Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

1

N:o 73.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående reglering
af löneförhållandena m. m. vid för säkring sinspektionen;
gifven Stockholms slott den 18 februari 1910.

Under åberopande af härvid fogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslag till stat
för försäkringsinspektionen att tillämpas från och med år 1911;

dels godkänna de i samma statsrådsprotokoll angifna villkor och
bestämmelser för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner;

dels förklara, att en hvar, som med eller efter 1911 års ingång
tillträder i ailöningsstaten upptagen befattning vid försäkringsinspektionen,
skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,
i hvad de äro på honom tillämpliga;

dels medgifva, att kostnaderna för försäkringsinspektionens verksamhet
enligt fastställd stat må utgå af de bidrag, som enligt lagen
om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 och lagen af samma dag om
utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket
skola af försäkringsanstalterna årligen erläggas till bestridande af kostnaden
för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet;

dels ock besluta, att de pensioner, som med tillämpning af lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension komma att beviljas
tjänstinnehafvare vid försäkringsinspektionen, skola utgå af försäkringsanstalternas
förenämnda bidragsmedel.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bih. till Rihsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 51 Häft. (N:o 73.)

1

2

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 73.

Lönereglering
för försäkringsinspektionen.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms
slott den 18 februari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvåed,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

I underdånig skrifvelse den 5 januari 1909 har försäkringsinspektionen
gjort framställning angående viss omorganisation af ämbetsverket
samt lönereglering för detsamma.

Sedan statskontoret den 4 mars 1909 afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet, har detsamma enligt nådigt beslut remitterats till löneregleringskommittén.

Kommittén, som tillika fått till sig öfverlämnad en af försäkringsinspektionen
till Kungl. Maj:t ingifven, den 13 juli 1909 dag -

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

3

tecknad skrifvelse, kar därefter afgifvit betänkande i ämnet den 25
januari 1910 (delen XXII).

Sedan försäkringsinspektionen den 9 februari 1910 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande öfver detta betänkande, anhåller jag nu att få
underställa saken Kungl. Maj:ts bedömande.

I 131 § af lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 stadgas,
att den i samma lag föreskrifna tillsyn öfver försäkringsbolag skall utöfvas
af en för hela riket gemensam försäkringsinspektion, om hvars
organisation och verksamhet närmare bestämmelser meddelas af Konungen.

Försäkringsinspektionen åligger jämväl att, på sätt stadgas i lagen
den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket, taga befattning med dylik anstalts verksamhet.

Till bestridande af kostnaden för inspektionens organisation och
verksamhet skall, enligt 133 § af lagen om försäkringsrörelse, försäkringsbolag
årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som meddelas af
Konungen. Detta bidrag må icke i något fall öfverstiga en femtedels
procent af bolagets hela inkomst af afgifter för näst föregående kalenderår
för försäkringar, som tillhöra bolagets rörelse här i riket.

Enligt 162 § åligger dock sådan bidrags skyldighet ej ömsesidigt
försäkringsbolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring
af egendom inom ett län.

Bidrag erlägges ej heller af de från lagens tiilämplighetsområde
undantagna, uti 163 § angifna slag af anstalter.

I fråga om utländsk försäkringsanstalt gäller enligt 16 § af lagen
om sådan anstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket, att äfven
dylik anstalt skall efter enahanda beräkningsgrunder som inhemsk försäkringsanstalt
erlägga bidrag till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionen.

Då enligt 21 § af lagen angående utländsk försäkringsanstalt denna
lag .icke äger tillämpning å utländsk försäkringsanstalt, hvars rörelse
här i riket allenast afser återförsäkring, är sådan anstalt naturligen icke
heller bidragsskyldig.

Genom kungörelse den 31 december 1903 (svensk författningssamling
n:r 134) har Kungl. Maj:t bestämt försäkringsanstalternas bidrag
till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionen till en tiondels
procent af vederbörande anstalts hela inkomst af afgifter för näst före -

Nuvarande

organisation

m. m.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

gående kalenderår för försäkringar, som tillköra anstaltens rörelse kär i
riket. Anstalt, som meddelat återförsäkring, är dock icke skyldig att
för afgift för sådan försäkring lämna bidrag, därest annan försäkringsanstalt
är pliktig att för det återförsäkrade beloppet utgifva bidrag.

Sedan Riksdagen år 1903, i enlighet med hvad Kungl. Maj:t föreslagit,
medgifvit, att de bidrag, som enligt de af Riksdagen beslutade
lagar om försäkringsrörelse och om utländsk försäkringsanstalts rätt att
drifva försäkringsrörelse kär i riket skulle af försäkringsanstalterna årligen
erläggas till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens
organisation ock verksamhet, finge från ock med år 1904 tills vidare
af Kungl. Maj :t användas till bestridande af aflöningar till försäkringsinspektionens
tjänstemän och betjänte samt expenser vid densamma, har
Kungl. Maj:t fattat beslut om inrättande af en försäkringsinspektion
från och med år 1904 samt den 31 december 1903 utfärdat instruktion
för försäkringsinspektionen och i sammanhang därmed fastställt stat för
ämbetsverket för år 1904.

Enligt instruktionen skall försäkringsinspektionen utgöras af en
öfverdirektör och chef samt tre ledamöter, af hvilka en tillika är sekreterare
och de båda öfriga skola tjänstgöra såsom sakkunniga, den ena
för ärenden rörande penningplaceringar och därmed sammanhängande
frågor och den andra för försäkringstekniska frågor, särskild! beträffande
andra slag af försäkring än lifförsäkring.

Hos försäkringsinspektionen finnes vidare anställd en registrator
jämte en vaktmästare.

Samtliga befattningar tillsättas på förordnande tillsvidare.

I mån af behof må ämbetsverket anställa amanuenser och andra
extra biträden samt extra vaktbetj änte.

Den för försäkringsinspektionen för år 1904 fastställda staten är af
följande innehåll:

Öfverdirektören........................................................................ kronor 10,000: —

cläraf 7,000 kronor skulle anses motsvara lön och
3,000 kronor tjänstgöringspenningar.

1 ledamot, arfvode.................................................................. » 3,000:

1 » » ................................................................. » 3,000: —

1 sekreterare ........................................................................... » 4,500:

däraf 3,000 kronor skulle anses motsvara lön och

1,500 kronor tjänstgöringspenningar.__

Transport kronor 20,500:

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 73.

Transport kronor 20,500: —

1 registrator...................................................... » 3,000: —

däraf 1,800 kronor skulle anses motsvara lön och
1,200 kronor tjänstgöringspenningar.

1 vaktmästare........................................................................... » 900: —

däraf 600 kronor skulle anses motsvara lön och
300 kronor tj änstgöringspenningar.

Kostnad för vikariatsersättningar, ersättning till extra
tjänstemän och andra biträden, resekostnads- och
traktamentsersättningar, tryckningskostnader, hyra,
kostnader för ljus, vedbrand, städning, möbler,
böcker, tidningar, kontorsrekvisita m. m., för -

slagsvis ............................................................................. » 14,600: —

Kostnad för extra ordinarie arbetskrafter på grund
af ökade göromål under öfvergångstiden och
vid möjligen förekommande särskild administration
af lifförsäkringsbolag, förslagsvis.................... ))_6,000: —

Summa kronor 45,000: —

I sammanhang med statens fastställande anbefalldes statskontoret
att utanordna nyssnämnda belopp, 45,000 kronor, till försäkringsinspektionen,
i mån af behof och efter rekvisition, från de bidrag, som af
försäkringsanstalterna årligen skulle erläggas till bestridande af kostnaden
för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet, och bemyndigades
statskontoret tillika att, i den mån dylika bidrag icke vore
tillgängliga, af under händer varande medel förskjuta erforderligt belopp
för att sedermera af inflytande bidrag godtgöra förskottet.

I den fastställda staten har sedermera icke gjorts annan ändring
än att i staten för år 1909 uppförts ett belopp af 500 kronor för ålderstillägg
åt sekreteraren, hvarjämte det till kostnad för vikariatsersättningar
m. m. förslagsvis uppförda belopjaet höjdes till 17,600 kronor, i
följd hvaraf slutsumman i 1909 års stat kom att uppgå till 48,500
kronor. Samma stat som för år 1909 har fastställts att gälla äfven för
år 1910.

När frågan om försäkringsinspektionens organisation förelåg år 1903,
ansåg vederbörande departementschef det icke böra ifrågasättas, att det
nya ämbetsverket då skulle uppföras på ordinarie stat. Detta blef icke
heller fallet.

Försäkringsinspektionens
uppförande
på ordinarie
stat.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Kommittén.

Departements chefen.

Personalens

pensione ring''.

Enär emellertid sedan dess åtskilliga års erfarenhet vunnits rörande
inspektionens verksamhet och man sålunda torde kunna bestämma det
antal befattningshafvare vid inspektionen, som för den närmare framtiden
blifver oundgängligen nödvändigt, har det synts löneregleringskommittén,
att något hinder numera icke borde möta för ämbetsverkets
uppförande å ordinarie stat, hvarom ock försäkringsinspektionen hemställt.

Genom en sådan åtgärd skulle gifvetvis, anmärker kommittén, icke
föranledas någon ändring beträffande sättet för bestridandet af kostnaderna
för inspektionens verksamhet, utan skulle dessa såsom hittills
utgå från de under statskontorets förvaltning ställda bidragen från försäkringsanstalterna
till bestridande af kostnaderna för försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet.

Då försäkringsinspektionen enligt gällande lag måste såsom ämbetsverk
äga bestånd för framtiden och tillräcklig erfarenhet numera torde
få anses föreligga för att på mera definitivt sätt fastställa organisationen
för verket, har jag funnit mig böra biträda förslaget om försäkringsinspektionens
uppförande på ordinarie stat.

En fråga, som på det närmaste sammanhänger med försäkringsinspektionens
uppförande på ordinarie stat, är pensioneringen af verkets
personal.

