Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

1

N:o 97.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående skogsvårdsafgifter; gifven Stockholms
slott den 11 mars 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga bilagda förslag till förordning angående skogsvårdsafgifter.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Oskar Nyländer.

Bih. till Kiksd. Prof. 1910. I Sami. 1 Afd. 75 Käft.

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Förslag

till

förordning angående skogsvårdsafgifter.

Med upphäfvande af nådiga förordningen den 24 juli 1903 angående
skogsvårdsafgifter med däruti sedermera gjorda ändringar, förordnas
härigenom som följer:

1 §•

För trävaror, som från landet utföras, samt för trämassa, som
här i landet tillverkas, erläggas såsom skogsvårdsafgift, för rundt, tillhugget,
sågadt eller hyfladt virke, stäfver och lådbräder tio öre för
hvarje kubikmeter fast mått, för splitt-, famn- eller kastved fem öre
för hvarje kubikmeter fast mått, för kemiskt tillverkad torr trämassa
trettiofem öre för hvarje ton samt för mekaniskt tillverkad torr trämassa
tjugufem öre för hvarje ton. För våt trämassa beräknas afgiften
till hälften af nyss angifna belopp.

2 §•

De genom dessa afgifter inflytande medel fördelas mellan landstingsområdena
efter den virkesmängd, som för tillverkning af varorna
blifvit inom de skilda områdena afverkad.

De närmare grunder, hvarefter landstingsområdena skola anses
deltaga i berörda virkesmängd, och sålunda blifva delaktiga i skogsvårdsafgifterna,
bestämmas af Kungl. Maj:t för fem år i sänder.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

3

3 §•

Skogsvårdsafgift för trävaror, som till utlandet skeppas eller
landvägen föras öfver gränsen, skall uppbäras af vederbörande tulltjänsteman
i den ort, hvarifrån varorna skeppas eller där de föras
öfver gränsen, dock att, om utförseln sker å järnväg, uppbörden verkställes
vid gränsstationen. För trävaror, som genom flottning föras ur
riket, upptages skogsvårdsafgiften af kronofogden i den ort, där varorna
i flottleden nedläggas. För trämassa upptages skogsvårdsafgiften af
kronofogden i den ort, där massan tillverkas. Afgifterna redovisas
till statskontoret, om de uppburits af tullverkets tjänstemän, på tider,
som af tullstyrelsen bestämmas, och om de uppburits af kronofogde,
genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas af Kungl. Maj:t. Statskontoret har att enligt de af
Kungl. Maj:t bestämda grunder årligen verkställa fördelningen af de
influtna beloppen mellan landstingsområdena.

Denna förordning gäller icke trävaror af virke, som afverkats
inom Gottlands, Västerbottens eller Norrbottens län eller inom Sårna
socken af Kopparbergs län, och ej heller trämassa, som tillverkas inom
Gottlands län eller framställes af virke härrörande från någon af
nämnda orter.

För afgift, som jämlikt denna förordning erlagts för trävaror eller
trämassa, bevisligen härrörande från virke, hvarom nyss är sagdt, åtnjutes
restitution på de villkor och enligt de grunder, Kungl. Maj:t föreskrifver.

Om skogsvårdsafgifter för trävaror och trämassa, som utföras
från Gottlands län, är särskildt stadgadt.

Denna förordning skall lända till efterrättelse genast efter utfärdandet.

4

5 §■

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kunglig Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet å
Stockholms slott den 11 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena samt statsrådet och chefen för finansdepartementet
anförde departementschefen, statsrådet Nyländer:

Enligt nådiga förordningen angående skogsvårdsafgifter den 24
Juli 1903 med däri sedermera, den 13 december 1907 och den 13
juni 1908, vidtagna ändringar erlägges för trävaror och trämassa, som
från landet utföras, skogsvårdsafgift, som för rundt, tillhugget, sågadt
eller hyfladt virke samt för stäfver och lådbräder utgår med 10 öre
för hvarje kubikmeter fast mått, för splitt-, famn- eller kastved med 5
öre för hvarje kubikmeter fast mått, för kemiskt tillverkad torr massa
med 50 öre för hvarje ton, för mekaniskt tillverkad torr massa med
30 öre för hvarje ton samt för våt trämassa med hälften af afgiften
för torr massa.

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Skogsvårdsafgifterna uppbäras i regel genom vederbörande tulltjänsteman
i den ort, hvarifrån varan skeppas eller där den föres
öfver gränsen. Afgifterna redovisas till statskontoret, hvarefter desamma
enligt af Kungl. Maj:t bestämda grunder fördelas emellan de särskilda
landstingsområdena i förhållande till den virkesmängd, som afverkats
inom de skilda områdena. Ifrågavarande förordning gäller emellertid
icke trävaror af virke, som afverkats inom Gottlands, Västerbottens
eller Norrbottens län eller inom Särna socken af Kopparbergs län, ej
heller trämassa, tillverkad af virke härrörande från nämnda orter. För
Gottlands län utgå skogsvårdsafgifter enligt särskild nådig förordning
den 13 juni 1908. Afgifterna utgöras för detta län enligt ofvan angifna
grunder för trävaror och trämassa, som skeppas från länet, vare sig
denna skeppning sker till annan svensk ort eller afser export till utlandet.
Uppbörden verkställes jämväl här af tullmyndigheterna; de
genom afgifterna inflytande medlen tillfalla länets skogsvårdskassa.

Närmare bestämmelser i fråga om sättet för uppbördens verkställande
hafva af Kungl. Maj:t blifvit genom särskilda kungörelser
meddelade (Sv. förf.-saml. 1907 n:r 124 samt 1908 n:r 172 och 173).

Under nästlidna år har uppmärksamheten riktats därpå, att skogsvårdsafgifterna,
i den form desamma för närvarande utgå, redan medfört
och framdeles möjligen komme att i ännu högre grad medföra
olägenheter för den svenska exporten af pappersmassa och tryckpapper.

Från skilda håll hafva till följd häraf gjorts underdåniga framställningar
om åtgärders vidtagande i syfte att undanrödja dessa olägenheter.

Förhållandet är följande.

Enligt den af Nordamerikas Förenta stater under år 1897 antagna Tuiitarifjiagen
tulltarifflagen skulle vid införsel till Förenta staterna tullafgifterna för 0jf
pappersmassa och tryckpapper utgå med följande belopp nämligen:
för mekaniskt tillverkad trämassa 1/13 cent per pound torr vikt, för
kemiskt tillverkad trämassa 1eller ’/6 cent per pound torr vikt, allt
efter som massan var blekt eller oblekt, samt för tryckpapper med en
afgift, som, beroende på varans värde, varierade mellan ''''/i0 cent per
pound och 15 procent af värdet. Om emellertid det land, från hvilket
de importerade varorna hade sitt ursprung, lagt exporttull eller annat
slag af exportafgift å till Förenta staterna utförd pappersmasseved,
skulle, utöfver ofvannämnda belopp, ytterligare beräknas en tilläggstull,
som för pappersmassa motsvarade exportafgiften och för tryckpapper
utgick med visst, i förhållande till exportafgiftens storlek beräknadt
belopp för hvarje pound.

6

Skandinaviska
cellulosaföreningens

svenska
sektion.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

Tulltarifflagen af år 1897 liar under augusti månad 1909 blifvit
ersatt genom en ny lag, som under vissa förutsättningar skulle komma
att verka såsom importförbud för åtskilliga varor, bland dem pappersmassa
och tryckpapper. För de närmare bestämmelserna i sistnämnda
lag torde jag längre fram få redogöra.

I oktober 1908 afgaf amerikanska konsuln i Göteborg till sin
regering en rapport, däri han framhöll, att den i nådiga kungörelsen
den 24 juli 1903 stadgade skogsvårdsafgiften vore att betrakta såsom
en maskerad exporttull å, bland annat, pappersmasseved. Med anledning
häraf beslöto de amerikanska tullmyndigheterna i november samma
år, att bestämmelserna om tilläggstull i 1897 års tulltarifflag skulle
tillämpas vid import till Förenta staterna af pappersmassa och tryckpapper
af svenskt ursprung, dock med undantag af varor af dylikt
slag, som bevisligen härrörde från virke afverkadt inom Gottlands,
Västerbottens och Norrbottens län eller inom Sårna socken af Kopparbergs
län.

