Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

1

Nr 89.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst; gifven Stockholms slott den 11 mars 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl Maj:t härmed föreslå Kiksdagen
att antaga närlagda förslag till förordning angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Carl Swartz.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 67 Höft. (Nr 89).

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

Förslag

till

Förordning angående bevillning af fast egendom samt af

inkomst.

é

1 Kap.

1 §•

Till staten erlägges bevillning af fast egendom samt af inkomst enligt
bestämmelserna i denna förordning. Denna skatt utgår på grund af taxering,
som verkställes i den ordning och med ledning af de uppgifter,
hvarom särskildt är stadgadt.

2 Kap.

Bevillning af fast egendom.

2 §•

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som i 5 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex tiondedels öre för hvarje fulla etthundra
kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem tiondedels öre för
hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

3 §■

Bevillning för fast egendom erlägges af den, som för nästföregående
året författningsenligt mantalsskrifvits eller bort mantalsskrifvas såsom
ägare eller innehafvare af fastigheten. Bevillningen erlägges af ägaren
utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren, nämligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af
allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upplåten,
för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej
må skiljas så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen
gifves, för område, som är Upplåtet med tomträtt, samt för skogsområde,
som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk eller
kanalbolag eller ock innehafves af stad eller annan menighet;

b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe
eller eljes på lön anslagen, såvida ägaren enligt 5 § a) eller b) är från
fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från
annan egendom afsöndrad.

Har efter mantalsskrifningen för nästföregående år skattskyldig ägare
eller innehafvare af fastigheten aflidit, påföres bevillningen hans stärbhus.

4 §•

1 mom. Fast egendom skall uppskattas till det värde, egendomen haft
nästföregående år. Detta värde bestämmes med ledning af de om hvarje
särskild egendoms storlek, beskaffenhet och afkastning inhämtade upplysningar
samt erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrendeeller
hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belåning
eller försäkrande mot brandskada.

2 mom. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det
belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,
såframt icke räntan, i enlighet med 14 § kungl. kungörelsen den 11 maj
1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta senare bör
läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock iakttages, att
frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor, så att möjligen
öfverskjutande belopp icke beräknas.

3 mom. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under fem år, därest icke

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af de till ledning vid taxeringen
utfärdade särskilda anvisningarna närmare omförmälas, påkalla förändrad
värdering.

4 mom. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförmäles
i 5 § c), äger icke rum.

5 §•

Fastighetsbevillning erlägges icke af

a) staten;

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och
barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter och
byggnader; _

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader;

nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga byggnader, afsedda för deras
verksamhet; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;

allt dock endast såframt nu omförmälda allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke nästföregående år lämnat ägaren någon
inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del
af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i de särskilda anvisningarna
till ledning vid taxeringen bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet;

c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt flottled:
för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för själfva kanalock
vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för anläggningens begagnande
erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader; och

d) ägare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då
lägenhetens liufvudsakliga värde utgöres af åhvggnaden och ej öfverstiger
500 kronor, därest lägenhetens innehafvare eller, om han är gift, den
andra maken ej eljest er lägger bevillning af fast egendom eller inkomst
eller innekafvarens eller makarnas inkomster, däri inbegripet det hyresvärde,
åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga 500 kronor; skolande hvad i
denna punkt stadgas äga tillämpning jämväl i det fall, att någon äger
byggnad å mark, som af annan äges eller innekafves.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

I fall, då, af anledning att ägare eller innehafvare af fastighet aflidit,
stärbhus jämlikt 3 § bör erlägga bevillning för fastigheten, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen i
boet ej öfverstiger 10,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda
barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för
sin försörjning. Sådan förmån må dock tillgodokomma allenast stärbhus
efter här i riket mantalsskrifven svensk medborgare.

6 §-

Yid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande å
fulla hundratal kronor, utsättas:

a) å jordbruksfastighet:

för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten
består af två eller flera brukningsdelar eller afsöndring af jord
därifrån ägt rum, för hvarje sådan brukningsdel (arrendegård, torp m. m.)
eller jordafsöndring; samt

för skogsområde, som omförmäles i 3 § o);

b) å annan fastighet:

för tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort;

för åbyggnad å sådan tomt;

för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;

för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det
därå drifna jordbruk eller dit hörande näring;

för fiske, som är i jordebok särskildt upptaget; samt

för frälseränta.

7 §•

Fast egendom taxeras inom den ort, där egendomen är belägen.

3 Kap.

Bevillning för inkomst af kapital och arbete.

8 §•

1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag
och efter afdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras skattskyldigs
årsintäkter i penningar eller penningars värde af kapital och arbete.

Förmån af bostad äfvensom hvad skattskyldig för sin och sin familjs
räkning direkt tillgodogjort sig från egen näring eller eljes af förnöden -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

heter och varor, som han fört i handel eller tillverkat, skola följaktligen
äfven räknas såsom inkomst.

Såsom inkomst taxeras icke:

hvad som förvärfvats genom giftorätt, arf eller testamente eller i hemföljd,
morgongåfva eller fördel af oskiftadt bo eller genom gåfva eller ock
erhållits i form af sådant periodiskt understöd, som lämnats såsom bidrag
till undervisning eller uppfostran eller eljest utgifvits på grund af
lagligen åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande
familjemedlemmar,

vinst å icke yrkesmässig afyttring af fast eller lös egendom, som tillfallit
säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock af honom förvärfvats
genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast egendom,
tio år eller därutöfver och eljes fem år eller därutöfver;

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete, så ock hvad som
eljes på grund af sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;

kapital, som på grund af lif- eller kapitalförsäkring tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus.

2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning afser
den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då
räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som
gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning
inbegripas jämväl hustruns inkomst; dock att i fall, där hustrun haft inkomst,
som rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen, hustrun
skall taxeras därför.

3 mom. För inkomst af kapital eller arbete skall, med iakttagande
af bestämmelserna i 12 § härnedan, bevillning erläggas med en tiondedels
procent af inkomstbeloppet.

9 §•

1 mom. Till inkomst af kapital räknas:

a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar;

b) krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutits af
patronus ecclesife; samt

c) utdelning af aktier i utländska aktiebolag.

7

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 89.