Såväl statskontoret som löneregleringskommittén hafva framhållit,
att jämväl kostnaden för pensioneringen borde bestridas af försäkringsanstalternas
bidrag, i den mån denna kostnad icke komme att drabba
personalen i form af pensionsafgifter.

I § 10 uti lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är stadgadt, bland annat, att tjänstinnehafvare
skall såsom bidrag till kostnaden för beredande af pension erlägga pensionsafgift
till årligt belopp af viss procent å det för honom gällande
pensionsunderlag.

Enligt § 11 i samma lag skall nämnda afgift ingå till en särskild
fond för pensionering af civila tjänstinnehafvare.

Från denna fond bestrides så stor del af kostnaden för beredande
af pension enligt ifrågavarande lag, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning
finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas
storlek.

I fråga om fondens förvaltning är uti § 4 af nådiga kungörelsen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73. 7

den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet af lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension stadgadt, att denna fond
skall, under benämning »pensionsfonden för civila tjänstinnehafvare»,
förvaltas af statskontoret, hvilket ämbetsverk i sådan egenskap, förutom
annat, åligger att, sedan summan af de pensioner, som under näst föregående
året utbetalts enligt pensionslagen, blifvit tillförlitligen känd, från
pensionsfonden bereda godtgörelse åt de olika slag af medel, från hvilka
pensionerna utgått, med belopp, som svara mot fondens efter fastställd fördelningsgrund
uträknade andel i pensionsutgifterna.

Vid tillämpning af ofvanberörda bestämmelser skulle alltså de pensionsafgifter,
som enligt pensionslagen komme att åligga ordinarie befattningshafvare
vid försäkringsinspektionen, ingå till den under statskontorets
förvaltning stående pensionsfonden för civila tjänstinnehafvare.

I behörig ordning beviljade pensioner skulle af statskontoret utbetalas
från de under statskontorets förvaltning ställda bidragen från
försäkringsanstalterna till bestridande af kostnaderna för försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet. Sedermera skulle statskontoret
från pensionsfonden utanordna det belopp, som erfordras för att bereda
försäkringsanstalternas bidragsmedel godtgörelse för pensionsfondens andel
i pensionsutgifterna.

Då den på pensionsfonden belöpande andelen i pensionsutgifterna
är beräknad att utgöra ungefär en tredjedel af hela kostnaden, skulle
alltså från de bidrag, försäkringsanstalterna äro skyldiga att erlägga,
komma att bestridas ungefär två tredjedelar af pensionsutgifterna.

Lika med statskontoret och löneregleringskommittén anser jag Departementalämpligt,
att kostnaden för den del af pensioneringen, som ej drabbar ohefenpersonalen,
bestrides af försäkringsanstalternas bidragsmedel. Att dessa
medel komma att förslå härtill, torde, såsom också kommittén påpekat,
vara uppenbart, då för närvarande icke på långt när tages i anspråk
den bidragsplikt, som enligt försäkringslagarna kan åläggas försäkringsanstalterna.
För öfrigt har redan nu uppstått en afsevärd besparing å
ifrågavarande medel, såsom framgår af följande, af försäkringsinspektionen
i dess skrifvelse den 5 januari 1909 gjorda sammanställning:

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Förändringar
i organisationen.

Sekreteraren.

Försäkringsin''

spektionen.

In-

Ut-

Balans

Ar.

betalningar.

betalningar.

till nästa år.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1904.......................................

43,351.02

39,840.oo

3,511.0 2

1905.......................................

46,211.45

30,490. oo

19,232.47

1906.......................................

50,189.80

43,989.96

25,432.31

1907.......................................

52,188.01

43,180.oo

34,441.22

1908......................................

58,759.48

44,843.7 5

48,356.9 5

För ordnande af pensionsfrågan på sätt nu föreslagits lärer erfordras
ett beslut af Riksdagen; och torde Kungl. Maj;t, därest förslaget
vinner godkännande, i sinom tid på föredragning af chefen för
finansdepartementet vilja besluta på grund häraf erforderlig ändring i
nådiga kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter angående de
medel, af hvilka pensioner, som jämlikt lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension komma att beviljas, skola utgå m. m.

De förändringar i försäkringsinspektionens organisation, hvilka af
inspektionen föreslagits, äro dels sekreterarbefattningens uppflyttningtill
tjänst af tredje graden dels ock inrättandet af nya ordinarie befattningar.

Sekreteraren är, såsom nämndt, ledamot af försäkringsinspektionen.
Honom åligger därjämte att bereda och inför öfverdirektören föredraga
samtliga till försäkringsinspektionens handläggning hörande ärenden,
som ej på grund af sin beskaffenhet anses böra beredas och föredragas
af annan ledamot eller af öfverdirektören. Han för verkets protokoll,
uppsätter förslag till utgående expeditioner i alla ärenden, i hvilka icke
på grund af ärendets beskaffenhet expeditionen anses böra uppsättas af
annan ledamot eller af öfverdirektören, ombesörjer, att remisser och utgående
expeditioner blifva behörigen afsända eller till vederbörande utlämnade,
samt företräder försäkringsinspektionen inför domstolar och
andra myndigheter, då inspektionen icke finner särskildt ombud böra
förordnas.

Sekreterarbefattningen är för närvarande en tjänst, af andra graden.
I sin skrifvelse den 5 januari 1909 hemställde försäkringsinspektionen
med hänsyn till den stora betydelse, inspektionen tillmätte sekreterarens

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

arbete, att tjänsten måtte höjas till tredje graden, då eljest ingen
ntsikt funnes att få på platsen behålla en verkligen duglig man. Detta
ansåg försäkringsinspektionen så mycket angelägnare, som i samband
med försäkringsväsendets starka utveckling i alla länder påginge ett
lifligt arbete på försäkringsrättens och försäkringslagstiftningens område,
ett arbete, som inspektionen tydligen måste uppmärksamt följa.

Statskontoret har icke funnit detta försäkringsinspektionens förslag
fullt tillfredsställande motiveradt i betraktande däraf att sekreteraren
redan är ledamot af försäkringsinspektionen och han genom tillämpning
af de för sekreterare i centralt ämbetsverk bestämda nya aflöningsförmånerna
skulle få sin aflöning väsentligt höjd.

Löneregleringskommittén har för sin del erinrat, hurusom den omständigheten,
att sekreteraren skulle blifva ledamot af försäkringsinspektionen,
vid ämbetsverkets bildande icke ansågs böra föranleda till befattningens
uppförande i tredje graden, och att någon ändring uti sekreterarens
ställning inom verket nu icke ifrågasatts, ej heller någon ökning
i hans åligganden föreslagits.

Det torde äfven, anmärker kommittén, böra beaktas, att i riksförsäkringsanstalten
sekreteraren och ombudsmannen är ledamot af anstalten
och att den honom vid 1908 års riksdag tillerkända aflöningen närmast
motsvarar den, som åtnjutes af tjänstemän i andra lönegraden inom
statskontoret med flera nyreglerade centrala ämbetsverk.

Äfven i den nya kontrollstyrelsen är ämbetsverkets sekreterare ledamot
af styrelsen; och erinrar kommittén, att Kungl. Maj:t i fråga om
sekreteraren likasom de öfriga ledamöterna i kontrollstyrelsen vid 1909
års riksdag föreslog, att dessa befattningshafvare skulle i aflöningshänseende
sättas i en mellangrad mellan andra och tredje normalgraderna.
Detta vann emellertid icke Riksdagens bifall, utan bestämdes aflöningen
till likhet med andra normalgradens.

Vid nu antydda förhållanden har kommittén icke kunnat biträda
försäkringsinspektionens förslag uti ifrågavarande hänseende.

Icke heller jag anser fullt tillräckliga skäl föreligga för att för närvarande
uppflytta sekreterarbefattningen i försäkringsinspektionen till en
tjänst af tredje graden, hvadan jag biträder kommitténs hemställan i
denna del.

Bih. till Ridsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 51 Raft.

Statskontoret.

Kommittén.

Departements chefen.

2

10

Ifrågasatta
nya tjänster.
Försäkringsinspektionen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

I sin skrifvelse den 5 januari 1909 anförde försäkringsinspektionen,
att det visat sig nödvändigt, att öfverdirektören vid sin sida kade en
person, som biträdde honom vid utredningen af tekniska frågor, speciellt
rörande lifförsäkringen, och att därför under åren 1906—1908 en
assistent varit anställd med ett arfvode af 3,000 kronor, som utgått af
expensmedlen.

Med särskild hänvisning till den viktiga kontrollen af lifförsäkringsbolagens
fondberäkningar framhöll inspektionen, att behofvet af sådant
tekniskt biträde vore oafvisligt och konstant, och ansåg inspektionen
fördenskull, att vid ämbetsverket borde inrättas en aktuarietjänst i stället
för den tillfälliga assistentbefattningen. Med hänsyn till de gedigna
matematiska kunskaper, som komme att fordras af den sålunda föreslagna
aktuarien, måste kompetensfordringarna beträffande honom vara
desamma, som i nådiga kungörelsen den 31 december 1903 stadgats
angående behörighet att vara aktuarie vid lifförsäkringsbolag, och, då
det vore synnerligen önskvärdt att ej allt för täta ombyten af befattningens
innehafvare ägde rum, ansåg inspektionen tjänsten böra hänföras
till andra graden.

Försäkringsinspektionen inkom därefter, såsom nämndt, till Kungl.
Maj:t med en den 13 juli 1909 dagtecknad skrifvelse.

Under erinran att inspektionen uti ofvanberörda skrifvelse den 5
januari 1909 föreslagit dels inrättande af en aktuariebefattning vid inspektionen
dels viss lönereglering åt en del tjänstinnehafvare anförde
inspektionen, att, då denna hemställan, som upptagit de önskemål, hvilka
ansetts mest trängande, ännu icke kunnat af Kungl. Maj:t pröfvas och
frågan sålunda icke kunde afgöras tidigare än vid 1910 års riksdag,
inspektionen funnit sig böra bringa under Kungl. Maj:ts pröfning ett
förslag till fullständigare lösning af dess omorganisationsfråga, än som
varit afsedd med framställningen i januari 1909.

