Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
1
N:o 60.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående godkännande
af tullverkets utgiftsstater för år 1911 m. m.;
gifven Stockholms slott den 14 januari 1910.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels, med godkännande af det vid protokollet fogade förslag till
utgiftsstater för tullverket för år 1911 (Bil. A.), bestämma anslaget
för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af
5,841,900 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;
dels besluta,
att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1 januari 1911 af
lönestaten för generaltullstyrelsen skall gälla, att Kungl. Maj:t dessförinnan
meddelar föreskrift därom, att samtliga ordinarie befattningshafvare
i styrelsen skola, i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag; samt
att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1 januari 1911 af
lönestaten för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
skall gälla, att följande allmänna grundsatser skola tillämpas vid
förestående omarbetning af den vid tullstadgan fogade taxa å ersättning,
som i vissa fall skall till tjänstemän och betjänte i tullverket af
trafikerande utgöras, nämligen:
l:o) Ersättningsbeloppen inbetalas alltid till vederbörande tullförvaltning
enligt af densamma utställd räkning;
2:o) Ersättning för förrättning, verkställd å den för vederbörande
tjänstinnehafvare gällande tjänstgöringstid, skall, såvida icke
förrättningen är af beskaffenhet, att ersättning därför utgår enligt
Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. (N:o 60). 1
2 Kungl. Huj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
resereglementet, tillfalla tullverket, dock att, äfven i fall, då ersättning
för förrättningen sålunda icke tillkommer tjänstinnehafvaren, godtgörelse
för fortskaffningskostnad, där sådan kostnad måst af tjänstinnehafvaren
utgifvas, skall honom tillhandahållas; hvaremot ersättning
för förrättning, verkställd å öfvertid, äfvensom all enligt resereglementet
utgående ersättning skall tillfalla vederbörande tjänstinnehafvare och
utbetalas till denne af tullförvaltningen; samt
3:o) Hinder möter icke för dessa tjänstinnehafvare att, beträffande
dem tillfallande ersättning, såsom hittills varit vanligt, träffa öfverenskommelse
med trafikerande;
dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten för generaltullstyrelsen upptagna aflöningsförmåner, nämligen:
att innehafvare af ordinarie befattning i generaltullstyrelsen skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att med ordinarie befattning i generaltullstyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
såframt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad
angår innehafvare af annan befattning, generaltullstyrelsen, uppå därom
gjord framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i
ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å
den särskilda befattning inom graden, där generaltullstyrelsen, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är
lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen
eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i följd af ämbetsresor
eller för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i generaltullstyrelsen,
densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för
befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock
ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
4
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet
af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som
före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen eller annan samma lönegrad tillhörande befattning
i generaltullstyrelsen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af frågan om lönereglering
för generaltullstyrelsen;
att, då tjänsteman utnämnes från tjänst å lokaltullförvaltningens
eller kust- eller gränsbevakningens stat till tjänst i andra eller första
lönegraden eller till vaktmästaretjänst hos generaltullstyrelsen, den tid,
hvarunder han innehaft tjänst å nämnda stat, skall i och för åtnjutande
af löneförhöjning vid tjänsten hos styrelsen räknas honom till godo på
följande sätt:
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje ålderstilläggsgruppen
bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft
tjänst i andra lönegraden å styrelsens stat;
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande andra ålderstilläggsgruppen
bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder
innehaft tjänst i första lönegraden å styrelsens stat; samt
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje eller andra
ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af lägre grad, såsom om han
därunder innehaft vaktmästaretjänst hos styrelsen;
att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställdt
hos generaltullstyrelsen och antages till skrifbiträde å denna
stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den
tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaltulldirektören,
byråcheferna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en
och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden äfvensom
skrifbiträdena enhvar under en månad;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaltulldirektören bestämmes,
begagna sig af semester;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;
5
Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 60.
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
dels förklara,
ej mindre att enhvar, som med eller efter 1911 års ingång tillträder
befattning i generaltullstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig ofvan intagna villkor och bestämmelser för den nya aflöningsstatens
åtnjutande;
än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i styrelsen,
hvilka icke före den 1 november 1910 anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner, äfvensom, i den mån v
ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit dem;
dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till
aflöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning (Bil. B.);
dels ock medgifva,
att för år 1911 till aflöning åt de tjänstinnehafvare, hvilkas innehafvande
befattningar antingen bibehållas i den nya organisationen
eller därstädes ersättas med befattningar i lägre tjänstegrad men hvilka
