under den tid det nya aftalet gäller, är arrendatorn
pliktig att till kronan utan lösen afstå, förutom nämnda vattenverksbyggnader,
jämväl annan i aftalet angifven, honom tillhörig och å lägenheten
befintlig egendom, som erfordras för vattenkraftanläggningens
drift.

3:o. Med vattenverksbyggnader afses i dessa grunder anordningar
dels för vattnets dämning och ledande till och från kraftanläggningen,
såsom dammar, rännor, kanaler, tuber, tunnlar och turbinkammare, dels

5

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

ock för flottningen och fiskens gång, såsom flottningsutskof, timmerledare,
laxtrappor och ålledare, äfvensom hvad till dylika anordningar
hör, såsom luckor med manöveranordningar, isgrindar och dylikt.

4:o. Uttrycklig bestämmelse om hvad på grund af denna § skall
gälla skall intagas i arrendeaftalet.

De vattenverksbyggnader och den öfriga egendom, som, enligt
hvad här ofvan i denna § sägs, antingen skola af kronan öfvertagas
mot lösen eller ock af arrendatorn utan lösen afstås till kronan, skola
därjämte i arrendeaftalet noggrannt angifvas.

5 §•

Arrendator skall i arrendeaftalet åläggas att, innan vattenfallets
bebyggande far påbörjas, till vattenfallsstyrelsen ingifva förslag till de
anordningar för vattenkraftens utnyttjande, hvilka han har för afsikt att
vidtaga; och skall vattenfallsstyrelsen tillse, att de anläggningar, som
af arrendatorn tillämnas, icke komma att hindra eller i högre grad
försvåra ytterligare tillgodogörande af vattenkraften i vattendraget eller
genomförande af reglering af detsamma. Vattenfallsstyrelsen skall därjämte
i arrendeaftalet förbehållas rätt att öfvervaka, att de anläggningar,
som af arrendatorn utföras, varda verkställda på ändamålsenligt
och betryggande sätt samt i öfverensstämmelse med af vattenfallsstyrelsen
godkända ritningar.

Vill arrendatorn efter vattenkraftanläggningens fullbordande utföra
nyanläggningar för ytterligare utnyttjande af vattenkraften eller
ändra redan befintliga dylika anläggningar, vare han skyldig att inhämta
vattenfallsstyrelsens medgifvande härtill, och skall hvad i första
stycket är sagdt äga tillämpning jämväl i afseende å dylika anläggningar.

6 §.

I arrendeaftalet skall föreskrifvas, att, om arrendatorn vid utförande
af vattenkraftanläggningen gör större afvikelse från de af vattenfallsstyrelsen
godkända ritningarna till anläggningen eller icke ställer sig
till efterrättelse de föreskrifter, som af vattenfallsstyrelsen meddelats i
och för anläggningens utförande på ändamålsenligt och betryggande
sätt, arrenderätten skall, om kronan det påfordrar, vara af arrendatorn
förverkad och kronan vara berättigad att uppsäga aftalet.

Därest i arrendeaftalet stadgas skyldighet för arrendatorn att inom
viss föreskrifven tid hafva påbörjat arbetet med vattenfallets bebyg -

6 Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

gande eller hafva fullbordat anläggningen i dess helhet, skall i aftalet
tillika intagas bestämmelse därom, att arrendatorn, i händelse af försummelse
i nämnda hänseende, skall, om sådant å kronans vägnar yrkas,
anses hafva förverkat arrenderätten och kronan förty vara berättigad
att uppsäga aftalet.

Innehåller arrendeaftalet förbehåll därom, att upplåten vattenkratt
eller däraf framställd energi skall användas för visst angifvet ändamål,
och tager arrendatorn vattenkraften eller energien i anspråk för annat
ändamål än sålunda förutsatts, skall, om kronan det påfordrar, arrenderätten
jämväl vara förverkad och kronan vara berättigad att uppsäga
aftalet. Förbehåll härom skall intagas i arrendeaftalet.

7 §•

Sker sådan reglering af sjö eller annat vattendrag, hvarigenom
upplåtet vattenfall tillskyndas fördel, vare arrendatorn skyldig vidkännas
skälig förhöjning i arrendeafgiften för den genom regleringen vunna
ökning af vattenkraft, som af honom tages i anspråk.

Förbehåll om hvad sålunda skall gälla skall intagas i arrendeaftalet.

8 §.

Arrendatorn skall tillförbindas att i inländsk brandförsäkringsanstalt
för kronans räkning ombesörja och utan afdrag å arrendet bekosta
brandförsäkring till fulla värdet af å lägenheten befintliga, kronan tillhöriga
byggnader, maskiner, ledningar och annat dylikt af beskaffenhet
att böra försäkras mot eldskada; och skall åt vattenfallsstyrelsen, förbehållas
rätt att, när anledning därtill förekommer, bestämma, hvilken
del af nämnda egendom skall försäkras, det belopp, hvarför försäkring
bör sökas, samt den anstalt, där försäkringen må äga rum.

Därjämte skall arrendatorn i aftalet förpliktas att, i enlighet med
hvad i aftalet närmare bestämmes, för vattenfallsstyrelsen förete bevis
därom, att brandförsäkringen fortfarande gäller.

9 §•

l:o. Inträffar brandskada å egendom, som afses i 8 §, skall skadan
genom arrendatorns försorg botas. Kronan skall äga uppbära brandskadeersättningen,
hvilken, sedan vattenfallsstyrelsen fastställt plan för
byggnaden eller för anskaffning af de maskiner, ledningar och annat

7

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

dylikt, som skall ersätta det, som genom branden förstörts, af kronan
tillhandahålles arrendatorn i den mån sådant för ändamålet erfordras.

Öfverstiger kostnaden för skadans botande den kronan tillerkända
ersättningen, skall det Överskjutande beloppet tillhandahållas arrendatorn
af kronan, där ej särskild öfverenskommelse kan träffas därom,
att denna Överskjutande kostnad skall af arrendatorn förskjutas eller
af honom gäldas.

2:o. Varder kronan tillhörig, å lägenheten befintlig byggnad af
annan anledning än här ofvan under l:o omförmäles utan arrendatorns
vållande förstörd eller så skadad, att nybyggnad erfordras, åligger
det kronan, där icke byggnaden utan olägenhet kan undvaras, att utan
oskäligt dröjsmål ombesörja nybyggnaden; underlåter kronan det, äge
arrendatorn uppsäga aftalet och njute skadestånd.

3:o. Skulle skada, som ofvan i mom. l:o och 2:o sägs, inträffa
under sådan tid eller vara af sådan art, att enligt vattenfallsstyrelsens
bedömande dess botande, med hänsyn till vattenfallslägenhetens afsedda
användning efter arrendetidens utgång, icke för kronan medför nytta,
skall kronan vara berättigad att uppsäga arrendeaftalet och återtaga
hvad som utarrenderats; och skall i dylikt fall tillämpas hvad i 13 § för
där afsedt fall stadgas om skyldighet för kronan att utgifva lösen,
ersättning eller skadestånd.

4:o. Var skada, som här ofvan under 2:o afses, ringare än där
omförmäles, ligge å arrendatorn att på egen bekostnad ombesörja dess
botande.

5:o. Förbehåll om hvad enligt denna § skall gälla skall intagas i
arrendeaftalet.

10 §.