I februari 1909 anhöllo Skandinaviska cellulosaföreningens svenska
sektion samt Svenska trämasseföreningen i särskilda skrifvelser till
utrikesdepartementet om departementets bemedling i ändamål att få
nyssnämnda föreskrifter om tilläggstull å svenska varor upphäfda.

Skandinaviska cellulosaföreningens svenska sektion framhöll därvid
bland annat följande.

Den svenska skogsvårdsafgiften kunde icke rättsligen betraktas
såsom en exporttull, fastän tullverket handhade uppbördsmedlens inkasserande
åt skogsvårdsstyrelserna. Detta skedde dels för kontrollens
skull och dels för att inkasseringen skulle blifva billigare och säkrare.
Det vore ju tydligt, att för berättigande af ordet exporttull staten
skulle hafva någon inkomst af skogsvårdsafgiften, men så vore icke
förhållandet, utan den svenska lagen stadgade endast, att hvar och
en, som i vissa delar af landet afverkade skog för export, skulle betala
ett visst, efter det afverkades värde afpassadt mindre belopp till odling
af ny skog. Dessa medel tillföile icke staten, som blott inkasserade
och distribuerade dem, utan komme helt och odeladt skogsodlingsanstalterna
till godo.

Att afgiften för till trämassetillverkning afverkad ungskog utginge
efter skeppad ton trämassa, kunde visserligen gifva ett sken åt
att afgiften vore att beti’akta såsom exporttull, men detta sken försvunne,
om man betänkte, huru snart sagdt omöjlig och dyrbar kontrollen
skulle vara med annan beräkningsgrund och annat uppbördssätt.
Med afgiften afsåge man ej att på något sätt drabba trämasse -

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

exporten utan endast att tvinga trämassefabrikanten att bidraga till
skogsodling i den mån han afverkade yngre ståndskog. Enligt svenska
lagen vore också den befriad från afgift (genom restitution), som
exporterade trämassa tillverkad af utländskt virke. Det skulle väl då
vara en orimlighet, om Amerika toge reciprocitets- eller stralftull åt
äfven dessa många exportörer af svensk trämassa, hvilken tillverkats
af norsk eller finsk ved, men så hade dock nu beslutats.

Yore det fråga om en exporttull skulle ju i Sverige afseende icke
fästas vid vare sig råmaterialets ursprung eller orten, där produktionen
ägde rum eller dylikt, utan blott vid att varan exporterades.

Sverige vore för öfrigt icke det enda land, hvarest trämassefabrikanterna
betalade skogsvårdsafgift, utan detta skedde, ehuru ännu
frivilligt, till exempel i Norge, men afgiften uppbures där icke genom
tullverket, utan trämassefabrikanterna och sågverksägarna betalade in
beloppet på annat sätt till skogskultiveringsanstalterna. I hvarje fall
borde af amerikanska regeringen icke kunna förnekas, att all möjlighet
till debitering af extra tull vore utesluten, om uppbörden i Sverige
skedde genom annan myndighet än tullverket, till exempel genom
kronofogdarna, kommunalnämnderna eller dylikt. Ehuru det vid första
påseende icke kunde synas ruinerande för Sveriges trämasseindustri,
att tullen i Amerika höjdes med 50 öre pr ton cellulosa och 30 öre
pr ton slipmassa, så blefve dock denna tull betungande, emedan den
icke drabbade andra konkurrerande länder.

Till belysande af denna industris omfattning ville föreningen anföra
följande siffror. Den beräknade tillverkningen i Sverige för år
1909 utgjorde c:a 630,000 ton cellulosa med ett fob. värde af ungefär
82 millioner kronor förutom slipmassa till en mängd af öfver 200,000
ton med ett fob. värde af öfver 17 millioner kronor, eller omkring
100 millioner kronor tillsammans, allt angifvet i torr vikt.

Huru mycket häraf, som ginge till Amerika, kunde af föreningen
icke beräknas. En sådan beräkning finge ingalunda grundas
på officiella uppgifter, emedan stora kvantiteter, ja sannolikt största
delen af speciellt denna export såldes till mellanhänder, vanligen i
Hamburg och London, utan att därvid angåfves exportorten. Af det
anförda framginge, huru nödvändigt det vore, att snarast möjligt få
afhjälpt det ifrågavarande oförmodade hindret mot den just nu så
viktiga exporten af cellulosa till Amerika.

Svenska trämasseföreningen har i sin ofvanberörda skrift framhållit,
bland annat, följande.

Den amerikanska trämasse- och pappersindustrien, som vore

S venska
trämo88e föreningen.

Domänstyrelsen
den 12
maj 1909.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

mycket betydande, hämtade en väsentlig del af sitt råmaterial (pappersveden)
från Canada. I detta land började för flera år sedan höjas
röster för att åsätta pappersveden en dryg exporttull för att hindra
dess utförande och i stället befordra dess förädling till trämassa och
papper inom landet, alltså en ren exporttull för att befrämja och
skydda den inhemska industrien.

En dylik exporttull å pappersved i Canada skulle å andra sidan
blifva ett ruinerande slag för hela Förenta staternas trämasse- och
pappersindustri. Förenta staternas regering fattade därför ofördröjligen
det beslutet, att, i den händelse något land skulle åsätta en råvara
någon exporttull, skulle samtidigt importtullen i Förenta staterna
å den förädlade varan höjas med ett belopp, som motsvarade exporttullen
å råvaran.

Den s. k. skogsvårdsafgiften vore emellertid icke på något sätt
en exporttull, som upptoges för att skydda trämasse- eller pappersindustrien
i landet, och ej heller hade den upptagits för att på minsta
sätt hindra utförsel af råvaran till Amerika, dit, så vidt föreningen
hade sig bekant, någon export af pappersved aldrig ägt rum.

Föreningen, som i öfrigt åberopade hufvudsakligen samma omständigheter
som Skandinaviska cellulosaföreningen, har tillika uttalat
den förmodan, att efter införandet af skogsaccisen med tillhörande
själfdeklarationer inkasserandet af skogsvårdsafgifterna ej längre komme
att ske genom tullverket utan af de respektive kommunerna eller
annan dylik myndighet. När denna förändring i sättet för skogsvårdsafgifternas
erläggande och inkassering blifvit genomförd, syntes Förenta
staternas regering ej hafva minsta orsak eller rättighet att ålägga
svensk trämassa någon extra tull.

Konkurrensen på världsmarknaden vore, slutar föreningen, mycket
stor och skarp och äfven en i sig själf obetydlig extra utgift, som
andra konkurrerande länder ej hade, kunde blifva betungande nog för
de svenska fabrikanterna. Under sådana förhållanden anhölle föreningen,
att utrikesdepartementet måtte tydligt och klart framlägga för Förenta
staternas regering, hur obefogad och orättvis den extra importtull
vore, som nu ålagts svensk trämassa.

Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 12 maj 1909
afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och därvid anfört följande.

Enligt kungörelsen den 13 december 1907, angående uppbörd af
skogsvårdsafgifter in. m., skulle sådana afgifter i vissa fall uppbäras
af kronofogde, nämligen för vara, som flottledes eller sjöledes, på annat
sätt än genom skeppning eller på ångfärja fördes ur riket. Krono -

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

fogdarna torde ock vara de tjänstemän, som närmast tulltjänstemännen
skulle kunna ifrågakomma att handhafva denna uppbörd. Likväl syntes
ifråga om skogsvårdsafgifterna oöfverstigliga svårigheter möta för
uppbörd på annat sätt än det som för närvarande tillämpades. Den
vida öfvervägande mängden af de varor, för hvilka skogsvårdsafgift
erlades, skeppades nämligen till utlandet. Af de inkomna angifningsinlagorna
för år 1908 — omkring 30,000 stycken — framginge, att
skeppningen pågått hela seglationstiden från de allra flesta hamn- och
lastageplatser i riket, hvilkas antal kunde vara ganska stort inom ett
enda fögderi. Ett lastadt fartyg kunde påtagligen ej uppehållas för
uppbördens skull, i följd hvaraf uppbördsmannen hvarken kunde vara
aflägset boende från hamn- och lastageplatserna eller begränsa uppbördstiden
till vissa dagar. Äfven om kronofogdarna skulle kunna
dagligen under en stor del af året verkställa uppbörd af skogsvårdsafgifter,
vore de likväl icke lämpliga såsom uppbördsman, enär
detta skulle föranleda afsevärda resor och tidsutdräkt för dem, som
hade att erlägga dessa afgifter. Det syntes ock olämpligt att för
denna uppbörd förordna särskilda uppbördsman. För uppbörd af
ifrågavarande afgifter för vara, som skeppades till utlandet, syntes på
grund häraf ej andra än tulltjänstemän vara lämpliga. Dessa vore
lämpliga att handhafva ifrågavarande uppbörd, jämväl af den anledningen
att de vore i tillfälle att utöfva kontroll angående mängden
af den vara, för hvilken skogsvårdsafgift skulle erläggas. Domänstyrelsen
kunde på grund af det anförda icke framlägga något förslag angående
uppbärande af skogsvårdsafgifterna på annat sätt än genom landets
tullmyndigheter, utan hölle före, att lämpligaste och helt visst det
enda lämpliga sättet för denna uppbörd vore det, som nu tillämpades.

