Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

N:o 83.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om föreningar, lag om ändrad lydelse af 22 kap.
14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, lag om ändrad lydelse
af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, lag om ändrad lydelse
af 10 § i förordningen om tioårig preskription och om
årsstämning den 4 mars 1862 samt lag om ändrad
lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för
bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj
1906; gifven Stockholms slott den 4 mars 1910.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om föreningar;

2) lag om ändrad lydese af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
;

3) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken;

4) lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862 samt

5) lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Albert Petersson.

Bih. till Eiksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Käft.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag till Lagom

föreningar.

I kap. Om registrerade föreningar.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom att

anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna eller

afsätta alster af medlemmarnas verksamhet eller

bereda höstäder åt medlemmarna eller

anskaffa lån åt medlemmarna eller

idka annan ekonomisk verksamhet

må kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad
såsom ekonomisk förening.

Hvad nu är stadgadt skall ock gälla om förening, som genom
idkande af handel eller annan verksamhet, hvarmed följer skyldighet
att föra handelsbocker, vill vinna annat ändamål än främjande af medlemmarnas
ekonomiska intressen.

2 §•

Förening, som fullföljer ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt,
vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

af yrkesangelägenheter eller eljest har annat ändamål än att genom
ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen, må
med det undantag, som framgår af 1 § 2 inom., kunna i enlighet med
hvad i denna lag sägs varda registrerad såsom ideell förening. Förening,
som i föregående punkt afses, stånde ock öppet att i stället varda i
enlighet med hvad i denna lag sägs registrerad såsom ekonomisk förening.

3 §•

Ekonomisk förening, som idkar handel eller annan verksamhet,
hvarmed följer skyldighet att föra handelsböcker, må allenast mot
kontant betalning försälja till andra än medlemmar i föreningen. Hvad
sålunda stadgats äge dock ej tillämpning i fråga om förening, som
hufvudsakligen afsatter alster af medlemmarnas eller föreningens verksamhet.

Ideell förening må icke idka handel eller annan verksamhet, hvarmed
följer skyldighet att föra handelsböcker, eller för främjande af medlemmarnas
ekonomiska intressen eljest idka ekonomisk verksamhet.

4 §•

Registrerad förening äger förvärfva rättigheter och ikläda sig skyldigheter
samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och svara.

Om förenings bildande.

5 §.

Förening skall för att kunna vinna registrering bestå af minst
fem medlemmar samt i enlighet med denna lag hafva antagit stadgar
och utsett styrelse.

Ej må den omständigheten, att förenings medlemmar, uteslutande
eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller andra
samfälligheter, vara hinder mot föreningens registrering.

6 §•

Ansökning om förenings registrering skall göras af dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 83.

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen ntsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller
gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) två af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkta exemplar af föreningens
stadgar äfvensom, där ej hvad i 78 § är stadgadt äger tillämpning, en
med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter
försedd försäkran, att medlemmarnas antal uppgår till minst fem;

2) på enahanda sätt, som under 1) sägs, till riktigheten styrkt
afskrift af protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar,
utvisande, att stadgarna blifvit antagna och styrelse utsedd.

7 §•

Vilja vid ekonomisk förenings bildande medlemmarna åtaga sig
personlig ansvarighet för föreningens förbindelser, skall denna ansvarighet
begränsas till visst belopp. Hafva medlemmarna ej iklädt sig
personlig ansvarighet för föreningens förbindelser, häfte för dessa allenast
föreningens tillgångar, förfallna men ej guldna insatser och andra
afgifter inräknade.

För ideell förenings förbindelser häfte allenast föreningens tillgångar,
förfallna men ej guldna afgifter inräknade.

8 §•

Ekonomisk förenings stadgar skola angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

8) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) den insats, med hvilken hvarje medlem skall deltaga i föreningen,
huru insatserna skola göras, samt huruvida medlem må deltaga
i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5) där andra afgifter till föreningen skola förekomma, afgifternas
belopp eller det högsta belopp, hvartill de må bestämmas;

6) där ej för föreningens förbindelser skola häfta allenast dess

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

tillgångar, det belopp, intill hvilket medlemmarna åtaga sig personlig
ansvarighet för föreningens förbindelser;

7) huru stor del af föreningens årsvinst skall afsättas till reservfond,
och till hvilket belopp reservfonden skall uppgå för att afsättning
af årsvinst ej skall behöfva äga rum;

8) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess
beslutförhet;

9) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

10) huruvida räkenskapsafslutning skall ske för år eller oftare
samt tiden därför;

11) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

12) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid
före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara
vidtagna.

9 §•

Ideell förenings stadgar skola angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) de regelbundna afgifterna till föreningen, där sådana skola
förekomma;

5) huruvida uttaxering å medlemmarna skall vara medgifven;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess
beslutförhet;

7) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) tiden för räkenskapsafslutning;

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

10) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid
före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara
vidtagna;

11) huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.

10 §.

Ekonomisk förenings firma skall innehålla ordet »förening» samt,
där medlemmarna ej åtaga sig personlig ansvarighet, orden »utan per -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

sonlig ansvarighet» eller förkortning af dessa ord (»u. p. a.» eller dylikt),
och, där medlemmarna åtaga sig till visst belopp begränsad personlig
ansvarighet, orden »med begränsad personlig ansvarighet» eller förkortning
af dessa ord (»m. b. p. a.» eller dylikt).

Ideell förenings firma skall innehålla ordet »förening» och må
ej innehålla ordet »ekonomisk», ej heller något, som har afseende å personlig
ansvarighet för medlemmarna eller frihet från sådan ansvarighet.

I förenings firma må ordet »bolag» eller eljest något, som
betecknar ett bolagsförhållande, ej intagas på sådant sätt, att däraf
kan föranledas det misstag, att firman innehafves af ett bolag.

Ny firma skall tydligt skilja sig från andra, hos samma, myndighet
förut i laga ordning registrerade, ännu bestående föreningsfirmor.

Angående förbud för förening att i sin firma använda ordet bank
är särskildt stadgadt.

Om förteckning öfver föreningsmedlemmarna.

U §•

Öfver förenings medlemmar skall genom styrelsens försorg hållas
förteckning.

Sådan förteckning skall, där den afser ekonomisk förening, af styrelsen
hållas tillgänglig för en hvar, som vill taga kännedom om
densamma.

Om föreningsmedlems intagande och afgång.

Förening må när som helst antaga nya medlemmar, och ankomme
på styrelsen att pröfva frågor om medlems antagande. Är i stadgarna
annorlunda bestämdt, lände det till efterrättelse.

I ekonomisk förening må ej någon antagas till medlem annorledes
än efter egenhändigt undertecknad ansökning.

13 §.

Medlem i ekonomisk förening äge att, efter egenhändigt underskrifven
uppsägning, utträda ur föreningen; dock må i stadgarna
kunna förcskrifvas. att uppsägning ej får ske förrän efter viss tid,
högst två år, från inträdet i föreningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

14 §.

Medlem i ideell förening äge att efter egenhändigt underskrifven
anmälan när som helst utträda ur föreningen; dock må, där stadgarna
icke innehålla sådana bestämmelser, att afgifter kunna beslutas utan
begränsning till visst belopp, i stadgarna föreskrifvas viss tid, högst
sex månader, hvarunder medlem efter anmälan om utträde skall kvarstå
i föreningen.

15 §.

Medlem i förening må, där han genom laga kraft ägande dom
förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller blifvit ställd under
framtiden för brott, som kan medföra sådan påföljd, så ock eljest på
grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas ur föreningen.

16 §.

Afliden medlems make eller arfvinge vare ej berättigad att i den
aflidnes ställe inträda såsom medlem i förening, där ej annorlunda
finnes bestämdt i stadgarna.

17 §•

I fråga om afgång ur ekonomisk förening samt om afgången medlems
rättigheter och skyldigheter gälle:

1) Afgång ur föreningen skall anses äga rum vid den tid för
räkenskapsafslutning, som infaller näst efter en månad eller efter den
i stadgarna bestämda längre tid, högst sex månader, sedan medlemmen
uppsagt sig till utträde, uteslutits eller aflidit, eller annan omständighet,
som föranledt afgången, inträffat.

Medlem, som blifvit, efter ty i 15 § sägs, ur föreningen utesluten,
vare genast förlustig rättigheten att deltaga i öfverläggningar och
beslut om föreningens angelägenheter.

2) Då medlem afgått, äge han eller hans rättsinnehafvare utfå ej
mindre, sex månader från afgången, den inbetalda insatsen, i den mån
föreningens behållna tillgångar, enligt den vid tiden för afgången uppgjorda
räkenskapsafslutning, därtill förslå utan anlitande af reservfond
eller förnärmande af öfriga medlemmars lika rätt, än ock, i samma
ordning som öfriga medlemmarna, hvad på den afgångne belöper af
beslutad vinstutdelning. Träder föreningen i likvidation inom sex

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

månader från det medlem afgått, eller varder inom samma tid konkursansökning
af föreningen till rätten eller domaren ingifven eller i anledning
af borgenärers ansökning om konkurs offentlig stämning utfärdad,
skall den afgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i 71 ocb
72 §§ om skifte af förenings tillgångar gifna föreskrifter.

Innehålla förenings stadgar inskränkning i afgående medlems rätt,
hvarom nu är sagdt, lände den till efterrättelse.

3) Afträdes föreningens egendom till konkurs, som börjar inom
ett år från det medlem afgick, vare den afgångne pliktig, såvidt föreningens
borgenärers rätt rörer, att återbära hvad han utfått af sin
insats.

18 §.

Har någon genom annat fång än arf eller giftorätt förvärfvat
medlems andel i ekonomisk förening, och vill han ej inträda i föreningen,
eller vägras honom inträde, då han begär sådant, äge samma rätt till
uppsägning som medlem; och gälle, där uppsägning sker, om hans
rätt att utfå insats och vinst, så ock om hans skyldighet att i visst
fall återbära insatsen hvad i 17 § under 2) och 3) finnes stadgadt
angående afgången medlem.

19 §.

Har medlem i ideell förening utträdt eller uteslutits, vare han
ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrifvet, pliktig att
erlägga därförinnan beslutad eller i stadgarna till beloppet bestämd
afgift för löpande året. Skall afgift gäldas mer än en gång under året,
äge föreningen ej rätt till mer än det belopp, som efter afgången förts
förfaller.

Är ej i stadgarna beloppet af de afgifter, som må ifrågakomma,
begränsadt och fattas beslut om afgifts utkräfvande, vare medlem, som
ej biträdt beslutet och som ofördröjligen anmäler sig till utträde, ej pliktig
att erlägga den beslutade afgiften.

Aflider medlem, gälle om föreningens rätt till afgifter hvad ofvan
stadgats i afseende å medlem, som utträdt eller uteslutits.

Yid medlems afgång äge han eller hans rättsinnehafvare icke,
med mindre annorlunda är bestämdt i stadgarna, rätt att utfå någon
del af föreningens behållna tillgångar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Om vinstutdelning.

20 §.

Ej må utdelning af ekonomisk förenings vinst göras i vidsträcktare
mån, än att återstående tillgångarna, enligt föreningens behörigen
granskade räkenskaper, öfverskjuta skulderna med minst det belopp,
som motsvarar insatserna, i den mån de redan inbetalts eller äro till
betalning förfallna, jämte reservfond. Varder vinstutdelning beslutad
och verkställd i strid med hvad sålunda stadgats eller med bestämmelse
i föreningens stadgar, vare de, som uppburit sådan utdelning,
skyldige att återbära densamma; och ansvare därjämte de, som deltagit
i beslutet, en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen
kan uppkomma.

21 §.

Öfver förenings vinstmedel eller öfriga tillgångar må föreningssammanträde
ej förfoga för ändamål, som uppenbarligen är för föreningens
verksamhet främmande; föreningssammanträde dock obetaget att
till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång,
som i förhållande till föreningens ställning är af ringa betydenhet.

Om styrelse och firmateckning.

22 §.

För förening skall finnas en styrelse, bestående af en eller flere
ledamöter.

Styrelsen äge i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt förvalta
föreningens angelägenheter.

23 §.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att en eller flere ledamöter af styrelsen skola på annat
sätt utses.

Styrelseledamot skall vara här i riket bosatt svensk medborgare,
där ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Ledamot af styrelsen för ekonomisk förening skall vara medlem i
föreningen; dock må, där bolag eller annan samfällighet är medlem i
föreningen, ledamot af den samfällighets styrelse eller, om sådan styrelse
ej finnes, delägare i samfälligheten vara ledamot af föreningens
styrelse.

24 §.

Ledamot af styrelsen för ekonomisk förening må, ändå att den tid,
för hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut af den, som utsett honom. Samma lag vare i fråga om
ledamot af styrelsen för ideell förening; där ej i stadgarna är annorlunda
bestämdt.

Ledamot af styrelsen för ekonomisk förening må ej utses för längre
tid än två år.

25 §.

Afgår å föreningssammanträde vald styrelseledamot, innan den tid,
för hvilken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger
det öfriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val af ny
ledamot. Utan hinder af hvad nu stadgats må dock, där föreningens
stadgar sådant medgifva, med valet kunna anstå till nästa ordinarie
föreningssammanträde, såframt styrelsen är beslutför med kvarstående
ledamöter.

26 §.

Styrelsen, så ock den eller de särskilda styrelseledamöter, som
bemyndigats teckna föreningens firma, äge att själfva eller genom ombud
ej mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar
än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller
viss styrelseledamot, vare, i den mån ej annat följer af hvad i denna
lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller
bort äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande
sådan inskränkning, må ej registreras.

27 §.

I förhållande till föreningen vare styrelsen och de styrelseledamöter,
som, efter ty i 26 § är sagdt, äga företräda föreningen, pliktiga

Kuncjl. Maj As Nåd. Proposition N:o 83.

att i sin förvaltning af föreningens angelägenheter ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som i stadgarna eller af föreningssammanträde
eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas.

Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma föreningssammanträdes
föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller
föreningens stadgar.

28 §.

Bemyndigande för styrelseledamot att teckna föreningens firma
må, där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af föreningssammanträde,
meddelas af styrelsen.

Ej må sådant bemyndigande meddelas af föreningssammanträde,
med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.

29 §.

Är enligt stadgarna styrelsen beslutför, utan att samtliga ledamöter
äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen, ej
företagas, utan att, såvidt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att
deltaga i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man,
som är i god tro, föreningen i hvarje fall bunden af åtgärd, som af
beslutfört antal vidtages.

30 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är bestämdt i
stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling
af fråga om aftal mellan föreningen och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens.
Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning
beträffande gåfva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång
eller annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

31 §.

I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan
än styrelseledamot att teckna föreningens firma; och äge jämväl för -

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

eningssammanträde tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande.
I fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna föreningens firma,
skall tillämpas hvad som enligt 26 och 27 §§ gäller beträffande styrelseledamot,
som äger teckna firman.

32 §.

Vid meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas,
att denna rätt får utöfvas endast af flere gemensamt.

33 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten
att teckna föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen
göra anmälan för registrering. Vid anmälan om ändring i
styrelsens sammansättning skall fogas styrkt afskrift af protokoll eller
annan handling, som bestyrker ändringen.

34 §.

Den, som äger företräda förening, må ej ikläda föreningen förpliktelser
eller eljest förfoga öfver dess tillgångar i vidare mån än
sådant enligt 21 § är för föreningssammanträde medgifvet. Hvad sålunda
är stadgadt må dock ej åberopas mot tredje man, med mindre han
insett eller bort inse, att stadgandet ägt tillämpning.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den, som äger
företräda föreningen, ej föryttra föreningens fasta egendom eller föryttra
eller under nyttjanderätt upplåta all föreningens egendom eller den
väsentligaste delen däraf, med mindre sådan föryttring eller upplåtelse
enligt stadgarna ingår i föremålet för föreningens verksamhet.

35 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för förening, bör undertecknas
med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman,
äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och
framgår ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvarige för hvad genom handlingen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83. 13

må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
Samma lag vare, där i handling, som utfärdats för ekonomisk förening
utan personlig ansvarighet, föreningen betecknats på ett sätt, som
utmärker, att personlig ansvarighet förekommer, samt där i handling,
som utfärdats för ideell förening, föreningen betecknats såsom vore den
ekonomisk förening.

36 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för den, som eljest,
ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna föreningens
firma, att för föreningen mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken
; och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl,
då annat meddelande skall delgifvas föreningen.

Till styrelsen kära till föreningen, kalle styrelsen föreningens
medlemmar till sammanträde för val af ombud att i den tvist föra föreningens
talan. Stämning skall anses delgifven, då den blifvit föredragen
å sammanträdet.

37 §.

Minst en månad före det föreningssammanträde, där revisorernas
berättelse skall framläggas, aflämne styrelsen till revisorerna en af
styrelsens ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse.

38 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller föreningens
stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda
föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot tredje
man stadgas i 103 §.

39 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,
utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Om revision.

40 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
af en eller flere revisorer.

Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att en eller flere revisorer skola på annat
sått utses att jämte de å föreningssammanträde valda deltaga i granskningen.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

Den tid, för hvilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie
föreningssammanträde och, såvidt angår revisor i ekonomisk förening,
ej omfatta längre tid än två år. Revisor må, ändå att den tid, för
hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut af den, som utsett honom.

Afgår å föreningssammanträde vald revisor, innan den tid, för
hvilken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger
det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.

41 §.

Hos Konungens befallningshafvande i länet må påkallas utseende
af en revisor att med öfriga revisorer deltaga i dem åliggande granskning
af styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper eller i
granskning af vissa räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningssammanträde.
Har förslaget å föreningssammanträde antagits eller
ock biträdts af minst en tiondedel af samtliga föreningsmedlemmarna,
åligger det styrelsen att inom en vecka hos Konungens befallningshafvande
göra framställning om utseende af revisor. Underlåter styrelsen
det, stånde hvarje föreningsmedlem fritt att göra dylik framställning.

Hvad i 40 § 3 mom. och 4 mom. 2 punkten är stadgadt
galle ock om revisor, som utses af Konungens befallningshafvande;
och vare sådan revisor berättigad att af föreningen erhålla skäligt
arfvode.

Kungl. Maj.ts Nåd. ''Proposition N:o 83.

42 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
föreningens kassa och öfriga tillgångar samt granska föreningens alla
böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af revisor begärd
upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas
och ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest
strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

Revisorerna skola å föreningssammanträde framlägga en a.f dem
underskrifven berättelse öfver granskningen och därvid foga styrelsens
förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påkalla sammankallande af
extra föreningssammanträde stadgas i 47 §.

43 §.

Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift
i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag
visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen
ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla och
alla för en.

Om föreningssammanträde.

44 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter utöfvas å föreningssammanträde.

Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för
annan deltaga i behandling af fråga rörande aftal mellan honom och
föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling af fråga om aftal
mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt
intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Hvad sålunda stadgats
äge motsvarande tillämpning beträffande gåfva från föreningens sida, så

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje
man. Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förv
alt ni ngsätgärd. för hvilken han är ansvarig, eller i val af revisor.

A föreningssammanträde må ärende, som ej i kallelsen till sammanträdet
blifvit angifvet, ej till afgörande företagas, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall afgöras.

Öfver beslut, som å föreningssammanträde fattas, skall genom
styrelsens försorg föras protokoll. Senast två veckor efter sammanträdet
skall protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

45 §.

Jämte hvad i 44, 53 och 55 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut å sammanträde med ekonomisk förenings
medlemmar gälle, där ej annorlunda finnes bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan
medlem;

att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än
en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

46 §.

Jämte hvad i 44, 54 och 55 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut å sammanträde med ideell förenings medlemmar
gälle, där ej annorlunda finnes bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem icke är berättigad att öfverlåta sin rösträtt på annan;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

Kungl. Maj:ts NådJ Proposition N:o 83.

47 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar
till extra föreningssammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra
föreningssammanträde att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka
sådan påfordran, äge revisorerna själfva utlysa föreningssammanträde.
Äro ej samtliga revisorer ense om sammanträdets utlysande, galle den
mening, hvarom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal deras
mening, som anse extra sammanträde ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af
samtliga föreningsmedlemmarna eller det mindre antal, som må vara
bestämdt i stadgarna.

48 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla föreningens
medlemmar till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två
veckor efter påfordran, hvarom i 47 § B mom. är sagdt, utlyst sammanträde
att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven kallelsetid
kan ske, har magistrat eller kronofogde i orten att på anmälan af
föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

49 §.

A det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse framlägges,
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den
tid berättelsen omfattar företagas till afgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må uppskjutas till afgörande
vid nytt sammanträde.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

50 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas
berättelse omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å föreningssammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet
blifvit styrelsen beviljad.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 61 Häft.

Kungl Majds Nåd. Proposition N:o 83.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen
afsett äfven den handling.

51 §.

Talan mot revisorer enligt 43 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

52 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, som börjar inom två
år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen
afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom
att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 43 §.

Talan, hvarom ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras
inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
af föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången af den
tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring af förenings stadgar och vissa andra fall, då särskild
röstpluralitet å föreningssammanträde erfordras.

53 §.

Beslut, hvarigenom den ansvarighet för ekonomisk förenings förbindelser,
som kan åligga föreningens medlemmar, skärpes, vare ej giltigt,
med mindre samtliga medlemmarna förenat sig därom.

Beslut afseende ändring af ekonomisk förenings stadgar i fråga om
medlems rättighet att utträda ur föreningen eller sådan ändring af
stadgarna, att afgående medlems rätt, hvarom i 17 § under 2) är
sagdt, inskränkes, vare, där ändringen skall afse jämväl dem, som vid
frågans afgörande voro medlemmar i föreningen, ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig därom eller beslutet fattats å två

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 83.

på hvarandra följande föreningssannnanträden, däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtliga
röstande. Ej heller äge beslut om sådan ändring af stadgarna, att medlems
rätt till årsvinst eller till föreningens behållna tillgångar vid dess
upplösning inskränkes, giltighet, med mindre beslutet fattats i enlighet
med hvad nu är sagdt.

Beslut om annan ändring af stadgarna vare ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig därom eller beslutet fattats a två
på hvarandra följande föreningssammanträden, däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar
af de röstande.

Är för giltighet af beslut, hvarom ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Har i stadgarna intagits bestämmelse, enligt hvilken annan bestämmelse
ej må ändras, utan att Konungen därtill lämnat medgifvande,
må ej heller den förra bestämmelsen utan Konungens medgifvande
ändras.

54 §.

Beslut afseende ändring af ideell förenings stadgar i fråga om afgående
medlems rätt att utfå någon del af föreningens tillgångar, såvidt
denna ändring skall afse jämväl dem, som vid frågans afgörande
voro medlemmar i föreningen, så ock beslut om sådan ändring af stadgarna
att medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess
upplösning inskränkes, vare ej giltigt, med mindre samtliga medlemmarna
förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra följande
föreningssammanträden, däraf minst ett ordinarie, och å det
sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtliga röstande.

I fråga om beslut afseende annan ändring af stadgarna, vare lag,
som i 53 § B mom. sägs.

Hvad i 53 § 4 och 5 mom. finnes stadgadt skall ock äga tilllämpning
i fråga om ändring af ideell förenings stadgar.

55 §.

I fråga om giltighet af beslut om förenings trädande i likvidation
i andra fall än i 60 § sägs eller om föryttring eller upplåtelse
under nyttjanderätt af all förenings egendom eller den väsentligaste
delen däraf eller om sådant bemyndigande åt styrelsen, som innefattar
befogenhet till dylik föryttring eller upplåtelse, vare lag, som i 53 § 3
och 4 mom. sägs.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

56 §.

Beslut om ändring af förenings stadgar skall af styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,
innan registrering skett. Vid anmälan fogas, i två exemplar, af
notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade
namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som förts i ärendet.

Beslut om sådan ändring af förenings stadgar, att medlemmarnas
förpliktelse att erlägga afgifter till föreningen ökas, må ej tillämpas
mot medlem, som icke bidragit till beslutet och uppsäger eller anmäler
sig till utträde ur föreningen inom fyra veckor från det beslutet
fattades eller, såvidt angår medlem i ekonomisk förening, enligt hvars
stadgar medlem vid utgången af sagda tid ännu icke äger uppsäga
sig till utträde, vidtager sådan åtgärd, så snart han är därtill berättigad.

Beslut, som innefattar nedsättning af de i ekonomisk förening gjorda
insatsernas belopp eller lindring af den i sådan förening medlemmarna
enligt stadgarna åliggande skyldighet att i föreningen göra insats eller
inskränkning i den personliga ansvarighet för föreningens förbindelser
de enligt stadgarna åtagit sig, må ej gå i verkställighet förr än ett
år förflutit från det beslutet registrerades.

Om klander af beslut å föreningssammanträde.

hl §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att
beslut, som fattats å föreningssammanträde, icke tillkommit i behörig
ordning eller eljest strider mot denna lag eller föreningens stadgar,
äge därå tala genom stämning å föreningen inom två månader från
beslutets dag. Försummas det, vare rätt till klandertalan öfver beslutet
förlorad.

Klandertalan, grundad därpå, att beslut å föreningssammanträde
strider mot bestämmelserna i 21 §, må ej anställas, med mindre de, som
föra talan, utgöra minst en tiondedel af samtliga föreningsmedlemmarna.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag, som i 86 §
2 mom. sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S3.

det där omförmälda sammanträdet inom ofvan i denna paragraf stadgad
tid blifvit utlyst att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske.

Har klandertalan ankängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där
klandrade beslutet är af beskaffenhet, att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas
för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom beslut å föreningssammanträde upphäfts
eller ändrats, galle jämväl för de föreningsmedlemmar, som ej
instämt klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

58 §.

Finnes förenings verksamhet vara lagstridig eller uppenbart osedlig,
äge rätten, på ansökning af ombud, som justitiekanslern eller Konungens
befallningshafvande förordnar att sådan talan utföra, förklara föreningen
skyldig att träda i likvidation; och förordne rätten i sådant fall en
eller flere likvidatorer att verkställa likvidationen.

Hvad sålunda är föreskrifvet gälle ej i det fall, att ekonomisk
förenings verksamhet finnes strida mot bestämmelserna i 3 § 1 mom.

59 §.

Saknar förening till registret anmäld, behörig styrelse, vare föreningsmedlem
eller borgenär, så ock en hvar annan, hvars rätt kan
vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,
berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning, att föreningen må
förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse om ansökningen
med uppgift om tiden, när densamma kommer att pröfvas af rätten,
skall af rätten eller domaren utfärdas och minst tre månader före
nämnda tid införas i allmänna tidningarna, så ock i tidning inom
orten. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller
flere syssloman att emellertid taga föreningens egendom under vård
och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta
förhållandet fortfar, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation,
och förordne en eller flere likvidatorer att verkställa densamma.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

60 §.

Förening skall ock träda i likvidation,

1) då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem ocli tillräckligt
antal medlemmar ej inträdt inom tre månader;

2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse
i stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

61 §.

Har i enlighet med 55 § beslutats, att förening skall träda i
likvidation, eller skall eljest af anledning, som i 60 § sägs, likvidation
verkställas, varde å föreningssammanträde en eller flere likvidatorer
valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må kunna bestämmas, att en eller flere likvidatorer
skola på annat sätt utses att jämte de å föreningssammanträde valda
deltaga i likvidationen.

62 §.

Utser förening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelsen i 60 § under 1) påkallar likvidation, svare
de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

63 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 60 §
påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,
enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att föreningen trädt i likvidation,
förklare rätten, på ansökan af föreningsmedlem eller styrelseledamot
och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation;
och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en
månad, utse en eller flere likvidatorer vid äfventyr, att förordnande i
sådant hänseende eljest meddelas af rätten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

64 §.

Finnes förening, som enligt anmälan till registret trädt i likvidation,
sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare
föreningsmedlem eller borgenär, så ock en livar annan, hvars rätt kan
vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,
berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning om utseende
af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 59 § är stadgadt i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

65 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där
ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som meddelat
uppdraget.

Afgår å föreningssammanträde vald likvidator, innan han fullgjort
sitt uppdrag, och finnes ej suppleant, åligger det öfriga likvidatorer
att ofördröjligen föranstalta om val af ny likvidator.

66 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att
föreningen trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar
för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker
ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.

Yid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas
styrkt afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 83.

67 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas
till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte
revisorernas berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan,
å föreningssammanträde; och skall å det sammanträde till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den
tid redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om
rätt att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 49, 50 och 52
§§ finnes stadgadt motsvarande tillämpning.

68 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.

I den mån sådant erfordras för likvidationens verkställande och
så snart det utan uppenbar skada kan ske; skall föreningens egendom
förvandlas i penningar.

69 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskildt, af föreningen erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning
å offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 58 §, må
ej heller lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af dem
försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet om
förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan föreningens samtycke
vidtaga några likvidationsåtgärder utan allenast taga föreningens
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda förening
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tilllämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag
är stadgadt; dock att hvad i 27 § är stadgadt ej skall äga tillämpning å
likvidatorer, som förordnats enligt 58 §.

70 §.

Under likvidation skall föreningens firma tecknas med tillägg af
orden »i likvidation».

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 83.

I öfrigt skall hvad i 35 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande
af handling, som å föreningens vägnar utfärdas, äga motsvarande
tillämpning under föreningens likvidation.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt, som
ofvan i 1 mom. sägs, och framgår ej af handlingens innehåll såväl, att den
utfärdats å föreningens vägnar, som ock att föreningen är i likvidation,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvarige för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Hvad i 35 § 2 mom. 2 punkten är stadgadt skall gälla jämväl i
afseende å handling, som under förenings likvidation å dess vägnar
utfärdas.

71 §■

Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald, skola föreningens tillgångar skiftas mellan
medlemmarna eller öfverlämnas till den, som på grund af stadgarna
eller medlemmarnas beslut må vara berättigad att öfvertaga tillgångarna.
Är någon del af gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller af
annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga
medel innehållas och med återstoden så förfaras, som nyss sagts.

Ej må annorledes än nu är sagdt skifte äga rum eller föreningens
tillgångar öfverlämnas till den därtill berättigade.. Sker det eller befinnas
innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse
af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som något
uppburit, skyldig att återbära hvad han bekommit.

72 §.

Där ekonomisk förenings behållna tillgångar enligt stadgarnas bestämmelse
kunna fördelas bland dem, som vid föreningens trädande
i likvidation voro medlemmar af föreningen, äge medlemmarna återbekomma
en hvar sin insats eller, om tillgångarna ej därtill förslå,
hvad på insatsen belöper. Uppstår öfverskott, skall det fördelas efter
hufvudtalet, där ej annan grund finnes bestämd i stadgarna, eller
öfverskottet enligt stadgarna skall användas för annat ändamål.

73 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft. 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

74 §.

Åtnöjes föreningsmedlem ej med likvidatorernas redovisning, skall
lian genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år
från den dag, då redovisningen framlades å föreningssammanträde.
Försummas det, hafve han förlorat sin talan.

75 §.

Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning
för sin förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna
ofördröjligen därom göra anmälan för registrering.

Yid anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts
i ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

76 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, skall underrättelse om
den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom
rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär
af styrelsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 59 §
eller likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång
må dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,
som förordnats enligt nämnda paragraf, äfvensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

77 §.

Finnes efter konkursens afslutande ej öfverskott, anses föreningen
upplöst, då konkursen afslutats. Det åligger dem, som under konkursen
sist företrädt föreningen såsom konkursgäldenär, att om föreningens
sålunda skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom afträddes till
konkurs, och finnes efter konkursens afslutande öfverskott, skall å
föreningssammanträde, hvilket bör ofördröjligen utlysas af styrelsen,
beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda
i likvidation. Där föreningen träder i likvidation inom fyra veckor
efter konkursens afslutande, äge i afseende å likvidationen ej tillämpning
hvad i 68, 71 och 75 §§ är stadgadt om årsstämning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Bestämmelser afseende allenast ekonomiska föreningar med
personligen ansvariga medlemmar.

78 §.

Är i ekonomisk förenings stadgar bestämdt, att medlemmarna åtaga
sig till visst belopp begränsad personlig ansvarighet för föreningens förbindelser,
skola stadgarna, då de för registrering ingifvas, vara försedda
med samtlige medlemmarnas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

79 §•

Ansökning om inträde i föreningen eller uppsägning till afgång
därur skall göras i två exemplar; skolande inträdesansökning innehålla
uttryckligt förklarande, att sökanden för föreningens förbindelser åtager
sig den personliga ansvarighet, som är bestämd i stadgarna.

Ej må i stadgarna meddelas sådan föreskrift, hvarom i 13 §
förmäles.

80 §.

Om medlems inträde i föreningen eller afgång därur skall styrelsen
ofördröjligen göra anmälan för registrering.

Vid anmälan om inträde eller om afgång på grund af uppsägning
skola fogas bägge exemplaren af den om inträdet eller afgången
gjorda framställning; det ena exemplaret skall, försedt med bevis om
registreringen, återställas till styrelsen. Yid anmälan om inträde skall
ock fogas styrkt afskrift af protokoll rörande beslut, hvarigenom
inträdesansökning bifallits.

Är afgången föranledd af medlems död eller af hans uteslutande
ur föreningen, efter ty i 15 § sägs, skall anmälan vara åtföljd, i förra
fallet, af vederbörlig dödsattest och, i det senare, af styrkt afskrift af
protokoll rörande det beslut, som fattats angående medlemmens uteslutande.
Skedde afgången på grund af annat förhållande, skall vid
anmälan fogas handling, hvarigenom förhållandet styrkes.

Anmälan, hvarom nu är sagdt, må kunna göras af inträdande
eller afgående medlem eller hans rättsinnehafvare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

81 §.

Inom utgången af januari månad hvarje år skall styrelsen till
registreringsmyndigheten ingifva med styrelseledamöternas egenhändiga
namnunderskrifter styrkt, i bokstafsföljd ordnad förteckning å dem.
som vid årets början voro medlemmar af föreningen.

82 §.

Inträdande medlem svare för alla förbindelser, hvari föreningen
vid tiden för inträdet häftar.

Afgår medlem, svare han ej för föreningens därefter uppkommande
förbindelser, där den, med hvilken afhandlats, ägde vetskap om afgången.

83 §.

Medlems ansvarighet må göras gällande endast i den mån vid
konkurs föreningens tillgångar ej förslå till gäldande af dess skulder
samt allenast i den ordning, som i 84 och 85 §§ sägs.

Afgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej föreningens
tillgångar afträdas till konkurs, som börjar inom ett år från det
anmälan om afgången, efter verkställd registrering, kungjordes i ortstidningen.

84 §.

A det sammanträde i föreningens konkurs, då förslag till sista
utdelningen af föreningens tillgångar framlägges, skall, där brist för
borgenärerna uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag
till uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet
räcker, af det för bristens täckande erforderliga belopp, ökadt med
högst en fjärdedel.

Öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens försorg
hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som -angående klander af utdelningsförslag finnes stadgad i konkurslagen.
Sådan talan må anställas jämväl af föreningsmedlem.

85 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af
första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligger det sysslomännen i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

konkursen att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för
kungörande af meddelanden åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade
beloppen.

Infordradt belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas af
sysslomannen; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika
gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes vid utmätning föreningsmedlem sakna genast utmätningsbar
tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder föreningsmedlems
egendom afträdd till konkurs, må, i förra fallet, hvad som
brister, och, i senare fallet, hvad å medlemmen belöper uttagas hos
öfriga medlemmar, så långt deras ansvarighet räcker. I ty fall skola
de vid första uttaxeringsförslaget stadgade grunder lända till efterrättelse.

Är ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och föreningsmedlemmarna
gilladt, må utdelning ej ske, innan tid för klanders anställande
är försutten. Kar förslaget öfverklagats, må ej belopp, som
klandret afser, annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom
öfver klandret fallit.

Om registrering.

86 §.

Hos Konungens befallningshafvande skola föras särskilda register,
afseende dels ekonomiska föreningar och dels ideella föreningar, för inskrifning
af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för registreringanmälas,
eller hvilkas intagande i registren eljest är eller varder föreskrifvet.

87 §.

Anmälan till föreningsregister skall göras skriftligen och vara
åtföljd af stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande.
Aflämnas anmälan genom ombud, eller insändes den med posten,
skall underskriften vara af vittnen styrkt.

Då förenings registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot och
suppleant, så ock i öfrigt eu hvar, som, ensam eller gemensamt med
annan, är berättigad att teckna föreningens firma, på samma gång
egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

bihang till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit utsedd, eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.

88 §.

Är ej, då anmälan efter 80 § 4 mom. göres, anmälda förhållandet
så styrkt, som för hvarje fall finnes föreskrifvet, meddele Konungens
befallningshafvande styrelsens ledamöter föreläggande, vid vite, att
afgifva förklaring, så ock, när omständigheterna därtill föranleda, att
insända de handlingar, som för ärendets pröfning må vara erforderliga.

Har eljest den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas
för hvarje särskildt fall stadgade, eller pröfvas förenings stadgar eller
beslut, som anmäles för registrering, icke hafva tillkommit i föreskrifven
ordning, eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna
lag, eller åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet eller eljest
strida mot lag eller författning, skall registrering vägras. Samma lag
vare, där beslut om sådan ändring af förenings stadgar, att styrelsens
säte skall flyttas från ett län till ett annat, för registrering anmäles
och Konungens befallningshafvande i det senare länet på förfrågan
meddelar, att föreningens firma jämlikt stadgandet i 10 § 4 mom. utgör
hinder för föreningens upptagande i detta läns föreningsregister.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen
hålla sökanden till handa eller, om han uppgifvit postadress,
till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse
om beslutet med skälen därför.

89''§.

Har registrering af förening vägrats på den grund, att det
stadgarna angifna föremålet för föreningens verksamhet är lagstridigt
eller uppenbart osedligt, äge sökanden, där han är missnöjd med beslutet,
att å landet senast vid det lagtima ting, som infaller näst efter
sextio dagar från beslutets dag, och i stad inom sextio dagar från
samma dag genom ansökning hos rätten i den ort, där föreningens
styrelse enligt stadgarna skall hafva sitt säte, påkalla pröfning, huruvida
hinder, som nu är sagdt, möter mot föreningens registrering. Sådan
ansökning skall af rätten eller domaren delgifvas Konungens befallnings -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

hafvande, som förordnar ombud att i målet föra det allmännas talan.
Finner rätten hinder, som ofvan sägs, ej möta mot föreningens registrering,
skall, sedan beslutet härom vunnit laga kraft, Konungens befallningshafvande,
om i öfrigt hinder ej möter, på anmälan af föreningens
styrelse bevilja registrering.

Är sökanden missnöjd med annat Konungens befallningshafvandes
beslut, hvarigenom registrering vägrats, äge sökanden att, vid talans
förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver
anföra besvär hos Konungen.

90 §.

Beviljas förenings registrering, läte Konungens befallningshafvande
i vederbörande register införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) tiden för räkenskapsafslutning;

6) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens
firma, dennes fullständiga namn och hemvist;

7) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan
befogenhet tillkommer;

8) det sätt, hvarpå kallelse till föreningssammanträde skall ske
och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola,
vara vidtagna.

Dessutom skall, om föreningen är ekonomisk förening, hvars medlemmar
åtagit sig personlig ansvarighet för föreningens förbindelser, i
registret införas uppgift å det belopp, intill hvilket medlemmarna åtagit
sig sådan ansvarighet, äfvensom förteckning å medlemmarna.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om registreringen
och återställas till sökanden.

0 O

91 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i vederbörande
register skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas

1 registret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden
återställas försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrifning i
vederbörande register göras.

Beslutar förening, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till
ett annat, har Konungens befallningshafvande, sedan beslutet härom
registrerats, att afföra föreningen ur vederbörande register och, för
föreningens registrering i det senare länet, till Konungens befallningshafvande
därstädes öfversända utdrag af registret med dithörande bilagor.

92 §.

Hvad i föreningsregister införes med undantag af underrättelse
om konkurs, hvarom förmäles i 76 §, skall genom Konungens befallningshafvandes
försorg ofördröjligen kungöras så väl i allmänna tidningarna
som ock i den stads tidning, där Konungens befallningshafvande
har sitt säte, eller, om flera tidningar där utgifvas, i den af
dessa, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

En samling för hela riket af hvad sålunda i allmänna tidningarna
kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till
trycket och förses med register för hvarje år.

I den mån nyssnämnda samling tryckes skall den öfversändas till
hvarje domstol, Konungens befallningshafvande och öfverexekutor.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar äfvensom ingifna
medlemsförteckningar skola, särskildt för hvarje förening, förvaras
såsom bilagor till vederbörande register.

