15

Riksdagens Skrifvelse Nr 114-

Denna förordning skall lända till efterrättelse genast efter utfärdandet.

Stockholm den 25 maj 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 114.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 25 maj 1910.
— — — — Andra kammaren den 25 maj 1910.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående omläggning
af förvaltningen utaf de allmänna skogarna i södra och
mellersta Sverige.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 80.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har framställning gjorts därom,
att Riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t behagade snarast möjligt låta utreda lämpligheten af en omläggning
af förvaltningen och skötseln af kronoparkerna och andra allmänna
skogar i södra och mellersta delarna af landet i syfte att åstadkomma
förbättrad och intensivare skogsvård, större afkastning af statsskogarna
samt ökad arbetsförtjänst och möjlighet att bilda nya arbetarehem på
ifrågavarande skogar, äfvensom att Eders Kungl. Maj:t ville för Riksdagen
framlägga de förslag, hvartill en dylik utredning kunde komma
att föranleda.

16

Riksdagens Skrifvelse Nr 114.

Till stöd föx- denna hemställan har motionären anfört följande:
»Under de senare åren ha i vårt land framställts starka kraf på
reformer rörande förvaltningen af statens skogar. Huru dessa reformer
bäst skola genomföras, därom äro meningarna delade. Däremot torde
enighet råda däruti, att något bör göras. Såsom stöd härför tillåter jag
mig åberopa flera öfverläggningar vid skogsvårdsföreningens årsmöten.
På grund af uttalande vid ett af dessa möten har Kungl. Maj:t tillsatt
den s. k. norrländska skogskommittén, som fått till uppgift att verkställa
utredning angående de åtgärder, som böra vidtagas för åstadkommandet
af en rätt vård af kronans och de under skogsstatens tillsyn ställda
enskilda skogarna i Dalarne och Norrland. Denna kommitté lär under
innevarande år hinna afsluta sitt arbete och framlägga riktlinjerna för
en norrländsk skogspolitik.

Men äfven om behofvet af reformer är störst beträffande de norrländska
skogarna, håller jag före, att många förbättringar också äro af
nöden i fråga om förvaltningen af statsskogarna i södra och mellersta
delarne af landet. Skogsskötseln torde allt fortfarande vara alltför extensiv
äfven i dessa trakter. I denna min uppfattning har jag blifvit styrkt
af flera fackmän.

I efterföljande tabell har jag sökt sammanställa några siffror ur
domänstyrelsens tre senaste berättelser, för åren 1905 —1907. Dessa
siffror äro dock endast ungefärliga och återgifvas med all reservation.
Afverkningen t. ex. afser endast försåldt virke, och personalen har äfven
att öfvervaka ett större område andra allmänna skogar, såsom ecklesiastika
boställsskogar m. fl.

Areal och afkastning af kronoparker, kr onoflyg sandsfält och från arrendet

undantagna skogar till utarrenderade kronodomäner söder om Dalarne.

År

Areal

Bruttoafkastning

Utgi

it e r

Netto-

behållning

Af verkning

Inägor

har

Skogs-

mark

har

Summa

har

å inägorna
(arrende-medel)
kr.

å skogs-mark

kr.

per

har

kr.

af reser-vations-anslag: till
skogarnas
skötsel.

för

perso-nal och
för-valta.

i allt

kr.

per

har

kr.

i allt

kbm.

per

har

kbm.

1905

24,674

342,472

367,146

omkr. 248,000

1,259,000

3.7

882,000

350,000

27,000

0:08

270,000

0.8

1906

—

—

—

» 255,000

1,613,000

4.7

953,000

d:o

310,000

0: 90

310,000

0.9

1907

26,045

360,090

386,135

» 268,000

2,086,000

5.8

996,000

dio

740,000

2:60

300,000

0.8

På grund af högkonjunkturerna år 1907 har afkastningen varit större än föregående år,
men torde åter nedgått sedan dess. I någon mån kanske också löneregleringen för skogsstatep
från och med 1909 nedbringat nettobehållningen.

17

Riksdagens Skrifvelse Nr 114.

Anmärkas bör också, att eu stor del af de i tabellen upptagna
kronoparkerna äro nyinköpta och omfatta stora arealer kala eller ofullständigt
beväxta marker. Det oaktadt torde man dock få anse afkastningen
vara ganska ringa. Dessutom torde hjälpgallringen och tillvaratagandet
af mindre värdefullt virke vara eftersatt. Undantag utgöra
likväl, enligt meddelad uppgift, Granvikens och Tivedens revir i Västergötland
samt Karlsby kronopark i Östergötland, där såväl skogsskötseln
som afverkningen sker på ett fullt tillfredsställande sätt.

Beträffande särskildt de ecklesiastika skogarna torde ingen meningsskiljaktighet
råda därom, att skogskapitalet ej utnyttjas såsom det borde.
Äfven äldre kronoparker torde sällan komma upp till en tillfredsställande
produktionssiffra.