Försäkringsinspektionen anmärker, att vid verket äro anställda, utom
öfverdirektören och sekreteraren, en ordinarie tjänsteman, registratorn,
samt fyra extra ordinarie, nämligen en assistent (matematiker) och tre
amanuenser.

För sekreterarens åligganden är förut redogjordt. Registratorn har
att, utöfver sådan tjänsteman vanligen till kommande skyldigheter, biträda
vid utarbetandet af den årliga statistiken öfver in- och utländska försäkringsanstalters
verksamhet och att förrätta de göromål, hvilka inspektionen
kan finna lämpligt att uppdraga åt honom.

Af de extra ordinarie tjänstemännen hade, enligt hvad försäkringsinspektionen
meddelar, assistenten samma tjänstgöringstid som de ordi -

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

narie. Den ene amanuensen liar 4 timmars, den andre 3 timmars och
den tredje 2 timmars daglig tjänstgöring. De båda sistnämnda hafva
dock under år 1909 och delvis under föregående år haft respektive 5
och 4 timmars tjänstgöring för att forcera det statistiska arbetet.

Försäkringsinspektionen anförde vidare.

Missförhållandet mellan antalet ordinarie (3) och antalet extra ordinarie
(4) tjänstemän trädde skarpt i dagen. Ett sådant förhållande
kunde försvaras under ett ämbetsverks första organisationsår, under hvilka
det kunde anses ovisst, om det behof af arbetskraft, som framkallat
nämnda förhållande, föranledts af själfva organisationsarbetet för att
med dettas afslutande väsentligen förminskas. Men förefunnes behofvet
alltjämt och måste i följd däraf nämnda missförhållande fortfara,
komme detta med nödvändighet att inverka menligt på ämbetsverkets
arbete. Inspektionen hade fungerat i mer än 5 år, och det kunde nu
med full visshet sägas, att det arbete, som ålåge inspektionen, icke
komme att minskas, utan fastmer måste för hvarje år ökas.

Under de första åren hade inspektionen naturligtvis varit upptagen
med åtskilligt arbete, som ej vidare återkomme i samma omfattning,
t. ex. granskning af bolagsordningar oeh af lifförsäkringsbolagens grunder.
Detta arbete hade under de senare åren reducerats till normala mått,
så att man numera kunde bedöma, huru mycket arbetskraft, som behöfdes
och allt framgent komme att minst behöfvas för att inspektionen
under normala förhållanden skulle kunna fungera på vederbörligt sätt.

Det hade därvid befunnits, att granskningen af bolagens räkenskapsuppgifter
och den statistiska bearbetningen af desamma fullt ut kräfde
de arbetskrafter, som inspektionen nu för ändamålet förfogade öfver:
registratorn och de tre amanuenserna. I detta hänseende vore också att
märka, att dessa räkenskapsuppgifter ännu lämnades enligt föråldrade
formulär, hvadan statistiken, som grundade sig på dem, lämnade mycket
öfrigt att önska. Nya formulär komme att fastställas under år 1909
och därpå följande år. Därefter komme statistiken att blifva fullständigare
men också att kräfva ökadt arbete.

Att öfverdirektören behöfde vid sin sida en aktuarie, vitsordades
äfven kraftigt af erfarenheten. Med den raska utveckling, hvari lifförsäkringsverksamheten
befunne sig, uppkomme ständigt nya förslag beträffande
lifförsäkringsbolagens verksamhet, hvilka borde grundligt pröfvas
ur teknisk synpunkt. Rätt ofta hänvisades äfven af Kungl. Maj:t
till inspektionen för yttrande frågor rörande pensionskassor, hvilkas pröfning
kräfde en ingående granskning af den tekniska utredning, som

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

presterats. Årligen inlämnade lifförsäkringsbolagens aktnarier redogörelser
för fondberäkningar och dödlighetsundersökningar, redogörelser,
som öfverdirektören ej ensam kunde hinna att granska, såsom sig
vederborde.

Vid bedömande af den arbetskraft, som vore behöflig för de löpande
ärendenas tillbörliga skötande, vore äfven att märka, att med de arbetskrafter,
som hittills stått inspektionen till buds, det varit omöjligt att i
den utsträckning, som varit önskvärd, företaga fullständiga inspektioner
af de olika anstalterna. Sådana inspektioner hade gjorts nästan endast
när särskild anledning funnits att misstänka, att ej allt varit i god ordning.
Kontrollen hade i öfrigt måst inskränkas till en granskning af
säkerhetshandlingarna samt af de berättelser, som anstalterna ingifvit
till inspektionen. Ej blott inspektionen utan äfven anstalterna hade
känt detta som en brist, som måste afhjälpas, om inspektionen skulle
kunna göra det gagn, som man väntat sig af densamma.

Systemet att låta kontrollen hufvudsakligen bestå i granskning af
bolagens uppgifter till inspektionen kunde möjligen medföra en besparing
af arbetskrafter inom inspektionen, enär granskning på ort och ställe af
bolagens förvaltning vore mera tidsödande. Men om på detta sätt inspektionens
budget minskades och sålunda bolagens direkta utgifter för inspektionen
reducerades,'' ökades däremot bolagens indirekta utgifter för inspektionen
och det sannolikt i högre grad. Ty om granskningen på ort
och ställe måste inskränkas till ett minimum, erfordrades, att inspektionen
af bolagen kräfde mera detaljerade uppgifter för granskning på ämbetsrummet.

Ett godt exempel för belysning häraf lämnade enligt inspektionens
åsikt ett af de internationella formulärförslagen. Det afsåge att möjliggöra
en approximativ kontroll af att premiereserven beräknats riktigt
efter de gällande grunderna. Ifyllandet af detta formulär skulle vålla
bolagen mycket besvär och stora kostnader. De svenska bolagen hade
äfven lifligt protesterat mot dess införande, så äfven åtminstone de danska
och tyska bolagen. Inspektionen ansåge ock detsamma fullkomligt umbär
ligt, om inspektionen kunde ej alltför sällan genom en sin tjänsteman
kontrollräkna hvarje bolags premiereserv. Sådan kontroll blefve
vida mer effektiv än den, som kunde vinnas genom granskning af uppgifter
enligt ett formulär, och den blefve därtill otvifvelaktigt billigare
för bolagen.

Äfven ur en annan synpunkt vore det enligt försäkringsinspektionens
åsikt önskvärdt, att inspektionen organiserades så, att dess verksamhet
i jämförelsevis stor utsträckning komme att bestå i granskning

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

af bolagens förvaltning på ort och ställe. Därigenom bringades nämligen
inspektionens tjänstemän i nära beröring med det praktiska arbetet.
Hvad betydelse detta kunde kafva, syntes inspektionen ligga i öppen dag.

Af hvad sålunda anförts ansåg inspektionen framgå, att ett utbyte
af två extra ordinarie tjänstemän mot två ordinarie icke innebure större
ökning af inspektionens arbetskrafter än som redan vore väl behöflig.
Försäkringsväsendets starka utveckling gjorde det ock enligt inspektionens
mening mer än sannolikt, att en ytterligare ökning snart nog
skulle visa sig nödvändig. Som bevis på denna utveckling anförde inspektionen
de i följande tablå intagna sifferuppgifter angående de under
inspektionens kontroll ställda försäkringsanstalternas premieinkomster
under de räkenskapsår, som närmast motsvarade åren 1902 — 1907.

Uti tablån omfattar grupp 2 rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,
länens ömsesidiga brandstodsbolag, mindre ömsesidiga brandstodsbolag,
mindre ömsesidiga sjöförsäkringsbolag, ömsesidiga hagelskade- och frostförsäkringsbolag
samt kreatursförsäkringsbolag. Alla dessa äro inhemska.
Grupp 1 omfattar afla öfriga svenska försäkringsbolag. Grupp 3 omfattar
samtliga i Sverige arbetande utländska försäkringsbolag (premieinkomst
på den svenska rörelsen).

Återförsäkringspremier hafva icke afdragits.

Premieinkomsterna hafva angifvits i millioner kronor.

Grupp.

År 1902.

År 1903.

År 1904.

År 1905.

År 1906.

År 1997.

1 ................................

66.5

70.5

75.1

79.7

84.2

93.5

2 ............................

7.o

6.9

7.3

7.0

7.8

ungefär 8.0

3 .................................

5.o

5.2

5.4

5.3

5.3

5.2

Summa

78.5

82.o

87.s

82.6

97.3

ungefär 106.7

De två nya ordinarie tjänstemän, som enligt försäkringsinspektionens
förslag borde anställas hos inspektionen, borde båda vara matematiker
med den formella kompetens, som i nådiga kungörelsen af den 31
december 1903 föreskrifvits för anställning som aktuarie vid lifförsäkringsbolag.
Deras titel kunde lämpligen vara aktuarie. Deras löneförmåner
borde vara lika, nämligen de, som inspektionen i skrifvelsen af den 5
januari 1909 föreslagit för en aktuarie.

Den ene aktuarien skulle ersätta den nuvarande assistenten. Hans
uppgift skulle vara densamma som dennes, nämligen att biträda öfverdirektören
med matematiskt-tekniska utredningar och vid inspektioner,
särskildt af lifförsäkringsbolag.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Den andre aktuarien borde vara statistiker. Såsom förut anförts,
ålåge det registratorn att biträda vid uppgörandet af den årliga statistiken.
Enär den nuvarande registratorn vore synnerligen kompetent
därtill, både åt honom uppdragits den mest maktpåliggande delen af
statistiken, nämligen den, som rörde lifförsäkringsbolagen och öfriga
större bolag. Anställdes nu en aktuarie som statistiker, borde denne
erhålla detta uppdrag. Han borde äfven i samband med den statistiska
bearbetningen af bolagens uppgifter underkasta dem den första granskningen,
som sedan fullföljdes af öfverdirektören och, beträffande lifförsäkringsbolagen,
äfven af den först omförmälde aktuarien. Därjämte
borde äfven aktuarien-statistikern vara öfverdirektören behjälplig vid
inspektioner, särskildt af sakförsäkringsbolag.