Generaltullstyrelsen har uti den 31 augusti 1909 afgifvet underdånigt
utlåtande i ämnet uttalat såsom sin åsikt, att då skogsvårdsafgifterna
skulle utgå nästan uteslutande för allenast sådana skogsvårdsprodukter,
som utfördes till utlandet, och afgifterna därför borde
debiteras och gäldas vid själfva exporttillfället, vid hvilket tillfälle
verksammaste medel för deras indrifvande stode till buds, afgifterna
lämpligen icke kunde uppbäras på annat sätt än som för närvarande
ägde rum. Annorlunda skulle emellertid enligt styrelsens mening förhållandet
blifva, om skogsvårdsafgifterna skulle utgå efter afverkad
virkesmängd och de särskilda beloppens storlek grundas såväl på
offentlig taxering som på vederbörandes deklaration.

Bih. till lliksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft.

Generaltullstyrelsen
den
SI augusti
1909.

2

10

TulUarifflagen
af är 1909.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Såsom jag härofvan redan antydt, hafva förhållandena kommit
ändradt läge genom den af Förenta staterna i augusti 1909 antagna
nya tulltarifflagen. Enligt bestämmelserna i denna lag beräknas tullafgifterna
å pappersmassa och tryckpapper hufvudsakligen på samma
sätt som enligt den äldre lagen. Därvid är dock att märka att tilläggstullen,
som enligt den äldre lagen skulle drabba varor från främmande
land, för den händelse detta land lagt exporttull eller annan exportafgift
å till Förenta staterna utförd pappersmasseved, enligt den nya
lagen skall utgå, därest ursprungslandet lagt exporttull eller annan
exportafgift å tryckpapper, pappersmassa eller ved ansedd för tillverkning
af pappersmassa, och detta vare sig exportafgiften afser utförsel till
Förenta staterna eller annat land. Därtill kommer att införseln till
Förenta staterna af mekaniskt tillverkad pappersmassa enligt den nya
lagen sker helt och hållet tullfritt från sådana länder, som icke belägga
tryckpapper, mekanisk massa eller ved afsedd för tillverkning af
pappersmassa med någon sorts exportafgift eller på annat sätt söka
hindra utförseln af dylika artiklar. Beträffande vissa andra papperssorter
än tryckpapper hafva tullsatserna blifvit i den nya lagen rätt
afsevärdt höjda.

De bestämmelser, för hvilka jag sålunda redogjort, utgöra emellertid
endast en minimitariff. I den nya lagen har införts bestämmelser
jämväl om en maximitarilf och häri ligger den väsentliga skillnaden
emellan de båda tarifflagarna. Enligt maximitariffen skola från och
med den 1 april innevarande år alla till Förenta staterna importerade
varor beläggas, förutom med tull enligt minimitariffen, jämväl med ett
ytterligare tullbelopp motsvarande 25 procent af varans värde. Förenta
staternas president har dock erhållit bemyndigande att suspendera
maximitariffens tillämpning bland annat för varor införda från främmande
land, som icke vare sig genom exportafgift eller annorledes
söker obehörigen hindra utförseln till Förenta staterna. Detta suspenderande
kan emellertid af presidenten under vissa förutsättningar återkallas.
Har sådant återkallande skett för varor från visst främmande
land, blifva varor från detta land efter förloppet af nittio dagar från
återkallandet underkastade maximitariffens bestämmelser.

Af till utrikesdepartementet ingånget meddelande framgår, att
de amerikanska tullmyndigheterna under hösten 1909 beslutat, att, i
enlighet med den nya lagens minimitariff, trämassa och tryckpapper,
som till Förenta staterna importeras från Sverige med undantag af
Gottlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Särna socken i
Dalarna, skola vara underkastade, utöfver den vanliga tullafgiften, jämväl

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

tilläggstull motsvarande skogsvårdsafgiftens belopp. Till frågan, huruvida
jämväl maximitariffen skall tillämpas å dylika artiklar från Sverige,
återkommer jag i det följande.

I underdånig skrifvelse den 6 november 1909 har Svenska pappersbruksföreningen
anfört bland annat följande.

Sedan några år tillbaka hade papper kunnat exporteras från
Sverige till Nordamerikas förenta stater och denna export vore stadd
i lofvande tillväxt. Under år 1909 drabbades emellertid de papperssorter,
som kunnat exporteras till Förenta staterna af en ökad tullbeskattning.
Sålunda hade tullafgiften för s. k. smörpapper och dylikt
bestämts till 2 cent per pound och 10 procent af värdet, livilket
möjligen kunde förhindra vidare export dit af dylikt papper. Däremot
hade ökningen af tullen å vanligt omslagspapper från 25 procent till
35 procent af värdet visserligen försvårat, men ej omöjliggjort fortsatt
export, hvilken till och med syntes kunna blifva ökad att döma af
talrikt ingående förfrågningar och order.

Denna export hotades dock nu med fullständig tillintetgörelse, ifall
Förenta staterna funne anledning att efter den 1 nästkommande april
på import från Sverige tillämpa maximaltulltariffen — 25 procent
högre än den nu gällande minimaltariffen. Detta befarades kunna
inträffa bland annat på grund af den omständigheten, att vederbörande
myndigheter i Förenta staterna ansåge den i Sverige å exporterade
trävaror, cellulosa och trämassa utgående skogsvårdsafgiften vara en
exporttull, emedan den pålades exporterade varor och uppbures af
tulltjänstemän.

Oaktadt utrikesdepartementets handelsafdelning gjort stora ansträngningar
för att förhindra det, hade skogsvårdsafgiften redan
föranledt Förenta staternas myndigheter att i enlighet med där
gällande bestämmelser pålägga importen af vissa pappersslag en tilläggstull,
som visserligen något förminskade nettoförsäljningsvärdet, men
dock ej förhindrade exporten. Skulle emellertid skogsvårdsafgiften eller
andra omständigheter föranleda, att maximaltulltariffen tillämpades
med afseende på svenskt papper, så blefve all export omöjliggjord.
Denna export vore för flera svenska pappersbruk mycket nödvändig
och redan nu ej obetydande. Enligt ingångna rapporter utgjordes den
direkta exporten från svenska pappersbruk till de Förenta staterna:

Svenska

pnppersbruks föreningen.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Domän -styrelsen den
17 november
1909.

Fritt Göteborg.

för tiden 7i 08 t. o. m. 30/6 08 kg. 3,686,905 kr. 898,506,1 c

» » „ „ 31/i3 „ „ 4,654,666 „ 1,105,127,88

» „ Vi 09 „ 3% 09 ,, 7,806,860 „ 1,834,778,07.

Dessutom hade säkerligen svenskt papper i obekant mängd exporterats
till Förenta staterna af utländska mellanhänder, hvilka köpte
i fast räkning men ej uppgåfve hvart varan transiterades.

Af de anförda siffrorna framginge, att exporten ökats successift
och att den för året 77 1908 — 77 1909 utgjorde i värde tillsammans
kronor 2,939,905,9 5.

Under nuvarande förhållanden och med den stora konkurrens,
som gjorde sig gällande å pappersmarknaden, vore det mycket skadligt
för den svenska pappersindustrien, om exporten på Nordamerikas förenta
stater plötsligt omintetgjordes.