2 mom. Till inkomst af arbete räknas:

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk, inrättningar
och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,
brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling
anlagda inrättningar; mejeriliandtering, potatismjölfabriker och andra binäringar
till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget
jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart,
handtverk eller annan näring;

2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller annan farled
samt flottled; och

3 :o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;

b) inkomst af tjänst eller pension, såsom:

inkomst och bostads- eller annan förmån af allmän eller enskild tjänst,
därunder inbegripet särskildt tjänsteuppdrag, såsom aflöning, arfvode, traktamente,
sportler m. m., så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande
föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas
vård eller annan allmän förvaltning ställda kassor;

inkomst och förmån af stadigvarande arbetsanställning eller annat
stadigvarande uppdrag;

pension, lifränta och undantagsförmån;

periodiskt understöd, så framt det icke lämnas såsom bidrag till mottagarens
undervisning eller uppfostran eller eljes utgifves på grund af lagligen åliggande
försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar;

c) vinster af tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke yrkesmässig
afyttring af fast eller lös egendom, som förvärfvats genom köp
eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under mindre
än tio år och eljes under mindre än fem år, dock efter afdrag af möjligen
liden förlust å andra likartade affärer;

d) inkomst af arrende af kronoegendom, så beräknad som i 6 § af
särskilda anvisningarna sägs;

e) all annan i denna § ej särskildt omförmäld skattepliktig inkomst,
som icke är genom fastighetsbevillning beskattad.

10 §.

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

a) svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskrifven:
för den inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

b) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskrifven:
för den inkomst, han härifrån åtnjutit;

c) utlänning:

för inkomst af näring, som här bedrifvits, och för härifrån uppburen
lön eller pension;

skolande utlänning, som på grund af vistelse här i riket för annat
ändamål än idkande af studier är eller bör vara härstädes mantalsskrifven,
erlägga bevillning jämväl för annan inkomst, som af honom här förvärfvats
eller härifrån åtnjutits, äfvensom för inkomst, som utifrån införd, af honom
här användts.

Hvad här ofvan säges om enskild person galle ock i tillämpliga delar
om menigheter, samfund, stiftelser, verk och inrättningar, föreningar för
ekonomisk verksamhet samt andra juridiska personer, i den mån de icke
äro i denna förordning från inkomstbevillning frikallade, äfvensom om
oskiftadt stärbhus och bolag, därunder jämväl inbegripna sådana, som enligt
särskild författning äro skyldiga afstå sin vinst. Yanliga handelsbolag,
kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, taxeras
icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med
belopp, som för en hvar motsvarar hans andel af bolagets inkomst.

é Kap.

Grunder för inkomsternas beräknande.

11 §•

1 mom. Vid beräkning af skattskyldigs inkomst nästföregående år
må afdrag icke ske:

a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter, däri inbegripet hvad den skattskyldige
till annan utbetalat såsom bidrag till dennes undervisning eller
uppfostran eller eljes på grund af lagligen åliggande försörjningsplikt eller
hvad han till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar utgifvit;

b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, järnväg och annan
farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, som enligt 5 § är fri
från bevillning;

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda
kapital;

9

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 89.

d) för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillökning af
inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

Har förening, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnes krets,
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar,
må afdrag för dylik utdelning icke äga rum, där ej utdelningen
skett i omedelbart samband med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen
grundats, hvaremot förening, som icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas
krets, må åtnjuta afdrag för all utdelning, hvarom här sägs, för såvidt
den utgått efter grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.

2 mom. Däremot må afdrag ske:

l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:

för ränta å upplånadt kapital;

ägande, därest hustru är enligt 8 § 2 mom. särskildt skattskyldig,
den af makarna, som haft behållen inkomst af kapital, åtnjuta afdrag äfven
för den andre åliggande skuldränta, som icke kunnat täckas af dennes
egen inkomst af kapital; samt

2:o) vid beräkning af inkomst utaf arbete:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande
belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som
af ägaren begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 9 § 2
mom. a) l:o) och 3:o) sägs;

b) för ränta å lånt rörelsekapital; och

cj med skäligt belopp för värdeminskning å grufvor, inventarier och
annan dylik egendom, som användts i skattskyldigs rörelse eller yrke.
Afdrag må jämväl ske:

för öfriga utgifter för inkomstens förvärfvande och bibehållande såsom
arrende- eller hyresafgift;

utgifter för underhåll af fastighet och inventarier;
aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet
använda biträden och arbetare;

kontors- och andra förvaltningskostnader; äfvensom
kostnad för utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;
så ock för afgifter till pensions-, änke- och pupill-, understöds- eller
annan sådan kassa, i hvilken det ålegat någon på grund af hans tjänst
att vara delägare.

Bih. till Eilcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 67 Höft.

2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

12 §.

1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum,
när den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade
årsinkomster understigit 500 kronor.

Hafva dessa inkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor,
hafva de uppgått till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300
kronor af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, skall ökas, där
den skattskyldige hufvudsakligen försörjer, jämte sig själf, sammanlagdt
mer än tre personer eller å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen
höga i jämförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom där
skattskyldigs skatteförmåga eljes på grund af särskilda förhållanden (långvarig
sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse och dylikt) är väsentligen
nedsatt; dock att denna ökning icke må för någon skattskyldig eller,
i fråga om äkta makar, för dessa gemensamt öfverstiga 200 kronor.

Befrielse från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas, får
dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas inom
annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, eller,
om taxeringen afser under nästföregående år afliden persons inkomst, där
han då varit mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.

Hafva enligt 8 § 2 mom. makar blifvit särskildt taxerade, skall bevillning
ändock beräknas efter de för dem båda taxerade belopppen sammanräknade
och påföras makarna efter storleken af hvar deras taxerade belopp.

För inkomst, som afliden här i riket mantalsskrifven svensk medborgare
i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet kunna medgifva befrielse
från bevillning, därest behållningen i boet ej öfverstigit 10,000
kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare,
som varit beroende af honom för sin försörjning.

För bevillning, som påföres för inkomst, hvilken afliden person i
lifstiden åtnjutit, svare stärbhus icke med mera än tillgångarna i boet.
Är boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af bevillningen
å hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i boet utgör.