För registratorn skulle gälla samma instruktion som hittills. Men
i stället för de större bolagens statistik skulle han sysselsätta sig med
en del af de mindre bolagens, hvilken nu varit helt och hållet öfverlåten
åt en af amanuenserna. Dennes plats skulle alltså åtminstone tills vidare
indragas. Kunde genom den tänkta arbetsfördelningen registratorn få
mera tid än hittills åt verkliga arkivariegöromål, vore detta högst
önskvärdt. Dessa hade nu måst stå tillbaka för de statistiska arbetenas
skull.

I fråga om den föreslagna organisationens lämplighet har inspektionen
hänvisat äfven till utländsk erfarenhet i frågan. Inspektionen
har därvid valt den schweiziska försäkringsinspektionen, dels därför att
denna ägt bestånd längre än någon annan (allt sedan år 1885), dels
därför att det schweiziska försäkringsväsendet vore till sin omfattning
jämförligt med det svenska. Därjämte ansåges allmänt inom försäkringsvärlden
den schweiziska försäkringsinspektionen vara väl organiserad.

I detta ämbetsverk äro följande tjänstemän anställda: en direktor,
en vice direktor, en chef för den matematiska afdelningen, en chef för
den juridiska afdelningen, en sekreterare, en registrator, två matematiker,
ett tekniskt biträde, två kanslister — summa 11 tjänstemän.

Om man jämförde denna organisation med den för svenska försäkringsinspektionen
föreslagna, ansåg inspektionen det böra framgå,
dels att dess förslag icke kunde betecknas som anspråksfullt, dels att
detsamma, äfven om det icke tillgodosåge mer än det redan förefintliga
behofvet af arbetskrafter, dock vore ägnadt att lägga en grund, som
vore lämplig att bygga vidare på, i den mån behofvet af arbetskrafter
växte.

Inspektionen framlägger i detta hänseende följande jämförande
tablå, hvari tjänsterna grupperats så, som de i anseende till arten och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

15

omfånget af sina åligganden kunde anses motsvara hvarandra. Direktorn
och vice direktorn i Schweiz äro, liksom öfverdirektören i Sverige,
matematiker.

Sverige:

Öfverdirektören ............

Sekreteraren ..................

Två aktnarier ................

Registratorn |

Två e. o. amanuenserj

Schweiz:

( Direktorn.

| Vice direktorn.

I Chefen för den juridiska af delningen.

| Sekreteraren.

[ Chefen för den matematiska afdelningen.
• Två matematiker.

( Ett tekniskt biträde.

\ Registratorn.

| Två kanslister.

I denna tablå öfver tjänstemännen hafva emellertid icke kunnat
upptagas de båda ledamöter i den svenska försäkringsinspektionen, hvilka
såsom sakkunniga deltaga i arbetet.

Löneregleringskommittén har funnit inrättandet af den i försäkringsinspektionens
skrifvelse den 5 januari 1909 föreslagna befattningen,
som skulle träda i stället för den tillfälliga assistentbefattningen vid
verket, ändamålsenligt. Innehafvaren af denna befattning skulle biträda
öfverdirektören vid utredningar af matematiskt-tekniska frågor och vid
inspektioner, särskildt af lifförsäkringsbolag.

Kommittén anmärker, att i detta hänseende särskildt torde böra
beaktas, att försäkringsinspektionen härigenom skulle tillföras en betydlig
ökning i arbetskraft. Vida mera arbete syntes nämligen kunna påräknas
af en ordinarie tjänsteman med arbetstiden å tjänsterummet bestämd i
likhet med hvad som gäller inom flertalet nyreglerade verk än af en
extra tjänsteman, hvars dagliga arbetstid, enligt hvad inspektionen meddelat,
ganska länge endast utgjort två timmar.

För ifrågavarande nya ordinarie befattningshafvare med den föreslagna
benämningen aktuarie har försäkringsinspektionen, såsom nämndt,
förutsatt enahanda kompetensfordringar, som i nådiga kungörelsen den
31 december 1903 stadgats för behörighet att vara aktuarie vid lifförsäkringsbolag;
och har inspektionen hemställt, att befattningen skulle
hänföras till andra graden.

Enligt berörda kungörelse fordras för behörighet att utöfva befattning
såsom aktuarie för försäkringsbolag, som drifver lifförsäkrings -

Kommittén..

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

rörelse, att hafva antingen aflagt filosofie kandidatexamen med betyget
»berömlig» i matematik eller filosofie licenciatexamen med minst betyget
»med beröm godkänd» i nämnda ämne eller ock aflagt afgångsexamen
vid tekniska högskolan och därvid i matematik (större kurs) erhållit
betyget »berömlig».

Kommittén förklarar, att den ej tilltrott sig föreslå att för den
ifrågavarande nya befattningen vid försäkringsinspektionen sätta kompetensfordringarna
lägre än hvad inspektionen hemställt; och då en
person med sådana matematiska kunskaper torde kunna erhålla anställning
hos lifförsäkringsbolag mot ganska betydande aflöning, har det
synts kommittén ej kunna göras någon erinran mot ifrågavarande befattnings
uppförande i andra graden.

Vid sådant förhållande anser kommittén det emellertid icke vara
lämpligt, att innehafvaren af befattningen benämnes aktuarie. Tjänstinnehafvare
med denna benämning tillhöra nämligen i allmänhet inom
andra ämbetsverk första gradens tjänstemän. Kommittén har fördenskull
ansett sig böra föreslå, att ifrågavarande befattningshafvare hos försäkringsinspektionen
må benämnas förste aktuarie.

Förutom nyss nämnda tjänsteman har försäkringsinspektionen,
såsom förut omförmälts, uti sin senare framställning ansett ännu en
ordinarie befattningshafvare, äfven denne benämnd aktuarie, erforderlig.
Denne skulle enligt försäkringsinspektionens mening öfvertaga det statistiska
arbete, som nu utföres af registratorn i verket. Han skulle ock
vara öfverdirektören behjälplig vid inspektioner, särskildt af sakförsäkringsbolag.

Kommittén har emellertid icke funnit sig öfvertygad om behofvet
af den sålunda ifrågasatta nya befattningen.

Särskildt med hänsyn till den längre arbetstid å tjänsterummet,
som i sammanhang med en lönereglering torde böra stadgas för de
ordinarie tjänstemännen hos försäkringsinspektionen, har det synts kommittén,
att de göromål, som enligt inspektionens förslag skulle uppdragas
åt den nu ifrågavarande nya befattnmgshafvaren, borde kunna medhinnas
af annan eller andra ordinarie tjänstemän med tillhjälp, i erforderlig
mån, af extra tjänstemän eller kvinnliga biträden.

Försäkrings inspektionens utlåtande.

I sitt utlåtande den 9 februari 1910 har försäkringsinspektionen
upptagit till bemötande hvad kommittén anfört i afseende å den senast
omförmälda, af inspektionen ifrågasatta befattnmgshafvaren.

17

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Enligt försäkringsinspektionens förmenande har kommittén underskattat
den arbetsbörda, som hvilar på verket.

De göromål, som försäkringsinspektionen vid uppgörande af sitt
organisationsförslag tänkt sig böra uppdragas åt denne nye befattningshafvare,
för korthetens skull benämnd andre aktuarie, äro, anför inspektionen,
af tvåfaldig art.

För det första skulle han öfvertaga ledningen af det arbete med
granskning och statistisk bearbetning, som nu utföres af registratorn
och amanuenserna. Detta arbete tillsammans med den egentliga registratorssysslan
motsvarar enligt försäkringsinspektionens mening för
närvarande, frånsedt det extra arbete som ännu erfordras för forcerande
af vissa delar af statistiken, mer än hvad man kan kräfva af två ordinarie
tjänstemän. Och detsamma har år för år ökats, hvar jämte en
ytterligare betydlig ökning förestår, enligt hvad inspektionen uppgifver,
i samband med införande af nya utförligare formulär för bolagens uppgifter.
Äfven om den nya tjänstemannen skulle ägna hela sin tid åt
detta arbete, skulle han alltså behöfva biträde utom af registratorn äfven
af någon extra tjänsteman.

Ledningen af det nu ifrågavarande arbetet är, säger försäkringsinspektionen,
en synnerligen maktpåliggande uppgift. Det gäller här
icke blott att göra en statistisk sammanställning af de inkomna uppgifterna
utan därjämte att göra en kritisk granskning af dem. I fråga
om de större bolagen, särskildt lifförsäkringsbolagen, deltaga såväl öfverdirektören
som assistenten (förste aktuarien framdeles) i denna granskning,
åtminstone med afseende på vissa hufvudpunkter. Men såväl den
genomförda detalj granskningen af de större bolagen som granskningen
af alla de mindre bolagen — öfver ett tusen till antalet — måste anförtros
åt någon annan, enär eljest öfverdirektörens och förste aktuariens
tid skulle alltför mycket inkräktas, om de skulle hafva ansvaret för
detta arbete. I betraktande af arbetets stora vikt måste fordringarna
på den persons kompetens, som skall hafva ansvaret för detsamma, sättas
höga. Därför är det, säger försäkringsinspektionen, som verket föreslagit,
att den nya befattningen bör blifva af andra graden. Blefve den
af första graden, kunde försäkringsinspektionen icke påräkna att få den
besatt med en tillräckligt kvalificerad person. Den, som innehade nödigkompetens
för detta uppdrag, hade nämligen lätt att få bättre aflönad
anställning hos något försäkringsbolag, där han dessutom hade utsikt
till befordran, under det denna befattning vid försäkringsinspektionen
icke skulle erbjuda honom någon befordringsmöjlighet inom verket och
Bih. till liiksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfcl. 51 Höft. 3

18

Kungl. Maj.is Nåd. Noposition N:o 73.

ej heller, i följd af arbetets speciella art, gifva honom tillfälle att samla
meriter för befordran inom annat statens verk.