Arrendatorn skall tillförbindas att på egen bekostnad uppföra och
underhålla all den stängsel, som af vattenfallsstyrelsen pröfvas erforderlig
för lägenhetens afskiljande från annan egendom.

u §•

Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevillkoren bör för en tid
af minst fem och högst åtta år vara ställd borgen ingången antingen
såsom för egen skuld af bankinrättning, hvars bolagsordning blifvit af
Kungl. Maj:t fastställd, eller ock, där vattenfallsstyrelsen prof var sådant
kunna ske, af minst två personer, de där borga en för bägge och
bägge för en såsom för egen skuld, och hvilkas vederhäftighet är af

8

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande eller domaren styrkt. Ansvarighet
på grund af dylik borgen må dock icke utsträckas utöfver den tid, för
hvilken borgen blifvit ingången.

Arrendator, som sådant föredrager, må antingen, jämte ställande
af borgen för arrendevillkoren i öfrigt, såsom säkerhet för arrendeafgiftens
erläggande aflämna af staten, konungariket Sveriges stadskypotekskassa,
allmänna hypoteksbanken eller af kommuner med Kungl.
Maj:ts tillstånd utgifna obligationer eller andra af vattenfallsstyrelsen
godkända säkerhetshandlingar, motsvarande två års arrendeafgift, eller
ock, i stället för borgen för uppfyllande af arrendevillkoren i deras helhet,
nedsätta dylika obligationer eller andra säkerhetshandlingar till
belopp, uppgående till fem års arrendeafgift, samt, där vattenfallet utarrenderats
i obebyggdt skick, därutöfver till belopp, motsvarande fem
procent af den utaf vattenfallsstyrelsen uppskattade anläggnings- och
anskaffningskostnaden för de vattenverksbyggnader och den öfriga egendom,
som enligt bestämmelse i aftalet kunna komma att utan lösen
tillfalla kronan.

I afseende å obligationernas uppskattning gälle enahanda bestämmelser,
som äro meddelade i fråga om obligationer vid uppbördsborgen.

Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen blifvit
ställd, skall ny borgen aflämnas, så beskaffad som ofvan sägs. Angående
arrendators skyldighet i sistnämnda hänseende skall uttrycklig
bestämmelse intagas i aftalet med stadgande såsom äfventyr för underlåtenhet
att fullgöra densamma, att vattenfallsstyrelsen skall vara berättigad
att uppsäga aftalet samt kronan äga bekomma ersättning för
skada.

12 §.

l:o. Alla å lägenheten befintliga vattenverksbyggnader äfvensom
annan egendom, som enligt bestämmelse i aftalet skall utan lösen tillfalla
kronan, skola, där ej på grund af särskilda omständigheter medgifves
undantag, af arrendatorn så vårdas och underhållas, att de under
hela arrendetiden äro i fullgodt stånd. Eftersätter arrendatorn hvad
sålunda åligger honom, vare han skyldig att till kronan utgifva ersättning,
när lägenheten afträdes.

2:o. Kronan tillhörig, å lägenheten befintlig egendom af annat
slag än vattenverksbyggnader skall af arrendatorn vårdas och underhållas,
så att icke något under arrendetiden försämras. Eftersätter
arrendatorn hvad sålunda åligger honom, vare han pliktig att utgifva

Riksdagens Skrifvelse Nr 170. 9

ersättning till kronan, när lägenheten afträdes; tinnes arrendator! då
hafva afhjälpt brist, som befanns vid tillträdet, njute han därför godtgörelse
af kronan.

3:o. I fråga om egendom, som här ofvan under l:o och 2:o afses,
skall hvad i 2 kap. 10 § andra stycket, 11 § andra och tredje styckena
samt 12 och 13 §§ af lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till
fast egendom stadgas angående syn å utarrenderad fastighet i tillämpliga
delar lända till efterrättelse. Syn, som jämlikt nämnda stadganden
hålles å egendom, hvarom nu är fråga, skall förrättas af tre eller, där
någondera parten det påfordrar, fem ojäfviga, sakkunniga män; och
skall sådan underrättelse om syn, hvarom i 12 § af nämnda lag förmärs,
alltid, där den skall medföra laga verkan, delgifvas vattenfallsstyrelsen.
Angående utseende af synemän förfares såsom här nedan i
15 § är stadgadt rörande val af skiljemän.

4:o. Förbehåll angående hvad här ofvan under l:o, 2:o och 3:o
föreskrifves skall intagas i arrendeaftalet.

13 §.

I arrendeaftalet skola vidare, där ej särskilda omständigheter påkalla
undantag, införas följande bestämmelser:

l:o. Sedan tjugu år förflutit från arrendetidens början, skall kronan,
såvida Kungl. Maj:t pröfvar sådant vara nödvändigt för tillgodoseende
af något kronans ändamål, vara berättigad att när som helst
under arrendetiden efter arrendatorn två år förut lämnad underrättelse
återtaga hvad som utarrenderats samt inlösa å lägenheten befintliga,
arrendatorn tillhöriga vattenverksbyggnader och annan egendom, som
enligt bestämmelse i aftalet skola utan lösen tillfalla kronan. Vill
kronan begagna sig af rätt, som nu är sagd, vare, där arrendatorn det
yrkar, kronan skyldig att jämväl inlösa öfrig arrendatorn tillhörig och
å lägenheten befintlig egendom, som användes för anläggningens drift,
såsom byggnader, maskiner, ledningar och dylikt.

Dessutom vare kronan pliktig att utöfver den lösen, som sålunda
skall utgå, till arrendatorn utgifva ersättning för mistning af arrendet
under den del af arrendetiden, som återstår, då inlösen sker. Där så
lämpligen kan ske, skall denna ersättning utgå i form af kraft.

Kommer genom inlösningen arrendatorn tillhörig, utanför vattenfallslägenhoten
belägen egendom, såsom fabrik eller annan anläggning,
som drifves genom kraft från vattenfallet, eller ock byggnad eller annan
anläggning, som tillkommit för vattenkraftens tillgodogörande, att
Bill. till Biksd. Prof. 1910. It) Sami. 1 Afl. 1 Band. 38 lliift. 2

10

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

lida synnerlig minskning i värde, äge arrendator! påfordra, att nämnda
egendom med maskiner och tillbehör äfvensom den mark, hvarå den
ligger, där denna mark tillhör arrendatorn, skall af kronan inlösas.

Har arrendatorn ingått aftal med annan om leverans af kraft från
vattenkraftanläggningen, vare kronan, där ej kronan vill öfvertaga leveransen,
pliktig att hålla arrendatorn skadeslös för det skadestånd, hvilket
arrendatorn kan kännas skyldig utgifva till leveranstagaren, dock ej
med högre belopp än som motsvarar den kostnadsökning, som under
den återstående delen af leveranstiden, men i intet fall längre än till
utgången af arrendetiden, tillskyndas leveranstagaren för anskaffande af
annan drifkraft till den myckenhet aftalet gäller. Var aftalet ingånget
efter det kronan underrättat arrendatorn, att fråga väckts om anläggningens
inlösande för kronans räkning, äge dock arrendatorn ej rätt
till dylik ersättning af kronan.

2:o. Upphör arrendet af anledning, som härofvan i denna § under
l:o sägs, skall ersättningen för den arrendatorn tillhöriga, å lägenheten
befintliga egendom, som enligt aftalet skulle vid arrendetidens utgång
utan lösen hemfalla till kronan, bestämmas till ett belopp, hvilket motsvarar
samma egendoms anläggnings- eller anskaffningskostnad, minskad
dels med amortering, som skäligen kan anses belöpa å den del af arrendetiden,
hvilken vid inlösningen förflutit, dels ock med kostnaderna för
dess försättande i fullgodt skick, därest brister skulle i sådant afseende
förefinnas.