2 mom. Från utgörande af inkomstbevinning frikallas:

a) staten;

b) landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för
sådan inkomst, som icke härflutit af rörelse eller yrke;

11

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 89.

kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- ock fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 9 §
2 mom. b) omförmälda inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor;

allmänna kypoteksbanken, konungariket Sveriges stadskypotekskassa,
allmänna hypotekskassan för Sveriges städer ock kypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga
ändamål ock kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana
rånte- ock kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast åt
insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;

d) olönad svensk konsul: för annan inkomst än den, han härifrån
åtnjutit;

é) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande
person jämte betjäning:

om lian icke är svensk medborgare: för all annan inkomst än den,
som utgjorts af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhållits genom bär idkad rörelse;

om lian är svensk medborgare: för den inkomst, han åtnjutit af sin
tjänst kos den främmande makten;

f) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, hvilken gifvit
eller medverkat vid offentlig föreställning, som afses i förordningen angående
bevillningsafgifter för särskilda förmåner ock rättigheter den 23 oktober
1908: för inkomst af föreställning, för hvilken dylik afgift utgjorts
eller befrielse från afgift jämlikt förordningens 4 § 10 mom. åtnjutits;
samt

g) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

5 Kap.

Beskattningsort m. m.

13 §.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital ock arbete:

a) patronus ecclesiré: för inkomst af tionde eller ersättning därför: där
inkomsten utgått;

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

b) den, som drif ver bankrörelse: för inkomst däraf: där rörelsen genom
hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor ntöfvats;

den, som idkar järnvägsdrift: för inkomst däraf: där hufvudkontor
och stationer varit belägna;

den, som idkar kanaldrift: för inkomst däraf: vid lmfvudkontoret
samt å hvarje ort, som af kanalanläggningen berörts;

den, som med hjälp af ledning tillhandahåller vatten eller elektrisk
energi: för inkomst däraf: där vattenverk eller kraftstation varit förlagda,
där kontor funnits samt där vatten eller elektrisk energi förbrukats;

c) bolag: för inkomst af annan rörelse än sådan, hvarom i b) stadgas:
å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon hufvudsaklig gren
däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits; men
i fall sådana bestämda orter icke förefunnits, äfvensom för inkomst af
kapital: där bolaget har sin styrelse;

d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare: för
inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse eller yrke
eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd
omfattning idkats; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta
flera församlingar, för den handelsrörelse, de därstädes idkat, äfvensom
de skattskyldige, kvilkas rörelse eller yrke utöfvats på flera orter, men
endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling, där de äro
mantalsskrifna;

e) ägare af fartyg, hvaruti flera hafva del: för inkomst af fartyget:
där hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan
ej finnes: där fartyget har sin hemort;

f) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning
ställda kassor: för inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor: i den ort, där
densamma eljest bort beskattas;

g) utrikes boende, bär i riket icke mantalsskrifven löntagare: för lön
från svenska statsverket: i Stockholms stad och Nikolai församling; samt

h) utrikes boende pensionstagare: för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: där pensionen utbetalats.

För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: där han är eller bör vara mantalsskrifven; eller då sådan
ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats.

Afliden persons inkomst af sådan beskaffenhet, som i nästföregående
stycke afses, taxeras: där den aflidne senast varit eller bort vara mantalsskrifven;
eller då sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats.

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 89.
14 S.

13

Utan hinder af bestämmelserna i 10 § äger Konungen att, under
förutsättning af ömsesidighet, med annat lands regering ingå öfverenskommelse,
hvarigenom medborgare i det andra landet befrias från skattskyldighet
här i riket för annan inkomst än inkomst af näring, som han
här bedrifvit. Likaledes äger Konungen att med annat lands regering
ingå öfverenskommelse om särskilda grunder för fördelningen i skatteafseende
mellan Sverige och det andra landet af inkomst af näring, som
idkats under sådana förhållanden, att näringsidkaren är för inkomst af
näringen skattskyldig inom bägge länderna; skolande i fråga om det inkomstbelopp,
som efter sålunda bestämda grunder skall tagas till beskattning
i Sverige, gälla hvad här ofvan i denna förordning om beskattningsort
är stadgadt.

Öfverenskommelse, som här sägs, skall upphöra att gälla högst sex månader
efter därförut skedd uppsägning.

Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 januari 1911
till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af fast egendom samt
af inkomst varder af Riksdagen fastställd.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Uppskattning af fast egendoms värde.

1 §•

Värdet af fast egendom bestämmes med ledning af:

l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark
jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget, m. m. äfvensom utsäde och
kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende
fästas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens och skogens beskaffenhet
samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, med undantag
af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad; skolande, då frälseränta
förenats med äganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills
utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas med ett
belopp, motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5 procent;

2:o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från
hy p° t eksinrättning antagna värde, såvida sådan värdering skett under näst
föregångna fem år och det egendomen därvid åsätta värdet sedermera icke
blifvit i väsentlig mån förän dradt;

3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år försåld
egendom senast betingade köpeskilling, såvida icke därunder inbegripits
godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan
nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om undantagsförmåner,
eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter, som skäligen
anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande utöfver eller under
egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande af detta värde af -

15

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 89.

seende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader, som på egendomens
afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom värdet
af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet
icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning;

4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, såvida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit därunder
inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde från
annan egendom och skogsfång utöfver husbehof in. m., eller skyldighet att
uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra arbeten å den
arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda, eller såvida
icke, efter hvad vid jämförelse mellan denna och närbelägna egendomar af
lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit
bestämdt med afseende å släkt- eller andra kända förhållanden mellan
ägaren och hyresmannen eller arrendatorn;

5:o) brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller i
köping och därmed jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt å
bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra där uppförda
hus och byggnader, b vilka icke begagnas för jordbruket och dess
binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustställen
och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga
värde, såvida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga det belopp,
som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara de brandförsäkrade
husens och byggnadernas verkliga värde;

6: o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller därmed
jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.

Då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan upptagna
grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som motsvarar
uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga egendomar,
på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det vederbörande
taxeringsmän att vid taxeringen tillämpa den eller dem af här ofvan
angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens uppskattning
till dess verkliga värde.