komma att kvarstå å äldre stat, må disponeras aflöningarna vid motsvarande
befattningar i den nya staten,samt att därutöfver tilläfventyrs
erforderliga belopp må få utgå af tullmedlen;
att för år 1911 till aflöning åt tjänstinnehafvare, som behöfva
förflyttas å indragningsstat, må af tullmedlen disponeras så stort belopp,
som motsvarar deras sammanlagda löner enligt 1910 års stat;
att, i händelse innehafvaren af öfveruppsyningsmanstjänsten vid
tullbevakningen i Haparanda, hvilken tjänst i den nya staten ersättes
med en kammarskrifvaretjänst, erhåller konstitutorial å berörda nya
tjänst, han i och för löneförhöjning vid denna må tillgodonjuta den tid,
han innehaft öfveruppsyningsmanstjänsten;
6
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
att pensioner enligt reglementet den 16 februari 1833 för änkor
och barn efter tjänstinnehafvare vid tullverket, som innehaft lägre lön
än 900 kronor och hvilkas kvarlåtenskap icke lämnat så stor kapitalbehållning,
att räntan däraf, till 3 procent beräknad, uppgår till pensionens
belopp, må, oberoende af den lön, mannen eller fadern i lifstiden
åtnjutit, från 1911 års ingång utgå med 54 kronor årligen äfvensom
att denna förhöjning må tillämpas såväl å redan anvisade pensioner
som å dem, hvilka beviljas före ingången af år 1911;
att till enhvar af de tjänstinnehafvare vid tullförvaltningen i Trelleborg,
hvilka åtnjutit extra inkomster, som i och med ångfärjetrafikens
öppnande helt och hållet eller delvis bortfallit, må såsom personligt;
aflöningstillägg under år 1910 få utbetalas ett belopp, motsvarande de
extra inkomster af sådant slag, som tillkommit honom under år 1908,
dock att sådant aflöningstillägg endast må utdelas i den mån det visas,
att vederbörande lidit minskning i inkomster af nu ifrågavarande slag,
äfvensom att för ofvanberörda ändamål må få af tullmedlen disponeras
ett belopp af högst 5,200 kronor;
att under år 1910 må af tullmedlen disponeras erforderligt belopp
intill 29,000 kronor, att användas dels till godtgörelse åt de
kustbevakningsbetjänte af befälsgrad, som under åren 1909 och 1910
anskaffat eller komma att anskaffa motorbåtar för tjänstebruk men som
icke af tillgängliga medel kunna erhålla erforderlig förhöjning i de till
dem nu utgående jakt- eller båtlegoanslag, dels ock till betäckande af
kostnaden för det bränsle, som är behöfligt för dessa motorbåtars drift;
att ordföranden i gränstullrätten inom Norrbottens län må från
och med år 1911 för hvarje gränstullrättens sammanträde, utöfver de
enligt kungörelsen den 6 december 1907 till ett antal af sex om året
bestämda, åtnjuta ett särskildt arfvode af 75 kronor; samt
att kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge, majoren L. N. O.
Höök må, därest han öfvergår på 1911 års stat, under sin återstående
tjänstetid uppbära ett personligt lönetillägg af 800 kronor årligen.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Hess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Carl Swartz.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 60.
7
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
yon Sydow.
Departementschefen, statsrådet Swartz anförde:
Sedan generaltullstyrelsen i underdånig skrifvelse den 12 november
1907, i sammanhang med afgifvande af förslag till utgiftsstater för tullverket
för år 1909, framhållit behofvet af omarbetning af de för tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning gällande stater
äfvensom ifrågasatt, huruvida icke i samband därmed lämpligen borde
upptagas frågan om lönereglering för styrelsen, har Eders Kungl. Maj:t
genom nådigt beslut den 18 september 1908 bemyndigat chefen för
finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga personer att jämte
generaltulldirektören Staffan Cederschiöld såsom ordförande verkställa
granskning af tullverkets stater i deras helhet samt afgifva förslag
8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.
till de ändringar i dessa stater, som funnes af omständigheterna påkallade,
därvid de sakkunniga skulle hafva att taga under öfvervägande
jämväl, huruvida några förändringar i afseende å general tullstyrelsens
och särskild! den inom styrelsen inrättade tullbehandlings- och upplysningsbyråns
organisation eller beträffande tullverkets organisation i
öfrigt med hänsyn till rådande förhållanden vore af behofvet påkallade.
Sedan jag i anledning häraf anmodat ledamoten af Riksdagens
Första Kammare, vice konsuln Oscar Trapp, ledamoten af Riksdagens
Andra Kammare, landtbrukaren Karl Karlsson i Mo samt förste kontrollören
vid packhusinspektionen i Stockholm Ernst Kock att jämte generaltulldirektören
Cederschiöld deltaga i ifrågavarande arbete, har denna kommission
med skrifvelse den 1 september 1909 öfverlämnat betänkande
och förslag angående regleringen af tullverkets stater, åtföljdt af förslag
till utgiftsstater för tullverket för år 1911.
Öfver kommissionens förslag har generaltullstyrelsen, på grund af
nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande den 5 november 1909,
hvarvid styrelsen tillika, på grund af särskilda remisser, tagit under
öfvervägande två till finansdepartementet ingifna skrifter, den ena från
Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening och den andra från de vid
tullbevakningen i Sandhamn anställda vaktmästarne, båda dessa skrifter
innefattande framställningar om vissa ändringar i kommissionens förslag.
I berörda utlåtande har styrelsen anfört, att, enär kommissionens förslag
vore afsedt att tillämpas från och med ingången af år 1911, styrelsen
torde få anses hafva tillika uppfyllt sitt åliggande, jämlikt § 16 i den
för styrelsen gällande nådiga instruktion af den 1 november 1878, att
till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag till utgiftsstater
för tullverket under år 1911 att läggas till grund för Eders
Kungl. Maj:ts nådiga framställning därom till 1910 års Riksdag; och
hade styrelsen med denna uppfattning ansett sig böra upptaga till
behandling jämväl de från tullmyndigheter å olika platser inkomna
framställningar, hvilka afsåge tullverkets utgiftsstater för år 1911.
Vidare har styrelsen med berörda underdåniga utlåtande öfverlämnat
en från ofvannämnda förening inkommen skrift med framställning angående
sättet för beräknande af tjänstinnehafvares rätt till löneförhöjning
vid förflyttning från lokaltullförvaltningens eller kust- eller
gränsbevakningens stat till styrelsens stat.