För annan arrendatorn tillhörig egendom, som här ofvan under
l:o omförmäles, skall ersättning utgå efter fidla värdet vid tiden för
inlösningen. Kostnad, som göres å anläggningen efter det arrendatorn
af kronan erhållit underrättelse att fråga väckts om anläggningens inlösande
för kronans räkning, må vid värdets eller ersättningens bestämmande
tagas i beräkning, allenast så vidt kostnaden pröfvas hafva varit
nödig och nyttig samt icke företagen i uppenbar afsikt att vinna högre
ersättning.

3:o. År frågan om beloppet af lösen eller ersättning, som här
ofvan under l:o och 2:o sägs, icke slutligen afgjord före utgången af
det år, som följer närmast efter det, under hvilket värderingen skett,
skall ny värdering äga ruin, därest någondera parten det fordrar.

14 §.

När arrende upphör, skall arrendatorn hembjuda kronan till inlösen
de delar af anläggningen jämte därtill hörande maskiner, ledningar,

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

11

transformatorstationer och öfriga byggnader, hvilka finnas å vattenfallslägenheten
och icke enligt bestämmelse i arrendeaftalet skola utan lösen
tillfalla kronan. Vill kronan i andra fall, än då lösensskyldighet jämlikt
4 § l:o tredje stycket, 9 § 3:o samt 13 § åligger kronan, ej helt
eller delvis inlösa hvad sålunda hembjudits, eller har kronan ej inom
två månader efter det hembud gjordes förklarat sig därtill villig, äge
arrendatorn bortföra egendomen eller den del däraf, som kronan icke
önskar öfvertaga. År hvad arrendatorn sålunda äger från vattenfallslägenheten
skilja icke bortfördt inom viss, af vattenfallsstyrelsen förelagd
tid, tillfälle det kronan utan lösen; äge ock kronan, där kronan
det hellre vill, låta på arrendatorns bekostnad bortföra egendom, hvarom
nu är fråga. Förbehåll angående hvad i denna § förskrifves skall intagas
i arrendeaftalet.

15 §.

l:o. Lösen, ersättning eller skadestånd, som jämlikt bestämmelserna
i 4 § l:o, 9 §, 13 § l:o och 2:o eller 14 § kronan finnes skyldig
att utgifva, skall, där parterna icke kunna enas om löseskillingens,
ersättningens eller skadeståndets belopp, bestämmas af tre eller, om
någondera parten det påyrkar, fem ojäfviga, sakkunniga skiljemän. I
skiljenämnd, som nu är sagd, äge parterna insätta lika antal ledamöter,
hvarefter de sålunda utsedda tillkalla ytterligare en skiljeman såsom
ordförande. Tredskas någondera parten att utse skiljeman eller kunna
de utsedda ej förena sig om valet af ordförande, äge Kungl. Mapts
befallningshafvande i det län, inom hvilket vattenfallet är beläget, eller,
där vattenfallet ligger på gränsen mellan två län, Kungl. Mapts befallningshafvande
i båda länen gemensamt att förordna om valet. Nöjes
ej part med hvad de flesta skiljemännen säga, gälle hvad därom finnes
stadgadt i 2 kap. 8 § af lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till
fast egendom. Kunna parterna ej enas om den förhöjning i arrendeafgiften,
som enligt 7 § kan ifrågakomma, skall afgiften bestämmas i
den här ofvan stadgade ordning.

2:o. Skall eljest enligt bestämmelse i aftalet eller ock enligt allmän
lag kronan gälda skadestånd i följd af arrendes upphörande, eller
är af sådan anledning arrendatorn enligt bestämmelse i aftalet eller enligt
allmän lag skadeståndsskyldig, gälle i fråga om bestämmande af
skadeståndets belopp hvad här ofvan under l:o sägs.

3:o. Förbehåll angående hvad under l:o och 2:o föreskrifves skall
intagas i arrendeaftalet.

12 Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

16 §.

Ej må arrenderätt till vattenfallslägenhet eller till utmål, som
särskildt upplåtits, af arrendatorn öfverlåtas utan vattenfallsstyrelsens
medgifvande.

Förbehåll härom skall intagas i aftalet.

Dessa grunder träda i kraft genast efter det kungörelse om desamma
af Kungl. Maj:t utfärdats.

Vattenfallen torde vara de af vårt lands mera betydande naturtillgångar,
som hittills minst utnyttjats. Då emellertid ett rationellt
tillgodogörande däraf otvifvelaktigt skulle mäktigt främja vårt obe- •
roende gentemot utlandet samt inom förhållandevis kort tid kunna
ej oväsentligt förbättra vårt lands ekonomiska ställning ej minst genom
motsvarande minskning i den landets handelsbalans tyngande kolimporten,
synes det Riksdagen vara af synnerlig vikt, att hvad i berörda
afseende kan åtgöras snart blifver gjordt. Detta torde i främsta
rummet gälla staten såsom den utan gensägelse största vattenfallsägaren.
För statens direkta tillgodogörande af sina vattenfall hafva visserligen
redan rätt omfattande åtgärder vidtagits och ytterligare åtgärder torde
efter hand för samma ändamål blifva vidtagna. Emellertid torde, åtminstone
inom en öfverskådlig framtid, största delen af kronans vattenfall
icke kunna utnyttjas på nämnda sätt. Det synes då ligga i sakens
natur att desamma, i hvad de icke behöfva reserveras för något statens
eget behof, som nu kan förutses, ställas till industriens och näringarnas
förfogande. Och ju förr detta sker, desto bättre med hänsyn
såväl till den direkta inkomst, som därigenom kan tillföras statsverket
i form af arrendemedel, som äfven och framför allt till det uppsving
i vårt lands näringslif, som däraf borde kunna förväntas.

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

13

Beträffande sättet för fallens upplåtande åt industrien vore väl
för den enskilda näringsidkaren fördelaktigast att få med äganderätt
förvärfva den kraftkälla, hvaraf han är i behof. Men då det näppeligen
torde kunna ifrågasättas, att staten, åtminstone annat än undantagsvis,
skulle afhända sig egendom af ifrågavarande slag, synes någon
annan form för vattenfallens upplåtande än medelst nyttjanderätt icke
böra förekomma. Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag afser ock
uteslutande denna upplåtelseform.

I hvad mån vattenfallsupplåtelserna kunna blifva begärliga för
industrien beror gifvetvis i synnerligen hög grad på den större eller
mindre svårigheten att hopbringa nödigt kapital för utförandet af de
tilltänkta vattenkraftanläggningarna. Då för närvarande anläggningar
af nämnda slag arbeta under synnerligen tryckta kreditförhållanden,
hade det varit önskvärd!, att det, enligt hvad af statsrådsprotokollet
framgår, under utarbetning varande, lättnad i nämnda kreditförhållanden
åsyftande förslaget till lag om vattenfallsrätt blifvit framlagdt för
Riksdagen samtidigt med nu förevarande förslag, då utan ett dylikt
rättsinstitut ringa utsikter torde finnas att få åtminstone de större
vattenfallen för kronan förmånligt utarrenderade och för industrien
snart tillgodogjorda. Att så icke skett, synes emellertid ej böra utgöra
hinder för fastställandet af grunder för förvaltningen af statens vattenfall.
Dock anser Riksdagen sig böra framhålla nödvändigheten däraf,
att en lagstiftning af nyssnämnda art med det snaraste åvägabringas,
för att ändamålet med ifrågavarande upplåtelser skall kunna vinnas.