Importörer i Förenta staterna af svenskt papper vore för närvarande
oroliga och vågade ej afsluta uppgörelser om leveranser af
svenskt papper för någon tid framåt af fruktan för att maximaltariffen
kunde blifva tillämpad på detta papper. Af denna anledning vore det
angeläget, att det snarast möjligt blefve fastställdt, huruvida svenskt
papper allt framgent komme att tullbehandlas efter minimaltariffen
eller ej. Kunde ej så ske i god tid före den 1 nästkommande april
vore det att befara, att de amerikanska kunderna träffade aftal om
leveranser med tillverkare utom Sverige.

Svenska pappersbruksföreningen hade därför å sitt möte den 28
oktober 1909 beslutat, att hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas, för att den nuvarande skogsvårdsafgiften
borttoges i dess nuvarande form och ersattes med en
beskattning, som ej kunde föranleda till att myndigheterna i Förenta
staterna betraktade den såsom exporttull å trä och fabrikater däraf,
samt att Kungl. Maj:t i öfrigt måtte undanrödja andra möjligen befintliga
anledningar till att Förenta staterna kunde finna sig föranlåtna att
mot Sverige tillämpa maximaltulltariffen.

Häröfver har domänstyrelsen den 17 november 1909 afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande samt därvid uttalat följande.

De åtgärder, hvilka skulle kunna främja det af pappersbruksföreningen
i dess förberörda skrift afgifna syftet, skulle kunna bestå
däri, att allenast själfva uppbörden af skogsvårdsafgifterna ordnades
på annat sätt. Då styrelsen i sitt förenämnda underdåniga utlåtande

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

den 12 maj 1909 förklarat sig icke vara i tillfälle att framlägga något
förslag angående uppbärande af skogsvårdsafgifterna på annat sätt än
genom landets tullmyndigheter, hade styrelsen utgått från den förutsättningen,
att uppbörden skulle ske samtidigt med skeppningen.
Ansåges detta ej nödigt, skulle uppbörden t. ex. halfårsvis kunna ske
genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande på grund af för hvarje
halfår af tulltjänstemannen lämnade uppgifter om exportörer, mängd
af utförda varor, hvarför sådan afgäld skulle erläggas, samt afgäldens
belopp. Det kunde likväl ifrågasättas, huruvida icke en sådan oväsentlig
förändring skulle uppfattas såsom allenast ett försök att maskera den
afgäld, som af Nordamerikas förenta stater ansåges vara en exporttull.
I sak vore ju ej heller någon ändring genomförd, hvarför styrelsen ej
funne sig kunna förorda en sådan åtgärd.

Den åtgärd i sak, som i detta fall borde vidtagas för ernående af
det afsedda målet, vore, att bestämmelse meddelades om, att skogsvårdsafgifterna
skulle utgå för ifrågavarande varor, icke allenast då de exporterades,
utan äfven då de vunne användning inom landet. På sådant
sätt blefve det ej möjligt att karakterisera skogsvårdsafgiften såsom
exporttull.

Härvid finge emellertid undantag göras för skogsägarens husbehof
af skilda virkesslag. Det kunde äfven ifrågasättas, huruvida icke under
sådan förutsättning, som ofvan sagts, famn- eller kastved borde alldeles
fritagas från skogsvårdsafgift. Den kastved, som utfördes från landet
och därvid nu vore föremål för skogsvårdsafgift, utgjorde en relatift
ringa mängd, exempelvis under år 1907 enligt kommerskollegii underdåniga
berättelse rörande handel allenast 54,200 kubikmeter, med en
häremot svarande skogsvårdsafgift af 2,710 kronor. Det torde ej vara
af betydelse att söka åt skogsvårdsstyrelserna bevara ett sådant belopp
genom att lägga någon viss ringa afgift på afl inom landets skogar
upphuggen och till försäljning afsedd kastved, vare sig den exporterades
eller användes inom landet. Vedhandeln vore tillika så svår att kontrollera,
att anordnandet af en sådan kontroll ej kunde ens ifrågasättas
för att åt skogsvården bevara ett så ringa belopp, som det angifna.
Famn- eller kastved torde alltså böra helt och hållet befrias från skogsvårdsafgift,
därest sådan afgift skulle åsättas jämväl annat virke än
det som exporterades.

Kontrollen öfver mängden af inom landet användt virke af annat
slag komme äfven att medföra svårigheter, likaså uppbörden af skogsvårdsafgifter
för dylikt virke. Härför kräfdes sannolikt på sådant sätt
ordnade förhållanden, som blifvit nödiga vid beskattning af skog medelst
accis. Då den beslutade kommunala skogsaccisen enligt styrelsens

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

mening torde böra betraktas såsom en provisorisk åtgärd att gälla, intill
dess en allmän skattereform hunne blifva genomförd, syntes det för
närvarande ej vara lämpligt att fortsätta på denna väg, så framt det
kunde undvikas.

Enklast ställde sig lösandet af det nu föreliggande spörsmålet,
om den ifrågasatta ändringen angående skogsvårdsafgifterna kunde
begränsas till allenast trämassa, hvilken ock närmast afsåges, när fråga
vore om export till Nordamerikas förenta stater. Trävaror infördes
nämligen icke från Sverige till berörda stater men väl pappersmassa,
dock ej heller sådan i större mängd. Under åren 1907 och 1908 hade
enligt kommerskollegii uppgifter denna utförsel uppgått till nedan
angifna belopp:

kemisk, torr .......

,, våt.........

mekanisk, torr ...
,, våt ....

år 1907

12,817,511 kg.
173,150 „
66.040 „

år 1908

17,229,026 kg.

40.000 „

60.000 „
41,452 .,

Därest ändringen angående skogsvårdsafgifterna kunde begränsas
på ofvan angifvet sätt, i livilket fall uppbörden af skogsvårdsafgiften
för trämassa borde ske genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
förslagsvis efter utgången af hvarje år för den under det förflutna året
tillverkade massan efter tillverkarens deklaration, vore saken relatift
lätt ordnad. Beloppet af den afgift, som borde erläggas för inom riket
tillverkad trämassa, borde under sådan förutsättning afpassas så, att
skogsvårdsafgifterna för all trämassa blefve ungefär lika stor som de
nu inflytande skogsvårdsafgifterna för exporterad sådan massa, med
iakttagande af att afgiften per ton torr massa, likasom nu vore fallet,
blefve ett rundt tal. Det kunde emellertid jämväl ifrågasättas, huruvida
afgälderna för kemisk och mekanisk massa borde allt framgent förhålla
sig till hvarandra såsom 50 till 30.

Utförseln af trämassa utgjorde under åren 1907 och 1908 enligt
kommerskollegii uppgifter nedanstående belopp:

1907

1908

kemisk, torr............ 321,470,274 kg.

„ våt........... 35,763,960 „

mekanisk, torr...... 59,366,288 ,,

„ våt......... 114,246,432 „

362,677,026 kg.
37,333,918 „
54,414,336 „
109,322,257 „

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

Häremot svarande skogsvårdsafgifter hade beräknats uppgå till:

1907

för kemisk, torr ...

„ » ™t......

,, mekanisk, torr
„ „ våt

160,735: 14 kronor
8,940: 49 „

17,809: 89 „

17,136:96 „

eller tillsammans 204,622: 48 kronor

1908

181,338: 51 kronor
9,333: 48 ,,

16,324: 30 „

16,398: 34 „

223,394: 6 3 kronor.

År 1907 hade hela mängden af den trämassa, som nämnda år
inom landet tillverkats, uppgått till nedanstående belopp:

kemisk, torr......

,, våt ......

mekanisk, torr
,, våt...

344,397,247 kilogram
202,186,845 „

66,958,315
298,049,715 „

Hade denna trämassa åsatts en skogsvårdsafgift för hvarje ton af
36 öre för kemisk torr och 22 öre för mekanisk torr massa samt
hälften af dessa belopp för våt massa, hvilka tal förhölle sig till hvarandra
likasom 50 till 30, skulle sammanlagda beloppen af dessa afgifter
hafva för år 1907 utgjort:

för kemisk, torr ..

>, „ våt......

,, mekanisk, torr
„ „ våt

123,983: — kronor

36,393: 63 „

14,730: 82 „

32,785: 46 „

eller tillsammans 207,892: 91 kronor.