Då fast egendom, som under sistförflutna fem år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än den
senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman, så
ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet, böra de
särskilda skäl, hvilka därtill föranleda i taxeringshandlingarna eller nämndens
protokoll antecknas. Åbyggnader å stadsegendom samt öfriga i femte

16

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 89.

punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej, utan på enahanda
sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde
än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning
emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde än det, som
motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad efter fem procent.

I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela
det uppskattade fastighetsvärdet fördelas så, att särskildt utsättes värdet af
själfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket
och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt särskildt
värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning
anses böra utgöras.

2 §•

De år 1910 fastställda taxeringsvärdena å fast egendom skola gälla
under åren 1911 och 1912, hvarefter allmän uppskattning af fast egendom
enligt de i bevillningsförordningen och dessa anvisningar föreskri fn a
grunder skall verkställas år 1913 och sedermera hvart femte år, från
nämnda år räknadt.

Har under tiden till år 1913 eller sedermera under tiden mellan två
på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet
å byggnader i stad och på dess område eller å öfriga i 1 § 5 mom. af
dessa anvisningar uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt,
eller fast egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader,
nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit i betydligare mån
förhöj dt eller genom skogsafverkning, nedrifning af byggnader, inträffad
eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning märkligen förminskats i
förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta värde jämkas efter
de förändringar, egendomen undergått.

Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under åren 1911 och
1912 eller under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar,
bör vid först därefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.
Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller
byggnad, för hvilka, jämlikt 5 § dj bevillningsförordningen, fastighetsbevillning
icke erlägges.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89. 17

Uppskattning af inkomst af rörelse m. m.

3 §•

Med afseende å hvad i 13 § b) af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, där inkomst af
bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifvits vid derå
kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet,
att vid beskattning afdrag därför äger rum, påföras rörelsen i
dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten,
som belöper å hvarje särskilt kontor, sker på följande sätt. De
belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads slut balanserats
å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och summan
delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna kvoten anses
utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter det
förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda sätt
bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren, uträknas
den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den ort,
där kontoret är beläget. Utelöpande postremiss växlar inräknas icke i inoch
utlåningsröreisen.

Yidkommande inkomst af järnvägsdrijt iakttages först, att därunder
ej inräknas skattskyldigs inkomst af sådan rörelse, som icke direkt sammanhör
med själfva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller sådan
inkomst, hvilken är genom fastighetsbevillning beskattad, såsom arrenden,
hyror och dylikt.

Inkomsten af järnvägsdriften fördelas till beskattning på följande sätt.

Fem procent af inkomsten taxeras i den ort, där nästföregående år
hufvudkontoret var beläget. Återstoden fördelas mellan järnvägens stationer
efter deras trafikvärde. Fn stations trafikvärde skall beräknas lika
med halfva summan af järnvägens bruttoinkomst af stationens afsända och
anlända godstrafik (ilgods, styckegods och vagnslastgods), ökad med järnvägens
bruttoinkomst af vid stationen försålda personbiljetter. Gods, som
i samtrafik eller i transitotrafik inkommit från främmande bana, räknas
såsom afsändt från öfvergångsstationen; likaså räknas till annan bana utgående
gods såsom anländt till öfvergångsstationen. Såsom järnvägens station
räknas härvid äfven af densamma använd, annan järnväg tillhörig
station. Den del af järnvägens beskattningsbara inkomst af järnvägsdriften,
som enligt denna beräkning belöper på en station, taxeras i den kommun,
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 AJd. 67 Raft. 3

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 89.

där stationen är belägen. Tillhör stationsområdet flere kommuner, taxeras
den beskattningsbara inkomsten af stationen till lika delar i dessa kommuner.

Har skattskyldig, som idkat järnvägsdrift, för egen räkning trafikerat
främmande bana, skall för taxeringen resultatet af rörelsen å hvardera
banan för sig fastställas. För detta ändamål beräknas först den behållna
inkomsten af rörelsen i dess helhet, med tillägg af skatter och öfriga utgiftsposter,
för hvilka afdrag författningsenligt icke äger rum, men dock
utan afdrag vare sig för ränta å gäld eller för ersättning, som i någon
form skolat utbetalas för nyttjande af den främmande järnvägen. Det på
detta sätt bestämda totala driftöfverskottet fördelas därefter mellan de trafikerade
banorna efter det sammanlagda trafikvärdet af hvardera banans
stationer; stationernas trafikvärden beräknas därvid, såsom om banorna utgjorde
en enda järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna,
stationens uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt efter som
stationens trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från den
del af driftöfverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer på den
främmande järnvägen, afdrages den ersättning, som skolat utbetalas för
nyttjandet af den främmande järnvägen, jämta ränta, som kan anses belasta
driften å densamma; återstoden, som utgör den skattskyldiges beskattningsbara
inkomst af den främmande banan, skall, sedan fem procent tillgodoräknats
den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskattning
mellan den främmande banans stationer i förhållande till deras förut bestämda
trafikvärde. Från den del af driftöfverskottet, som faller på den
skattskyldiges egen järnväg, göres afdrag för ränta å gäld, som belastar
denna järnväg, hvarefter återstoden, sedan jämväl däraf fem procent tillgodoförts
den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskattning
mellan samma järvägs stationer efter deras trafikvärde. Den beskattningsbara
inkomst, ägaren af den främmande järnvägen har af densamma,
skall likaledes, sedan fem procent af inkomsten tillgodoräknats den ort,
där ägaren haft kontor för järnvägen, fördelas mellan stationerna å denna
järnväg efter deras trafikvärden.

På liknande sätt förfares, om den skattskyldige trafikerat flera främmande
banor.

I fråga om skattskyldigs inkomst af Jcanaldrift iakttages, att därunder
ej inräknas inkomst af fastighet, för hvilken skattskyldig erlagt fastighetsbevillning,
ej heller inkomst af rörelse, som icke direkt sammanhör med
kanalrörelsen, såsom t. ex. rederirörelse. Den beskattningsbara inkomsten

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

fördelas till beskattning mellan den kommun, där nästföregående år hufvudkontoret
var beläget och som tillgodoräknas fem procent af inkomsten,
samt de kommuner, som af kanalanläggningen berörts, i förhållande till
vissa för dessa kommuner bestämda fördelning stal. Dessa fördelningstal, som
efter den skattskyldiges hörande fastställas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att lända till efterrättelse, till dess annorlunda förordnas, erhållas
genom att till kilometertalet af kanalens längd inom hvarje kommun lägga
antalet slussar inom kommunen. Kanallängden, hvartill endast hänföras
sträckor, som först genom kanalföretaget gjorts segelbara, räknas i kilometer
och tiondedelar däraf, hvarvid bråkdel, som ej uppgår till full tiondedel
bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon sträcka gräns mellan två
kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna sträcka lika på hvardera
kommunen.