För upplåtelse af vattenfallslägenhet enligt förevarande grunder
skall naturligtvis gälla hvad i 2:dra kap. 43 § af lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom är stadgadt för så kalladt
lägenhetsarrende. I likhet med hvad som iakttagits i de af 1908 års
Riksdag antagna förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner
har vid uppgörande af ifrågavarande förslag afsetts, att
de bestämmelser i nyttjanderättslagen, som äro af dispositiv natur,
skola lända till efterrättelse, i den mån de icke äro mindre lämpliga
för det särskilda slag af upplåtelse, hvarom här är fråga. De regler,
som innefattats i förslaget, hafva därför hufvudsakligen karaktär af
supplerande bestämmelser till hvad nyttjanderättslagen stadgar om
lägenhetsarrende.

Vid granskning af det i propositionen framlagda förslaget har
Riksdagen icke funnit något att i hufvudsak däremot erinra. Beträf -

14

Riksdagens Skrifvelse Nr 170-

fande dess särskilda bestämmelser har Riksdagen dock i nedan angifva
hänseenden hyst från förslaget afvikande mening.

§2. I anledning af en inom Riksdagen väckt motion har Riksdagen,
då ifrågavarande bestämmelser afse tillgodogörande för det allmänna
eller för industriella behof af i riket befintlig vattenkraft, som är
i kronans ägo, samt det synes vara lika angeläget att, där kronan är
delägare i vattenfall, denna omständighet icke till skada för näringslifvet
och andra allmänna intressen må lägga hinder i vägen för tidigaste
och bästa möjliga utnyttjande af befintlig vattenkraft, funnit sig böra efter
16 § i en särskild paragraf införa uttrycklig bestämmelse därom, att ifrågavarande
grunder skola gälla jämväl för arrende af vattenfallslägenhet,
beträffande hvilken kronans äganderätt är föremål för tvist.

§ 3. Enligt stadgandet i tredje stycket af denna paragraf äger
vattenfallsstyrelsen att, då flere anbud afgifvits å ett utbjudet arrende
af en vattenfallslägenhet, till arrendator antaga den högstbjudande, som
för sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där han icke befinnes olämplig
till arrendator; styrelsen dock obetaget att antaga lägre anbud, där de
anläggningar, som planeras af den, som afgifvit det lägre anbudet,
kunna antagas lända till större fördel för kronan.

I motiveringen härtill anföres af chefen för civildepartementet, att,
om också företrädet mellan flere sökande i allmänhet borde gifvas åt
den, som bjöde högsta arrendesumman, andra hänsyn ofta nog betingade
frångående af denna regel. Att sålunda ändamålet med vattenkraftens
tillgodogörande därvidlag kunde komma att spela en afgörande
roll syntes tydligt. Därest exempelvis i konkurrens mellan två industrier
den ena komme att skänka sysselsättning åt väsentligt större antal
arbetare än den andra, borde denna omständighet väga tungt i
vågskålen till förmån för den förra. Jämväl andra förhållanden borde
tagas i noggrant öfvervägande vid valet mellan flera sökande, som anmält
sig, så exempelvis en viss industris betydelse ur nationalekonomisk
synpunkt.

Riksdagen gillar till fullo hvad departementschefen sålunda anfört
till stöd för stadgandet, men finner stadgandets formulering icke fullt
motsvara den uttalade afsikten. Sådant stadgandet är affattadt i Eders
Kungl. Maj:ts förslag, skulle det nämligen kunna tydas så, att ett lägre
anbud endast finge antagas, om det vore för kronan i egenskap af vattenfallslägenhetens
ägare till större fördel. För undvikande af en sådan
tolkning har Riksdagen vidtagit en mindre redaktionell förändring uti
paragrafen.

15

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

§4. I denna paragraf stadgas såsom normal upplåtelsetid af
vattenfallslägenhet fyrtio år, då vattenfallet är bebyggdt, men eljest fyrtiofem
år, hvilken tid kan under vissa angifna förhållanden vid arrendets
utgång förlängas. Vidare kan, när särskilda omständigheter därtill
föranleda, Kungl. Maj:t medgifva ytterligare utsträckning af arrendetiden,
dock ej längre än att hela upplåtelsetiden uppgår till högst
nittio år.

Såsom motiv till förslaget om rätt för Kungl. Maj:t att sålunda
på grund af särskilda omständigheter medgifva förlängning af arrendetiden
har hufvudsakligen anförts, att det understundom kunde blifva
nödigt att utsträcka tiden för upplåtelsen, för att det öfver hufvud taget
skulle blifva möjligt att erhålla någon spekulant å kraft från vissa
vattenfall. De omständigheter, som borde föranleda en dylik utsträckning,
kunde uppenbarligen vara höga byggnadskostnader, men äfven
andra förhållanden kunde medföra sådan verkan, exempelvis olämpligt
läge för vattenfallet, fjärran från tidsenliga kommunikationer.

Af propositionen framgår, att staten har sina största tillgångar på
vattenkraft i Norrland. Vattenfallen därstädes äro utan tvifvel dyrare
att bebygga än vattenfallen i landets öfriga delar, och i kommunikationshänseende
ligga de illa till, allt omständigheter, som enligt hvad
ofvan sagts skulle berättiga Kungl. Maj:t att medgifva utsträckning af
upplåtelsetiden. Med hänsyn till att dylika omständigheter således
torde i regel förekomma, har Riksdagen ansett lämpligt att höja normaltiden
för första arrendeupplåtelsen, i hvilket afseende Riksdagen
funnit sig böra fastställa femtio år för bebyggdt och femtiofem år för
obebyggdt vattenfall.

Såsom en följd häraf har Riksdagen funnit Kungl. Maj.ts rätt att
på grund af särskilda omständigheter medgifva utsträckning af arrendetiden
böra något utvidgas, dock ej längre än att hela upplåtelsetiden
uppgår till högst nittiofem år.

§ 6. Därest en arrendator skulle använda upplåten vattenkraft
eller däraf framställd energi till annat ändamål än som i kontraktet
funnes angifvet, skulle han enligt sista stycket af denna § — äfven
om han sålunda användt endast kraft, som han ej kunnat bruka för
det kontraktsenliga ändamålet, eller blott obetydlig del af den kraft,
han kunnat kontraktsenligt bruka — hafva, om kronan det påfordrade,
förverkat sin arrenderätt. Med afseende härå har Riksdagen funnit
stadgandet i nämnda stycke för arrendatorn alltför strängt, hvadan
Riksdagen vidtagit en ändring af stycket därhän, att nyssberörda påföljd
af kontraktsvidrig användning af upplåten kraft ondast inträder, när

16 Riksdagens Skrifvelse Nr 110.

kraften användes i sådan omfattning, att det ursprungliga ändamålet
eftersättes.

§ 8. Arrendatorn skall vid utgången af andra arrendeperioden till
kronan utan lösen afstå honom tillhöriga å vattenfallslägenheten befintliga
för vattenkraftanläggningens drift erforderliga byggnader m. in.
Vid sådant förhållande synes han också böra tillförbindas att hålla denna
egendom, därest den är af beskaffenhet att böra mot eldfara försäkras,
till fulla värdet brandförsäkrad. Riksdagen har fördenskull funnit ett
tillägg till 8 § vara i detta hänseende erforderligt.

§ 9 mom. l:o. På grund af det tillägg, Riksdagen gjort till nästföregående
§, har en mindre redaktionell ändring måst vidtagas i ifrågavarande
§ och mom.

