4
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
Nr 147.
Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 1 juni 1910.
— — — — Andra kammaren den 1 juni 1910.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi.
Maj:ts proposition, nr 85, med förslag till lag om reglering
af prästerskapets aflöning m. m. dels ock väckta
motioner i ämnet.
(Särskilda utskottets nr 1 utlåtande nr 1 och memorial nr 6).
Till Konungen.
Genom en den 4 mars 1910 aflåten proposition, nr 85, har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag till
1) lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets
tionde samt om ersättning därför;
2) lag om reglering af prästerskapets aflöning;
3) lag om emeritilöner för präster;
4) lag om kyrkofond; samt
5) grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.
5
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
I sammanhang med nämnda proposition har Biksdagen till behandling
förehaft särskilda med anledning af propositionen väckta motioner, hvarförutom
Biksdagen vid propositionens behandling tagit i öfvervägande ett
af enskild motionär väckt yrkande därom att propositionen med de ändringar,
som tilläfventyrs kunde befinnas nödiga, måtte af Biksdagen antagas
allenast under förutsättning att ett i motionen framlagdt förslag till
lag angående tillsättning af prästerliga tjänster samtidigt blefve antaget.
Behofvet af en reformering af det ecklesiastika beskattnings- och
aflöningssystemet på rättvisa och praktiska grunder samt i öfverensstämmelse
med moderna fordringar torde numera vara så allmänt erkändt, att
Biksdagen anser sig kunna, utan att i detta hänseende närmare motivera
sitt omdöme, uttala sin anslutning till de hufvudgrunder, hvarpå de i
ämnet nu framlagda förslagen hvila.
Detaljerna i Eders Kungl. Maj:ts förslag hafva emellertid gifvit Biksdagen
anledning att framställa vissa ändringsförslag.
Innan Biksdagen går att redogöra för nyssberörda ändringsförslag,
torde Biksdagen få anföra följande.
I en inom Biksdagen väckt motion hade på anförda skäl hemställts
att Biksdagen måtte, vid antagandet af Eders Kungl. Maj:ts förslag
till lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets
tionde samt om ersättning därför, vidtaga den ändring, att afskrifningen
af nämnda tionde må äga rum för hvarje pastorat året näst efter det,
med hvars utgång den på grund af förordningen den 11 juli 1862 eller
förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering för prästerskapet
i pastoratet upphör att gälla, och att statsverket till kyrkofonden
inbetalar motsvarande belopp.
Statsverkets kostnad för tiondeafgifternas afskrifning och den därmed
förbundna skyldigheten att ersätta förlusten af samma afgifter skulle, i
händelse af bifall till berörda motion, belöpa sig till 35,081,575 kronor
mer än om förfarandet med en tjuguårig afskrifningsperiod iakttoges utan
några jämkningar; och ehuru genom ett bifall till motionen den eftersträfvade
likställigheten i afseende å jordbeskattningen uppenbarligen skulle i
hög grad främjas, och dessutom besväret med uppbörd och redovisning af
de, efter indragningen, till afskrifning successivt förfallande tiondeafgifterna
kunde undvikas, har Biksdagen likväl med hänsyn till statens
finanser funnit sig nödsakad att vägra motionen sitt understöd. Om
emellertid förhållandena framdeles skulle så utveckla sig, att ett förkor
-
6
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
tande af afskrifningsperioden kan ske utan större svårighet ur finansiell
synpunkt, lärer Riksdagen då vara oförhindrad att därom besluta.
Då den af Eders Kungl. Maj:t tillsatta s. k. prästlöneregleringskommittén
— på hvilkens förslag de nu föreliggande författningsförslagen ytterst
hvila — yttrade sig i hithörande ämnen, förbisåg kommittén icke,
att hvarje omreglering af de prästerliga aflönings- och beskattningsförhållandena
tillika kräfde en ingående granskning och reglering af
den kyrkliga indelningen och organisationen. Sammanhanget mellan
dessa frågor hade för öfrigt redan betonats i Riksdagens skrifvelse af den
5 maj 1897, hvaruti hemställdes, bland annat, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes vid utredandet af de grunder, som ansåges böra blifva bestämmande
vid reglerandet af prästerskapets aflöning, sedan tiden för nu gällande
lönekonventioner utlupit, taga särskild hänsyn därtill, huruvida icke vissa
komministraturer borde och kunde indragas och andra förvandlas till pastorsbeställningar,
samt huruvida en sammanslagning af smärre pastorat måtte
kunna äga rum.
I sitt betänkande III har kommittén, beträffande detta ämne, uppställt
den allmänna grundsats, att den kyrkliga ämbetsverksamheten
borde vara så ordnad, att hvarje ämbete kunde gifva sin innehafvare
tillräcklig sysselsättning och tillräcklig lön, så mycket hellre som det
kyrkliga ämbetet svårligen läte med sig förena för detsamma främmande
sysselsättningar och vinstgifvande arbete. Församlingsvården borde ock
vara så anordnad, att gudstjänstens förrättande i öfverensstämmelse med
ortens sed samt religionsundervisning, skoluppsikt, enskild själavård,
kyrklig bokföring och kommunala ämbetsplikter kunde af prästerskapet
nöjaktigt fullgöras. I öfverensstämmelse härmed har kommittén uppgjort
ett fullständigt och detalj eradt förslag beträffande de ändringar i den kyrkliga
indelningen och organisationen, som af kommittén ansetts erforderliga.
Sålunda har det synts kommittén obestridligt, att komministerstjänsterna
böra såsom obehöfliga indragas i 69 pastorat, hvilka bestå af allenast en
församling med en kyrka. Men äfven i fråga om sådana pastorat, som bestå
af två församlingar och hvilkas sammanlagda folkmängd och areal ej äro
större, än att de väl kunna skötas af en präst, har kommittén ansett sig
böra föreslå indragning af komministerstjänst, såvida afståndet mellan församlingarnas
kyrkor ej är större, än att en präst kan medhinna att
äfven under den mörkaste årstiden i båda kyrkorna upprätthålla söndaglig
gudstjänst.
7
milis dag ens Slcrifvelse Nr 147.
I de trakter af riket, där församlingslifvet sedan lång tid tillbaka
vant sig vid gudstjänstens alternering mellan två eller flera mer eller
mindre närbelägna kyrkor, där således vanligen en kyrka af två hvar annan
söndag eller en kyrka af tre hvar tredje söndag är utan gudstjänst, är
det, efter kommitténs tanke, icke nödvändigt att behålla flera prästerliga
tjänster, än som högst erfordras för gudstjänstens förrättande i denna
häfdvunna ordning. Där sålunda i smärre pastorat med tre eller fyra kyrkor
förefinnes komministerstjänst, hvars innehafvare icke är erforderlig för annan
tjänstgöring än förrättande af en gudstjänst hvarje söndag, har sådan
tjänst föreslagits till indragning, allt under förutsättning, att prästerna
böra genom duplikation upprätthålla gudstjänsten i samma ordning mellan
kyrkorna som hittills varit stadgad. Under sådan förutsättning har föreslagits
indragning af tillhopa 158 komministerstjänster.
Med tillämpning af anförda principer har kommittén alltså föreslagit
indragning af sammanlagdt 227 komministraturer, hvilka kommittén betecknar
såsom för gudstjänst och församlingsvård mer eller mindre öfverflödiga
och i vissa fall rent af såsom skadliga utväxter på den kyrkliga
organisationen.
De oegentligheter, som vidlåda den kyrkliga organisationen, ansåg
kommittén dock icke kunna undanröjas allenast genom indragning af
öfverflödiga komministerstjänster, enär isynnerhet i södra och mellersta
Sveriges landsbygd förefinnes ett mycket stort antal pastorat af så ringa
omfattning, att de svårligen kunna bereda ens sina kyrkoherdar tillräcklig
sysselsättning.
I anseende till det motstånd, som från församlingarnas sida kan väntas
beträffande pastorats sammanslagning, förklarade sig kommittén hafva förfarit
med synnerlig varsamhet särskildt beträffande sådana förändringar och
nybildningar, som förutsätta indragning af kyrkoherdetjänsten och sammanförande
af hittills själfständiga pastorat. Af de pastorat, som kommittén
föreslagit till förening med andra pastorat, har flertalet endast 1,000 invånare
eller därunder.
Ur synpunkten af kyrkans samfällda intresse yttrade kommittén härom
bland annat följande:
»Det är naturligtvis synnerligen svårt att angifva några bestämda mått
å den folkmängd och den areal, som böra beräknas för hvarje prästerlig
tjänst, enär härutinnan så mycket beror å skiftande ortsförhållanden. Men
liksom man torde kunna säga att, där arealen icke är större än en kvadratmil,
den prästerlige tjänstemannen i regel knappt har tillräcklig sysselsätt
-
8
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
ning med mindre folkmängd än omkring 2,000 invånare, så kan det å
andra sidan sägas, att där i en landsförsamling folkmängden öfverstiger
3,000 invånare, begynner behof inträda af den prästerliga tjänstebördans
fördelning vare sig genom anställande af biträdande prästman eller genom
pastoratsdelning. Om denna sats är riktig, så inses det lätt, att den nuvarande
kyrkliga indelningen i vårt land i detta hänseende kräfver ganska
betydande förändringar, och att det i landet norr om Dalälfven gifves godt
utrymme för de tillgängliga prästerliga krafter, som i landets mellersta
och södra delar ofta finna alltför otillräckliga verksamhetsområden.»