Slutligen har styrelsen, på grund af nådig remiss, den 13 november
1909 afgifvit underdånigt utlåtande öfver en till finansdepartementet
inkommen skrift från Sveriges tullmannaförening, hvari framställning
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
gjorts om åtskilliga ändringar i kommissionens förslag till aflöningsstat
för lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen.
Då jag nu går att redogöra för kommissionens förslag äfvensom
för generaltullstyrelsens omförmälda utlåtanden och för de framställningar,
h vilka gjorts i ofvanberörda skrifter, har jag ansett lämpligast att i allt
väsentligt följa gången i kommissionens betänkande. Hvarje särskild i
sagda utlåtanden eller skrifter berörd fråga kommer därför att upptagas
till behandling vid redogörelsen för den del af kommissionens betänkande,
dit frågan enligt sin beskaffenhet hör.
Jag öfvergår då först till
I. Aflöningsstaten.
A. Generaltullstyrelsen.
a. Organisation och personal.
Generaltullstyrelsens nuvarande organisation har — frånsedt den
under år 1907 inrättade tullbehandlings- och upplysningsbyrån — ägt
bestånd sedan år 1879 och är i hufvudsak grundad på det förslag
beträffande ämbetsverket, som den 12 oktober 1876 afgafs af kommittén
för reglering af de förvaltande ämbetsverkens och myndigheternas löneförhållanden
m. m. Efter vederbörlig behandling af detta förslag fastställdes
den 1 november 1878 ny stat för styrelsen att tillämpas från
och med den 1 januari 1879. I sammanhang härmed utfärdades, likaledes
den 1 november 1878, dels instruktion för generaltullstyrelsen,
dels nådig kungörelse angående villkoren för åtnjutande af de från 1879
års början fastställda nya löneförmåner för styrelsen.
Enligt 1879 års stat utgöres styrelsen af generaltulldirektör en,
såsom chef för tullverket, och tre byråchefer såsom ledamöter i styrelsen
och chefer för hvar sin byrå, nämligen en för kanslibyrån, en för kameralbyrån
och en för revisionsbyrån. Staten upptager å byråerna följande
tjänstemän, nämligen:
å kanslibyrån: i andra lönegraden en sekreterare samt i första
lönegraden en registrator och aktuarie äfvensom två notarier;
å kameralbyrån: en kammarförvandt samt tre revisorer och bokhållare,
samtliga i första lönegraden; och
å revisionsbyrån: en revisor såsom föreståndare för byråns statistiska
afdelning samt sex revisorer å revisionsafdelningen, alla likaledes i första
lönegraden;
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft.
Nuvarande
organisation
och personal.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
äfvensom följande betjänte, nämligen: en förste vaktmästare och
fyra vaktmästare.
Någon förändring med afseende å antalet ordinarie befattningshafvare
inom styrelsen och dess byråer har icke sedan år 1879 vidtagits.
Däremot hafva på grund af göromålens ökning inrättats följande tjänster
med aflöning å extra stat, nämligen:
från och med år 1901 å kanslibyrån en notarietjänst och å revisionsbyrån
två revisorstjänster, afsedda för byråns revisionsafdelning; samt
från och med år 1905 å revisionsbyrån en aktuarie^ änst, afsedd för
byråns statistiska afdelning.
Vidare har till förstärkning af arbetskrafterna å kameralbyrån af
Riksdagen anvisats ett särskildt anslag af 2,000 kronor årligen från
och med år 1907.
Sedan 1907 års Riksdag, i anledning af framlagda propositioner,
dels antagit bestämmelser angående rätt att hos generaltullstyrelsen
erhålla upplysning rörande tullbehandlingen af varor, afsedda att till
riket införas, dels å extra stat anvisat medel för inrättande af en ny
byrå inom styrelsen, samt därefter nådig förordning i nyssberörda ämne
utfärdats den 31 maj 1907, har, jämlikt nådigt bref till styrelsen samma
dag, inom styrelsen inrättats en ny byrå, hvilken under benämning
tullbekandlings- och upplysning sby rån trädt i verksamhet den 1 juli 1907.
Denna byrå förestås af en tillförordnad byråchef såsom ledamot i styrelsen,
hvarjämte anställts å byrån en sekreterare, två byråassistenter samt en
registrator och aktuarie äfvensom för byråns behof två vaktmästare.
Samtliga dessa befattningshafvare åtnjuta, i likhet med ofvan omförmälda
notarie å kanslibyrån samt två revisorer och en aktuarie å revisionsbyrån,
fortfarande aflöning å extra stat med enahanda belopp, som äro
bestämda för befattningshafvare af motsvarande grader å ordinarie stat,
hvarvid byråassistenterna hänföras till andra lönegraden och aktuarien
till första lönegraden.
Enligt generaltullstyrelsens instruktion af den 1 november 1878
är generaltulldirektör en i första rummet ansvarig för tullverkets förvaltning
och uppfyllandet af de tullverket tillhörande åligganden samt äger ensam
besluta i alla hos styrelsen förekommande mål och ärenden. Ledamot
och byråchef åligger, bland annat, att bereda och inför generaltulldirektören
föredraga de ärenden, hvilka tillhöra hans byrå; att i såväl dessa
som öfriga ärenden, vid hvilkas handläggning han är närvarande, uttala
sin mening och, om beslutet blifver därifrån afvikande, låta anteckna
densamma i protokollet; att hafva närmaste tillsynen öfver göromålen
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
inom byrån och bestämma om deras fördelning mellan vederbörande
tjänstemän, där sådant icke är genom af styrelsen meddelade föreskrifter
stadgadt; samt att ansvara för att styrelsens beslut i de af
honom handlagda ärenden varda skyndsamt expedierade.