§ 9 mom. 2:o. Då i detta moment stadgas skyldighet för kronan
att, när kronan tillhörig byggnad af annan anledning än vådeld och
utan arrendatorns vållande varder förstörd eller så skadad, att nybyggnad
erfordras, utan oskäligt dröjsmål ombesörja nybyggnad, därest icke
byggnaden utan olägenhet kan undvaras, så torde därmed icke afses
endast sådant fall, då den skadade byggnaden måste från grunden ånyo
uppföras; äfven ombyggnad eller en därmed likställd mera omfattande
reparation kan komma att därunder hänföras. Af denna anledning bär
Riksdagen omformulerat momentet i nämnda syfte och har detsamma
därvid i tillämpliga delar bringats i öfverensstämmelse med stadgandet
i 2 kap. 15 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

§ 9 mom. 3:o. Den i detta moment kronan tillerkända rätt. att
uppsäga arrendeaftalet har synts Riksdagen alltför ovillkorlig. Om
arrendatorn skulle finna med sin fördel förenligt att, för att undgå
uppsägelsen, på egen bekostnad bota skadan, torde han ej böra förvägras
detta. Riksdagen har alltså vidtagit en därhän syftande ändring af
momentet.

§ 12 mom. l:o. Med. anslutning till hvad Riksdagen anfört om ändring
af 8 § har Riksdagen ansett ett tillägg böra göras till 12 § för att
tjäna till efterrättelse för det fall, att arrendatorn underlåter att bota
brandskada å sådan honom tillhörig egendom, som vid arrendetidens
slut skall utan lösen tillfalla kronan.

§ 13 mom. l:o. I fjärde stycket af detta moment stadgas, i fråga
om ersättning, som vid kronans inlösande af vattenkraftsanläggning må
* tillkomma arrendatorn för skadestånd, som han kan kännas skyldig utgifva
på grund af ingånget aftal om leverans af kraft från anläggningen,
att arrendatorn ej skall hafva rätt till dylik ersättning af kronan,
om aftalet var ingånget efter det kronan underrättat arrendatorn, att

17

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

fråga väckts om anläggningens inlösande för kronans räkning. Med
den formulering, stadgandet sålunda erhållit i förslaget, skulle en arrendator
kunna blifva nödsakad att högst betydligt inskränka sig i
utnyttjandet af vattenkraften, blott fråga väckts om anläggningens inlösande,
huru ringa utsikt än förefunnes för att den ifrågasatta inlösningen
skulle blifva verklighet. Riksdagen har emellertid funnit det
billigt, att arrendatorn icke nödgas underkasta sig några inskränkningar
i förfogandet öfver vattenkraften, förrän frågan om kronans inlösande af
anläggningen mera stadgats. Med hänsyn härtill har Riksdagen affattat
bestämmelsen i öfverensstämmelse med vattenfallskommitterades i ämnet
uttalade mening, nämligen att arrendatorns rätt till ersättning skulle
upphöra, först sedan kronan underrättat honom om sin afsikt att inlösa
anläggningen.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen antagit följande

Grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall.

1 §•

Nedan angifna vattenfall och för deras tillgodogörande afsedda
fastigheter skola förvaltas af vattenfallsstyrelsen nämligen:

a) kronan tillhöriga vattenfall i Göta älf;

b) Ålfkarleby vattenfall;

c) de vattenfall, som redan inköpts eller framdeles komma att förvärfvas
för elektrisk drift å statsbanorna, där ej Kungl. Maj:t för särskildt
fall förordnar, att förvaltningen af sådant vattenfall eller för
dess tillgodogörande afsedd fastighet eller del däraf skall tillkomma
annan myndighet;

d) sådana i Norrland belägna vattenfall, som enligt särskilda bestämmelser
i afvittringsförfattningarna reserverats för kronans räkning;
samt

e) kronan tillhöriga vattenfall, hvilka enligt särskilda beslut, som
af Kungl. Maj:t meddelas, öfverflyttas från annan myndighet till förvaltning
af styrelsen.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 38 Haft.

3

18

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

2 §.

Där vattenfall, som förvaltas af vattenfallsstyrelsen, icke tagits i
anspråk för kronans räkning, ankomme på Kung!. Maj:t att förordna,
huruvida det må af kronan med eller utan utmål af mark upplåtas åt
annan till nyttjande. Har förordnande meddelats om upplåtelse till nyttjande
af vattenfallslägenhet, som nu sagts, skall lägenheten i enlighet
med här nedan stadgade grunder genom styrelsens försorg upplåtas
på arrende.

3 §■

Skall vattenfallslägenhet utarrenderas, åligger det vattenfallsstyrelsen,
där ej på grund af äganderättsförhållandena i afseende å vattendraget
eller de strandområden, som erfordras för tillgodogörande af
vattenkraften, eller till följd af andra särskilda omständigheter ett offentligt
utbjudande af arrendet icke skäligen bör ifrågakomma, att genom
kungörelse, som införes i allmänna tidningarna och i tidningar inom
orten samt i vattenfallsstyrelsens lokal offentligen anslås, infordra skriftliga
anbud å arrendet. I kungörelsen skall lämnas uppgift å vattenfallets
läge och beskaffenhet jämte öfriga nödiga anvisningar.

Anbud skall innehålla uppgift å arten af den anläggning, för hvars
drift anbudsgifvaren vill arrendera lägenheten, samt vara åtföljdt af,
förutom så beskaffad säkerhet, som i 11 § sägs, nödiga uppgifter om
de anordningar, han har för afsikt att vidtaga för tillgodogörande af
vattenkraften.

Vattenfallsstyrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande,
som för sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där han icke befinnes
olämplig till arrendator; styrelsen dock obetaget att antaga lägre anbud,
där de anläggningar, som planeras af den, som afgifvit det lägre anbudet,
kunna antagas i högre grad tillgodose ett allmänt intresse.

År antagligt anbud icke afgifvet, eller har på grund af omständigheter,
som förut nämnts, offentligt utbjudande icke ägt ruin, ankommer
det på vattenfallsstyrelsen att, på sätt den finner lämpligast,
vidtaga åtgärder för lägenhetens utarrendering. Finnes utarrendering
på antagliga villkor icke kunna ske, åligger det vattenfallsstyrelsen att
därom göra anmälan till Kungl. Maj:t.

4 §•

l:o. Upplåtelse af vattenfallslägenheten på arrende skall, då vattenfallet
är bebyggdt, ske för en tid af femtio år, men eljest för en tid af

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

19

femtiofem år; dock må erforderlig inskränkning göras i arrendetiden,
när särskilda omständigheter därtill föranleda. Visar sig, att vattenfallets
bebyggande till följd af omständigheter, som icke vid aftalets ingående
varit förutsedda, kräfver längre tid än fem år, må vattenfallsstyrelsen
medgifva skälig förlängning af arrendetiden.

Då fråga är om utarrendering af bebyggdt vattenfall, må arrendatorn
i arrendeaftalet berättigas att efter arrendetidens utgång för den
tid, som i nämnda aftal bestämmes, samt mot den arrendeafgift och de
villkor i öfrigt, hvilka med hänsyn till de vid arrendetidens utgång
rådande förhållanden kunna anses skäliga, få lägenheten åt sig ånyo
upplåten, såvida icke vattenfallsstyrelsen senast fem år före arrendetidens
utgång underrättar honom, att dylik förlängning icke af kronan
medgifves. Det åligger dock arrendatorn att senast tre år före arrendetidens
utgång lämna vattenfallsstyrelsen uppgift, huruvida han vill begagna
sig af sin rätt till förnyad upplåtelse, eller vare sin rätt därtill
förlustig.