93 §.

Närmare föreskrifter om registrens förande, de i 92 § stadgade
kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt tid
och sätt för utgifvande af den i nämnda paragraf omförmälda samling
och dess öfversändande till vissa myndigheter meddelas af Konungen.

94 §.

Företer förenings registrerade firma likhet med en i handelsregister,
föreningsregister eller aktiebolagsregistret tidigare införd firma, och
lider därigenom innehafvare!! af sistnämnda firma förfång, äge domstol

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

på talan af denne förbjuda föreningen att efter viss tid använda förstnämnda
firma äfvensom ålägga föreningen det skadestånd, som pröfvas
skäligt.

95 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i
föreningsregister införd firma ej vidare må begagnas, eller att beslut,
som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, hvarom
inskrifning skett, ej föreligger, skall på begäran af någondera parten
anteckning därom göras i registret. Underrättelse om sådan anteckning
skall så kungöras, som i 92 § sägs.

Yarder, sedan i vederbörande register gjorts anteckning om förenings
konkurs, af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort
utfärdas, skall anteckningen på därom gjord ansökning afföras ur registret.

96 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i föreningsregister
och kungjordt i ortstidningen, skall anses hafva kommit till
tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han
hvarken haft eller bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit
eller bort blifva antecknadt i registret, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva ägt vetskap därom.

97 §.

Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande
eller öfverexekutor företräder förening, bevis utvisande, att han den
dag, beviset utfärdades, enligt vederbörande föreningsregister var behörig
att företräda föreningen, och är det bevis ej äldre än ett år,
åligger det myndigheten att ur den i 92 § omförmälda tryckta samling
inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten ägt
rum. Hvad i sådant afseende nyssnämnda samling i den mån den
kommit myndigheten tillhanda utvisar, skall för myndigheten äga vitsord,
där ej annat förhållande visas vara för handen.

98 §.

Öfverensstämmer ej förteckning, hvarom förmäles i 81 §, med
inkomna anmälningar om inträde i ekonomisk förening eller afgång
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Käft. 5

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

därur, förelägge Konungens befallningshafvande styrelsens ledamöter vid
vite att afgifva förklaring och insända de handlingar, som för åstadkommande
af rättelse kunna vara erforderliga.

Straffbestämmelser.

99 §.

Med böter från och med tjugofem till och med fem tusen kronor straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan till registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i
handling, som framlägges å föreningssammanträde, rörande föreningens
angelägenheter meddelar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, som uppsåtligen i strid med bestämmelserna

1 20 § 1 punkten låter verkställa utbetalning af föreningens tillgångar;

4) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig
uppgift rörande föreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter
att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som af honom
granskats;

5) revisor, som, utan att det med nödvändighet erfordras för
fullgörande af hans uppdrag, yppar något af hvad vid granskningen af
styrelsens förvaltning eller föreningens räkenskaper kommer till hans
kännedom.

Ej må straff, som ofvan är stadgadt, tillämpas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

100 §.

Åsidosättes föreskrift, som i 33 §, 42 § 1 mom., 44 § 4 mom.,
56 § 1 mom., 77 § 1 mom., 80 § 1 mom. eller 81 § är meddelad,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med
fem hundra kronor.

Samma lag vare

om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt 66 §, 67 §

2 mom. eller 75 § åligger,

samt om ledamot af styrelsen för ekonomisk förening, där han
underlåter iakttaga föreskrift, som är i 11 § meddelad.

Förseelse mot 42 § 1 mom., 44 § 4 mom. eller 67 § 2 mom.
må åtalas allenast af målsägande; och skall härvid såsom målsägande
anses såväl föreningen som hvarje medlem däri.

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 83.

101 §.

Böter ocli viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böters eller vitens fulla gäldande, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

102 §.

Den omständighet, att förening registrerats såsom ekonomisk eller
ideell förening, utgöre ej hinder för föreningen att, såframt härför erforderlig
ändring af stadgarna vidtages, i stället vinna registrering såsom
förening af det andra slaget; dock att, såvidt angår ekonomisk förenings
öfvergång till ideell förening, beslutet om ändring af stadgarna ej må
gå i verkställighet förr än ett år förflutit från det beslutet antecknades i
registret för ekonomiska föreningar.

103 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
föreningens stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en
för alla och alla för en.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller föreningsmedlemmar
denna lag eller föreningens stadgar och tillskyndas tredje man
därigenom skada, vare de, som låtit sådant komma sig till last, ansvarige
för skadan, en för alla och alla för en.

Har ekonomisk förening i strid med stadgandet i 3 § 1 mom. försålt
annorledes än mot kontant betalning, vare den, som förestått
rörelsen, ansvarig för all skada, som uppkommer af den sålunda skedda
försäljningen. Talan om sådant skadestånd må, där föreningens egendom
afträdts till konkurs, af konkursboet anställas utan hinder däraf, att
föreningen frikallat den, som förestått rörelsen, från skadeståndsskyldighet.

104 §.

Förening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

105 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan
för registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där föreningens
styrelse enligt stadgarna liar sitt säte.

106 §.

Innehålla förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen
och styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem skola hänskjutas
till afgörande af en eller flere skiljemän, äge det förbehåll
samma verkan, som tillkommer skiljeaftal; och gälle om påkallande
af förbehållets tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

2 kap. Om oregistrerade föreningar.

107 §.

Förening, hvilken ej blifvit registrerad, kan ej förvärfva fast
egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet göra fordran
eller annan rättighet gällande.

108 §.

Handla ledamöter af oregistrerad förenings styrelse eller medlemmar
i föreningen eller andra å föreningens vägnar, svare de, som i
åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser
såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

3 kap. Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

109 §.

Därest förening, som äger bestånd, då denna lag träder i kraft,
och håller sina stadgar hemliga, vill utan iakttagande af föreskrifterna
i denna lag vinna förmåga att såsom ideell förening förvärfva rättigheter
och ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet
söka, kära och svara, göre därom ansökning hos Konungen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

110 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å

1) sparbanker;

2) sjukkassor, understödsföreningar eller andra försäkringsföreningar;

3) föreningar för anskaffande af lån mot säkerhet af inteckning
i fast egendom, å 11 vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar
äga tillämpning;

4) af främmande kristna eller mosaiska trosbekännare bildade
församlingar, som äga rätt till offentlig religionsöfning;

5) nationsföreningar eller med dem likställda föreningar vid rikets
universitet eller högskolor eller sammanslutningar af sådana föreningar;

6) föreningar, hvilkas stadgar blifvit af Konungen stadfästade,
innan denna lag träder i kraft.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om föreningar
för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskildt stadgadt.

111 §.

Genom denna lag npphäfves lagen om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895.

112 §.

Denna lag skall träda i kraft den — — — —--— — —

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, bedömas
efter äldre lag; dock att rättigheter, som nu sagts, ej må vid
domstol eller annan myndighet göras gällande af förening, som ej
blifvit registrerad.

Har förening, som afses i 1 § af lagen om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895, antagit stadgar och utsett
styrelse, innan denna lag trädt i kraft, må föreningen registreras
enligt bestämmelserna i sagda lag. Har förening blifvit i enlighet med
sistnämnda lags bestämmelser upplöst, skola i fråga om likvidationen
gälla bestämmelserna i samma lag, men i öfrigt skall denna lag äga
tillämpning jämväl å föreningar, som äga bestånd, då lagen träder i
kraft.

I fråga om styrelseledamot eller suppleant, som enligt äldre lag
berättigats teckna förenings firma, skola bestämmelserna i 26 och 27 §§
lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 28 kap. 4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 Kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller
med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin
eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande
trolöshet emot hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig,
som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra
andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot
i styrelse för bolag eller förening, så ock annan, som är satt att leda
bolagets eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång; straffes
med böter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

23 Kap.

4 §•

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd, och finnes
styrelseledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens
angelägenbeter, hafva mot borgenärerna sig förbrutit, som här
ofvan sägs; då skall han straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

Denna lag träder i kraft den —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Är stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å
stiftelse eller annan sådan inrättning, varde stämningen, där ej för särskildt
fall är annorlunda stadgadt, delgifven den, som äger att företräda
samfundet eller inrättningen, eller, där flere, hvar för sig eller
gemensamt, äro därtill behörige, någon af dem.

Är ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men
finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver samfundets
angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Denna lag träder i kraft den —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lagom
ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig
preskription och om årsstämning den 1 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen om tioårig preskription
"och om årsstämning den 4 mars 1862 skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Då makar varda i äktenskapet skilda,

eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt hvad särskildt
är stadgadt, allmänt kungjordt varit, eller registrerad förening träder i
likvidation eller försättes i konkurs,

eller myndig person varder under förmyndare ställd,

må ock kallelse å okända borgenärer så sökas, som i 9 § sagdt är.

Denna lag träder i kraft den---

Bih. till Biksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lagom
ändrad lydelse af 8 § 1 lagen angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast
egendom den 4 maj 1906.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen angående förbud i vissa fall
för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med bolag afses i denna lag icke enkelt bolag eller bolag, som
drifver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Med förening afses i denna lag förening, hvilken icke drifver
rörelse, som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet
å Stockholms slott onsdagen den 27 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

SWARTZ.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde
i underdånighet:

»Sedan Kungl. Maj:t den 29 november 1901 behagat uppdraga
åt särskilda kommitterade att utarbeta förslag till lagbestämmelser
dels angående den rättsliga ställning, som kunde pröfvas böra tillkomma
annan förening än sådan, som hade ekonomisk verksamhet till
sin uppgift, dels ock beträffande kontroll öfver vården och förvaltningen
af s. k. fromma stiftelser,

afgåfvo kommitterade den 21 december 1903 underdånigt betänkande
med förslag till

lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet;

lag om offentligen erkända stiftelser;

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9 §, 22 kap. 14 § och 23 kap.
4 § strafflagen;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken;
lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om år sstämning den 4 mars 1862; samt

cirkulär till domkapitlen om skyldighet att till kammarrätten insända
redovisning för stiftelser.

Öfver dessa förslag hafva öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länen afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.
Härjämte hafva domkapitlen i riket, hofkonsistorium och Stockholms
stads konsistorium äfvensom kanslersämbetet för universiteten och karolinska
mediko-kirurgiska institutet, efter hörande af de akademinska
konsistorierna och lärarekollegiet vid nämnda institut, fått i underdånighet
yttra sig öfver förslaget till lag om offentligen erkända stiftelser,
i samband hvarmed några af sistberörda myndigheter afgifvit
underdåniga yttranden jämväl öfver förslaget till lag om registrerade
föreningar för annan än ekonomisk verksamhet samt direktionen för
Uppsala studentkår beträffande samma lagförslag till kanslersämbetet
inkommit med en framställning, som ämbetet jämte yttrande af större
akademiska konsistoriet i Uppsala och eget underdånigt utlåtande till
Kungl. Maj:t öfverlämnat.

Omförmälda lagförslag hafva därefter inom justitiedepartementet
gjorts till föremål för en öfverarbetning, hvilken numera är afslutad i
fråga om förslaget till lag om registrerade föreningar för annan än
ekonomisk verksamhet och de lagförslag, som därmed stå i omedelbart
sammanhang. Då hinder ej synes möta att låta denna del af den lagstiftning,
kommitterade föreslagit, oberoende af den öfriga blifva föremål
för de åtgärder, som äro erforderliga för att den må kunna föreläggas
Riksdagen, har jag ansett för tids vinnande lämpligt att nu
upptaga berörda del af kommitterades förslag till fortsatt behandling.:;

Efter redogörelse för handligarnas innehåll, i hvad de afse ifrågavarande
del af kommitterades förslag, anförde departementschefen vidare:

>Hvad först beträffar förslaget till lag om registrerade föreningar
för annan än ekonomisk verksamhet, har den företagna granskningen af
detta förslag icke föranledt någon rubbning af hufvudgrunderna för
detsamma utan endast vissa jämkningar i dess detaljbestämmelser.
Dessa jämkningar — frånsedt några sådana af helt och hållet eller
öfvervägande redaktionell beskaffenhet — äro följande.

1 § andra stycket i förslaget har ansetts lämpligen kunna erhålla
eu lydelse, som öfverensstämmer med lydelsen af motsvarande stadgande
i 1 § andra stycket af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet den 28 juni 1895.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Äfven 3 § andra stycket i förslaget liar delvis bragts till större
likhet med motsvarande bestämmelser i 3 § andra stycket i omförmälda
lag. Dessutom hafva några uttryck förtydligats och fullständigats, hufvudsaklmen
i enlighet med önskningar, som framställts af de i ärendet hörda
myndigheterna. Villkoren för att vinna registrering hafva förenklats så
till vida, som man eftergifvit anspråket på, att registreringsansökning
skall innehålla uppgift å den eller dem af styrelsens ledamöter, som
äro berättigade att underteckna de skriftliga afhandlingar, som för föreningen
ingås. Denna förenkling sammanhänger med en i 16 § vidtagen
ändring i fråga om handlingars undertecknande med styrelseledamöters
namn.

I 4 § har under 10) införts bestämmelse, att stadgarna skola ano-ifva,
huruvida och under hvilka villkor föreningsmedlemmar må påfordra
extra’ sammanträde. Enligt kommitterades förslag tillkommer sådan rätt
föreningsmedlemmar endast om den är i stadgarna föreskrifven. Berörda
rätt har emellertid synts vara af så stor betydelse för medlemmarna, att,
om de vilja afstå därifrån, detta bör ske genom en uttrycklig bestämmelse
i stadgarna. Skall åter dylik rätt finnas, erfordras i stadgarna ett angifvande
af villkoren för dess utöfvande, då, såsom kommitterade framhållit,
förhållandena i nu förevarande föreningar äro så växlande, att
någon allmän regel, motsvarande den i 20 § andra stycket af lagen om
registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet meddelade, icke lämpligen
kan införas i förslaget.

Andra punkten i 7 § första stycket af kommitterades föislag hai
uteslutits, enär den där gifna bestämmelsen, enligt hvilken utfästelse att
under viss tid erlägga afgifter under alla förhållanden skulle äga bindande
verkan, ansetts äfventyra utöfningen af den föreningsmedlem tillerkända
rätt att när som helst utgå ur föreningen. _

I 8 § har vidtagits den förändring, att för giltigheten af beslut
om ändring af stadgarna eller om föreningens upplösning skola, där annat
ej föreskrifvits i stadgarna, gälla samma villkor som enligt 17 § andra
stycket i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.

Den förändrade lydelsen af 10 § utgör en följd af motsvarande

förändringar i 3 §. .

Likaså står den i 14 § fjärde stycket vidtagna uteslutning åt bestämmelsen
om skyldighet för styrelsens ordförande att för registrering
anmäla förändringar i befogenheten att underteckna de skriftliga afhandlingar,
som för föreningen ingås, i sammanhang därmed att enligt
företagen ändring i 3 § andra stycket registreringsansökning ej skall
innehålla uppgift å de styrelseledamöter, som äga sådan befogenhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Den sålunda i 14 § beredda lättnaden bar, liksom den motsvarande
i 3 §, sin grund i den förenkling, som i 16 § genomförts beträffande
handlingars undertecknande med styrelseledamöters namn. Det har
ansetts, att i föreningar för annan än ekonomisk verksamhet anspråket
på en personlig underskrift är tillräckligt tillgodosedt, om blott någon
styrelseledamot undertecknat handlingen med sitt namn. Äfven med
denna enklare form vinnes hvad som i allt fall torde vara det väsentliga,
nämligen att den för föreningen gjorda underskriften icke kan få en
fullkomligt opersonlig karaktär, genom endast en stämpel e. d., utan
man vid uppstående tvist har någon styrelseledamot att hålla sig till.

Att i 27 § af kommitterades förslag efter ordet »ortstidning»
orden »genom hvilken kallelse till sammanträde skall bringas till föreningsmedlemmarnas
kännedom» uteslutits har berott på en erinran
som en af de i ärendet hörda myndigheterna framställt därom, att för
tillämpning af det föreslagna stadgandet det stundom kunde blifva behöfligt
att från föreningen inhämta närmare upplysningar än dess stadgar
innehölle beträffande sättet för kungörande af kallelser till föreningssammanträden,
men att sådant kunde möta svårigheter i förevarande
fall, då det vore antagligt, att föreningen saknade styrelse. I likhet
med hvad på annat håll i lag förekommer, synes det kunna öfverlåtas
åt rätten eller domaren att bestämma, i hvilken ortstidning de föreslagna
kungörelserna skola införas.

I en ny §, 30 §, har stadgats rätt för Konungen att upplösa
förening, som utöfvar politisk verksamhet inom främmande stat. Det
sålunda meddelade stadgandet öfverensstämmer i hufvudsak med hvad
som föreslagits i en vid kommitterades betänkande fogad reservation,
hvilken vunnit understöd af åtskilliga bland de i ärendet hörda myndigheterna.

För att undvika förändring af nummerbeteckningen å de efterföljande
paragraferna hafva 29 och 30 §§ i kommitterades förslag sammanförts
till en §.

Upplösning enligt 30 §, med den lydelse denna § nu erhållit, har i
31 § bort upptagas bland de fall, som utgöra undantag från den allmänna
regeln, att vid förenings upplösning likvidation skall verkställas af styrelsens
ledamöter såsom likvidatorer. De förändringar, som vidtagits i 31 § andra
stycket, hafva afsett att äfven för likvidatorerna genomföra befrielse från
skyldigheten att till registret lämna uppgifter angående befogenheten att
underteckna de skriftliga afhandlingar, som för föreningen ingås.

Enligt kommitterades förslag, 33 §, är likvidatorernas befogenhet
vidsträcktare än styrelsens så till vida, som de förra äga att utan särskild!,

Kungl. Majt.s Nåd. Proposition N:o 83.

af föreningen erhållet bemyndigande försälja fast egendom å offentlig
auktion. Till stöd för detta förslag hafva kommitterade anfört, att, då
förenings tillgångar stode under likvidation, det ofta läge i sakens
natur, att dylik försäljning skulle ske. Äfven om försäljning erfordras,
hvilket i ideella föreningar icke torde så regelbundet vara händelsen
som i ekonomiska, lärer emellertid ett bemyndigande af föreningen att
företaga försäljningen utan olägenhet kunna afvaktas, och berörda bestämmelse
har därför uteslutits.

Bland de uppgifter, som vid förenings registrering skola införas
i registret, upptager 42 § i kommitterades förslag under punkten 5)
följande: »hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att underteckna de skriftliga afhandlingar, som för föreningen ingås.»
Då enligt den ändrade lydelsen af B § någon anmälan om berörda
förhållande icke skall ingå i registreringsansökningen, är det gifvet
att nämnda punkt bör utgå. Äfven punkten 6) »huru kallelse till
sammanträde skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas
kännedom» har uteslutits, då de däri angifna förhållanden icke
äro af den vikt, att en anteckning om dem kan anses behöflig i registret,
hvars betydelse starkt begränsats därigenom att, i öfverensstämmelse
med kommitterades förslag, något kungörande i tidningarna
af registrets innehåll ej föreskrifves.

Genom den vidgade omfattning, som gifvits åt 50 § första stycket,
har man tillmötesgått önskningar, som akademiska myndigheter och
Uppsala studentkårs direktion uttalat angående studentkårs behandling
enligt samma grunder, som föreslagits för nationsförening. Likställda
med nationsföreningar äro enligt Kungl. Maj:ts nådiga beslut den
8 december 1904 och den 18 januari 1907 medicinska föreningen
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och Göteborgs högskolas
studentkår.

Såsom ett andra stycke i samma § har införts ett stadgande, som
har sin motsvarighet i 70 § andra stycket af lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet, nämligen att genom den föreslagna
lagen ej göres ändring i hvad om föreningar för visst ändamål
eljest är i lag särskildt stadgadt. En sådan bestämmelse torde vara
lämplig för att utesluta möjligheten af den missuppfattning, att genom
den föreslagna lagen skulle göras rubbning i vissa äldre bestämmelser
om föreningar eller dem närstående rättsbildningar, t. ex. de stadganden,
som innefattas i 13 och 14 §§ i förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864 samt i förordningen angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning den 31 oktober 1873.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Det tillagda tredje stycket i 50 § afser att i enlighet med en
hemställan, som gjorts af några bland de i ärendet hörda myndigheterna
bereda nu bestående föreningar, som hålla sina stadgar hemliga,
möjlighet att vinna rättspersonlighet utan att stadgarna blifva för
allmänheten tillgängliga. Detta syfte kan icke uppnås genom att
från området för lagens tillämpning undantaga dylika föreningar i
likhet med de i första stycket af samma § omförmälda. Häraf skulle
nämligen följa, att föreningens rättspersonlighet blefve beroende på
särskild pröfning, när fråga därom uppstode, och en sådan pröfning
skulle icke kunna verkställas, utan att stadgarna framlades. Det har
därför öfverlämnats åt Konungen att medgifva föreningar af nämnda
slag rättspersonlighet.

I förslaget till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9 §, 22 kap.
14 § och 23 kap. 4 § straffllagen har hvad som afser 11 kap.. 9 §
uteslutits. Förslaget i denna del har nämligen icke något direkt
sammanhang med det lagstiftningsarbete, som åsyftar att bereda föreningar
för annan än ekonomisk verksamhet en tryggad rättslig
ställning, utan har af kommitterade utarbetats på grund af ett särskildt
uppdrag, som de genom Kungl. Maj:ts nådiga beslut den 21 februari
1902 erhållit. Till följd af berörda uteslutning har förslagets rubrik
blifvit förslag till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.
4 § strafflagen.

De förändringar, som i öfrigt vidtagits i sistnämnda lagförslag,
hafva blifvit behöfliga på den grund att icke, såsom kommitterade
förutsatt, förslaget till lag om offentligen erkända stiftelser samtidigt
företages till behandling.

Förlagen till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken
och till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig
preskription och om årsstämning den 4 mars 1862 äro oförändrade.

Då det synts behöfligt att, i samband med förevarande lagstiftningsarbete,
till föreningar för annan än ekonomisk verksamhet utsträcka
gällande förbud för bolag och föreningar att utom i särskildt
angifna fall förvärfva fast egendom å landet inom vissa delar af vårt
land, har inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till lag om
ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och
förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag af
den lydelse bilagorna A—E vid detta protokoll utvisa och hemställde
i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver förslagen måtte
för det ändamål, § 87 regeringformen omförmäler, genom utdrag ur
protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i nåder lämna bifall.

Vid protokollet
Erik Öländer.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1910. 1 Sami.

1 Afd. 61 Höft.

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 83.

Bil. Å.

Förslag

till

Lagom
registrerade föreningar för annan än ekonomisk

verksamhet.

1 §•

Förening, som fullföljer ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt,
vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande
af yrkesangelägenheter eller eljest icke har ekonomisk verksamhet till
sin uppgift, må, där stadgar blifvit antagna och styrelse utsedd, kunna,
i enlighet med hvad här nedan sägs, varda registrerad.

Ej må den omständigheten, att förenings medlemmar, uteslutande
eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller andra
samfälligheter, vara hinder mot föreningens registrering.

Är ej i stadgarna annorlunda bestämdt, medför medlemskap i
föreningen ej rätt till andel i föreningens tillgångar.

2 §•

Innan förening blifvit registrerad, kan den ej förvärfva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan
myndighet söka, kära eller svara.

Ingå förbindelse å förenings vägnar, innan den blifvit registrerad,
vare de, som ingått förbindelsen, ansvariga därför såsom för annan sin
gäld, en för alla och alla för en.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

3 §•

Ansökning om förenings registrering skall göras af styrelsens ordförande.

Sådan ansökning skall innehålla uppgift å styrelseledamöternas
fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och hemvist samt
vara åtföljd af:

1) två med ordförandens egenhändiga, bevittnade namnunderskrift
till riktigheten styrkta exemplar af föreningens stadgar;

2) protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvisande
att styrelse blifvit utsedd och stadgarna antagna, samt, där
särskild stadfästelse är för stadgarnas giltighet förutsatt, bevis att sådan
stadfästelse meddelats.

4 §•

Föreningens stadgar skola angifva:

1) föreningens benämning;

2) föreningens ändamål;

3) den ort, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) villkoren för inträde i föreningen ;

5) afgifterna till föreningen, där sådana skola förekomma;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess
beslutförhet;

7) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) tiden för räkenskapsafslutning;

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

10) huruvida och under hvilka villkor medlemmar må påfordra
extra sammanträde;

11) huru kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden
bringas till medlemmarnas kännedom;

12) huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, att medlemmarna personligen
ansvara för föreningens förbindelser.

5 §•

Förenings benämning skall vara så affattad, att föreningen därigenom
tydligt skiljer sig från andra kända föreningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

6 §.

Medlem af förening äger att när som helst efter skriftlig anmälan
hos styrelsen eller dess ordförande utträda nr föreningen.

Ej må medlem uteslutas ur föreningen annorledes än stadgarna
angifva.

7 §•

Medlem, som utträder eller uteslutes ur förening, är ändock skyldig
att för löpande året betala årsafgift. Innehålla stadgarna härutinnan
lindrigare bestämmelser, lände det till efterrättelse.

Aflider medlem, vare stärbhusdelägarna icke ansvariga för hans
afgifter till föreningen.

8 §•

Är ej annat i stadgarna bestämdt, gälle:

att en hvar af föreningens medlemmar äger att å sammanträde
deltaga i handhafvandet af föreningens angelägenheter;

att hvarje medlem därvid äger en röst;

att medlem icke är berättigad att sin rösträtt å annan öfverlåta;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas;

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet;
och

att beslut om ändring af stadgarna eller om föreningens upplösning
icke är giltigt, med mindre samtliga medlemmarna förenat sig
därom, eller beslutet fattats å två på hvarandra följande sammanträden,
däraf minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles,
biträdts af minst två tredjedelar af de röstande.

Öfver beslut, som fattas å sammanträde, skall genom styrelsens
försorg föras protokoll.

9 §•

Ej må någon deltaga i afgörande af sådan föreningens angelägenhet,
hvari hans enskilda rätt är mot föreningens stridande; och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för
förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af
revisor.

10 §.

Beslut om ändring af stadgarna skall registreras. Styrelsens ordförande
skall härom ofördröjligen göra ansökning och därvid foga:

1) i två exemplar, med ordförandens egenhändiga, bevittnade
namnunderskrift styrkta utdrag af protokoll, som i det ärende förts;

2) där särskild stadfästelse å ändringen är för dess giltighet
förutsatt, bevis att sådan stadfästelse meddelats.

11 §•

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar
till extra sammanträde.

12 §•

Underlåter styrelsen eller den '' eljest vederbör att i föreskrifven
ordning kalla föreningens medlemmar till sammanträde, då sådant enligt
stadgarna skall hållas, och bestämma ej stadgarna, huru i sådant
fall skall förfaras, har magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan
af föreningsmedlem, ofördröjligen utlysa sammanträde.

13 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att
beslut, som fattats å sammanträde, icke i behörig ordning tillkommit
eller eljest strider mot lag eller författning eller mot föreningens
stadgar, äge därå tala genom stämning å föreningen inom två månader
från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

14 §.

Föreningen företrädes af styrelsen, som kan bestå af en eller flera
personer. Består styrelsen af endast en person, har han att fullgöra
hvad enligt denna lag åligger styrelsens ordförande.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte,
där ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 83.

Där ej i stadgarna blifvit annorlunda bestämdt, må styrelseledamot,
ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till
ända, kunna genom beslut å sammanträde från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning skall af styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering.

15 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för föreningen mottaga
stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende
gäller äga tillämpning, jämväl då annat offentlig myndighets bud
skall delgifvas föreningen.

Vill styrelsen eller ledamot däraf klandra beslut, som fattats å
sammanträde, eller eljest kära till föreningen, delgifve stämningen
föreningens revisor eller, där flere revisorer äro utsedda, någon af dem,
och åligge den, som erhållit del af stämningen, att ofördröjligen kalla
föreningens medlemmar till sammanträde för val af ombud att i den
tvist föra föreningens talan.

16 §.

Fullmakt eller afhandling, som för förening skriftligen utfärdas,
skall undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess benämning
samt med tillägg af orden »förening för annan än ekonomisk
verksamhet»; och skall minst en styrelseledamot jämväl underskrifva
sitt namn.

Är fullmakt eller afhandling, som för föreningen utfärdas, ej behörigen
underskrifven å dess vägnar, svare de, som handlingen underskrift,
en för alla och alla för en såsom för egen skuld, för hvad på
grund af fullmakten^eller genom afhandlingen slutits.

17 §•

Styrelsen må ej utan särskildt, af föreningen erhållit bemyndigande
afyttra eller med inteckning för gäld belasta föreningens fasta egendom.

Annan inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda föreningen
vare utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva om den
inskränkning ägt kännedom.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

18 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är i stadgarna
bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot föreningens stridande.

19 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som meddelas af föreningen
och ej strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

20 §.

Öfver förenings medlemmar skall genom styrelsens försoi’g hållas
förteckning.

21 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
af en eller flere revisorer. Öfver granskningen skall afgifvas utlåtande.

Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått
till ända, kunna genom beslut å sammanträde skiljas från uppdraget.

Hvad i 19 § är stadgadt om styrelse skall äga motsvarande tilllämpning
å revisorer.

22 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till föreningens alla böcker,
räkenskaper och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning
angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Revisorerna äge kalla föreningens medlemmar till extra sammanträde,
när de finna omständigheterna det påfordra.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

23 §.

Revisorernas utlåtande skall framläggas å sammanträde. Fråga
om beviljande af ansvarsfrihet för styrelsen för den tid, utlåtandet omfattar,
må kunna uppskjutas till afgörande vid nytt sammanträde.

Yarder talan å förvaltningen under den tid, utlåtandet omfattar,
ej anställd inom ett år, från det utlåtandet å sammanträde framlades,
vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge föreningen att
inom två år, från det utlåtandet å sammanträde framlades, i afseende
å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva vid
redogörelse för förvaltningen mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift,
där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om ansvarsfrihet.

24 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik
uppgift, som styrelsen vid redogörelse för förvaltningen meddelat, eller
vid fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som
låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga för all däraf
uppkommande skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan
härom anställas, sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande
framlades å sammanträde.

25 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, som börjar inom två år,
från det revisorernas utlåtande framlades å sammanträde, äge konkursboet
att anställa klander å förvaltningen för den tid, utlåtandet afser,
ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom att mot revisorerna
föra sådan talan, som i 24 § sägs.

Talan enligt denna § skall anhängiggöras inom en månad från
inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af föreningen,
efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången af
den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

26 §.

Finnes förenings verksamhet strida mot lag eller författning eller
sedlighet eller det i föreningens stadgar angifna syfte, äge rätten att
på yrkande af allmän åklagare eller föreningsmedlem förklara föreningen
upplöst; och förordne rätten i sådant fall en eller flere likvidatorer
att verkställa föreningens likvidation.

27 §.

Saknar förening till registret anmäld, behörig styrelse, äge föreningsmedlem
eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning om
föreningens upplösning. Kungörelse härom med uppgift om tiden, när
ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten eller domaren
utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna
tidningarna samt i ortstidning. Rätten eller domaren äge ock, där så
äskas, förordna en eller flere gode män att emellertid såsom likvidatorer
företräda föreningen. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet
fortfar, förklare rätten föreningen upplöst och förordne en eller flere
likvidator att verkställa dess likvidation.

28 §.

Om rättens beslut, hvarigenom föreningen förklarats upplöst, så ock
om förordnande, som enligt 26 eller 27 § meddelats, skall underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

29 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, skall föreningen anses
upplöst den dag, då dess konkursansökning ingafs till rätten eller
domaren, eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig
stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall,
samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg
afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, där föreningen vid konkursens början var upplöst, af
likvidatorerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under
konkursens fortgång i behörig ordning utses.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 61 Höft. 8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Utöfvar föreningen politisk verksamhet inom främmande stat, må
Konungen förklara föreningen upplöst. Efter erhållen underrättelse om
beslutet har Konungens befallningshafvande att förordna en eller flere
likvidatorer att verkställa föreningens likvidation.

31 §.

Upplöses förening af annan anledning än i 26, 27, 29 eller 30 §
sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer,
där ej, till följd af stadgarnas bestämmelse eller föreningens
beslut, en eller flere särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara
likvidatorer anses gälla, intill dess likvidationen blifvit afslutad, men
må när som helst kunna af föreningen återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,
hvarom i denna § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa
likvidationen. Afgår likvidator eller utses ny sådan, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras.

32 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

33 §.

Om likvidatorers befogenhet att företräda förening och deras
skyldigheter gälle i tillämpliga delar, hvad angående styrelse är stadgadt.

34 §.

Under likvidation skall fullmakt eller afhandling, som för förening
skriftligen utfärdas, underskrifvas på sätt i 16 § 1 mom. sägs med
tillägg af orden »i likvidation».

Hvad i 16 § 2 mom. finnes föreskrifvet skall äga motsvarande
tillämpning under föreningens likvidation.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

35 §.

Föreskrift, som jämlikt 4 § 12) meddelats om användningen af
förenings tillgångar, må ej gå i verkställighet, innan den i årsstämn
i ngen utsätta dag är förbi och all veterlig gäld blifvit betald.

Då likvidationen afslutats, skola likvidatorerna ofördröjligen göra
anmälan därom för registrering.

36 §.

Åtnöjes medlem ej med åtgärd, som under likvidationen vidtagits,
skall han anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år från den
dag, likvidationen afslutades. Försummas det, kåfve han förlorat sin talan.

37 §.

Förening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.

Innehålla stadgarna föreskrift, att tvister mellan föreningen och
styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem skola hänskjutas
till afgörande af en eller flere skiljemän, äge den föreskrift samma
verkan, som skiljeaftal tillkommer, och gälle om påkallande af föreskriftens
tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

38 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller föreningsmedlemmar
denna lag eller föreningens stadgar, svare de för all däraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en.

39 §.

Hos Konungens befallningshafvande skall föras föreningsregister
för inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för
registrering anmälas.

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 83.

40 §.

Anmälan till registret skall lios Konungens befallningshafvande i
det län, inom hvilket styrelsen skall hafva sitt säte, göras skriftligen,
med uttryckligt tillkännagifvande, att föreningen icke har ekonomisk
verksamhet till sin uppgift, och vara åtföljd af stadgade afgifter för
registreringen.

Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar skola, särskildt
för hvarje förening, förvaras såsom bilagor till registret.

41 §.

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för
hvarje särskildt fall stadgade, eller pröfvas förenings stadgar eller beslut,
som för registrering anmäles, icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit
eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller
eljest strida mot lag eller författning, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen
hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress,
till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om
beslutet med skälen därför.

Är sökanden med beslutet missnöjd, äge lian att, vid talans förlust,
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra
besvär hos Konungen.

42 §.

Beviljas förenings registrering, läte Konungens befallningshafvande
i registret införa:

1) föreningens benämning;

2) föreningens ändamål;

3) den ort, där styrelsen har sitt säte;

4) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist.

Det ena exemplaret af stadgarna skall, försedt med bevis om
registreringen, till sökanden återställas.

43 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret
skett, skall den, om registrering beviljas, anmärkas i registret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden
återställas, försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i föreningens benämning, skall ny fullständig inskrifning
i registret göras.

Besluter förening, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till
annat, har Konungens befallningshafvande, sedan beslutet härom registrerats,
att afföra föreningen ur sitt register och, för föreningens
registrering i det senare länet, till Konungens befallningshafvande därstädes
öfversända utdrag af registret med dithörande bilagor.

44 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande och afgifterna för
registreringen meddelas af Konungen.

45 §.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid rådstufvurätten
i den stad, där Konungens befallningshafvande har sitt säte.

Is»

46 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i
registret gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande,
hvarom inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall, på begäran af
någondera parten, anteckning därom göras i registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs
eller jämlikt 26 eller 27 § beslutad upplösning, af öfverrätt förklaradt,
att offentlig stämning ej bort utfärdas eller att upplösning ej skolat
ske, skall anteckningen, på därom gjord ansökning, ur registret afföras.

47 §.

Den, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med
ett tusen kronor, där ej å förseelsen straff är utsatt i allmänna strafflagen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

48 §.

Åsidosattes föreskrift, som är meddelad i 10 §, il4§4 mom.,
31 § 2 mom. eller 35 § 2 mom., straffes den försumlige med böter
från och med fem till och med tre hundra kronor.

49 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till fulla gäldandet af böterna, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.

50 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å nationsföreningar
eller med dem likställda föreningar vid rikets universitet
eller högskolor eller å sammanslutningar af sådana föreningar eller å föreningar,
hvilkas stadgar blifvit eller framdeles kunna varda af Konungen
stadfästade.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om föreningar
för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskildt stadgadt.

Därest förening, som äger bestånd, då denna lag träder i kraft,
och håller sina stadgar hemliga, vill utan iakttagande af föreskrifterna
i denna lag vinna förmåga att förvärfva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och
svara, göre därom ansökning hos Konungen,

51 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 190 och äga tillämpning
jämväl å då bestående föreningar; dock skola rättigheter och
skyldigheter, som dessförmnan uppkommit, bedömas efter äldre lag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Bil. B.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.

4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens
vederpart till handa, vare sig med skrifts uppsättande, eller
med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin
eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande
trolöshet emot hufvudman: vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig,
som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra
andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock stralfas, efter ty nn sagdt är, ledamot
i styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad
förening, så ock annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens
angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång: straffes
med böter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

23 kap.

4 §•

Har aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening
kommit i konkurstillstånd, och finnes styrelseledamot eller annan,
som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, hafva
mot borgenärerna sig förbrutit, som här ofvan sägs; då skall han straffas,
som vore han gäldenär i konkursen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 190 .

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Bil. C.

Förslag till Lag'' -

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Är stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller
å stiftelse eller annan sådan inrättning, värde stämningen delgifven
den, som äger att företräda samfundet eller inrättningen, eller, där
flere, hvar för sig eller gemensamt, äro därtill behörige, någon af
dem.’ Huru stämning skall delgifvas, där styrelse för aktiebolag, ömsesidigt
försäkringsbolag eller registrerad förening vill kära till bolaget
eller föreningen, därom är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 190 .

Bih. till Riksd. Prot. 1810. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Bil. D.

Förslag till Lagom

ändrad lydelse af 10 § i Kungl. förordningen om tioårig
preskription ocli om årsstämning den 1 mars 1802.

Härigenom förordnas, att 10 § i Kungl. förordningen om tioårig
preskription och. om årsstämning den 4 mars 1862 skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Varda makar i äktenskapet skilda;

eller upplöses handelsbolag eller annat bolag, som, enligt hvad
särskildt är stadgadt, allmänt kungjordt varit, eller registrerad förening;
eller varder myndig person under förmyndare ställd;
då må ock kallelse å okända borgenärer så sökas, som i 9 §
sagdt är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 190 .

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Bil. E.

Förslag

till

L a g*

om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast
egendom den 4 maj 11)06.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen angående förbud i vissa
fall för bolag ocb förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med bolag afses i denna lag icke enkelt bolag eller bolag, som
drifver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Med förening afses i denna lag förening, hvilken icke drifver
rörelse, som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol torsdagen den 28 november 1907.

Tredje rummet.

Närvarande:

Justitieråden

Billin g,
Ramstedt,
Westring,
friherre Marks
Sundberg.

VON WURTEMBERG,

Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 27 april 1907 handlingarna
rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlämnade, vid detta protokoll fogade förslag till lag om registrerade
föreningar för annan än ekonomisk verksamhet jämte därmed sammanhängande
lagförslag cirkulerat emellan högsta domstolens ofvanbemälde
ledamöter, företogs nu detta ärende till slutlig behandling.

Förslagen föranledde följande anmärkningar:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet.