Detta sistnämnda belopp komme de för den utförda trämassan
ofvan beräknade skogsvårdsafgifterna för år 1907 så nära, att de nu
gällande afgifterna per ton skeppad massa syntes kunna utbytas mot
de sålunda föreslagna, därest skogsvårdsafgift komme att åsättas all
trämassa, som inom landet tillverkades, och därest förhållandet mellan
afgäldernas belopp för kemisk och mekanisk massa ansåges fortfarande
böra vara 50 till 30. Dessa tal hade emellertid betingats däraf, att
vid tiden för afgäldernas bestämmande prisen å kemisk och mekanisk
massa förhållit sig till hvarandra såsom 5 till 3. Nu vore detta förhållande
i prisläget mycket ändradt, i det särskildt priset å den kemiska
massan sjunkit. Förhållandet mellan prisen för de olika slagen af
trämassa vore för närvarande ungefär lika med 4 till 3. Det skulle

Kommerskollegium,
den
25 november
1909.

Svenska
cellulosaföreningen

m. fl.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

därför vara rättare att vid en eventuell ändring af skogsvårdsafgiften
för pappersmassa på ofvan ifrågasatt sätt bestämma densamma till 35
öre för hvarje ton kemisk torr massa och 25 öre för hvarje ton
mekanisk torr samt hälften af dessa belopp för våt massa. Tillämpades
dessa tal å sammanlagda beloppen af under år 1907 inom landet tillverkad
trämassa, erhölles nedanstående summor:

för kemisk, torr .............................. 120,539: 03 kronor

„ „ våt ............................... 35,382: 69 „

„ mekanisk, torr ........................ 16,739: 5 7 ,,

„ „ våt ........................... 37,256:21 „

eller tillsammans 209,917: 50 kronor.

Denna summa stode äfven den för exporterad massa under år
1907 beräknade skogsvårdsafgiften, 204,622: 4 8 kronor, så nära, att
beloppen 35 och 25 öre skulle kunna utbytas mot nu gällande skogsvårdsafgifter
för kemisk och mekanisk massa, därest skogsvårdsafgift
komme att åsättas all trämassa, som inom landet tillverkades.

Under åberopande af den sålunda lämnade utredningen har
domänstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t i anledning af förevarande
framställning från svenska pappersbruksföreningen måtte aflåta proposition
till Riksdagen angående sådan ändring af nådiga förordningen
den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter,

att skogsvårdsafgift ■ må komma att utgå för all trämassa, som
tillverkas inom riket, med 35 öre för hvarje ton kemiskt tillverkad
torr massa och 25 öre för hvarje ton mekaniskt tillverkad torr massa,
samt för våt trämassa med hälften af nyss angifna belopp;

att uppbörden af dessa afgifter må ske genom Kungl. Maj:ts
befallningshafvande efter utgången af hvarje år för det under nästförflutna
året tillverkade beloppet af skilda slag af trämassa; samt

att vederbörande fabrikanter af trämassa förklaras skyldiga att
angående beloppet af utaf dem tillverkad trämassa afgifva deklaration.

Uti särskildt yttrande den 25 november 1909 bar kommerskollegium
förklarat sig biträda domänstyrelsens berörda hemställan.

Den 30 november 1909 ingafs till Kungl. Maj:t en underdånig
skrifvelse från Svenska cellulosaföreningen, Svenska trävaruexportföreningen
och Svenska trämasseföreningen. I denna skrifvelse anföres,
bland annat, följande.

Pappersmasseindustrien i Sverige hade under senare tid visat en

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

betydlig utveckling. Tillverkningen af kemisk massa hade sålunda
under åren 1900—1909 ungefär tredubblats och tillverkningen af
mekanisk massa mer än fördubblats. Produktionsförmågan hos de för
närvarande i gång varande fabrikerna uppginge till omkring 680,000
ton kemisk massa och 280,000 ton mekanisk massa, allt s. k. torr
beräkning.

Afsättningsförhållandena för pappersmassa hade emellertid under
de senaste två åren icke varit gynnsamma. Dels berodde detta säkerligen
på den allmänna depression i affärslifvet, som karakteriserat
dessa två år, dels hade Tyskland, som fordom varit en konsument af
svensk massa, till följd af starkt utvecklad inhemsk produktion i stället
öfvergått till att vara en konkurrent på afsättningsmarknaden, och
dels hade slutligen väl också just den snabba expansion, som den
svenska pappersmasseindustrien företett, varit en bidragande orsak till
nämnda förhållande.

Från de svenska pappersmassefabrikernas sida hade stora ansträngningar
gjorts att vinna ersättning för den förlorade tyska marknaden
och särskildt hade bemödandena i detta hänseende riktat sig på
Nordamerikas förenta stater, hvarest den inhemska produktionen af
pappersmassa begynt visa sig otillräcklig för landets egna behof. Dessa
bemödanden hade ej heller varit utan framgång. Exporten af pappersmassa
till Förenta staterna hade icke varit obetydlig, och från de
svenska fabrikanternas sida vore stora förhoppningar fästa vid denna
marknad. Det ville emellertid synas, som om utsikterna att vinna
insteg på densamma skulle blifva tillintetgjorda genom den nya tulltarifflagens
antagande i Förenta staterna.

Redan den förut gällande tulltarifflagen innehöll bestämmelsen,
att pappersmassa, som importerades till Förenta staterna från något
främmande land, hvilket lade exporttull eller annat slag af exportafgift
å pappersmassa eller pappersmasseved, skulle vid import till Förenta
staterna åsättas en strafftull, motsvarande exportafgiftens storlek. Då
Förenta staternas tullmyndigheter hänförde den i Sverige utgående
skogsvårdsafgiften för, bland annat, exporterad trämassa till exportafgift,
hade följden blifvit den, att för svensk pappersmassa måst erläggas
en importtull af 50 öre per ton kemisk och 30 öre per ton mekanisk
massa, från hvilken andra länders fabrikanter, alltså Sveriges konkurrenter
på den nordamerikanska marknaden, varit befriade. Till följd
af bestämmelserna i den nya tulltarifflagen komme från Sverige exporterad
mekanisk massa att i Förenta staterna drabbas af en importtull af
Bih. till Riksd. Prof. 1910■ 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

tillsammans omkring 7 kronor 30 öre per ton. Redan nu nämnda
tullsatser gjorde det omöjligt för svenska fabrikanter att konkurrera
med andra pappersmasse-exporterande länder i mekanisk massa, och
försvårade, enligt hvad erfarenheten redan visat, i hög grad afsättningen
äfven af kemisk massa. Fara vore emellertid för handen, att äfven
afsättningen af kemisk massa skulle från och med den 1 april 1910
blifva alldeles omöjliggjord, om maximaltulltariffen komme att tillämpas
å svensk trämassa.

Vid dessa förhållanden hade föreningarna ansett sig böra i underdånighet
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga
åtgärder till förekommande af, att ifrågavarande strafftullbestämmelser
blefve bragta i tillämpning beträffande svensk pappersmassa. I sakens
nuvarande läge hade föreningarna ej kunnat se mer än en utväg att
på ett betryggande sätt förekomma den hotande faran, och denna
utväg vore att förändra bestämmelserna om skogsvårdsafgift, så att
denna ej vidare kunde betraktas och behandlas såsom en exportafgift.
Detta skulle efter sökandenas uppfattning lämpligast låta sig göra på
det sätt, att afgiften ej vidare upptoges för exporterad trämassa, men
däremot för allt virke, som inom landet afverkades, vare sig virket
eller däraf framställd vara förbrukades inom landet eller exporterades;
dock med undantag för virke, som användes till husbehof.