Upplåtes vattenfallet i obebyggdt skick, skall kronan vara berättigad
att vid arrendetidens utgång återtaga det utarrenderade mot
erläggande af lösen för de arrendatorn tillhöriga, å vattenfallslägenheten
befintliga vattenverksbyggnader äfvensom annan i arrendeaftalet angifven,
honom tillhörig och å lägenheten befintlig egendom, som erfordras
för vattenkraftanläggningens drift, såsom byggnader, maskiner, ledningar
och dylikt. Vill kronan begagna sig af rättighet, som nu är
sagd, vare dock skyldig att senast fem år före arrendetidens utgång
underrätta arrendatorn om sin afsikt att återtaga vattenfallslägenheten.
Gör ej kronan det, skall arrendatorn, därest han senast tre år före
arrendetidens slut meddelat vattenfallsstyrelsen sin önskan att erhålla
förnyad upplåtelse af vattenfallslägenheten, vara berättigad att för en
tid af trettio år få lägenheten till sig ånyo upplåten mot den arrendeafgift
och de villkor i öfrigt, hvilka med hänsyn till då rådande förhållanden
kunna anses skäliga.

När särskilda omständigheter därtill föranleda, må Kungl. Maj:t
medgifva utsträckning af arrendetiden utöfver hvad här ofvan sägs,
dock ej längre än att upplåtelsetiden under första och andra arrendeperioden
sammanlagdt uppgår till högst nittiofem år.

2:o. Vid utgången af den tid, för hvilken arrendatorn kan erhålla
förnyad upplåtelse af vattenfallslägenheten, vare han pliktig att utan
lösen till kronan afstå de honom tillhöriga, å lägenheten befintliga
vattenverksbyggnader äfvensom annan i aftalet angifven, honom till -

20

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

hörig och å lägenheten befintlig egendom, som erfordras för vattenkraftanläggningens
drift.

Vill arrendatorn icke begagna sig af den optionsrätt, som tillkommer
honom enligt hvad här ofvan under l:o sägs, eller skulle
arrendet under första arrendeperioden upphöra till följd af förverkande,
skall arrendatorn vara skyldig att till kronan utan lösen afstå de honom
tillhöriga, å vattenfallslägenheten befintliga vattenverksbyggnader. Har
förverkande skett under den tid det nya aftalet gäller, är arrendatorn
pliktig att till kronan utan lösen afstå, förutom nämnda vattenverksbyggnader,
jämväl annan i aftalet angifven, honom tillhörig och å
lägenheten befintlig egendom, som erfordras för vattenkraftanläggningens
drift.

3:o. Med vattenverksbyggnader afses i dessa grunder anordningar
dels för vattnets dämning och ledande till och från kraftanläggningen,
såsom dammar, rännor, kanaler, tuber, tunnlar och turbinkammare, dels
ock för flottningen och fiskens gång, såsom flottningsutskof, timmerledare,
laxtrappor och ålledare, äfvensom hvad till dylika anordningar
hör, såsom luckor med manöveranordningar, isgrindar och dylikt.

4:o. Uttrycklig bestämmelse om hvad på grund af denna § skall
gälla skall intagas i arrendeaftalet.

De vattenverksbyggnader och den öfriga egendom, som, enligt
hvad här ofvan i denna § sägs, antingen skola af kronan öfvertagas
mot lösen eller ock af arrendatorn utan lösen afstås till kronan, skola
därjämte i arrendeaftalet noggrannt angifvas.

5 §.

Arrendatorn skall i arrendeaftalet åläggas att, innan vattenfallets
bebyggande får påbörjas, till vattenfallsstyrelsen ingifva förslag till de
anordningar för vattenkraftens utnyttjande, hvilka han har för afsikt att
vidtaga; och skall vattenfallsstyrelsen tillse, att de anläggningar, som
af arrendatorn tillämnas, icke komma att hindra eller i högre grad
försvåra ytterligare tillgodogörande af vattenkraften i vattendraget eller
genomförande af reglering af detsamma. Vattenfallsstyrelsen skall därjämte
i arrendeaftalet förbehållas rätt att öfvervaka, att de anläggningar,
som af arrendatorn utföras, varda verkställda på ändamålsenligt och
betryggande sätt samt i öfverensstämmelse med af vattenfallsstyrelsen
godkända ritningar.

Vill arrendatorn efter vattenkraftanläggningens fullbordande utföra
nyanläggningar för ytterligare utnyttjande af vattenkraften eller ändra

21

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

redan befintliga dylika anläggningar, vare lian skyldig att inhämta
vattenfallsstyrelsens medgifvande härtill, och skall hvad i första stycket
är sagdt äga tillämpning jämväl i afseende å dylika anläggningar.

6 §•

I arrendeaftalet skall föreskrifvas, att, om arrendatorn vid utförande
af vattenkraftanläggningen gör större afvikelse från de af vattenfallsstyrelsen
godkända ritningarna till anläggningen eller icke ställer sig
till efterrättelse de föreskrifter, som af vattenfallsstyrelsen meddelats i
och för anläggningens utförande på ändamålsenligt och betryggande
sätt, arrenderätten skall, om kronan det påfordrar, vara af arrendatorn
förverkad och kronan vara berättigad att uppsäga aftalet.

Därest i arrendeaftalet stadgas skyldighet för arrendatorn att inom
viss föreskrifven tid hafva påbörjat arbetet med vattenfallets bebyggande
eller hafva fullbordat anläggningen i dess helhet, skall i aftalet tillika
intagas bestämmelse därom, att arrendatorn, i händelse af försummelse
i nämnda hänseende, skall, om sådant å kronans vägnar yrkas, anses
hafva förverkat arrenderätten och kronan förty vara berättigad att uppsäga
aftalet.

Innehåller arrendeaftalet bestämmelse därom, att upplåten vattenkraft
eller däraf framställd energi skall användas för visst angifvet ändamål,
och tager arrendatorn för annat ändamål än sålunda förutsatts vattenkraften
eller energien i anspråk till sådan omfattning, att det ursprungliga
ändamålet eftersättes, skall, om kronan det påfordrar, arrenderätten
jämväl vara förverkad och kronan vara berättigad att uppsäga
aftalet. Förbehåll härom skall intagas i arrendeaftalet.

7 §■

Sker sådan reglering af sjö eller annat vattendrag, hvarigenom
upplåtet vattenfall tillskyndas fördel, vare arrendatorn skyldig vidkännas
skälig förhöjning i arrendoafgiften för den genom regleringen vunna
ökning af vattenkraft, som af honom tages i anspråk.

Förbehåll om hvad sålunda skall gälla skall intagas i arrendeaftalet.

8 §■

Arrendatorn skall tillförbindas att i inländsk brandförsäkringsanstalt
för kronans räkning ombesörja och utan afdrag å arrendet bekosta

22

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

brandförsäkring till fulla värdet af å lägenheten befintliga, kronan tillhöriga
byggnader, maskiner, ledningar och annat dylikt af beskaffenhet
att böra försäkras mot eldskada. Jämväl de arrendatorn tillhöriga för
vattenkraftanläggningens drift erforderliga byggnader, maskiner, ledningar
m. m., som vid arrendets slut utan lösen tillfalla kronan, skola af arrendatorn
hållas brandförsäkrade på sätt nyss är sagdt. Åt vattenfallsstyrelsen
skall förbehållas rätt att, när anledning därtill förekommer, bestämma,
hvilken del af nämnda egendom skall försäkras, det belopp, hvarför
försäkring bör sökas, samt den anstalt, där försäkringen må äga rum.