Beträffande ärendenas fördelniog mellan de tre å ordinarie stat
uppförda byråerna inom styrelsen äro i instruktionen meddelade hufvudsakligen
följande bestämmelser.
Kameralbyrån handlägger de ärenden, som afse uppbörden inom
tullverket, granskar underlydande redogörares medelsredovisning, upprättar
tullverkets hufvudbok och öfriga till medelsförvaltningen hörande
räkenskaper jämte förslag till den underdåniga berättelse däröfver,
hvilken styrelsen har att årligen afgifva, samt behandlar dessutom alla
frågor angående
assignering af medel från riksbanken;
utfärdande af anordningar, äfven för det fall att beslut om anordning
af medel fattats på föredragning af annan ledamot af styrelsen
än kameralbyråchefen;
förskotters öfversändande till underlydande tullförvaltningar;
tillämpningen af de för tullverket gällande utgiftsstater;
uppställningen och formen för tullverkets räkenskaper;
tullverkets fasta och lösa egendom samt inköp af de för tullverket
erforderliga förbrukningsartiklar, som genom styrelsens försorg
anskaffas;
anmärkningar vid underlydande redogörares till byrån ingående
räkenskaper samt afskrifnings- och balansmål; samt
tullstatens enskilda pensionsinrättning.
Vidare åligger det kameralbyrån, i fråga om uppbörden, att från
riksbanken låta afhämta attester öfver de af redogörarne där gjorda
insättningar å tullverkets räkningar och, efter granskning af därom från
redogörarne ingående reversal, meddela kvittenser å sålunda levererade
medel; att framlägga kalkyl öfver tullverkets behållningar å de särskilda
räkningarna i riksbanken och, om leverering till statskontoret — numera
statsverket — beslutes, ombesörja öfverföring af medlen från styrelsens
till statskontorets räkning — numera statsverkets giroräkning — i
riksbanken; samt att, när medel eljest af styrelsen anvisas till utbetalning,
tillställa anvisningarna tullkassörskontoret i Stockholm, om
utbetalningen skall verkställas där, men eljest aflämna dem till riksbanken
för medlens afsändning till vederbörande ort, där utbetalningen
skall ske.
Å revisionsbyrån verkställes af de därstädes anställda revisorerna
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
granskning af de från tullförvaltningarna inkommande journaler. Revisorerna
hafva ock skyldighet att ur journalerna meddela de attester, som
erfordras för handläggning af de till byrån hörande ärenden, samt att
i journalerna anteckna styrelsens beslut angående restitution af tulleller
andra afgifter, som finnas redovisade i journalerna. Vidare utföras
å revisionsbyrån de statistiska arbeten, som förekomma hos styrelsen.
För dessa arbeten är den å byrån anställde revisorn och statistikern
ensam ansvarig men har därvid till biträde dels ofvannämnde å extra
stat anställde aktuarie, dels ett stort antal mot arfvode eller dagaflöning
anställda personer.
På revisionsbyråns handläggning skulle för öfrigt enligt bestämmelserna
i instruktionen af den 1 november 1878 ankomma följande
ärenden, nämligen:
restitution af de till statsverket ingående afgifter, som uppbäras
genom tullverket;
tvister mellan godsägare och tullmyndighet angående varors tullbehandling
;
tillämpningen i öfrigt af gällande tulltaxa och taratariff samt öfriga
författningar rörande till statsverket ingående afgifter, som uppbäras
genom tullverket;
befrielse från tull- eller andra dylika afgifter;
formen för och uppställningen af tullförvaltningarnas journaler och
andra uppgifter och förteckningar, hvilka icke äro af beskaffenhet att
ingå till kameralbjTån;
statistiska meddelanden till Kungl. Maj:t eller ämbetsmyndigheter;
samt
anmärkningar i följd af den inom byrån verkställda granskning
af tullförvaltningarnas journaler.
Kameral- och revisionsbyråerna handlägga därjämte frågor rörande
tillsättning af tjänster inom respektive byråer, tjänstledighet, semester
och afsked för samt tjänstefel af därstädes anställda tjänstemän.
Till kanslibyråns handläggning höra enligt instruktionen de ärenden,
hvilka icke, enligt hvad ofvan sägs, böra behandlas å kameral- eller
revisionsbyrån.
Åro byråchefer af olika mening i fråga om till hvilken byrås
handläggning ett ärende hör, afgör därom generaltulldirektören.
1 ofvanstående bestämmelser hafva emellertid, i sammanhang med
inrättandet af tullbehandlings- och upplysning sbyrån, vissa ändringar blifvit
vidtagna. Enligt ofvannämnda nådiga bref den 31 maj 1907 ankomma
på denna byrås handläggning ärenden, som röra:
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
tvister mellan godsägare och tullmyndighet angående varors tullbehandling;
ansökningar
om upplysning, huru gällande tulltaxa och taratariff
skola tillämpas å varor, afsedda att till riket införas;
tillämpning af gällande bestämmelser angående användningen af
det å tullverkets omkostnadsstat uppförda anslag till yngre tulltjänstemäns
utbildning i tulltjänsten in. m.; samt
tillsättning af tjänster inom byrån, tjänstledighet, semester och
afsked för samt tjänstefel af där anställda tjänstemän.
Som af dessa bestämmelser framgår, hafva från revisionsbyrån till
tullbehandlings- och upplysningsbyrån öfverflyttats ärenden, som angå
tvister mellan godsägare och tullmyndighet angående varors tullbehandling.
