Riksdagens Skrifvelse Nr 146.

1

Nr 146.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 2 juni 1910.
— — — — Andra kammaren den 2 juni 1910.

Riksdagens skrifvelse till Konungen rörande utredning i fråga om
kostnadsfri utdelning af Rost- och Inrikes tidningar till
rikets samtliga kommuner.

[Första kammarens tillfälliga utskotta (nr 1) utlåtande nr 16.]

[Andra kammarens tillfälliga utskotts (nr 5) utlåtande nr 19 och 48.]

Till Konungen.

Uti en inom Kiksdagen väckt motion kar — med framhållande af
det otillfredsställande sätt, hvarpå det med Post- och Inrikes tidningar afsedda
ändamål uppfylldes — ifrågasatts en utredning, huruvida icke denna
tidning kunde upphöra samt ersättas med en statstidning för den legala
annonseringen och meddelanden från regering och Riksdag.

Enligt det den 20 december 1791 af Konung Gustaf III för svenska
akademien utfärdade privilegiebrefvet å utgifvandet af Post- och Inrikes
tidningar, hvilket privilegiehref sedermera genom särskilda Kungl. Maj:ts
beslut bekräftats, skall all legal annonsering äga rum i nämnda tidning.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Höft. (Nr 146—147). 1

2

Riksdagens Skrifvelse Nr 146.

Sedan länge har den meningen varit rådande, att Post- och Inrikes
tidningar med hänsyn till sin ringa spridning icke tillfredsställande fyller
de kraf, som med fog kunna ställas å ett organ för den legala annonseringen.
De sifferuppgifter, som varit för Riksdagen tillgängliga angående
det nuvarande antalet prenumeranter å tidningen, af hvilka en väsentlig
del utgöres af ämbetsverk, ådagalägger ock riktigheten af denna uppfattning.

Yäl är det sant, att beträffande åtskilliga af de förhållanden, som
skola kungöras i Post- och Inrikes tidningar, äfven annat kungörelsesätt
är föreskrifvet, såsom i ortstidning eller vederbörande kyrkor eller länskungörelser,
äfvensom att åtskilligt af hvad som kungöres i Post- och
Inrikes tidningar sprides vidare genom notiser i den öfriga pressen. Så
är emellertid icke fallet i fråga om ett flertal för vederbörande intressenter
synnerligen viktiga tillkännagifvanden, såsom exempelvis kungörelser om
arf åt till vistelseort okända bodelägare, personers försättande i omyndighetstillstånd
eller förklarande för döda samt stämningar och konkursansökningar
gentemot å okänd ort vistande personer m. m.

Att anstalter böra träffas för åstadkommande af större spridning bland
allmänheten af den publikation, som innehåller de legala tillkännagifvandena,
anser Riksdagen därför vara ovedersägligt.

Riksdagen anser dock hvarken nödigt eller lämpligt att för närvarande
begära en utredning angående Post- och Inrikes tidningars upphörande och
ersättande med en statstidning, synnerligen som Svenska akademiens inkomst
af Post- och Inrikes tidningar oafkortadt användes för dess sedan
1880-talet fortgående betydelsefulla arbete med utgifvandet af en ordbok
öfver svenska språket, för hvilket ändamål stora årliga statsanslag eljes
blefve nödvändiga.

För att nå det med Posttidningen afsedda syfte ligger gifvetvis hufvudvikten
å att få tidningen mera spridd bland allmänheten; och den åtgärd,
som enligt Riksdagens mening mest skulle bidraga härtill, vore en
kostnadsfri utdelning af tidningen till en hvar af rikets omkring 2,500
kommuner.

Ett åläggande för Svenska akademien att kostnadsfritt sprida tidningen
till rikets alla kommuner behöfde visserligen icke rubba akademiens privilegium
att utgifva tidningen. Men bestridandet af de stora kostnaderna
för här ifrågasatta gratisspridning skulle emellertid kunna afsevärdt minska
akademiens förmåga att bekosta ordboksarbetet och möjligen föranleda ett
långsammare utgifningssätt, något som ur många synpunkter vore beklag -

3

Riksdagens Skrifvelse Nr 146.

ligt. Åtgärder torde emellertid kunna vidtagas till vinnande af besparingar
vid tidningens redigering; i hvilket afseende en viss begränsning af
tidningens textinnehåll och därpå beroende minskning i redaktions- och
tryckningskostnad samt användande af billigare papper till gratisupplagan
synes kunna ifrågasättas.

Beträffande textinnehållet i tidningen anser Riksdagen det principiellt
oriktigt, att tidningen uti en eller annan partiriktning uttalar sig i politiska
och sociala frågor, utan bör tidningens hållning i sådant afseende
vara fullt neutral.

I detta sammanhang vill ock Riksdagen såsom sin mening uttala, att,
ehuru det ingalunda torde vara att befara, att annonspriset af akademien
oskäligt höjes, det i allt fall torde vara lämpligt, att taxan för legala annonser
i tidningen fastställes af Eders Kungl. Maj:t.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes utreda, huruvida och under hvilka villkor Post- och
Inrikes tidningar såsom organ för allmänna kungörelser och legala annonser
må kostnadsfritt komma rikets samtliga kommuner tillhanda.

Stockholm den 2 juni 1910.

Med undersåtlig vördnad.