1 §•

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg yttrade:

»Den lagstiftning på föreningsväsendets område, som, i samband
med lagarne om handelsbolag och enkla bolag äfvensom om aktiebolag,
kom till stånd år 1895, afsåg allenast föreningar, som hade till syfte
att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnes ekonomiska
intressen. De mångfaldiga grupper af föreningar, som verkade för
andra syften än medlemmarnes ekonomiska intressen (såsom för uppbyggelse,
välgörenhet, forskning, sällskaplig underhållning m. m.) eller
hvilkas verksamhet, om ock ytterst riktad på ekonomiska intressen,
dock icke omedelbart var af ekonomisk natur (såsom fackföreningarne),
lämnades alldeles oberörda af nämnda lagstiftning. Dessa s. k. ideella
föreningars rättsliga ställning förblef densamma som förut. Likasom man
under tiden närmast före tillkomsten af 1895 års lag — utan tvifvel
med fullt fog — ansett sig berättigad att, så framt en förening af
detta slag antagit stadgar af en viss fullständighet, tillerkänna föreningen
rättspersonlighet, d. v. s. förmåga att förvärfva rättigheter
och "ikläda sig förpliktelser äfvensom kära och svara inför domstol,
måste en sådan förening äfven sedermera under nyss angifna förutsättning
betraktas såsom ett rättssubjekt. Den tvekan härom, som
stundom yppats, synes mig alldeles ogrundad och, såvidt jag har mig
bekant, föreligger ej heller något domslut, där möjligheten af en ideell
förenings rättspersonlighet blifvit förnekad af den högsta lagskipande
myndigheten. Att en förening af denna art åtnjuter erkännande så -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

som rättssubjekt alldeles oberoende af registrering, medan däremot
jämlikt 1895 års lagstiftning en ekonomisk förening först genom registrering
kan vinna rättspersonlighet, må synas mindre följdriktigt men
har sin naturliga förklaring däri, att man vid genomförande af nämnda
lagstiftning afsiktligt lämnade å sido det vidsträckta område af föreningsväsendet,
som upptages af de ideella föreningarne.

Tämligen tvifvelaktigt är däremot ett annat, närliggande spörsmål.
Enligt 1 § af 1895 års lag angående ekonomiska föreningar är
möjlighet att vinna registrering och därmed rättspersonlighet icke öppnad
för alla föreningar, som åsyfta ekonomisk verksamhet för medlemmarnes
ekonomiska intressen, utan för lagens tillämplighet fordras, att det sätt,
hvarpå nämnda intressen skola främjas, är något af vissa i lagen uttryckligen
angifna (anskaffande af förnödenheter åt medlemmarne, beredande
af bostäder åt dem, afsättning af deras arbetsprodukter) eller
något därmed jämförligt. År en associations syfte icke att anse såsom
jämförligt med något af de i lagen uppräknade, kan det, med hänsyn
till paragrafens affattning, tydligen icke låta sig göra att tillämpa 1895
års lag på denna association. Qm således en sammanslutning har till
syfte t. ex. att för ernående af ekonomisk vinst uppföra bostäder åt
andra än medlemmarne eller att anskaffa förnödenheter äfven åt andra,
eller om dess verksamhet är riktad på något helt annat än produktion,
konsumtion eller beredande af bostäder, lärer den ej kunna registreras
såsom förening. Huruvida den åter må, änskönt oregistrerad, erkännas
såsom rättspersonlighet, är ytterst ovisst. De förarbeten, som ligga
till grund för 1895 års lag, tyda möjligen på, att man på vissa håll
öfver hufvud ej velat till föreningar hänföra sammanslutningar, sådana
som de nyss antydda, utan trott dem böra betraktas såsom bolag af
ett eller annat slag, hvaraf skulle följa, att de endast under form af
aktiebolag eller handelsbolag kunde vinna rättspersonlighet; men någon
säker ledning för spörsmålets besvarande torde hvarken stå att vinna
i dessa förarbeten eller i själfva lagen.

Det nu föreliggande lagförslaget, som afser de ideella föreningarne,
torde hafva till ändamål att, sammanställdt med 1895 års lag, lämna
en fullständig reglering af föreningsrätten, i den mån den ej enligt
särskilda undantagsbestämmelser hänvisas till speciallagstiftning. Att
sådant varit åsyftadt framgår af motiven till det kommittéförslag, hvarå
det föreliggande förslaget i allt väsentligt är grundad! Det vore i
själfva verket också föga rimligt att, när man för de två stora tänkbara
hufvudgrupperna af föreningar — de ekonomiska och de ideella —
finge till stånd en utförlig, på registreringsprincipen grundad lagstift -

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

ning, låta ett eller annat slag- af föreningar, för livilka speciallagstiftning
ej vore påkallad, falla utanför såväl den ena som den andra

hufvudgruppen. Vid en i viss mån afslutande behandling af föreningsrätten,
sådan som nu är i fråga, bör det uppenbarligen tillses, att en
lucka af dylik art ej utan verkligt skäl uppstår, utan att lagstiftningen
om ideella föreningar i afseende å sin omfattning fullt ansluter sig
till 1895 års lag.

Det torde alltså vara af nöden, att i sammanhang med den nu
tillämnade lagstiftningens genomförande bestämdt afgöres, huruvida nyss
omförmälda, under 1895 års lag ej hänförliga associationer för ekonomiska
intressen böra betraktas såsom föreningar, och, om så skall ske, huruvida
de böra inordnas under den ena eller den andra af lagarna för

föreningsväsendet.

Med hänsyn till ifrågavarande associationers syften och verksamhet
lärer det emellertid utan vidare vara klart, att de ej kunna hänföras
till ideella föreningar. Man torde alltså finna sig hänvisad till att
antingen utesluta dem från föreningarnes område eller, i den mån speciallagstiftning
ej må ifrågakomma, inordna dem under 1895 års lag, d. v. s.
låta denna omfatta alla föreningar, hvilkas syfte är att genom ekonomisk
verksamhet främja medlemmarnes ekonomiska intressen, detta må nu
ske på ett sätt, som kan anses jämförligt med de i lagen för närvarande
angifna, eller under någon annan form.

Hvilkendera af dessa senare utvägar bör föredragas, torde i
väsentlig grad bero däraf, huruvida man från rättslig eller nationalekonomisk
synpunkt finner afgörande betänkligheter föreligga mot att
låta handelsverksamhet bedrifvas under föreningsväsendets former. Den
i praktiskt hänseende viktigaste associationstyp, som genom den nuvarande
affattningen af 1 § i 1895 års lag uteslutits från möjligheten
af registrering, utgöres nämligen af konsumtionsföreningar, som afyttra
förnödenheter äfven till andra än medlemmarne. Skulle det ur den
allmänna kreditens synpunkt eller af andra skäl anses böra förhindras,
att en på dylik handelsverksamhet riktad association kunde ikläda sig
formen af en förening, torde detta böra ske genom ett tydligt uttalande
i nämnda §.

För min del har jag emellertid ej kunnat inse nödvändigheten af,
att från föreningarnes område utesluta associationer med nyssnämnda
uppgift. Såvidt jag kunnat finna, har man i främmande länder i allmänhet
ej dragit i betänkande att tillerkänna rättspersonlighet åt konsumtionsföreningar,
som afyttra varor åt allmänheten. Det stora uppsving,
som den s. k. kooperativa rörelsen under senare tider tagit i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

flere länder, synes till stor del bero på möjligheten för konsumtionsföreningarne
att drifva oinskränkt handelsrörelse. Där lagstiftningen
undantagsvis, såsom i Tyskland, beröfvat konsumtionsföreningarne denna
möjlighet, synes skälet härtill hafva legat, icke i några betänkligheter
af rättslig art eller omsorg om den allmänna krediten, utan i vissa,
såsom det vill synas, föga berättigade hänsyn till detaljhandlareintresset.

Hvad särskildt angår den rättsliga sidan, torde några principiella
betänkligheter mot lconsumtionsföreningarnes mera utsträckta handelsverksamhet
desto mindre kunna från svensk lagstiftningssynpunkt göras
gällande, som för en annan af 1895 års lag erkänd art af föreningar,
nämligen produktionsföreningarne, afsättning till allmänheten tydligen
ligger i förhållandenas natur och måste anses vara af lagen medgifven.

Beträffande den tredje af de i 1895 års lag uppräknade föreningstyperna
— bostadsföreningarne —- lärer lika litet som i fråga om konsumtionsföreningarne
något rättsligt hinder möta för en sådan ändring
i 1895 års lag, att en förening kan vinna registrering enligt nämnda
lag, äfven när i dess verksamhet ingår beredandet af bostäder åt andra
än medlemmarne, och någon annan betänklighet mot en dylik ändring
föreställer jag mig ej kunna föreligga.

Ej heller kan jag i fråga om andra associationer, som uppfylla
det i 1895 års lag förutsatta hufvudvillkoret, att för medlemmarnes
ekonomiska intressen drifva ekonomisk verksamhet, finna något hinder
mot att uppgifva det för registrering jämväl uppställda villkoret af
jämförlighet med någon af de i lagen nämnda föreningstyperna.

Under dessa förhållanden hyser jag för min del ingen tvekan att
hemställa om sådan ändring i 1 § af 1895 års lag, att sistnämnda villkor
uteslutes.

Kommer en dylik ändring till stånd, är möjlighet öppnad att låta
gränserna för de ideella och de ekonomiska föreningarnes särskilda
områden fullt ansluta sig till hvarandra. Härför tarfvas då allenast den
jämkning i 1 § af det remitterade förslaget, att orden: »eljest icke har
ekonomisk verksamhet till sin uppgift» utbytas mot »eljest har annat
syfte än att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnes ekonomiska
intressen».

En dylik jämkning synes emellertid böra vidtagas äfven om 1895
års lag skulle lämnas orubbad. En förening med ideellt syfte kan lätt
tänkas hafva till »uppgift» att för detta syftes vinnande drifva en verksamhet,
som efter gängse språkbruk är af ekonomisk art. Såsom exempel
må nämnas en förening, som verkar för musiklifvets höjande genom
konserter, vid hvilka inträdesafgift upptages, eller en bostadsförening,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

som bildats i filantropiskt syfte men dock upptager hyror. Huruvida
med en formulering af 1 § sådan, som det remitterade förslaget innehåller,
dylika föreningar skulle falla under den nya lagens bestämmelser,
är åtminstone synnerligen tvifvelaktigt.

Äfven om lagstiftningen söker att så skarpt som möjligt uppdraga
gränsen mellan ekonomiska och ideella föreningar, lärer det emellertid
ej kunna förebyggas, att i många fäll tvekan kommer att uppstå rörande
en förenings hänförlighet till den ena eller andra gruppen. Redan
möjligheten att vid en förenings bildande kombinera syften af ekonomisk
och ideell natur måste ofta nog kunna föranleda dylik tvekan. Om t. ex.
en konsumtions-, produktions- eller bostadsförening tillika skulle hafva
att tillvarataga ett yrkesintresse eller att fullfölja ett bildningssyfte,
kunde det ifrågasättas, huruvida den borde falla under den ena eller
den andra lagstiftningen eller möjligen under båda. Sistnämnda alternativ,
hvithet under lagens tystnad onekligen skulle ligga närmast till
hands, vore emellertid från lagstiftningssynpunkt föga rimligt. Riktigast
torde vara att, så snart en förening i något hänseende är hänförlig
under 1895 års lag, denna ensam må vinna tillämpning å föreningen.
De för ekonomiska föreningar gällande bestämmelserna äro nämligen
i åtskilliga fäll strängare än de, som ansetts nödiga för de ideella föreningarne,
och ideella syftens kombinerande med de ekonomiska torde
vid sådant förhållande ej i något fäll böra föranleda befrielse från dessa
strängare bestämmelser. Till förebyggande af osäkerhet och ojämnhet
i lagtillämpningen lärer det vara af nöden att bestämmelser
i nu angifna riktning införas i förslaget och eventuellt äfven i 1895
års lag.

Den pröfning af en associations väsen, som äger rum när den
skall registreras såsom förening, torde böra vara i så måtto bindande
att, sedan associationen införts i det ena eller andra registret, därmed,
oberoende af pröfningens sakliga riktighet, är fastslaget att associationen
är ett rättssubjekt, hvarå föreningslagstiftningen äger tillämpning, och
tillhör den hufvudgrupp af föreningar, för hvilken registret är afsedt.
Uttryckliga stadganden härom torde vara erforderliga.

Med hänsyn till de olikheter i rättsläge, som skola förekomma
mellan ekonomiska och ideella föreningar, lärer det ej kunna tillåtas att,
sedan en förening blifvit registrerad i den ena eller andra egenskapen
och tilläfventyrs i denna egenskap trädt i rättsförhållande till utanför
stående, föreningen genom ändring af sina stadgar öfvergår till en
rättspersonlighet af annan natur. Till förekommande häraf torde erfordras

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Käft. 10

74 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

att såväl i förslaget som i 1895 års lag införes förbud mot dylik
stadgeändring.

Äfven i fråga om de ideella föreningarne torde det måhända möta
någon svårighet att bestämma gränsen gent emot associationer af bolags
natur. Det är redan framhållet, hurusom en i ideellt syfte bildad association
ofta nog kan komma att drifva ekonomisk verksamhet. Någon
gång kan denna antaga form af ren handelsrörelse. Exempelvis må
allenast erinras om associationer, som i syfte af konstsinnets utvecklande
tagit till uppgift att försälja alster af konstindustri eller konsthandtverk
(»Handarbetets vänner» och liknande sällskap). Äfven här yppar sig
alltså spörsmålet, huruvida associationer för handelsrörelse kunna betraktas
såsom föreningar. Skulle, i strid med hvad jag för min del
antagit, afgörande betänkligheter häremot anses föreligga, torde i lagförslagets
1 § böra införas ett förbehåll, hvarigenom för dylika associationer
göres undantag från bestämmelsen om rätt till registrering. Ett
förbehåll i denna riktning torde under den antagna förutsättningen här
vara än mera af nöden än i 1 § af 1895 års lag, där redan genom det
för registrerings vinnande uppställda villkoret af jämförlighet med uttryckligen
nämnda föreningstyper registrering af en ren handelsförening
uteslutes.

Den i tredje stycket af 1 § intagna bestämmelse, att föreningsmedlem
i allmänhet ej äger rätt till andel i föreningens tillgångar,
torde, såvidt den skali innebära att under föreningens bestånd något
slags samäganderättsförhållande ej äger rum, vara öfverflödig och måhända
ägnad att på andra områden grumla uppfattningen af hvad som
ligger i en associations egenskap af rättssubjekt. S}Htar bestämmelsen
åter på föreningens upplösning, lärer den jämväl vara öfverflödig, då
jämlikt 4 § förenings stadgar för dylikt fall skola innehålla föreskrifter
om förfarandet med behållna tillgångar. Möjligen erfordras däremot
med hänsyn till medlems utträde eller uteslutande ur förening en uttrycklig
föreskrift i den föreslagna riktningen, men denna föreskrift
torde då lämpligen böra införas i 7 §, som innehåller andra bestämmelser
rörande medlems afgång. Jag hemställer alltså, att sista stycket
af 1 § utgår.»

Justitierådet Westring, med hvilken justitieråden Billing, Bamstedt
och Sundberg instämde, yttrade:

»Jag delar den åsikt, som af justitierådet friherre Marks von
Wurtemberg uttalats, att sådana föreningar, som i förevarande lagfor''
slag afses, böra enligt nu gällande rätt anses hafva rättskapacitet, under
förutsättning att de organiserat sig genom antagande af stadgar af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

viss fullständighet. I afseende å sådana föreningar koinme således den
nya lagstiftningen att innebära den förändring, att rättskapacitet icke
tillerkännes en förening, med mindre den låter registrera sig. Enligt
lagen den 28 juni 1895 om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet
gäller samma grundsats beträffande de föreningar, som i nämnda
lag afses. Och det torde vara otvifvelaktigt, att samma eller likartadt
villkor för rättskapacitetens vinnande bör uppställas beträffande alla
privata associationer, i den mån deras rättsliga ställning varder genom
uttrycklig lag reglerad. Nyssnämnda lag af 1895 medgifver emellertid,
såsom förut erinrats, icke registrering af alla föreningar, som hafva
till syfte att genom ekonomisk verksamhet främja sina medlemmars
intressen, och det synes icke vara klart, huruvida dessa sålunda från
rätten att vinna registrering uteslutna ekonomiska föreningar skola
kunna, likasom för närvarande de ideella föreningarna, genom antagande
af stadgar erhålla rättskapacitet eller de skola vara alldeles utestängda
från att vinna denna förmån. På sätt förut påpekats, synes i sammanhang
med den nu ifrågasatta lagstiftningen sagda ovisshet böra undanröjas
och närmare bestämmelser om nu antydda art af föreningar sålunda
meddelas. Med hänsyn till önskvärdheten af reda och ordning i lagstiftningen
och till förekommande af skadlig rättsosäkerhet synes det
nämligen vara af stor vikt, att lagen om ekonomiska föreningar och lagen
om ideella föreningar så ansluta sig till hvarandra, att de bägge lagarna
tillsammans komma att omfatta alla föreningar, livilka kunna vinna
erkännande såsom särskilda rättssubjekt, med undantag allenast för
sådana arter, som med hänsyn till redan existerande eller ock förestående
speciallagstiftning eller af annan särskild anledning uttryckligen
ställas utom lagarnes tillämpningsområde. Anses det sålunda, att
de föreningar med ekonomiskt syfte, livilka icke kunna registreras
enligt 1895 års lag, icke böra erkännas såsom föreningar eller i allt fall
icke erhålla rättssubjekti vitet, bör detta uttryckligen utsägas; i annat
fall böra de inordnas under den ena eller den andra gruppen.

Då föreningar af den art, som i förevarande lagförslag afses,
otvifvelaktigt kunna drifva omfattande ekonomisk verksamhet, synes,
på sätt redan erinrats, i hvarje fall en jämkning i den uti 1 § intagna
definitionen å de föreningar, som skola falla under lagen, vara önskvärd;
och bör därvid tagas i öfvervägande huruvida icke särskild bestämmelse
erfordras om och under hvilka villkor en förening, som
faller under förevarande lag, kan tillåtas idka handel.

För att förebygga tvekan vid tillämpningen torde, såsom jämväl
redan erinrats, böra meddelas uttrycklig bestämmelse angående det fall,

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

att en förening har sådant syfte, att den skulle kunna hänföras under
bägge lagarne.

I afseende å paragrafens tredje stycke är jag ense med justitierådet
friherre Marks von Wurtemberg.»

3 §•

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Billing, Bamstedt och Wesiring förenade sig, yttrade:

»Med hänsyn till de viktiga rättsföljder, som en förenings registrering
medför, synes det ej böra ankomma på ordföranden i föreningens
styrelse att utan medverkan af öfrige styrelseledamöter söka registrering,
utan torde i anslutning till 3 § i 1895 års lag böra stadgas, att
ansökan om registrering skall göras af styrelsen.»

4 §•

Högsta domstolen anförde:

»Frågan om rätt att medelst uttaxering å en förenings medlemmar
upptaga bidrag, som utöfver ordinarie afgifter finnas behöfliga för
föreningens verksamhet, är icke berörd i förslaget. Då det emellertid
för föreningsmedlemmarne måste vara af synnerlig vikt, att en för dem
veterlig begränsning förefinnes i deras afgiftsplikt gent emot föreningen,
synes vara nödigt föreskrifva, att stadgarna skola i sammanhang med
bestämmelsen om afgifter till föreningen innehålla uttryckligt angifvande,
huruvida och i hvad mån uttaxering å medlemmarne är medgifven.»

5 §•

Justitierådet Sundberg yttrade:

»Uppenbarligen är det af stor vikt, att själfva namnet å en ideell
förening innehåller något ord, afsedt att angifva den art af sammanslutning,
hvarom fråga är. Särskildt synes man böra tillse, att den
ideella föreningen genom sin benämning skiljes från de ekonomiska
föreningarna, enär den inbördes likhet, som i många afseenden förefinnes
mellan dessa båda arter af sammanslutningar, lätt kan för en
utomstående gifva anledning till förväxling dem emellan. Med en
tydligt särskiljande benämning blir ock uteslutet, att registreringsmyndigheten
— hvilken enligt förslaget skall vara densamma för de

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ideella som för de ekonomiska föreningarna — kan komma att införa
en förening, hvars registrering ifrågasattes, i annat register, än föreningen
själf önskar.

En god svensk beteckning, som för ändamålet synes fullt lämplig,
hafva vi i ordet »sällskap», hvilket ord redan förekommer i namnet å
en stor mängd af de föreningar, hvarom nu är fråga, och utan olägenhet
torde kunna införas i alla de öfriga ideella föreningarnes namn.

Jag hemställer därför, att i förevarande förslag måtte intagas
föreskrift därom, att benämningen å sådan sammanslutning, som i förslaget
afses, skall innehålla ordet »sällskap» samt att intetdera af orden
»bolag» och »förening» må i samma benämning förekomma.

Vid bifall härtill torde, sedan i 1 § af förslaget lämnats en
definition å hvad med sällskap förstås, detta ord böra i förslaget genomgående
användas i stället för förening, hvarjämte dels förslagets rubrik
bör lämpligen ändras dels ock stadgandet i 16 §, att vid undertecknande
af fullmakt eller afhandling till benämningen skola läggas orden
»förening för annan än ekonomisk verksamhet», och föreskriften i 40 §
därom att vid anmälan till registret uttryckligen skall tillkännagifvas,
att föreningen icke har ekonomisk verksamhet till sin uppgift, böra ur
förslaget utgå.»

Justitierådet friherre Maries von Wurtemberg, med hvilken justitierådet
Bamstedt instämde, anförde:

»Då det är önskvärd!, att en ideell förening genom själfva sin benämning
kan särskiljas från såväl bolag som ekonomiska föreningar,
synes i förevarande § böra inflyta stadgande, att i benämningen alltid
skall ingå ordet »förening», men att till sagda ord ej må fogas något
tillägg, som har afseende å medlemmarnes personliga ansvarighet. Härigenom
vunnes den beaktansvarda fördelen, att ur förslagets 16 § kunde
uteslutas hvad samma § innehåller om att underskrift, som tecknas å
förenings vägnar, skall angifva föreningens natur af ideell — en föreskrift,
som helt visst alltför lätt skulle blifva förbisedd.»

Justitierådet Wesiring yttrade:

»Angående förenings benämning synas böra meddelas sådana föreskrifter,
att det redan af namnet framgår, att den hör under förevarande
lag. Önskligt är dock att därvid undvikes ett sådant långt
och obekvämt tillägg, som i 16 § föreskrifves. Stora fördelar skulle
det otvifvelaktigt medföra om, såsom justitierådet Sundberg föreslagit,
en alldeles särskild benämning för ifrågavarande föreningar kunde
stadgas. Det torde dock möta allvarsamma betänkligheter att pålägga
en mängd bestående associationer, som nu verka under förenings -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

namnet, att nr sin benämning utesluta detta ord och i stället antaga
benämningen »sällskap» eller något dylikt. Det återstår därför måhända
icke någon annan utväg än att, såsom justitierådet friherre Marks von
Wurtemberg föreslagit, stadga, att i namnet skall ingå ordet »förening»
men att därtill icke må fogas något sådant tillägg angående medlemmarnes
ansvarighet, som i afseende å de ekonomiska föreningarna är
obligatoriskt. Härigenom uppstode alltid en skillnad mellan benämningarne
å de olika arterna af föreningar, ehuru denna skillnad icke
blefve så i ögonen fallande som önskligt vore.»

Justitierådet Billing anförde:

»Jag delar uppfattningen om önskvärdheten däraf att de bägge
hufvudgrupperna af föreningar redan genom benämningarne på ett
i ögonen fallande sätt särskiljas från hvarandra. För min del anser
jag det vara mest praktiskt att fastslå de benämningar, hvilka redan i
allmänna språkbruket synas hafva vunnit burskap, nämligen »ekonomiska
föreningar» för sådana, som afses i lagen den 28 juni 1895, och
»ideella föreningar» för dem, hvilka skola utgöra föremål för nu ifrågasatta
lagstiftning; — och anser jag den nära till hands liggande invändningen
att jämväl ideella föreningar stundom idka ekonomisk verksamhet
icke vara af beskaffenhet att böra utgöra hinder för den af
mig föreslagna anordningen. Skulle emellertid afseende härvid ej fästas,
förenar jag mig i den af justitierådet friherre Marks von Wurtemberg
gjorda hemställan.»

6 §.

Högsta domstolen anförde:

»Samma skäl, som föranledt det i 9 § af lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet gifna stadgandet, att medlem må
kunna uteslutas ur föreningen, där han genom laga kraft ägande dom
förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller blifvit ställd under
framtiden för brott, som kan medföra sådan påföljd, torde tala för att
här meddela en motsvarande bestämmelse.»

7 §•

Justitierådet Sundberg yttrade:

»Det bör icke skäligen åläggas medlem, som utträder eller uteslutes
ur en förening, att efter utträdet eller uteslutningen betala andra
afgifter till föreningen än därförinnan beslutad eller i stadgarne till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

beloppet bestämd afgift för löpande året. Detta torde ock vara hvad
som afses med första punkten i paragrafen; men synes, till undvikande
af missförstånd härutinnan, en omredigering af samma punkt böra vidtagas.
»

Justitierådet Westring, med hvilken justitierådet Sundberg förenade
sig, anförde:

»I kommittéförslaget fanns uttryckligen stadgadt, att om den, som
utträder ur förening, särskilat utfäst sig att erlägga afgifter under
viss tid, han är bunden af sådan utfästelse. Denna bestämmelse har
uteslutits ur det remitterade förslaget, af skäl, enligt hvad departementschefens
yttrande innehåller, att densamma ansetts äfventyra utöfningen
af den föreningsmedlem tillerkända rätt att när som helst utgå ur
föreningen. C4enom den lydelse, första stycket nu erhållit, har emellertid
heller icke utsagts att eller under hvilka villkor en sådan utfästelse,
som i kommittéförslaget omförmäles, skulle vara ogiltig. I följd af
ändringen torde uppstå ovisshet, hvilken verkan en utfästelse af berörda
innehåll skall hafva. Då det emellertid är af vikt att denna ovisshet
aflägsnas, hemställes att bestämdt stadgande meddelas angående
giltigheten eller ogiltigheten af sådan utfästelse, som nu omförmälts.»

Justitierådet Biliing, med hvilken justitieråden Ramstedt och friherre
Maries von Wurtemberg instämde, yttrade:

»Det synes vara nödigt att genom lagbestämmelse förebygga den
missuppfattning, att föreningsmedlem, som särskildt utfäst sig att erlägga
afgifter under viss tid, må godtyckligt kunna genom utträde ur
föreningen frigöra sig från sådan utfästelse. Men å andra sidan vill
det synas obilligt, om utfästelsen skulle gälla äfven för det fall att
syftet med föreningens verksamhet så väsentligt förändrats, att medlemmen
haft giltigt skäl för sitt utträde. I denna riktning torde den
af mig ifrågasatta lagbestämmelsen böra affattas.»

Vidare anförde justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med
hvilken högsta domstolens öfriga ledamöter instämde:

»Stadgandet i paragrafens senare stycke innebär efter sin ordalydelse,
att afliden föreningsmedlems stärbhusdelägare äro fria från personlig
ansvarighet för hans afgifter till föreningen. Ått uttala något
härom kan emellertid näppeligen hafva varit åsyftadt, då personlig ansvarighet
för afgifterna ej kan ifrågakomma annorledes än på grund
af underlåtenhet i afseende å urarfvagörelse men, där sådan underlåtenhet
föreligger, bör inträda i enlighet med de allmänna grundsatserna
om stärbhusdelägares ansvarighet för gäld.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Hvad som med stadgandet afsetts torde vara, att icke ens ur den
aflidnes efterlämnade tillgångar afgifter på grund af hans medlemskap
i föreningen må utkräfvas. Såvidt rörer afgifter, som redan vid dödsfallet
varit förfallna till betalning, synes emellertid en dylik regel, trots
de skäl som af kommittén anförts till stöd för densamma, föga hållbar;
och icke heller i afseende å afgifter, som förfalla under löpande året
eller som längre fram skolat på grund af särskildt åtagande, därest
giltighet tillerkännes sådant åtagande, erläggas oberoende af medlemskap,
torde giltig anledning föreligga att befria dödsboet från ansvarighet,
utan synes, då medlem aflider, förenings rätt i fråga om afgifter
böra vara densamma som då han under lifstiden utträdt eller uteslutits.
Ett stadgande i denna riktning torde alltså böra sättas i stället för det,
som paragrafens senare stycke innehåller.

Slutligen hemställer jag, under hänvisning till hvad af mig blifvit
anfördt angående bestämmelsen i sista stycket af 1 §, huruvida det
icke, i händelse af sagda bestämmelses uteslutande, må anses nödigt
att i nu förevarande § intaga en föreskrift af innehåll, att vid medlems
afgång ur föreningen han eller hans rättsinnehafvare icke, med mindre
i stadgarne är annorledes bestämdt, äga utfå någon del af föreningens
tillgångar.);

8 §•

Högsta domstolen anförde:

»Att, såsom paragrafen innebär, förening skulle äga i stadgarna
bestämma huru lindriga villkor som helst för giltigheten af beslut om
ändring i stadgarne eller om föreningens upplösning synes icke stå väl
tillsammans med de anspråk, som med skäl kunna ställas på fastheten
af en rättspersonlig förenings organisation. Hvad paragrafen innehåller
angående dylika beslut torde, liksom den motsvarande bestämmelsen
i 17 § andra stycket af lagen om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet, böra vara tvingande så till vida, att de föreskrifna
villkoren väl kunna skärpas men ej få förmildras genom stadgarna.»

16 §.

Justitierådet friherre Maris von Wurtemberg, med hvilken justitierådet
Bamstedt instämde, anförde:

»Med åberopande af hvad jag anfört vid 5 § hemställer jag, att ur
16 § måtte uteslutas hvad däri förekommer om att i underskrift för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83. 81

ideell förening skola inflyta orden ''förening för annan än ekonomisk
verksamhet’.

Hvad paragrafén innehåller därom, att minst en styrelseledamot
skall underskrifva sitt namn å fullmakt eller afhandling, som för föreningen
utfärdas, innebär, bland annat, att hvarje styrelseledamot skulle
äga att utan de öfrigas medverkan underteckna handlingar å föreningens
vägnar. Något sådant anser jag mig icke kunna tillstyrka.
Att enhvar styrelseledamot skulle utan något särskildt uppdrag kunna
på egen hand ikläda föreningen de mest vidtgående förpliktelser, synes
mig icke stå i öfverensstämmelse med den i 14 § uttalade regeln, att
föreningen företrädes af styrelsen, och ej vara utan vådor. Någon befogenhet
för enskilda stjrrelseledamöter att utan samverkan med de
öfriga underteckna handlingar å föreningens vägnar synes mig här lika
litet som på andra besläktade lagstiftningsområden böra ifrågakomma i
vidare mån än såvidt den grundar sig på stadgarna eller på beslut af
föreningen eller styrelsen.

Ifrågavarande bestämmelse torde alltså ej böra bibehållas. Den
regel, som däri innefattas, om skyldighet för utfärdare af handling att
å densamma utsätta sitt namn lärer emellertid böra i lagen inflyta.

Jag hemställer alltså, att hvad paragrafen nu innehåller om handlings
undertecknande af minst en styrelseledamot utbytes mot föreskrift,
att de, som för förening utfärda fullmakt eller afhandling, skola underteckna
sina namn.

Uttryckliga stadgariden i fråga om de olika sätten för meddelande
af uppdrag åt vissa särskilda ledamöter att underteckna handlingar
torde lika litet som i 1895 års lagstiftning om föreningar och aktiebolag
erfordras i förevarande lag. Beträffande registrering af sådant
uppdrag skall jag i annat sammanhang uttala mig.»

Justitierådet Sundberg instämde i livad justitierådet friherre Marks
von Wiirtemberg anmärkt i fråga om styrelseledamots underskrift.

Justitierådet Westring, med hvilken justitierådet Billing förenade
sig, anförde:

»Därest, såsom vid 5 § hemställts, stadgande meddelas, att föreningens
egenskap af att hemfalla under förevarande lag skall genom
dess benämning utmärkas, erfordras naturligtvis icke någon föreskrift
om särskildt tillägg till benämningen vid underskrifvandet af fullmakt
eller afhandling.

Hvad justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg anmärkt i
fråga om styrelseledamots underskrift biträdes af mig.»

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

17 §.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg, med hvilken justitieråd
en Billina, Bamstedt och Westring förenade sig, anförde:

»Fast egendom torde i betydelse för en förenings ekonomi numera
knappast äga sådant företräde att tillräcklig anledning finnes att i afseende
å densamma göra inskränkning i styrelsens allmänna befogenhet
att företräda föreningen. Jag hemställer alltså, att paragrafens första
stycke må uteslutas och i andra stycket vidtagas den jämkning, som
däraf föranledes.»

2G §.

Justitierådet Sundberg anförde:

»Uttrycket ''sedlighet’ är ett sväfvande begrepp, i hvilket, om det
ej i någon mån begränsas, kan komma att inläggas en mycket vidsträckt
betydelse. För att tydligt utmärka, att upplösningsrätten i
förevarande fall är afsedd att användas endast då en förenings verksamhet
verkligt kränker den allmänna sedlighetskänslan, synes det vara
lämpligt jämka den föreslagna bestämmelsen därhän, att såsom anledning
till upplösning angifves, att föreningens verksamhet är uppenbart
osedlig.

Den tredje af de i paragrafen föreslagna upplösningsgrunderna,
nämligen att förenings verksamhet strider mot det i stadgarna angifna
syfte, är, i motsats mot de båda andra, betingad allenast af hänsyn
till de enskilda föreningsmedlemmarnas intresse. Då emellertid enligt
13 § i förslaget enskild fö ren in gs m e d 1 e m tillerkänts rätt att föra talan
mot beslut, som strider mot föreningens stadgar, samt i allt fall stadgarne
kunna jämväl i fråga om föreningens ändamål undergå ändring genom
beslut i vederbörlig ordning, synes det hvarken belröfligt eller lämpligt,
att tvångsupplösning af nu ifrågavarande grund må förekomma.

Vid borttagande af omförmälda upplösningsgrund torde befogenhet
att föra talan i enlighet med förevarande § böra tillerkännas allenast
allmän åklagare.

Rättens beslut om förenings upplösning enligt såväl denna § som
27 § torde utan hinder af däremot förd klagan gå i verkställighet,
ehuru någon uttrycklig bestämmelse härom ej föreslagits. De af rätten
förordnade likvidatorerna skola alltså äga att omedelbart omhändertaga
föreningens egendom. Innan upplösningsbeslutet vunnit laga kraft,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

böra de emellertid icke utan föreningens samtycke få realisera egendomen
i vidsträcktare mån, än sådant är af nöden för betalande af
förfallen gäld. Ett stadgande härom synes vara erforderligt.

Sättet för anhängiggörande af talan enligt förevarande § torde
böra i förslaget angifvas; och synes i afseende härå lämpligast, att,
talan må anhängiggöras genom ansökning.»

Justitierådet, friherre Marks von Wiirtemberg yttrade:

»De i förevarande § intagna bestämmelserna om förenings upplösning
efter domstols förordnande innebära naturligen icke något ingrepp
i rätten att — med de inskränkningar, som följa af strafflagstiftningen
— ingå sammanslutningar för gemensamma syften utan
afse allenast möjlighet för samhället att i vissa, i paragrafen angifna
fall fråntaga en association den genom registrering uppkomna förmånen
af rättspersonlighet, hvaraf, med hänsyn till dem, som stå i rättsförhållande
till associationen, måste följa eu afveckling genom likvidation.
Men fastän innebörden af en tvångsupplösning inskränker sig härtill,
är det af vikt att tillse, det samhället icke annat än nödfallsvis sålunda
inskrider mot en förening. Att en association af staten erkännes såsom
rättspersonlighet innebär naturligtvis icke något gillande från statens
sida af associationens syften och verksamhet. Staten kan i allmänhet
icke inlåta sig i något bedömande af associationers gagnelighet eller
skadlighet och göra sitt erkännande häraf beroende. Ett dylikt förmynderskap
skulle stå i fullständig strid med hos oss rådande uppfattning
af statsmaktens uppgifter. Endast i vissa ytterliga, fall, där
en förenings verksamhet står i synnerligt skarp strid med intressen,
som staten har att vårda, och ett erkännande från statens sida därför
skulle framstå såsom uppenbart stötande och oförenligt med statens
värdighet, synes återkallande af erkännandet böra ifrågakomma. Iakttages
icke varsamhet härutinnan, kan det befaras att man snarare skadar
än gagnar de syften man vill främja. Att i hvarje fall intet nämnvärdi
vinnes genom upplösning af en såsom skadlig betraktad förening,
är tydligt, då det, såsom nyss framhållits, måste stå medlemmarne
fritt att, i den mån deras verksamhet ej innebär straffbara handlingar,
fortsätta därmed: oberoende af rättspersonlighetens upphörande. ITpplösningsåtgärden’-
kommer alltså — frånsedt tvångsrealisationen af tillgångarne,
där sådan ifrågakommer — att innebära hufvudsakligen en
protest mot föreningens verksamhet; och olämpligheten af att statsmakten
annat än i ytterlighetsfall inlåter sig härpå torde ligga i öppen dag.

Undersöker man från nu antydda synpunkter de villkor för tvångs -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

upplösning förslaget uppställer, vill det synas, som om desamma i viss
mån tarfvade inskränkning.

Sålunda synes bestämmelsen om upplösning af förening, hvars
verksamhet finnes strida mot lag och författning, gå något för långt.
Så till vida som fråga är om verksamhet med brottsligt syfte, torde
intet vara att anmärka mot bestämmelsen. Att däremot statsmakten
skulle kunna, på sätt som här afses, inskrida mot en förening, om dess
verksamhet, utan att vara brottslig, stode i strid mot lag eller författning,
synes ej mera påkalladt än ett liknande förfarande mot en ekonomisk
förening eller ett bolag, som läte dylik lagstridighet komma
sig till last. Fullt klart är ej heller hvad som skulle inrymmas under
dylik lagstridighet, och jag anser det ej uteslutet, att dit kunde komma
att räknas upprepad underlåtenhet att fullgöra åtagna förpliktelser, något
som näppeligen kan vara lämpligt eller torde vara åsyftadt. Jag hemställer
alltså, att ifrågavarande bestämmelse måtte ändras därhän, att
för upplösning förutsättes verksamhet, som afser straffbara handlingar.

Hvad angår upplösning af förening, hvars verksamhet finnes strida
mot sedlighet, är det uppenbarligen ytterst vanskligt att bedöma, vid
hvilken punkt samhällets inskridande bör betraktas såsom nödvändigt,
och den farhågan är ej utesluten, att med förslagets affattning ett dylikt
inskridande kunde ifrågakomma, där det ej vore oundgängligen påkalladt
och mera skadade än gagnade. För att i någon mån förebygga
sådant, torde det vara lämpligt att, på sätt justitierådet Sundberg hemställt,
såsom villkor för upplösning kräfva, att verksamheten är uppenbart
osedlig.

Beträffande slutligen det i paragrafen berörda förhållandet, att
förenings verksamhet strider mot dess i stadgarna angifna syfte, är det
svårt att inse, huru från det allmännas synpunkt ett dylikt förhållande
skulle kunna påkalla det ingripande, som här åsyftas. Näppeligen torde
man kunna såsom tillräcklig grund för ett stadgande i denna riktning
åberopa omsorgen om tillförlitligheten af de anteckningar föreningsregistret
skall innehålla angående föreningars ändamål; och att något
intresse af offentlig natur eljest skulle uti ifrågavarande fall kräfva
tvångsupplösning, synes mig uteslutet. Det torde alltså under ingå" förhållanden
böra ankomma på offentlig myndighet att väcka fråga om
förenings upplösning på grund af förhållande, som nu berörts.

Förslagets bestämmelser om tvångsupplösning hvila j emellertid
tydligen icke allenast på grunder af offentligrättslig natur. Enligt
förslaget tillkommer det nämligen i hvarje fall icke allenast myndighet

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 83.

utan äfven föreningsmedlem att framställa yrkande om tvångsupplösning
enligt 26 §. Denna ståndpunkt synes dock föga hållbar. Att
lagstridighet eller osedlighet i föreningens verksamhet skulle kunna
gifva medlem berättigadt anspråk på fullständig upplösning af föreningen
är svårt att inse, då det enligt förslaget står medlem fritt att när som
helst utträda ur föreningen; och äfven för det fall, att föreningen i sin
verksamhet afviker från det i stadgarne fastställda syftet, torde detsamma
gälla, hvarjämte bör uppmärksammas, att 1895 års lag, änskönt
rätten till utträde ej enligt dess föreskrifter är lika obegränsad som
enligt förslaget, icke känner någon befogenhet för medlem att i motsvarande
fall kräfva upplösning.

Af det anförda följer, att jag i likhet med justitierådet Sundberg
hemställer om sådan ändring i förevarande §, att stridighet mellan
föreningens verksamhet och dess i stadgarna angifua syfte ej upptages
såsom upplösningsgrund, samt befogenhet att af annan anledning påyrka
upplösning förbehålles offentlig myndighet.