Det kunde förutses, att denna tanke skulle möta invändningar
från sådana inhemska virkesförbrukare, som hittills icke behöft räkna
med en dylik afgift. Till sådana inhemska virkesförbrukare vore i
främsta rummet att räkna järntillverkningsindustrien, hvilken dels direkt,
dels i form af träkol förbrukade högst betydande kvantiteter virke.
Enligt gjorda beräkningar uppginge järntillverkningens virkesförbrukning
till nära 6 miljoner kubikmeter årligen, under det att pappersmasseindustrien
och sågverksindustrien förbrukade respektive 414 och 7
miljoner kubikmeter. Eu annan industri, som för närvarande vore
befriad från skogsvårdsafgiften, vore papperstillverkningen. Såge man
saken från skogsvårdssynpunkt, syntes emellertid näppeligen anledning
finnas att göra åtskillnad mellan det virke, som förbrukades inom
landet och det, som exporterades, utan torde med allt skäl böra uppställas
det kraf, att all virkesförbrukande industri borde lämna sin
tribut till skogsvården. Det nuvarande systemet hade gifvetvis till
följd, att i många län tillgången på skogsvårdsmedel icke stode i proportion
till virke sförbrukningen. Det hade t. ex. beräknats, att inom
Örebro län industriens årliga virkesförbrukning uppginge till omkring
1 Va miljon kubikmeter, däraf emellertid omkring 1 V4 miljon åtginge

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

föi’ järntillverkningen och alltså för närvarande icke lämnade något
bidrag till skogsvården. Äfven inom Västmanlands och Kopparbergs
län folie den vida största delen af den årliga virkesförbrnkningen på
järn tillverkningen. Att också på flera håll skogsvårdsstyrelserna ansett
sig hafva otillräckliga medel till sitt förfogande, vore ju välbekant,
och detta förhållande hade inom Riksdagen föranledt motioner i syfte
att förskaffa bidrag till de på skogsvårdsmedel fattiga länen från sådana
län, som ansetts hafva öfverflöd. Den riktiga utvägen att tillgodose
de behöfvande länen vore därför att genomföra grundsatsen om skyldighet
för all skogsförbrukande industri att likformigt bidraga till skogsvården.

Måhända skulle invändningar mot förslaget också möta från annat
håll. Vore den tankegång riktig, som gjorts gällande under behandlingen
af den år 1909 antagna lagen om skogsaccis, nämligen att afgifter,
som lades å afverkadt virke, oberoende af hvem som i första
hand hade att erlägga dem, till slut i större eller mindre grad komme
att drabba jordägarna, skulle en omläggning af skogsvårdsafgiften i den
angifna riktningen i större eller mindre mån innebära en ökad tunga
för ägarne af skogsmarken. Emellertid syntes en lämplig utväg för
handen att bereda ägarne af skogsmarken ersättning för den ökade
tunga, som eventuellt komme att drabba dem, nämligen genom att
gifva ägaren företrädesrätt att för skogsvårdsändamål erhålla bidrag
ur de skogsvårdsafgifter, som utgått för virke från hans mark. Ett
dylikt system hade nyligen genom lag den 8 augusti 1908 införts i
Norge. All anledning vore att antaga, att ett sådant system skulle
verka till skogsvårdens fromma, men det torde ej kunna användas i
Sverige, med mindre skogsvårdsafgifternas upptagande anförtroddes åt
lokala myndigheter. Om likväl, såsom nu ifrågasatts, afgiften upptoges
för allt virke utom husbehofsvirke, läge det i sakens natur, att inkasserandet
finge anförtros åt lokala myndigheter. Detta torde emellertid
ej möta svårigheter, sedan genom lagen om skogsaccis ett system
för afgifters upptagande kommunvis på förhand vore iordningställdt,
hvilket med obetydliga jämkningar syntes vara användbart äfven för
upptagande af skogsvårdsafgifter.

Öfver sistberörda framställning har domänstyrelsen den 29 november
1909 afgifvit infordradt utlåtande och därvid anfört.

I syfte att trygga afsättningen af svensk trämassa på Förenta
staterna hade sökandena föreslagit, ej blott att sättet för uppbörden
af skogsvårdsafgifter skulle omläggas, utan ock att ett helt nytt system
skulle tillämpas för skogsvårdsafgifternas utgående, hvarigenom allt

Domiinstyreleen
den
29 november
1909.

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

virke, som inom landet afverkades för andra ändamål än husbehof,
skulle komma att åsättas sådan afgift.

Ehuru goda skäl kunde anföras för det sålunda framställda förslaget,
mot hvars förra del eller sättet för uppbörden domänstyrelsen
ej hade något att erinra, därest det ifrågasatta systemet för afgäldernas
utgående komme att antagas, ansåge sig domänstyrelsen dock böra
erinra, att det ifrågasatta systemet innebure en så genomgripande
förändring, att det skulle tarfva eu mycket grundlig utredning, förr
än det kunde anses färdigt att framläggas för Riksdagen. Skogsvårdsafgifternas
storlek borde nämligen grundas icke allenast på den mängd
virke, som inom landet afverkades, utan ock på dettas värde per kubikenhet
äfvensom på i hvad mån afverkning af skilda virkesslag vore
ägnad att främja en god skogsvård.

Med afseende på virkets värde per kubikenhet kunde nämnas,
att vissa slag af virke hade svårt att bära äfven en lindrig skogsvardsafgift.
Hit hörde vindfällda och torra träd af smärre dimensioner,
gallringsvirke och affallsvirke efter afverkning af timmer och annat
värdefullare virke. Tillgodogörandet af dylika mindre värdefulla virkesslag
borde ej hindras, emedan beståndens vård och föryngring härpå
skulle blifva lidande. Affallsvirket användes hufvudsakligen till kolning,
och det hade genom en lång erfarenhet ådagalagts, att kolningen vore
i synnerligen hög grad ägnad att befrämja god skogsåterväxt och
rationell skogsvård. Härom bure de vackra skogsbestånd vittnesbörd,
hvilka följt kolningen i spåren och uppvuxit inom våra bergsbrukstrakter.
Då kolningen alltså i och för sig befrämjade skogsvården,
kunde det vara tvifvel underkastadt, huruvida det virke, som användes
till kolning, borde påläggas skogsvårds afgift. Om kolningen härigenom
begränsades, vore det fara värdt, att en dylik afgift blefve skogsvården
mera till men än till gagn.

Äfven andra synpunkter, såsom den inhemska förädlingsindustriens
befrämjande med mera, borde beaktas och utredas, förr än det ifrågasatta
nya systemet för skogsvårdsafgifters utgående finge ifrågakomma
att ersätta det för få år sedan antagna. Skogsvårdsatgiften å varor,
som utfördes från landet, vore nämligen ägnad att främja vår egen
förädlingsindustri. Genom att påföra skogsvårdsafgift å allt virke,
som för annat ändamål än husbehof afverkades, komme däremot den
förädlingsindustri, som använde trä såsom råmaterial, att få bära sådana
avgifter, hvilket möjligen icke vore till gagn för att åt vår växande
befolkning skaffa arbete och utkomst inom egna landamären.

Jämväl för ernående af det mål, som gifvit anledning till nu

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 97.

förevarande framställning, nämligen att undanrödja de hinder, som
förefunnes eller kunde uppstå för utförsel till Amerikas förenta stater
af svensk trämassa, ansåge styrelsen det förslag, som i styrelsens förberörda
underdåniga utlåtande den 17 november 1909 framställts, vara
tillfyllest. Detta förslag hade tillika den fördelen framför det nu
ifrågasatta, att det syntes hinna i så god tid utredas och slutbehandlas^
att ett beslut kunde föreligga så tidigt före den 1 nästkommande
april, att vår handel på Amerikas förenta stater med papper och
pappersmassa icke behöfde blifva lidande och framför allt att en befarad
strafftull icke kunde hinna drabba varor af sådana slag, som utfördes
till Förenta staterna.

Domänstyrelsen vidhölle därför sitt förslag i sistberörda underdåniga
utlåtande och åberopade sin därvid lämnade utredning såsom
yttrande jämväl i nu förevarande ärende.

Till följd af nådig remiss har jämväl kommerskollegium den 2
december 1909 afgifvit underdånigt utlåtande med anledning af ofvannämnda
utaf Svenska cellulosaföreningen med flere gjorda framställning
och därvid uttalat, att denna framställning om ett helt nytt system
för skogsvårdsafgifternas utgående icke kunde eller borde genomföras
utan en omsorgsfull utredning, för hvilken tillräcklig tid nu icke
förefunnes. Om därför kollegium med vidhållande af sin i ofvan
omförmälda underdåniga utlåtande af den 25 november 1909 uttalade
mening, instämde i det slut, hvartill domänstyrelsen nu senast kommit,
ville kollegium dock för sin del betona nödvändigheten af att utredning
om lämpligaste sättet för skogsvårdsafgifternas utgående snarast
möjligt måtte företagas, så att icke i något fall eller på något håll
Sverige måtte i framtiden utsättas för repressalier af det slag, som
nu förekommit och kunde förekomma från Förenta staterna.