Ehuru frågorna om den kyrkliga indelningen och organisationen, såsom
ankommande på Eders Ivungl. Maj :ts beslutanderätt, uti de vid Riksdagarna
1908 och 1909 framlagda förslagen till ordnande af prästerskapets
aflöningsförhållanden endast medelbart berördes, fingo dock de särskilda utskott,
dit dessa förslag för förberedande behandling hänvisades, tillfälle att
i vissa hänseenden uttala sig i ämnet. Sålunda ansåg sig särskilda utskottet
vid 1908 års Riksdag böra framhålla vikten af att, i sammanhang
med uppgörande af de blifvande löneregleringarna, allvarlig uppmärksamhet
ägnades åt de organisatoriska spörsmålen, i syfte att en rättvisare och
jämnare fördelning af kyrkans såväl andliga krafter som materiella tillgångar
måtte åstadkommas, samt att tjänster, hvilka icke kunde antagas
vara till gagn för det kyrkliga lifvet, indroges. Och särskilda utskottet
vid 1909 års Riksdag yttrade: »Med prästlöneregleringskommittén instämmer
utskottet till fullo däri, att betydande förändringar kräfvas i det sätt,
hvarpå det prästerliga arbetet i vårt land är fördeladt, samt att den nuvarande
anordningen härutinnan innebär en misshushållning med de för
kyrkan i dess helhet tillgängliga aflöningsmedlen. Äfven finner utskottet
de af kommittén uppställda grundsatserna för reglering af den kyrkliga
indelningen och organisationen vara i det hela beaktansvärda. I hvilken
mån kommittén lyckats att i sina specialförslag med konsekvens och utan
alltför stort hänsynstagande till bestående ordning omsätta dessa grundsatser,
har dock utskottet ej haft tillfälle att göra till föremål för någon
ingående undersökning. Men det vill synas som om icke ens ett genomförande
af dessa kommitténs förslag skulle hafva till följd indragning af
alla sådana befattningar, som kunna anses »för gudstjänst och församlingsvård
mer eller mindre öfverflödiga». Emellertid finner utskottet det vara
af högsta vikt, att, i sammanhang med uppgörande af de blifvande löneregleringarna,
allvarlig uppmärksamhet ägnas åt de organisatoriska spörsmålen,
i syfte att en rättvisare och jämnare fördelning af kyrkans såväl
9
Riksdagens Skri/velse Nr 147.
andliga krafter som materiella tillgångar må åstadkommas, samt att tjänster,
hvilka icke kunna antagas vara oundgängligen nödiga för församlingsvården,
indragas.»
Jämväl de för granskning af de af Eders Ivungl. Maj:t nu uppgjorda
förslagen senast tillkallade sakkunniga hafva i den af dem undertecknade
promemorian yttrat sig i enahanda riktning.
I nu berörda fråga har departementschefen anfört följande (sid. 48
i det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet):
»Eiktigheten af dessa uttalanden synes mig obestridlig. Yäl lärer en
viss och icke ringa hänsyn böra tagas till bestående, kanske månghundraåriga
förhållanden och församlingarnas lättförstådda önskningar att bibehållas
vid det, som af ålder varit, men detta hänsynstagande får gifvetvis
icke drifvas för långt. Den kyrkliga organisationens förmåga att med användning
af befintliga tillgångar verka i afsedd riktning är naturligtvis
ett kyrkligt intresse af så dominerande beskaffenhet, att detsamma icke
genom obehörig eftergifvenhet i enskilda stycken får äfventyras. Jag anser
därför, att med fasthållande af denna synpunkt en effektiv och grundlig
omreglering af den kyrkliga indelningen och organisationen bör äga rum
i samband med fastställandet af de nya löneregleringarna för prästerskapet,
och det är under en sådan förutsättning de nu utarbetade förslagen till
ordnande af de prästerliga aflönings- och beskattningsförhållandena blifvit
uppgjorda.»
Nödvändigheten af en genomgripande omreglering af den kyrkliga
indelningen och organisationen i samband med ordnandet af prästerskapets
aflöningsförhållanden enligt de nya grunderna har från alla håll så kraftigt
betonats, ej minst från departementschefens sida, att Riksdagen icke funnit
något att tillägga till de i det föregående återgifna uttalandena i ämnet,
hvilkas innebörd Riksdagen tillfullo gillar och velat ytterligare understryka.
Härefter torde Riksdagen få öfvergå till en redogörelse beträffande
de ändringsförslag, hvartill Riksdagen, på sätt ofvan anförts, funnit anledning
Förslag till lag om reglering af präster skåpets aflöning.
1 §, 11 § 3 mom. samt 14 § 1 och 4 mom.
Onekligen är frågan om skjutsens ordnande på ett tillfredsställande
sätt af den allra största vikt icke blott för den prästerlige tjänstinneBih.
till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Höft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
hafvaren utan äfven för den församling han är satt att tjäna. Men frågan
är ock med hänsyn till båda parterna af ganska ömtålig natur och följaktligen
svårlöst. Det måste nämligen å ena sidan tillses, att prästens
löneförmåner ej tillmätas efter sådana grunder, att han med fog kan känna
sig frestad att undandraga sig en del tjänsteresor, och å den andra undvikas
att flytta öfver bördan af skjutsarna från prästen till församlingarna.
Genom de bestämmelser, som föreslagits i afseende å sättet för beräknandet
af prästerskapets löner, har prästens behof af bidrag till bestridande
af kostnaden för skjuts i tjänsteärenden så till vida beaktats, att
han i det fyllnadsbelopp, som beräknas efter pastoratets areal (3 §), kan
anses erhålla någon godtgörelse för en af större areal föranledd ökning
i resekostnad. Likaledes kan, i de fall att skjutsarna för en tjänstinnehafvare
i mera afsevärd grad öfverstiga det normala, hänsyn härtill tagas
vid bestämmandet af den förhöjning i lönen, som på grund af särskilda
förhållanden kan äga rum enligt 4 §. Utom det att nämnda bestämmelser
endast afse att allenast till någon del bereda den särskilda tjänstinnehafvaren
någon godtgörelse för ifrågavarande onus, så är det ett stort
antal präster, som på dessa grunder icke undfå någon som helst skjutsersättning.
Lika med Eders Kungl. Maj:t finner därför Riksdagen utväg böra
beredas prästerskapet att utöfver hvad nu sagts komma i åtnjutande af
dylik ersättning.
Denna angelägenhet har Riksdagen ansett kunna på det för såväl
prästen som församlingen fördelaktigaste sätt ordnas sålunda, att ersättning
för skjuts för resor i tjänsteärenden skall, i den mån sådant pröfvas
erforderligt, till vederbörande tjänstinnehafvare utgå ur kyrkofonden, och
lärer ersättningens belopp böra, i enlighet med de i orten gällande förhållandena,
bestämmas af Eders Kungl. Maj:t vid löneregleringens fastställande.
En begränsning till ett visst maximum af denna ersättning synes Riksdagen
nödig; och har Riksdagen ansett detta maximum lämpligen kunna sättas
till 250 kronor.
Vid öfvervägandet af denna fråga har Riksdagen gifvetvis haft att
taga i betraktande det ökade kraf, som genom den sålunda ifrågasatta
anordningen ställes på kyrkofonden. Riksdagen har funnit, att fonden i
och för fullgörandet af de förpliktelser, som i händelse af denna anordnings
genomförande läggas på fonden, icke torde komma att i någon särskildt
betydande mån ansträngas utöfver hvad som blefve förhållandet, om
den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna vägen anlitades. Ty i regeln skulle det
äfven i detta senare fall blifva kyrkofonden, som ytterst svarade för skjut
-
11
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
sen. Något tvifvel torde icke förefinnas om kyrkofondens förmåga att bära
de säkerligen jämförelsevis obetydliga belopp, som erfordras för genomförande
af den af Eiksdagen föreslagna anordningen.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts har Eiksdagen dels i
1 § utbytt bestämmelsen om kyrkoherdes och komministers rätt till fri
skjuts mot en föreskrift att vederbörande tjänstinnehafvare skall erhålla
ersättning för skjuts i tjänsteärenden enligt hvad i 11 § sägs, dels omredigerat
sistnämnda paragrafs tredje moment och 14 § 1 mom., dels ock
uteslutit 14 § 4 mom.
I detta sammanhang har Eiksdagen velat framhålla lämpligheten däraf
att, till underlättande af den nödiga ämbetsskjutsens anskaffande, i de särskilda
föreskrifter Eders Kungl. Maj:t kommer att utfärda rörande löneboställenas
utarrenderande varder inrymd en bestämmelse af hufvudsakligt innehåll
att man vid arrendeaftalets uppgörande skall söka ernå öfverenskommelse
därom att arrendatorn skall tillhandahålla vederbörande tjänstinnehafvare
skjuts i tjänsteärenden i nödig utsträckning och till viss måttlig taxa.
3 och 4 §§.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skall det i prästlönerna ingående
fyllnadsbeloppet beräknas bland annat efter den kyrkoherden och komministern
åliggande skyldighet att duplicera med 600 kronor för duplikation
hvarje predikodag, med 300 kronor för duplikation hvarannan predikodag
och med 200 kronor i öfriga fall.