Den myndighet, som dylik befogenhet skulle tillkomma, är enligt
förslaget allmän åklagare. Med hänsyn till åklagareväsendets organisation
i vårt land torde man emellertid icke hos underordnade allmänna
åklagare städse kunna påräkna den urskillning och omdömesförmåga,
som förn (sättes för ett rätt handhafvande af den grannlaga uppgift,
hvarom här är fråga. Jag hemställer därför att på öfverordnad myndighet
må ankomma att förordna om anställande af talan angående
tvångsupplösning äfvensom utse allmänt ombud för sådan talans utförande
och eventuella fullföljande i högre instans.

Fråga om upplösning torde, på sätt justitierådet Sundberg hemställt,
böra få anhängiggöras genom ansökning hos rätten. Ett stadgande
härom medför bland annat den fördel, att talan i högre instans
kommer att fullföljas genom besvär, hvarigenom en något skyndsammare
behandling står att uppnå och vissa, i mål af förevarande beskaffenhet
mindre lämpliga rättegångsafgifter kunna undgås.»

Justitierådet Westring yttrade:

»Jag anser, att tvångsupplösning af den anledning att föreningens
verksamhet strider mot det i stadgarna angifna syfte icke bör förekomma,
samt att vid uteslutande af denna upplösningsgrund befogenhet
att föra talan i enlighet med förevarande paragraf icke bör tillkomma
enskild föreningsmedlem; hvarjämte jag instämmer i justitierådet friherre
Marks von Wiirtembergs hemställan, att det bör bero på öfverordnad
myndighets pröfning, huruvida talan å det allmännas vägnar skall anställas.
»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

I detta yttrande instämde justitierådet Bamstedt, som för öfrigt
biträdde justitierådet friherre Marks von Wurtembergs yttrande i fråga
om sättet för anhängiggörande af talan om tvångsupplösning.

Justitierådet Billing var ense med justitierådet Sundberg utom
i fråga om befogenhet för allmän åklagare att föra talan, i hvilket
hänseende justitierådet biträdde den inom högsta domstolen uttalade
åsikt, att det bör bero på öfverordnad myndighets pröfning, huruvida
talan som i denna § afses skall å det allmännas vägnar anställas.

30 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Billing, Bamstedt och Westring förenade sig, yttrade:

»Enligt motiven har detta stadgande föranledts däraf att en förenings
verksamhet kan tänkas vara af beskaffenhet att däraf kan uppstå
misshällighet med främmande stat. Det synes böra i lagen utsättas,
att det endast är för detta fall, som Konungens upplösningsrätt inträder;
däremot torde, då fara i nämnda hänseende kan uppkomma, äfven om
föreningen idkar siu verksamhet inom Sverige, upplösningsrätten icke
böra begränsas till det fall att föreningen utöfvar verksamhet inom
främmande stat.»

33 §.

Högsta domstolen anförde:

»Då stadgandet i 19 § af förslaget icke lärer vara tillämpligt å
likvidatorer, som förordnats på grund af bestämmelserna i 26 eller 30
§, synes någon jämkning af förevarande § böra vidtagas.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Billing, Bamstedt och Westring instämde, tilläde:

»Därest, såsom vid 17 § blifvit hemställdt, ideell förenings styrelse
erhåller befogenhet att utan särskild! uppdrag afjdtra fäst egendom,
lärer häraf likväl ej böra följa, att åt likvidatorer gifves lika vidsträckt
befogenhet, utan torde i enlighet med hvad som jämlikt 42 § i 1895
års lag gäller för ekonomiska föreningar likvidatorerna ej böra äga att
utan särskildt bemyndigande af föreningen afyttra fastighet annorledes
än å offentlig auktion. För likvidatorer, som förordnats enligt 26 eller
30 §, torde en dylik inskränkning i likvidatorernas befogenhet böra
stadgas beträffande såväl lös som fast egendom, hvarjämte i afseende
å upplösning enligt 26 § synes böra föreskrifvas, att likvidatorerna ej
utan föreningens bemyndigande äga försälja något slags egendom förr
än beslutet om upplösningen vunnit laga kraft.»

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.
36 8.

Högsta domstolen anförde:

»Enligt bestämmelse i stadgarna kunna medlemmarne äga rätt till
andel i föreningens tillgångar; och då för sådant fall kan erfordras skifte
af tillgångarne, synes anledning saknas att i affattningen af förevarande
§ afvika från lydelsen af 45 § i lagen om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet.»

40 §.

Högsta domstolen anförde:

»Då kungörande i tidningarna af hvad som införes i registret
enligt förslaget ej skall förekomma, och de kostnader, som omedelbart
föranledas af registreringen, alltså blifva ganska obetydliga, torde några
afgifter för registreringen ej behöfva upptagas, i hvilket fall de i förevarande
§ och 44 § meddelade föreskrifter angående afgifter skulle ur
förslaget uteslutas.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg tilläde:

»Den skriftliga uppgift angående arten af föreningens verksamhet,
som enligt förslaget skall lämnas vid registreringsanmälan, synes, såvidt
anmälan rörer en redan registrerad förening, vara helt och hållet öfverflödig.
Hvad åter angår en förenings första registrering bortfaller
uppenbarligen behofvet af en dylik uppgift, om, på sätt vid 5 § föreslagits,
ett stadgande meddelas i syfte att en ideell förening i hvarje
fall skall genom själfva sin benämning skilja sig från en ekonomisk.
Vid sådant förhållande hemställes att denna föreskrift må helt och
hållet utgå.»

I detta yttrande instämde justitieråden Billing, Bamstedt och Westring.

41 §.

Justitierådet Sundberg anförde:

»Det kan icke vara förenadt med god ordning att tillåta registrering
af en förening med sådant i sfadgarne angifvet syfte, att, så snart
föreningen träder i verksamhet, dess upplösning kan påkallas enligt
bestämmelserna i 26 §. Förevarande § torde ock antagligen afse att
inrymma befogenhet för registreringsmyndigheten att i dylikt fäll
vägra registrering; men synes, till undanröjande af hvarje tvekan härutinnan,
paragrafen böra genom erforderlig jämkning förtydligas, så att
den till ordalagen kommer i öfverensstämmelse med 26 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Frågan om rätt att i omförmälda hänseende ingå i pröfning af
stadgarne är emellertid af ytterst grannlaga natur. Fördenskull och i
öfverensstämmelse med innebörden af 26 § kan ifrågasättas, om icke
lämpligt vore att, därest administrativ myndighet på nu ifrågavarande
grund vägrat registrering, åt domstolarne öfverlämna det definitiva afgörandet
af denna fråga efter ansökan därom af föreningens styrelse
och sedan allmän åklagare blifvit i ärendet hörd. Härvid må erinras,
att en bestämmelse i sådant hänseende torde böra medföra motsvarande
ändring i 58 § af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet.))

1 detta yttrande instämde justitieråden Billing, Bamstedt och
Westring, dock att, enligt dessa justitieråds åsikt, i detta fall likasom
i det, som afses i 26 §, det allmänna borde företrädas af särskildt föror
dnadt ombud.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg yttrade:

»Huruvida den pröfning af förenings stadgar, som enligt förevarande
§ skall föregå registrering, bör omfatta de i 26 § berörda
frågorna om brottslighet eller osedlighet i föreningens verksamhet,
synes mig ej med tydlighet framgå af den föreslagna affattningen. I
likhet med justitierådet Sundberg anser jag det emellertid ej vara med
god ordning öfverensstämmande att tillåta registrering af en sammanslutning,
hvars syfte är sådant, att den på grund däraf kan komma
att omedelbart upplösas; och jämväl från synpunkten af statens värdighet
finner jag det olämpligt att tillåta registrering af en förening med
brottsligt eller uppenbart osedligt syfte. Då man alltså efter min tanke
ej kan undgå att åt registreringsmyndigheten anförtro en pröfning af
nyss antydda art, anser äfven jag, att i paragrafen bör tydligt angifvas,
att sådan pröfning skall äga rum i registreringsärendet.

Såsom justitierådet Sundberg framhållit, är emellertid denna pröfning
af mycket grannlaga natur, och dess öfverlämnande åt administrativ
myndighet erbjuder därför vissa betänkligheter, bland annat ur den
synpunkt, att något slags förhandling mellan tvistande parter ej kan
ifrågakomma. För afhjälpande häraf ser jag ej någon annan utväg
än att låta registreringssökande, som är missnöjd med registreringsmyndiglietens
pröfning, i rättegångsväg utföra sin talan vid allmän
domstol, därvid åt ett särskildt förordnadt ombud skulle uppdragas att
bevaka det allmännas intressen. Jag hemställer därför om införande
i förslaget al bestämmelser syftande därhän: att i händelse registreringvägras
på den grund att förenings i stadgarne angifna syfte pröfvas
brottsligt eller uppenbart osedligt, den som är missnöjd med beslutet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ej må äga att hos högre myndighet föra klagan däröfver men i stället
inom viss i lagen utsatt tid genom ansökning hos allmän domstol
i den ort, där föreningen skulle hafva sitt säte, påkalla pröfning af
frågan, huruvida hinder af nämnda art möter för registrering, samt
att ansökning härom skall delgifvas registreringsmyndigheten, hvarefter
denna myndighet skall utse allmänt ombud i målet.

Det låter tänka sig att, när en förening blifvit upplöst i följd af
brottslighet eller uppenbar osedlighet i dess verksamhet eller ock enligt
30 §, dess målsmän eller medlemmar finna lämpligt att på rent trots
söka ny registrering af föreningen, vare sig utan någon förändring i
dess benämning och stadgar eller efter vidtagande af någon uppenbart
oväsentlig jämkning. Att under dylika omständigheter tillåta registrering
förefaller motbjudande, men med hänsyn till de skiftande utvägar,
som tydligen stå till buds för den, som sträfvar att på nyssnämnda
sätt gäcka upplösningsbeslutet, erbjuder det stora svårigheter att utfinna
bestämmelser, som, utan att innebära fara för godtycke och Övergrepp,
omöjliggöra dylikt trots. Möjligen skulle någon viss tid kunna
bestämmas, inom hvilken efter en förenings upplösning enligt 2G eller
30 § registrering ej finge äga rum af en förening med samma eller
liknande benämning, samt därjämte kunna föreskrifvas, att registrering
sluille vägras, om den inom sålunda bestämd tid söktes af förening,
hvars stadgar vore af väsentligen samma innehåll som den upplösta föreningens,
och i hvars styrelse någon af denna förenings styrelseledamöter
ingiuge. Jag har härvid ej förbisett, att registrering kan komma att
sökas hos annan myndighet än den, hos hvilken den upplösta föreningen
varit inskrifven, och att den myndighet, där den nya registreringen
sökes, skulle kunna tänkas sakna kännedom om upplösningen; men
då de ifrågasatta bestämmelsernas ändamål allenast skulle vara att
förebygga ett mera uppseendeväckande trots mot upplösningsbeslut,
torde det anförda förhållandet ej vara af större betydelse.»

42 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken högsta
domstolens öfriga ledamöter förenade sig, anförde:

»Därest, såsom jag vid 16 § tillstyrkt, befogenhet att för föreningunderteckna
handlingar icke i allmänhet utan endast på grund af föreskrift
i stadgarne eller bemyndigande skall tillkomma särskilda styrelseledamöter,
torde vid föreningens registrering böra i registret intagas
anteckning om den befogenhet, som i berörda hänseenden kan tillkomma
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Höft. 12

Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

en eller flera af styrelseledamöterna, hvarom föreskrift alltså bör i denna
§ inflyta; och bör i sammanhang härmed i 3 § stadgas, att ansökning
om registrering skall, så framt ej fullmakter eller afhandlingar, som
utfärdas å föreningens vägnar, skola undertecknas af styrelsens alla ledamöter
gemensamt, innehålla uppgift å den eller de ledamöter, som äro
berättigade att underteckna dylik handling, hvarjämte i afseende å
likvidatorer bör i 31 § vidtagas en ändring i liknande syfte.»

Justitierådet Bamstedt tilläde:

»Föreskriften i 1895 års lag, att i registret skall införas dagen
för stadgames antagande, återfinnes ej i förslaget. En följd häraf är,
att i registret icke heller skulle komma att inflyta, när ändringar i
stadgarne vidtoges. Det torde dock vara i sin ordning, att, om ett
register skall föras, detta innehåller sådana uppgifter, som göra det
möjligt att erhålla säker upplysning om innehållet af de stadgar, som
å hvarje särskild tidpunkt gällt eller gälla för föreningen. Nyssnämnda
bestämmelse i 1895 års lag bör således enligt min mening upptagas i
förslaget. Därigenom skulle äfven undanröjas en i förslaget befintlig
inkonsekvens. I 10 § föreskrifves nämligen, att beslut om ändring i
stadgarne skall registreras, men enligt förevarande paragraf skall anteckning
i registret om sådan ändring ej ske i andra fall än då ändringen
afser föreningens benämning eller ändamål eller orten, där styrelsen har
sitt säte. Registrering af ändringsbeslut skulle således, ehuru den i
10 § uppställda regeln är ovillkorlig, i verkligheten endast undantagsvis
komma att äga rum. Upptages däremot i förslaget bestämmelsen
om anteckning i registret af dagen för stadgarnes antagande, lärer på
grund af föreskriften i 43 §, att i registret skall anmärkas ändring i
förhållande, hvarom inskrifning i registret skett, anteckning däri komma
att äga rum äfven om de dagar, då ändring i stadgarne beslutats.»

I detta yttrande instämde justitieråden Billing, Westring och friherre
Marks von Wurtemberg.

Justitierådet Sundberg ansåg, lika med högsta domstolens öfriga
ledamöter, det lämpligen böra föreskrifvas, att i registret skall införas
dagen för stadgarnes antagande.

43 §.

Högsta domstolen anförde:

»Förslaget saknar motsvarighet till de i 61 och 65 §§ af 1895 års
lag gifna bestämmelser om kungörande i tidningar af hvad som i registret
införts samt om den med registrerandet och kungörandet förbundna

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

rättsverkan; och då ej heller eljest föreskrift meddelats om den rättsliga
betydelsen af de i registret gjorda anteckningarne, torde registret enligt
förslaget knappast äga någon annan uppgift än att tjäna såsom förteckning
öfver de föreningar, som i följd af registrering äga rättspersonlighet.
Vill man fasthålla denna ståndpunkt, torde registret kunna
betydligt förenklas. Det kan då ifrågasättas, hvartill det tjänar vare
sig att i registret intaga de ursprungliga styrelseledamöternas namn
eller att låta anmäla och anteckna personalförändringar i afseende å
föreningens företrädande (nya styrelseledamöter, likvidatorer) eller
stadgeändringar. Att frånkänna registret hvarje annan betydelse än
den nyss angifna synes emellertid vara att gå längre än som behöfver
följa däraf att kungörande af dess innehåll ej skall äga rum. Visserligen
kan utan sådant kungörande icke med registreringen förknippas
den verkan, att registrets innehåll anses vara af tredje man kändt,
men däremot synes intet hindra men åtskilligt tala för att tillerkänna
registret vitsord så till vida, att sedan ett förhållande blifvit antecknadt
i registret, förändring i detta förhållande icke kan, innan den registrerats,
med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva
ägt kännedom om förändringen. En bestämmelse härom torde alltså
böra inflyta i denna § eller på annat ställe i förslaget.

Därest, på sätt vid 42 § blifvit föreslaget, i registret anmärkes
den befogenhet som må tillkomma särskilda styrelseledamöter och likvidatorer
att underteckna handlingar å föreningens vägnar, torde i 14 och
31 §§ böra införas bestämmelser om åliggande för styrelse eller likvidatorer
att göra anmälan om ändring i sådant förhållande.

Åtgärder på grund af bestämmelserna i 30 § torde utan särskild
.anmälan böra anmärkas i registret. Föreskrift härom synes vara behöflig.
»

44 §.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg erinrade om hvad
som vid 40 § blifvit yttradt angående obehöfligheten af registreringsafgifter.

50 §.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg, med hvilken högsta
domstolens öfriga ledamöter förenade sig, yttrade:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

»Det synes olämpligt att, såsom enligt paragrafens första stycke
skulle blifva fallet, åt Konungen uppdrages en oinskränkt befogenhet
att genom stadfästelse af föreningsstadgar dispensera från registrering
och iakttagande af hvad eljest enligt lagen anses nödigt för vinnande
af rättspersonlighet; och då, såvidt jag kan finna, en dylik dispensationsmöjlighet
ej påkallas af något verkligt behof, hemställer jag om sådan
ändring i första stycket, att stadfästelse å stadgar, som framdeles kan
ifrågakomma, ej må medföra undantag från lagens tillämpning.

Till de i andra stycket åsyftade bestämmelser angående föreningar
för visst ändamål — hvilka bestämmelser enligt förslaget lämnas orubbade
af den nya lagstiftningen — äro, såsom chefen för justitiedepartementet
framhållit, att räkna bland annat förordningen den 31 oktober 1873
angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning. Hvad
det innebär, att den nya lagen ej medför ändring i denna förordning,
är emellertid ej fullt klart. Det kan nämligen ifrågasättas, huruvida
förslaget åsyftar, att främmande trossamfund, som jämlikt förordningen
vunnit statens erkännande eller vid dess tillkomst varit på grund af
äldre bestämmelser lagligen bestående, skola falla helt och hållet utanför
förslagets område, eller om för dessa samfund likaväl som för ideella
föreningar i allmänhet registrering skall utgöra villkor för erhållande
af rättspersonlighet. Denna otydlighet synes böra afhjälpas, och torde
med hänsyn till den offentligrättsliga karaktär, som tillkommer ifrågavarande
samfund, dessa, äfvensom mosaiska församlingar, böra vara fria
från registrering. Jag hemställer alltså, att erkända församlingar af
främmande trosbekännare upptagas bland de i första stycket omnämnda
föreningar, å hvilka lagen öfver hufvud ej äger tillämpning.

Dissenterförsamlingar, som ej vunnit erkännande i enlighet med
1873 års förordning, böra däremot tydligen falla inom den föreslagna
lagstiftningens ram men tillika vara underkastade bestämmelserna i
nämnda förordning, i den mån de hittills varit att anse såsom tillämpliga
å dylika församlingar. I hvad omfattning detta varit fallet är
emellertid långt ifrån tydligt, och önskvärdt vore utan tvifvel om denna
otydlighet kunde afhjälpas, särskildt i hvad den rörer frågan om församlings
rätt att förvärfva fastighet. Då emellertid detta ämne icke
står i ovillkorligt samband med den föreslagna lagstiftningen, anser
jag mig ej böra göra någon bestämd hemställan i nämnda hänseende.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen.

22 kap.

14 §.

Justitierådet Sundberg, med hvilken justitieråden Billing, Bamstedt
och Westring instämde, anförde:

»Till förebyggande för framtiden af den olägenhet, att antagandet
af ny lagstiftning på föreningsväsendets område eller rörande närliggande
ämnen måste påkalla ändring af ifrågavarande §, synes lämpligt
aft åt densamma gifva en mera allmänt affattad lydelse än förslaget
innehåller, något som jämväl påkallas däraf att efter förslagets genomförande
skulle, såsom 50 § utvisar, finnas åtskilliga oregistrerade men
likväl såsom rättssubjekt erkända föreningar, å hvilkas styrelse paragrafen
bör äga tillämpning; och hemställes i sådant hänseende, att orden
''aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening’ i
andra stycket utbytas mot orden ''bolag eller förening’.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg hemställde på de af
justitierådet Sundberg anförda skäl, att paragrafens andra stycke måtte
utgå och i första stycket ordet »syssloman» utbytas mot »någon».

23 kap.

4'' §•

Justitierådet Sundberg, med hvilken justitieråden Billing, Bamstedt
och Westring instämde, yttrade:

»Med hänvisning till hvad som anförts i fråga om 22 kap. 14 §
strafflagen hemställes, att orden ''aktiebolag, ömsesidigt försäkrings -

94 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

bolag eller registrerad förening’ måtte utbytas mot orden ''bolag eller
förening’.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg yttrade:

»Då, såsom vid det näst förut behandlade lagförslaget blifvit anmärkt,
icke registrerade föreningar i åtskilliga fall komma att äfven
för framtiden betraktas såsom rättssubjekt, och ledamöter i dylik förenings
styrelse böra vara underkastade ansvar efter denna §, torde paragrafen
böra erhålla en allmännare affattning än förslaget innebär; och instämmer
jag förty i den af justitierådet Sundberg gjorda hemställan.»

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg anförde:

»Efter den nu föreslagna utvidgningen af föreningslagstiftningen
torde begreppet ''samfund’ i detta sammanhang icke innefatta något
utöfver bolag och föreningar; och orden ''eller annat samfund’ synas
därför böra utgå ur första stycket.

I samband härmed synes i andra stycket uttrycket ''samfund, som
stämmas skall’ lämpligen kunna utbytas mot ''bolag eller förening,
som stämmas skall’.»

Ur protokollet:
Lennart Berglöf.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
torsdagen den 27 maj 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson anmälde i
underdånighet det af särskilda kommitterade — den så kallade aktiebolagskommittén
— den 5 februari 1908 afgifna underdåniga betänkande
med förslag, bland annat, till
lag om aktiebolag,

lag om vissa ändringar i lagen om handelsbolag och enkla bolag
den 28 juni 1895,

lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,
lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862,

Kungi. Maj$8 Nåd. Proposition N:o 83.

lag angående förbud i vissa fall för aktiebolag att förvärfva fast
egendom eller idka grufdrift jämte ett till sistnämnda lagförslag hörande
alternativt förslag till lydelse af 6, 26, 28, 50, 89, 90, 91, 126 och
128 §§ äfvensom af öfverskriften till 50 § i förslaget till lag om aktiebolag.

Efter att i korthet hafva redogjort för det hufvudsakliga innehållet
i ofvannämnda lagförslag anförde departementschefen vidare:

»I förslagen till lag om aktiebolag, till lag om vissa ändringar i
lagen om handelsbolag och enkla bolag den 28 juni 1895 samt till lag
angående förbud i vissa fall för aktiebolag att förvärfva fast egendom
eller idka grufdrift jämte det till sistnämnda lagförslag hörande alternativa
förslaget till lydelse af vissa paragrafer äfvensom af öfverskriften till
50 § i förslaget till lag om aktiebolag har jag ej funnit anledning
att göra någon ändring, innan desamma öfverlämnas till lagrådet för
granskning.

De återstående två lagförslagen stå i nära samband med ett annat
lagstiftningsarbete, för hvilket jag ånyo torde få påkalla Eders Kungl.
Maj: ts upp m ärksamhet.

Den 21 december 1903 afgåfvo särskilda kommitterade — den så
kallade föreningskommitten — underdånigt betänkande med förslag,
bland annat, till

lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet,

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9 §, 22 kap. 14 § och 23 kap.
4 § strafflagen,

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken samt

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862.

Sedan öfver dessa lagförslag åtskilliga myndigheter afgifvit underdåniga
utlåtanden, samt förslagen till lag om registrerade föreningar
för annan än ekonomisk verksamhet och till lag om ändrad lydelse af
11 kap. 9 §, 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen inom justitiedepartementet
blifvit omarbetade i vissa delar, hvarvid sistnämnda lagförslag,
efter uteslutning därur af hvad som afsåg 11 kap. 9 §, erhållit
till rubrik lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 §
strafflagen, beslöt Eders Kungl. Maj:t den 27 mars 1907, att högsta
domstolens utlåtande skulle inhämtas öfver de sålunda omarbetade lagförslagen
samt öfver föreningskommitténs förslag till lag om ändrad
lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken och till lag om ändrad lydelse
af 10 § i förordningen om tioårig preskription och om årsstämning den
4 mars 1862 äfvensom öfver ett inom justitiedepartementet utarbetadt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 83.

förslag till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i
vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4
maj 1906.

Högsta domstolens utlåtande afgafs den 28 november 1907, men,
innan lagförslagen hunnit att inom justitiedepartementet undergå den
omarbetning, hvartill högsta domstolens anmärkningar mot desamma
kunde föranleda, hade aktiebolagskommittén afgifvit sitt betänkande
med de däri upptagna, af mig förut omnämnda lagförslag. Då förslaget
till lag om föreningar för ekonomisk verksamhet utgör en af
förslaget till lag om aktiebolag föranledd, i åtskilliga afseenden ganska
vidtgående omarbetning af gällande lag om föreningar för ekonomisk
verksamhet, samt denna senare lag i hufvudsak legat till grund för det
till högsta domstolen remitterade förslaget till lag om föreningar för
annan än ekonomisk verksamhet, måste jag gifvetvis taga under ompröfning,
om och i hvad mån den sålunda företagna omarbetningen af
gällande föreningslag bör föranleda en motsvarande omarbetning af
sistnämnda lagförslag, hvarvid jag af helt naturliga skäl ansett mig
höra jämväl undersöka, huruvida icke de båda tillämnade föreningslagarna
lämpligen kunde sammanföras till en enda lag om föreningar.
Den företagna granskningen af de båda förslagen till föreningslagar
har gifvit vid handen ej mindre att förslaget till lag om föreningar
för annan än ekonomisk verksamhet bör omarbetas i öfverensstämmelse
med aktiebolagskommitténs förslag till föreningslag, än ock att ett
sammanförande af de båda föreningslagarna till en enda lag icke blott
utan svårighet låter sig göra utan äfven torde leda till stor reda och
öfverskådlighet.

Jag har därför låtit inom justitiedepartementet utarbeta ett förslag
till lag om föreningar, omfattande båda de olika slagen af föreningar,
hvilka jag i likhet med en ledamot i högsta domstolen anser lämpligen
kunna jämväl i lagen särskiljas med de benämningar, som synas hafva
vunnit burskap i allmänna språkbruket, nämligen »ekonomiska föreningar»
och »ideella föreningar».

Vid bestämmande af denna lags tillämplighetsområde har jag i
den utsträckning och på de skäl, som här nedan skola närmare utvecklas,
ansett mig böra gifva detsamma, såvidt angår ekonomiska föreningar, en
större omfattning än enligt såväl gällande föreningslag som aktiebolagskommitténs
förslag.

Såsom af sistnämnda kommittés betänkande framgår hafva olika
meningar yppat sig beträffande frågan, huruvida konsumtionsförening
bör äga rätt att sälja till andra än medlemmar i föreningen. Man har
Bih. till Eiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Häft. 13

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

från åtskilliga håll framhållit först och främst, att en utsträckning
af föreningens verksamhet till utomstående skulle strida mot själfva
föreningsbegreppet. Föreningens ändamål vore nämligen att med
förenade krafter söka främja medlemmarnas ekonomi genom att i görligaste
måtto antingen minska medlemmarnas utgifter för anskaffande
af lifsmedel eller andra förnödenheter, bostäder, förlagskapital m. m.
eller nedbringa omkostnaderna för försäljningen af deras produkter.
Genom det anförda skälet torde man dock enligt mitt förmenande allt
för mycket offrat åt en teoretisk konstruktion. Väl torde en förening i
regel bildas i syfte att främja medlemmarnas ekonomi på något af de
angifna sätten, men föreningens hufvudsyfte är dock: förbättrad ekonomi
åt medlemmarna, och för medlemmarna själfva måste detta gifvetvis framstå
såsom hufvudsaken. Kan föreningen genom att utsträcka sin verksamhet
till utomstående uppnå det resultat, att medlemmarnas ekonomi
genom ökad utdelning å gjorda insatser eller på annat sätt i afsevärd
mån förbättras, lärer det framför allt för medlemmarna själfva framstå
såsom något obegripligt, att ett dylikt förfarande skulle stå i strid med
föreningsbegreppet.

Ett annat vida mer beaktansvärdt skäl mot en utsträckning af konsumtionsförenings
verksamhet till icke-medlemmar är det, att då föreningen
icke äger ett visst fixeradt och med rättsliga garantier omgärdadt kapital
och dess medlemmar ej heller utan inskränkning personligen ansvara
för föreningens förbindelser, en tillåtelse för föreningen att utsträcka
sin verksamhet till utomstående, hvilket i själfva verket innebär rätt
för föreningen att idka handelsverksamhet i hvilken omfattning som
helst, skulle innebära en allvarsam fara för den allmänna krediten.
Häremot skulle visserligen kunna invändas, att vetskapen om att en
förening saknar betryggande kreditbas borde vara ett tillräckligt hämmande
band mot kreditgifning till föreningen, åtminstone i större utsträckning.
Erfarenheten torde dock hafva gifvit vid handen, att denna
invändning icke kan tillmätas någon större betydelse. Stark konkurrens
och äfven andra omständigheter — framförallt den, att föreningen visat
sig såsom »god betalare» d. v. s. i rätt tid betalt sina fakturor och
infriat sina växlar — verka ofta därhän, att föreningens leverantörer
förbise den stora risk, för hvilken de i själfva verket utsätta sig genom
att gifva kredit åt en förening, som drifver oinskränkt handelsrörelse. Vid
dessa förhållanden och då en dylik förenings verksamhet, enligt hvad erfarenheten
särskildt från England utvisar, kan taga ett oerhördt omfång,
torde omsorgen om den allmänna krediten göra det till en bjudande
nödvändighet att genom lagstiftningsåtgärd söka undanröja den fara för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

densamma, som konsumtionsföreningars handelsverksamhet, då den utsträckes
till icke-medlemmar, kan medföra.

Att detta icke bör ske genom ett totalt förbud för konsumtionsförening
att idka handel med utomstående, därom är jag fullt ense
med aktiebolagskommittén. Ett sådant förbud skulle, såsom kommittén
framhållit, säkerligen i hög grad hämma föreningsväsendets utveckling
samt särskildt för föreningar, som idka försäljning i öppen bod, föranleda
till ständiga åtal och trakasserier.

Det återstår att tillse, huruvida man genom att medgifva konsumtionsförening
en begränsad rätt att sälja till utomstående kan, om ej
helt undanröja, så dock i afsevärd mån förringa faran i angifna hänseende
af en obegränsad försäljningsrätt.

Aktiebolagskommittén har för sin del ansett, att en dylik begränsning
kan och bör genomföras så, att försäljningen till utomstående
under ett kalenderår får omfatta allenast en viss bråkdel — en fjärdedel
— af hela omsättningen. För att möjliggöra en kontroll öfver att
denna försäljningsrätt ej öfverskrides, har kommittén föreslagit, att föreningens
styrelse skall tre månader efter hvarje kalenderårs slut till
registreringsmyndigheten ingifva en uppgift å dels hela omsättningssumman
under året och dels försäljningssumman för de förnödenheter,
som försålts till andra än medlemmar, och att vid uppgiften skall fogas
utdrag af räkenskaperna till bestyrkande af uppgiftens riktighet. Visar
det sig, att föreningen öfverskridit sin försäljningsrätt, är enligt kommitténs
förslag styrelseledamot, med hvars vetskap det skett eller som
underlåtit att hålia nödig uppsikt öfver föreningens rörelse, förfallen
till straff (böter från och med 5 till och med 500 kronor).

Kommittén framhåller emellertid själf, att det föreslagna sättet att
begränsa konsumtionsförenings försäljningsrätt medför stora praktiska
olägenheter. Äfven om det vore möjligt att under året kontrollera, i
hvilken omfattning försäljning ägt rum till medlemmar och till ickemedlemmar,
vore likväl klart att en dylik kontroll vore förenad med
mycket stort besvär, i synnerhet om försäljning skedde jämväl på kredit.
Vid hvarje kontrollundersökning måste ett bokslut göras för utrönande
af hela omsättningens storlek. Det föreslagna sättet att begränsa försäljningsrätten
kunde vidare komma att medföra, att förening under
senare delen af ett kalenderår måste alldeles upphöra med försäljning
till utomstående för att ej äfventyra att öfverskrida den fastställda
gränsen.

Det viktigaste och afgörande skälet mot kommitténs förslag är
emellertid enligt min åsikt, att den af kommittén anordnade kontrollen

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

öfver att försäljningsrätten ej öfverskrides torde vara fullständigt illusorisk,
ocli att det öfver hufvud torde vara alldeles omöjligt att i sådant
afseende praktiskt genomföra en effektiv kontroll. Om nämligen styrelsen
för en förening vid en någon kort tid före kalenderårets slut företagen
undersökning skulle finna, att försäljningsrätten öfverskridits om än
aldrig så mycket, lärer väl styrelsen ej underlåta att tillgripa den nära
till hands liggande utvägen att förmå föreningsmedlemmarna att kontant
eller på kredit inköpa så mycket varor, att proportionen mellan försäljningen
till utomstående och omsättningen i sin helhet ej öfverstiger den
i lag tillåtna. Att föreningen efter kalenderårets slut återköper hvad
föreningsmedlemmarna ej kunna för eget behof använda, lärer knappast
kunna förhindras.

Af nu anförda skäl anser jag, att aktiebolagskommitténs förslag
icke kan läggas till grund för lagstiftning i ämnet, Däremot torde ett
annat jämväl af kommittén omnämndt sätt att begränsa konsumtionsförenings
försäljningsrätt förtjäna att tagas under noggrann ompröfning.
Jag åsyftar det från ett par håll framställda förslaget att endast så till
vida inskränka denna rätt, att försäljning till utomstående må ske
allenast mot kontant betalning. I själfva verket torde genom ett
dylikt förbud mot kreditförsäljning till andra än medlemmar i föreningen
den fara, som för den allmänna krediten kan anses ligga däri, att konsumtionsförening
berättigas sälja till utomstående, vara i det stora hela
afvärjd. Erfarenheten lärer nämligen hafva gifvit vid handen, att då
konsumtionsförening råkat på obestånd, anledningen härtill i regel varit
den, att utborgning i allt för stor omfattning ägt rum till personer, om
hvilkas betalningsförmåga den eller de, som förestått föreningens rörelse,
saknat tillförlitlig kännedom. Tillätes kreditförsäljning allenast till föreningens
egna medlemmar torde nämnda, den vanligaste anledningen
till föreningens insolvens bortfalla.

Från konsumtionsföreningarnas egen synpunkt sedt lärer så
mycket mindre möta några betänkligheter mot en dylik inskränkning i
deras försäljningsrätt, som det numera bland dem torde vara allmän
regel, att försäljning må äga rum allenast mot kontant betalning.

Vid ofvan upptagna förhållanden synes mig aktiebolagskommitténs
förslag rörande konsumtionsförenings försäljningsrätt böra ersättas
med ett stadgande af innehåll, att dylik förening må allenast
mot kontant betalning försälja till andra än medlemmar i föreningen.
Att anordna en kontroll öfver efterlefnaden af detta stadgande torde
vara obehöfligt. Tillräckligt torde vara att den, som förestår föreningens
rörelse, blir skyldig att ansvara för all den skada, som uppkommer af

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

den skedda försäljningen, ock sålunda blir personligen ansvarig för inbetalning
af sådan föreningens fordran, som uppkommer genom kreditförsäljning
till utomstående.

Hvad angår produktionsföreningar torde ur den allmänna kreditens
synpunkt icke finnas något skäl att inskränka dylika föreningars försäljningsrätt,
så länge de uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen
försälja alster af medlemmarnas tillverkning. Föreningens medlemmar
äro nämligen tillika dess leverantörer och lära därför i allmänhet själfva
ordna försäljningen på ett för leverantörerna betryggande sätt. Så snart
emellertid försäljningen af alster, tillverkade af föreningens egna medlemmar,
icke längre utgör hufvudsaken — föreningen kan då anses
hafva förlorat sin karaktär af produktionsförening —, bör föreningen
vara underkastad samma inskränkning i försäljningsrätten som en konsumtionsförening.

Att utan vidare låta bostadsföreningar utsträcka sin verksamhet
till utomstående lärer ej vara förenadt med några betänkligheter ur den
allmänna kreditens synpunkt. Den kredit, som en dylik förening för
fullföljande af sitt syfte kan nödgas anlita, torde nästan undantagslöst
afse så lång tid och så stora belopp, att den icke beviljas föreningen
annorledes än mot särskild säkerhet (realsäkerhet, borgen).

Däremot lära kreditförening ar — föreningar för anskaffande af lån —
böra helt och hållet förbjudas att utsträcka sin verksamhet till utomstående.
En dylik utsträckning af verksamheten kan nämligen, enligt
hvad erfarenheten visat, lätteligen öfvergå till bankrörelse, för hvars bedrifvande
en förening gifvetvis icke är en lämplig associationsform. Påföljden,
om kreditförening öfverskrider sagda förbud, torde lämpligen
böra vara den, att föreningen på yrkande af allmänt ombud kan af
domstol förklaras skyldig att träda i likvidation.

Med de undantag, som framgå af det föregående, torde det i öfrigt
icke möta några betänkligheter att låta hvarje association med syfte att
genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen
vinna erkännande såsom ekonomisk förening.

Hvad angår gränsen mellan ekonomiska och ideella föreningar,
hvilka senare såväl enligt föreningskommitténs förslag som enligt det
nu utarbetade förslaget till lag om föreningar skola vara underkastade
mindre stränga bestämmelser än de förra, så synes mig denna gräns
lämpligen böra dragas så, att under den förra gruppen falla alla föreningar
med syfte att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas
ekonomiska intressen och under den senare gruppen alla föreningar, som
fullfölja ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt, vetenskapligt, konst -

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

närligt eller sällskapligt syfte eller afse vårdande af yrkesangelägenheter
eller hafva annat ändamål än att genom ekonomisk verksamhet främja
medlemmarnas ekonomiska intressen, dock med det undantag, att föreningar,
som idka handel eller annan rörelse, hvarmed följer skyldighet att föra
handelsböcker, skola — oafsedt deras ändamål — falla under greppen
ekonomiska föreningar.

I öfverensstämmelse med de af mig sålunda uttalade åsikter hafva
i förslaget till lag om föreningar bestämmelserna uti 1 och 2 §§ samt
3 § 1 och 2 mom. affattats. Af dessa bestämmelser, jämförda med
förslagets 4 § 1 mom. och 120 §, torde oförtydbart framgå, att lagen
åsyftar att omfatta alla föreningar, hvilka kunna vinna erkännande
såsom särskilda rättssubjekt, med undantag af vissa arter, som af lagen
själf ställas utom dess tillämplighetsområde. En association, som ej
faller under lagens bestämmelser och ej heller tillhör någon af nyssberörda
arter, måste alltså för att blifva erkänd såsom särskildt rättssubjekt
anlita en annan med rättskapacitet förlänad associationsform än
föreningsformen.

Det torde böra i lagen direkt utsägas, att en förening, som vunnit
erkännande såsom ideell förening, icke får, ens såsom biändamål, idka
handel eller annan rörelse, hvarmed följer skyldighet att föra handelsböcker,
eller för främjande af medlemmarnas ekonomiska intressen eljest
idka ekonomisk verksamhet (lagförslagets 3 § 3 mom.) Häraf följer
indirekt, att om exempelvis en förening, hvars liufvudsyfte är af ideell
art, har ett aldrig så ringa biändamål, som åsyftar ett främjande af medlemmarnas
ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet, sådan
förening icke får registreras såsom ideell förening men väl såsom
ekonomisk förening. Påföljden, därest registrerad ideell förening öfverskrider
sitt af lagen utstakade verksamhetsområde, torde böra vara den,
att föreningen på yrkande af allmänt ombud kan af domstol förpliktas
att träda i likvidation (49 och 94 §§).

Förening kan enligt det utarbetade förslaget till lag om föreningar
(4 §) liksom enligt gällande lag och kommittéförslagen icke, innan
föreningen registrerats, förvärfva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter,
ej heller inför domstol eller annan myndighet, söka, kära och svara.
Resultatet häraf för tredje man, som på en eller annan grund förvärfvat
fordran hos en icke registrerad förening eller, juridiskt sedt
rättare uttryckt, hos föreningsmedlemmarna såsom sådana, är emellertid
det, att därest den eller de, som möjligen äro ansvariga för fordringens
gäldande såsom för egen skuld (jfr förslagets 4 § 2 mom.), äro insolventa
och fordringsägaren följaktligen vill söka betalning för sin

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

fordran ur den föreningsmedlemmarna såsom sådana tillhöriga egendomen,
måste han anhängiggöra sin talan mot alla föreningsmedlemmarna. Detta
kan emellertid vara förenadt med så stora svårigheter, att fordran, praktiskt
taget, är värdelös, oaktadt föreningstillgångar finnas af betydande
värde. En förening skulle således genom att underlåta att söka inregistrering
kunna undandraga sig fullgörande af sina förpliktelser eller åtminstone
för fordringsägarna försvåra deras utkräfvande. Ett dylikt
resultat är -—- särskildt med hänsyn därtill, att inånga föreningar för sin
verksamhet icke äro i behof af rättskapacitet och därför säkerligen ej
sällan komme att underlåta att söka registrering, — uppenbarligen icke
tillfredsställande och innebär ju i viss mån en försämring af gällande
rätt, som icke beträffande ideell förening fordrar registrering såsom
villkor för rättskapacitets erhållande.