Såsom exempel på intensiv skogsskötsel framkålles ofta vården af
de tyska skogarna. Med dessa skogar kunna visserligen ej de svenska
direkt jämföras, men skillnaden mellan produktionsförmågan hos skogarna
i södra och mellersta Sverige samt skogarna i Tyskland är ej så synnerligen
stor. Härtill kommer, att de svenska skogarna äro lättare och
således billigare att föryngra. Jag tillåter mig därför anföra några
siffror ur skogsstatistiska meddelanden i Skogsvårdsföreningens tidskrift.

I Preussen afverkades år 1907 å statsskogarna 4.3 kubikmeter per
hektar, hvarå bruttoinkomsten utgjorde 43.45 mark, och nettot 25 mark
per har.

I Sachsen afverkades samma år 5.5 kubikmeter, som inbringade i
brutto 94.15 mark, och i netto 34.2 9 per har.

I Wurtemberg afverkades år 1906 ej mindre än 5.8 kubikmeter
per har. Bruttoinkomsten häraf belöpte sig till 101.6 mark och nettot
till 67.86 mark.

Dessa siffror äro ju synnerligen vackra. Men likväl höjas i Tyskland
ropen på reformer i syfte att erhålla ändå större afkastning från
statsskogarna.

En af orsakerna till de mindre gynnsamma förhållandena å statens
skogar torde dock kunna förklaras genom bristen på arbetsfolk, en annan
åter torde bero på den omständigheten, att personalen är för fåtalig
samt tyngd af alltför mycket improduktivt skrifarbete.

I detta sammanhang tillåter jag mig anföra några tänkvärda ord
af G. Kuylenstjerna i Skogsvårdsföreningens tidskrift 1909, häftet 10.
Han skrifver bland annat:

»Det heter, att om skogarna också för tillfället icke lämna så stor
ränta, så har jag i stället ökadt kapital. Detta är dock sant endast med
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 25 Käft. 3

18

Riksdagens Skrifvelse Nr 114.

modifikation. Ty om jag försummar mina gallringar, hvad blir följden?
Hur mången affär har icke gått, går och kommer att gå i kull af skäl,
att räntor hopas på räntor. Gallras ej, när så bör ske, får jag dels dragas
med onödigt stora räntor, dels inträffar det, att träd i skogsbestånd, som
för länge hållits täta, erhålla så svaga toppar, att de icke efter gallringen
någonsin få kraft att förränta hvad som fordras, äfven om de beredas
nödigt utrymme.

Men försummelserna gälla ej blott gallringsvirket. Stubbar och
grenar komma ofta ej till nytta, ehuru de i de delar af landet, som
ligga söder om Dalälfven, väl betala de kostnader, som äro förenade
med deras tillgodogörande. Äfven härvidlag gå dock vissa delar af
Bergslagerna i spetsen, under det att på andra håll knappast en enda
stubbe tillvaratages, och det till och med i mycket skogfattiga trakter.

För att finna förklaring till dessa missförhållanden måste man
tänka på dels oförmågan hos folket att börja med något nytt, dels
vinningslystnaden, som icke i första hand söker utnyttja den litet gifvande
driften, dels bristen på kapital, som jämväl försvårar drifvandet
af en rörelse, för hvilken omkostnaderna endast obetydligt understiga
bruttoafkastningen. Men jag vågar påstå, att icke blott där behållningen
blir ringa, utan ock på många ställen där gallrings- och ljushuggningar
lämna goda och synnerligen goda resultat, så försummas
dessa åtgärder. I de flesta fall är eller åtminstone uppgifves skälet vara
brist på folk. Granskas frågan närmare, torde åtminstone i de allra
flesta fall folk kunna fås från andra trakter, om blott bostäder funnes
att erbjuda. Nå, om det redan nu, särskildt på många statsskogar, visar
sig svårt att utföra en hel del arbeten, som genast lämna visserligen
en liten, men dock någon behållning och bidraga till ökad afkastning i
framtiden, huru skall man då i framtiden kunna på ett rationellt sätt
tillgodogöra sig afkastningen af de kapital, som hopats å många ställen
särskildt å våra nyinköpta och äldre kronoparker genom ständigt ökade,
ej uttagna tillväxter? Jag skulle vilja tillråda, att åtgärder i tid vidtoges,
så att bofast folk finnes i den mån sådant erfordras för nödiga
afverkningars bedrifvande. Att lita på tillfälligt arbetsfolk är icke lämpligt.
Enligt hvad erfarenheten visar, erhålles sådant uteslutande om
vintern och behöfves då för andra arbeten än gallringar samt grenveds
och stubbars tillvaratagande, hvilket sistnämnda arbete ej heller vintertiden
kan utföras. Alla skogsarbeten utföras dessutom bäst af vant
folk. Nej, utlägg icke småtorpen, vidmakthåll dem, som finnas, och
uppbygg, i den mån de behöfvas, dem, som en gång utlagts, samt anlägg
nya. På detta sätt torde man finna räddningen; ty där goda

Riksdagens Skrifvelse Nr 114. 19

bostäder finnas att bjuda på, fås städse folk, om ock förtjänsten i öfrigt
icke är särdeles hög.»