Försäkringsinspektionen afvisar också på det bestämdaste kommitténs
förslag, att dessa göromål skulle hufvudsakligen skötas af extra
tjänstemän eller kvinnliga biträden. ‘Saknaden af utsikt till befordran
måste, säger inspektionen, afhålla fullt kvalificerade personer att, annat
än helt tillfälligt, åtaga sig sådan tjänstgöring. Och ledningen af detta
arbete vore alltför maktpåliggande för att kunna anförtros åt en extra
tjänsteman, som endast för en kort tid tillhörde verket.

Försäkringsinspektionen anmärker vidare, att verket för närvarande
liar en ordinarie tjänsteman, registratorn, som är fullt kompetent och
skicklig för uppdraget i fråga, men att utsikten att få honom att stanna
på en så underordnad plats är så godt som ingen. Samma blefve efter
all sannolikhet förhållandet med en hvar innehafvare af denna plats,
om han nämligen hade den för de ifrågavarande göromålen erforderliga
kompetensen. Om icke en befattning af andra graden för ändamålet
inrättas, kommer alltså enligt försäkringsinspektionens mening verket ej
att — om icke rent tillfälligtvis —■ hafva annan för uppdraget kompetent
tjänsteman än öfverdirektören och förste aktuarien, hvilka alltså
finge dela ledningen af och ansvaret för arbetet. Men detta vore ej
möjligt, såsom ofvan antyddes, med mindre dessa tjänstemän eftersatte
annat arbete. '' Tv väl är det, säger inspektionen, sannt, såsom kommittén
framhåller, att vida mera arbete kan påräknas af en ordinarie
tjänsteman sådan som aktuarien än af den extra ordinarie assistent, som
öfverdirektören hittills haft till sitt biträde. Men de speciella arbetsuppgifter,
förste aktuarien har, äro, enligt hvad försäkringsinspektionen
uppgifver, så stora, att de kräfva hela hans arbetskraft, och han
sålunda icke kan påräknas för annat arbete. Och visserligen komme
förste aktuarien att utföra mycket arbete, som öfverdirektören nu varit
ensam om. Men kontrollen öfver lifförsäkringsverksamheten och dithörande
frågor är enligt torsäkringsinspektionens mening ett så stort
arbetsområde, att öfverdirektören, äfven med den hjälp förste aktuarien
lämnar honom, där har användning för all den arbetskraft, hans öfriga
uppgifter lämna disponibel.

Försäkringsinspektionen anser, att hvad som nu anförts är en fullt
tillräcklig motivering för dess förslag. Men försäkringsinspektionen har
tänkt sig äfven andra uppgifter än de nu omförmälda öfverlämnade till
den andre aktuarien. Försäkringsinspektionen erinrar, att inspektionen
har att öfvervaka icke blott lifförsäkringsverksamheten utan äfven all
öfrig försäkringsverksamhet. Det är, anför inspektionen vidare, såsom

19

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

erfarenheten visat, mycket svårt, att ej säga omöjligt, att vid inspektioner
och utredningar rörande bolag, andra än lifförsäkringsbolag, utanför
ämbetsverket skaffa sig erforderligt biträde af i tekniska frågor sakkunniga
personer, enär alla sådana äro bundna vid något försäkringsbolag och
sålunda anses jafviga. I följd häraf är det enligt försäkringsinspektionens
mening nödvändigt, att verket utrustas med så kvalificerade tjänstemän,
att nödig sakkunskap på så vidt möjligt alla viktigare områden af försäkringsväsendet
kan samlas inom ämbetsverket. Det är, heter det vidare
i utlåtandet, tydligt, att det i främsta rummet tillkommer öfverdirektören
att äga denna sakkunskap. Men arbetsområdet är för stort för att af
honom kunna fullt behärskas. I juridiska frågor har han att påräkna
hjälp af sekreteraren. Men äfven i tekniska frågor måste han inom ämbetsverket
hafva någon tjänsteman att rådgöra med och att dela arbetet med,
särskildt vid inspektioner.

Detta har varit en ytterligare anledning för försäkringsinspektionen
att föreslå, att äfven den andra af de nya befattningarna skulle vara en
tjänst af andra graden, så att utsikt funnes att till densamma förvärfva
en man, som vore vuxen den nu antydda kräfvande uppgiften.

Enligt hvad försäkringsinspektionen påpekat, kommer det statistiska
arbetet att kräfva förutom den nye ordinarie tjänstemannen och registratorn
äfven något biträde, som kan utföra en del mera enkla statistiska
arbeten och skrifgöromål. Och sannolikt är, säger inspektionen, att detta
biträde kommer att få full tjänstgöring. Med anledning af hvad i årets
statsverksproposition under andra hufvudtiteln af departementschefen yttras
om beredande af fastare anställning åt vissa biträden uttalar försäkringsinspektionen
redan nu, att, när den nya organisationen genomförts och
full erfarenhet vunnits om att biträdets arbetstid blir densamma som en
ordinarie tjänstemans, inspektionen kommer att göra framställning om
upptagande af dess befattning på ordinarie stat. Försäkringsinspektionen
erinrar vidare, att, såsom framgår af dess skrifvelse af den 5 januari
1909, de af bolagen efter en uttaxering af Vio % af premieinkomsten
inbetalade afgifterna för försäkringsinspektionen lämna tillräckliga medel
till den af inspektionen föreslagna löneregleringen och omorganisationen.
I detta afseende tillägger försäkringsinspektionen nu, att det sedermera
befunnits, att åtskilliga bolag, på grund af oriktig tolkning af gällande
lag, under föregående år icke erlagt de afgifter, som vederbort. Och har
rättelsen af dessa förhållanden ökat den under åren 1904—08 samlade
fonden med ungefär 20,000 kronor, hvarjämte de årliga inbetalningarna
af denna orsak, oafsedt premieinkomstens stigning, komma att gifva 4
å 5,000 kronor mera än hittills.

20

Departe mentschefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 73.

Till sist framhåller försäkringsinspektionen kraftigt, att den vid uppgörande
af sitt förslag sökt inskränka krafvet på nya befattningar till
hvad som enligt dess åsikt är oundgängligen nödvändigt, om verket
skall kunna fylla sin uppgift på ett sätt, som ger åt försäkringsväsendet
den stadga och åt allmänheten den trygghet, som försäkringslagen afser
att bereda.

Att det oaktadt antalet tjänstemän enligt försäkringsinspektionens
förslag skulle komma att väsentligen ökas i förhållande till det nuvarande
må, anmärker inspektionen, å ena sidan ej väcka förundran, då man vid
ämbetsverkets första ordnande knappast hade någon tillfyllesgörande erfarenhet
att stödja sig på utan måste nöja sig med rätt osäkra beräkningar
och antaganden, och å andra sidan ej möta betänkligheter ur kostnadssynpunkt,
då de af försäkringsbolagen utgjorda afgifterna blifva för ändamålet
fullt tillräckliga, och detta ehuru de ej utgå med mera än hälften
af det i försäkringslagen medgifna beloppet.

Försäkringsinspektionen synes mig hafva anfört vägande skäl för
sitt förslag om uppförande af två aktuariebefattningar å ordinarie stat;
och ber jag något närmare få utveckla min uppfattning härutinnan.

Enligt 136 § af lagen om försäkringsrörelse åligger det försäkringsinspektionen
att öfvervaka försäkringslagens efterlefnad och tillse, att
ej afvikelser ske från bolagsordning eller från öfriga för bolagets verksamhet
stadfästa grunder. Dessa grunder, som hufvudsakligen gälla i
fråga om lifförsäkringsverksamheten, afse företrädesvis beräkningen af
försäkringspremierna och af den för försäkringens soliditet så viktiga
fond, som i lagen kallas premiereserv, äfvensom beräkningen och fördelningen
af den vinst, som må tillkomma försäkringstagarna.

Försäkringsinspektionen har vidare enligt samma § att tillse, att
de till redovisning af föreskrifven försäkringsfond afsätta tillgångar äro
tillräckliga.

Finnes, att afvikelse skett från lagen, bolagsordningen eller de
stadfästa grunderna, eller visar sig, att försäkringsfondens tillgångar icke
äro tillräckliga, äger försäkringsinspektionen förelägga bolaget att vidtaga
åtgärder, som pröfvas erforderliga för rättelses vinnande. Jämväl
i det fall att en bolagsordning eller öfriga för ett bolags verksamhet
stadfästa grunder icke längre finnas vara betryggande, har försäkidngsinspektionen,
enligt stadgande i 136 §, att ingripa genom att till Kungl.
Maj:t göra anmälan därom för vinnande af erforderlig rättelse.

De åligganden, som sålunda tillkomma försäkringsinspektionen, förutsätta
naturligtvis — såsom också uttalades af förutvarande professorn,

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

numera regeringsrådet A. Lindstedt, hvilken uppgjorde förslaget till försäkringsinspektionens
organisation — att inspektionen icke allenast i
allmänhet öfvervakar de olika bolagens verksamhet och endast ingriper,
då den genom anmälan från intresserade personer eller eljest tillfälligtvis
erhåller kännedom om förhållanden, som böra ändras, utan att inspektionen
äfven tid efter annan, utan att särskild anledning är för handen,
företager noggranna undersökningar eller inspektioner af bolagens
räkenskaper och handlingar i öfrigt. I fråga om lifförsäkringsbolagen,
hvilkas verksamhet äro föremål för särskildt ingående och för försäkringstagarnas
säkerhet betryggande lagbestämmelser, ansåg professor
Lindstedt dylika inspektioner böra återkomma periodvis, t. ex. minst en
gång hvart femte år eller åtminstone en gång hvart tionde år.