Det har därför synts mig nödvändigt att söka ordna saken så,
att tredje man icke blir lidande genom förenings underlåtenhet att
söka registrering; och har jag trott, att detta bäst skulle kunna ske
genom att meddela föreskrifter af innehåll, att om någon vill kära till
medlemmarna i en icke registrerad förening, stämningen må delgifvas
föreningens styrelse eller, där styrelsen består af flera ledamöter,
någon af dem; att styrelsen äger utan särskildt uppdrag att i rättegången
föra föreningsmedlemmarnas talan, och att hvad sålunda stadgats
om delgifning af stämning skall äga tillämpning jämväl då annat
meddelande skall delgifvas medlemmarna i föreningen (4 § 3 mom.).
Då hvarken i stämningen eller i domen föreningsmedlemmarnas namn
behöfva angifvas samt vid utmätning i föreningstillgångarna sådan underrättelse,
som enligt 59 och 60 §§ utsökningslagen skall före utmätningen
delgifvas gäldenären, må med laga verkan delgifvas styrelseledamot,
synas alla olägenheter för tredje man däraf, att föreningen icke registrerats,
vara i hufvudsak undanröjda.

Den i jämförelse med såväl gällande föreningslags som kommittéförslagens
motsvarande stadgande ändrade lydelsen af 4 § 2 mom. i
förslaget till lag om föreningar är endast af redaktionell natur och
åsyftar att tydliggöra, att stadgandets tillämplighet icke är inskränkt
till det fall, då aftal ingås å icke registrerad förenings vägnar, utan
äger sin giltighet i alla de fall, då någon uppträder och handlar å
sådan förenings vägnar.

De i sistnämnda lagförslag upptagna bestämmelserna om ekonomiska
föreningar öfverensstämma i hufvudsak med aktiebolagskommitténs förslag
till lag om föreningar för ekonomisk verksamhet. För bestämmelserna om

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ideella föreningar ligger till grund det till högsta domstolen remitterade
förslaget till lag om föreningar för annan än ekonomisk verksamhet. De
häri gjorda ändringarna hafva i allmänhet antingen påkallats af de i
högsta domstolen mot förslaget gjorda anmärkningarna eller ock föranledts
af omarbetningen af förslagets bestämmelser i öfverensstämmelse
med aktiebolagskommitténs förutnämnda förslag. Vid denna omarbetning
hafva bestämmelserna om de båda olika slagen af föreningar bringats
till full öfverensstämmelse med hvarandra äfven i några fall, då olikhet
förelegat mellan gällande föreningslag eller aktiebolagskommitténs förslag
och det till högsta domstolen remitterade förslaget. Dessa senare förändringar
äro dock antingen utan innebörd i materiellt hänseende eller
ock af obetydlig sådan men hafva i åtskilliga afseenden förenklat
det nya förslagets affattning. Till dessa ändringar höra exempelvis, att
anmälan för registrering af ändring i fråga om styrelsens för ekonomisk
förening sammansättning och om rätten att teckna sådan förenings firma,
samt anmälan för registrering af beslut om ändring af sådan förenings
stadgar skola göras af styrelsens ordförande, att uttrycket »ideell förenings
benämning» utbytts mot »ideell förenings firma», att ideell
förenings styrelse ålagts att å sammanträde afgifva förvaltningsredogörelse,
och att revisorernas utlåtande öfver styrelsens för ideell förening
förvaltning ej behöfver vara skriftligen affattadt.

Utöfver hvad sålunda anförts torde endast i följande fall de olikheter,
som förefinnas mellan å ena sidan förslaget till lag om föreningar
och å andi''a sidan aktiebolagskommitténs förslag till lag om föreningar
för ekonomisk verksamhet och det till högsta domstolen remitterade
förslaget till lag om föreningar för annan än ekonomisk verksamhet,
erfordra ett särskildt omnämnande.

Bestämmelsen i 49 § af förslaget till lag om föreningar, att om
ekonomisk förenings verksamhet befinnes strida mot lag eller författning
eller vara uppenbart osedlig, rätten äger på ansökan af allmänt ombud
förklara föreningen skyldig att träda i likvidation, saknar motsvarighet
såväl i gällande föreningslag som i aktiebolagskommitténs förslag och
leder sitt ursprung från 26 § i föreningskommitténs förslag, hvilken
paragraf oförändrad influtit i det till högsta domstolen remitterade förslaget.
Mot denna paragraf gjordes inom högsta domstolen åtskilliga
anmärkningar oeh hafva dessa föranledt att åt ifrågavarande bestämmelse
gifvits den affattning förutnämnda 49 § utvisar. Att bestämmelsen
förklarats skola gälla icke blott ideella föreningar utan ock ekonomiska
föreningar har sin grund däri, att sådan verksamhet, som ansetts böra
föranleda tvångsupplösning för ideella föreningar, lika väl kan utöfvas af

105

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ekonomiska föreningar, och att det icke finnes någon rimlig anledning
att i förevarande afseende vara strängare mot de förra än mot de senare.

I sammanhang med införande af nyssberörda stadgande bland de
för ekonomiska föreningar gällande bestämmelserna bar i förslagets
100 § registreringsmyndigbeten berättigats att — på sätt, i anledning af
hvad högsta domstolens flesta ledamöter hemställt, stadgats i fråga om
ideella föreningar, — vägra registrering af ekonomisk förening, om föreningens
stadgar åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet
eller eljest strida mot lag eller författning, bvarjämte sökanden berättigats
att vid domstol påkalla pröfning af registreringsmyndighetens beslut att
på sådan grund vägra registrering af föreningen.

I det till högsta domstolen remitterade förslaget till lag om föreningar
för annan än ekonomisk verksamhet fanns upptaget ett stadgande
af innehåll, att om förening utöfvade politisk verksamhet inom
främmande stat, Konungen ägde förklara föreningen upplöst. Högsta
domstolens flesta ledamöter hafva mot detta stadgade anmärkt, att det
borde i lagen utsättas, att Konungen endast för det fall, att föreningens
verksamhet vore af beskaffenhet att däraf kunde uppstå misshällighet
med främmande stat, ägde upplösa föreningen, samt att, då fara i
nämnda hänseende kunde uppkomma, Konungens upplösningsrätt icke
borde begränsas till det fall, då föreningen utöfvade verksamhet inom
främmande stat. Med hänsyn till de betänkligheter, som kunna anföras
mot ett stadgande med det af högsta domstolens flesta ledamöter förordade
innehållet, enligt hvilket Konungen skulle äga rätt att upplösa en
förening därför, att den utöfvade viss politisk verksamhet här i landet,
och då i allt fall intet lagligt hinder finnes för föreningsmedlemmarna
att efter föreningens upplösning fortsätta sin verksamhet, därest denna
ej enligt lag är straffbar, samt en upplösning, hvilken ej medför den
åsyftade verkan — undertryckande af den för främmande stat misshagliga
verksamheten —, snarare är ägnad att framkalla än förhindra misshällighet
med den främmande staten, har jag ansett mig icke böra i
förslaget till lag om föreningar upptaga något stadgande om rätt för
Konungen att af hänsyn till främmande stat upplösa en förening.

I förslaget till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.
4 § strafflagen hafva de ändringar vidtagits, hvarom högsta domstolens
flesta ledamöter hemställt.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken
har undergått den ändring, att i första styckets andra punkt

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft. 14

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

hänvisning lämnats därom, att särskildt stadgande finnes meddeladt för
det fall, att någon vill kära till medlemmarna i förening, som icke registrerats,
hvarförutom, då jämväl i gällande lag angående solidariska bankbolag
den 18 september 1903 finnes särskildt stadgadt, huru stämning
skall delgifvas, där styrelsen för sådant bolag vill kära till bolaget, den
i första styckets andra punkt nu förefintliga hänvisningen med anledning
af sagda förhållande fullständigats.

Det till högsta domstolen remitterade och utan anmärkning lämnade
förslaget till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om
tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars 1862 har ändrats
till öfvereusstämmelse med aktiebolagskommitténs förslag, dock med
bibehållande af den enligt det remitterade förslaget i paragrafens nuvarande
ordalydelse gjorda ändringen af uttrycket »registrerad förening
för ekonomisk verksamhet» till endast »registrerad förening».

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom
den 4 maj 1906, hvilket förslag af högsta domstolen lämnats utan anmärkning,
har icke i anledning af den gjorda omarbetningen af de föreslagna
föreningslagarna eller af annan orsak tarfvat någon ändring.»

Departementschefen hemställde härefter i underdånighet, att Kungl.
Maj:t behagade för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämta
lagrådets utlåtande öfver

dels de af aktiebolagskommittén utarbetade, i dess betänkande
upptagna förslagen till
lag om aktiebolag;

lag om vissa ändringar i lagen om handelsbolag och enkla bolag den
28 juni 1895;

lag angående förbud i vissa fall för aktiebolag att förvärfva fast
egendom eller idka grufdrift jämte det till sistnämnda lagförslag hörande
alternativa förslaget till lydelse af 6, 26, 28, 50, 89, 90, 91, 126 och
128 §§ äfvensom af öfverskriften till 50 § i förslaget till lag om aktiebolag,

och dels följande såsom bilagor till detta protokoll fogade, inom
justitiedepartementet utarbetade förslag till
lag om föreningar;

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen:

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken;

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862; samt

lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall
för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder lämna bifall.

Ur protokollet
Erik Öländer.

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag

om föreningar.

Inledande bestämmelser.

1 §‘

Förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
genom att

anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna eller

afsätta alster af medlemmarnas verksamhet eller

bereda bostäder åt medlemmarna eller

anskaffa lån åt medlemmarna eller

idka annan ekonomisk verksamhet

må kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad
såsom ekonomisk förening.

Hvad nu är stadgadt skall ock gälla om förening, som genom
idkande af handel eller annan rörelse, hvarmed följer skyldighet att
föra handelsbocker, vill vinna annat ändamål än främjande af medlemmarnas
ekonomiska intressen.

2 §•

Förening, som fullföljer ett réligiöst, välgörande, politiskt, socialt,
vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande af
yrkes angelägenheter eller eljest har annat ändamål än att genom ekonomisk
verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen, må med
det undantag, som framgår af 1 § 2 mom., kunna i enlighet med hvad
i denna lag sägs varda registrerad såsom ideell förening.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

109

3 §•

Ekonomisk förening, som idkar handel eller annan rörelse, hvarmed
följer skyldighet att föra handelsböcker, må allenast mot kontant
betalning försälja till andra än medlemmar i föreningen. Hvad sålunda
stadgats äge dock ej tillämpning i fråga om förening, som hufvudsakligen
afsätter alster af medlemmarnas verksamhet.

Ekonomisk förening för anskaffande af lån må icke utsträcka sin
verksamhet till andra än medlemmar i föreningen.

Ideell förening får icke idka handel eller annan rörelse, hvarmed
följer skyldighet att föra handelsböcker, eller för främjande af medlemmarnas
ekonomiska intressen eljest idka ekonomisk verksamhet.

4§-

Innan förening blifvit registrerad, kan den ej förvärfva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara.

Handla ledamöter af förenings styrelse eller andra å föreningens
vägnar, innan den blifvit registrerad, svare för däraf uppkommande förbindelse
såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

Vill någon kära till medlemmarna i förening, innan den registrerats,
varde stämningen delgifven föreningens styrelse eller, där styrelsen
består af flere ledamöter, någon af dem; och äge styrelsen utan särskildt
uppdrag att i rättegången föra föreningsmedlemmarnas talan. Hvad
sålunda är stadgadt om delgifvande af stämning skall äga tillämpning
jämväl, då annat meddelande skall delgifvas medlemmarna i föreningen.

I. Om ekonomiska föreningar.

Om förenings bildande.

5 §•

Förening, som vill vinna registrering såsom ekonomisk förening,
skall bestå af minst fem medlemmar samt i enlighet med denna lag
hafva antagit stadgar och utsett styrelse.

Ej må den omständigheten, att föreningens medlemmar, uteslutande
eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller andra
samfälligheter, vara hinder mot föreningens registrering.

6 §.

Ansökning om föreningens registrering skall göras af dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas

110

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller
gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) två af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkta exemplar af föreningens
stadgar äfvensom på enahanda sätt styrkt förteckning å föreningens
medlemmar;

2) på enahanda sätt, som under 1) sägs, till riktigheten styrkt
afskrift af protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvisande,
att stadgarna blifvit antagna och styrelse utsedd.

7 §•

Vid föreningens bildande skola medlemmarna bestämma, huruvida
allenast föreningens tillgångar, förfallna men ej guldna insatser och
andra afgifter inräknade, skola häfta för dess förbindelser, eller medlemmarna
åtaga sig till visst belopp begränsad personlig ansvarighet
för föreningens förbindelser.

8 §.

Föreningens stadgar skola angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) den insats, med hvilken hvarje medlem skall deltaga i föreningen,
huru insatserna skola göras, samt huruvida medlem må deltaga
i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5) huru för föreningens förbindelser skall ansvaras;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess
beslutförhet;

7) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) huruvida räkenskapsafslutning skall ske för år eller oftare samt
tiden därför.

111

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

9 §•

Ekonomisk förenings firma skall innehålla orden »ekonomisk förening»
samt, där medlemmarna ej åtaga sig personlig ansvarighet, orden
»utan personlig ansvarighet», och där medlemmarna åtaga sig till visst
belopp begränsad personlig ansvarighet, orden »med begränsad personlig
ansvarighet». Ej må firman innehålla personnamn eller ordet »bolag».

Ny firma skall tydligt skilja sig från andra, hos samma myndighet
förut i laga ordning registrerade, ännu bestående firmor.

Angående förbud för förening, som är att anse såsom penninginrättning,
att i sin firma använda ordet bank, är särskildt stadgadt.

Om förteckning öfver föreningsmedlemmarna.

10 §.

Öfver ekonomisk förenings medlemmar skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning. Styrelsen åligge att hålla förteckningen tillgänglig
för en hvar, som vill taga kännedom om densamma.

Om medlems intagande i och afgång ur förening.

11 §•

Nya medlemmar må när som helst, efter ansökning, kunna intagas
i ekonomisk förening. Ansökningen, som skall vara försedd med
sökandens egenhändiga, bevittnade underskrift, pröfvas af styrelsen, där
ej annorlunda är bestämdt i stadgarna.

is §.

Medlem äge att, efter uppsägning, som skall vara försedd med
hans egenhändiga, bevittnade underskrift, utträda ur föreningen; dock
må i stadgarna kunna föreskrifvas, att uppsägning ej får ske förrän
efter viss tid, högst två år, från inträdet i föreningen.

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
13 §.

Medlem må kunna, där han genom laga kraft ägande dom förklarats
förlustig medborgerligt förtroende eller blifvit ställd under framtiden
för brott, som kan medföra sådan påföljd, så ock eljest på grund,
som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas ur föreningen.

14 §.

Afliden medlems make eller arfvinge vare ej berättigad att i den
aflidnes ställe inträda såsom medlem i föreningen, där ej annorlunda
finnes bestämdt i stadgarna.

15 §.

Afgång ur föreningen skall anses äga rum vid den tid för räkenskapsafslutning,
som infaller näst efter en månad, sedan medlemmen
uppsagt sig till utträde, uteslutits eller aflidit, eller annan omständighet,
som föranledt afgången, inträffat.

Medlem, som blifvit, efter ty i 13 § sägs, ur föreningen utesluten,
vare genast förlustig rättigheten att deltaga i öfverläggningar och beslut
om föreningens angelägenheter.

16 §.

Då medlem afgått, äge han eller hans rättsinnehafvare utfå ej
mindre, sex månader från afgången, den inbetalda insatsen, i den mån
föreningens behållna tillgångar, enligt den vid tiden för afgången uppgjorda
räkenskapsafslutning, därtill förslå utan anlitande af reservfond
eller förnärmande af öfriga medlemmars lika rätt, än ock, i samma
ordning som öfriga medlemmarna, hvad på den afgångne belöper af
beslutad vinstutdelning. Träder föreningen i likvidation inom sex
månader från det medlem afgått, eller varder inom samma tid konkursansökning
af föreningen till rätten eller domaren ingifven eller i anledning
af borgenärers ansökning om konkurs offentlig stämning utfärdad,
skall dock den afgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i 62
och 63 §§ om skifte af förenings tillgångar gifna föreskrifter.

Innehålla förenings stadgar inskränkning i afgående medlems rätt,
hvarom nu är sagdt, lände den till efterrättelse.

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

17 §•

Afträdes föreningens egendom till konkurs, som börjar inom ett
år från det medlem afgick, vare den afgångne pliktig, såvidt föreningens
borgenärers rätt rörer, att återbära hvad han utfått af sin insats.

18 §.

Har någon genom annat fång än arf eller giftorätt förvärfvat
medlems andel i föreningen, och vill han ej inträda i föreningen, eller
vägras honom inträde, då han begär sådant, äge samma rätt till uppsägning
som medlem; och gälle, där uppsägning sker, om hans rätt att
utfå insats och vinst, så ock om hans skyldighet att i visst fäll återbära
insatsen hvad i 16 och 17 §§ finnes stadgadt angående afgången
medlem.

Om vinstutdelning.

19 §.

Under ekonomisk förenings bestånd må ej vinstutdelning göras i
vidsträcktare mån, *än att återstående tillgångarna, enligt föreningens
behörigen granskade räkenskaper, öfverskjuta skulderna med minst det
belopp, som motsvarar insatserna, i den mån de redan inbetalts eller äro
till betalning förfallna, jämte reservfond.

Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid med hvad
ofvan stadgats eller med bestämmelse i föreningens stadgar, vare de,
som uppburit sådan utdelning, skyldige att återbära densamma; och
ansvare därjämte de, som deltagit i beslutet, en för alla och alla för en,
för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

Om styrelse och firmateckning.

20 §.

För ekonomisk förening skall finnas en styrelse, bestående af en
eller flere ledamöter. Består styrelsen af endast en ledamot, har han
att fullgöra hvad enligt denna lag åligger styrelsens ordförande.

Bih. till Piksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft.

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt, förvalta
föreningens angelägenheter, så ock företräda föreningen.

Styrelsen väljes å sammanträde; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att en eller flere ledamöter af styrelsen skola på annat
sätt utses.

Styrelseledamot skall vara medlem i föreningen; dock må, där bolag
eller annan samfällighet är medlem i föreningen, ledamot af den samfällighets
styrelse eller, om sådan styrelse ej finnes, delägare i samfälligheten
vara ledamot af föreningens styrelse.

Ledamot af styrelsen skall vara här i riket bosatt svensk undersåte.

Styrelseledamot må ej utses för längre tid än två år. Styrelseledamot
må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej gått
till ända, kunna genom beslut af den, som utsett honom, skiljas från
uppdraget.

Afgår å sammanträde vald styrelseledamot, innan den tid, för
hvilken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligge
öfriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val af ny ledamot.
Utan hinder af hvad nu stadgats må dock, där föreningens stadgar
sådant medgifva, med valet kunna anstå till nästa ordinarie sammanträde,
så framt styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen af styrelsens
ordförande anmälas för registrering.

21 §.

Styrelsens rätt att företräda föreningen innebär befogenhet för
styrelsen att själf eller genom ombud ej mindre i förhållande till tredje
man handla å föreningens vägnar än äfven inför domstolar och andra
myndigheter föra dess talan.

22 §.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är stridande mot föreningens; och må han förty ej
deltaga i beslut om ingående af aftal mellan honom och föreningen eller
om afslutande af annat aftal, så framt han däraf annorledes än såsom
medlem i föreningen kan vänta synnerlig nytta eller skada.

115

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 83.

23 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörande af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som meddelas af föreningen och
ej strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

24 §.

Styrelsen må ej föryttra eller upplåta nyttjanderätt till all föreningens
egendom eller den väsentligaste delen däraf, med mindre bemyndigande
därtill gifvits å sammanträde. Ej heller må styrelsen utan
sådant bemyndigande bestämma löneförmåner åt tjänsteman i föreningen,
där denne tillika är styrelseledamot.

25 §.

Af föreningen gjord inskränkning i styrelsens rätt att företräda
föreningen vare utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom
om inskränkningen.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

26 §.

Styrelsens rätt att företräda föreningen utöfvas genom styrelsens
alla ledamöter gemensamt eller, där styrelsen är beslutför med visst
mindre antal, genom detta antal ledamöter gemensamt.

27 §.

Föreningen, så ock styrelsen, där ej annat blifvit af föreningen
bestämdt, äge bemyndiga en eller flere bland styrelsens ledamöter att
teckna föreningens firma. Äfven annan än styrelseledamot kan af föreningen
eller med dess tillstånd af styrelsen bemyndigas att teckna firman.
Vid meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas, att
denna rätt får utöfvas endast af flere gemensamt.

Rätt att teckna föreningens firma innebär befogenhet att företräda
föreningen på sätt i 21 § sägs.

Hvad i denna lag är föreskrifvet i fråga om inskränkning i
styrelsens befogenhet att företräda föreningen äge motsvarande tilllämpning
i afseende å den befogenhet därtill, som tillkommer dem,

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

hvilka, enligt livad ofvan i denna paragraf sägs, bemyndigats att teckna
firman.

Ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma skall ofördröjligen
af styrelsens ordförande anmälas för registrering.

28 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för ekonomisk förening, bör undertecknas
med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna
firman, äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och fram
går ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar, svare
de, som underskrifvit handlingen, för hvad genom densamma må hafva
slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

29 §.

Hvad om delgifning af stämning å förening är stadgadt i 11 kapitlet
15 § rättegångsbalken skall äga tillämpning jämväl, då annat
meddelande skall delgifvas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, delgifve stämningen föreningens
revisor eller, där flere revisorer äro utsedda, någon af dem; och åligge
det den, som af stämningen erhållit del, att ofördröjligen kalla föreningens
inedlemmar till sammanträde för val af ombud att i den tvist
föra föreningens talan.

30 §.

Styrelsen skall å sammanträde afgifva förvaltningsredogörelse.

31 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller föreningens
stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet förorsaka
skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

32 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 83.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan
verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

33 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
af en eller flere revisorer.

Revisorerna väljas å sammanträde; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att en eller flere revisorer skola på annat sätt utses att jämte
de å sammanträde valda deltaga i granskningen.

Till revisor må ej utses deri, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

Revisor må ej utses för längre tid än två år. Revisor må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända, kunna genom
beslut af den, som utsett honom, skiljas från uppdraget.

Afgår å sammanträde vald revisor, innan den tid, för hvilken han
blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligge det styrelsen
att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.

34 §.

Förening äge, efter därom å sammanträde fattadt beslut, att hos
öfverexekutor i orten påkalla utseende af en revisor att jämte öfriga
revisorer deltaga i granskningen af styrelsens förvaltning och föreningens
räkenskaper för pågående räkenskapsperiod. Har förslag att hos öfverexekutor
begära utsende af revisor ej antagits å sammanträde, men en
minoritet, utgörande minst en tiondedel af samtlige föreningsmedlemmar,
röstat för förslaget, vare till minoriteten hörande medlemmar, uppgående
till nämnda antal, berättigade att hos öfverexekutor påkalla utseende
af revisor.

Finnes för granskning af förvaltningen och räkenskaperna under
en räkenskapsperiod revisor af öfverexekutor utsedd, må ej för den
räkenskapsperiod vidare utseende af revisor hos öfverexekutor påkallas.

Hvad i 33 § 3 mom. och 4 mom. 2 punkten är stadgadt gälle

118

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 83.

ock om revisor, som utses af öfverexekutor; och vare sådan revisor
berättigad att af föreningen erhålla skäligt afvode.

35 §.

Revisor skall af styrelsen beredas tillfälle att när som helst inventera
föreningens kassa och öfriga tillgångar samt granska föreningens
alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af revisor begärd
upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Revisorerna skola å sammanträde afgifva utlåtande öfver granskningen.

36 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i
förvaltningsredogörelse meddelad uppgift, eller vid fullgörandet af sitt
uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till
last, föreningen ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla
och alla för en.

Om föreningssammanträde.

37 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter utöfvas å sammanträde. Här äge hvarje medlem, som
anmäler sig till deltagande i förhandlingarna, rösträtt. I stadgarna må
dock kunna bestämmas, att rösträtt ej må utöfvas af den, som ej fullgjort
hvad honom såsom medlem åligger.

Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för
annan deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är stridande
mot föreningens; och må förty ej någon deltaga i beslut om ingående
af aftal mellan honom och föreningen eller om afslutande af annat aftal,
så framt han däraf annorledes än såsom medlem i föreningen kan vänta

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

119

synnerlig nytta eller skada; ej heller må ledamot af styrelsen deltaga i
beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig,
eller i val af revisor.

Öfver beslut, som å sammanträde fattas, skall genom styrelsens
försorg föras protokoll. Senast två veckor efter sammanträdet skall
protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

38 §.

Jämte hvad i 37, 45 och 46 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut å sammanträde galle, där ej annorlunda finnes
bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan
medlem;

att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än
en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

39 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar
till extra sammanträde.

Sådant sammanträde må ock utlysas af revisorerna, när de finna
omständigheterna det påfordra. Åro ej samtlige revisorer ense om sammanträdes
utlysande, galle den mening, hvarom de fleste förena sig,
eller vid lika röstetal deras mening, som anse extra sammanträde ej
böra hållas.

Extra sammanträde skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet
ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af samtlige föreningsmedlemmarna
eller det mindre antal, som må vara bestämdt i stadgarna.

40 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla föreningens
medlemmar till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

veckor efter påfordran, hvarom i 89 § 3 mom. är sagdt, utlyst sammanträde
att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven kallelsetid
kan ske, har magistrat eller kronofogde i orten att på anmälan af
föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

41 §.

A det sammanträde, där styrelsen afgifver förvaltningsredogörelse,
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid redogörelsen
omfattar företagas till afgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till afgörande
vid nytt sammanträde.

Om talan mot styrelse och revisorer.

42 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid förvaltningsredogörelsen
omfattar ej anställd inom ett år från det redogörelsen afgafs
å sammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit styrelsen
beviljad.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna af föreningen mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten
uttryckligen förklarats skola afse äfven den handling.

43 §.

Talan mot revisorer enligt 36 § må ej anställas, sedan två år
förflutit från det revisorernas utlåtande afgafs å sammanträde, utan så
är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

44 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, som börjar inom två år
från det förvaltningsredogörelsen afgafs å sammanträde, äge konkursboet,
ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa klander å förvaltningen
för den tid redogörelsen afser. Inträffar konkurs inom två
år från det revisorernas utlåtande afgafs å sammanträde, stånde kon -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

121

kursboet öppet att mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i
36 §. Talan, som grundas därpå, att föreningens verksamhet utöfvats
i strid med hvad i 3 § stadgas, eller på brottslig handling, är dock ej
bunden vid dessa villkor beträffande tiden för konkursens inträffande.

År rätt att anställa talan, som ofvan sägs, beroende däraf, att
konkurs börjar inom viss tid, skall den talan anhängiggöras inom en
månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af
föreningen, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom
utgången af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring af förenings stadgar och vissa andra fall, då särskild
röstpluralitet å sammanträde erfordras.

45 §.

Beslut, hvarigenom medlemmarnas ansvarighet för föreningens
förbindelser skärpes, vare ej giltigt, med mindre samtlige medlemmarna
förenat sig därom.

Beslut afseende ändring af stadgarna i fråga om föremålet för
föreningens verksamhet, om medlems rättighet att efter uppsägning
utträda ur föreningen, om grunderna för medlems uteslutande ur föreningen,
om grunderna för utöfvande af rösträtt och för fattande af
beslut å sammanträde eller om användande af årsvinst eller föreningens
behållna tillgångar vid dess upplösning, så ock beslut om sådan ändring
af stadgarna, att däri intages förbehåll enligt 118 § om tvisters hänskjutande
till skiljemän, eller att afgående medlems rätt, hvarom i
16 § är sagdt, inskränkes, vare ej giltigt, med mindre samtlige medlemmarna
förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra
följande sammanträden, däraf minst ett ordinarie, och å det sammanträde,
som sist hålles, biträdts ,af samtlige röstande.

Beslut om annan ändring af stadgarna vare ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande sammanträden, däraf minst ett ordinarie, och å
det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af
de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft. 16

122

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

46 §.

I fråga om giltighet af beslut om föreningens trädande i likvidation
i andra fall än i 51 § sägs eller om föryttring af all föreningens
egendom eller den väsentligaste delen däraf eller om upplåtelse af
nyttjanderätt därtill vare lag, som i 45 § 3 och 4 mom. sägs.

47 §.

Beslut om ändring af stadgarna skall af styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering. Vid anmälan fogas, i två
exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som
förts i ärendet.

Beslut, som innefattar lindring af den medlemmarna enligt stadgarna
åliggande skyldighet att i föreningen göra insats eller inskränkning
i den personliga ansvarighet för föreningens förbindelser de enligt
stadgarna åtagit sig, må ej gå i verkställighet förr än ett år förflutit
från det beslutet registrerades.

Om klander af beslut å sammanträde.

48 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att
beslut, som fattats å sammanträde, icke tillkommit i behörig ordning
eller eljest strider mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar,
äge därå tala genom stämning å föreningen inom två månader från
beslutets dag. Försummas det, vare rätt till klagan öfver beslutet
förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag, som i 29 §
2 mom. sägs.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där
klandrade beslutet är af beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för
registrering.

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Domstols utslag, hvarigenom beslut å sammanträde upphäfts eller
ändrats, galle jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

49 §.

Finnes ekonomisk förenings verksamhet strida mot lag eller författning
eller vara uppenbart osedlig, äge rätten, på ansökning af ombud,
som justitiekanslern eller Konungens befallningshafvande förordnar att
sådan talan utföra, förklara föreningen skyldig att träda i likvidation;
och förordne rätten i sådant fall en eller flere likvidatorer att verkställa
likvidationen.

Hvad sålunda är föreskrifvet gälle ej i det fall, att i strid med stadgandet
i 3 § 1 mom. försäljning ägt rum annorledes än mot kontant betalning.

50 §.

Saknar föreningen till registret anmäld, behörig styrelse, äge föreningsmedlem
eller borgenär bos rätten eller domaren göra ansökning,
att föreningen må förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse
om ansökningen med uppgift om tiden, när densamma kommer att
pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren utfärdas och minst tre
månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna, så ock i
tidning inom orten. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas, förordna
en eller flere syssloman att emellertid taga bolagets egendom under
vård och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på utsatta tiden, att
anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten, att föreningen skall träda
i likvidation, och förordne en eller flere likvidatorer att verkställa
densamma.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

51 §.

Föreningen skall ock träda i likvidation,

1) då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem och tillräckligt
antal medlemmar ej inträdt inom tre månader;

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

52 §. ''

Har i enlighet med 46 § beslutats, att föreningen skall träda i
likvidation, eller skall eljest af annan anledning än i 49 eller 50 §
sägs likvidation verkställas, varde å sammanträde en eller flere likvidatorer
valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må kunna bestämmas, att en eller flere likvidatorer
skola på annat sätt utses att jämte de å sammanträde valda deltaga
i likvidationen.

53 §.

Utser föreningen ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelsen i 51 § under 1) påkallar likvidation, svare
de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

54 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 51 §
påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,
enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att föreningen trädt i likvidation,
förklare rätten, på ansökan af föreningsmedlem eller styrelseledamot
och efter föreningens hörande, att föreflingen skall träda i likvidation;
och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en
månad, utse en eller flere likvidatorer vid äfventyr, att förordnande i
sådant hänseende eljest meddelas af rätten.

55 §.

Finnes förening, som enligt anmälan till registret trädt i likvidation,
sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, äge
föreningsmedlem eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning
om utseende af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 50 § är stadgadt
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

125

56 §.

Likvidator skall vara kär i riket bosatt svensk undersåte.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst kunna återkallas af den, som
meddelat uppdraget.

Afgår å sammanträde vald likvidator, innan han fullgjort sitt
uppdrag, och finnes ej suppleant, åligge öfriga likvidatorer att ofördröjligen
föranstalta om val af ny likvidator.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att
föreningen trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvarför
sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

58 §.

Då likvidatorer utsetts, skall styrelsen ofördröjligen å sammanträde,
som det åligger likvidatorerna att utlysa, göra redo för sin förvaltning
under den tid, för hvilken ej förut förvaltningsredogörelse
afgifvits å sammanträde.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper under ofvannämnda
tid skola granskas af revisorerna, hvilka det åligger att däröfver
afgifva utlåtande å sammanträde, och skall å det sammanträde
till afgörande företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga
samt om talan å styrelsens förvaltning äge hvad i 41, 42 och 44 §§
finnes stadgadt motsvarande tillämpning.

126

, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

59 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

Så snart utan uppenbar skada kan ske, skall föreningens egendom
förvandlas i penningar. Där ej föreningen förklarats skyldig att
träda i likvidation på grund, som i 49 § omförmäles, må dock föreningens
verksamhet kunna fortsättas i den mån det är nödvändigt för
en ändamålsenlig afveckling af föreningens affärer.

60 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskildt, af föreningen erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å
offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 49 § må ej
heller lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af dem
försäljas på annat sätt, än nu är sagdt, och äge likvidatorerna ej, innan
beslutet att föreningen skall träda i likvidation vunnit laga kraft, utan
dylikt bemyndigande försälja någon föreningens egendom, där ej sådant
är af nöden för betalande af förfallen gäld.

Eljest skall om likvidatorers befogenhet att företräda förening
och om deras rättigheter i öfrigt, så ock om deras skyldigheter gälla i
tillämpliga delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot är stadgadt;
dock att hvad i 23 § är stadgadt ej skall äga tillämpning å likvidatorer,
som förordnats enligt 49 §.

61 §.

Under likvidation skall föreningens firma tecknas med tillägg af
orden »i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 28 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande
af handling, som under föreningens bestånd å dess vägnar
utfärdas, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande
tillämpning under föreningens likvidation.

62 §.

Innan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald eller erforderliga medel därtill afsätta, må

127

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

föreningens tillgångar ej skiftas mellan medlemmarna. Sker det, vare
i händelse af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser medlem
skyldig att återbära hvad han bekommit.

63 §.

Finnas, sedan föreningens alla å den i årsstämningen utsatta
inställelsedag anmälda eller eljest kända skulder blifvit guldna eller
erforderliga medel därtill afsätta, tillgångar, de där enligt stadgarnas
bestämmelse kunna fördelas bland dem, som vid föreningens trädande
i likvidation voro medlemmar af föreningen, äge medlemmarna återbekomma
en hvar sin insats eller, om tillgångarna ej därtill förslå,
hvad på insatsen belöper. Uppstår öfverskott, skall det fördelas efter
hufvudtalet, där ej annan grund finnes bestämd i stadgarna, eller
öfverskottet enligt stadgarna skall användas för annat ändamål.

64 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å sammanträde afgifva redovisning för sin förvaltning.

65 §.

Åtnöjes medlem ej med likvidatorernas redovisning, skall han
genom stämning anhängiggöra sin talan bos domstol inom ett år från
den dag, då redovisuingen afgafs å sammanträde. Försummas det,
hafve han förlorat sin talan.

66 §.

Då likvidatorerna å sammanträde afgifvit redovisning för sin förvaltning,
anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna ofördröjligen
göra anmälan därom för registrering.

Vid anmälan skall fogas bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

67 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, skall xmderrättelse om
den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom
rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär
af styrelsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 50 § eller
likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må
dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,
som förordnats enligt nämnda paragraf, äfvensom väljas nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

68 §.

Finnes efter konkursens afslutande öfverskott för föreningen, skall
likvidation verkställas i enlighet med bestämmelserna i 52, 55—57
och 59—66 §§. Har ej inom en månad efter konkursens afslutande
till registret anmälts, att föreningen trädt i likvidation, vare lag, som
i 54 § sägs.

Finnes ej öfverskott, anses föreningen upplöst, då konkursen
afslutats. Det åligger dem, som under konkursen företrädt föreningen
såsom konkursgäldenär, att om föreningens sålunda skedda upplösning
ofördröjligen göra anmälan till registret.

Bestämmelser afseende allenast ekonomiska föreningar med
personligen ansvariga medlemmar.

69 §.

År i ekonomisk förenings stadgar bestämdt, att medlemmarna åtaga
sig till visst belopp begränsad nersonlig ansvarighet för föreningens förbindelser,
skola stadgarna, då de för registrering ingifvas, vara försedda med
samtlige medlemmarnas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

70 §.

Ej må i stadgarna meddelas sådan föreskrift, hvarom i 12 §:
förmäles.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

129

u §•

Om medlems inträde i föreningen eller afgång därur skall styrrelsen
ofördröjligen göra anmälan för registrering.

Vid anmälan om inträde eller om afgång på grund af uppsägning
skola fogas bägge exemplaren af den om inträdet eller afgången gjorda
framställning; det ena exemplaret skall, försedt med bevis om registreringen,
återställas till styrelsen. Vid anmälan om inträde skall ock
fogas styrkt afskrift af protokoll rörande beslut, hvarigenom inträdesansökning
bifallits.

År afgången föranledd af medlems död eller af hans uteslutande
ur föreningen, efter ty i 13 § sägs, skall anmälan vara åtföljd, i förra
fallet, af vederbörlig dödsattest och, i det senare, af styrkt afskrift af
protokoll rörande det beslut, som fattats angående medlemmens uteslutande.
Skedde afgången på grund af annat förhållande, skall vid
anmälan fogas handling, hvarigenom förhållandet styrkes.

Anmälan, hvarom nu är sagdt, må kunna göras af inträdande
eller afgående medlem eller hans rättsinnehafvare.

72 §.

Inom utgången af jannan månad hvarje år skall styrelsen till
registreringsmyndigheten ingifva med styrelseledamöternas egenhändiga
namnunderskrifter styrkt, i bokstafsföljd ordnad förteckning å dem, som
vid årets början voro medlemmar af föreningen.

73 §.

Inträdande medlem svare för alla förbindelser, hvari föreningen
vid tiden för inträdet häftar.

Afgår medlem, svare han ej för föreningens därefter uppkommande
förbindelser, där den, med hvilken afhandlats, ägde vetskap om
afgången.

74 §.

Medlems ansvarighet må göras gällande endast i den mån vid
konkurs föreningens tillgångar ej förslå till gäldande af dess skulder
samt allenast i den ordning, som i 75 och 76 §§ sägs.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Höft.

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

75 §.

Å det sammanträde i föreningens konkurs, då förslag till sista
utdelningen af föreningens tillgångar framläggas, skall, där brist för
borgenärerna uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag
till uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet
räcker, af det för bristens täckande erforderliga belopp, ökadt med
högst en fjärdedel.

Öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens försorg
hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som
angående klander af utdelningsförslag finnes stadgad i konkurslagen.
Sådan talan må anställas jämväl af föreningsmedlem.

76 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af
första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligge det sysslomännen i
konkursen att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för
kungörande af meddelanden åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade
beloppen.

Infordradt belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas af
sysslomännen; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika
gällande som domstols laga kraft ägande dom.

År ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och föreningsmedlemmarna
gilladt, må utdelning ej ske, innan tid för klanders anställande
är försutten. Har förslaget öfverklagats, må ej belopp, som
klandret afser, annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom
öfver klandret fallit.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

131

II. Om ideella föreningar.

Om förenings bildande.

77 §.

Förening, som vill vinna registrering såsom ideell förening, skall
i enlighet med denna lag hafva antagit stadgar och ntsett styrelse.

Ej må den omständigheten, att föreningens medlemmar, uteslutande
eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller
andra samfälligheter, vara hinder mot föreningens registrering.

78 §.

I fråga om ansökning om ideell förenings registrering skola de
i 6 § meddelade bestämmelserna lända till efterrättelse; dock att hvad i
4 mom. är föreskrifvet om skyldighet att vid ansökningen foga förteckning
öfver föreningsmedlemmarna ej skall äga tillämpning. Där enligt stadgarna
särskild stadfästelse utgör förutsättning för deras giltighet, skall vid
ansökningen fogas jämväl bevis, att sådan stadfästelse meddelats.

79 §.

Ideell förenings stadgar skola angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) villkoren för inträde i föreningen;

5) afgifterna till föreningen, där sådana skola förekomma, med
särskildt angifvande, huruvida och i hvad mån uttaxering å medlemmarna
skall vara medgifven;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess
beslutförhet;

7) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) tiden för räkenskapsafslutning;

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

10) huruvida och under hvilka villkor medlemmar må påfordra
extra sammanträde;

132

Kungl. Maids Nåd. Proposition N:o 83.

11) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid
före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara
vidtagna;

12) huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, att medlemmarna personligen
ansvara för föreningens förbindelser.

80 §.