Eiksdagen har ansett det föga tilltalande att, på sätt som sålunda skett,
prästens skyldighet i ifrågavarande hänseende skall upptaxeras till och likasom
betalas med visst penningbelopp efter en på förhand gifven och för alla lika
grund. Eiksdagen, som medgifver att nämnda skyldighet ofta och särskildt i
pastorat, där afståndet mellan kyrkorna är mera betydande, medför en stundom
afsevärd besvärlighet vid tjänstens skötande, men anser att den åter i
andra fall icke alls eller endast i ringa mån verkar betungande, har det
däremot förefallit lämpligare att dupliceringsskyldigheten likställes med sådana
i 4 § omförmälda omständigheter, på grund af hvilka förhöjning i lönen
må kunna äga rum, där Eders Kungl. Maj:t så pröfvar skäligt.
I enlighet med denna uppfattning har Eiksdagen ur 3 § uteslutit bestämmelsen
om fyllnadsbelopps beräknande efter prästen åliggande skyldighet
att duplicera och i stället i 4 § intagit ett tillägg i nyss angifna syfte.
Därvid har Eiksdagen, som ansett att vid lönens förhöjning bör tagas hänsyn
allenast till sådan skyldighet, då duplikation äger rum hvarje eller hvarannan
12
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
predikodag, upptagit bestämmelse därom att denna ersättning ej må utgå med
högre belopp än 600 kronor för det förra och 300 kronor för det senare fallet.
Beträffande duplikationsskyldighetens ordnande har Riksdagen velat hänvisa
till prästlöneregleringskommitténs här ofvan sid. 4 återgifna yttrande,
däri Riksdagen för sin del instämmer.
Då ersättning för skyldighet att duplicera kan uppgå till 600 kronor,
har Riksdagen med anledning af det i 4 § nu gjorda tillägget funnit nödigt,
att det belopp af 500 kronor, hvartill enligt Eders Ivungl. Maj:ts förslag
löneförhöjningen för komministersbeställning skall kunna högst bestämmas,
ökas till 750 kronor, för att den på grund af duplikationsskyldigheten påkallade
löneförhöjningen skall kunna anvisas till fulla beloppet och dessutom
utrymme finnas för beviljande af den löneförbättring, hvartill annan
i sistnämnda paragraf omförmäld särskild omständighet må kunna föranleda.
5 §•
I första stycket af denna paragraf stadgas att lön ej må, utom i de
fall, som i 8 och 9 §§ omförmälas, fastställas till lägre belopp än 4,000
kronor för kyrkoherde och 2,500 kronor för komminister.
Då 4 paragrafens andra stycke omtalar ytterligare ett fall, då en
minskning af lönen kan äga rum, har Riksdagen ansett en hänvisning jämväl
till detta stycke böra här intagas.
Med anledning vidare af den ändrade lydelse Riksdagen gifvit åt
7 §, och hvilken ändring kan hafva till följd att sådan tjänstinnehafvare,
som där afses. kommer att få sin lön — den i nämnda 7 § åsyftade
donationen oberäknad — fastställd till lägre belopp än som enligt de allmänna
bestämmelserna skulle tillfalla honom, har det synts nödigt att i förevarande
5 § göra en erinran jämväl om detta fall.
Slutligen har Riksdagen ansett maximibeloppen för prästlönerna böra
sättas till lägre belopp än Eders Kungl. Maj:t föreslagit och fördenskull
vidtagit den ändring i paragrafen att högsta lönebeloppet bestämts för
domprost till 10,000 kronor, för kyrkoherde, utom i fall som i paragrafens
andra stycke nämnts, till 8,000 kronor samt för komminister till 5,000
kronor.
6 §•
Riksdagen har ansett nödigt att förorda ett tillägg till paragrafen
i syfte att i viss mån begränsa dess tillämplighet. Riksdagen har näm
-
13
Bilcsdagens Slcrifvelse Nr 147.
ligen funnit, att de i 4 § 2 stycket samt 8 och 9 §§ meddelade bestämmelserna
om en minskning i lönen, hvilka man ansett påkallade i fråga
om vissa tjänstinnekafvare, skulle kunna till sina verkningar undanröjas
genom utdelande af ålderstillägg. Paragrafens nuvarande lydelse medger
nämligen att en kyrkoherde, hvars lön på grund af det med tjänsten förenade
ringa arbetet fastställts till 3,500 kronor, genom ett ålderstillägg å
1,000 kronor gynnas med samma lön, som med tillagdt ålderstillägg af
endast 500 kronor kan nås af en kyrkoherde, hvilkens lön på grund af
det större arbetet ansetts böra utgöra 4,000 kronor. För att äfven mellan
dem, som komma i åtnjutande af ålderstillägg, uppehålla den skillnad i
löneförmåner, som med hänsyn till de i nyssnämnda lagrum angifna förhållanden
ansetts böra föreskrifvas, har Riksdagen för sin del antagit det
tillägg till 6 §, att ålderstillägget icke i något fall må öfverstiga 500 kronor.
7 §•
I det fall att enskild person gjort donation i uttryckligt syfte att
bereda innehafvare af viss prästerlig tjänst särskild förmån utöfver lönen
har Riksdagen ansett hänsyn till befintligheten af sådan donation böra tagas,
icke blott, såsom lagförslaget stadgar, vid bestämmande af lönetillägg enligt
4 § utan äfven vid bestämmande af lönens belopp enligt 3 §; och har
Riksdagen fördenskull vidtagit häraf påkallad ändring i paragrafens innehåll.
14 §.
Yid behandlingen af förevarande paragraf har Riksdagen haft anledning
att ingå på den af prästlöneregleringskommittén på sin tid föreslagna
anordningen med s. k. ständig adjunkt, i hvilken fråga kommittén närmare
yttrat sig i sitt betänkande rörande den kyrkliga indelningen och
organisationen sid. XXXIX o. f., hvartill torde få hänvisas.
Emot den sålunda ifrågasatta anordningen kunna visserligen framställas
icke oviktiga invändningar — särskildt saknas icke fog för den
ofta hörda erinringen att befattningshafvare, som finnes erforderlig för
fullgörande af arbete af konstant natur, bör hafva ordinarie anställning
— men å andra sidan kunna onekligen förhållandena inom ett pastorat
vara sådana, att det faller sig ur alla synpunkter fördelaktigare att för
fullgörande af viss prästerlig tjänst hafva en extraordinarie befattningshafvare.
Detta gäller särskildt större pastorat med mera sammanträngd
befolkning, helst om där redan finnas två eller flera på samma ort boende
ordinarie präster. Förhållandet är ock, att i flertalet af hufvudstadens
14 Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
församlingar vid sidan af kyrkoherde och komminister eller komministrar
finnas anställda en eller flera pastoratsadjunkter.
I motsats mot prästlöneregleringskommittén, som uttalat sig för att
en dylik ständig adjunkt skulle af kyrkoherden förses med bostad och
underhåll, för hvilket ändamål kyrkoherdens lön då borde lämpligen afpassas,
anser Riksdagen sådan adjunkt, hvarom här är fråga, böra af pastoratet
erhålla sin aflöning, däri bör inbegripas ersättning för vivre och
bostad. Gifvetvis bör någon skyldighet för pastoratet att bygga åt adjunkten
icke ifrågakomma. Skjuts bör tillhandahållas äfven sådan adjunkt af
den ordinarie tjänstinnehafvaren.
Riksdagen, som alltså förutsätter att Eders Kungl. Maj:t, vid meddelande
af beslut, jämlikt 23 § i denna lag, i fråga om den kyrkliga indelningen
och organisationen, skall kunna, om ock med den varsamhet, som saken
uppenbarligen klöfver, komma att förordna om anställande under löneregleringsperioden
af ständigt ämbetsbiträde åt ordinarie tjänstinnehafvare,
bär på grund af det anförda till förevarande 14 § föreslagit ett tillägg af
innehåll, att om Eders Kungl. Maj:t, vid fastställandet af lönereglering, finner
att bibehållande eller inrättande af komministerstjänst inom pastoratet icke
erfordras, men att arbetet därstädes dock kräfver att ordinarie tjänstinnehafvare
erhåller stadigvarande biträde af adjunkt, skall ersättning för bostad
och vivre äfvensom arfvode åt sådan adjunkt af pastoratet med de i
11 § 1 mom. omförmälda aflöningsmedel gäldas i enahanda ordning som
om lön till kyrkoherde och komminister är stadgadt.
Denna bestämmelse har intagits i paragrafen såsom ett särskildt
moment 3, i sammanhang hvarmed momentet 3 i Eders Kungl. Maj:ts förslag
erhållit nummer 4. Efter bortfallandet af fjärde momentet i Eders
Kungl. Maj:ts förslag kan nummerbeteckningen för samma förslags femte
moment bibehållas i Riksdagens förslag.
19 §.
Såsom en följd af det af Riksdagen föreslagna nya tredje momentet
till 14 §, hvari stadgas skyldighet för pastoratet att aflöna sådant stadigvarande
ämbetsbiträde, som där säges, bör i ingressen till förevarande 19
§ ersättning och arfvode åt dylik adjunkt upptagas bland de utgifter,
hvartill de i paragrafen omförmälda tillgångarna må användas, och har
Riksdagen fördenskull vidtagit den ändring i ingressens lydelse, som häraf
föranledes.