Under den senaste tiden hafva skarpa angrepp riktats mot statens
skogsförvaltning med anledning af att den utlagt en stor mängd torp
till skog samt härigenom beröfvat kronoparkerna nödiga arbetskrafter.
De svårare försyndelserna härutinnan lära dock ha skett under 1870-och 1880-talen. Undertecknad anser emellértid, att många områden å
kronoparkerna kunna med fördel upplåtas till hem åt skogsarbetare.
Härigenom skulle kunna skapas tusentals hem, och staten finge sitt
nödiga skogsvårdsarbete utfördt. Att uppställa en beräkning öfver det
antal skogsarbetare, som kan med fördel sysselsättas på viss areal, är
icke möjligt annat än för hvarje särskildt fall. En framstående skogstjänsteman
har emellertid meddelat, att pa den revirdel han själf förvaltar
borde kunna sysselsättas en skogsarbetare för hvart 80:de tunnland.

De önskemål/ som beträffande skötseln af statens skogar i södra
och mellersta delarna af landet böra eftersträfvas, äro enligt min mening:

»Förenkling i förvaltningen, större befogenhet, men också större ansvar
för den förvaltande personalen.

Intensivare skötsel af såväl själfva kronoparkerna som alla andra
allmänna skogar, som stå under statens kontroll, för att af desamma erhålla
högre afkastning.

Ökad personal och öfrig arbetskraft för skötseln af skogarnasärskildt
genom anställande af fasta skogsarbetare, hvarigenom möjlighet
kunde beredas ett större antal svenska medborgare att erhålla hem och
arbetsförtjänst å kronoparkerna. Emigrationen torde ock i afsevärd grad
härigenom kunna motverkas.»

I statshushållningen intaga kronoskogarna numera en så viktig
ställning, att ingenting bör försummas för att genom en ändamålsenlig
vård och förvaltning af desamma söka uppdrifva deras afkastning. Riksdagen
finner sig därför böra instämma i syftet med ifrågavarande motion.

Med anledning af den tabell öfver areal och afkastning af kronoparker,
krön ofly gsandsfält och från arrendet undantagna skogar till utarrenderade
kronodomäner söder om Dalarne, som motionären sammanställt
och i motionen meddelat, har Riksdagen, då motionären därvid,
såsom han själf antydt, icke varit i tillfälle att meddela exakta uppgifter,
införskaffat eu inom domänstyrelsen upprättad tabell i ämnet,
hvilken Riksdagen härmed meddelar:

20

Riksdagens Skrifvelse Nr 114.

Ai eal och afkastning af kr o n op ark e r, kronoflygsandsfält och från arrendet
undantagna skogar till utarrenderade kronodomäner;
allt söder om Dalarne.

År

Areal

Bruttoafkastning -

Utgifter

i

Ut ägor har -

Pro duktiv skogs mark har -

Summa

har

i allt |pr har
kr. i kr.

af reservationsanslaget
J Ar däräf~

ir6n(le.
till ny-! af -

total

summa

kr.

n- i kast -

oci-, ,
reparat.i nm£

kr. | kr.

Till
personal

m. m.

kr.

Summa

kr.

Netto behållningen -

Afverkning

i allt pr häri i allt
kr, | kr. : kr.

pr har
kbm

1905

25,694

268,334

294,028

1,507,000

5:13

882,237

110,201

23,800

350,000

1,256,037

250,963

0:85

329,864

1.23

1906

26,082

276,067

302,149

1,868,000

6:18

952,512

107,478

20,400

350,000

1,322,912

545,088

1:80

373,741

1.35

1907

27,161

289,798

316,959

2,354,000

7: 43

995,922

118,058

20,400

350,000

1,366,322

987,678

3: 12

361,504

1.25

1908

27,429

298,794

326,403

2,081,000

6:38

1,188,000

198,549

18,400

350,000

1,556,400

524,600

1:61

385,276

1.29

Skiljaktigheterna mellan de båda tabellerna, i hvad de afse samma
förhållanden, bero därpå, att motionären vid beräkningen af nettobehållning
per hektar skogsmark medtagit hela skogsarealen, äfven impediment,
men domänstj^relsen endast den produktiva skogsmarken, samt att motionären
vid uträknandet af nettobebållningen icke upptagit arrendeafkomst
af kronoparksinägor bland inkomsterna, ehuru de ur reservationsanslaget
till skogarnas skötsel bestridda kostnader för samma inägors
förvaltning m. in. inräknats i utgifterna, medan däremot domänstyrelsen
i sin beräkning af bruttoafkastningen medtagit alla inkomster, äfven
arrendemedel för kronoparksinägor.