Tid taxering af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi, skall hälften af den beskattningsbara inkomsten
upptagas i den kommun, där vattnet eller den elektriska energien
förbrukats, eller, då förbrukningen ägt rum inom olika kommuner, fördelas
dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten däraf inom hvarje
särskild kommun. Den andra hälften taxeras i den kommun, där vattenverk
eller kraftstation samt kontor varit förlagda, och fördelas, om vattenverk
eller kraftstation samt kontor legat å olika orter, till beskattning
emellan dessa orter efter den grund, som taxeringsmännen finna skälig.

4 §.

Utlänning, som efter därtill enligt särskild författning förvärfvad rätt
reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till
försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga
varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 8—13 §§ af bevillningsförordningen
bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet
stadgadt äga tillämpning äfven i det fall, att utlänning medför utländska
varor, som förut blifvit under en eller annan form rekvirerade.

5 §•

Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk
eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga
belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den
skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen
för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest
saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvande! af detta yrke, så
äro taxeringsmännen icke pliktiga att undersöka och pröfva behörigheten
till detsammas idkande.

6 §•

Såsom inkomst af arrende af kronoegendom taxeras ett belopp, motsvarande
sex procent af det egendomens taxeringsvärde, som fastställes
under det löpande året.

Uppskattning af inkomst utaf tjänst eller pension.

7 §.

Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar, upptages
med det kontanta belopp, den efter ortens medelpris utgör.

Yärdet af bostadsförmån beräknas med ledning af i orten gällande
hyrespris eller i saknad af tillfälle till sådan jämförelse efter annan
grund, som taxeringsmännen finna tillämplig. I de fall, då ämbets- och
tjänsteman, såsom boställshafvare, erlagt fastighetsbevillning för boställe,
skall han icke taxeras till inkomstbevillning för sin förmån af fri bostad
på samma ställe.

I afseende å afdragen vid inkomstberäkningen är särskild! att iakttaga,
att, medan å ena sidan allt som i tjänst eller uppdrag uppburits, därunder
inbegripet äfven hvad som anvisats till bestridande af med tjänsten eller
uppdraget förenade särskilda kostnader, upptages till taxering, afdrag å
andra sidan får göras för samtliga utgifter, hvilka äro att anse såsom kostnader
för fullgörande af tjänsten eller uppdraget. Sålunda komma, bland
annat, i betraktande afdrag för resekostnader och ökning i lefnadskostnader,
då skattskyldig för ändamålet måste vistas utom den vanliga boningsorten.
Afdrag göres för kostnadens fulla belopp allenast med den inskränkning
att afdraget för sådan kostnad, för hvilken ersättning blifvit särskildt
anvisad, icke må öfverstiga det anvisade beloppet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

21

Allmänna föreskrifter.

8 §•

Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,
skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas såsom
minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna
efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.

9 §•

Enär aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för
den vinst, som rörelsen därutöfver lämnat, så böra de enskilda delägarne
icke taxeras för inkomst från samma bolag. Ej heller taxeras medlem i
förening för ekonomisk verksamhet för hvad han erhållit såsom vinstutdelning
å insats i föreningen.

10 §•

Vid tillämpning af 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,
skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna afkomst
nästföregående år såväl af vederbörande då tillhörig fast egendom
som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifvits i bolag eller
idkats å annan ort än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, tagas
i beräkning vid bestämmandet af de sammanräknade årsinkomsterna,
hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet
beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent
af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort
hafva haft t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller arbete
samt tillika ägt stadsfastighet taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså
bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst
uppgått till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket
af det ifrågavarande momentet, jämfördt med hvad ofvan sagts, sådan
skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett belopp af 450 kronor
och kommer således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning
för inkomst, hvaremot den skattskyldige, som jämte 450 kronors in -

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

komst af kapital tillika åtnjutit exempelvis 2,000 kronors inkomst af aktier,
skall erlägga full bevillning för de 450 kronorna. Har gift man haft
1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete och därjämte ägt jordbruksfastighet
till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors där af
beräknad afkomst, samt har hans hustru tillika haft 400 kronors inkomst
af aktier, hvilken inkomst varit från mannens förvaltning rättsligen undantagen,
i följd hvaraf makarna i sammanräknade årsinkomster åtnjutit tillhopa
1,800 kronor, kommer bevillning att, utan medgifvande af något afdrag,
mannen påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor. Har
mannen haft 1,500 kronors inkomst af kapital eller arbete och hustrun
400 kronors inkomst af tjänst, så att deras sammanlagda inkomst utgjort
1,900 kronor, skall hvardera taxeras för hela sin inkomst och därför
erlägga bevillning utan afdrag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

23

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve HäMILTON,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde vidare:

Eedan vid behandlingen af frågan om statsregleringen för år 1911
framhöll jag och har sedermera vid tillstyrkande af propositionen med
förslag till förordning om inkomst och förmögenhetsskatt närmare utvecklat,
hurusom skatteomläggningen icke kunde anses fullt genomförd, utan att
allmänna bevillningen samtidigt försvunne ur statens direkta beskattningssystem.
Yid utförandet af de anordningar, som häraf blefve följden, kunde
emellertid icke förbises, att bevillningstaxeringarna vore grundläggande
för den kommunala skattskyldigheten, och att med hänsyn till de kom -

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

munala skattefrågornas läge dessa taxeringar icke kunde undvaras. Under
sådana förhållanden stod man i valet att antingen formellt bibehålla bevillnings
förordningen såsom en statslig skatteförfattning eller ock omforma
förordningen till en författning om kommunal inkomstskatt. Mot en anordning
af sistnämnda slag talade emellertid först och främst bevillningens
egen föråldrade konstruktion. Bevillningsförordningen i dess nuvarande
skick är nämligen så pass bristfällig och ofullständig, att det säkerligen
skulle befinnas synnerligen olämpligt att upphöja densamma till kommunal
lag utan en genomgripande omarbetning. Äfven om en sådan omarbetning
icke utvidgades att omfatta själfva skattskyldighetens omfång, förutsätter
densamma i allt fall en utredning, som ännu icke föreligger.
Härtill kommer, att, ehuru bevillningstaxeringarna bilda underlag för
skattskyldighet till primärkommun, landsting, väghållningsdistrikt m. fl.
menigheter, taxeringarna dock icke utnyttjas af kommunerna efter fullt
ensartade grunder. Sålunda må framhållas, att enligt förordningen om
kommunalstyrelse på landet skattskyldighet för jordbruksfastighet åligger
icke ägaren utan brukaren. Landstingsskatt åter erlägges af den, hvilken
utgör bevillning för fastigheten, det vill säga i regel ägaren.