I sammanhang härmed föreskrefs tillika, för beredande af
någon lättnad i kanslibyråns arbetsbörda, att från denna byrå skulle
till revisionsbyrån, hvilken, såsom nyss nämnts, befriats från vissa densamma
tillkommande ärenden, öfverflyttas ärenden, som anginge nederlags-
och transitrörelsen, frihamns- och frilagersanläggningar samt
bärgade varor och sjöfynd.
I fråga om ärendenas handläggning gälla hufvudsakligen följande
bestämmelser.
Vid föredragning inför generaltulldirektören af vissa i instruktionen
närmare angifna ärenden af större vikt skall, såvida slutlig behandling
af ärendena därvid förekommer, utom'' föredragande ledamoten minst
en af de andra ledamöterna närvara och i öfverläggningen till beslut
deltaga. Då ärende förekommer af rättslig natur, skall chefen för
kanslibyrån, hvilken skall hafva aflagt de kunskapsprof, författningarna
föreskrifva för dem, som må i domarvärf nyttjas, deltaga i ärendets
handläggning, äfven om detsamma icke tillhör hans byrå. Vid tillsättandet
af tjänster, med hvilka uppbörd är förenad, skall kameralbyråchefen
närvara. Vid föredragning af andra ärenden än de sålunda
särskilt angifna erfordras ej närvaro af annan ledamot än föredraganden.
Utan föregående föredragning inför generaltulldirektören må ledamot
genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar
och yttranden i mål, som höra till byråns handläggning, samt till granskning,
anteckning eller förvaring af vederbörande underlydande inom
byrån befordra inkommande journaler, statistiska uppgifter, berättelser,
rapporter m. m. dylikt. Chefen för revisionsbyrån eller i hans frånvaro
annan ledamot må utan föredragning inför generaltulldirektören meddela
föreskrift om utlämnande af gods, som införes för de kungliga
hofvens eller främmande makters härvarande sändebuds räkning, då
14
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
godset i vederbörlig ordning reklamerats. Slutligen äger chefen för
kanslibyrån utan föredragning inför generaltulldirektören meddela föreskrifter
angående befordrande till verkställighet af eller talans fullföljande
mot utslag i tullrättegångsmål.
Vidare äro närmare bestämmelser meddelade rörande själfva förfaringssättet
vid ärendenas föredragning och afgörande samt angående
protokollsföring, __ justering och underskrifning af utgående expeditioner
m. m. dylikt. Öfver alla ärenden, som föredragas inför generaltulldirektören,
upprättas föredragningslista, i hvilken denne medelst en kort
anteckning vid hvarje ärende om det fattade beslutets innehåll utmärker,
att föredragning af ärendet ägt rum. Listan under skrifves af gener al -tulldirektören och de ledamöter, som öfvervarit föredragningen. Protokoll
föres endast, då beslut skall expedieras medelst protokollsutdrag, skiljaktiga
meningar inom styrelsen förekomma eller eljest anledning därtill
finnes. Protokoll i beslut, hvarom skrifvelse aflåtes till vederbörande
tullmyndighet, uppsättes i regel icke särskildt utan betecknas å konceptet
till skrifvelsen genom s. k. mutering. För uppsättande af koncept
till utgående expeditioner af mera ofta förekommande slag — t. ex.
sådana, som röra tjänstledighet, undantag från tullstadgans föreskrifter
i fråga om rätt att lossa från utrikes ort ankommande varor, ärenden
angående oriktig ursprungsbeteckning, tillstånd att disponera varuprof
m. fl. — användas i stor utsträckning tryckta blanketter, hvilka endast
vederbörligen ifyllas. Äfven till vissa utgående expeditioner användas
dylika blanketter. I många fall expedieras beslut genom påskrift å
handlingen, hvilken därefter tillställes vederbörande. Koncept till utgående
expeditioner förses med justeringsmärke af föredraganden och
generaltulldirektören eller, om ärendet icke varit föredraget inför denne,
af vederbörande ledamot, som vidtagit åtgärd i ärendet.
Enligt § 17 i instruktionen åligga kanslibyråns tjänstemän — förutom
det biträde, kanslibyråchefen påkallar för handläggningen af de till
hans byrå hörande ärenden — följande göromål: dels förandet af styrelsens
protokoll, dels uppsättandet af alla de från styrelsen eller dess
byråer utgående expeditioner, till hvilka koncept icke aflämnas af ledamöterna,
äfvensom, sedan expeditionerna blifvit renskrifna och undertecknade,
deras afsändning eller utlämning, och dels förandet af diarier
med register samt skyldigheten att dessa jämte styrelsens arkiv och
bibliotek i god ordning förvara. I den af styrelsen den 10 december
1878 fastställda arbetsordning för de vid styrelsens byråer anställda
tjänstemän äro närmare bestämmelser gifna om fördelningen af ofvanberörda
åligganden mellan kanslibyråns tjänstemän. Sålunda ankommer
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
det på sekreteraren och notarierna, bland annat, att uppsätta alla från
styrelsen eller dess byråer utgående expeditioner, till hvilka koncept
icke aflämnas af ledamöterna. Registratorn åligger, jämte andra göromål,
att mottaga till styrelsen inkommande handlingar och öfver dem föra
diarium med därtill hörande register; att skyndsamt expediera ärenden,
som remitteras till myndighet för utlåtandes afgifvande; samt att i
diariet anteckna, när hvarje ärende handlagts af styrelsen.