Därjämte skall arrendatorn i aftalet förpliktas att, i enlighet med
hvad i aftalet närmare bestämmes, för vattenfallsstyrelsen förete bevis
därom, att brandförsäkringen fortfarande gäller.

9 §■

l:o. Inträffar brandskada å kronan tillhörig egendom, som afses i
8 §, skall skadan genom arrendatorns försorg botas. Kronan skall äga
uppbära brandskadeersättningen, hvilken, sedan vattenfallsstyrelsen fastställt
plan för byggnaden eller för anskaffning af de maskiner, ledningar
och annat dylikt, som skall ersätta det, som genom branden förstörts,
af kronan tillhandahålles arrendatorn i den mån sådant för ändamålet
erfordras.

Öfverstiger kostnaden för skadans botande den kronan tillerkända
ersättningen, skall det öfverskjutande beloppet tillhandahållas arrendatorn
af kronan, där ej särskild öfverenskommelse kan träffas därom,
att denna öfverskj utande kostnad skall af arrendatorn förskjutas eller
af honom gäldas.

2:o. Varder kronan tillhörig, å lägenheten befintlig byggnad af
annan anledning än här ofvan under l:o omförmäles utan arrendatorns
vållande förstörd eller så skadad, att ny byggnad eller ombyggnad erfordras,
åligger det kronan, där icke byggnaden utan olägenhet kan
undvaras, att utan oskäligt dröjsmål verkställa byggnaden; underlåter
kronan det, äge arrendatorn uppsäga aftalet och njute skadestånd.

3:o. Skulle skada, som ofvan i mom. l:o och 2:o sägs, inträffa
under sådan tid eller vara af sådan art, att enligt vattenfallsstyrelsens
bedömande dess botande, med hänsyn till vattenfallslägenhetens afsedda
användning efter arrendetidens utgång, icke för kronan medför nytta,
skall kronan, därest arrendatorn ej själf vill bota skadan, vara berättigad
att uppsäga arrendeaftalet och återtaga hvad som utarrenderats; och

23

Biksdagens Skrifvelse Nr 170.

skall i dylikt fall tillämpas hvad i 13 § för där afsedt fall stadgas om
skyldighet för kronan att utgifva lösen, ersättning eller skadestånd.

4:o. Var skada, som här ofvan under 2:o afses, ringare än där
omförmäles, ligge å arrendatorn att på egen bekostnad ombesörja dess
botande.

5:o. Förbehåll om hvad enligt denna § skall gälla skall intagas i
arrendeaftalet.

10 §.

Arrendatorn skall tillförbindas att på egen bekostnad uppföra och
underhålla all den stängsel, som af vattenfallsstyrelsen pröfvas erforderlig
för lägenhetens afskiljande från annan egendom.

11 §•

Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevillkoren bör för en tid
af minst fem och högst åtta år vara ställd borgen ingången antingen
såsom för egen skuld af bankinrättning, hvars bolagsordning blifvit af
Kungl. Maj:t fastställd, eller ock, där vattenfallsstyrelsen pröfvar sådant
kunna ske, af minst två personer, de där borga en för bägge och
bägge för en såsom för egen skuld, och hvilkas vederhäftighet är af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller domaren styrkt. Ansvarighet
på grund af dylik borgen må dock icke utsträckas utöfver den tid, för
hvilken borgen blifvit ingången.

Arrendator, som sådant föredrager, må antingen, jämte ställande
af borgen för arrendevillkoren i öfrigt, såsom säkerhet för arrendeafgiftens
erläggande aflämna af staten, konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
allmänna hypoteksbanken eller af kommuner med Kungl.
Maj:ts tillstånd utgifna obligationer eller andra af vattenfallsstyrelsen
godkända säkerhetshandlingar, motsvarande två års arrendeafgift, eller
ock, i stället för borgen för uppfyllande af arrendevillkoren i deras helhet,
nedsätta dylika obligationer eller andra säkerhetshandlingar till
belopp, uppgående till fem års arrendeafgift, samt, där vattenfallet utarrenderats
i obebyggdt skick, därutöfver till belopp, motsvarande fem
procent. af den utaf vattenfallsstyrelsen uppskattade anläggnings- och
anskaffningskostnaden för de vattenverksbyggnader och den öfriga egendom,
som enligt bestämmelse i aftalet kunna komma att utan lösen
tillfalla kronan.

I afseende å obligationernas uppskattning gälle enahanda bestämmelser,
som äro meddelade i fråga om obligationer vid uppbördsborgen.

24

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen blifvit
ställd, skall ny borgen aflämnas, så beskaffad som ofvan sägs. Angående
arrendators skyldighet i sistnämnda hänseende skall uttrycklig
bestämmelse intagas i aftalet med stadgande såsom äfventyr för underlåtenhet
att fullgöra densamma, att vattenfallsstyrelsen skall vara berättigad
att uppsäga aftalet samt kronan äga bekomma ersättning för
skada.

12 §.

l:o. Alla å lägenheten befintliga vattenverksbyggnader äfvensom
annan egendom, som enligt bestämmelse i aftalet skall utan lösen tillfalla
kronan, skola, där ej på grund af särskilda omständigheter medgifves
undantag, af arrendatorn så vårdas och underhållas, att de under
hela arrendetiden äro i fullgodt stånd. Eftersätter arrendatorn hvad
sålunda åligger honom, vare han skyldig att till kronan utgifva ersättning,
när lägenheten afträdes.

Skulle under arrendetiden brandskada inträffa å byggnad, som bär
afses, och varder ej skadan af arrendatorn botad, vare arrendatorn
skyldig att, när lägenheten afträdes, till kronan utgifva ersättning motsvarande
kostnaden för skadans botande.

2:o. Kronan tillhörig, å lägenheten befintlig egendom af annat
slag än vattenverksbyggnader skall af arrendatorn vårdas och underhållas,
så att icke något under arrendetiden försämras. Eftersätter
arrendatorn hvad sålunda åligger honom, vare han pliktig att utgifva
ersättning till kronan, när lägenheten afträdes; finnes arrendatorn då
hafva afhjälpt brist, som befanns vid tillträdet, njute han därför godtgörelse
af kronan.

3:o. I fråga om egendom, som här ofvan under l:o och 2:o afses,
skall hvad i 2 kap. 10 § andra stycket, 11 § andra och tredje styckena
samt 12 och 13 §§ af lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till
fast egendom stadgas angående syn å utarrenderad fastighet i tillämpliga
delar lända till efterrättelse. Syn, som jämlikt nämnda stadganden
hålles å egendom, hvarom nu är fråga, skall förrättas af tre eller,
där någondera parten det påfordrar, fem ojäfviga, sakkunniga män;
och skall sådan underrättelse om syn, hvarom i 12 § af nämnda lag
förmäles, alltid, där den skall medföra laga verkan, delgifvas vattenfallsstyrelsen.
Angående utseende af synemän förfares såsom här nedan
i 15 § är stadgadt rörande val af skiljemän.

25

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

4:o. Förbehåll angående hvad här ofvan under l:o, 2:o och 3:o
föreskrifves skall intagas i arrendeaftalet.

13 §.