15
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
21 §.
Eiksdagen har ansett ett bibehållande af den i Eders Kung! Maj:ts
förslag för begränsningen af pastoratets skyldighet att bidraga till sitt
prästerskaps aflönande ifrågasatta särskilda beräkningsgrunden af 10 öre
för hvarje person vara nr flera synpunkter olämpligt. För denna uppfattning
må bland annat framhållas dels att tillämpningen af en sådan beräkningsgrund
vid sidan af beräkningen efter inkomst skulle motverka
skatteutjämningen de särskilda pastoraten emellan, då i olika pastorat med
ungefär samma skattekraft men med olika stor folkmängd det ena pastoratet
kunde komma att betungas med afsevärdt större utskylder för prästerskapets
aflöning än det andra, och dels att betydande praktiska olägenheter
skulle följa af ett dubbelt beräkningssätt för utdebiteringen af det
till aflöningarnas bestridande erforderliga beloppet församlingsafgifter.
Borttagandet af ifrågavarande särskilda beräkningsgrund skulle väl
enligt den i statsrådsprotokollet intagna, på nuvarande förhållanden grundade
finansplanen medföra en ej ringa brist för kyrkofonden; men med
hänsyn dels därtill att förväntningarna på en framtida ökad skattekraft hos.
församlingarna vinna stöd af statistikens siffror angående bevillningsbeloppens
hittills nästan oafbrutet fortgående stegring och dels till möjligheten
af en ökning i kyrkofondens inkomster, särskilt genom förhöjd afkastning
af de ecklesiastika boställsskogarna, och med tanken fästad på att åtskilliga
år komma att förflyta, innan de nu föreslagna bestämmelserna i mera
afsevärd utsträckning träda i verket — det är först efter 1917 som de
nu gällande löneregleringsresolutionema till större antal börja att förfalla
— hyser Eiksdagen den öfvertygelsen att, då tiden är inne för den nya
organisationens genomförande, det skall visa sig, att såväl de för församlingarna
disponibla aflöningsmedlen som ock kyrkofondens inkomster är o
icke oväsentligt större än hvad nu beräknats.
På grund af det sålunda anförda anser sig Eiksdagen hafva grundad
anledning att föreslå det bestämmelsen om ifrågavarande särskilda beräkningsgrund
skall ur paragrafen uteslutas, i följd hvaraf alltså församlingarnas
bidragsskyldighet till sitt prästerskaps aflöning kommer att begränsas
till 6 öre för hvarje tiotal kronor af inkomstbeloppet.
22 §.
Med anledning af Eiksdagens vid 14 § fattade beslut rörande anordningen
med ständig adjunkt har i förevarande paragraf införts ett häraf
påkalladt tillägg.
16
Riksdagens Skrifvelse Nr li7.
Förslag till lag om emeritilöner, för präster.
2 §•
Riksdagen bär ansett, att maximum för emeritilön utan olägenhet kan
nedsättas till 4,500 kronor, hvarigenom afsetts att i någon mån vinna det
ur församlingsvårdens synpunkt betydelsefulla ändamålet att öka antalet
emeritilöner. I enlighet härmed har paragrafen omredigerats.
Förslag Ull lag om kyrkofond.
1 §•
Den i Eders Kungl. Maj:ts förslag intagna bestämmelsen därom att
de aflöningsmedel, om hvilka i lagförslaget förmäles, skola utgöra en
svenska kyrkans tillhörighet, kan lätteligen förstås såsom innebärande
från lagstiftarens sida ett uttalande om hvar äganderätten till fondens
medel ligger, och bestämmelsen har också sålunda förståtts. Det har synts
Riksdagen böra undvikas att i lagförslaget bibehålla en bestämmelse, som
kan gifva anledning till en sådan tolkning som nyss sagts. Riksdagen
har därför, med bifall därutinnan till eu inom Riksdagen väckt motion,
ansett de citerade orden »skola utgöra en svenska kyrkans tillhörighet»
böra ur paragrafen utgå.
Däremot har det synts förefinnas anledning att i lagen mera uttryckligt
än som blir fallet, sedan de nu ifrågavarande orden borttagits,
framhålla det syfte, kyrkofonden är afsedd att tjäna, på grund hvaraf Riksdagen
tillagt en bestämmelse af innehåll att fonden skall användas för kyrkliga
ändamål. Det är gifvetvis en själfklar sak att dessa medel, af hvilken
natur de än må vara och hos hvilken än äganderätten till dem må ligga,
ej må användas för annat ändamål än det, hvartill de ursprungligen afsetts,
det vill säga kyrkliga ändamål, men det har dock ansetts icke vara
ur vägen att hafva detta med klara ord utsagdt redan i lagens första
paragraf.
I bestämmelsen därom att kyrkofonden skall förvaltas af statskontoret
utan sammanblandning med statsmedel har sistnämnda ord ansetts rätteligen
böra utbytas mot orden »andra medel».
17
Biksdagens Skrifvelse Nr 147.
Paragrafen har blifvit omredigerad i öfverensstämmelse med det sålunda
anförda.
3 § 4 mom.
Med hänsyn till den nu föreslagna anordningen, att alla skogsförsäljningsmedel
skola ingå till kyrkofonden samt att ur denna fond skall till
vederbörande pastorat, i den mån det erfordras till gäldande af prästerskapets
löner, utbetalas högst det af Eders Kungl. Maj:t beträffande hvarje
boställes skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod beräknats motsvara
skogens behållna årliga afkastning, lära de i detta mom. förekommande
orden »efter afdrag af kostnaderna för försäljning» böra utgå.
6 och 7 §§.
Af innehållet i dessa paragrafer synes vara afsedt att utskylder och
besvär, som belöpa å ecklesiastika boställsskogar, skola gäldas af vederbörande
arrendator, hvilken dock kan af fonden undfå skäligt bidrag för
ändamålet, i den händelse någon del af skogens afkastning skall ingå till
fonden. Det har emellertid synts Riksdagen angeläget att, till förekommande
af osäkerhet härutinnan, vid affattandet af de särskilda föreskrifter,
som med anledning af de nya lagarna komma att af Eders Kungl. Maj:t
utfärdas, denna fråga uppmärksammas. Möjligen erfordras äfven någon
ändring i bevillningsförordningen.
8 §.
Riksdagen har ansett anledning saknas för bibehållande af bestämmelsen
därom att präster, som genom ny lönereglering komma att få lönen
bestämd till afsevärdt lägre belopp än för närvarande utgår, skulle
i vissa fall kunna från kyrkofonden utfå personlig löneförbättring, och
har förty uteslutit första momentet af förevarande paragraf.
Förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika
boställsskogar.
Af samma skäl, som åberopats för en af Riksdagen vidtagen redaktionsändring
i 3 § 4 mom. i lag om kyrkofond, har Riksdagen i tredje
momentet andra stycket i förevarande förslag uteslutit de ord, som afse
kostnaden för försäljning af boställes skogsafkastning.
Bih. till Bilcsd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Höft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
Såsom en gemensam anmärkning vid samtliga här ofvan behandlade
lagförslag har Riksdagen velat tillkännagifva, att uttrycket »Kungl. Maj:t»
öfverallt där det förekommit i Eders Kungl. Maj:ts förslag utbytts mot
»Konungen». Denna förändring har Riksdagen ansett sig böra företaga
i ändamål att bringa dessa lagars uttryckssätt i öfverensstämmelse med
det som tillämpats i förslaget till ecklesiastik boställsordning, hvarest Eders
Kungl. Maj:t vidtagit en motsvarande förändring, sedan lagrådet yttrat
sig öfver förslaget.
Riksdagen, som med hänsyn till det inbördes sammanhang, frågorna
om reglering af prästerskapets aflöning och om tillsättning af prästerliga
tjänster äga, ansett dessa båda frågors lösning böra göras beroende af
hvarandra samt fördenskull för sitt antagande af förslagen till lag om
indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets tionde samt
om ersättning därför, till lag om reglering af prästerskapets aflöning
och till lag om kyrkofond såsom förutsättning uppställt, att Riksdagen
för sin del jämväl antoge det förslag till lag angående tillsättning af prästerliga
tjänster, hvarom förmäles i särskild denna dag af Riksdagen aflåten
skrifvelse, får alltså, under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt,
och med förklaring att Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om reglering
af prästerskapets aflöning, till lag om emeritilöner för präster, till
lag om kyrkofond samt till grunder för ändringar i lagstiftningen om
ecklesiastika boställsskogar icke kunnat oförändrade bifallas, för Eders
Kungl. Maj:t anmäla att Riksdagen för sin del under nämnda förutsättning
antagit här nedan införda förslag till lag om indragning till statsverket
och afskrifning af prästerskapets tionde samt om ersättning därför, till lag
om reglering af prästerskapets aflöning, till lag om emeritilöner för präster,
till lag om kyrkofond samt till grunder för ändringar i lagstiftningen om
ecklesiastika boställsskogar.
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
19
LAG
om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets
tionde samt om ersättning därför.
1 §•
Prästerskapet enligt förut gifna författningar tillkommande tionde,
vare sig tertial-, smör-, fisk- eller kvicktionde, äfvensom alla andra afgifter
af fast egendom skola, på sätt denna lag stadgar, indragas till statsverket
mot godtgörelse i penningar under titel »Ersättning för prästerskapets
tionde».