I enahanda syfte som här ofvan omförmälda framställningar hafva
dylika inkommit från handelskammaren i Göteborg, från Karlstads
handelsförening och från Göteborgs börssällskap.

Den uppfattning, som gjort sig gällande inom Förenta staterna
och enligt hvilken de på grund af nådiga förordningen den 24 juli 1903
utgående skogsvårdsafgifterna skulle vara att betrakta såsom eu å
vissa skogsprodukter lagd exportafgift, har, såsom de i ärendet gjorda
framställningarna utvisa, gifvit anledning till farhågor, att den nya tulltarifflagens
maximitariffer skulle komma att från och med den 1 april
1910 tillämpas å varor införda från Sverige. Emellertid har numera,

Kommerskollegium
den
2 december
1909.

Handelskammaren
i
Göteborg m. fl.

Proklamation
den 29
januari 1910.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

enligt meddelande från Kungl. Maj:ts beskickning i Washington, Förenta
staternas president genom proklamation den 29 januari innevarande år
föreskrifvit, att tullbehandling af varor med svenskt ursprung skall,
jämväl efter ingången af april månad 1910, ske endast efter tullagens
minimitariff. Enligt beskickningens meddelande är denna proklamation
Så att förstå, att svenska varor visserligen skola vara fria från maximitullen,
25 procent af varans värde, men att, så länge skogsvårdsafgift
enligt hittills gällande bestämmelser, upptages i Sverige, pappersmassa och
tryckpapper, som härifrån införas till Förenta staterna, komma att, utöfver
den för varorna föreskrifna normala tullsatsen, såsom hittills beläggas
med en skogsvårdsafgiften motsvarande tilläggstall.

Nuvarande Till upplysning angående tillverkningen under senare år i Sverige

oca"export trämassa äfvensom beträffande utförseln af sådan massa samt af

tryckpapper till främmande länder, särskildt Nordamerikas förenta stater,
har jag låtit verkställa nedan införda utdrag ur kommerskollegii
berättelser. Rörande tillverkningen af tryckpapper saknas specifika
uppgifter.

Trämassa.

Tillverkning.

Kemisk torr .......................

» våt...........................

[Mekanisk torr .....................

» våt.....................

1 9 0 5.

1 9

0 6.

1 9

0 7.

1 9 0 8.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

1 Värde.

Kilogram.

Värde.

266,583,115

180,907,473

65,204,078

244,187,971

33,722,953

7,730,460

4,054,781

7,250,966

288,960,205 37,042,310
141,494,036 : 8,567,423
57,602,069 3,627,360
261,679.412 ! 8,060,945

344,397,247

202,186,845

66,958,315

298,049,715

43,728,287

11,771,316

4,684,600

9,718,346

423,154,005

224,774,374

60,480,691

306,359,598

51,812,287

12,954,885

4,500,798

10,310,940

Summa

706,882,637

52,759,160

749,735,722

57,298,038

911,592,122

69,902,549

1,014,768,668

79,578,910

Utförsel.

! Kemisk torr .......................

239,614,441

34,744,094

253,786,747

36,799,078

321,470,274

45,970,249

362,677,026

48,961,399

» våt...........................

22,980,304

1,666,072

23,677,786

1,716,639

35,763,960

2,503,477

37,333,918

2,426,705

Mekanisk torr .....................

48,734,741

3,655,106

53,950,027

3,938,352

59,366,288

5,342,966

54,414,336

4,897,290

» våt........................

72,506,625

2,537,732

83,396,341

2,752,079

114,246,432

4.912,597

109,322,257

4,482,213

Summa

383,836,111

42,603,004

414,810,901

45,206,148

530,846,954

58,729,289

563,747,537

60,767,607

Utförsel till Nordamerikas

förenta stater.

Kemisk torr ........................

8,152,438

1,182,104

7,051,373

1,022,449

12,817,511

1,832,904

17,229,026

2,325,919

» våt ..........................

120,000

8,700

—

—

173,150

12,120

40,000

2,600

Mekanisk torr .....................

6,050

454

45,780

3,342

66,040

5,944

60,000

5,400

» våt........................

-

—

—

—

—

—

41,452

1,700

Summa

8,278,488

1,191,258

7,097,153

1,025,791

13,056,7011

1,850,968

17,370,478

2.335,619|

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

23

Sammandrag.

Tillverkning.

Utförsel.

Utförsel till Amerika.

Kilogram. Värde.

Kilogram, j Värde.

Kilogram, j Värde. .

1903 ...................................

706,882,637 j.32,759,160

383,736,111 42,603,004

8,278,488 1,181,258!

1906 ....................................

749,735,722 57,298,038

414,810,901 45,206,148

7,097,153; 1,025,791

■ 19o7 ....................................

911,592,122 69,902,546

530,846,954 58,829,289

13,056,701 1,850,968

Il908 ...................................

1,014,768,668|79,578,910

563,747,537 60,767,607

17,370,478, 2,335,619

Tryckpapper.

Utförsel.

Utförsel till Amerika.

Kilogram

Värde

Kilogram

Värde

1907 ............

50,975,042

10,195,008

127,474

25,495

1908 .............

48,845,563

9,280,657

39,327

7,472 |

Anm. Specifika uppgifter för tiden före 1907 saknas.

Beträffande särskildt trämassan framgår åt förestående siffror, att
vår utförsel af massa till Förenta staterna under tiden 1905—1908 mer
än fördubblats samt att värdet af denna export, som år. 1905 utgjorde
2,2 4 % af värdet utaf hela tillverkningen, år 1908 uppgick till 2,9 3 %
af sistnämnda värde.

De rörande exporten till Förenta staterna ofvan upptagna siffrorna
angifva emellertid endast den direkta exporten från Sverige. Beträffande
de mycket betydande kvantiteter af nu ifrågavarande varor,
som till Amerika transiteras öfver, bland annat, Hamburg och London
hafva några tillförlitliga uppgifter tydligen ej kunnat erhållas. Jag
anser mig emellertid i detta sammanhang böra meddela, att Svenska
handelskammaren i Newyork uti ett mig förevisadt bref till en svensk
affärsman trott sig kunna sätta värdet af från Sverige till Förenta staterna
årligen införd pappersmassa och papper så högt som till 15 miljoner kronor.

Det torde vara öfverflödigt att här närmare ingå på de skäl, som
kunna anföras gent emot den amerikanska uppfattningen om skogsvårdsafgifternas
karaktär. Att dessa afgifter icke äro eller någonsin
afsetts att utgöra exporttull å vissa skogsprodukter lärer enligt svensk

Departementa chefen.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

åskådning vara tillit klart. De underhandlingar, som genom svenska
beskickningen i Washington vid upprepade tillfällen förts i denna fråga
med de amerikanska myndigheterna, hafva emellertid gifvit vid handen,
att skogsvårdsafgifterna enligt amerikansk uppfattning otvifvelaktigt
vore att anse såsom exportafgifter.

Genom den af mig härofvan lämnade redogörelsen framgår, att
nämnda uppfattning om skogsvårdsafgiftens natur vållat afsevärda svårigheter
för vår export af pappersmassa och tryckpapper till Förenta
staterna. De framställningar, som i ärendet gjorts om vidtagande
af åtgärder till undanrödjande af dessa svårigheter, synas mig också i
hög grad behjärtansvärda. I dessa framställningar hafva betonats dels
den olägenhet, som tillskyndats svenska exportörer genom den skogsvårdsafgiften
motsvarande tilläggstullen å pappersmassa och tryckpapper
med svenskt ursprung, från hvilken tilläggstull andra, med Sverige konkurrerande
länder äro befriade, dels ock den förlamande inverkan, som
maximitariffens tillämpande gent emot Sverige skulle komma att utöfva
å vår export af nämnda varor till Förenta staterna. Genom Presidentens
ofvan omförmälda proklamation har visserligen bestämts, att minimitarifiens
tullsatser skola tillämpas å svenska varor jämväl efter
ingången af april månad 1910; dock ber jag härvid få erinra, att det
medgifvande, som sålunda gjorts, gäller endast tillsvidare och att detsamma
följaktligen kan komma att framdeles återkallas. Äfven om
så ej skulle ske, lärer emellertid blotta möjligheten af maximitariffens
tillämpning emot Sverige verka till hinder för vår export till Förenta
staterna. Till stöd för denna uppfattning torde det tillåtas mig meddela,
att redan under hösten 1909 amerikanska importörer fordrat, att
exportörer i Sverige skulle ikläda sig risken för den tullförhöjning, som
genom maximitariffen skulle kunna inträda, hvilket haft till följd att
några kontrakt för längre tid om leveranser till Amerika af pappersmassa
och tryckpapper icke kunnat afslutas. För ett tryggande af våra
affärsförbindelser med Förenta staterna torde följaktligen vara nödigt
vidtaga åtgärder därhän att skogsvårdsafgifterna icke vidare skulle kunna
i Förenta staterna betraktas såsom exportafgift af ett eller annat slag.