Ideell förenings firma skall innehålla orden »ideell förening» och
vara så affattad, att föreningen tydligt skiljer sig från andra kända
föreningar.

Om förteckning öfver föreningsmedlemmarna.

81 §.

öfver ideell förenings medlemmar skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning.

Om medlems afgång ur förening.

82 §.

Medlem äge att, efter skriftlig anmälan hos styrelsen eller dess
ordförande, när som helst utträda ur föreningen.

83 §.

I fråga om medlems uteslutande ur ideell förening skall hvad i
13 § finnes stadgadt äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Mav.ts Nåd. Proposition N:o 83.

133

84 §.

Då medlem utträdt eller uteslutits, äge föreningen ändock rätt till
därförinnan beslutad eller i stadgarna till beloppet bestämd afgift för
löpande året.

Har den, som utträder, särskildt utfäst sig att erlägga afgifter
under viss tid, skall hans ansvarighet för den utfästelse bedömas efter
allmän lag.

Aflider medlem, gälle om föreningens rätt till afgifter hvad nyss
stadgats i afseende å medlem, som utträdt eller uteslutits.

Vid medlems afgång äge han eller hans rättsinnehafvare icke,
med mindre annorlunda är bestämdt i stadgarna, rätt att utfå någon
del af föreningens tillgångar.

Om styrelse och firmateckning.

85 §.

I fråga om ideell förenings styrelse och om teckning af sådan förenings
firma vare lag, som i 20—32 §§ sägs; dock gälle, att för behörighet
att vara styrelseledamot icke erfordras att vara medlem i
föreningen eller eljest ledamot i sådan samfällighets styrelse eller delägare
i sådan samfällighet, som i 20 § 4 mom. sägs; att Konungen äger
för viss förening medgifva undantag från bestämmelsen, att ledamot åt
styrelsen skall vara här i riket bosatt svensk undersåte; att styrelseledamot
må utses för längre tid än två år; och att hvad 20 § 6 mom. innehåller
om rätt att skilja styrelseledamot från uppdraget ej äger tillämpning,
där annorlunda är bestämdt i stadgarna.

Om revision.

86 §.

Bestämmelserna i 33—36 §§ om ekonomisk förenings revision
skola äga motsvarande tillämpning i afseende å ideell förening; dock
må revisor utses för längre tid än två år.

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Om förening ssammanträde.

87 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter utöfvas å sammanträde.

Jämte hvad i 88 och 92 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut å sammanträde gälle, där ej annorlunda finnes
bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger att deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem icke är berättigad att öfverlåta sin rösträtt på annan;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

88 §.

I fråga om föreningsmedlems behörighet att deltaga i afgörande
af fråga å sammanträde med ideell förenings medlemmar, om protokoll
vid sådant sammanträde och om sammankallande af ideell förenings
medlemmar till extra sammanträde skall hvad i 37 § 2 och 3 mom. samt
39 § 1 och 2 mom. finnes stadgadt äga motsvarande tillämpning.

89 §.

Underlåter styrelsen eller den eljest vederbör att i föreskrifven
ordning kalla föreningens medlemmar till sammanträde, då sådant enligt
stadgarna skall hållas, och bestämma ej stadgarna, huru i sådant fall
skall förfaras, har magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan af
föreningsmedlem, ofördröjligen utlysa sammanträde.

90 §.

Angående behandling af fråga om ansvarsfrihets beviljande åt
styrelsen vare lag, som i 41 § finnes i afseende å ekonomisk förening
föreskrifvet.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 83-

135

Om talan mot styrelse och revisorer.

91 §.

I fråga om talan mot ideell förenings styrelse och revisorer skall
hvad i 42—44 §§ är föreskrifvet äga motsvarande tillämpning.

Om ändring af förenings stadgar och vissa andra fall, då särskild röstpluralitet
å sammanträde erfordras.

92 §.

Beslut afseende ändring af ideell förenings stadgar i fråga om föremålet
för föreningens verksamhet, om grunderna för medlems uteslutande
ur föreningen, om afgående medlems eller hans rättsinnehafvares rätt
att utfå någon del af föreningens tillgångar, om grunderna för utöfvande
af rösträtt och för fattande af beslut å sammanträde eller om
förfarande med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning, så
ock beslut om sådan ändring af stadgarna, att däri intages förbehåll
enligt 118 § om tvisters hänskjutande till skiljemän, vare ej giltigt,
med mindre samtlige medlemmarna förenat sig därom eller beslutet
fattats å två på hvarandra följande sammanträden, däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtlige
röstande.

I öfrigt skola i fråga om giltighet af beslut om ändring af ideell
förenings stadgar, om föreningens trädande i likvidation i andra fall, än
då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i stadgarna
föreningen skall upphöra med sin verksamhet, eller om föryttring af all
föreningens egendom eller den väsentligaste delen däraf eller om upplåtelse
af nyttjanderätt därtill äfvensom i fråga om anmälan af beslut
för registrering de i 45 § 3 och 4 mom., 46 § samt 47 § 1 mom. för
ekonomisk förening gifna stadgandena äga motsvarande tillämpning.
Där särskild stadfästelse å ändring af ideell förenings stadgar utgör
förutsättning för dess giltighet, skall vid anmälan för registrering
af beslut om ändringen fogas jämväl bevis, att sådan stadfästelse
meddelats.

136

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 83-

Om klander af beslut å sammanträde.

93 §.

I fråga om klander af beslut å sammanträde med ideell förenings
medlemmar skall hvad i 48 § är stadgadt äga motsvarande tillämpning.

Om likvidation och upplösning.

94 §.

Jämte hvad här nedan i 95 och 96 §§ är stadgadt skola i fråga
om ideell förenings likvidation och upplösning de i 49 § 1 mom.,
50 §, 51 §, 52 §, 54 §, 55 §, 56 § 2 och 3 mom., 57 §, 58 §, 59 §
1 mom., 60 §, 61 § samt 64—66 §§ gifna stadgandena lända till efterrättelse;
dock att hvad 51 och 54 §§ innehålla om skyldighet för ekonomisk
förening att träda i likvidation, då antalet föreningsmedlemmar nedgått
under fem och tillräckligt antal medlemmar ej inom viss tid inträdt, ej
skall äga tillämpning.

95 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk undersåte, där ej
Konungen för särskildt fall medghYer undantag.

96 §.

Föreskrift angående användningen af föreningens tillgångar,
hvarom i 79 § under 12) sägs, må ej gå i verkställighet, innan den i årsstämningen
utsatta inställelsedag är förbi och all veterlig gäld blifvit betald
eller erforderliga medel därtill afsätta. Har i strid med hvad sålunda
stadgats utbetalning af tillgångarna gjorts till föreningsmedlem, vare
denne i händelse af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser
skyldig att återbära hvad han bekommit.

97 §.

Afträdes ideell förenings egendom till konkurs, galle hvad i 67 §
är stadgadt.

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Finnes efter konkursens afslutande öfverskott för föreningen, skall
likvidation verkställas, och skola därvid dels bestämmelserna i 52 §,
55 §, 56 § 2 och 3 inom., 57 §, 59 § 1 mom., 60 §, 61 § och 64—66 §§
äga motsvarande tillämpning, dels ock stadgandena i 95 och 96 §§ lända
till efterrättelse. Där ej inom en månad efter konkursens afslutande
till registret anmälts, att föreningen trädt i likvidation, vare lag, som i
54 § sägs.

Finnes ej öfverskott, skall hvad i 68 § 2 mom. är stadgadt äga
motsvarande tillämpning.

III. Om registrering.

98 §.

Hos Konungens befallningshafvande skola föras särskilda register,
afseende dels ekonomiska föreningar och dels ideella föreningar, för inskrifning
af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för registrering
anmälas, eller hvilkas intagande i registren eljest är eller varder föreskrifvet.

99 §.

Anmälan till föreningsregister skall göras skriftligen.

Aflämnas anmälan genom ombud, eller insändes den med posten,
skall underskriften vara af vittnen styrkt.

Afser anmälan ekonomisk förening, skall den vara åtföljd af stadgade
afgifter för registreringen och dess kungörande.

Då ekonomisk förenings registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot
och suppleant, så ock i öfrigt en hvar, som, ensam eller gemensamt
med annan, är berättigad att teckna föreningens firma, på samma
gång egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt
bihang till detta, så framt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit vald, eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.

100 §.

Ar ej, då anmälan efter 71 § 4 mom. göres, anmälda förhållandet
så styrkt, som för hvarje fäll finnes föreskrifvet, meddele Konungens
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft. 18

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

befallningshafvande styrelsens ledamöter föreläggande, vid vite, att afgifva
förklaring, så ock, när omständigheterna därtill föranleda, att insända
de handlingar, som för ärendets pröfning må vara erforderliga.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen
hålla sökanden till handa eller, om han uppgifvit adress, till
honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om beslutet
med skälen därför.

101 §.

Har registrering af förening vägrats på den grund, att det i stadgarna
angifna föremålet för föreningens verksamhet strider mot lag eller
författning eller är uppenbart osedligt, äge sökanden, där han är missnöjd
med beslutet, att å landet senast vid det lagtima ting, som infaller näst
efter sextio dagar från beslutets dag, och i stad inom sextio dagar från
samma dag genom ansökning hos rätten i den ort, där föreningens
styrelse enligt stadgarna skall hafva sitt säte, påkalla pröfning, huruvida
hinder, som nu är sagdt, möter mot föreningens registrering. Sådan
ansökning skall af rätten eller domaren delgifvas Konungens befallningshafvande,
som förordnar ombud att i målet fora det allmännas talan.
Finner rätten hinder, som ofvan sägs, ej möta mot föreningens registrering,
skall, sedan beslutet härom vunnit laga kraft, Konungens befallningshafvande,
om i öfrigt hinder ej möter, på anmälan af föreningens
styrelse bevilja registrering.

År sökanden missnöjd med annat Konungens befallningshafvandes
beslut, hvarigenom registrering vägrats, äge sökanden att vid talans
förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver
anföra besvär hos Konungen.

102 §.

Beviljas ekonomisk förenings registrering, låte Konungens befallningshafvande
i vederbörande register införa:

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) om och i hvad mån föreningens medlemmar åtaga sig personlig
ansvarighet för föreningens förbindelser;

6) huruvida räkenskapsafslutning skall ske för år eller oftare samt
tiden därför;

7) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon
är berättigad att teckna föreningens firma, dennes fullständiga namn och
hemvist;

8) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan befogenhet
tillkommer;

9) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid före
sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna.

Dessutom skall, om föreningens medlemmar åtaga sig till visst
belopp begränsad personlig ansvarighet för föreningens förbindelser,
förteckning å medlemmarna införas i registret.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om registreringen
och återställas till sökanden.

103 §.

Beviljas ideell förenings registrering, läte Konungens befallningshafvande
i vederbörande register införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon
är berättigad att teckna föreningens firma, dennes fullständiga namn
och hemvist;

6) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan
befogenhet tillkommer.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om registreringen
och återställas till sökanden.

140

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

104 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i vederbörande
register skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas
i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden återställas,
försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrifning i
vederbörande register göras.

Flyttas ekonomisk förenings rörelse från en kommun till en annan,
varde jämväl ny fullständig inskrifning i vederbörande register gjord.

Beslutar ideell förening, att styrelsens säte skall flyttas från ett
län till ett annat, har Konungens befallningshafvande, sedan beslutet
härom registrerats, att afföra föreningen ur registret och, för föreningens
registrering i det senare länet, till Konungens befallningshafvande därstädes
öfversända utdrag af registret med dithörande bilagor.

105 §.

Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar äfvensom ingifna
medlemsförteckningar skola, särskildt för hvarje förening, förvaras
såsom bilagor till vederbörande register.

Hvad i det ekonomiska föreningar afseende registret införes med
undantag af imderrättelse om konkurs, hvarom förmäles i 67 §, skall
genom Konungens befallningshafvandes försorg ofördröjligen kungöras
så väl i allmänna tidningarna som ock i den stads tidning, där Konungens
befallningshafvande har sitt säte, eller, om flera tidningar där utgifvas,
i den af dessa, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

En samling för hela riket af hvad sålunda i allmänna tidningarna
kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till
trycket och förses med register för hvarje år.

106 §.

Närmare föreskrifter om registrens förande, de i 105 § stadgade
kungörelser, afgifter för registrering och för dess kungörande samt
tid och sätt för utgifvande af den i nämnda paragraf omförmälda samling
meddelas af Konungen.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83-

141

107 §.

Menar någon, att en i föreningsregister verkställd inskrifning
länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande
föras vid rådstufvurätten i den stad, där Konungens befallningshafvande
har sitt säte.

108 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i föreningsregister
gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande,
hvarom inskrifning skett-, ändrats eller upphört, skall på begäran af
någondera parten anteckning därom göras i registret. Underrättelse om
sådan anteckning skall, där fråga är om ekonomisk förening, så kungöras
som i 105 § sägs.

Varder, sedan i vederbörande register gjorts anteckning om förenings
konkurs, af öfverrätt förklaradt, att offentlig- stämning ej bort
utfärdas, skall anteckningen på därom gjord ansökning afföras ur registret.

109 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i det ekonomiska
föreningar afseende registret och kungjordt i ortstidningen, skall anses
hafva kommit till tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna
framgår, att han hvarken haft eller bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit
eller bort blifva i registret antecknadt, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva ägt vetskap därom.

Ändring i ett förhållande, hvilket det ideella föreningar afseende
registret utvisar, kan icke med laga verkan åberopas mot annan än den,
som visas hafva ägt vetskap om ändringen.

110 §.

Ofverensstämmer ej förteckning, hvarom förmäles i 72 §, med
inkomna anmälningar om inträde i ekonomisk förening eller afgång
därur, förelägge Konungens befallningshafvande styrelsens ledamöter vid
vite att afgifva förklaring och insända de handlingar, som för åstadkommande
af rättelse kunna vara erforderliga.

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

IY. Ansvarsbestämmelser.

111 §.

Med böter från och med tjugofem till och med fem tusen kronor
straffes

1) styrelseledamot eller likvidator, som mot bättre vetande i förvaltningsredogörelse
eller redovisning rörande föreningens angelägenheter
skriftligen eller muntligen meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen i strid med
bestämmelserna i 19 § 1 mom., 62 § 1 punkten eller 96 § 1 punkten
låter verkställa utbetalning af föreningens tillgångar;

3) revisor, där han i utlåtande, som enligt bestämmelse i denna
lag skall afgifvas å sammanträde, mot bättre vetande skriftligen eller
muntligen lämnar oriktig uppgift rörande föreningens angelägenheter
eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i
förvaltningsredogörelse eller i handling, som af honom granskats.

Hvad ofvan är stadgadt gälle dock ej, där straff å förseelsen är
utsatt i allmänna strafflagen.

112 §.

Hvar, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till
och med ett tusen kronor, där ej straff å förseelsen är utsatt i allmänna
strafflagen.

113 §.

Åsidosättes föreskrift, som i 10 §, 20 § 8 mom., 27 § 4 mom.,
35 § 1 mom., 37 § 3 inom., 47 § 1 mom., 68 § 2 mom., 71 § 1 mom.,

72 § eller 92 § 2 mom. 2 punkten är meddelad,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med

fem hundra kronor.

Samma lag vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt
57 §, 58 § 1 mom. eller 66 § åligger.

Förseelse mot 35 § 1 mom., 37 § 3 mom. eller 58 § 1 mom. må
åtalas allenast af föreningen eller medlem däri.

143

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

114 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till fulla gäldande af böterna eller af vite, hvartill någon på
grund af denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmän strafflag.

Y. Särskilda bestämmelser.

115 §.

Öfverträda föreningsmedlemmar denna lag eller föreningens stadgar,
svare de för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en.

klar ekonomisk förening i strid med stadgandet i 3 § 1 mom.
försålt annorledes än mot kontant betalning, vare den, som förestått
rörelsen, ansvarig för all skada, som uppkommer af den sålunda skedda
försäljningen. Talan om sådant skadestånd må, där föreningens egendom
afträdts till konkurs, af konkursboet anställas utan hinder däraf, att
den, som förestått rörelsen, af föreningen erhållit ansvarsfrihet för sin
förvaltning.

116 §.

Förening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.

117 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan
för registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där föreningens
styrelse har sitt säte.

118 §.

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

som tillkommer skiljeaftal; och galle om påkallande af förbehållets tilllämpning
hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

119 §.

120 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å

1) sparbanker;

2) försäkringsföreningar;

3) föreningar för anskaffande af lån mot säkerhet af inteckning i
fast egendom;

4) af främmande kristna eller mosaiska trosbekännare bildade församlingar,
som äga rätt till offentlig religionsöfning;

5) nationsföreningar eller med dem likställda föreningar vid rikets
universitet eller högskolor eller sammanslutningar af sådana föreningar;

6) föreningar, hvilka fullfölja sådant ändamål, som i 2 § sägs, och
hvilkas stadgar blifvit af Konungen stadfästade, innan denna lag träder
i kraft.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om föreningar
för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskildt stadgadt.

121 §.

Genom denna lag upphäfvas

lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den
28 juni 1895 och

lagarna den 10 juli 1899, den 24 juli 1903, den 30 september
1904 samt den 7 och den 27 april 1906 angående ändring i vissa delar
af lagen den 28 juni 1895.

122 §.

Denna lag skall träda i kraft den — — — — — — — — —

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, bedömas
efter äldre lag.

145

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Har förening med sådant ändamål, som i 1 § 1 mom. sägs, antagit
stadgar och utsett styrelse, innan denna lag trädt i kraft, må föreningen
registreras enligt bestämmelserna i äldre lag, och skola, då sådan förening
blifvit i enlighet med sistnämnda lags bestämmelser upplöst, i fråga om
likvidationen gälla bestämmelserna i samma lag, men i öfrigt skall denna
lag äga tillämpning jämväl å föreningar, som äga bestånd, då lagen
träder i kraft.

De, som enligt äldre lag berättigats teckna förenings firma, skola
anses hafva erhållit sådant bemyndigande, som i 27 § 2 mom. afses.

Bih. till Bik-sd. Prot. 1910

1 Samt. 1 Afd. 61 Häft.

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 22 kap, 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 Kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudman
nens vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller
med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin
eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande
trolöshet emot hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig,
som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra
andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt, är, ledamot
i styrelse för bolag eller förening, så ock annan, som är satt att leda
bolagets eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång; straffes
med böter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

147

23 Kap.

4 §•

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd, och finnes
styrelseledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens
angelägenheter, hafva mot borgenärerna sig förbrutit, som här
ofvan sägs; då skall han straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

Denna lag träder i kraft den — — —

148

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Ar stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å
stiftelse eller annan sådan inrättning, värde stämningen delgifven den,
som äger att företräda samfundet eller inrättningen, eller, där flere, hvar
för sig eller gemensamt, äro därtill behörige, någon af dem. Huru
stämning skall delgifvas, där styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag,
solidariskt bankbolag eller registrerad förening vill kära till bolaget
eller föreningen, eller där någon vill kära till medlemmarna i förening,
innan den registrerats, därom är särskildt stadgadt.

År ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men
finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver samfundets
angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Denna lag träder i kraft den

Kungl, Maj:ts Nåd, Proposition N:o 83.

149

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig
preskription och om årsstämning den 4 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862 skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Då makar varda i äktenskapet skilda,

eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt hvad särskildt
är stadgadt, allmänt kungjordt varit, eller registrerad förening träder i
likvidation eller försättes i konkurs,

eller myndig person varder under förmyndare ställd,

må ock kallelse å okända borgenärer så sökas, som i 9 § sagdt är.

Denna lag träder i kraft den

150

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag till Lag om

ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa
fall för bolag ocli förening'' att förvärfva fast
egendom den I maj 1906.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen angående förbud i vissa fall
för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med bolag afses i denna lag icke enkelt bolag eller bolag, som
drifver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Med förening afses i denna lag förening, hvilken icke drifver
rörelse, som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

151

Utdrag af protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd fredagen den
31 december 1909.

Närvarande:

Justitieråden: QUENSEL,

friherre Marks VON WtTRTEMBERG.
Petrén,

Regeringsrådet Wall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 27 maj 1909. hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas
öfver de inom justitiedepartementet utarbetade förslag till lag om
föreningar, lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 §
strafflagen, lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken,
lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862 samt lag om ändrad lydelse af
8 § i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att
förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits af konstituerade revisionssekreteraren Einar Rergelmer; och
blefvo desamma nu företagna till slutlig behandling.

152

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 83.

Förslaget till lag om föreningar.

Lagrådet yttrade beträffande

2 §.

De ekonomiska föreningarna kännetecknas enligt förslaget däraf,
att de i ändamål att främja medlemmarnes ekonomiska intressen idka
ekonomisk verksamhet. Ideell är en förening, då dessa kännetecken
eller ett att dem saknas. Ideell är således en förening, som idkar
ekonomisk verksamhet, om den därmed har annat ändamål än att
främja medlemmarnes ekonomiska intressen. Blir denna ekonomiska
verksamhet af sådan art, att därmed följer skyldighet att föra handelsböcker,
får den dock icke utöfvas, med mindre föreningen registreras
såsom ekonomisk. Enligt dessa bestämmelser kan med afseende å såväl
ändamålets beskaffenhet som verksamhetens art ett uppdragande af
gränsen mellan den ekonomiska och den ideella föreningen i många
fall blifva vanskligt; och redan vid bildandet af en förening, som
obestridligen har karaktären af ideell, kan blifva förutsedt, att den
snart nog kommer att förändra sin verksamhet så, att sagda gräns
öfverskrides. Med hänsyn härtill och då annans intresse än föreningens
eget icke beröres, om en förening, som i själfva verket är ideell, föredrager
att underkasta sig de strängare bestämmelser, som gälla för de
ekonomiska föreningarna, tillstyrkes sådant tillägg till förslagets inledande
bestämmelser, att förening må, utan hinder däraf, att den ej
är af beskaffenhet, som i 1 § sägs, registreras såsom ekonomisk förening,
där stadgarna i Öfrigt innehålla hvad för sådan förening finnes
föreskrifvet.

Då förslagets bestämmelser —• frånsedt dem, som afse allenast
ekonomiska föreningar med personligen ansvariga medlemmar — i allmänhet
äro gemensamma för de ekonomiska och de ideella föreningarna
och allenast i ett mindre antal fall gälla särskildt endera slaget, och
sålunda de ekonomiska och de ideella föreningarna synas utgöra jämförelsevis
obetydligt skilda arter af en och samma liufvudform för
sammanslutningar, framställer sig frågan, huruvida icke en förening
af ena slaget bör kunna utan att öfvergå till nytt rättssubjekt omdanas
till en förening af det andra.

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Denna fråga saknar ej praktisk betydelse. Yäl torde näppeligen
för en ekonomisk förening i egentlig mening kunna tänkas något behof
af omdaning till ideell. Men en förening, som för annat ändamål än
främjande af medlemmarnes ekonomiska intressen idkar handel såsom
underordnadt medel för vinnande af sitt syfte och därför låtit registrera
sig såsom ekonomisk förening, kan vilja uppgifva handeln men i öfrigt
fortsätta sin verksamhet under de former, som äro medgifna de ideella
föreningarna. Å andra sidan kan en förening, registrerad såsom ideell,
finna det med sin fördel förenligt att utvidga sin verksamhet jämväl
till drifvande af handel och för sådant ändamål öfvergå till ekonomisk
förening.

Uppenbarligen vore det olägligt, om sådan öfvergång ej kunde
ske annorledes än genom föreningens upplösande, all gälds betalande,
afhändande af föreningens behållna tillgångar samt därpå följande
bildande af en ny förening.

Hvad beträffar ideell förenings öfvergång till ekonomisk, synes
därigenom tredje mans rätt ej äfventyras, då denna är bättre tryggad
hos en förening af sistnämnda slag. Ej heller från annan synpunkttorde
hinder möta att, där föreningsmedlemmarna så önska, en dylik
ombildning äger rum utan andra villkor, än att nödiga ändringar i
stadgarna vidtagas för ernående af föreningens registrering såsom
ekonomisk.

År åter fråga om öfvergång från ekonomisk förening till ideell,
erfordras någon garanti för att borgenärernas rätt ej därigenom äfventyras.
I sådant afseende kunde ifrågasättas, att ombildningen föreginges
af årsstämning å okända borgenärer, och att, sedan den däri
utsatta tid gått till ända, all veterlig gäld blefve betald eller borgenärerna
till ombildningen lämnade sitt samtycke. Då emellertid utan
sådant förfarande beslut, som innefattar lindring af den medlemmarne
i en ekonomisk förening enligt stadgarne åliggande skyldighet att i
föreningen göra insats eller inskränkning i den personliga ansvarighet
för föreningens förbindelser, de enligt stadgarna åtagit sig, må enligt
47 § gå i verkställighet, då ett år förflutit från det beslutet registrerades,
synes följdriktigt ej heller för öfvergång från ekonomisk till ideell
förening böra erfordras mera, än att stadgarne undergå nödig ändring,
samt att beslutet om ändringen medför laga verkan först ett år efter
registrering af beslutet.

Bestämmelser af sålunda angifvet innehåll torde böra på lämpligt
ställe i förslaget införas.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft.

154

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

3 §•

Enligt paragrafens första stycke må ekonomisk förening, som
drifver rörelse, hvarmed följer bokföringsskyldighet, ej på kredit sälja
varor till andra än föreningsmedlemmar. Från denna regel göres
undantag allenast för förening, som hufvudsakligen afsätter alster af
medlemmarnes verksamhet. Härmed torde afses föreningar, som åsyfta
afsättande, i förädlad eller oförädlad form, af hvad medlemmarne hvar
för sig producerat, och således icke föreningar för samfälld produktion
af förnödenheter. Äfven föreningar af sistnämnda art torde emellertid
böra inbegripas under undantaget. Dylika föreningar — s. k. produktionsföreningar
i egentlig mening — synas visserligen hittills icke hafva
i nämnvärd omfattning förekommit i vårt land, men uteslutet är icke,
att de i framtiden skulle kunna erhålla större betydelse. En förutsättning
härför är emellertid tydligen, att de äga oinskränkt rätt att till
utomstående afsätta alstren af sin verksamhet, och någon anledning
att frånkänna dem denna rätt synes ej föreligga. Ifrågavarande
undantagsbestämmelse i paragrafens första stycke torde alltså böra
jämkas, så att den kommer att omfatta jämväl förening, som afsätter
alster af föreningens verksamhet.

Det i paragrafens andra stycke förekommande förbudet för s. k.
kreditföreningar att utsträcka sin verksamhet till andra än föreningsmedlemmar
motiveras af chefen för justitiedepartementet därmed, att en
dylik verksamhet lätt kan öfvergå till bankrörelse, och att förening icke
vore en lämplig associationsform för dylik rörelse. Olämpligheten af, att
förening bedrifver bankverksamhet, skall ingalunda förnekas, men till
förebyggande af, att sådant förekommer, synes det vara tillfyllest, om,
såsom det till lagrådet remitterade förslaget till lag om bankrörelse
innebär, dylik rörelses utöfvande af förening varder vid straffpåföljd
förbjudet. Stadgandet i andra stycket af förevarande paragraf torde
alltså under förutsättning af nyssnämnda lagförslags antagande kunna
utan olägenhet uteslutas. Detta torde också desto hellre böra ske, som
stadgandet tilläfventyrs skulle kunna lägga hinder i vägen för utlåningsverksamhet
i filantropiskt syfte.

Härefter yttrade vid

4 §•

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg:

Den i paragrafens första stycke intagna bestämmelsen om oregi -

155

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

strerad förenings oförmåga att förvärfva rättigheter eller ikläda sig
förpliktelser eller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller
svara är hämtad från gällande lag om föreningar för ekonomisk verksamhet,
och jämväl hvad i andra stycket förekommer om personlig
ansvarighet för dem, som handla å oregistrerad förenings vägnar, äger
i sak motsvarighet i nämnda lag.

Omförmälda nu gällande bestämmelser torde innebära, att den,
som inlåter sig i aftal med representanter för en oregistrerad förening,
har att hålla sig allenast till dem, med hvilka han förhandlat. Så
hafva dessa bestämmelser tolkats i motiven till det kommittéförslag,
hvari de hafva sitt upphof, och en sådan tolkning torde med hänsyn
till ordalag och sammanhang vara den naturliga. Uppträder å en
oregistrerad förenings vägnar dess styrelse såsom kontrahent, ådrager
den sig personlig ansvarighet. Skulle dess åtgöranden grunda sig på
ett å föreningssammanträde lämnadt bemyndigande, torde, åtminstone
om detta af styrelsen åberopas gent emot tredje man eller är för denne
kändt, få antagas, att personligt ansvar inträder äfven för de föreningsmedlemmar,
som medverkat till beslutet. Däremot kan det icke antagas,
att medlemskap i oregistrerad förening skulle i och för sig medföra
-något slags ansvarighet för hvad å föreningens vägnar aftalats, så
att medlem, oberoende af deltagande i beslut om dylikt aftal, kan
förpliktas att med några sina tillgångar gälda förbindelser, som uppkomma
genom aftalet.

Hvad paragrafens tredje stycke innehåller om behörighet för
oregistrerad förenings styrelse att beträffande käromål mot medlemmarna
mottaga stämning och svara är emellertid byggdt på en härifrån
afvikande uppfattning. Själfva lagtexten utmärker icke tydligt hvad
slags käromål här är i fråga. Af ordalagen vill närmast synas, som
om det vore något normalt, att samtlige medlemmar i en förening vore
personligen förpliktade gent emot tredje man, och som om den talan
här afsåges gällde utkräfvande af dylik förpliktelse. Men af hvad som
beträffande paragrafen blifvit till statsrådsprotokollet anfördt torde
framgå, att någon personlig ansvarighet i vanlig mening ej är åsyftad,
utan att det käromål, hvarom här stadgas, tänkes gå ut på betalning ur
den föreningsmedlemmarne såsom sådana tillhöriga egendomen. Man torde
alltså hafva ansett det följa af allmänna rättsgrundsatser, att den, som
slutit aftal med representanter för oregistrerad förening, städse kunde
göra fordran på grund af aftalet gällande i de samfälda föreningstillgångarne.

För den, som icke kan dela en sådan uppfattning, måste det te

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

sig nödvändigt, att, därest en regel om medlemmarnes ansvarighet med
föreningstillgångarne anses böra vinna tillämpning, densamma varder
uttalad i själfva lagen, och att i sammanhang därmed de processuella
stadgandena tydligare än i förslaget skett begränsas till det fall, att
tredje man, med åberopande af nämnda regel, vill utkräfva fordran ur
föreningsmedlemmarnes samfällda tillgångar.

Rättsregler af sådant innehåll skulle emellertid i själfva verket
innefatta en genomgripande brytning med den i paragrafens första
stycke uttalade grundsatsen, att s. k. rättskapacitet vinnes endast
genom registrering, en grundsats som hittills betraktats såsom själfva
hörnstenen i all nyare svensk lagstiftning å bolags- och föreningsväsendets
område. En samtliga föreningsmedlemmarna åliggande ansvarighet
med föreningens tillgångar och en därmed sammanhängande
behörighet för styrelsen att gent emot tredje man representera medlemmarne
torde nämligen endast med största subtilitet kunna skiljas
från sådan ansvarighet och behörighet att svara, som enligt första
stycket icke skulle kunna ifrågakomma för oregistrerad förening.
Hvad det i sak gäller att undersöka är alltså i verkligheten, huruvida
någon rubbning i första styckets bestämmelser är af nöden.

Till statsrådsprotokollet har anförts, att, i händelse dessa bestämmelser
utan vidare genomfördes, en förening skulle kunna genom underlåtenhet
att söka registrering undandraga sig ansvarighet för förpliktelser,
som å dess vägnar ingåtts, eller åtminstone för fordringsägare
försvåra deras utkräfvande, samt att, om så blefve fallet, förslaget
skulle komma att i viss mån innebära en försämring af gällande rätt,
hvilken icke beträffande ideell förening fordrade registrering såsom
villkor för rättskapacitets erhållande.

För min del förstår jag väl, att det på föreningsväsendets område
såväl som annorstädes stundom kan te sig fördelaktigt för en
kontrahent att ingå en öfverenskommelse under sådana förhållanden,
att någon rättslig bundenhet ej därigenom uppstår utan den enda
garantin ligger i rätts- och hederskänslan hos kontrahenterna eller dem
de företräda, och jag kan äfven tänka mig fall, där vid en öfverenskommelses
afslutande den ena kontrahenten befinner sig i den ställning,
att han emot medkontrahentens önskan förmår att åt öfverenskommelsen
gifva nyssnämnda karaktär, något som, därest öfverenskommelsen rörer
viktigare frågor, naturligtvis från rättssamhällets ståndpunkt måste
anses mindre önskvärdt. Men hvad jag har svårt att tänka mig är,
att det för en förening, som hade att ingå viktiga öfverenskommelser
och önskade därvid ställa sig fri från juridisk ansvarighet, skulle vara

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

af någon större betydelse, huruvida enligt lagen allt slags rättskapacitet
vore beroende af registrering eller icke. Till och med för en registrerad
och alltså med full rättskapacitet utrustad förening lärer, juridiskt
sedt, möjlighet alltid förefinnas att vid löftens afgifvande helt
och hållet eller i viss omfattning fritaga sig från rättslig ansvarighet för
deras fullgörande. Huruvida en medkontrahent måste låta sig nöja
med sådana, lagligen oförbindande löften, beror på omständigheter,
öfver hvilka lagstiftningen näppeligen äger någon makt.

Från den af föredragande departementschefen antydda utgångspunkten
kan jag alltså för min del ej finna giltig anledning att göra
någon jämkning i grundsatsen, att en förening, som underlåtit att
söka registrering, saknar rättskapacitet. Snarare kan från en helt
annan synpunkt sådan jämkning ifrågasättas. Ideella föreningar med
någorlunda fast organisation torde för närvarande, änskönt oregistrerade,
få anses äga rättskapacitet, och de rättsförhållanden, hvari
de vid den nya lagstiftningens tillkomst ställt sig, måste, såsom ock i
förslagets 122 § uttalats, lämnas orubbade. Härmed kan synas oförenligt
att å dylika äldre föreningar tillämpa regeln om rättskapacitets
beroende af registrering; och onekligt är, att åtskilliga oegentligheter
kunna uppkomma af att lagstiftningen, på samma gång den erkänner
uppkomna rtittsförhållandens fortbestånd, i öfrigt fråntager oregistrerade
föreningar den rättskapacitet de förut ägt. Dessa oegentligheter synas
mig dock i väsentlig mån kunna undanröjas därigenom att, på sätt i
själfva verket torde varit med förslaget åsyftadt, processuell rättskapacitet
tillerkännes oregistrerad förening i afseende å rättigheter och skyldigheter,
som uppkommit före den nya lagens ikraftträdande; och jag kan, därest
så sker, ej heller i nu anförda omständighet finna tillräckligt skäl att
i vidare mån rubba grundsatsen om rättskapacitetens beroende af
registrering.

För den händelse emellertid sådan rubbning skulle anses nödig —
vare sig på de af departementschefen anförda skäl eller med hänsyn
till konsekvenserna af stadgandet om redan uppkomna rättigheters och
skyldigheters bestånd — måste jag i hvarje fall bestämdt afstyrka att,
såsom tilläfventyrs kunde anses ligga närmast till hands, regeln om
registrering såsom villkor för rättskapacitet helt och hållet uppgifves.

I registreringen ligger i själfva verket den enda praktiskt genomförbara
utvägen för samhället att åt en lagstiftning om föreningar
bereda någon effektivitet, och för så vidt man i likhet med mig anser
det utgöra ett samhällsintresse, att sådana föreningar, som skola i större
omfattning träda i rättsförhållande till utomstående, inrättas och verka

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

i enlighet med vissa af lagstiftningen uppställda hufvudprinciper, är
det alltså af vikt, att de driffjädrar, som skola framkalla registrering,
icke försvagas. Detta skulle emellertid tydligen blifva fallet, därest
full rättskapacitet tillerkändes äfven oregistrerade föreningar. Rättskapacitet
är naturligtvis — äfven om den under vissa säregna omständigheter
skulle betraktas såsom ett ondt — dock för det stora
antalet associationer att anse såsom en förmån och utgör ofta, framför
allt för ekonomisk förening, en nödvändig förutsättning för utöfvande
af den verksamhet föreningen gjort till sin uppgift. Skulle allt samband
mellan registrering och rättskapacitet upphöra, kvarstode såsom
anledning att söka registrering endast stadgandet om personlig ansvarighet
för dem, som handla å oregistrerad förenings vägnar; och detta
stadgande torde, om ock i regel effektivt, dock icke under alla förhållanden
vara ägnadt att framkalla registrering, där sådan borde
komma till stånd, i det omständigheterna mången gång äfven i föreningar
med större omfattning och affärsförbindelser kunna vara sådana,
att den personliga ansvarigheten ej skulle medföra någon verklig risk
för föreningsrepresentanterna.

Snarare torde, om någon rättskapacitet utöfver den af mig beträffande
äldre föreningar förordade skall ifrågakomma för oregistrerade
föreningar, böra tagas under öfvervägande, huruvida icke skillnaden
mellan registrerade och oregistrerade föreningar härutinnan skulle kunna
inskränkas därtill, att åt de registrerade förbehölles rätten att hos domstol
eller annan myndighet göra fordran eller annan rättighet gällande. De
oregistrerade föreningarne skulle med andra ord kunna icke blott förplikta
sig och svara i fråga om ingångna förpliktelser utan äfven förvärfva
rättigheter, men för att kunna utkräfva dessa senare skulle de
vara nödsakade att söka registrering. Skulle en dylik anordning
komma under öfvervägande, synes emellertid med hänsyn till vikten
af stadga och säkerhet i fastighetsväsendet vara af nöden, att fastighetsförvärf
undantages från området för oregistrerade föreningars rättskapacitet.

Utöfver hvad nu blifvit anfördt föranleder 4 § den hufvudsakligen
redaktionella erinran, att bestämmelsen i andra stycket bör erhålla
den affattning, som förordats beträffande motsvarande stadgande i 22 §
af förslaget till lag om aktiebolag.

Justitierådet Petrén;

Föreningar, som icke falla under lagen om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet och således för närvarande icke

159

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 83.

kunna vinna registrering, äro dock enligt rådande rättsuppfattning
att betrakta som juridiska personer med full rättskapacitet, därest de
antagit stadgar af en viss fullständighet. Det torde också finnas en
mångfald dylika, icke registrerade föreningar, som förvärfvat fastigheter
eller i öfrigt trädt i rättsförhållanden till utomstående.

En ny lagstiftning, som beredde dessa föreningar möjlighet att
vinna registrering, men, för den händelse de ej begagnade sig däraf,
helt och hållet beröfvade dem den rättskapacitet, de hittills ägt, måste
vara byggd på den förutsättning, att hvarje förening, som i någon
afsevärdare mån trädt i rättsförhållande till utomstående, skulle finna
sig föranlåten att söka registrering. Därest så ej blefve fallet, skulle
en sådan lagstiftning tydligen vara ägnad att vålla rättsosäkerhet och
rättsförluster. Visserligen kunde i någon mån rådas bot härför genom
meddelande af bestämmelser, enligt hvilka föreningar, såvidt anginge
rättigheter och skyldigheter, som uppkommit före nya lagens trädande
i kraft, bibehölles vid sin nuvarande rättskapacitet. Härmed vore
emellertid olägenheterna ingalunda undanröjda. Uppenbarligen skulle
det ofta kunna komma att möta svårighet att afgöra när en rättighet
eller skyldighet uppkommit; och den, som, under det en förening ägde
rättskapacitet, trädt i affärsförbindelse med densamma, kunde af omständigheternas
makt blifva nödgad att fortsätta förbindelsen, sedan föreningen
genom underlåten registrering förlorat rättskapaciteten. En förening,
som, innan nya lagen trädt i kraft, förvärfvat fastighet och sedan
underläte att söka registrering, måste i fråga om alla rättsförhållanden,
som hade afseende å fastigheten, fortfara att äga rättskapacitet, under
det att den i öfrigt skulle betraktas såsom saknande rättspersonligliet.
Huru betänkligt det vore att låta en förening intaga en dylik dubbelställning,
ligger i öppen dag.