2 §•
Indragningen skall för hvarje pastorat äga rum från och med ecklesiastikåret
näst efter det, med hvars utgång den på grund af förordningen
den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda
lönereglering för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.
Går tiden för dylik lönereglerings giltighet till ända efter den 30
april 1923, äger Konungen, på framställning af pastoratet och dess
ordinarie prästerskap, medgifva, att löneregleringen må tidigare än i sådant
afseende är stadgadt, likväl ej före den 30 april 1924, upphöra att gälla,
i hvilken händelse indragningen skall försiggå från och med ecklesiastikåret
näst efter det, då löneregleringen skall enligt Konungens beslut
anses hafva förfallit. Är kyrkoherdebeställningen ledig eller äro, där flera
ordinarie prästerliga tjänster finnas i pastoratet, samtliga dessa på en gång
lediga, må Konungen, på ansökan af pastoratet ensamt, sålunda förkorta
den tid, hvarunder löneregleringen eljest skolat vara gällande.
3 §•
För hvarje församling skall uträknas, dels huru mycket för ecklesiastikåret
näst före det, efter hvars utgång indragningen skall äga rum, bort
i persedlar och penningar enligt gällande lönereglering utgöras af hvarje
20
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
fastighet i församlingen, dels ock hvilka belopp i penningar persedlarna
motsvara efter medeltalen af medelmarkegångsprisen under de femtio åren
1864—1913, därvid iakttages, att, med undvikande af brutna öretal, det,
som öfverstiger ett hälft öre, uppföres till ett öre och det, som är under
eller till och med ett hälft öre, uteslutes.
Kammarkollegium har att, efter sålunda gjord uträkning, fastställa
den summa i penningar, till hvilken samtliga i 1 § omförmälda afgifter
skola för hvarje församling vid indragningen beräknas.
4 §•
Ersättning för de till statsverket indragna afgifter skall för hvarje
församling från och med det ecklesiastikår, indragningen där äger rum,
för all framtid utgå med den af kammarkollegium jämlikt 3 § fastställda
summa, och skall denna summa för hvarje ecklesiastikår vid dess början
inlevereras från statsverket till kyrkofonden.
5 §•
De till statsverket indragna afgifter skola under loppet af tjugu ecklesiastikår,
räknade för hvarje pastorat från och med det år, då indragningen
där vidtager, afskrifvas i sådan ordning, att af den summa, kammarkollegium
enligt 3 § fastställt, inom vederbörande församling till statsverket
årligen erläggas under de första tio åren sextio procent, under därpå följande
fem år fyrtio procent och under de sista fem åren tjugu procent,
hvarefter från och med det tjuguförsta året återstoden eftergifves.
Hvad af den för en församling fastställda afgiftssumma enligt sålunda
stadgade grunder icke den 30 april 1944 förfallit till betalning skall
omedelbart afskrifvas.
6 §•
I den mån de till statsverket indragna afgifter icke afskrifvits, skola
de af kronans uppbördsförvaltning debiteras, uppbäras och redovisas i samband
med kronouppbörden.
Vid debiteringen iakttages, att hvad i den på grund af förordningen
den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 meddelade
löneregleringsresolution angående afgifterna stadgas skall lända till efterrättelse,
dock att i lön ingående persedlar skola lösas med penningar efter
de i 3 § af denna lag angifna medelvärden.
21
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
Öfverstiger vid uppbörden influtet belopp hvad jämlikt 5 § bör till
statsverket gäldas, skall öfverskottet ofördröjligen tillställas församlingens
kyrkoråd; och må de af giftsskyldiga själfva om användningen af sådant
öfverskott besluta.
7 §•
De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i
denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.
LAG
om reglering af prästerskapets aflöning.
Med upphäfvande af hvad i förut gifna författningar finnes’ stridande
mot här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:
De präster, som i denna lag afses, äro dels kyrkoherdar, komministrar
och adjunkter i alla territoriella församlingar, med undantag af Karlsborgs
församling, dels ock kontraktsprostarne i riket.
Hvarje tjänstgörande kyrkoherde och komminister skall erhålla, jämte
fri bostad och ersättning för skjuts i tjänsteärenden enligt hvad i 11 §
sägs, lön i penningar så beräknad, att honom därigenom beredes en efter
tjänstegrad och ämbetsåligganden äfvensom lefnadskostnaderna i orten eller
andra särskilda förhållanden lämpad anständig bärgning, utan att särskild
ersättning för honom på grund af tjänsten åliggande förrättningar må
äga rum.
2 §•
Efter det nödig utredning skett angående behofvet af sådan ändring
i den kyrkliga indelningen och organisationen, hvarom i 23 § sägs, fastställer
Konungen, i enlighet med de i denna lag stadgade grunder,
särskildt beträffande hvarje pastorat, aflöning för kyrkoherden samt för
komminister, där sådan skall vara anställd.
Sålunda fastställd lönereglering skall tillämpas under tjugu ecklesiastikår,
räknade från det, då förut fastställd lönereglering upphör att gälla.
22
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
Är tillämpning af meddeladt beslut om indragning eller inrättande af
prästerlig tjänst beroende af tjänstinnehafvares afgång, skall, där så erfordras,
särskild lönereglering fastställas för den tid tjänstinnehafvaren
vid sin beställning kvarstår.
3 §•
Lön för kyrkoherde och komminister delas i grundbelopp och fyllnadsbelopp.
Grundbelopp skall utgöra:
för kyrkoherde 4,000 kronor och för komminister 2,500 kronor.
Fyllnadsbelopp beräknas:
för kyrkoherde
efter pastoratets folkmängd med 30 kronor för hvarje fullt 100-tal
personer öfver 1,000 till och med 3,000 och med 40 kronor för hvarje
öfverskjutande fullt 100-tal personer, dock att härvid folkmängd i församling,
där komminister på eget ansvar under pastors tillsyn sköter kyrkbokföringen,
icke medräknas; samt
efter pastoratets areal i land med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal
kvadratkilometer till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande
fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa
10,000 kvadratkilometer;
för komminister
efter folkmängd i den eller de församlingar, för hvilka komministern
är anställd, med 15 kronor för hvarje fullt 100-tal personer öfver 1,000; samt
efter pastoratets areal i land — med iakttagande att, där flera
komministrar finnas, beloppet beräknas för dem alla tillsammans till lika
fördelning mellan dem — med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal kvadratkilometer
till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande
fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa 10,000
kvadratkilometer.
Vid lönebeloppens fastställande skola senast tillgängliga officiella uppgifter
angående folkmängd och areal följas.
4 §•
Skulle med hänsyn till särskilda förhållanden — såsom synnerligen
höga lefnadskostnader i orten eller prästerskapet åliggande skyldighet att
duplicera eller med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet eller
23
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
för prästerskapet eljest ökade utgifter — lönebelopp, som blifvit med
tillämpning af förut omförmälda grunder beräknadt, finnas allt för ringa,
må vid löneregleringens fastställande, där Konungen så pröfvar skäligt,
sådant lönebelopp förhöjas för kyrkoherdebeställning med högst 1,000 kronor
och för komministersbeställning med högst 750 kronor; dock att ersättning
för skyldighet att duplicera ej må utgå med högre belopp än 600
kronor för cluplikation hvarje predikodag och 300 kronor för duplikation
hvarannan predikodag.
Därest åter på grund af särskilda omständigheter det efter nämnda
grunder beräknade lönebeloppet skulle finnas i förhållande till det med
tjänsten förenade arbete allt för högt, må detsamma vid löneregleringens
fastställande minskas, dock ej med mer än 500 kronor för kyrkoherdebeställning
och 250 kronor för komministersbeställning.
5 §•
Lön må ej, utom i de fall, som i 4 § andra stycket samt 7, 8 och
9 §§ omförmälas, fastställas till lägre belopp än 4,000 kronor för kyrkoherde
och 2,500 kronor för komminister.
För domprost vare lägsta lön 8,000 kronor. För domprost i Uppsala,
Lund och Göteborg äfvensom för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i
Stockholm skall lönen utgöra 10,000 kronor.
Högsta lönebelopp vare för domprost 10,000 kronor, för kyrkoherde,
utom i fall, som i andra stycket här ofvan nämnts, 8,000 kronor samt
för komminister 5,000 kronor.
6 §•
Präst, som under minst tio år innehaft och med godt vitsord bestridt
ordinarie befattning inom sin grad, äge att, där lönen, utom i de fall, som
i 8 och 9 §§ omförmälas, blifvit enligt denna lag fastställd till lägre belopp
än 4,500 kronor för kyrkoherde och 3,000 kronor för komminister,
ur kyrkofonden, jämlikt därom af Konungen meddelade föreskrifter, utfå
ålderstillägg, så afpassadt, att lönen jämte ålderstillägget uppgår till nämnda
belopp, dock med iakttagande, att ålderstillägget icke i något fall må
öfverstiga 500 kronor.
7 §•
Hvad genom donation af enskild tillförsäkrats innehafvare af viss prästerlig
tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån utöfver lönen skall
24
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
oafkortad komma samme tjänstinnehafvare till godo; dock må vid lönens
bestämmande, i den mån skäligt pröfvas, hänsyn tagas till befintligheten
af sådan donation.