Af dessa och åtskilliga andra anledningar skulle en revision af bevillningsförordningen
i nyss angifvet syfte icke kunna vidtagas utan i sammanhang
med ändringar i kommunalförfattningarna.

Af hvad jag nu anfört torde framgå, att sakläget fordrade anlitandet
af den andra utvägen, hvarigenom bevillningsförordningens formella ställning
i beskattningssystemet skulle lämnas oförändrad. Bevillningsförordningen
skulle sålunda nominellt allt fortfarande bilda underlag för en
statsskatt. För att inskränka denna anordning att vara rent formell,
måste ett mot bevillningssumman svarande belopp öfverlämnas till någon
af de kommunala grupper, som grunda skattskyldigheten å bevillningstaxeringarna.
Staten komme sålunda att bland inkomsttitlarna fortfarande
upptaga bevillning, som för år 1911 beräknats till 1,250,000 kronor, men
skulle samtidigt i riksstaten uppföra ett anslag å samma belopp att utgå
till vederbörande kommuner i förhållande till den inom kommunerna debiterade
bevillning. I detta afseende har valts landstingen och städer,
som icke deltaga i landsting. Då bevillningen i förslaget fastställts till
en tiondedel af nuvarande bevillningsprocenten, skulle landstingen och
omförmälda städer kunna i ungefärligen motsvarande mån nedsätta den
eljest erforderliga utdebiteringen å bevillningens grund. För att emellertid
en sådan ordning icke skall rubba grunderna för skattskyldigheten

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

till landsting och dylika städer med afseende å det belopp, som skulle
utgå i form af statsbidrag, måste äfven ''beviliningen utgå efter-just dessa
grunder. Man måste alltså i förevarande fall till en början undersöka,
huruvida och i hvad mån den skattskyldighet till landsting, som bygger
å bevillningstaxeringar, afviker från den i bevillningsförordningen stadgade
Skatteplikt. Sådan afvikelse förefinnes allenast beträffande staten tillhörig
jordbruksfastighet och kronopark. Är kronodomän utarrenderad, skall
arrendatorn erlägga bevillning till staten för sin verkliga inkomst af jordbruksrörelsen.
Enligt landstingsförordningen utgöres emellertid landstingsskatt
af arrendatorn efter en till 6 procent beräknad inkomst af taxeringsvärdet
å den arrenderade kronodomänen. För att i detta afseende bringa
öfverensstämmelse mellan bevillningsförordning och landstingsförfattning
har-i förslaget till bevillningsförordning införts stadganden därom, att
arrendator af kronoegendom skulle utgöra bevillning efter en i ofvan angifven
ordning beräknad afkastning af fast egendom.

Vidare är staten enligt bevillningsförordningen fri från fastighetsbevillning.
Landstingsförfattningen åter stadgar, att landstingsskatt skall
utgå fort kronopark, som bildats antingen af mark, inköpt af kronan efter
1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän eller del af sådan.
För att bibehålla landstingen vid dem nu tillkommande rätt till skatt från
kronoparkerna äfven i afseende å det skattebelopp, hvilket skulle utgå i
form af statsbidrag, är det emellertid icke erforderligt att göra någon
ändring i bevillningsförordningen. För närvarande debiteras landstingsskatten
å kronodebetsedlarna, och skatten, i hvad angår kronoparkerna,
utbetalas af domänstyrelsen genom dess organ i landsorten.

I stället för att å debetsedel uppföra bevillning för ifrågakomna
kronoparker^bör af domänstyrelsen utan omgång till landstingskassan utbetalas
ett mot bevillningen svarande belopp eller 0,6 öre för hvarje fulla
100 kronor af taxeringsvärdet å kronopark. Ett sådant tillvägagångssätt
ökar ju icke statens utgifter, men förutsätter dock från Riksdagens sida
ett medgifvande angående dispositionen af det anslag, hvarmed domänstyrelsen
hittills bestrid t kronan å debetsedel påförda utskylder af ifrågavarande
natur. Då emellertid beslut i nyssnämnda afseende icke erfordras
förrän år 1911, torde därmed tills vidare få anstå.

De kommunala författningar, som gälla för Stockholms stad och för
do öfriga städer, hvilka icke deltaga i landsting, innehålla inga bestämmelser,
som i detta sammanhang kräfva ändring i bevillningsförordningen.

Bill. till RiJcsd. Prof. IDIG. 1 Sami. 1 Ajd. 67 Raft.

4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

Vid revision af bevillningsförordningen har man af skal, som jag
tidigare i dag anfört vid''tillstyrkande af propositionen med förslag till
förordning om inkomst- och förmögenhetssskatt, utgallrat alla bestämmelser
rörande taxeringsmyndigheterna och förfarandet vid taxering. Bestämmelser
i sådant syfte återfinnas i förslag till särskild författning i
ämnet. M

Det till kammarrätten remitterade förslaget till ny bevillningsförordning
innebar, om man frånser nu angifna begränsning, inga andra afvikelser
från gällande författning i ämnet än sådana, som, ehuru hämtade
från förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt, likväl
innefattade allenast ett förtydligande af redan förefintliga stadganden eller
lagfästande eller rättande af praxis vid tolkningen af vissa andra bestämmelser.
Likasom i sistnämnda författningsförslag hafva sålunda r förslaget
till ny bevillningsförordning lämnats uttryckliga föreskrifter rörande
taxering af spekulations- och realisationsvinster samt af kooperativa föreningars
inkomster.