Att på förhand med någon grad af visshet bedöma, huruvida de
förmåner, som ägandet af rättskapacitet medför, samt stadgandet om
personligt ansvar för dem, som handla å oregistrerad förenings vägnar,
skulle komma att utgöra tillräckligt verksamma medel för att förmå
föreningar, som träda i rättsförhållanden till utomstående, att söka
registrering, låter sig svårligen göra, men anledning saknas ej att
befara, att så icke alltid skulle blifva förhållandet. Den omständigheten,
att man vid stiftandet af nu gällande lag om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet ansåg sig kunna utgå från att
andra medel icke skulle vara erforderliga, synes härvidlag icke vara
af någon afgörande betydelse, då de föreningar, som falla under nämnda

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

lag, äro af den beskaffenhet, att det icke gärna kunde vara möjligt
för dem att söka undandraga sig registrering.

Till förekommande af de vådor, som skulle följa däraf att föreningar
underläte att registrera sig, har i det remitterade förslaget,
utöfver föreskriften om personligt ansvar för dem, som handla å oregistrerad
förenings vägnar, införts stadgandet i tredje stycket af förevarande
paragraf. Beträffande detta stadgande är jag ense med justitierådet
friherre Marks von Wiirtemberg i hvad af honom anförts därom,
att det icke kan anses följa af allmänna rättsgrundsatser, att den, som
slutit aftal med representanter för oregistrerad förening, städse kan
göra fordran på grund af aftalet gällande i de samfällda föreningstillgångarna,
att följaktligen regeln om samtliga medlemmars ansvarighet,
om den skall vinna tillämpning, måste tydligt uttalas i själfva lagen,
äfvensom att i sammanhang därmed de processuella föreskrifterna böra
tydligare än i förslaget skett begränsas till det fall, att tredje man
vill ur föreningsmedlemmarnas samfällda tillgångar utkräfva fordran af
ifrågavarande beskaffenhet.

Äfven om stadgandet blefve omarbetadt i nu angifven riktning,
synes detsamma emellertid vara föga tillfredsställande. I sådant afseende
må endast framhållas, å ena sidan att stadgandet kunde komma att
medföra obillig stränghet mot de oregistrerade föreningarna, då detsamma
icke torde bereda möjlighet att mot ett kraf åberopa en föreningsmedlemmarnas
gemensamma genfordran, och å andra sidan att stadgandet
torde komma att sakna nödig effektivitet, då en oregistrerad förening
icke kunde försättas i konkurs och verksamt medel således skulle saknas
att framskaffa de gemensamma tillgångarna, om de undanhölles.

För att vinna det åsyftade ändamålet torde därför annan utväg
böra väljas. En anordning sådan som den, hvilken justitierådet friherre
Marks von ''Wiirtemberg, för den händelse stadgande i angifna syftetskulle
finnas nödigt, ansett böra ifrågakomma, synes minst ägnad
att väcka betänkligheter. Denna anordning skulle bereda tredje man
fullt tillfredsställande skydd och torde, därest man blott tillser, att
villkoren för vinnande af registrering ej göras onödigt betungande, icke
kunna anses obillig mot föreningarna, då de, utom i fråga om fast egendom,
skulle bibehållas vid sin förmåga att förvärfva rättigheter och,
endast i händelse de behöfde göra dem gällande vid domstol eller hos
annan myndighet, skulle vara nödsakade att låta registrera sig. Visserligen
komme den viktiga, i föreningslagstiftningen hittills följda principen
om rättskapacitetens förknippande med registrering att i viss mån eftergifvas.
I realiteten lärer dock detta icke komma att blifva af någon större

161

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

betydelse, ty då en förening icke skulle kunna bereda sig någon fördel
genom underlåtenhet att registrera sig, torde väl hvarje förening, som
i någon afsevärd mån träder i rättsföidiållande till utomstående, komma
att söka registrering och således det mål, man med lagstiftningen vill
vinna, också komma att ernås.

I fråga om stadgandet i paragrafens andra stycke, hvilket i hvarje
händelse bör bibehållas, instämmer jag i den af justitierådet friherre
Marks von Wiirtemberg gjorda erinran.

Justitierådet Quensel, med hvilken regeringsrådet Wall instämde:

Lika med justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg anser jag
icke kunna ur allmänna rättsgrundsatser härledas, att den, som slutit
aftal med representanter för en förening, må, oaktadt föreningen icke
erkännes såsom juridisk person, göra fordran på grund af aftalet gällande
i de samfällda föreningstillgångarna. Icke heller anser jag en sådan
princip böra genom uttryckligt lagbud införas.

Under det att lagstiftningen hittills sysselsatt sig med föreningar
endast af ett visst slag, hafva jämte dessa förekommit en mängd föreningar,
hvilka, ehuru de ej registrerats eller kunnat registreras, erkänts
såsom rättssubjekt. Dessa skulle, om registrering beträffande alla föreningar
göres till villkor för deras rättskapacitet, vid underlåten registrering
mista en befogenhet, som de nu innehafva. Häremot skulle
väl ej möta betänkligheter, om man kunde antaga, att alla föreningar
funne sig föranlåtna att söka registrering, eller om i annat fall andra
intressen än föreningens ej berördes. Bland föreningar, som skulle falla
under den nya lagen, torde emellertid äfven finnas de, för hvilka rätten
att söka och kära är af underordnad betydelse, men hvilka blott motvilligt
underkasta sig juridiskt bindande förpliktelser. Beträffande dessa
kan ej förväntas, att de skola af eget intresse drifvas att söka registrering,
helst det kan motses, att tredje man icke alltid låter sig af
den omständighet, att föreningen ej registrerats, afhålla från att med
densamma ingå aftal. Härtill kommer, att föreningen kan under nu
bestående förhållanden hafva iklädt sig juridiskt bindande förpliktelser
mot tredje man, och att det ej kan lämnas åt föreningen att afgöra,
huruvida dessa förpliktelser skola kunna utkräfvas. Att helt och hållet
binda rättskapaciteten vid registreringen synes alltså ej görligt.

Att å andra sidan oberoende af registrering tillerkänna föreningarna
obetingad rättskapacitet vore att frånträda en princip, som
hittills gjort sig gällande i vår lagstiftning. Denna princip, som afser
att genom registrering åstadkomma icke blott tillförlitlig öfversikt af
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft. 21

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

de aftalsmyndiga föreningarna utan äfven garanti för, att deras stadgar
innehålla vissa såsom väsentliga ansedda bestämmelser, torde ej böra
helt uppgifvas.

Det lärer då ej återstå annat än att mellan berörda två ytterligheter
söka en medelväg. Den bästa möjliga, som enligt mitt förmenande
står till buds, är att väl tillerkänna äfven de oregistrerade
föreningarna rättskapacitet men att göra registrering till villkor för
statens medverkan till realiserande af de föreningen tillkommande
rättigheter, d. v. s. att förbjuda oregistrerad förening att söka och kära.
Dock torde, såsom redan blifvit inom lagrådet framhållet, förvärf af
fast egendom böra undantagas från området för oregistrerad förenings
rättskapacitet.

Ensamt härvid lärer man dock ej böra stanna. Då för tredje
man, som vill inlåta sig med en oregistrerad förening, svårighet möter
att afgöra, huruvida denna äger den juridiska personens kriterier, och
då i allt fall med afseende å sådan förening några bestämmelser, afsedda
att vid föreningens upplösning trygga tredje mans rätt, ej är o att påräkna,
böra, där det handlas å oregistrerad förenings vägnar, de, som deltagit
i åtgärden eller i beslutet därom, ansvara för däraf uppkommande förbindelser
såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en, jämte
det föreningen, om den finnes besitta de egenskaper, som erfordras för
att göra den till rättssubjekt, med sina tillgångar ansvarar för förbindelsen.

Lagrådet yttrade beträffande

6 §•

Ändamålet med den i denna paragraf meddelade föreskrift, att
vid ansökning om registrering af ekonomisk förening skall fogas styrkt
förteckning å föreningens medlemmar, synes, då fråga är om ekonomisk
förening utan personlig ansvarighet, icke vara annat än att sätta
registreringsmyndigheten i tillfälle att kontrollera, att föreningsmedlemmarnas
antal vid registreringen icke understiger fem. Föreskriften
kan medföra ett ganska afsevärdt besvär för styrelsen, särskildt om
ansökningen afser en sedan längre tid befintlig, till sitt hufvudsakliga
syfte ideell förening, som dock enligt sista stycket af 1 § skall registreras
såsom ekonomisk förening. Det åsyftade ändamålet synes kunna, med undvikande
af denna olägenhet, vinnas genom en föreskrift, att registreringsansökning
skall åtföljas af en utaf styrelseledamöterna egenhändigt

163

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

under skrifveri, bevittnad försäkran, att medlemmarnas antal uppgår till
minst fem. Den föreslagna bestämmelsen synes också mindre följdriktig,
då nya medlemmars inträde i ekonomisk förening utan personlig
ansvarighet och medlemmars afgång ur sådan förening icke registreras.

I fråga om föreningar med personligen ansvariga medlemmar
erfordras icke någon förteckning eller försäkran af nu ifrågavarande
beskaffenhet, då enligt 69 § föreningens stadgar skola, då de för
registrering ingifvas, vara försedda med samtliga medlemmarnas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter.

8 §•

Af 7 § framgår, att förutom den under 4) i förevarande paragraf
omförmälda insats kunna ifrågakomma andra afgifter till föreningen.
Då det för rnedlemmarne är af vikt att kunna på förhand bedöma den
ansvarighet, de härutinnan äro underkastade, torde vara nödigt, att,
där dylika afgifter skola få upptagas, den föreskrift, stadgarne därom
innehålla, tillika skall angifva afgifternas belopp eller det högsta belopp,
hvartill desamma må bestämmas.

Att i stadgarna angifva, huru för föreningens förbindelser skall
ansvaras, synes ej erforderligt för annat fall, än då personlig ansvarighet
skall åligga rnedlemmarne, enär vid stadgarnas tystnad i berörda hänseende
är själffallet, att allenast föreningens tillgångar häfta för dess
förbindelser.

9 §.

Föreskriften, att i ekonomisk förenings firma skall ingå uttrycket
»ekonomisk förening», förefaller mindre lämplig. Oftast torde ordet
»förening» i en eller annan sammansättning (»konsumtionsförening»,
»bostadsförening» etc.) komma att ingå i förenings benämning, och i
dylika fall skulle nämnda föreskrift medföra alltför stor vidlyftighet i
firmabeteckningen och antagligen ofta blifva vid firmans tecknande
åsidosatt. Härtill kommer, att då en dylik föreskrift icke kunde vinna
tillämpning å det stora antal föreningar, som redan före lagens tillkomst
vunnit registrering, dessa såsom hittills komme att betecknas
med ordet »förening» utan tillägg af »ekonomisk». Fasthålles, att
ordet »förening» skall på ett eller annat sätt ingå i firman, och att
till den egentliga benämningen skall fogas sådant tillägg rörande den
personliga ansvarigheten, som i paragrafen afses, lärer, under förutsättning
af någon jämkning i de föreslagna bestämmelserna om ideell

164

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 83.

förenings firma, vara tillräckligt sörjdt för, att förenings liänförlighet
under den ena eller andra föreningstypen framgår af firmabeteckningen.

I stället för uttrycken »utan personlig ansvarighet» och »med
begränsad personlig ansvarighet» synes böra i firman få intagas en eller
annan förkortning af sådant uttryck (»u. p. a.», »m. b. p. a.» eller
dylikt). Erfarenheten lärer hafva visat, huru förkortningar af denna
art i hvarje händelse komma till användning, och det förefaller riktigast
att gifva dem lagens uttryckliga erkännande.

Förbudet att i föreningsfirma intaga personnamn synes mindre
behöfligt, och då ett dylikt förbud enligt förslaget ej skulle ifrågakomma
för ideella föreningar, torde, för undvikande af onödig skiljaktighet
mellan de båda föreningstyperna, hvad 9 § i detta hänseende innehåller
böra utgå.

Ett ovillkorligt förbud att i ekonomisk förenings firma intaga
ordet »bolag» synes ej heller vara behöfligt. Det låter tänka sig, att
ordet upptages i sådan förbindelse, att det omöjligen kan gifva anledning
till något missförstånd om firmainnehafvarens egenskap af förening.
Att t. ex. förhindra registrering af en firmabeteckning sådan som »X-by
aktiebolags arbetares bostadsförening» eller dylikt, är tydligen mindre
lämpligt. Tillfyllest torde vara att förbjuda upptagande af ordet »bolag»
på sådant sätt, att däraf kan vållas missförstånd. I denna riktning
torde paragrafen böra ändras, i sammanhang hvarmed motsvarande
ändring synes böra i afseende å ideella föreningar vidtagas i 80 §.

Hvad paragrafens andra stycke innehåller om, att ny firma skall
skilja sig från vissa förut bestående firmor, torde afse allenast att förebygga
förväxling mellan särskilda föreningsfirmor. För att tydligt
utmärka detta synes emellertid någon redaktionell jämkning vara nödig.

Under förutsättning att, såsom synes lämpligt, den tillämnade
nya lagen om bankrörelse kommer att innehålla förbud för förening i
allmänhet att i sin firma använda ordet »bank», bör den i tredje stycket
af förevarande paragraf intagna hänvisningen till nämnda lag i någon
mån jämkas.

Paragrafen torde böra omredigeras så, att däraf tydligt framgår,
att, såsom åsyftadt är, den i första punkten innefattade regeln om
ekonomisk förenings rätt att när som helst antaga nya medlemmar
gäller endast för det fall, att ej annat är i stadgarna bestämdt.

Vidare erinras, att tillräcklig anledning icke synes föreligga att,

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

såsom i paragrafen skett, uppställa den fordran, att å ansökning om
inträde i förening sökandens underskrift skall vara bevittnad. Föreskriften
härom, som saknar motsvarighet i aktiebolagslagen beträffande
aktietecknare, kan ofta blifva betungande och torde i vissa
fall t. ex. i fråga om större föreningar, som i själfva verket är o att
anse såsom ideella men på grund af stadgandet i sista punkten af
1 § nödgas låta registrera sig såsom ekonomiska, komma att medföra
verkliga olägenheter.

12 §.

Under hänvisning till hvad som blifvit anmärkt vid närmast föregående
paragraf hemställes, att föreskriften, att medlems underskrift
under uppsägning skall vara bevittnad, måtte utgå.

15 §.

Enligt paragrafens första stycke skulle afgång ur förening kunna
komma att äga rum redan en eller annan månad efter det uppsägning
skett eller omständighet eljest inträffat, som föranledt afgången. För
de flesta fall synes häremot ej vara något att erinra, men föreningar
kunna utan tvifvel finnas, för hvilka det skulle kunna medföra stora
olägenheter, att medlemmar ägde utträda så godt som omedelbart efter
därom gjordt tillkännagifvande. Med hänsyn härtill hemställes, att i
paragrafen må införas ett tillägg om rätt för förening att i stadgarne
intaga sådana bestämmelser, att afgång kommer att äga rum vid senare
tid för räkenskapsafslutning än den i förslaget angifna, dock att ej
genom dylika bestämmelser afgången må framskjutas längre än till
den räkenskapsafslutningstid, som infaller näst efter sex månader sedan
omständighet, som föranledt afgången, inträffat.

19 §.

Äfven om det icke med afseende å den ekonomiska föreningen,
såsom i fråga om aktiebolag, gäller, att dess verksamhet bör, till
säkerhet för tredje man, äga ett öfverskådligt underlag af vissa fonder,
hvilka till förhindrande af deras användande för annat än i lagen angifvet
ändamål omgärdats med särskilda bestämmelser, lära dock, med
hänsyn till den omfattning, de ekonomiska föreningarnas affärsverksamhet
antagit eller lätteligen kan antaga, föreskrifter ej böra helt

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

saknas i syfte att åt de ekonomiska föreningarna bereda ett ekonomiskt
underlag, i någon mån liknande aktiebolagens. I detta afseende innehåller
ock förslaget beträffande förhållandena under föreningens bestånd,
att hvarje medlem i en ekonomisk förening skall deltaga med viss i
stadgarna bestämd insats, och att vinstutdelning ej må äga rum i
vidare mån, än att återstående tillgångarna öfverskjuta skulderna med
minst det belopp, som motsvarar insatserna jämte reservfond. Ehuru
förslaget sålunda förutsätter, att reservfond kan, måhända att den bör
finnas, har uttrycklig föreskrift om reservfonds bildande icke meddelats.
Det torde dock böra tagas i öfvervägande, huruvida icke sådan föreskrift
lämpligen må i förslaget inflyta. Med hänsyn till föreningarnas
växlande beskaffenhet lärer icke kunna i lagen fastslås någon viss afsättning
till reservfonden utan endast meddelas bestämmelse, att stadgarna
skola därom innehålla föreskrift.

20—27 §§.

Hvad som blifvit erinradt i afseende å 55—62 §§ i förslaget till
lag om aktiebolag, gäller i tillämpliga delar äfven beträffande nu förevarande
paragrafer; dock torde skyldighet att anmäla ändring i styrelseledamots
eller firmatecknares hemvist ej böra åläggas styrelsen.

Enligt 55 § i förslaget till lag om aktiebolag skall vid registreringsanmälan
om ändring i styrelsens sammansättning fogas styrkt afskrift
af protokoll eller annan handling, som bestyrker ändringen.
Motsvarande föreskrift saknas i afseende å den i 2 0 § af nu förevarande
förslag stadgade registreringsanmälan. Giltig grund till denna olikhet
synes emellertid ej föreligga, utan torde de båda paragraferna böra på
ett eller annat sätt bringas till öfverensstämmelse. Skulle detta ske
genom införande i 20 § föreningslagen af en bestämmelse, som motsvarar
den i fråga om aktiebolag föreslagna, torde enahanda bestämmelse
böra inflyta jämväl i 57 och 66 §§ af nu förevarande lagförslag.

Bestämmelsen i andra punkten af första stycket i 20 § torde
såsom öfverflödig böra utgå.

För ideell förening skall enligt 85 § Konungen äga medgifva
undantag från regeln, att styrelseledamot skall vara här i riket bosatt
svensk undersåte, en befogenhet som däremot enligt denna paragraf ej
skulle tillkomma honom i afseende å ekonomisk förening. En dylik
åtskillnad synes ej vara nödig eller lämplig, och då äfven i afseende
å ekonomiska föreningar fall kunna tänkas, i hvilka dispens från
lagens regel skäligen kan ifrågakomma, torde förevarande paragraf

167

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

böra i sådant syfte ändras, hvarmed lärer böra följa motsvarande
jämkning af den i 56 § förekommande bestämmelsen om likvidators
nationalitet.

28 §.

Hvad som blifvit anfördt vid 63 § i förslaget till lag om aktiebolag
äger tillämpning äfven i afseende å förevarande paragraf. Därjämte
erinras, att sådan personlig ansvarighet, som afses i paragrafens
andra stycke, torde böra stadgas jämväl för dem, som vid utfärdande
af en handling för förening utan personlig ansvarighet i handlingen
betecknat föreningen på ett sätt, som utmärker, att dylik ansvarighet
förekommer.

29 §.

Hvarje anledning synes saknas att, för det fall att styrelsen vill
kära till föreningen, föreskrifva annat förfarande än det i 64 § 2 mom.
i förslaget till lag om aktiebolag omförmälda.

En bestämmelse, att styrelsen i sådant fall äger kalla föreningsmedlemmarna
till stämma för val af ombud att i tvisten föra föreningens
talan, medför, att i 48 § bör införas ett stadgande, motsvarande
3 mom. i 92 § i förslaget till lag om aktiebolag.

30 §.

Den i paragrafen omförmälda förvaltningsredogörelse synes böra
vara skriftlig och af styrelseledamöterna undertecknad. I annat fall
kan ovisshet uppkomma, huruvida vissa yttranden, som vid sammanträde
afgifvits af styrelseledamöter, äro att hänföra till redogörelse,
och sålunda osäkerhet yppas angående utgångspunkten för den i 42 §
bestämda tid för klander af styrelsens förvaltning.

Med afseende å den i 111 § meddelade bestämmelse om ansvar
för oriktig uppgift i förvaltningsredogörelse är uppenbarligen ock af
vikt att kunna medelst den skriftliga formen konstatera redogörelsens
innehåll, hvarjämte samtliga styrelseledamöternas underskrift å redogörelsen
för dem alla medför ett mera oförtydbart ansvar för redogörelsens
innehåll, än där denna muntligen afgifvits af en styrelseledamot
under de öfrigas stillatigande. *

168

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 83.

Föreskrift bör tillika meddelas, att redogörelsen skall till revisorerna
aflämnas viss tid innan dessa hafva att framlägga sin berättelse,
bvarjämte någon jämkning blir af nöden i 41, 42 och 44 §§.

35 §.

Af enahanda skäl, som vid 30 § anförts för stadgande af skriftlig
form för styrelsens förvaltningsredogörelse, torde revisorernas utlåtande
böra skriftligen affattas och af dem undertecknas.

37 §.

Förslaget innehåller, att hvarje medlem, som anmäler sig till
deltagande i förhandlingarna, äger rösträtt å sammanträde, utan att
härifrån medgifves annat undantag, än att i stadgarna må kunna bestämmas,
att rösträtt ej får utöfvas af den, som ej fullgjort hvad
honom såsom medlem åligger.

Uppenbarligen kunna emellertid i en ekonomisk förening de
röstandes personliga egenskaper äga väsentlig betydelse; det kan sålunda
vara af vikt, att genom bestämmelse i stadgarna från rösträtt
må uteslutas omyndiga, de som ej under viss minimitid tillhört föreningen
o. s. v. Anledning synes därför saknas att i detta hänseende
för de ekonomiska föreningarna meddela andra föreskrifter än dem,
förslaget beträffande de ideella föreningarna innehåller i 87 §, d. v. s.
att föreningen äger i stadgarna uppställa villkoren för utöfvande af
rösträtt å sammanträde.

Af första stycket i 37 § synes alltså böra bibehållas allenast
första punkten, innehållande, att föreningsmedlems rätt att deltaga i
handhafvandet af föreningens angelägenheter utöfvas å sammanträde,
hvaremot de öfriga två punkterna i samma stycke torde böra utgå
och 38 § undergå någon jämkning.

Beträffande andra stycket åberopas hvad som blifvit erinradt med
afseende å 74 § och 57 § andra stycket i förslaget till lag om aktiebolag.

39 §.

Medgifves revisorerna rätt att med förbigående af styrelsen utlysa
sammanträde, kan inträffa, att revisorérna och styrelsen hvar för sig
af samma anledning utfärda kallelse till särskilda sammanträden. Paragrafens
andra stycke synes därför böra affattas i öfverensstämmelse
med andra stycket af 80 § i förslaget till lag om aktiebolag.

169

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Till förekommande af öfverrumpling bör stadgas, att å föreningssammanträde
ej må till afgörande företagas ärende, som éj i kallelsen
till sammanträdet blifvit angifvet, där det ej enligt stadgarna skall
förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes af ärende, som
där skall afgöras.

45 §.

I fråga om de villkor, under livilka ekonomisk förenings stadgar
må ändras, innebär förslaget en väsentlig skärpning i jämförelse med
de i sådant hänseende nu gällande bestämmelser. I alla de fall, som
angifvas i andra stycket af förevarande paragraf, skulle enligt förslaget
en enda föreningsmedlem äga makt att motsätta sig ändringens genomförande,
under det att gällande lag för dessa fall liksom i fråga om
alla andra stadgeändringar, frånsedt sådana som innefatta skärpning
af medlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser, åtnöjer sig
med bestämmelser af samma innehåll, som de i tredje stycket af
paragrafen upptagna.

Det torde emellertid med fog kunna ifrågasättas, huruvida en så
omfattande skärpning i detta afseende är gagnelig eller af behofvet
påkallad. Att på sådant sätt inskränka föreningarnas rörelsefrihet och
lägga i hvarje enskild medlems hand att t. ex. förhindra en nödig och
nyttig utvidgning af föreningens verksamhetsområde synes i hög grad
ägnadt att väcka betänkligheter och icke böra ske utan tvingande
skäl. Behofvet att skydda de enskilda medlemmarnas intressen, hvilket
anförts såsom motiv för den föreslagna skärpningen, torde icke
utgöra tillräcklig anledning att i alla de fall, som angifvas i andra
stycket, uppställa fordran på enstämmigt beslut för genomförande af
stadgeändring. En förening är i regel en öppen association, i hvilken
nya medlemmar alltjämt kunna vinna inträde, ofta till obegränsadt
antal. Det ekonomiska intresse, som för en medlem är förenadt med
att kvarstå i en förening af denna art, kan i allmänhet icke vara af
någon större betydelse, och i många fall innebär därför blotta rätten
att utträda ur föreningen tillräckligt skydd mot rättskränkning genom
stadgeändring. I fråga om föreningar, som äro slutna eller i realiteten
närma sig de slutna, ställa sig visserligen förhållandena annorlunda,
men att affatta lagens bestämmelser rörande de villkor, under
hvilka ändring af stadgarna må ske, efter dessa föreningars behof synes
så mycket mindre böra ifrågakomma, som det ju står dem, hvilka bilda
en förening, öppet att i detta hänseende uppställa så stränga villkor
som helst.

Bih. till Riksd, Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft.

170

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

I anslutning till det anförda hemställes, att ur paragrafens andra
stycke måtte af där omförmälda stadgeändringar uteslutas de, som afse
föremålet för föreningens verksamhet, grunderna för medlems uteslutande
ur föreningen, för utöfvande af rösträtt och för fattande af
beslut å sammanträde äfvensom intagande af förbehåll om tvisters hänskjutande
till skiljemän, samt att beträffande ändringar i dessa hänseenden
de i tredje stycket upptagna lindrigare bestämmelserna i
stället måtte vinna tillämpning. Vidkommande åter ändring i fråga
om medlems rättighet att efter uppsägning utträda ur föreningen
samt ändring, som innebär inskränkning i afgående medlems rätt,
hvarom i 16 § stadgas, synas dylika ändringar, såvidt de skola afse
jämväl dem, som vid frågans afgörande redan voro medlemmar af föreningen,
icke böra kunna genomföras mot någon medlems bestridande.
Däremot torde hinder ej möta för sådan anordning, att ändring af
stadgarna i dessa ämnen, såvidt rörer nytillträdande medlemmar, får
ske under de i tredje stycket angifna villkor. Hvad beträffar användande
af årsvinst eller föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning,
torde ej heller härutinnan rubbning i redan befintliga medlemmars
rätt böra kunna ske mot någon medlems bestridande; och då
det ej lärer vara lämpligt att i dessa hänseenden gifva olika grupper
af medlemmar olika rätt, synes fråga om stadgeändring, som innebär
inskränkning i medlemmarnas rätt till årsvinst eller till föreningens
behållna tillgångar vid dess upplösning, böra falla under paragrafens
andra stycke. Skulle åter, såsom stundom är fallet, stadgarna innehålla
bestämmelser, enligt hvilka någon rätt till årsvinst eller till föreningens
tillgångar vid dess upplösning tillkommer annan än medlemmarna,
exempelvis välgörande inrättning eller dylikt, kunna lätt sådana
förhållanden inträffa, att det är önskvärdt eller rent af nödvändigt,
att ändring i dessa bestämmelser sker, och torde därför i fråga om
dylik ändring, såvidt genom densamma ej göres inskränkning i medlemmarnas
rätt, föreskrifterna i tredje stycket böra gälla.

I paragrafen omnämnes ej särskildt beslut om stadgeändring, afseende
ökad förpliktelse för medlemmarna att erlägga afgifter till föreningen,
och skulle följaktligen i fråga om villkoren för sådan ändringkomma
att gälla, hvad tredje stycket innehåller. Häremot torde icke
vara något att erinra, men rättvisan synes kräfva, att de medlemmar,
som ej vilja underkasta sig beslutet utan föredraga att utgå ur föreningen,
icke må betungas med den förhöjda afgiften under den tid,
som förflyter, innan afgången kan äga rum. Ett stadgande synes därför
böra införas af hufvudsakligt innehåll, att beslut, som nu är sagdt,

171

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ej må tillämpas mot medlem, som icke bidragit till beslutet och anmäler
sig till utträde ur föreningen antingen inom viss kort tid, exempelvis
en månad, från det beslutet fattades, eller — i händelse lian
vid utgången af den tid enligt stadgarna ännu icke äger att uppsäga
sig — så snart han därtill är berättigad.

47 §.

Andra stycket innebär, att förening kan utan borgenärernas hörande
besluta sådan ändring af stadgarna, att föreningsmedlemmarnes
skyldighet att göra insats lindras eller dem åliggande personlig ansvarighet
inskränkes. Borgenärernas rätt har nämligen ansetts tillräckligt
tillgodosedd genom föreskriften, att dylikt beslut ej må gå i
verkställighet förr än ett år efter skedd registrering.

En dylik anordning måste principiellt sedt förefalla i viss mån
betänklig, men till dess försvar kan anföras, att föreningar, såsom i
det hela saknande en fast legal kreditbas, i allmänhet ej kunna bygga
sin verksamhet på längre tids kredit; och då det stadgande i gällande
lag, med hvilket det nu ifrågavarande fullständigt öfverensstämmer,
icke synes hafva medfört någon olägenhet, torde giltig anledning saknas
att nu uppställa strängare villkor för här afsedda stadgeändringar.

Emellertid synes föreskriften böra i sä måtto förtydligas, att
något tvifvel ej kan råda om, att densamma, såsom torde varit afsedt,
äger tillämplighet icke allenast i afseende å lindring af medlemmarnes
skyldighet att inbetala ännu ej erlagda afgifter, utan äfven när
fråga är om partiell återbetalning af erlagda insatser.

I öfrigt erinras, att hvad som blifvit anmärkt vid 91 § i förslaget
till lag om aktiebolag äger tillämpning äfven beträffande föreningar.

48 §.

I afseende å paragrafens första stycke erinras om den vid första
stycket af 92 § i förslaget till lag om aktiebolag gjorda hemställan,
hvilken synes böra föranleda motsvarande ändring i förevarande paragraf.

Därest, såsom vid 53 § i förslaget till lag om aktiebolag blifvit
hemställdt, i nämnda förslag införes förbud för bolagsstämma att förfoga
öfver bolagets egendom på ett sätt, som uppenbarligen strider
mot bolagets ändamål eller är för detsamma främmande, synes ett liknande
förbud böra meddelas beträffande föreningar. Om så sker, torde,

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

i analogi med hvad jämväl blifvit hemställdt vid nyssberörda paragraf
i förslaget till lag om aktiebolag, i nu förevarande paragraf böra stadgas,
att klagan på grundval af omförmälda förbudsbestämmelse ej må
anställas, med mindre den biträdes af minst en tiondedel af samtliga
föreningsmedlemmar.

49 §.

Enligt förslaget kan förening förklaras skyldig att träda i likvidation
bland annat i det fall, att dess verksamhet finnes strida mot
lag eller författning. Så till vida som detta stadgande åsyftar tvångsupplösning
af förening, hvars verksamhet pröfvas vara brottslig, föranleder
stadgandet ej någon erinran. Hvad detsamma härutöfver innebär,
är otydligt. Då paragrafens sista stycke utvisar, hurusom det
ansetts nödigt att från stadgandets tillämpning särskildt undantaga ett
fall, sådant som det, att förening idkat kreditförsäljning i strid med
föreskrifterna i 3 § 1 mom., lärer det få antagas, att öfverträdelse af
det i andra mom. af samma paragraf upptagna förbudet för kreditförening
att utsträcka sin verksamhet till andra än medlemmar faller
under regeln i 49 §, likasom att ideell förening, om den emot 3 mom.
i 3 § idkar verksamhet, som är förbehållen ekonomisk förening, hemfaller
under den mot 49 § svarande bestämmelsen i 94 §. Härtill lärer
dock innebörden af nu förevarande stadgande näppeligen kunna inskränkas.
Nära tillhands ligger att till sådan lagstridig verksamhet,
som här afses, hänföra, om icke hvarje slags civil orätt, åtminstone
den, som består i upprepadt öfverträdande af ett uttryckligt lagbud.
Föga rimligt vore emellertid att, såsom med en dylik tolkning blefve
fallet, anordna ett inskridande från det allmännas sida mot förening
därför, att den gjort sig skyldig till åsidosättande af sådana privaträttsliga
stadganden som exempelvis dem, hvilka reglera köpares skyldigheter
mot säljare eller hyresgästs mot hyresvärd. Skulle man i känslan
häraf vilja åt stadgandet gifva en närmare begränsning, är det svårt att
finna någon annan sådan än den, att stadgandet afsåge verksamhet,
som strede mot själfva föreningslagstiftningen. Äfven med en så inskränkt
innebörd vore stadgandet emellertid föga lämpligt. Frånsedt
de öfverträdelser af 2 och 3 mom. i 3 §, hvilka på sätt förut är nämndt
tydligen enligt förslaget kunna föranleda tvångslikvidation, nämnas i
förslagets 50 och 51 §§ vissa fall, där en förening kan på yrkande af
medlem eller annan rättägande förpliktas att träda i likvidation på
den grund, att den ej uppfyller vissa föreningslagens föreskrifter. Men

173

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

att öka antalet af dylika fall ock än mer att låta allmänt ombud
erhålla befogenhet att påkalla likvidation lärer vara olämpligt, då för
beredande af nödig effektivitet åt föreningslagens föreskrifter andra
utvägar — såsom straff eller skadeståndspåföljder samt rätt till klagan
öfver föreningsbeslut — i allmänhet stå till buds.

Med hänsyn till det sålunda anförda hemställes, att stadgandet

1 första stycket af förevarande paragraf måtte begränsas till de fall,
att förenings verksamhet finnes vara brottslig eller uppenbart osedlig,
samt att paragrafens andra stycke måtte utgå; dock lärer, i händelse

2 mom. af 3 § skulle, emot hvad förut blifvit hemställdt, komma att
kvarstå, sådant förfarande, som där afses, böra i förevarande paragraf
särskildt upptagas såsom anledning till tvångslikvidation.

58 §.

Den slutliga redovisning, som i 58 § omförmäles, torde böra afgifvas
skriftligen. En föreskrift härom skulle medföra, att 58 § kunde
bringas till önsklig öfverensstämmelse med 102 § i förslaget till lag
om aktiebolag.

59 §.

Hvad som vid 104 § i förslaget till lag om aktiebolag blifvit
anmärkt därom, att sista punkten i andra stycket borde utgå och
första punkten i samma stycke modifieras, äger motsvarande tillämpning
i fråga om andra stycket af förevarande paragraf.

60 §.

I andra punkten af 1 mom. meddelas särskilda bestämmelser om
den befogenhet, som skall tillkomma likvidatorer, hvilka jämlikt 49 §
1 mom förordnats af rätten i sammanhang med beslut om föreningens
trädande i likvidation. Förslaget förutsätter härvid, att dessa likvidatorer
omedelbart efter beslutets meddelande skola inträda i utöfning af
sitt uppdrag, men inskränker tillika deras befogande under den tid,
som förflyter, till dess beslutet vinner laga kraft. Häremot torde i
hufvudsak icke vara något att erinra. Emellertid synes inskränkningen
lämpligast kunna göras så, att likvidatorerna icke må, innan beslutet
vunnit laga kraft, annorledes än med föreningens samtycke vidtaga
några likvidationsåtgärder utan allenast taga föreningens egendom
under vård och bevaka dess angelägenheter.

174

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

62 §.

I fråga om denna paragraf hänvisas till den vid 108 § i förslaget
till lag om aktiebolag gjorda anmärkning såsom i hufvudsak tillämplig
jämväl beträffande föreningar. Härvid torde särskildt böra påpekas, att
i stadgarna för en förening, äfven om densamma registrerats såsom
ekonomisk, oftare än i en aktiebolagsordning lärer förekomma föreskrift,
att vid upplösning de behållna tillgångarna skola öfver]ämnas
till annat rättssubjekt, hvilket förhållande bör vid paragrafens affattande
beaktas.

64 §.

Bestämmelsen, att likvidatorerna skola å sammanträde afgifva
redovisning, utesluter icke, att redovisningen kan ske i muntlig form.
Då sådant emellertid synes olämpligt, torde paragrafen böra affattas
på ett sätt, som utmärker, att redovisningen skall afgifvas skriftligt.

68 §.

Yar föreningen ej i likvidation redan vid den tid, då dess egendom
afträddes till konkurs, och finnes efter konkursens afslutande
öfverskott, synes det ej vara oundgängligen nödigt, att likvidation äger
rum, utan torde det för sådan händelse böra ankomma på föreningen
att själf afgöra, huruvida den skall fortsätta sin verksamhet eller träda
i likvidation. Föreskrifterna i första stycket af paragrafen synas därför
böra utbytas mot ett stadgande i nu antydda riktning.

Därest denna anmärkning vinner afseende, torde därjämte böra
meddelas en föreskrift af innehåll, att om föreningen inom viss kort
tid, exempelvis en månad, efter konkursens afslutande beslutar att träda
i likvidation, hvad i lagen är stadgadt om årsstämning i samband med
likvidation icke skall äga tillämpning.

77 §.

Då lagen medgifvit dem, som ingå vissa sammanslutningar, att
för de förbindelser, de gemensamt ikläda sig mot tredje man, ansvara
endast med de samfällda tillgångarna, hafva för åtnjutande af en
sådan förmån uppställts vissa villkor. Bland dessa finnes i gällande lag

175

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

och föreliggande lagförslag såväl för aktiebolag som för de ekonomiska
föreningarna upptaget, att de skola utgöras af minst fem medlemmar,
att om antalet medlemmar nedgår under det sålunda bestämda och ej
inom viss kortare tid åter fylles, bolaget eller föreningen skall träda
i likvidation, och att, där så ej sker, de, som med vetskap om förhållandet
deltaga i beslut om fortsättande af bolagets eller föreningens
verksamhet eller handla å dess vägnar, personligen svara för uppkommande
förbindelser.

Giltigt skäl synes ej föreligga att i olikhet härmed medgifva, att
ideella föreningar bildas eller fortbestå med mindre antal medlemmar.
Än mindre är det lämpligt att, på sätt i förslaget skett, på denna art
af föreningar ställa allenast sådana fordringar, att — om ock i föreningens
begrepp må anses ligga, att den ej kan bildas af endast en
individ — den uppfattning likväl ej uteslutes, att en behörigen bildad
förening må såsom rättssubjekt fortbestå, äfven om medlemmarnas
antal nedgått till en.

Väl är, på sätt förslaget torde innebära, den förteckning öfver
ideell förenings medlemmar, som skall genom styrelsens försorg hållas,
icke underkastad samma offentlighet som förteckningen öfver medlemmar
i en ekonomisk förening, och sålunda kommer ej alltid samma
medel, som då fråga är om en ekonomisk förening, att stå till buds
för kontrollerande af medlemmarnas antal i den ideella föreningen.
Men i de flesta fall lärer blotta tillvaron af de ofvanberörda föreskrifterna
kunna antagas medföra åsyftad verkan. Vid ansökning om
registrering af en ideell förening torde därjämte kunna fordras sådan
försäkran beträffande medlemmarnas antal, som vid 6 § i förslaget
blifvit förordad. Och skulle föreningsmedlemmar eller styrelseledamöter
vilja föra talan, för hvilken förutsättes, att medlemsantalet kan
konstateras, lärer, där för utredning i sagda afseende så erfordras, tillgång
till medlemsförteckningen ej lagligen kunna förvägras. Att den
frågan lämnas öppen, huru en borgenär, som vill af anledning, att
medlemsantalet nedgått under det föreskrifna, hålla sig till enskilda
medlemmar af föreningen, skall kunna styrka, att förutsättningarna
för en sådan rätt äro för handen, torde ej innefatta tillräcklig anledning
att låta de ideella föreningarna i ifrågavarande hänseende intaga
en särställning.

77 § synes alltså böra bringas till fullständig öfverensstämmelse
med 5 §; hvarjämte 78 paragrafens hänvisning till 6 § bör, under
förutsättning att hvad vid den sistnämnda blifvit hemställdt vinner be -

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

aktande, afse denna i dess lielliet. Tillika lärer ur 94 § böra uteslutas
hvad densamma innehåller beträffande inskränkning i tillämpningen
af 51 och 54 §§ men däremot i 94 § böra upptagas, att jämväl
de i 53 § gifna stadganden skola i fråga om ideell förening lända till
efterrättelse.

78 §.

Därest enligt stadgarna särskild stadfästelse utgör förutsättning
för deras giltighet, lärer utan uttrycklig lagbestämmelse vara själffallet,
att giltiga stadgar ej kunna anses föreligga, med mindre det
visas, att förutsättningen blifvit uppfylld. Sista punkten i paragrafen
torde därför böra utgå, hvilket föranleder, att jämväl sista punkten i
92 § uteslutes. I allt fall synes anledning saknas att i förevarande
hänseende meddela särskilda bestämmelser allenast för de ideella föreningarna.

79 §.