8 §■
Yid fastställandet af särskild lönereglering, enligt 2 § tredje stycket,
må, där så skäligt pröfvas, det i lönen ingående grundbelopp minskas för
kyrkoherde med 500 kronor och för komminister med 250 kronor.
9 §•
Finner Konungen prästerlig tjänst, om hvars bibehållande eller inrättande
framställning blifvit gjord, icke vara för själavårdens behöriga
handhafvande nödig, må Konungen likväl medgifva, att sådan tjänst
bibehålies eller inrättas, därest församling med minst tre fjärdedelar af
dess hela rösttal efter röstvärdet beslutat utgöra, hvad utöfver de i 19 §
2, 3 och 4 mom. omförmälda tillgångar erfordras till bestridande af den
lön, Konungen enligt denna lag bestämmer.
I fall, hvarom nu är sagdt, må, där så skäligt pröfvas, det i lönen
för kyrkoherde ingående grundbelopp minskas med 500 kronor.
10 §.
Beslutar församling med den röstöfvervikt, som i 9 § för där angifvet
fall stadgas, att höja lön, som Konungen enligt denna lag för viss tjänst
bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas Konungens
pröfning och fastställelse.
11 §•
1. Lön till kyrkoherde och komminister skall medelst prästerskapet
i pastoratet anslagna aflöningstillgångar äfvensom församlingsafgifter, på sätt
i 19 § sägs, af pastoratet gäldas och af vederbörande kyrkoråd kvartalsvis
utbetalas.
2. Fri bostad skall beredas kyrkoherde och komminister genom upplåtelse
till honom af prästgård, hvarom i ecklesiastik boställsordning sägs.
Finner Konungen på grund af särskilda omständigheter hinder möta
mot dylik upplåtelse, åligger det pastoratet att till vederbörande tjänstinnehafvare,
där icke bostad, hvarmed tjänstinnehafvaren åtnöjes, eljest af
pastoratet beredes honom, gälda hyresersättning med belopp, som af Konungen
med hänsyn till de i orten rådande förhållanden pröfvas skäligt.
25
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
B. Ersättning för skjuts för resor i tjänsteärenden skall, i den mån
sådant pröfvas erforderligt, till vederbörande tjänstinnehafvare utgå ur
kyrkofonden med belopp, som af Konungen, i enlighet med de i orten
rådande förhållanden, vid löneregleringens fastställande bestämmes. Berörda
ersättning må icke i något fall öfverstiga 250 kronor årligen.
4. Yed och bränntorf till husbehof äger vederbörande tjänstinnehafvare
efter Konungens bestämmande, afgiftsfritt, men på egen bekostnad,
bekomma å löneboställe, när tillgång därtill finnes.
12 §.
Hvarje tjänstgörande adjunkt skall såsom löneförmåner åtnjuta bostad,
vivre, skjuts i tjänsteärenden, efter ty i 14 § stadgas, årligt adjunktsarfvode,
ej understigande 1,000 kronor, samt kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort
enligt de närmare föreskrifter, Konungen därom meddelar.
Yrkas af adjunkten eller af den, som har att tillhandahålla bostad
och vivre, att i stället för dessa förmåner må lämnas godtgörelse i penningar,
skall sådan godtgörelse till adjunkten utgifvas i enlighet med de
af Konungen därom meddelade föreskrifter.
Tjänstgör extraordinarie präst vid två ordinarie befattningar, skall
adjunktsarfvodet ökas med hälften af det såsom adjunktsarfvode i allmänhet
utgående belopp.
13 §.
Då extraordinarie präst på grund af förordnande uppehåller kyrkoherde-
eller komministersbefattning, skall den extraordinarie prästen, utöfver
hvad han såsom adjunkt äger åtnjuta, tillika erhålla vikariearfvode med
belopp, som beräknas i enlighet med de af Konungen därom meddelade
föreskrifter.
Uppehåller den extraordinarie prästen två ordinarie tjänstebefattningar,
tillkommer honom med afseende å hvardera befattningen den rätt till
vikariearfvode, som nu stadgats.
14 §.
1. Bostad och vivre skola tillhandahållas adjunkt af den präst, till
hvilkens biträde han är anställd eller hvilkens tjänst han uppehåller, eller,
då tjänsten är ledig, af den som åtnjuter de med densamma förenade
inkomster.
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Häft.
4
26
Riksdag ms Skrifvelse Nr 147.
Lag samma vare i fråga om skjuts i tjänsteärenden; dock beträffande
adjunkt, som är anställd såsom biträde bos annan präst, endast i afseende
å tjänsteresor, som tjänstinnehafvaren åt honom anförtror.
2. Adjunktsarfvode för extraordinarie präst, hvilken är anställd såsom
biträde åt allenast en ordinarie tjänstinnehafvare, skall godtgöras af
kyrkofonden.
Det belopp, hvarmed adjunktsarfvodet skall förhöjas i det uti 12 §
förutsatta fall, att extraordinarie präst tjänstgör vid två ordinarie befattningar,
skall af dem, som uppbära de med samma befattningar förenade
inkomster, gäldas med hälften af hvardera. Hvad sålunda stadgats skall
under enahanda förutsättning tillämpas jämväl med afseende å bestridandet
af kostnaderna för bostad och vivre åt den extraordinarie prästen.
3. Finner Konungen, vid fastställandet af lönereglering, att bibehållande
eller inrättande af komministerstjänst inom pastoratet icke erfordras,
men att arbetet därstädes dock kräfver, att ordinarie tjänstinnehafvare
erhåller stadigvarande biträde af adjunkt, skall ersättning för bostad och
vivre äfvensom adjunktsarfvode åt sådan adjunkt af pastoratet med de i
11 § 1 mom. omförmälda aflöningsmedel gäldas i enahanda ordning, som
om lön till kyrkoherde och komminister är stadgadt.
4. Vikariearfvode skall gäldas af den, som uppbär de med den ordinarie
tjänsten förenade inkomster.
5. Kostnadsersättning till adjunkt för resa till tjänstgöringsort skall
bestridas af kyrkofonden.
15 §.
Från kyrkofonden utgående adjunktsarf voden skola kvartalsvis utbetalas
till vederbörande adjunkter.
Andra arfvoden liksom ersättning för bostad och vivre, där dessa
senare förmåner böra godtgöras med penningar, skola likaledes kvartalsvis
utbetalas, dock att, om före utgången af sålunda angifven betalningstid
förordnande upphör, samtidigt skall till adjunkten erläggas hvad honom
tillkommer.
16 §.
Ordinarie präst, som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla
annan befattning eller annan i hans tjänst biträda, äger att af den,
som uppbär med den senare beställningen förenade inkomster, åtnjuta godt
-
Riksdagens Skrifvelse Nr 147. 27
görelse enligt de af Konungen meddelade föreskrifter angående beräkning
af sådan godtgörelse.
17 §.
För en hvar af kontraktsprostarne fastställer Konungen arfvode, fördeladt
i grundbelopp och fyllnadsbelopp.
Grundbeloppet skall utgöra 150 kronor.
Fyllnadsbeloppet skall utgå
med 15 kronor för hvarje pastorat, som kontraktet omfattar; samt
med 5 kronor för hvarje fullt 100-tal kvadratkilometer af kontraktets
areal i land till och med 1,000, och därutöfver med 10 kronor för hvarje
öfverskjutande fullt 500-tal kvadratkilometer, dock att fyllnadsbelopp icke
utgår för mer än tillhopa 30,000 kvadratkilometer.
Prostarfvode gäldas från kyrkofonden.
18 §.
Präst, som är förordnad att i stället för kontraktsprost utöfva dennes
prostämbete, äger att af den, hvilken eljest är till prostarfvodet berättigad,
för den tid, förordnandet omfattar, uppbära hälften af det belopp, som
för samma tid skall såsom prostarfvode utgå, eller hvad dem eljest åsämjer.
19 §.
Till bestridande af de för kyrkoherde och komminister fastställda löner
jämte ersättning och arfvode åt adjunkt, hvarom i 14 § 3 mom. sägs,
skola, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas:
l:o) församlingsafgifter till belopp ej öfverstigande tre öre för hvarje
helt eller påbörjadt tiotal kronor af hela inkomstbeloppet inom pastoratet;
skolande inkomsten beräknas för jordbruksfastighet till sex kronor och
för annan fastighet till fem kronor för hvarje fulla etthundra kronor af
taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd samt i fråga om
inkomst af kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för hvilket
bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas;
2ro) arrende af de inom pastoratet belägna löneboställen, med undantag
af sådana, hvilkas afkomst skall, enligt 7 §, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare
utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref angående
bostället, tillfalla änka, eller ock, enligt 3 § i lagen om kyrkofond, ingå
till nämnda fond;
28
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
3:o) afgälder af lägenheter, afsöndrade eller upplåtna från boställe,
som afses i nästföregående moment, ränta å medel, som vid försäljning
eller afstående för allmänt behof erhållits för sådant boställe eller del däraf,
äfvensom öfriga till aflöning af prästerskapet i pastoratet afsedda medel,
med undantag af sådana, hvilka skola, enligt 7 §, tillgodokomma viss
tjänstinnehafvare utöfver lönen eller, enligt 2 och 3 §§ i lagen om kyrkofond,
ingå till nämnda fond;
4:o) skogsförsäljningsmedel från de i 2 mom. afsedda boställen, årligen
utgående ur kyrkofonden med högst det af Konungen beträffande hvarje
boställes skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod beräknats motsvara
skogens behållna årliga afkastning;
5:o) församlingsafgifter, utöfver hvad i 1 mom. sägs, till erforderligt
belopp.