Nu är emellertid fallet, att försäkringsinspektionen under de sex år,
den varit i verksamhet, på grund af bristande arbetskrafter icke kunnat
underkasta mer än två lifförsäkringsbolag en mera ingående inspektion,
och äfven ifråga om andra försäkringsbolag har sådana inspektioners
antal varit alldeles för ringa. Att detta måste betraktas såsom ett
missförhållande, som bör undanröjas, synes mig uppenbart.

Skulle man nu stanna vid löneregleringskommitténs förslag att uppföra
allenast en aktuarietjänst på ordinarie stat, komme försäkringsinspektionen
i själfva verket icke att erhålla någon förstärkning i arbetskraft,
då denne aktuarie skulle ersätta den assistent, som allt sedan
år 1900 varit anställd i verket. Om åter försäkringsinspektionen erhölle
ytterligare en aktuarie med sådana kvalifikationer, att åt honom
kunde öfverlämnas en del af det mera kräfvande statistiska arbetet,
skulle den andra matematiskt-tekniskt utbildade tjänstemannen kunna
ägna mera tid åt att biträda öfverdirektören vid undersökningar och
inspektioner på ort och ställe, och försäkringsinspektionen sålunda på
ett mera effektivt sätt fullgöra sina viktiga åligganden.

Då de medel, som äro särskildt afsedda för upprätthållande af försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet mer än väl förslå
för att organisera ämbetsverket på ett sätt, som fullt motsvarar dess
uppgift, synes mig häri ligga ytterligare en anledning att följa försäkringsinspektionens
förslag i förevarande afseende. På dessa och de
af försäkringsinspektionen i öfrigt anförda grunder anser jag följaktligen,
att två nya tjänstemän böra uppföras å försäkringsinspektionens stat.
Att båda de nya befattningshafvarna böra tilldelas aflöningsförmåner,
motsvarande tjänstemäns i andra lönegraden, därför synes mig försäkringsinspektionen
hafva anfört öfvertygande skäl. Deras benämning torde
lämpligen böra blifva förste aktuarie.

Om detta förslag bifalles, lärer emellertid anslaget till omkost -

Aflönings förmåner.

Öfverdirektör
en.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

nader, som af löneregleringskommittén upptagits förslagsvis till 19,600
kronor, kunna minskas med 1,600 kronor, motsvarande den ungefärliga
kostnaden för en amanuens.

Afiöningen för öfverdirektören och chefen för försäkringsinspektionen
bestämdes vid inspektionens inrättande till 10,000 kronor, hvaraf 7,000
skulle utgöra lön och 3,000 tjänstgöringspenningar.

Försäkringsinspektionen med undantag af öfverdirektören P. G.
Laurin, som ej deltagit i ärendets behandling i denna del, har nu hemställt,
att öfverdirektörens aflöning måtte bestämmas till 13,000 kronor,
däraf 9,000 kronor lön, 3,000 kronor tjänstgöringspenningar och 1,000
kronor ortstillägg.

Till stöd härför anfördes, att de skäl, som vid tiden för aflöningens
bestämmande ‘talade för en i jämförelse med andra öfverdirektörer högre
aflöning, alltjämt kvarstå, och framhöll inspektionen, att de ärenden,
som vore föremål för det ifrågavarande ämbetsverkets handläggning,
i långt högre grad än andra sådana kräfde kontinuitet i behandlingssättet,
hvarför det syntes vara af vikt, att afiöningen för öfverdirektören
ej tillmättes för knappt.

I sammanhang härmed erinrades, att de ämbetsmän, som vid tiden
för inspektionens inrättande åtnjöto en aflöning af 10,000 kronor, i
allmänhet vid företagna löneregleringar fått sina aflöningar ökade med
2,000 å 3,000 kronor.

Gent häremot framhåller kommittén, att, då afiöningen åt öfverdirektören
vid försäkringsinspektionen bestämdes, detta synes hafva skett
utan att någon jämförelse gjordes med öfverdirektörer i andra verk.

Beträffande särskildt den af inspektionen åberopade jämförelsen
med de ämbetsmän, som vid tiden för inspektionens inrättande åtnjöto
en aflöning af 10,000 kronor, anmärker kommittén, att de chefer för
ämbetsverk, som då hade nämnda aflöning, utgjordes af presidenter
samt generaldirektören i telegrafstyrelsen. Kommittén erinrar vidare,
att för öfverdirektör eller därmed jämförlig chef i normalgrad afiöningen
vid 1909 års riksdag bestämts till 9,000 kronor, samt att, där på grund
af särskilda förhållanden en högre aflöning ansetts erforderlig för chef
med öfverdirektörs benämning, denna aflöning, såsom vid 1908 års
riksdag skedde beträffande öfverdirektören i landtbruksstyrelsen och
landtmäteristyrelsen, satts till 10,000 kronor. Äfven för öfverdirektören
vid riksförsäkringsanstalten är afiöningen beräknad efter sistberörda af -

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73. 23

löningsbelopp, dock med afdrag af ett pensionsafgift motsvarande, afrundadt
belopp.

Hvad öfver direktören vid försäkringsinspektionen angår, torde det,
säger kommittén, ligga nära till liands att jämföra honom med öfverdirektören
vid riksförsäkringsanstalten. Då aflöningen till den sistnämnde
beräknats med hänsyn till den högsta aflöning, som vid nya löneregleringar
ansetts böra tillerkännas chefer med öfverdirektörs benämning,
samt någon anledning icke torde förefinnas att uppflytta chefen för försäkringsinspektionen
till generaldirektörsgrad, har kommittén ansett, att
aflöningen till öfverdirektören och chefen för försäkringsinspektionen
fortfarande bör utgöra 10,000 kronor. Dock bör enligt kommitténs
mening iakttagas, att nämnda aflöning fördelas i lön, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg enligt samma grunder, som gälla för öfverdirektörerna
i landtbruksstyrelsen och landtmäteristyrelsen.

På de af löneregleringskommittén anförda grunder biträder jag
hvad kommittén föreslagit i fråga om aflöningsförmåner till öfverdirektören.

Vidkommande sekreteraren vid försäkringsinspektionen har jag i
anslutning till kommitténs förslag redan i det föregående uttalat såsom
min åsikt, att denne bör bibehållas i andra graden. Emellertid bör han,
på sätt ock löneregleringskommittén hemställt, gifvetvis erhålla den förhöjning
i aflöning, som blir en följd däraf, att lian vid regleringen likställes
med befattningshafvare i andra normalgraden inom nyreglerade
verk.

I fråga om de bägge öfriga ledamöterna af försäkringsinspektionen
har ej vare sig af inspektionen eller kommittén föreslagits någon ändring
i dem tillkommande arfvode, och har icke heller jag ansett mig hafva
anledning att hemställa om någon ändring härutinnan.

För de båda förste aktuarierna, hvilka, såsom jag redan anfört,
synas böra uppföras i andra graden, torde böra gälla samma aflöningsförmåner
som för sekreteraren.

Registratorn, hvilken tillhör första lönegraden, bör äfven, i enlighet med
hvad kommittén föreslagit, få sin aflöning reglerad att motsvara hvad
dylika befattningshafvare numera fått sig tillerkändt.

Sekreteraren.

Öfriga

ledamöter.

Förste

aktuarierna.

Registratorn.

24

Vaktmästaren.

Ålders tillägg.

Utsträckt

arbetstid.

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 73.

Hvad slutligen vaktmästaren hos försäkringsinspektionen beträffar,
har kommittén ansett denne böra, såsom vid 1909 års riksdag bestämdes
för vaktmästaren hos kontrollstyrelsen, åtnjuta enahanda aflöningsförmåner,
som äro bestämda för vaktmästare i allmänhet uti statskontoret
och vissa andra nyreglerade ämbetsverk.

Under åberopande af hvad chefen för justitiedepartementet yttrat
vid föredragning den 14 januari 1910 af frågan om lönereglering för
fångvårdsstyrelsen får jag emellertid tillstyrka, att vaktmästaren hos försäkringsinspektionen
måtte tillerkännas enahanda begynnelseaflöning, som
är bestämd för vaktmästare i allmänhet vid statskontoret och vissa
andra nyreglerade ämbetsverk, men i stället för det ålderstillägg å 100
kronor, som till dem utgår, såsom ålderstillägg 150 kronor efter 5 års
tjänst och ytterligare 150 kronor efter 10 års tjänst.

Ålderstillägg till befattningshafvare vid försäkringsinspektionen utgå
likasom öfriga kostnader för inspektionen af de bidragsmedel, som lämnas
af försäkringsanstalterna. Detta bör naturligen, såsom också kommittén
föreslagit, äfven för framtiden blifva fallet; och torde därför i
staten för försäkringsinspektionen böra uppföras ett särskildt anslag till
ålderstillägg.

Då vid genomförandet af kommitténs förslag ålderstillägg torde under
de närmaste åren kunna komma att utgå endast till de nuvarande
innehafvarna af sekreterar- och vaktmästarbefattningarna, torde, under
förutsättning af bifall till mitt förslag i fråga om vaktmästarens aflöningsförmåner,
anslaget till ålderstillägg kunna tills vidare uppföras med
650 kronor.

Såsom förutsättning för tillämpning af den blifvande aflöningsstaten
för försäkringsinspektionen bör enligt kommitténs mening uppställas,
att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare skola, i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara tillstädes å tjänsterummet minst sex timmar hvarje
söckendag.

Då någon anledning icke föreligger att, hvad försäkringsinspektionen
angår, afvika från de bestämmelser i fråga om tjänstgöringstiden
på tjänsterummet, som i allmänhet meddelats för nyreglerade ämbetsverk,
finner jag mig böra tillstyrka, att i sammanhang med den nya
statens fastställande i instruktionen för försäkringsinspektionen intages
föreskrift, hvarigenom ofvannämnda förutsättning uppfylles.