I fråga om ekonomisk förening erfordras enligt förslaget icke,
att stadgarna skola innehålla bestämmelse angående villkoren för inträde
i föreningen, utan skall, därest dylik bestämmelse saknas, gälla
hvad i 11 § finnes stadgadt. Något giltigt skäl synes icke finnas att
i motsats härtill beträffande ideella föreningar ovillkorligen fordra, att
i stadgarna meddelas föreskrift i nämnda afseende. Saknas sådan föreskrift,
torde för ideell förening kunna gälla detsamma som för ekonomisk
med det undantag allenast, att skriftlig ansökning om inträde
icke bör erfordras. I enlighet härmed hemställes, att bestämmelsen
under 4) i förevarande paragraf utgår och i stället å vederbörlig plats
i afdelningen om ideella föreningar införes ett stadgande af samma
innehåll som 11 § med nyssnämnda undantag.

Beträffande frågan, huruvida och under hvilka villkor medlemmar
i förening må påkalla extra sammanträde, synes hinder ej möta att
låta samma bestämmelser gälla för ideell förening som för ekonomisk;
och torde i följd däraf hvad under 10) i paragrafen finnes stadgadt
böra utgå och i stället tredje stycket af 39 § göras tillämpligt jämväl
å ideell förening.

Den under 12) upptagna bestämmelsen, att stadgarna skola angifva,
huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras, har oförändrad influtit från det af den s. k.
föreningskommittén utarbetade förslag, och liar kommittén rörande
denna bestämmelse i sina motiv anfört, bland annat, att åt densamma

177

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

gifvits en så allmän affattning, att det jämväl, om så anses lämpligt,
kan uppdragas åt föreningsmedlemmarna eller annan, som i stadgarna
angifves, att vid upplösningen besluta rörande tillgångarnas användning.
Emellertid synes bestämmelsen svårligen kunna tolkas så, att
genom en blott föreskrift, att föreningsmedlemmarna äga besluta om
tillgångarnas användning, lagbudet skulle anses uppfylldt, utan torde
åtminstone erfordras, att någon begränsning göres i medlemmarnas
beslutanderätt, t. ex. att tillgångarna skola användas till något välgörande
ändamål, som föreningen bestämmer, eller dylikt. Under förutsättning
af nu angifna tolkning af bestämmelsen synes densamma icke
föranleda någon erinran.

Enligt hvad under 5) sägs skulle ideell förenings stadgar angifva,
förutom afgifterna till föreningen, där sådana skola förekomma, tillika,
huruvida och i hvad mån uttaxering å medlemmarne skall vara medgifven.
De sålunda använda ordalagen synas utesluta befogenhet att
i en ideell förenings stadgar upptaga bestämmelser om rätt för föreningen
att, utöfver de regelmässiga afgifterna, uttaxera ytterligare tillskott,
med mindre dessa till beloppet begränsas i stadgarne. Att bestämmelser.
som medgifva uttaxering utan att tillika angifva dess
maximum, kunna leda till missbruk, är onekligt. Men det får ej heller
förbises, hurusom möjligheten att under vissa förhållanden verkställa
uttaxeringar, hvilkas storlek ej kan på förhand bedömas, inom många
ideella föreningar betraktas såsom nödvändig för föreningens ändamål,
samt att i ett stort antal nu befintliga föreningar sådan möjlighet
finnes beredd. Därest lagen skulle lägga hinder i vägen för registrering
af ideell förening, hvars stadgar medgifva rätt till obegränsad
uttaxering, kan förty befaras, att föreningar, hellre än att uppgifva
sagda rätt, skulle i större omfattning afhålla sig från att söka registrering.
Yid sådant förhållande torde man hellre än att utesluta
möjligheten af obegränsad uttaxering böra söka bereda något korrektiv
mot missbruk af denna möjlighet. Ett dylikt korrektiv synes i själfva
verket stå att finna i bestämmelse om rätt för medlem att genom utträde
ur föreningen undandraga sig tillämpning af uttaxeringsbeslut.
Under förutsättning att sådan bestämmelse varder i annat sammanhang
införd, hemställes därför om sådan ändring i förevarande paragraf, att
det lämnas förening öppet att i stadgarne intaga bestämmelser, som
möjliggöra uttaxering utan begränsning till visst belopp, hvilket synes
kunna ske därigenom att ur hvad som förekommer under 5) orden »i
hvad mån» uteslutas.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sand. 1 Afd. 61 Käft. - ■'' ■ 23...

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

80 §.

Af skäl, som framgå af hvad vid 9 § blifvit erinradt, torde det
ej böra föreskrifvas, att ideell förenings firma skall innehålla ordet
»ideell >. Att kräfva sådant lärer desto mindre vara lämpligt, som uttrycket
»ideell förening», om ock i brist af bättre benämning användbart
i själfva lagen, där det erhåller närmare förklaring, dock svårligen,
så länge det ej vunnit insteg i språket, ägnar sig att användas i
firmabeteckning.

Då det emellertid är önskvärdt, att ideell förening genom sin
firmabeteckning åtskiljes från ekonomiska föreningar, hemställes, att i
paragrafen införes stadgande därom, att i ideell förenings firma ej må
inflyta ordet »ekonomisk» ej heller något, som har afseende å personlig
ansvarighet för medlemmarne eller frihet från sådan ansvarighet.

I afseende å rätten att i föreningsfirma intaga ordet bolag hänvisas
till hvad i fråga därom blifvit hemställdt vid 9 §. Äfven om
denna hemställan ej godkännes, lärer i hvarje fall öfverensstämmelse i
förevarande hänseende mellan 9 och 80 §§ böra bringas till stånd.

Medan enligt 9 § ekonomisk förenings firma för att kunna registreras
behöfver skilja sig allenast från annan föreningsfirma, som tidigare
blifvit registrerad hos samma myndighet, innebär förevarande
paragraf, att registrering af ideell förenings firma skall vägras, jämväl
om den företer större likhet med föreningsfirma, som registrerats hos
annan myndighet, eller med benämning å förening, hvilken alls ej registrerats
men är för registreringsmyndigheten känd. Tillräcklig anledning att
i dessa hänseenden göra afvikelse från stadgandena i 9 § synes ej föreligga.
Vid 18 och 123 §§ i förslaget till lag om aktiebolag har hemställts
om stadgande rörande befogenhet för domstol att, när en af aktiebolag
antagen firma finnes kunna leda till förväxling med tidigare
registrerad firma af ett eller annat slag och därigenom vålla dess innehafvare
skada, förbjuda vidare användande af förstnämnda firma samt
utdöma skadestånd. Vinner denna hemställan afseende, bör naturligen
en motsvarande regel införas i lagen om föreningar, och det kan då
ej gärna tänkas, att en förening skulle känna sig frestad att låta inregistrera
en firmabeteckning, hvars begagnande skulle kunna medföra
påföljder, sådana som de nyss nämnda.

82 §.

Enligt 29 §, hvilken efter hänvisning i 85 § gäller äfven de ideella
föreningarna, skall hvad om delgifning af stämning å förening är

179

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

stadgadt i 11 kap. 15 § rättegångsbalken äga tillämpning, jämväl då
annat meddelande skall delgilvas föreningen. Såsom allmän regel
gäller alltså, att ett meddelande till föreningen kan delgifvas hvilken
styrelseledamot som helst. Anledning synes saknas att från denna
regel göra det undantag, som innefattas i 82 paragrafens föreskrift, att
där ifrågavarande anmälan skall göras hos styrelsen eller dess ordförande.
Denna föreskrift torde därför böra utgå, hvarigenom ock
önsklig öfverenstämmelse med 12 § skulle härutinnan ernås.

De skäl, som åberopats till stöd för den vid 15 § gjorda hemställan,
synas böra föranleda, att i förevarande paragraf införes ett tillägg om
rätt för förening att i stadgarne intaga sådana bestämmelser, att utträde
ej kommer att äga rum genast, då anmälan därom sker, utan
först viss tid därefter, och torde maximum för den tid, som i sådant
afseende må bestämmas, böra sättas till sex månader.

Yarder, såsom vid 79 § hemställts, utväg öppnad att i stadgarne
intaga bestämmelser, som möjliggöra uttaxering utan begränsning till
visst belopp, lärer emellertid ej böra tillåtas förening, som vill begagna
sig af nämnda utväg, att tillika antaga föreskrifter, hvarigenom
afgång ur föreningen framskjutes till senare tid än den, då anmälan
om utträde göres.

84 §.

Den i första stycket upptagna regeln om medlems skyldighet att
efter utträde eller uteslutning gälda afgift för löpande året synes afpassad
allenast för det fall, att afgift utgår en enda gång hvarje år.
Stundom förekommer emellertid, att afgifter upptagas för kortare tid
(kvartal, månad eller till och med vecka). I dylikt fall synes det ej
böra åläggas afgången medlem att gälda afgifter för hela återstoden
af året, utan torde hans betalningsskyldighet böra begränsas till det
belopp, som efter afgången först förfaller. Föreskrift härom torde böra
fogas till första stycket.

Därjämte synes afgången medlems skyldighet att erlägga afgift
böra göras beroende af att stadgarne ej innehalla bestämmelse^ som
ytterligare begränsar hans betalningsskyldighet.

Såsom vid 79 § antydts, lärer det, i fall stadgarne skola få innehålla
bestämmelser, som möjliggöra uttaxering utan begränsning till
visst belopp, vara nödvändigt, att, när sådana bestämmelser förekomma
och beslut fattats om afgifts utkräfvande, medlem, som ej biträdt beslutet
och ofördröjligen anmäler sig till utträde, frikallas från erläggande

180

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

af den beslutade afgiften. Den i sådant afseende erforderliga föreskriften
synes böra kafva sin plats i denna paragraf.

För det fall, att medlem, som utträdt ur förening, särskildt utfäst
sig att erlägga afgifter under viss tid, innehåller paragrafens andra
stycke, att hans ansvarighet för utfästelsen skall bedömas efter allmän
lag. Med detta stadgande lärer hafva afsetts att antyda, hurusom en
dylik utfästelse i allmänhet är giltig men kan förlora sin giltighet,
därest föreningen genom att ändra arten af sin verksamhet eller annorledes
undanröjer de förutsättningar, under hvilka utfästelsen gjorts.
Den antydan härom, som må vara af nöden, torde emellertid lämpligare
kunna gifvas genom ett uttalande i paragrafen, att dess stadganden
om förenings rätt att efter medlems afgång utkräfva å honom belöpande
afgifter icke beröra den förpliktelse, som på grund af särskildt
åtagande kan åligga medlem att gälda afgift, oberoende af afgång ur
föreningen.

85 §.

Af ungefärligen samma skäl, som föranledt den vid 28 § gjorda
hemställan om stadgande af påföljd för den, som åt ekonomisk förening
utan personlig ansvarighet gifver beteckning, hvarigenom sken
af dylik ansvarighet uppstår, lärer för den eller dem, som å ideell förenings
vägnar utfärda handling, hvari föreningen betecknas såsom vore
den ekonomisk, böra stadgas sådan personlig ansvarighet, som afses i
andra stycket af 28 §.

87 — 90 §§.

Därest, på sätt vid 79 § blifvit hemställdt, i fråga om medlemmarnas
rätt att påkalla extra sammanträde enahanda regler komma
att gälla för ideell förening som för ekonomisk, synas jämväl de i 89
§ upptagna bestämmelserna om de fall, i hvilka det skall åligga kronofogde
eller magistrat att utlysa sammanträde med ideell förenings
medlemmar, böra bringas till öfverensstämmelse med hvad 40 § i
sådant hänseende innehåller beträffande ekonomisk förening.

Om nu angifna ändringar vidtagas, och dessutom hvad vid 37 §
blifvit anmärkt vinner afseende, skulle mellan de bestämmelser, som
under rubriken »om föreningssammanträde» äro upptagna i fråga om
ekonomisk förening under 37—41 §§ och i fråga om ideell förening
under 87—90 §§, ej komma att i sak kvarstå andra olikheter, än att

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

dels, hvad angår de fall, då särskilda villkor äro uppställda för besluts
fattande å föreningssammanträde, för ekonomisk förening skulle hänvisas
till bestämmelserna i 45 och 46 §§ och för ideell förening till bestämmelserna
i 92 §, dels ock, i händelse stadgarne sakna föreskrift
om rätten att vid sammanträde rösta genom ombud, för ekonomisk
förening skulle gälla, att medlem är berättigad öfverlåta sin rösträtt
å annan medlem, och för ideell förening, att medlem icke är berättigad
att öfverlåta sin rösträtt på annan. Vid sådant förhållande synas
87—90 §§ kunna utbytas mot ett stadgande, som hänvisar till 37—41
§§ med angifvande af olikheterna.

92 §.

Hvad vid 45 § blifvit i fråga om de ekonomiska föreningarna
anfördt om olämpligheten af att inskränka deras rörelsefrihet genom
uppställande af allt för stränga villkor för genomförande af ändringar
i stadgarna gäller tydligen i än högre grad beträffande de ideella föreningarna.
Jämväl i fråga om dessa hemställes därför, att enstämmighet
icke måtte fordras för stadgeändringar, som angå föremålet för
föreningens verksamhet, grunderna för medlems uteslutande ur föreningen,
för utöfvande af rösträtt och för fattande af beslut å sammanträde
eller intagande af förbehåll om tvisters hänskjutande till skiljemän,
utan att ändringar i dessa hänseenden måtte kunna ske under
de i tredje stycket af 45 § angifna lindrigare villkor.

Vidkommande beslut, afseende ändring i ideell förenings stadgar
i fråga om afgående medlems rätt att utfå någon del af föreningens
tillgångar och om förfarande med föreningens behållna tillgångar
vid dess upplösning, hemställes, under hänvisning till hvad vid 45 §
föreslagits, att reglerna i första stycket af förevarande paragraf måtte
vinna tillämpning å beslut af förstnämnda art, allenast såvidt ändringen
skall angå dem, som vid beslutets fattande voro medlemmar af föreningen,
och å beslut af sistnämnda art, allenast i händelse ändringen
innebär inskränkning af rätt, som enligt stadgarna tillkommer medlemmarna,
men att för genomförande af ändringar i nu angifna hänseenden
i öfrigt föreskrifterna i tredje stycket af 45 § måtte blifva
gällande.

Slutligen erinras, att hvad i fråga om ekonomisk förening vid
45 § yttrats angående sådan ändring i stadgarna, som afser ökad förpliktelse
för medlemmarna att erlägga afgifter till föreningen, i hufvudsak
äger tillämpning jämväl å ideell förening.

182

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

94 §.

Om ideell förening utöfvar verksamhet, som enligt sista stycket
af 3 § ej får idkas af dylik förening, torde den böra i den ordning,
49 § stadgar, kunna förklaras skyldig att träda i likvidation. Enligt
den föreslagna lydelsen af 49 §, jämförd med förevarande paragraf,
skulle detta ock blifva iallet. Om åter stadgandet i 49 § begränsas
på sätt af lagrådet blifvit vid nämnda paragraf hemställdt, erfordras
särskild bestämmelse om tvångslikvidation i här förutsatta fall. Yarder
ett dylikt stadgande upptaget i förevarande paragraf, och skola tillika,
såsom förslaget åsyftar, bestämmelserna i 60 § kunna förklaras tilllämpliga
å tvångslikvidation af nämnda anledning, erfordras någon
redaktionell jämkning i 60 §.

95—97 §§.

Därest 56, 62 och 68 §§ ändras på sätt i det föregående blifvit
hemställdt, kunna 95, 96 och 97 §§ ersättas af hänvisningar till förstnämnda
paragrafer jämte 67 §.

99 §.

Då registrering sökes för ideell förening, torde böra gälla enahanda
föreskrifter, som i sista stycket af 99 § finnas för ekonomiska
föreningar upptagna angående styrelseledamots, suppleants och firmatecknares
namnteckning.

102 och 103 §§.

Under erinran om den vid 8 § gjorda anmärkning om obeköfligheten,
att i stadgarna för ekonomisk förening angifves, huru för föreningens
förbindelser skall ansvaras för annat fall, än då personlig
ansvarighet skall åligga medlemmarna, hemställes, att ej heller i registret
må för annat fall än det nyssnämnda införas något om ansvarigheten.
Iakttages detta, skulle beträffande förslagets bestämmelser om, hvad i
föreningsregistret skall införas, — frånsedt hvad som gäller allenast
ekonomiska föreningar med personlig ansvarighet — icke återstå annan
olikhet mellan de ekonomiska och de ideella föreningarna, än att
endast för de förra gäller hvad 102 § under 6) och 9) innehåller beträffande
räkenskapsafslutning och sättet för kallelse till sammanträde

183

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 83.

m. m. Då emellertid bestämmelser i dessa afseenden synas i lika mån
påkallade för de ideella föreningarna, torde den för vinnande af enkelhet
i förslaget förmånliga anordning kunna vidtagas, att i en och samma
paragraf meddelas för såväl ekonomiska som ideella föreningar gemensamma
bestämmelser om hvad i registret skall införas, och därefter
angifves hvad särskildt om ekonomiska föreningar med personlig ansvarighet
skall därutöfver antecknas. Med hänsyn till, att räkenskapsafslutningen
i ideella föreningar kan ske för längre tid än ett år,
torde vid den sålunda förordade sammanslagningen af 102 och 103 §§
förstnämnda paragrafs mom. 6) böra erhålla en något förändrad, jämväl
för ideella föreningar afpassad lydelse.

104 §.

Anledning torde ej föreligga att, på sätt paragrafen innehåller,
stadga ny inskrifning i registret, då ekonomisk förenings rörelse flyttas
från en kommun till en annan. Föreskriften härom torde alltså böra
utgå, hvaremot bestämmelsen i paragrafens sista stycke, som afser
den händelse, att styrelsens säte flyttas till annat län, lärer böra
omfatta jämväl de ekonomiska föreningarna. Hvad angår sistnämnda
bestämmelse, beröres densamma af anmärkningen vid 9 och 80 §§
angående förenings firma. Därest, såsom i anmärkningen blifvit hemställdt,
registrering af hvarje föreningsfirma göres beroende däraf, att
densamma skiljer sig från andra inom länet registrerade föreningsfirmor,
bör vid ifrågasatt flyttning af föreningsstyrelsens säte från
ett län till ett annat föreningen ej afföras ur registret i det förra
länet, med mindre visshet vunnits därom, att från synpunkten af
firmans likhet med någon i det andra länet registrerad föreningsfirma
hinder ej möter för föreningens införande i sistnämnda läns
register. Underrättelse i detta afseende torde böra inhämtas genom
skriftväxling mellan Konungens befallningshafvande i de respektive
länen, hvilken skriftväxling tydligen bör föregå registrering af den för
flyttningen erforderliga ändring i föreningens stadgar.

105 §.

Förslagets föreskrift om kungörande af hvad i registret införes
afser icke de ideella föreningarna. Anledningen härtill lärer varit,
att dessa föreningar ansetts böra befrias från de med registreringen
och därmed sammanhängande åtgärder förenade kostnader, och att

184

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

kungörandet på det allmännas bekostnad icke kan ifrågasättas. Då
sagda kostnader emellertid uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp,
och kungörandet kan äfven i fråga om de ideella föreningarna, särskildt
med afseende å deras företrädande, vara af väsentlig betydelse för
utomstående, synes någon skillnad mellan de olika slagen af föreningar
ej böra härutinnan uppställas, utan 105 § i sin helhet böra gälla
dem båda. Ett iakttagande häraf medför någon ändring i 99, 108
och 109 §§.

107 §.

Under hänvisning till, hvad som erinrats vid 18 och 123 §§ i
förslaget till lag om aktiebolag, hemställes, att bestämmelsen i förevarande
paragraf måtte utbytas mot föreskrift om befogenhet för domstol
att, när i följd af namnlikhet mellan förenings firma och firma,
som tidigare införts i annat register, skada uppkommit för den tidigare
registrerade firmans innehafvare, ej mindre förbjuda föreningen att
efter viss tid, som af domstolen bestämmes, begagna den af föreningen
antagna firman än äfven ålägga föreningen det skadestånd,
som pröfvas skäligt.

I sammanhang härmed torde någon jämkning i 108 § böra äga rum.

111 §.

Varder, såsom vid 30, 35 och 58 §§ förordats, i lagen stadgadt,
att styrelsens förvaltningsredogörelse, revisorernas utlåtande och likvidatorernas
redovisning skola afgifvas skriftligen, bör ur förevarande
paragraf uteslutas hvad däri förekommer om ansvar för muntligen
lämnad oriktig uppgift. Ett stadgande om förvaltningsberättelses
skriftliga affattande föranleder äfven någon jämkning i hvad under 3)
förekommer.

Däremot torde, i öfverensstämmelse med hvad som erinrats vid
126 § i förslaget till lag om aktiebolag, bestämmelsen om ansvar för
falsk uppgift böra i så måtto utsträckas, att den kommer att gälla
uppgifter i alla handlingar, som framläggas å föreningssammanträde,
och ej blott de i förslaget nämnda.

Att med ansvar belägga förseelse mot 62 § 1 punkten eller 96 §
1 punkten torde, af skäl som anförts i afseende å motsvarande bestämmelser
i 126 § af förslaget till lag om aktiebolag, få anses öfverflödigt.

Under åberopande af hvad som erinrats i afseende å sista stycket

185

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

af 126 § i förslaget till lag om aktiebolag hemställes, att sista stycket
i förevarande paragraf måtte ändras därhän, att straff enligt paragrafen
ej må ådömas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas
med högre straff.

112 §.

Förseelser, som här afses, torde skäligen böra föranleda enahanda
ansvar som de i 111 § nämnda förseelser.

113 §.

Sista stycket torde böra undergå enahanda förtydligande, som
förordats beträffande sista stycket af 128 § i förslaget till lag om
aktiebolag.

120 §.

Stadgandet under 3) i denna paragraf, enligt hvilket från lagens
tillämpningsområde undantagas föreningar för anskaffande af lån mot
säkerhet af inteckning i fast egendom, synes vara för vidsträckt. För
vissa hypoteksföreningar såsom dem, hvilka äro delägare i allmänna
hypoteksbanken, konungariket Sveriges hypotekskassa eller allmänna
hypotekskassan för Sveriges städer, gälla visserligen särskilda bestämmelser
af sådant innehåll, att de utgöra hinder för att låta dessa föreningar
falla under lagen, men åtskilliga föreningar för anskaffande
af lån mot inteckningssäkerhet finnas, i fråga om hvilka sådant hinder
ej möter. Särskildt må erinras, att för förening, som har till ändamål
att förmedla egnahemslån, är såsom villkor för rättigheten att erhålla
statslån från egnahemslånefonden stadgadt, att föreningen skall vara
behörigen registrerad såsom förening för ekonomisk verksamhet.

Det hemställes därför, att stadgandet under 3) måtte inskränkas
till att afse allenast hypoteksföreningar, å hvilka särskilda, nu gällande
bestämmelser äga tillämpning.

Härefter yttrade vid:

122 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg:

Af hvad jag vid 4 § anfört framgår, att, för den händelse
enligt min hemställan tredje stycket af nämnda § utgår och första
Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft. 24

186

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

stycket lämnas i sak oförändradt, till andra stycket af 122 § bör fogas
ett tillägg, som tydligt utmärker, att i afseende å rättsförhållande, som
uppkommit innan lagen träder i kraft, förening, utan hinder af att
den ej registrerats, äger söka, kära eller svara.

Lagrådets öfrig a ledamöter:

Därest i fråga om oregistrerade föreningars rättskapacitet meddelas
sådana bestämmelser, som vid 4 § föreslagits, torde till det i
andra stycket af förevarande paragraf gifna stadgandet om tidigare
uppkomna rättigheters och skyldigheters bedömande efter äldre lag
böra göras det tillägg, att sådana rättigheter dock icke må vid domstol
eller annan myndighet göras gällande af förening, som ej vunnit registrering.

Slutligen anförde lagrådet:

Hvad som blifvit anmärkt vid 67, 69, 70, 72, 88, 90, 95, 99,
107 och 125 §§ i förslaget till lag om aktiebolag gäller i tillämpliga
delar i fråga om motsvarande paragrafer i förslaget till lag om föreningar.

Den systematiska grupperingen af förslagets bestämmelser synes i
vissa delar ej vara fullt lycklig. Man har i detta afseende gått så till
väga, att — medan vissa hufvudafdelningar i förslaget innehålla bestämmelser
för såväl ekonomiska som ideella föreningar — största delen af
de materiella föreskrifterna för hvardera föreningstypen fått bilda hvar
sin hufvudafdelning. Af dessa innehåller allenast den, som rörer ekonomiska
föreningar, fullt utförda bestämmelser. I den afdelning, som
handlar om ideella föreningar, har man åter i stor omfattning hänvisat
till paragrafer eller delar af paragrafer, som angå ekonomiska
föreningar, och vid dessa hänvisningar har man nödgats göra talrika
förbehåll och inskränkningar. Såsom exempel härpå må särskildt framhållas
85 och 94 §§. Afdelningen om ideella föreningar ter sig i följd
af detta förfarande ganska svår att till sitt innehåll öfverskåda, och det
kan befaras, att den i sitt föreliggande skick skulle blifva tämligen
otillgänglig för mindre lagkunniga personer, något som desto mera vore
att beklaga, som denna del af lagen mer än många andra beliöfde vara
någorlunda lättfattlig, för menige man. För afhjälpande af denna brist
hos förslaget torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke de båda
afdelningarne om ekonomiska föreningar och om ideella föreningar

187

Kungl. Maj.is Nåd Proposition N:o 83.

kunna samarbetas på det sätt, att, där en regel i själfva verket är gemensam
för båda föreningstyperna, en enda för dem båda afsedd bestämmelse
meddelas, men i fall, der olika regler skola gälla, de särskilda
bestämmelserna upptagas i omedelbart sammanhang.

En uppställning af denna beskaffenhet synes ej kunna möta större
svårigheter och underlättas i hvarje fall om — såsom ett iakttagande
af lagrådets erinringar skulle föranleda — olikheterna mellan reglerna
för ekonomiska och för ideella föreningar varda väsentligen färre än
enligt förslaget.

I systematiskt hänseende kan äfven ifrågasättas, huruvida icke —
särskildt om bestämmelser rörande en viss rättskapacitet för oregistrerade
föreningar skola meddelas — en fristående afdelning om oregistrerade
föreningar bör upptagas i slutet af förslaget.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och
23 kap. 4 § strafflagen.

Lagrådet yttrade:

De bestämmelser, i hvilka ändring skulle äga rum — nämligen
andra stycket i 22 kap. 14 § strafflagen samt 4 § i 23 kap. samma
lag — äro strängt taget öfverflödiga. Ty utan uttryckligt stadgande
bör det vara klart, såväl att juridiska personer och deras representanter
i sitt inbördes rättsförhållande intaga ställningen af hufvudman
och sysslomän, som ock att dylika representanter, likaväl som
målsmän för individuella personer, kunna, om de i utöfningen af sitt
representantskap göra sig saker till handlingar, som, begångna af
gäldenär, äro straffbara enligt 23 kap. strafflagen, fällas till sådant
ansvar, som i nämnda kapitel stadgas. Det synes alltså kunna
ifrågasättas, huruvida icke förevarande bestämmelser borde ur lagen
uteslutas, helst deras bibehållande tilläfventyrs kunde gifva anledning
till den missuppfattning, att representanter för andra juridiska
personer än de i lagen nämnda icke vore i de hänseenden, hvarom
fråga är, straffbara, hvartill kommer olägenheten, att för hvarje gång
lagstiftning kommer till stånd i fråga om någon förut ej reglerad grupp
af juridiska personer, ändring uti ifrågavarande lagrum finnes nödig.

Skulle det emellertid med hänsyn till planlagd allmän revision af
strafflagen eller af annan anledning anses olämpligt att nu upphäfva
här omhandlade bestämmelser, föranleder det föreliggande ändringsförslaget
ej någon erinran.

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 §

rättegångsbalken.

Lagrådet yttrade:

Hvad i paragrafens andra punkt förekommer beträffande käromål
mot medlemmarne i oregistrerad förening står i samband med bestämmelsen
i tredje stycket af 4 § i förslaget till lag om föreningar och bör, i
händelse sistnämnda bestämmelse varder i enlighet med lagrådets hemställan
utesluten, likaledes utgå.

Hvad beträffar den, jämväl i andra punkten förekommande hänvisningen
till särskilda bestämmelser om stämnings delgifvande i det
fall, att styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, solidariskt
bankbolag eller registrerad förening vill kära till bolaget eller föreningen,
torde denna bestämmelse lämpligen kunna utbytas mot en i
första punkten införd erinran om tillvaron af särskilda från sagda
punkt afvikande bestämmelser för vissa fall. Härigenom vinnes den
fördelen, att paragrafen icke, såsom eljest synes blifva fallet, behöfver
ändras, så ofta lagstiftning kommer till stånd rörande någon förut ej
af lagen behandlad grupp af juridiska personer.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen
om tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars 1862.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva
fast egendom den 4 maj 1906.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet
Erik Öländer.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

189

Utdrag af protokollet öfver just i tied epartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 4 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson anmälde i
underdånighet lagrådets den 31 december 1909 afgifna utlåtanden öfver
de inom justitiedepartementet utarbetade förslagen till
lag om föreningar,

lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen,

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken,

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskrip tion

och om årsstämning den 4 mars 1862 samt

190

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906,

äfvensom i sammanhang därmed dels kooperativa förbundets underdåniga
framställning den 27 januari 1910 om rätt för konsumtionsförening
att sälja till andra än medlemmar i föreningen m. m., i hvilken
framställning 484 kooperativa föreningar med 86,510 medlemmar instämt,
dels ock skytteförbundens öfverstyrelses underdåniga framställning den 1
februari 1910 om skytteförbundens och skytteföreningarnas undantagande
från den ifrågasatta föreningslagens tillämplighetsområde.

Sedan departementschefen i korthet redogjort för det hufvudsakliga
innehållet i lagrådets utlåtanden och i ofvanberörda underdåniga
framställningar samt meddelat, att lagrådet lämnats tillfälle att taga
del af dels Sveriges allmänna handelsförenings underdåniga skrifvelse
den 11 mars 1909, hvari handelsföreningen anhållit, bland annat, att
konsumtionsförening måtte frånkännas rätt att sälja till andra än medlemmar
i föreningen, och dels skytteförbundens öfverstyrelses underdåniga
skrifvelse den 3 november 1909, däri öfverstyrelsen hemställt, att icke
blott öfverstyrelsen utan äfven skytteförbunden och skytteföreningarna
måtte erhålla full rättskapacitet utan att vara underkastade bestämmelserna
i den ifrågasatta lagen om föreningar, yttrade departementschefen
vidare:,

»Lagrådet har ej haft något att anmärka mot de grunder, efter
hvilka i förslaget till lag om föreningar samtliga föreningar, i den mån
de icke undantagits från lagens tillämplighetsområde, fördelats i två
hufvudgrupper, ekonomiska föreningar och ideella föreningar, för hvilka
meddelats i åtskilliga afseenden olika bestämmelser, strängare för de
förra än för de senare. Lagrådet har emellertid hemställt dels att de föreningar,
som enligt förslaget skulle registreras såsom ideella föreningar,
måtte erhålla rätt att, därest de så önska och deras stadgar innehålla
härför erforderliga bestämmelser, blifva registrerade såsom ekonomiska
föreningar, och dels att föreskrifter måtte meddelas, som möjliggöra för
förening af det ena slaget att utan föregående likvidation och upplösning
öfvergå till det andra slaget. Mot hvad lagrådet sålunda hemställt torde
icke vara något att erinra. De anmärkningar, som af lagrådet eller dess flesta
ledamöter framställts mot ifrågavarande förslags detaljbestämmelser, synas
mig ock — med ett par undantag, för hvilka här nedan skall närmare
redogöras — böra föranleda ändring af förslaget. Vid den omarbetning
förslagets bestämmelser i följd häraf undergått har jag undersökt möjligheten
att, på sätt lagrådet jämväl hemställt, sammanföra bestämmelserna
om de båda slagen af föreningar under gemensamma rubriker;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83. 191

och . då härför ej mött några större svårigheter, särskildt med hänsyn
därtill att, efter vidtagande al de utaf lagrådet föreslagna ändringarna1
det ojämförligt största antalet bestämmelser äro gemensamma för de
båda. slagen af föreningar, har lagrådets hemställan äfven i denna del
blifvit följd, hvarigenom förslaget otvifvelaktigt vunnit i lättfattlighet
ocn öfverskådlighet. För att underlätta en jämförelse mellan det sålunda
omarbetade och det till lagrådet remitterade förslaget har jag låtit upprätta
en tabell utvisande, hvilka bestämmelser i de båda förslagen motsvara
hvarandra; och torde denna tabell få fogas till detta protokoll
(Bilaga A).

Lagrådet har på anförda skäl afstyrkt bestämmelserna i 4 § 3 mom.
a,t det remitterade förslaget. Då syftet med dessa bestämmelser, nämligen
att, i händelse styrelsen för en oregistrerad förening vid fullgörande
af. sitt iippdrag ådragit föreningsmedlemmarna förpliktelser,
bereda möjlighet för dessas utkräfvande ur de åt föreningsmedlemmarna
sammanskjutna och dem gemensamt tillhöriga tillgångarna, synes bättre
vinnas genom det af lagrådet gifna uppslaget att i lagen tillerkänna oregistrerad
förening viss partiell rättskapacitet, har jag ej någon anledning
att här närmare ingå på en granskning af de betänkligheter, som
åt lagrådet anföits mot ifrågavarande bestämmelser. Dessa hafva i det
omarbetade förslaget blifvit ersatta af stadgandena i 107 §.

Vid 49 § af det remitterade förslaget (58 § i det omarbetade förslaget)
har lagrådet hemställt, att för upplösning pa grund af lagstndig
verksamhet skulle förutsättas, att verksamheten vore brottslig. Det
synes emellertid icke vara uteslutet, att en verksamhet kan såsom lagstridig
böra föranleda upplösning utan att i och för sig utgöra något
brott,, t. ex. om verksamheten inskränker sig till förberedande åtgärder,
som icke äro straffbara. Att under lagstridig verksamhet skulle komma
att såsom lagrådet framhållit — inbegripas upprepadt åsidosättande
al rena privaträttsliga förpliktelser, t. ex. upprepad underlåtenhet att
betala hyra, synes mig icke vara att befara, då det väl ej kan sägas,
att föreningens verksamhet går ut på ett dylikt förfarande''. Jag anser
mig därför icke kunna tillstyrka någon ändring af förslaget i denna del.
En dylik ändring torde för öfrigt så mycket mindre vara behöflig,
som. det, särskildt med hänsyn till de betryggande formerna för upplösningsfrågans
upptagande och åtgörande," icke lärer kunna antagas,
att den föreslagna bestämmelsen skall komma att erhålla en ej åsyftad
tillämpning å handlingar, som innebära uteslutande civil orätt och ej
kränka något af lag skyddadt allmänt intresse. Härförutom torde det
näppeligen vara följdriktigt att förhindra, jämlikt 100 § i det remitterade

192

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

förslaget (88 § i det omarbetade förslaget), registrering af förening,
hvars ändamål går ut på lagstridig verksamhet, men icke medgifva
tvångsupplösning i det fall, att föreningens verksamhet ådagalägger,
att dess syfte — trots ett annat i stadgarna angifvet ändamål — är en
verksamhet af lagstridig beskaffenhet.

Det torde böra framhållas, att den i 69 § 1 mom. af det omarbetade
förslaget i enlighet med lagrådets hemställan meddelade bestämmelsen
i fråga om de där omförmälda, af rätten förordnade likvidatorernas
befogenhet icke bör tolkas så inskränkt, att likvidatorerna,
innan beslutet om förordnandet vunnit laga kraft, ej skulle utan föreningens
samtycke äga föryttra lös egendom i fall, då ett afvaktande
af föreningens samtycke skulle medföra en väsentlig värdeminskning af
egendomen t. ex. genom förskämning, snar förstörelse eller dylikt.
Likvidatorernas befogenhet och skyldighet till ett raskt ingripande i
i sådant fall följer af den vårdnadsplikt, som åligger dem beträffande
föreningens tillgångar.

Den i 2 mom. af 84 § i det remitterade förslaget meddelade
bestämmelsen, mot hvars affattning lagrådet framställt anmärkning, har
jag ansett kunna såsom skäligen öfverflödig ur förslaget uteslutas.

Beträffande skälen till de i 21 och 97 §§ i det omarbetade förslaget
införda bestämmelserna och till de ändringar, som vidtagits i 24,
45, 46, 62, 92 och 96 §§ i det remitterade förslaget (34, 53, 54, 55
och 71 §§ i det omarbetade förslaget), i den mån dessa bestämmelser
och ändringar ej stå i öfverensstämmelse med hvad lagrådet hemställt,
torde jag få hänvisa till hvad jag i statsrådsprotokollet för den 28
januari 1910 yttrat i fråga om motsvarande paragrafer i det då till
Riksdagen genom nådig proposition aflåtna förslaget till lag om aktiebolag.

Med hänsyn till förestående allmän revision af strafflagen torde
det näppeligen vara lämpligt att, såsom lagrådet vid förslaget till lag om
ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen ifrågasatt,
nu upphäfva det senare lagrummet äfvensom andra stycket af det förra.

De i förslaget till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken
vidtagna jämkningarna hafva föranledts af lagrådets anmärkningar.
I

I de båda öfriga lagförslagen, hvilka af lagrådet lämnats utan
anmärkning, hafva ej vidtagits några ändringar.»

193

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Departementschefen uppläste härefter omförmälda förslag- till
tag om föreningar;

lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen lag

om andrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken: ’

lag om andrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om arsstämning den 4 mars 1862; y pr esnripnon

för J?9 Z fndrad lyddSJ af 8 § *'' la9en gående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906•

samt hemställde, att desamma måtte, jämlikt 8 87 regerino-sformen,
genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

, denna af statsrådets öfriga ledamöter bi trädda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprmsen-Regenten
lämna bifall; och skulle till Riksdagen
aflåtas nådig proposition af den lydelse bilagan
R. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Israel Myrberg.

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami

1 Afä. 61 Höft.

194

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Bilaga A.

Tabell

utvisande, h vilka bestämmelser i det för Riksdagen framlagda förslaget
till lag om föreningar (I) ocli i det till lagrådet remitterade förslaget
(II) motsvara hvarandra.

I §§	II §§	I §§	ii §§	I §§	II §§	I §§	II §§
1	1	29	26, 85	57	48, 93	85	76
2	2	30	22, 85	58	49, 94	86	98
3	3	31	27: 1 mom. 2 p„ 85	59	50, 94	87	99
4	4: 1 mom. (delvis)	32	27: 1 mom. 3 p., 85	60	51, 94	88	100
5	5, 77	33	20: 8 mom., 27:4 mom., 85	61	52, 94	89	101
6	6, 78	34	24, 85	62	63	90	102,103
7	7, 79: 2 mom.	35	28, 85	63	54, 94	91	104
8	8	36	29, 85	64	55, 94	92	105
9	79	37	30, 85	65	56, 94, 95	93	106
10	9, 80	38	31, 85	66	57, 94	94	107
11	10, 81	39	32, 85	67	58, 94	95	108
12	11, 79: 1 mom. 4)	40	33, 86	68	59, 94	96	109
13	12	41	34, 86	69	60, 94	97 (ny
14	82	42	35, 86	70	61, 94	98	110
15	13, 83	43	36, 86	71	62, 96	99	1! I, 112
16	14	44	37, 87: 1 mom., 88	72	63	100	113
17	15, 16, 17	45	38	73	64, 94	101	114
18	18	46	87: 2 mom.	74	65, 94	i 02 (ny)	—
19	84	47	39, 79: 1 mom. 10), 88	75	66, 94	103	115
20	19	48	40, 89	76	67, 97: 1 mom.	104	116
21 (ny)	—	49	41, 90	77	68, 97: 2,3 mom.	105	117
22	20: 1, 2 mom., 85	50	42, 91	78	69	106	118
23	20: 3—5 mom., 85	51	43, 91	79	70	107	4: 1, 3 mom.1
24	20: 6 mom., 85	52	44, 91	80	71	108	4: 2 mom.
25	20: 7 mom., 85	53	45	81	72	109	119
26	21,25,27:2 mom., 85	54	92	82	73	110	120
27	28, 27: 3 mom,, 85	55	46, 92: 2 mom.	83	74	111	121
28	27: 1 mom. 1 p., 85	56	47, 92: 2 mom.	84	75	112	122

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Rättelser

i Kangl. Maj.is nådiga ■proposition n:o 83.

Å sid. 37 rad. 16 nedifrån

» » 39 » 1 »

» » 40 » 1 »

»»41» 1 »

står: den — — —
läs: den 1 januari 191

Bik. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Haft.