20 §.
I gäldandet af de enligt 19 § 1 och 5 mom. utgående församlingsafgifter
skola alla de, hvilka inom pastoratet erlägga kommunalutskylder,
deltaga efter de för sådana utskylders utgörande i allmänhet stadgade
grunder; och skola dessa utgifter inom hvarje till pastoratet hörande församling
debiteras och uppbäras i samma ordning som utgifter till kyrka
och skola.
Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkans prästerskap,
som tillkommer vissa främmande trosbekännare, är särskilt stadgadt.
21 §.
Har för bestridande af de för kyrkoherde och komminister fastställda
löner jämte ersättning och arfvode åt adjunkt, hvarom i 14 §
3 mom. sägs, såsom församlingsafgifter utdebiterats sammanlagdt större belopp,
än som motsvarar sex öre för hvarje helt eller påbörjadt tiotal kronor
af pastoratets hela iukomstbelopp, beräknadt som i 19 § 1 mom. sägs,
skall ersättning af kyrkofondens medel beredas pastoratet för det Överskjutande
beloppet, utom beträffande lönebelopp, som församling, enligt 9
eller 10 §, särskildt förbundit sig att utgöra.
22 §.
De i denna lag omförmälda aflöningsmedel för kyrkoherdar och komministrar
äfvensom adjunkter, om hvilka i 14 § 3 mom. sägs, skola, i den
29
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
mån de ej omedelbart till tjänstinnehafvare utbetalas, särskildt för sig af
vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande.
För medlens bibehållande till afsedt ändamål är pastoratet ansvarigt;
och äger domkapitlet däröfver hålla hand.
23 §.
Erfordras å ena sidan för åstadkommande af tillfredsställande församlingsvård
delning af pastorat eller inrättande af ny prästerlig tjänst och
å andra sidan för beredande af full sysselsättning för tjänstinnehafvare
sammanslagning af pastorat eller indragning annorledes af befintlig tjänst,
meddelar Konungen, efter vederbörande myndigheters hörande och sedan
yttranden från pastoratet samt dess prästerskap och, i händelse någon prästerlig
befattning i pastoratet är ledig, från kontraktsprosten infordrats, beslut
därom i sammanhang med fastställandet af lönereglering för pastoratet.
24 g.
Har Konungen under den tid, för hvilken lönereglering är fastställd,
bifallit gjord framställning om sådan ändring i den kyrkliga organisationen,
som i 23 § omförmäles, skall vid däraf föranledt bestämmande
af lön för prästerlig tjänst och beredande af tillgångar därtill denna lag
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
25 §.
Föreskrifterna i 12, 13, 14 och 15 §§ skola för prästerskapet inom
visst stift lända till efterrättelse, så snart på grund af denna lag fastställd
lönereglering beträffande något till samma stift hörande pastorat vunnit
tillämpning, därvid likväl iakttages, dels att ordinarie präst, hvars lön utgår
enligt äldre lönereglering, skall ej mindre till kyrkofonden inbetala, hvad
honom enligt gällande prästmötesbeslut åligger att för aflöning af extraordinarie
präster utgifva utöfver förmånerna af bostad och vivre samt skjuts
i tjänsteärenden, än äfven godtgöra hos honom anställd extraordinarie präst
för resa till tjänstgöringsorten, dels ock att adjunkt hos eller vikarie för
sådan tjänstinnehafvare skall ur kyrkofonden bekomma jämväl arfvode,
hvarom i 12 § tredje stycket och 13 § sägs.
Bestämmelserna i 17 och 18 §§ skola tillämpas från och med den
1 maj 1914, redan utnämnd kontraktsprost förbehållet att under hans
tjänstetid från kyrkofonden uppbära aflöning efter hittills gällande grunder.
30
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
26 §.
Aflöningsmedel, hvarom i 19 § 2 och 3 mom. sägs, skola af vederbörande
kyrkoråd uppbäras från och med ecklesiastikåret näst efter det,
med hvars utgång den på grund af förordningen den 11 juli 1862 eller
förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering beträffande
pastoratet upphör att gälla, eller, om hinder därför möter, när det utan
förnärmande af annans rätt kan ske.
27 §.
Hvad om domkapitel i denna lag är stadgadt gäller äfven om Stockholms
stads konsistorium.
28 §.
De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i
denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.
L. /V G
om emeritilöner för präster.
1 §•
Emeritilöner må, under de villkor och bestämmelser, som här nedan
stadgas, från kyrkofonden utgå till ordinarie och extraordinarie präster,
hvilka tjänstgöra i territoriell församling, dock icke till prästerskapet i
Karlsborgs församling, ej heller till kyrkoherde i prebendepastorat.
2 §•
För ordinarie tjänstinnehafvare skall emeritilön motsvara åttio procent
af hans lön, beräknad till det belopp, hvartill densamma bestämts
vid lönereglering, fastställd på grund af lagen om reglering af prästerskapets
aflöning, eller, om sådan lönereglering med afseende å tjänstinnehafvaren
icke vunnit tillämpning, till det belopp, efter hvilket afgift till
prästerskapets änke- och pupillkassa senast utgått. Ej må dylik emeritilön
31
Riksdagens Skrifvelse Nr 14 7.
understiga tretusen tvåhundra kronor för kyrkoherde och tvåtusen kronor
för komminister, ej heller öfverstiga fyratusen femhundra kronor; och skall,
där vid uträkning efter ofvan angifna grund emeritilönen ej uppgår till
jämnt tiotal kronor, densamma höjas till närmast högre tiotal.
För extraordinarie präst skall emeritilön utgöra ettusen femhundra
kronor.
3 §•
Med iakttagande däraf att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola
i främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än femhundratusen
kronor må användas till emeritilöner, bestämmer Konungen, huru
tillgängliga medel skola, med hänsyn till olika klasser af tjänstinnehafvare,
uppdelas i lämpligt antal emeritilöner.
4 §•
Ordinarie präst vare pliktig att, mot åtnjutande af emeritilön, från
tjänsten afgå:
när han fyllt sjuttiofem år; eller
när han fyllt sextiofem år samt under mer än tre af de senast förflutna
fem åren varit i följd af obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet
urståndsatt att själf fullgöra sina tjänsteåligganden och af sådan anledning
åtnjutit tjänstledighet.
Extraordinarie präst må erhålla emeritilön, när han uppnått sextio
års ålder.
5 §.
Konungen utser innehafvare af emeritilön.
• För sådant ändamål har domkapitlet att hos Konungen anmäla, då
stiftet tillhörande präst fyllt sjuttiofyra år eller eljest enligt bestämmelserna
i 4 § finnes böra komma i åtnjutande af emeritilön; och skall dylik anmälan
göras före slutet af december månad.
6 §•
Ordinarie präst, åt hvilken emeritilön tilldelats, skall från och med
utgången af näst därpå följande ecklesiastikår frånträda sin tjänstebefattning
och är omedelbart därefter berättigad att åtnjuta emeritilönen.
32
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
Extraordinarie präst äger åtnjuta emeritilön från och med början af
ecklesiastikåret näst efter det, då dylik lön blifvit honom tilldelad.
Emeritilön skall kvartalsvis utbetalas och utgår intill slutet af den
månad, hvarunder innehafvaren aflidit. Efterlämnar han änka eller barn,
som, därest emeritilön icke tilldelats honom, varit berättigade till tjänsteller
nådår, äge änkan eller barnen uppbära emeritilönen intill utgången af
den tid, under hvilken tjänst- eller nådårsförmån eljest skolat åtnjutas.
7 §•
Har den, som åtnjuter emeritilön, blifvit dömd prästämbetet förlustig,
vare vid den tid, beslutet härom vunnit laga kraft, hans rätt till dylik
lön förverkad.
8 §•
Ej må emeritilön i mät tagas eller med kvarstad beläggas.
9 §•
Konungen bestämmer, hvilket år emeritilöner skola första gången
utdelas, och underrättar domkapitlen härom å sådan tid, att dessa kunna
före slutet af december månad året näst förut till Konungen inkomma
med anmälan, hvarom i 5 § förmäles.
10 §.
Redan utnämnd tjänstinnehafvare vare ej mot sitt bestridande skyldig
att, mot åtnjutande af emeritilön, afgå från sin befattning.
11 §.
Hvad om domkapitel i denna lag är stadgadt gäller äfven om Stockholms
stads konsistorium.
12 §.
De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i
denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
33
LAG
om kyrkofond.
Med upphäfvande af hvad i förut gifna författningar finnes stridande
mot här nedan meddelade föreskrifter för ordnas som följer:
1 §•
De prästerskapet i territoriella församlingar anslagna aflöningsmedel,
om hvilka här nedan förmäles, skola, under benämning kyrkofonden, användas
för kyrkliga ändamål, på sätt i denna lag bestämmes, och af statskontoret,
utan sammanblandning med andra medel, förvaltas.
2 §.
Till kyrkofonden skola öfverföras prästerskapets löneregleringsfond och
de ecklesiastika boställenas skogsfond.
