Riksdagens Skrifvelse Nr 103.

9

Nr 103.

Uppläst ocli godkänd hos Första kammaren den 10 maj 1910.

— — — — Andra kammaren den 10 maj 1910.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändrad
lydelse af § 40 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 samt § 42
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
i Stockholm den 20 november 1863.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.)

Till Konungen.

Genom en den 11 mars 1910 dagtecknad proposition, nr 87, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse af § 40 i nådiga förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, samt

2) lag om ändrad lydelse af § 42 i nådiga förordningen om kjrrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockliom den 20 november 1863.

Eders Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framställda förslag,
eldigt hvilka kyrkostämmas och kyrkofullmäktiges beslut om upptagande
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse Nr 103.

af lån skola utan undantag- underställas Kungl. Maj:ts pröfning, kan
Riksdagen icke biträda. Departementschefen har, enligt berörda statsrådsprotokoll,
framhållit, att, särskildt med hänsyn därtill att i ett flertal
fall skolväsendet i städerna torde komma att öfverflyttas på den borgerliga
kommunen, något behof att upptaga lån utan Kungl. Maj:ts tillstånd
i allmänhet icke syntes förefinnas för de kyrkliga kommunerna. Härtill
vill Riksdagen anmärka, att, om än, där öfverflyttning af folkskoleväsendet
till den borgerliga kommunen skett, den kyrkliga kommunen
i mindre grad har behof af en fri lånerätt, detta dock icke kan utgöra
tillräckligt skäl att beröfva samtliga kyrkliga kommuner all rätt att
utan Kungl. Maj-.ts medgifvande upptaga lån. Dels är det nämligen
oafgjordt, om ens i flertalet städer, där stadsfullmäktige finnas, en
öfverflyttning af folkskoleväsendet till den borgerliga kommunen kommer
att äga rum, dels gäller beträffande landskommuner äfvensom städer
utan stadsfullmäktige, att en sådan öfverflyttning öfverhufvud icke kan
förekomma. Sistnämnda synpunkt förtjänar särskildt beaktande i fråga
om landskommunerna, hvilkas utgifter till en väsentlig del afse just
folkskoleväsendet. Så utgjorde enligt den officiella statistiken landskommunernas
utgifter år 1907 för folkskoleväsendet 21,656,725 kronor
och samma kommuners samtliga utgifter 50,023,654 kronor. För öfrigt
torde det icke vara endast för folkskoleväsendet utan jämväl för kyrkliga
ändamål som församlingarna äro i behof af någon, om än begränsad,
fri lånerätt. Äfven utgifterna för kyrkliga ändamål utgöra en icke
obetydlig del af landskommunernas utgiftsstat. År 1907 uppgingo de
till 10,305,542 kronor. Om man sammanställer nu anförda siffror, finner
man, att landskommunernas utgifter för folkskoleväsendet och för kyrkliga
ändamål år 1907 utgjorde 31,962,267 kronor och att sålunda mera
än tre femtedelar af landskommunernas samtliga utgifter nämnda år
folio under församlingarnas beslutanderätt.

Att vid sådant förhållande helt afstånga de kyrkliga kommunerna
från möjligheten att utan Kungl. Maj:ts tillstånd tillgodose de behof
att för kortare tid upptaga mindre lån, som otvifvelaktigt icke sällan
uppstå, synes Riksdagen icke vara välbetänkt. Den ersättning för en
fri lånerätt, som departementschefen velat finna i den åt församlingarna
anvisade utvägen att med Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga kreditiv, kan
Riksdagen icke finna lämplig. Riksdagen anser nämligen denna utväg
icke vara ägnad att alltid motsvara det tillfälliga lånebehofvet, liksom
den äfven i öfrigt torde vara förbunden med åtskilliga olägenheter.

Såsom af departementschefens anförande till nämnda statsrådsprotokoll
framgår, hafva inom ecklesiastikdepartementet tidigare ut -

11

Riksdagens Skrifvelse Nr 103.

arbetats förslag till sådan ändring af ifrågavarande författningar, att
de kyrkliga kommunerna skulle för tillfälliga behof tillerkännas en fri
lånerätt, begränsad till hälften af den summa, som för det sistförflutna
året beslutits skola i församlingen anskaffas genom uttaxering. Öfver
berörda förslag hafva infordrade yttranden inkommit från öfverståthållareämbetet
och Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande
äfvensom från ett större antal kyrkostämmor. Såsom departementschefen
framhållit, har flertalet af de i ämnet hörda i hufvudsak tillstyrkt
förslagen och, enligt hvad de till ärendet hörande handlingar utvisa,
har hvarken öfverståthållareämbetet eller någon Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande uttalat sig för att de kyrkliga kommunernas fria
lånerätt helt och hållet borde upphäfvas. Vid sådant förhållande och
då Riksdagen finner den i berörda, inom ecklesiastikdepartementet utarbetade
förslag bestämda gräns för de kyrkliga kommunernas fria lånerätt
vara ur allmän ekonomisk synpunkt betryggande, på samma gång
den synes motsvara ifrågavarande kommuners behof af sådan lånerätt,
har Riksdagen, i hufvudsaklig anslutning till sistnämnda förslag, Kusin
del antagit följande

1) Lag

angående ändrad lydelse af § 40 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 40 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 40.

För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas beslut underställas
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då besluten angå:

a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kyrkoförsamlingen
tillhörig fastighet, som, utan att till kyrkoegendom kunna
räknas, för något församlingens gemensamma nytta afseende ändamål
densamma genom gåfva eller testamente tillfallit, äfvensom öfverenskommelse,
hvilken medför förändring i de rättigheter, kyrkoförsamlingen
till sådan fastighet äger;

12

Riksdagens Skrifvelse Nr 103.

b) upptagande af lån; dock att underställning icke erfordras i fråga
om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet
af församlingens utan underställning skedda upplåning icke öfverstiger
hälften af den summa, som för det sistförflutna kalenderåret
beslutits skola i församlingen anskaffas genom uttaxering; samt

c) påläggande af afgifter, hvilka erfordra uttaxering för längre tid
än fem år.

Beslut, som bör Kungl. Maj:ts pröfning underställas, skall insändas
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvilken det åligger att
handlingarna, jämte eget utlåtande, till Kungl. Maj:t öfverlämna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1913.

2) Lag

angående ändrad lydelse af § 42 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1865.

Härigenom förordnas, att § 42 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 skall
erhålla följande ändrade lydelse:

§ 42.

Mom. 1. För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas och
kyrkofullmäktiges beslut underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och
fastställelse, då besluten angå:

a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan fastighet,
som, utan att till kyrkoegendom kunna räknas, för något församlingens
gemensamma nytta afseende ändamål densamma genom gåfva
eller testamente tillfallit, äfvensom öfverenskommelse, hvilken medför
förändring i de rättigheter, kyrkoförsamlingen till sådan fastighet äger;

b) upptagande af lån; dock att underställning icke erfordras ifråga
om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet
af församlingens utan underställning skedda upplåning icke öfver -

Riksdagens Skrifvelse Nr 103■ 13

stiger hälften af den summa, som för det sistförflutna kalenderåret
beskatits skola i församlingen anskaffas genom uttaxering; samt

c) påläggande af afgifter, hvilka erfordra uttaxering för längre tid

än fem år.

Mom. 2. Beslut, som bör Kungl. Maj:ts pröfning underställas,
skall insändas till öfverståthållarämbetet, som det åligger att handlingarna,
jämte eget utlåtande, till Kungl. Maj:t öfverlämna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1913.
Stockholm den 10 maj 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 Häft.

3