Jag öfvergår nu att i anslutning till vederbörande paragrafer i det
till kammarrätten remitterade författningsförslaget redogöra för de ändringar
däri, som jag på grund af kammarrättens erinringar elle^af andra
anledningar anser mig böra föreslå, såvidt dessa ändringar kunna anses
erfordra någon motivering.

Från gällande bevillningsförordning har förslaget upptagit bestämmelser
därom, att bevillning af fast egendom skall erläggas af den, som
för nästföregående året författningsenligt mantalsskrifvits eller bort mantalsskrifvas
såsom ägare eller innehafvare af fastigheten. I anslutning
till sitt yttrande öfver 1906 års förslag angående ändringar*i bevillningsförordningen
har kammarrätten uttalat sig för en lagstiftning i syfte att
såsom nästföregående årets värde uttryckligen måtte fastslås fastighetens
värde vid samma års utgång, likasom ock att skattskyldigheten
måtte förklaras åligga den, som vore fastighetens ägare vid samma tidpunkt.
4

Ehuru den nuvarande anordningen otvifvelaktigt lämnar rum för erinran,
har jag i allt fall ansett mig icke böra nu till behandling upptaga
frågan om ändringar däri, allraminst i den af kammarrätten föreslagna
räckvidd. Härför förutsättes gifvetvis en närmare utredning och en sådan
utredning har enligt mm mening sin rätta plats såsom led i det före -

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

stående »betet för omläggningen af den kommunala beskattningen. Af
samma anledning har jag icke heller ansett lämpligt att i dett^ sammanhang,
på sätt kammarrätten jämväl ifrågasatt, öfverse anvisningarna för
uppskattning af skogbärande fastighet.

I en annan punkt, som likaledes berör grunderna för uppskattning
äf fast egendoms värde, har jag däremot ansett angeläget, att ändring nu
sker. Med anledning af den ökade betydelse, taxeringsvärdet kommer
att få vid införande af en förmögenhetsbeskattning, har kammarrätten
med allt fog fäst uppmärksamheten på önskvärdheten af föreskrifter i
syfte att underlätta nedsättning i taxeringsvärdet på grund af sådana förändringar
i fastighetens beskaffenhet, som föranleda minskning i dess
värde. Kammarrätten framhåller härvid särskilt skogsafverkning och
nedrifning af byggnader och har jag låtit komplettera taxeringsanvisningarna
i enlighet med hvad kammarrätten sålunda erinrat.

Öfvergår jag så till den del af författningen i fråga, som inrymmer
de för inkomstbevillningen normerande föreskrifterna, kan jag äfven här
fatta mig kort.

Pfr detta område af lagstiftningen har jag haft till hufvudsakligt
ögonmärke att icke vidtaga sådana ändringar, hvarigenomo skulle kunna
äfventyra^ förskjutningar i den kommunala skattebördan. A andra sidan
har hänsyn till önskvärdheten af att i möjligaste mån bringa lättnad
i deklarationspliktens fullgörande och själfva taxeringsarbetet äfvensom att
förebygga en måhända eljest lätt yppad villrådighet i ämnet bestämt mig
att i en del fall, där öfverensstämmelse hittills saknats, åvägabringa sådan
mellan respektive författningars bestämmelser i samhörande ämnen.

Sålunda har, för att här nämna några fall af betydenhet, jämväl i förslaget
till bevillningsförordning uppräknats vissa intäkter, som icke heller
äro föremål för inkomstbevillning. Å andra sidan har ett, efter hvad
erfarenheten visat, välbehöfligt tillägg här liksom i förslaget till förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt gjorts därom, att äfven hvad skattskyldig
för sin och sin familjs räkning direkt tillgodogör sig från den näring,
han bedrifver eller eljest af förnödenheter och varor, som han för i handel
eller tillverkat, är att räkna till hans inkomst.

För de intäkter, som falla inom ramen för inkomstgruppen tjänst
eller pension, har jag i 9 § af förslaget begagnat mig af anvisningarna
till den större författningen. Likaså hafva enhetlighet och reda vid taxeringsförfarandet
synts mig oafvisligt påkalla en fullt ensartad behandling
af alla slags tjänsteinkomster, så att för båda taxeringarnas vidkommande

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

allt som i tjänst uppbäres redovisas till beskattning efter afdrm'' föi* omkostnaderna
i tjänsten, däribland'' resekostnad och den ökning i lefnadskostnad,
som blir en följd af tjänstgöring annorstädes än å boningsorten.
Med en sådan anordning af afdragsrätten försvinna ock de nuvarande med
rätta öfverklagade ojämnheterna som äro lika många orättvisor på beskattningsområdet
i fråga och beskattningen, som i denna del för närvarande
saknar all inre fasthet, tillföres sådan. Genom att medgifva afdrag för
kontors- och förvaltningskostnader jämväl för den stora grupp af skatteskyldiga,
hvarom jag nu talar, skipas ock en rättvisa, som synes mig
vara oomtvistlig.

Vid sin granskning af det remitterade förslaget har kammarrätten i
afseende å 12 § 1 mom. framhållit önskvärdheten af ett förtydligande i
syfte att klargöra innebörden af bestämmelsen om rätt till skattelindring
för skattskyldig, som hufvudsakligen försörjer mer än tre personer, en
bestämmelse, som tillkom genom beslut vid nästlidet års Riksdag och upptagits
i nämnda förslag. Då det synts mig kunna antagas, att med stadgandet
i fråga icke afsetts att inräkna skattskyldig själf, har jag infört
ett tillägg, hvaraf detta tydligt framgår. •*

Slutligen skall jag till granskning upptaga innehållet i 14 § af föreliggande
förslag och i sammanhang därmed 27 § i förslaget till förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt, innefattande bestämmelser i syfte
att förekomma internationell dubbelbeskattning.

Af flera anledningar har det ansetts lämpligt att nu upptaga nämnda
fråga till lösning. Under senaste svensk-tyska traktatsunderhandlingar
var frågan bragt på tal och från åtskilliga tyska stater, däribland Preussen,
har nu uttryckts önskan att med svenska regeringen på. diplomatisk
väg afsluta överenskommelser i berörda syfte.

Enligt bestämmelserna rörande skattskyldigheten är utlänning, hvilken
är här i riket mantalsskrifven, ungefärligen likställd med svensk medborgare
i fråga om inkomster, som här förvärfvats eller härifrån åtnjutits
eller, utifrån införda, här användts.