I öfrigt skola, enligt Konungens bestämmande i hvarje särskildt
fall, till kyrkofonden öfverlämnas dels till aflöning för prästerlig tjänst
afsedda fonder och andra kapitaltillgångar, i den mån de ej äro att hänföra
till lönemedel, som omförmälas i 7 § af lagen om reglering af
prästerskapets aflöning eller enligt grunderna för bestämmelserna i 19 och
22 §§ af samma lag böra af vederbörande kyrkoråd förvaltas, och dels för
såldt eller utbytt boställe erhållna ersättningsmedel, hvarom i 62 § af
ecklesiastik boställsordning sägs.
3 §•
Ytterligare skola till kyrkofonden ingå:
1. hvad enligt lagen om indragning till statsverket och afskrifning
af prästerskapets tionde samt om ersättning därför årligen skall af statsverket
gäldas såsom ersättning för tionde och andra afgifter af fast egendom,
hvilka på grund af förut gifna författningar tillkommit prästerskapet;
2. årlig ersättning af statsverket ej mindre för de anslag i kronooch
kyrkotionde samt oindelt spannmål äfvensom hemmansräntor, för hvilka
godtgörelse af statsmedel lämnas prästerskapet det eklesiastikår, som till
Rih.
till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Häft. 5
34
Bilisdagens Skrifvelse Nr 147.
ändagår näst före den 1 maj 1914, än äfven för de statsanslag i penningar,
som för samma ecklesiastikår af prästerskapet åtnjutas;
3. arrende af boställen, hvilkas afkomst vid 1913 års slut antingen
ingår till prästerskapets löneregleringsfond eller är af Konungen anvisad
till löneförbättring för prästerlig tjänstinnehafvare i annat pastorat än det,
inom hvilket bostället är beläget;
4. medel, som inflyta för försåld skog från prästerskapet anslagna
löneboställen, med undantag af sådana, hvilkas afkomst skall, enligt 7 §
i lagen om reglering af prästerskapets aflöning, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare
utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref angående
bostället, tillfalla änka;
5. öfverskott, som å de i 19 § 2 och 3 mom. i lagen om reglering
af prästerskapets aflöning afsedda, årligen inflytande aflöningsmedel kan i
ett pastorat uppkomma, sedan hvad däraf för året erfordras till gäldande
af de för prästerskapet därstädes fastställda löner tagits i anspråk;
6. ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar.
4 §•
Den årliga ersättning för krono- och kyrkotionde samt oindelt spannmål
äfvensom hemmansräntor, hvarom i 3 § 2 mom. förmäles, skall utgöras
med belopp, motsvarande medeltalet af medelmarkegångsprisen för vederbörande
persedlar under de femtio åren 1864—1913, med tillägg af forsellön.
5 §•
Öfverföring till kyrkofonden af de i 2 § och 3 § 2 mom. omförmälda
tillgångar skall äga rum från och med den 1 januari 1914, hvarefter det
åligger kyrkofonden att svara för samtliga de utgifter, som enligt allmän
författning eller särskilda, i behörig ordning meddelade bestämmelser vid
tiden för öfverförin gen redan blifvit anvisade till utgående från dessa tillgångar.
Inleverering till kyrkofonden af den ersättning, som angifves i 3 §
I mom., vidtager med afseende å hvarje pastorat från och med ecklesiastikåret
näst efter det, med hvars utgång den på grund af förordningen den
II juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering
för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.
Hvad i öfrigt är afsedt såsom inkomst för kyrkofonden skall tillföras
densamma, när sådant utan förnärmande af annans rätt kan ske.
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
35
6 §•
Af kyrkofonden skola utgöras:-
1. ersättning för församlingsafgifter enligt stadgandet i 21 § af lagen
om reglering af prästerskapets aflöning;
2. hvad af skogsförsäljningsmedel, enligt 19 § 4 mom. i sagda lag,
skall utgå till prästerskapets aflöning;
3. kostnad för skogsindelning å löneboställen, med undantag af sådana,
hvilkas afkomst skall, enligt 7 § i omförmälda lag, tillgodokomma viss
tjänstinnehafvare utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref
angående bostället, tillfalla änka;
4. ersättning för skogsstatens öfriga bestyr med skog å de i 3 mom.
afsedda boställen med belopp, som Konungen enligt gällande grunder
för beräkning af dylik ersättning årligen i afseende å näst föregående års
verksamhet fastställer till gäldande;
5. annan än i 4 mom. afsedd kostnad för bevakning samt skogsodlings-
och andra arbeten för skogsskötselns främjande å de i 3 mom.
afsedda boställen, intill belopp, som Konungen efter domänstyrelsens förslag
hvarje år för det följande bestämmer;
6. kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Konungens särskildt
meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande af virkesafkastning eller
motverkande af uppkommen skada å skog till boställe, som afses i 3 mom.;
7. ålderstillägg, arfvoden och kostnadsersättningar, som jämlikt lagen om
reglering af prästerskapets aflöning skola af kyrkofonden gäldas, så ock emeritilöner,
hvilka i enlighet med lagen om sådana löner blifvit präster tilldelade;
8. i den mån fondens tillgångar det medgifva, anslag, som Konungen
till främjande af den kyrkliga organisationens utveckling må finna skäligt
bevilja extraordinarie präst för särskild prästerlig tjänstgöring.
7 §.
Där från boställe skogsförsäljningsmedel skola ingå till kyrkofonden,
må Konungen på ansökning af boställskafvare eller arrendator, som utgör
jämväl å boställets skogsmark belöpande utskylder och besvär, bevilja honom
skäligt bidrag från kyrkofonden till fullgörande af denna skattskyldighet.
8 §•
1. Så snart inom visst stift lönereglering, fastställd enligt lagen om
reglering af prästerskapets aflöning, vunnit tillämpning beträffande något
36 Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
till samma stift hörande pastorat, skall inom stiftet anställd ordinarie
präst, hvars lön utgår enligt äldre lönereglering, till kyrkofonden inbetala
hvad honom åligger att för aflöning af extraordinarie präster utgifva utöfver
förmånerna af bostad och vivre samt skjuts i tjänsteärenden.
2. Sedan utnämnd kontraktsprost, hvilken icke åtnöjes med arfvode,
som i enlighet med omförmälda lag varder för hans prostämbete fastställdt,
är berättigad att från kyrkofonden uppbära aflöning efter hittills
gällande grunder.
9 §>
Jämväl efter det prästerskapets löneregleringsfond, de ecklesiastika
boställenas skogsfond och andra liknande fonder öfverförts till kyrkofonden,
må Konungen, intill dess på grund af lagen om reglering af prästerskapets
aflöning fastställd lönereglering vunnit tillämpning inom vederbörande
pastorat, till förhöjande af aflöningen för prästerskapet i pastoratet
eller till utveckling af den kyrkliga organisationen därstädes, bevilja nödigt
anslag från kyrkofonden.
10 §■
De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i
denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.
Grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika
boställsskogar.
1. Skogs- och hagmark å samtliga åt prästerskapet i territoriella församlingar
anslagna löneboställen skola ställas under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning.
2. Skog å löneboställe skall i första rummet användas till boställets
husbehof.
Därutöfver må från boställets skog erhållas dels af vederbörande
tjänstinnehafvare ved till husbehof, på sätt i 11 § 4 mom. i lagen om
reglering af prästerskapets aflöning sägs, dels ock, i ordningen därefter,
virke af pastoratet till uppförande och underhåll af laga hus och hägnader
å prästgård samt, om tillgång jämväl därtill finnes, af församling till
kyrkobyggnad.
37
Riksdagens Skrifvelse Nr 147.
3. Hvad af boställes skogsafkastning icke erfordras för de i nästföregående
mom. angifna behof skall försäljas.
Medel, som influtit vid försäljningen, skela ingå till kyrkofonden,
hvarifrån, enligt hvad särskild! är stadgadt, erforderliga belopp af skogsförsäljningsmedel
till prästerskapets aflöning gäldas.
4. För skogsindelning å löneboställe skall kostnaden, därtill förskott
såsom hittills lämnas af allmänna medel, gäldas af kyrkofonden.
Kostnaderna ej mindre för bevakning samt skogsodlings- och andra
arbeten för skogsskötsel^ främjande å löneboställe än äfven för åtgärd
eller anstalt, som afser tillgodogörande af virkesafkastning eller motverkande
af uppkommen skada å löneboställes skog, så ock ersättning för skogsstatens
bestyr med dylik skog skola likaledes gäldas af kyrkofonden, på
sätt därom är särskild! stadgadt.
5. Följande undantagsbestämmelser äro att iakttaga:
Hvad i 2 mom. andra stycket och 3 mom. andra stycket stadgas äger
ej tillämpning å löneboställe, hvars afkomst skall, enligt 7 § i lagen om
reglering af prästerskapets aflöning, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare
utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref angående bostället,
tillfalla änka.
När löneboställe, hvarom nu är sagdt, icke lämnar så stort virkesöfverskott,
att däraf kunna bestridas kostnader, som omförmälas i 4 mom.,
samt nödiga medel icke genom vederbörandes försorg tillhandahållas, har
skogsstaten icke att taga någon befattning med de arbeten, åtgärder eller
anstalter, som i afseende å dylikt boställes skog må finnas erforderliga.
Icke heller må kostnaderna för dem gäldas af kyrkofonden.
Stockholm den 1 juni 1910.
Med undersåtlig vördnad.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Häft.
6