Om också resultatet af statens skogsskötsel å kronoparkerna i de
delar af landet, hvarom nu är fråga, icke kan sägas vara tillfredsställande,
. synes man dock icke böra vid bedömandet häraf utgå från
den därvid glanska allmänt åberopade och jämväl af motionären, ehuru
med reservation, gjorda jämförelsen med de tyska statsskogarna. De
svenska skogarna sakna nämligen först och främst de afsättningsmöjligligheter,
. som finnas i Tyskland. Och vidare hafva, medan eu ordnad
hushållning kom statsskogarna här i landet till del först under 1860-talet, de tyska statsskogarna sedan början af 1820-talet behandlats
efter hushållningsplaner, afsedda att ställa skogarna i godt skick samt
att uppnå normalt virkesförråd och normala åldersklasser för uthållig

21

Riksdagens Skrifvelse Nr 114.

skogsaf kastning. Under den tid, som därefter förflutit, tiar ock genom
en intensiv ock konsekvent genomförd skötsel de tyska statsskogarnas
virkesproduktion kunnat mer än fördubblas.

Sammanlagda ytvidden af kronoparkerna i vårt land, Dalarne och
Norrland undantagna, uppgick vid slutet af år 1909 till omkring 299,700
bektar. Af följande inom domänstyrelsen upprättade tabell synes, att
omkring tre fjärdedelar däraf äro inköpta under tiden från och med 1875.

Uppgift å under åren 1875—1909 i södra delen af landet t. o. m. Värmlands,
Örebro, Västmanlands och Uppsala län inköpt, hufvudsakligen
för skog sbörd af sedd mark, att förvaltas såsom kronopark.

Under åren

I n ä g o r

Utm ark

Summa

har

ar

har

ar

har

ar

1875—1902..........................

16,748

3,716

•<1 OO

149,168

46,090

80

31

165,917

49,807

8,405

64

05

98

1903—1908.........................

1909 .........

|

Summa

_ !

224,130

67

Dessa inköpta marker utgöras till sitt flertal af unga och medelåldriga
skogar, kalmarker och illa medfarna äldre skogsbestånd, hvarifrån
afkastningen gifvetvis ej kan blifva afsevärd, förrän de en längre
tid varit under ordnad hushållning. Erkännas måste dock, att jämväl
af de äldre kronoparkerna inom ifrågavarande del af landet endast ett
fåtal ännu hunnit bringas i ett bättre tillstånd.

Hvad angår skötseln af boställsskogar och andra allmänna skogar
än kronans, hvilka skogar hafva en betydande areal, så torde denna
lämna åtskilligt öfrigt att önska.

Lika med motionären finner därför Riksdagen, utan att dock i allt
kunna gilla motionärens uttalanden i ämnet, det vara en angelägenhet
af största vikt, att skogshushållningen å kronoparkerna och öfriga allmänna
skogar i landet blir mera intensiv, än hittills varit fallet, äfvensom
att förenklingar i möjligaste mån införas i skogsförvaltningen.

I denna sin uppfattning styrkes Riksdagen ytterligare dels däraf
att, samtidigt med det statens skogshushållning, såsom ofvan sagts,

22

Riksdagens Skrifvelse Nr 114.

blifvit en faktor af största vikt för statens finanser, de hinder, hvilka
förefinnas för införande af en intensiv skogshushållning, förlorat i betydelse
dels, och ej minst, däraf att gynnsamma resultat vunnits å de
kronoskogar, där intensivare skötsel redan åvägabragts.

Då, såsom motionären påpekat, en af Eders Kungl. Maj:t tillsatt
kommitté för närvarande arbetar för verkställande af utredning angående
de åtgärder, som kunna böra vidtagas för åstadkommande af en
rätt vård af kronans och de under skogsstatens tillsyn ställda skogarna
i Norrland och Dalarne och afgifvande af de förslag, som däraf kunna
föranledas, synes det Riksdagen önskvärdt, att därvid, i de af motionären
angifna syften, uppmärksamhet ägnas jämväl åt vården af de allmänna
skogarna i öfriga delar af landet.

På grund häraf får Riksdagen anhålla, att beträffande jämväl
kronans och de under skogsstatens tillsyn ställda skogarna i landet
söder om Dalarne Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida,
utöfver hvad nu sker, åtgärder kunna och böra vidtagas för åstadkommande
af en rätt vård af dessa skogar samt för Riksdagen framlägga
de förslag, som häraf kunna föranledas.

Stockholm den 25 maj 1910.

Med undersåtlig vördnad.