Som synes af dessa föreskrifter, äro de å kanslibyrån anställda
tjänstemän enligt instruktionen och arbetsordningen att betrakta såsom
ett för kansli-, kameral- och revisionsbyråerna gemensamt kansli med
åliggande att ombesörja vissa göromål, som härflyta af ärenden,
handlagda äfven å kameral- och revisionsbyråerna. Denna anordning
har emellertid icke blifvit tillämpad i fråga om motsvarande göromål,
som härröra från å tullbehandlings- och upplysningsbyrån handlagda
ärenden. I ofvanberörda nådiga bref till styrelsen den 31 maj 1907 är
nämligen föreskrifvet, att af de å denna byrå anställda tjänstemän byråassistenterna
skola hafva till åliggande att handlägga sådana göromål,
för hvilkas behöriga fullgörande erfordras särskild tullteknisk utbildning,
men att öfriga på byråns handläggning ankommande göromål skola
bestridas af sekreteraren samt registrator~n och aktuarien, och att dessa
tjänstemän sålunda, utan hinder af hvad i § 17 af styrelsens instruktion
är stadgadt beträffande skyldighet för kanslibyråns tjänstemän att
bestrida vissa göromål, som härflyta af ärenden, handlagda å styrelsens
öfriga byråer, skola hafva att handlägga göromål af motsvarande
beskaffenhet, då de härröra af ärenden, som tillhöra tullbeliandlingsoch
upplysningsbyrån.
På grund af det kommissionen lämnade uppdrag har kommissionen
företagit en undersökning, huruvida några åtgärder lämpligen skulle
kunna vidtagas i syfte att minska styrelsens arbetsbörda, vare sig genom
öfverflyttning af ärenden från styrelsen till lokaltullförvaltningarna eller
genom förändringar i föreskrifterna om ärendenas behandling inom
styrelsen och dess byråer. I detta ämne anför kommissionen följande.
Hvad då först beträffade frågan om öfverflyttning af ärenden från
styrelsen till de lokala tullmyndigheterna hade, enligt hvad kommissionen
erfarit, densamma i viss mån varit under behandling hos en
inom tullverket tillsatt delegation, som haft i uppdrag att utarbeta förslag
till nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket. Nämnda delegation
hade därvid funnit sig böra stanna vid att ifrågasätta en något utsträckt
befogenhet för de lokala tullmyndigheterna att bevilja underlydande
Kommissionens
yttrande och
f örslag rörande
gcneraltullsty•
relsens organisation.
16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
personal tjänstledighet. I detta sammanhang borde framhållas, hurusom
på grund af 1870 års Riksdags beslut de då befintliga distriktchefsbefattningarna
vid tullverkets lokalförvaltning skulle i mån af
blifvande ledighet indragas, med hvilken åtgärd afsetts att vinna ökad
centralisation i förvaltningen. Ehuru kommissionen ingalunda hade
något att erinra mot nyssberörda af delegationen framställda förslag,
hölle kommissionen dock före, att under nuvarande förhållanden icke
någon åtgärd borde vidtagas, ägnad att därutöfver undandraga ärenden
från den centrala myndighetens, generaltullstyrelsens, afgörande. Med
hänsyn till det stora antal författningar, hvilkas tillämpning ankomme
på tullmyndigheterna, och de för den allmänna samfärdseln viktiga förhållanden,
som genom dessa myndigheters åtgöranden reglerades, vore
det enligt kommissionens uppfattning af stor betydelse, att största
möjliga likformighet vunnes vid afgörandet af de mångskiftande och
ofta grannlaga frågor af olika art, som härvid kunde uppstå. Förverkligandet
af detta önskningsmål kunde lätteligen äfventyras, därest
ett större antal af de ärenden, som nu tillhörde generaltullstyrelsens
pröfning, skulle undandragas styrelsen och i stället öfverflyttas på lokala
tullmyndigheter. Vore större grupper af dessa myndigheter förenade
under öfverordnade myndigheter — såsom fallet varit, då distriktchefer
funnits anställda inom tullverket — skulle visserligen risken i nyssnämnda
hänseende af en åtgärd, hvarigenom åt ett mindre antal sådana
öfverordnade myndigheter öfverlämnades afgörandet af en del ärenden,
som nu ankomme på styrelsen, blifva mindre än hvad fallet blefve, om
enahanda utsträckt befogenhet medgåfves samtliga tullförvaltningar,
men i någon mån skulle dock sagda risk kvarstå. Med afseende härå
och då för öfrigt anordningen med distriktsförvaltningar syntes kommissionen
icke erbjuda några särskilda fördelar, som kunde gorå desammas
återinförande önskvärdt, hade kommissionen icke heller funnit skäl
föreslå en sådan åtgärd, hvilken dessutom skulle för statsverket medföra
så betydande kostnader, att desamma långt ifrån komme att motsvaras
af de besparingar å generaltullstyrelsen^ stat, hvilka kunde uppstå
därigenom, att styrelsen befriades från ett antal densamma nu tillhörande
ärenden. ‘ i $ ;
Vidkommande frågan om förändringar i gällande föreskrifter
rörande ärendenas behandling hade kommissionen funnit sig böra i
detta afseende framställa vissa förslag, som ägde sammanhang med och
föranleddes af kommissionens hemställan beträffande tullbehandlingsoch
upplysningsbyrån. Dessa förslag vore emellertid icke af beskaffenhet
att inverka på göromålens omfattning utan innebure allenast en i
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
samband med omplacering af vissa å nämnda byrå nu anställda tjänstemän
gjord öfverflyttning af åtskilliga göromål från samma byrå till ett
för alla byråerna gemensamt kansli. I öfrigt hade kommissionen — som
vore förvissad, att generaltullstyrelsen icke skulle underlåta att taga
ofvanberörda fråga under öfvervägande vid den omarbetning af instruktionen
och arbetsordningen, som under alla omständigheter borde vidtagas,
innan en eventuell omreglering af styrelsens stat trädde i kraft
— icke funnit anledning att i nu förevarande hänseende framställa
några särskilda förslag.