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

För åtnjutande af de aflöningsförmåner, som upptagas i blifvande
stat för försäkringsinspektionen, har löneregleringskommittén föreslagit
villkor och bestämmelser af hufvudsakligen samma innehåll som de,
hvilka under de senare åren fastställts i afseende å åtskilliga då beslutade
löneregleringar; hvarjemte beaktats en i § 131 af lagen om försäkringsrörelse
intagen föreskrift beträffande ledamot af försäkringsinspektionen.

Mot de af kommittén ifrågasatta aflöningsvillkoren har jag icke
funnit annat att anmärka än att jämväl för förste aktuarierna torde
böra stadgas ovillkorligt förbud att deltaga i styrelsen af eller vara anställd
vid försäkringsanstalt äfvensom att vara aktieägare eller garant i
sådant företag.

Därjämte torde bcra anmärkas, att de med allenast arfvode aflönade
ledamöterna, hvilka icke lära kunna anses innehafva ordinarie befattning
vid försäkringsinspektionen, gifvetvis icke heller böra vara underkastade
de för sådan befattningshafvare stadgade villkor.

Å den för försäkringsinspektionen gällande staten är, såsom förut
blifvit nämndt, numera uppfördt ett belopp af förslagsvis 17,600 kronor
till kostnad för vikariatsersättningar, ersättning till extra tjänstemän och
andra biträden, resekostnads- och traktamentsersättningar, tryckningskostnader,
hyra, kostnader för ljus, vedbrand, städning, möbler, böcker,
tidningar, kontorsrekvisita m. in. Därjämte är i staten upptaget ett belopp
af förslagsvis 6,000 kronor till kostnad för extra ordinarie arbetskrafter
på grund af ökade göromål under öfvergångstiden och vid möjligen
förekommande särskild administration af lifförsäkringsbolag.

Då numera några medel icke vidare torde vara erforderliga för de
särskilda kostnader, som skulle erfordras under öfvergångstiden, skulle
sålunda, anmärker kommittén, framdeles det senare af de nyss omförmälda
bägge anslagen endast afse bestridandet af kostnad för extra
ordinarie arbetskrafter vid särskild administration af lifförsäkringsbolag.

Enär det emellertid torde vara omöjligt att beräkna den för sådana
undantagsfall erforderliga kostnaden, har det synts kommittén
lämpligast att låta densamma ingå under anslaget till vikariatsersättningar
m. m.

I fråga om beloppet af det sålunda sammanförda anslaget anför
kommittén, att det å ena sidan bör märkas, att på grund af de föreslagna
högre aflöningarna till vissa tjänstemän vikariatsersättningar unBih.
till Piksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 51 Hcift. 4

Aflöning^-

villkor.

Omkost nader.

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

der semester och tjänsteresor komma att något höjas, men att å andra
sidan genom inrättandet af den nya förste aktuariebefattningen kostnaderna
för extra tjänstemän gifvetvis böra kunna minskas. Därjämte bör
enligt kommitténs mening tagas i betraktande att, såsom förut antydts,
några vidare kostnader icke torde behöfva upptagas för ökade göromål
under öfvergångstid.

Med afseende å hvad sålunda anförts hemställer kommittén, att till
vikariatsersättningar, ersättningar till extra tjänstemän och andra biträden,
resekostnads- och traktamentsersättningar, tryckningskostnader, hyra,
kostnader för belysning, uppvärmning, ''städning, möbler, böcker, tidningar,
kontorsrekvisita m. m. äfvensom till extra ordinarie arbetskrafter
vid möjligen förekommande särskild administration af lifförsäkringsbolag
må i staten för försäkringsinspektionen uppföras ett anslag af förslagsvis
19,600 kronor.

Mot hvad kommittén sålunda föreslagit har jag intet annat att
erinra än att, såsom jag förut anfört, ifrågavarande anslag genom inrättande
af ytterligare en förste aktuarietjänst torde kunna minskas med
1,600 kronor och sålunda upptagas till förslagsvis 18,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

27

Den stat jag, med hänvisning till hvad jag förut anfört, anhåller
få framlägga ter sig på följande sätt:

K r o

n o r.

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

A. Aflöningar.

Ofverdirektören och chefen .........

6,200

2,800

1,000

10,000

1 ledamot, arfvode .....................

—

—

—

3,000

1 d:o d:o .....................

—

—

—

3,000

1 ledamot och sekreterare............

3,600

1,800

400

1 5,800

1 förste aktuarie ........................

3,600

1,800

400

1 5,800

1 förste aktuarie ........................

3,600

1,800

400

1 5,800

1 registrator ..............................

2,200

1,500

300

2 4,000

1 vaktmästare ...........................

700

350

150

3 1,200

38,600

1 För den ledamot, som tillika är sekreterare, äfvensom för förste aktnarierna
kan lönen efter fem år liöjas med 500 kronor och. efter tio år med ytterligare
5 00 kronor.

För registratorn kan lönen efter fem år liöjas med 500 kronor, efter tio år
med ytterligare 500 kronor och efter femton år med än ytterligare 500
kronor.

För vaktmästaren kan lönen efter fem år höjas med 150 kronor och efter
tio år med ytterligare 150 kronor. — Därest vaktmästare i sådan egenskap
åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg
ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Till ålderstillägg, förslagsvis

650

89,250

B. Omkostnader.

Till vikariatsersättningar, ersättningar till extra tjänstemän och. andra
biträden, resekostnads- och. traktamentsersättningar, tryckningskostnader,
hyra, kostnader för belysning, uppvärmning, städning, möbler,
böcker, tidningar, kontorsrekvisita m. m. äfvensom till extra ordinarie
arbetskrafter vid möjligen förekommande särskild administration af
lifförsäkringsbolag, förslagsvis .........................................................

18,000

57,250

Summa

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 73.

Medan staten för försäkringsinspektionen för år 1910

slutar å ett belopp af...................................................... kronor 48,500,

skulle enligt det nu framlagda förslaget staten komma

att sluta å.......................................................................... ® 57,250

och således öfverstiga den nu gällande med.................... )) 8,750.

Därest emellertid till slutsumman i den nu gällande staten lägges
beloppet af de extra lönetillägg, som år 1909 utgingo till vissa befattningshafvare
hos inspektionen, tillhopa 1,350 kronor, skulle den veikliga
ökningen i utgifter uppgå allenast till 7,400 kronor.

I enlighet med hvad jag beträffande aflöningsvillkoren anfört skulle
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningslörmaner fastställas följande
villkor och bestämmelser:

att innehafvare af ordinarie befattning vid försäkringsinspektionen
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt
i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen
så förändras, att detsamma ej längre kan såsom själfständigt
ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande
göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med
bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny
eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till
hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning vid försäkringsinspektionen icke må
förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att chef, ledamot eller förste aktuarie vid försäkringsinspektionen
ej må deltaga i styrelsen af eller vara anställd vid försäkringsbolag
eller vid utländsk försäkringsanstalt, som erhållit tillstånd att här i
riket drifva försäkringsrörelse, ej heller vara aktieägare eller garant i
sådant företag;

att med ordinarie befattning vid försäkringsinspektionen ej heller i
öfrigt må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt
eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag
som helst, såframt ej, hvad angår chef eller sekreterare, Kungl. Maj:t
och, hvad angår innehafvare af annan befattning, försäkringsinspektionen,
uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande

29

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka kinderligt för tjänstgöringen
i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få tills
vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningens
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller
i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver
sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder han
afhåll it sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd af tjänsteresa
eller för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig
att, om han förordnas till högre befattning vid försäkringsinspektionen,
bestrida densamma mot åtnjutande, i det förstnämnda fallet af
de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, dock ej
längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

^ att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehafvaren under mer än f}U’a femtedelar af den tjänstetid, som erfordras
för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid
han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum,
efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,
därest sådan kan ske, efter än }hterligare fem år, äfvenledes på samma

Beredning:
af försäkringsårenden
inom
civildepartementet.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

villkor, under iakttagande, livad kvar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern
blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som
före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från det han på
grund af förordnande tillträdt befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som
berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att öfverdirektören, sekreteraren, förste aktuarierna och registratorn
äga årligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjuta semester, en hvar, med undantag af registratorn, under
en och en half månad samt denne sistnämnde under en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva iönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är stadgadt vid tiden för den nya
lönestatens ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde böra förklaras, att en hvar, som med eller efter
ingången af år 1911 tillträder i aflöningsstaten upptagen befattning vid
försäkringsinspektionen, skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser, i hvad de äro på honom tillämpliga.

I detta sammanhang anser jag mig böra upptaga till behandling
ett spörsmål, som löneregleringskommittén berört i sitt betänkande, nämligen
frågan om sättet för beredande inom civildepartementet af mål
och ärenden, hvilka angå försäkringsväsendet.

Därvid ber jag få erinra, att Kungl. Maj:t för tiden från och med
1887 års ingång förordnade en person att såsom chefens för civildepartementet
biträde i egenskap af inspektör öfver försäkringsanstalterna i
riket tills vidare inom civildepartementet handlägga ärenden rörande
försäkringsväsendet. Denna anordning fortfor till och med år 1903.

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

I sammanhang med beslut år 1903 om inrättande af försäkringsinspektionen
anvisade Riksdagen till biträde inom civildepartementet
vid beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet för år 1904 på
extra stat till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 3,000 kronor.
För samma ändamål har Riksdagen för hvart och ett af åren 1905—
1910 på extra stat anvisat enahanda belopp; och har Kungl. Maj:t i
årets statsverksproposition föreslagit Riksdagen att bevilja motsvarande
anslag jämväl för år 1911.