I arrendeaftalet skola vidare, där ej särskilda omständigheter påkalla
undantag, införas följande bestämmelser:

l:o. Sedan tjugu år förflutit från arrendetidens början, skall kronan,
såvida Kungl. Maj:t pröfvar sådant vara nödvändigt för tillgodoseende
af något kronans ändamål, vara berättigad att när som helst under
arrendetiden efter arrendatorn två år förut lämnad underrättelse återtaga
hvad som utarrenderats samt inlösa å lägenheten befintliga, arrendatorn
tillhöriga vattenverksbyggnader och annan egendom, som enligt
bestämmelse i aftalet skola utan lösen tillfalla kronan. Vill kronan
begagna sig af rätt, som nu är sagd, vare, där arrendatorn det yrkar,
kronan skyldig att jämväl inlösa öfrig arrendatorn tillhörig och å lägenheten
befintlig egendom, som användes för anläggningens drift, såsom
byggnader, maskiner, ledningar och dylikt.

Dessutom vare kronan pliktig att utöfver den lösen, som sålunda
skall utgå, till arrendatorn utgifva ersättning för mistning af arrendet
under den del af arrendetiden, som återstår, då inlösen sker. Där så
lämpligen kan ske, skall denna ersättning utgå i form af kraft.

Kommer genom inlösningen arrendatorn tillhörig, utanför vattenfallslägenheten
belägen egendom, såsom fabrik eller annan anläggning,
som drifves genom kraft från vattenfallet, eller ock . byggnad eller
annan anläggning, som tillkommit för vattenkraftens tillgodogörande,
att lida synnerlig minskning i värde, äge arrendatorn påfordra, att
nämnda egendom med maskiner och tillbehör äfvensom den mark,
hvarå den ligger, där denna mark tillhör arrendatorn, skall af kronan
inlösas.

Har arrendatorn ingått aftal med annan om leverans af kraft från
vattenkraftanläggningen, vare kronan, där ej kronan vill öfvertaga
leveransen, pliktig att hålla arrendatorn skadeslös för det skadestånd,
hvilket arrendatorn kan kännas skyldig utgifva till leveranstagaren,
dock ej med högre belopp än som motsvarar den kostnadsökning, som
under den återstående delen af leveranstiden, men i intet fall längre
än till utgången af arrendetiden, tillskyndas leveranstagaren för anskaffande
af annan drifkraft till den myckenhet aftalet gäller. .Var aftalet
ingånget efter det kronan underrättat arrendatorn om sin afsikt

Bill. till Riksd. Frot. 1910. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 38 Haft. 4

26 Biksdagens Skrifvelse Nr 170.

att inlösa anläggningen, äge dock arrendatorn ej rätt till dylik ersättning
åt kronan.

2:o. Uppkör arrendet af anledning, som kär ofvan i denna § under
l:o sägs, skall ersättningen för den arrendatorn tillköriga, å lägenketen
befintliga egendom, som enligt aftalet skulle vid arrendetidens utgång
utan lösen kemfalla till kronan, bestämmas till ett belopp, kvilket motsvarar
samma egendoms anläggnings- eller anskaffningskostnad, minskad
dels med amortering, som skäligen kan anses belöpa å den del af
arrendetiden, hvilken vid inlösningen förflutit, dels ock med kostnaderna
för dess försättande i fullgodt skick, därest brister skulle i sådant
afseende förefinnas.

För annan arrendatorn tillhörig egendom, som kär ofvan under
l:o omförmäles, skall ersättning utgå efter fulla värdet vid tiden för
inlösningen. Kostnad, som göres å anläggningen efter det arrendatorn
af kronan erhållit underrättelse att fråga väckts om anläggningens inlösande
för kronans räkning, må vid värdets eller ersättningens bestämmande
tagas i beräkning, allenast så vidt kostnaden pröfvas kafva
varit nödig och nyttig samt icke företagen i uppenbar afsikt att vinna
högre ersättning.

3:o. År frågan om beloppet af lösen eller ersättning, som kär
ofvan under l:o ock 2:o sägs, icke slutligen afgjord före utgången af
det år, som följer närmast efter det, under kvilket värderingen skett,
skall ny värdering äga rum, därest någondera parten det fordrar.

14 §.

När arrende ■ uppkör, skall arrendatorn hembjuda kronan till inlösen
de delar af anläggningen jämte därtill körande maskiner, ledningar,
transformatorstationer och öfriga byggnader, hvilka finnas å vattenfallslägenheten
och icke enligt bestämmelse i arrendeaftalet skola utan
lösen tillfalla kronan. Vill kronan i andra fall, än då lösensskyldighet
jämlikt 4 § l:o tredje stycket, 9 § 3:o samt 13 § åligger kronan, ej
helt eller delvis inlösa hvad sålunda kembjudits eller kar kronan ej
inom två månader efter det hembud gjordes förklarat sig därtill villig,
äge arrendatorn bortföra egendomen eller den del däraf, som. kronan
icke önskar öfvertaga. År hvad arrendatorn sålunda äger från vattenfallslägenheten
skilja icke bortfördt inom viss, af vattenfallsstyrelsen
förelagd tid, tillfälle det kronan utan lösen; äge ock kronan, där kronan
det hellre vill, låta på arrendatorns bekostnad bortföra egendom, hvarom

Biksdagens Skrifvelse Nr 170. 27

nu är fråga. Förbehåll angående hvad i denna § föreskrifves skall intagas
i arrendeaftalet.

15 §.

l:o. Lösen, ersättning eller skadestånd, som jämlikt bestämmelserna
i 4 § l:o, 9 §, 13 § l:o och. 2:o eller 14 § kronan finnes skyldig att
utgifva, skall, där parterna icke kunna enas om löseskillingens, ersättningens
eller skadeståndets belopp, bestämmas af tre eller, om någondera
parten det påyrkar, fem ojäfviga, sakkunniga skiljemän. I skiljenämnd,
som nu är sagd, äge parterna insätta lika antal ledamöter,
hvarefter de sålunda utsedda tillkalla ytterligare en skiljeman såsom
ordförande. Tredskas någondera parten att utse skiljeman eller kunna
de utsedda ej förena sig om valet af ordförande, äge Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i det län, inom hvilket vattenfallet är beläget, eller,
där vattenfallet ligger på gränsen mellan två län, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i båda länen gemensamt att förordna om valet. Nöjes
ej part med hvad de flesta skiljemännen säga, gälle hvad därom finnes
stadgadt i 2 kap. 8 § af lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till
fast egendom. Kunna parterna ej enas om den förhöjning i arrendeafgiften,
som enligt 7 § kan ifrågakomma, skall afgiften bestämmas i
den här ofvan stadgade ordning.

2:o. Skall eljest enligt bestämmelse i aftalet eller ock enligt allmän
lag kronan gälda skadestånd i följd af arrendes upphörande eller
är af sådan anledning arrendatorn enligt bestämmelse i aftalet eller
enligt allmän lag skadeståndsskyldig, gälle i fråga om bestämmande
af skadeståndets belopp hvad här ofvan under l:o sägs.

3:o.. Förbehåll angående hvad under l:o och 2:o föreskrifves skall
intagas i arrendeaftalet.

16 §.

Ej må arrenderätt till vattenfallslägenhet eller till utmål, som särskild!
upplåtits, af arrendatorn öfverlåtas utan vattenfallsstyrelsens medgifvande.

Förbehåll härom skall intagas i aftalet.

17 §•

^ Dessa grunder skola äga tillämpning jämväl då fråga är om aftal
angående nyttjande af vattenfallslägenhet, beträffande hvilken kronans
äganderätt är föremål för tvist.

28

Riksdagens Skrifvelse Nr 170.

Dessa grunder träda i kraft genast efter det kungörelse
samma af Kungl. Maj:t utfärdats.

Stockholm den 9 juni 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beokmanä Boktryckeri, 1910.