Beträffande styrelsens allmänna organisation har kommissionen
såsom sin uppfattning uttalat, att, sedan genom tullbehandlings- och
upplysningsbyråns inrättande vunnits en särskild företrädare inom styrelsen
för den åtminstone i statsfru ansiellt hänseende viktigaste grenen
af tullverkets åligganden, nämligen tullbehandlingen, någon förändring
i styrelsens organisation syntes kommissionen icke erforderlig eller böra
ifrågasättas. Då nämnda byrå, som inrättats hufvudsakligen i syfte att
bereda importörer tillfälle att erhålla bindande förhandsupplysningar
rörande tullbehandlingen af varor vid deras införsel till landet samt för
att främja ernående af största möjliga likformighet vid tullbehandlingen,
finge anses allt framgent vara behöflig för dessa ändamål, torde, fortsätter
kommissionen, chefen för byrån jämte för densamma erforderliga
tjänstemän böra uppföras å generaltullstyrelsens ordinarie stat.
Beträffande organisationen af tullbehandlings- och upplysningsbyrån
har kommissionen däremot ifrågasatt viss förändring. Enligt ofvan
omförmälda nådiga bref till generaltullstyrelsen af den 31 maj 1907
åligga byråassistenterna följande göromål, nämligen: att biträda byråchefen
med beredningen af de till byrån hörande ärenden äfvensom att,
i den män omständigheterna det medgifva, jämväl i öfrigt biträda vid
de inom byrån förefallande göromål; att med uppmärksamhet följa tullbehandlingsgöromålen
vid packhusinspektionen i Stockholm och afgifva
de yttranden i tullbeliandlingsfrågor, som kunna anbefallas; att efter förordnande
af styrelsen företaga inspektionsresor till tullförvaltningarna
i landsorten för inhämtande af kännedom om tillämpningen å särskilda
orter af gällande tulltaxa jämte taratariff samt tillhandagående, i den
mån sådant finnes nödigt, med råd och upplysningar till vinnande af
eu, såvidt möjligt, likformig tullbehandling af samma slags varor å olika
orter inom riket; samt att, i den mån sådant kan varda anbefalldt,
till styrelsen eller chefen för tullbehandlings- och upplysningsbyrån
afgifva berättelser eller rapporter angående hvad under sådan resa iaktBih.
till Biksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 40 Hcift. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
tagits, öfriga på byråns handläggning ankommande göromål handläggas,
såsom förut nämnts, af sekreteraren samt af registratorn och aktuarien.
Kommissionens nyssberörda förslag rörande ändring af tullbehandlings-
och upplysningsbyråns organisation afser, att — medan de göromål,
som tillkomma byråassistenterna och för hvilkas fullgörande fordras särskild
tullteknisk utbildning, fortfarande skulle bestridas af tjänstemän
anställda å och uteslutande afsedda för byrån — öfriga å byrån förekommande
göromål, hvilka i allt väsentligt äro af enahanda beskaffenhet
som de göromål, hvilka tillkomma kansli byråns tjänstemän, skulle, i
likhet med motsvarande göromål, som härflyta af ärenden, handlagda å
kameral- eller revisionsbyrån, bestridas af kanslibyråns tjänstemän.
Dessa skulle sålunda komma att utgöra ett för styrelsens alla byråer
gemensamt kansli och därigenom likställighet mellan alla byråerna i
nu ifrågavarande afseende vinnas. Den sålunda ifrågasatta förändringen
skulle dock, enligt hvad kommissionen framhåller, icke kunna utöfva
någon direkt inverkan på antalet erforderliga tjänster, då gifvetvis göromålens
myckenhet icke därigenom skulle minskas, åtminstone icke i
någon mera afsevärd mån; utan förslaget innebure endast en öfverflyttning
af de å tullbehandlings- och upplysningsbyrån nu anställda tjänstemän,
som handlade expeditionsgöromål, från denna byrå till kanslibyrån.
Men, fortsätter kommissionen, genom ifrågavarande förändring skulle
vinnas, förutom nyssnämnda likformighet, dels möjlighet att jämnare
fördela arbetet, dels äfven en viss förenkling af göromålen. Den hittills
vunna erfarenheten af göromålen å tullbehandlings- och upplysningsbyrån
syntes gifva vid handen, att två tjänstemän för de egentliga
expeditionsgöromålen å byrån knappast skulle med den utsträckta tjänstgöringstid,
som syntes böra stadgas för generaltullstyrelsen lika väl som
för flera andra verk, hvilka de senare åren omreglerats, få sin tid fullt
upptagen af dessa göromål. De alltjämt växande göromålen å kanslibyrån
gjorde däremot en förstärkning af arbetskrafterna därstädes väl
behöflig; och en sådan förstärkning skulle kunna utan särskild uppoffring
för statsverket vinnas genom öfverflyttning af sekreteraren samt registratorn
och aktuarien å tullbehandlings- och upplysningsbyrån från denna
byrå till kanslibyrån. Af de två sekreterare, som i sådant fall komme
att vara anställda å kanslibyrån, skulle en afses hufvudsakligen för
ärenden från kansli- och kameralbyråerna samt den andre hufvudsakligen
för ärenden från revisions- samt tullbehandlings- och upplysningsbyråerna.