För vidtagande af sådana åtgärder talar jämväl den ofvan åberopade
omständigheten, att skogsvårdsafgiften redan nu förorsakar, att
svenska varor af ifrågavarande slag vid införsel till Förenta staterna
beläggas med en tilläggstull, från hvilken de eljest skulle vara befriade.
I detta afseende bör särskildt erinras därom, att tullen å mekaniskt
tillverkad pappersmassa med svenskt ursprung vid import till Förenta
staterna för närvarande uppgår till 7 kronor 30 öre per ton, under det

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

att införseln af sådan massa skulle ske helt och hållet tullfritt, därest
skogsvårdsafgiften icke ansåges utgöra eu exportafgift. Olägenheterna
af att svenska varor sålunda beläggas med högre tull än dylika varor
från andra, med Sverige konkurrerande länder torde ligga i öppen dag.

Beträffande de åtgärder, som böra i ofvan angifna syfte här i
Sverige vidtagas, hafva Svenska cellulosaföreningen, Svenska trävaruexportföreningen
och Svenska trämasseföreningen i den skrifvelse, för
hvilken jag ofvan redogjort, hemställt, att skogsvårdsafgifterna skulle
omläggas sålunda, att allt virke, som i landet afverkades för andra
ändamål än husbehof, komme att åsättas dylik afgift. Eu omläggning
af skogsvårdsafgifterna i sådan riktning skulle emellertid, enligt min
uppfattning möta synnerligen stora praktiska svårigheter och lärer i
allt fall, såsom ock af domänstyrelsen och kommerskollegium erinrats
icke kunna vidtagas utan föregående noggrann utredning. Genom
anordnande af en dylik utredning, som uppenbarligen komme att blifva
af särdeles omfattande beskaffenhet, skulle frågans lösning påtagligen
blifva till en obestämd framtid uppskjuten.

Det af domänstyrelsen framställda, af kommerskollegium understödda
förslaget att skogsvårdsafgifterna för trämassa framdeles skulle
upptagas icke blott å sådan massa, då den utföres ur riket, utan å afl
härstädes tillverkad trämassa samt att i samband härmed uppbörden af
afgifterna å trämassa skulle öfverflyttas från tullverket till de lokala
myndigheterna, synes mig däremot vara af beskaffenhet att redan nu
kunna genomföras. Den omständighet, att skogsvårdsafgift allt fortfarande
skulle komma att utgå å trävaror vid deras export, kan uppenbarligen
icke hafva något inflytande på tullbehandlingen af ifrågavarande
varor i Förenta staterna, då export af trämasseved icke förekommer från
Sverige till Förenta staterna. Jag har följaktligen icke tvekat att i
hufvudsak ansluta mig till domänstyrelsens ifrågavarande förslag.

Genomförandet af det förslag, hvartill jag sålunda anslutit mig,
förutsätter en omarbetning af nådiga förordningen angående skogsvårdsafgifter
den 24 juli 1903, och har jag i anledning däraf låtit uppgöra
förslag till ny förordning i ämnet. Detta förslag anhåller jag härmed
få anmäla. Däremot har det icke synts mig af nöden att för närvarande
föreslå någon ändring i nådiga förordningen den 13 juni 1908 angående
skogsvårdsafgifter inom Gottlands län. Enligt denna förordning
uppbäres, såsom jag i det föregående erinrat, skogsvårdsafgift vid all
utförsel från länet af vissa skogsprodukter och utgår således jämväl,
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. 4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

då utförseln sker till andra delar af Sverige. Afgiften kan följaktligen
icke under några förhållanden betraktas såsom exportafgift. Denna
uppfattning torde, att döma efter de af tullmyndigheterna i Förenta
staterna lämnade föreskrifter om frihet från tilläggstid! för varor från
Gottland, delas af nämnda myndigheter. Därtill kommer att tillverkning
af trämassa för närvarande icke äger rum å Gottland. På grund af de
å ön rådande säregna förhållanden, särskilt den ringa skogstillgången
samt saknaden af vattenkraft, torde säkerligen icke heller framdeles någon
tillverkning af vare sig trämassa eller papper inom länet kunna uppstå.

Departementschefen redogjorde härefter för innehållet i berörda
förslag, som skulle biläggas protokollet, hvarefter departementschefen
vidare anförde.

Det af mig sålunda anmälda förslaget ansluter sig nära till 1903
års ofvannämnda förordning. De afvikelser från berörda förordning,
som af mig förordas, betingas uteslutande däraf, att skogsvårdsafgift
framdeles skulle komma att uppbäras på all trämassa, som, vare sig för
export eller inhemsk pappersfabrikation, tillverkas inom landet.

Beträffande beloppet af den för trämassa utgående afgiften har
jag anslutit mig till domänstyrelsens förslag, enligt hvilket afgiften
skulle utgöra för kemiskt tillverkad torr massa 35 öre per ton, för mekaniskt
tillverkad torr massa 25 öre per ton samt för våt massa hälften
af dessa belopp. De skäl, som i detta afseende blifvit af styrelsen
anförda, hafva nämligen synts mig öfvertygande. Det torde härvid
visserligen böra påpekas, att styrelsen grundat sitt förslag i denna del
på förhållandena under år 1907. Verkställes motsvarande beräkning
med ledning af numera tillgängliga uppgifter rörande träinassetillverkningen
inom riket år 1908, skulle, med de af mig förordade afgifterna
för ton, sammanlagda beloppet af skogsvårdsafgifterna för trämassa
uppgå till i rundt tal 240,000 kronor eller således till omkring 17,000
kronor mer än den för sistnämnda år af domänstyrelsen angifna sammanlagda
skogsvårdsafgiften 223,394 kronor 63 öre. Berörda omständighet
synes mig dock icke vara af beskaffenhet att böra föranleda sänkning
i afgiften för ton, utöfver hvad domänstyrelsen föreslagit.

I fråga om uppbörden af skogsvårdsafgifterna för trämassa har
densamma synts mig lämpligen kunna anförtros åt kronofogden i den
ort, där massan tillverkas, samt grundas å deklaration af vederbörande
tillverkare. Erforderlig kontroll öfver uppgifternas riktighet synes kunna
erhållas bland annat genom de statistiska uppgifter tillverkarna årligen
skola afgifva till kommerskollegium. En anordning motsvarande den

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

sålunda föreslagna tillämpas redan nu beträffande skogsvårdsafgift för
varor, som genom flottning föras ur riket. Närmare förslag till bestämmelser
om sättet för uppbörden samt kontrollen däraf äfvensom till de
andra föreskrifter, som kunna blifva en följd af bifall till hvad jag
föreslagit, torde jag framdeles få tillfälle underställa Kungl. Maj:ts
pröfning.

Såsom jag redan meddelat, har jag icke funnit skäl för närvarande
föreslå ändring i nådiga förordningen den 13 juni 1908 angående
skogsvårdsafgifter inom Gottlands län. Skogsvårdsafgift för trämassa
skulle följaktligen fortfarande såsom hittills i nämnda län upptagas
allenast i den mån massan skeppades från länet. Själfva tillverkningen
af trämassa å Gottland skulle allt fortvarande vara fri från
dylik afgift. Häraf betingas emellertid en af mig i förslagets 4 § vidtagen
ändring i paragrafens nuvarande lydelse.

Departementschefen uppläste härefter det anmälda förslaget till
förordning angående skogsvårdsafgifter samt hemställde i underdånighet,
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga
detta förslag.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna nådigt bifall och förordnade,
att proposition af den lydelse, bil. . . . till
detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Erland Fälle.