Löneregleringskommittén anför nu, att det för beredning af ärenden
tillhörande försäkringsväsendet gifvetvis är en fördel för civildepartementet
att kunna påräkna en sakkunnig person. Den hittillsvarande anordningen
med ett särskildt förordnadt stadigvarande biträde anser
kommittén emellertid numera kunna utbytas mot en annan anordning.

Kommittén erinrar i detta hänseende om innehållet af 6 § i instruktionen
den 17 december 1909 för kontrollstyrelsen (svensk författningssamling
n:r 160).

Enligt nämnda paragraf åligger det nämligen öfverdirektören uti
sistnämnda styrelse eller den ledamot därstädes, som Kungl. Maj:t i
hans ställe därtill förordnar, att biträda chefen för finansdepartementet
med beredande till underdånig föredragning af ej mindre sådana på
Kungl. Maj:ts afgörande ankommande mål och ärenden, hvilka angå
tillverkning och beskattning af brännvin, maltdrycker och socker, försäljning
af brännvin, vin och öl samt tillagade alkoholfria drycker och
svagdricka äfvensom tillverkning och försäljning af normalpapper och
normalbläck, än äfven andra på Kungl. Maj;ts pröfning ankommande
mål och ärenden, tillhörande förvaltningsområden, i afseende å h vilka,
kontrollstyrelsen enligt meddelade bestämmelser har att utöfva inseende
eller eljest taga befattning.

Dylikt stadgande var intaget jämväl i 6 § uti instruktionen den 15
november 1907 för kontroll- och justeringsstyrelsen.

En liknande anordning anser kommittén kunna ifrågasättas att
komma till användning äfven vid beredning af försäkringsärenden.

Då numera en praxis torde hafva hunnit utbilda sig beträffande
tolkningen af vissa förut tvistiga försäkringsfrågor och då det stora flertalet
försäkringsärenden, som komma under Kungl. Maj:ts pröfning, torde
efter den ingående granskning, försäkringsärenden hafva att undergå inom
försäkringsinspektionen, vara af den natur att de inom civildepartementet
icke fordra någon särskild försäkringsteknisk behandling eller ock endast

Kommittén.

32

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

en mera formell sådan, synes det nämligen kommittén, att i regeln det
biträde, som erfordras för beredning inom civildepartementet al försäkringsärenden,
borde kunna lämnas al chefen för försäkringsinspektionen
eller annan medlem af inspektionen.

Härigenom skulle enligt kommitténs åsikt, bland annat, vinnas den
fördelen, att ett försäkringsärendes behandling hos Kungl. Maj:t kunde
i många fall ske snabbare, då det sålunda skulle komma att beredas af
en person, som redan handlagt detsamma.

Det skulle visserligen, anmärker kommittén, gent emot det nu föreslagna
förfaringssättet kunna invändas, att en och samma person skulle
komma att behandla ett ärende såväl i den lägre instansen såsom beslutande
eller i beslutet deltagande som ock i den högsta instansen såsom
i viss mån rådgifvande.

I fråga om den liknande behandlingen inom finansdepartementet af
ärenden, som handlagts af kontroll- och justeringsstyrelsen (numera kontrollstyrelsen),
hade emellertid, kommittén veterligt, icke någon olägenhet
uppstått af enahanda anordning.

Kommittén säger sig dock icke vilja bestrida, att så starka och
viktiga principiella meningsskiljaktigheter i rent försäkringstekniska
frågor kunna uppkomma mellan vederbörande försäkringsanstalt och försäkringsinspektionen,
att för ärendets beredning i högsta instans biträde
af en utomstående särskildt sakkunnig person kan blifva önskligt. Då
detta emellertid torde blifva förhållandet endast i sällsynta undantagsfall,
anser kommittén hinder icke böra möta att för hvarje sålunda förekommande
fall anlita en sakkunnig person.

Den af kommittén sålunda uttalade meningen rörande sättet för beredningen
af försäkringsärendena inom civildepartementet kan jag af
flera skäl icke biträda.

Till en början anser jag mig böra anmärka, att jämförelsen med
kontrollstyrelsen, i fråga hvarom erfarenheten i det af kommittén åberopade
afseendet för öfrigt ännu icke är stor, synes mig ej vara berättigad.
De ärenden, som af denna styrelse handläggas, beröra frågor af rent
teknisk art, såsom tillverkning och beskattning åt brännvin, maltdrycker
och socker, tillverkning af papper och bläck m. m., allt frågor, som antingen
äro af relativt enkel beskaffenhet eller ock i svårare fall kunna
remitteras för yttrande till tekniska högskolan, vetenskapsakademien
o. s. v. De frågor åter, som beröra försäkringsinspektionens förvaltningsområde
och genom besvär dragas under Kungl. Maj:ts pröfning

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

eller ock omedelbarligen hos Kungl. Maj:t anhängiggöra^, angå, bland
annat, själfva grunderna för försäkringsbolagens verksamhet, kontrollen
öfver deras räkenskaper och soliditet jämte därmed sammanhängande
frågor om penningplaceringarnas godhet och bolagsordningarnas beskaffenhet
m. m. Dessa frågor äro tydligen af vida mer ömtålig beskaffenhet
än de till kontrollstyrelsen hörande ärenden och kräfva i allmänhet pröfning
af mer än en sakkunnig myndighet.

I frågor, där försäkringsinspektionen och bolagen förfäkta olika
meningar, skulle det vara hardt när omöjligt för Kungl. Maj:t att utan
den nuvarande anordningen träffa ett afgörande, särskildt som bolagens
rådgifvare, exempelvis liflförsäkringsbolagens aktuarier, ej sällan äro personer
med minst lika stor vetenskaplig auktoritet som ledamöterna i
försäkringsinspektionen. 1 de viktigaste af de ifrågavarande ärendena
erfoidras ofta nog ytterligare utredning utöfver den åt försäkringsinspektionen
förebragta. Denna utredning måste gifvetvis verkställas af sakkunnig
person. Därest nu departementschefen icke till sitt förfogande
hade en särskildt anställd föredragande, skulle det i flertalet fall stöta på
stora svårigheter att för ändamålet finna lämplig, fullt opartisk person,
då så. godt som alla i dylika frågor sakkunniga äro anställda såsom
aktuarier eller andra tjänstemän hos försäkringsbolag.

Erfarenheten har därjämte visat, att äfven rörande ärenden, i fråga
om hvilkas behandling och afgörande försäkringsinspektionen och bolagen
äro ense, en annan mening understundom bör göra sig gällande, och i
sådana fall är jämväl en särskild, sakkunnig utredning inom departementet
nödvändig, för att Kungl. Maj:t skall kunna fatta sitt beslut.
Det . är för öfrigt på grund af dessa frågors speciella natur knappast
möjligt för Kungl. Maj:t att ens afgöra, huruvida afvikelse från försäkringsinspektionens
mening bör ifrågakomma utan att frågans betydelse
blifvit klargjord vid beredningen.

.Att det för Kungl. Maj:t är af största vikt att den nuvarande anordningen
bibehålies, synes af hvad jag nu antydt vara uppenbart.
Äfven om det vore möjligt att i förekommande fall påräkna utredning
lian utomstående, af bolagsintresset fullt oberoende sakkunnig, ligger
det lör öfrigt i sakens natur, att ärendenas beredning skall med större
konsekvens och intresse handhafvas af en person, som har detta till
stadigvarande uppgift, än om i enskilda fall måste tillfälligtvis anlitas
en sakkunnig.

Äf dittills vunnen erfarenhet framgår dessutom, att ärendenas behandling
hos Kungl. Maj: t icke genom den nuvarande anordningen i
afsevärd mån fördröjes. Under åren 1907—1909 har sålunda flertalet
Bih. till Bikscl. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Af cl. 51 Haft.

O

34

Departe mentschefens hemställan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

ärenden afgjorts inom en månad eller kortare tid, sedan de förelegat i
slutremitteradt skick. Fördröjandet af ett ärendes afgörande har i regel
berott på behofvet af vidare utredning eller förhandling med parterna
eller andra dylika förhållanden.

Någon nämnvärd besparing för statsverket torde ej heller stå att
vinna genom den af kommittén förordade anordningen, då arfvodena
till sakkunniga, som förordnas för särskilda fall, med all sannolikhet
måste beräknas till rätt afsevärda belopp på grund af arbetets kvalificerade
beskaffenhet.

Jag har därför icke med anledning af kommitténs yttrande i denna
del funnit mig böra hemställa om ändring uti det i statsverkspropositionen
upptagna äskandet om anslag för ifrågavarande ändamål för år
1911. Dock anser jag mig böra nämna, att jag finner det böra ett
följande år tagas i öfvervägande, huruvida icke på grund af minskningen
i ärendenas antal — under år 1909 afgjordes 40 ärenden mot
43 år 1908 och 57 år 1907 — någon nedsättning kan ske i det nu
utgående arfvodet, 3,000 kronor, till den särskilda föredraganden.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels godkänna det af mig framlagda förslag till stat för försäkringsinspektionen
att tillämpas från och med år 1911;

dels godkänna de af mig förordade villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de i staten upptagna aflöningsförmåner;

dels förklara, att en hvar, som med eller efter 1911 års ingång tillträder
i aflöningsstaten upptagen befattning vid försäkringsinspektionen,
skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,
i hvad de äro på honom tillämpliga;

dels medgifva, att kostnaderna för försäkringsinspektionens verksamhet
enligt fastställd stat må utgå af de bidrag, som enligt lagen
om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 och lagen af samma dag om
utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket
skola af försäkringsanstalterna årligen erläggas till bestridande al kostnaden
för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet;

dels ock besluta, att de pensioner, som med tillämpning af lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension komma att beviljas
tjänstinnehafvare vid försäkringsinspektionen, skola utgå af försäkringsaustalternas
förenämnda bidragsmedel.

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Ivronprinsen-Regenten
lämna sitt bifall och förordnade, att
till Riksdagen skulle aflåtas proposition i ärendet af
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl G. Edman.