Utlänningen skattar sålunda först och främst för all den inkomst af
fast egendom, af kapital och arbete, som kommit honom till godo från
skattekälla här i riket. Genom konvention lärer undantag från denna
regel icke komma att göras annat än för särskilda fall, såsom för reglering
af skatteförhållandena, då en person har hemvist såväl här i riket
som i den främmande staten. Hufvudsakliga ändamålet med konventionen

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

eller undvikandet af dubbelbeskattning vinnes genom reglering af skattskyldigheten
för inkomst, som, utifrån införd, här användes.

Hvad åter angår utlänning, som icke är här i riket mantalsskrifven,
skulle enligt föreliggande författningsförslag skattskyldigheten stanna vid
inkomst af fast egendom, af näring samt vid utdelning å aktier och banklotter.
Såsom ordalydelsen af 27 § af förslaget till förordning om inkomstoch
förmögenhetsskatt utvisar, skulle i nu nämnda fall genom konvention
icke kunna disponeras öfver annan inkomst än utdelning, hvarom nyss
förmäldes.

Såsom nämndes skulle inkomst af näring beskattas i det land, där
näringen bedrifves. En sådan bestämmelse är emellertid icke nog för att
förekomma dubbelbeskattning. Med näringslifvets utveckling har uppstått
en ganska omfattande rörelse, som, ehuru med hemortsrätt i ett land,
bedrifves äfven inom andra länder. Erfarenheten därutinnan, hvad Sverige
angår, visar måhända mindre hän till Tyskland än till mera närbelägna
länder. I anledning af nu nämnda förhållande har i 14 § af förslaget
till ny bevillningsförordning föreslagits, att jämväl bestämmelser om internationell
fördelning af inkomst af rörelse i fall af förberörda beskaffenhet
måtte få ske genom öfverenskommelse med främmande makter.

I saknad af sådana bestämmelser torde nämligen fördelningen komma
att verkställas efter skön. I hvartdera landet skulle taxeringsmyndigheterna
afgöra, huru stor del af samlade inkomsten af rörelsen i förekommande fall
borde tagas till beskattning därstädes. Praxis eller vägledande bestämmelser
för den interkommunala fördelningen inom vederbörande land torde
väl då i allmänhet komma att läggas till grund för rörelseinkomstens internationella
fördelning. Då emellertid å ena sidan praxis och författningsbestämmelser
icke kunna förutsättas sammanfalla i bägge länderna samt å
andra sidan någon särskild myndighet med rätt att jämka de i de skilda
länderna verkställda taxeringarna icke torde kunna ifrågakomma, blefve
följden lätteligen den, att näringen i de särskilda fallen komme att
beskattas för sammanlagdt mera än det belopp, hvartill den verkliga
inkomsten uppgått, om icke det tänkbara fallet inträffade, att sammanlagda
taxerade inkomsten understege den verkliga och inkomsten alltså delvis
lämnades obeskattad.

Ett ordnande af dessa förhållanden blir gifvetvis en angelägenhet af
betydelse för såväl stat som kommuner, en angelägenhet, som icke kan
lämnas obeaktad vid omdaningen af beskattningen till staten. De fram -

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

ställningar, som i nu omförmälda syften gjorts, hafva därför upptagits till
granskning vid utarbetande af nu föreliggande skatteförslag.

Enligt dessa förslag skulle gränserna för de medgifvanden, hvilka
finge göras i konvention till förebyggande af internationell dubbelbeskattning,
fastställas af Eiksdagen, men däremot själfva konventionen i förekommande
fall omedelbarligen afslutas af Kungl. Maj:t, hvad Sverige
angår. Då emellertid Eiksdagen alltid bör hafva fria händer att ordna
beskattningen för hvarje budgetsår för sig, skulle enligt förslaget konvention
icke få afslutas för längre tid än att densamma skulle kunna på
grund af ett Eiksdagens mellankommande beslut uppsägas att gälla vid
löpande årets utgång.

Angående räckvidden af en dylik konvention har kammarrätten anfört,
att i fråga om beskattning af aktieutdelning och tillfälliga affärsvinster
utländsk makt näppeligen torde kunna erbjuda Sverige någon tillfredsställande
ersättning för den befrielse från skattskyldighet för nämnda
slag af inkomst, som den utländska maktens undersåtar skulle kunna erhålla.
Sådana inkomster torde nämligen i afsevärdt större omfattning tillfalla
utländske män, som i Sverige ägde aktier eller företoge spekulationer,
än svenske män, som i utlandet förvärfvade inkomster af samma slag.

Kammarrättens nu nämnda anmärkning, som riktar sig mot affattningen
af 26 § i förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt,
torde i och för sig icke äga allmängiltighet. Ty äfven om ett eller
annat främmande land kan vara mera intresseradt i svenska företag än
svenska män i det främmande landets, skulle nog utan svårighet kunna
angifvas land, där förhållandena äro motsatta. I hvarje fall torde det icke
kunna sägas vara stora fiskaliska intressen som stå på spel. Enligt hvad
en för ändamålet tidigare gjord utredning utvisar, skulle sålunda i Stockholm,
där största antalet taxeringar af ifrågavarande slag torde äga rum,
år 1906 hafva debiterats obetydligt öfver 26,000 kronor i skatt för
utdelning å aktier, tillhöriga främmande lands, här i riket icke mantalsskrifna
undersåtar.

För öfrigt skulle hvarje konvention föregås af pröfning, huru långt
det kunde vara med Sveriges intresse förenadt att göra medgifvanden i de
i författningsrummen angifna afseenden. Att, på sätt kammarrätten ifrågasatt,
begränsa möjligheterna till sådana medgifvanden, skulle i viss mån
innebära hinder för Sverige att utverka sig vissa med ifrågavarande
slags traktater förbundna fördelar.

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag mig icke böra ifrågasätta
någon ändring i det upprättade förslaget i nu förevarande delar.

Föredragande departementschefen uppläste härefter förslaget till förordning
angående bevillning af fäst egendom samt af inkomst, samt hemställde,
att detsamma måtte i nådig proposition framläggas för Riksdagen.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i denna hemställan.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten biföll
hvad statsrådet sålunda hemställt; och skulle nådig
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Emil Sundberg.