Genom borttagandet af tullbehandlings- och upplysningsbyråns registrator
och aktuarie skulle i viss mån en förenkling i arbetet kunna genom
-
19
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 60.
föras, i det att den nu förekommande dubbla registreringen af ärenden,
som tillhörde nämnda byrå, skulle bortfalla. Sådana ärenden skulle därefter,
i likhet med ärenden, tillhörande de öfriga tre byråerna, registreras
allenast af den å kanslibyrån anställde registratorn och i öfrigt af denne
behandlas på samma sätt som sistnämnda ärenden. Omförmälda, från
tullbehandlings- och upplysningsbyrån öfverflyttade registrators- och
aktuarie^ änst borde fördenskull icke såsom sådan uppföras å kanslibyrån
utan i stället där upptagas såsom en ny notarietjänst, afsedd hufvudsakligen
för tullbehandlings- och upplysningsärenden.
I sammanhang härmed har kommissionen tillika, då kanslibyråns
tjänstemän vid bifall till kommissionens ofvanberörda förslag skulle
komma att utgöra ett för styrelsens samtliga byråer gemensamt kansli,
föreslagit, att benämningen »kanslibyrån» måtte utbytas mot benämningen
»kansliet» äfvensom att chefen för kanslibyrån måtte i stället benämnas
»byråchef för kansliärenden». För konsekvensens skull borde motsvarande
förändring vidtagas i fråga om de öfriga ledamöternas i styrelsen
benämning och denna sålunda blifva: »byråchef för kameralärenden»,
»byråchef för revisionsärenden» samt »byråchef för tullbehandlings-
och upplysningsärenden».
För den inom generaltullstyrelsen och dess byråer med aflöning Kommissioå
ordinarie och extra stat anställda personal har i det föregående redo- n^tsr/^nde
gjorts. Förutom redan omförmälda öfverflyttning till kansliet och generaitMuppförande
därstädes å ordinarie stat af sekreteraren samt registratorn styrej’0c™lper''
och aktuarien å tullbehandlings- och upplysningsbyrån — af hvilka
tjänstemän den sistnämnde skulle å kansliets stat upptagas såsom notarie
— har kommissionen beträffande styrelsens personal framställt följande
förslag:
i fråga om kanslibyrån eller kansliet:
att den från 1901 års början vid kanslibyrån inrättade notarietjänsten
med aflöning å extra stat måtte uppföras å ordinarie stat;
i fråga om kameralbyrån:
att den nuvarande kammarförvandten måtte, under benämningen
kamrerare, uppflyttas i andra lönegraden;
att den revisor och bokhållare, hvilken det ålåge, bland annat,
att upprätta tullverkets hufvudbok, måtte, under benämningen förste
revisor, uppflyttas i andra lönegraden; samt
att, med indragning af ett nu utgående arfvode af 2,000 kronor
årligen till förstärkning af arbetskrafterna å byrån, i staten måtte uppföras
två nya revisors- och bokhållaretjänster i första lönegraden;
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
i fråga om revisionsbyrån:
att föreståndaren för statistiska afdelningen måtte, under benämningen
förste aktuarie, uppflyttas i andra lönegraden;
att de från ingången af år 1901 vid revisionsafdelningen inrättade
två revisorstjänsterna med aflöning å extra stat måtte uppföras å ordinarie
stat;
att den från 1905 års början vid statistiska afdelningen inrättade
aktuarie^ änsten med aflöning å extra stat likaledes måtte uppföras å
ordinarie stat; samt
att å byråns stat måtte uppföras en ny tjänst i första lönegraden,
nämligen en aktuarietjänst, afsedd för statistiska afdelningen;
i fråga om tullbehandlings- och upplysning sbyrån:
att den sedan den 1 juli 1907 i generaltullstyrelsen inrättade byråchefstjänsten
med aflöning å extra stat måtte uppföras å ordinarie stat;
att de från och med sagda dag vid byrån inrättade två byråassistenttjänsterna
i andra lönegraden med aflöning å extra stat likaledes
måtte uppföras å ordinarie stat; samt
att å byråns stat måtte uppföras en ny tjänst i första lönegraden,
nämligen en andre byråassistenttjänst; och slutligen
i fråga om de hos styrelsen anställda vaktmästare:
att å styrelsens ordinarie stat måtte uppföras, förutom nuvarande
en förste vaktmästaretjänst och fyra vaktmästare^’änster, dels de från
och med den 1 juli 1907 inrättade två vaktmästare tjänsterna med aflöning
å extra stat, dels ock ytterligare en ny vaktmästaretjänst.
För vinnande af större öfverskådlighet har jag låtit utarbeta följande
tabellariska jämförelse mellan den nuvarande personalen och personalen
enligt kommissionens nu omförmälda förslag. Jag torde härvid
få anmärka, att kommissionen ansett den å kanslibyråns stat nu uppförda
registratorn och aktuarien böra å kansliets stat upptagas under
benämningen registrator.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
21
Personalen enligt nuvarande organisation. |
Personalen enligt kommissionens förslag. |
|
Generaltulldirektören. |
Generaltulldirektören. |
|
4 byråchefer, däraf en med aflöning å extra stat. |
4 byråchefer. |
|
Kanslibyrån: |
Kansliet: |
|
1 sekreterare i andra lönegraden. |
2 sekreterare i andra lönegraden. |
|
1 registrator och aktuarie 3 notarier, däraf en med aflöning |
i första |
1 registrator 1 . „ . , , '' i törsta lönegraden. 4 notarier J |
Kameralbyrån: |
Kameralbyrån: |
|
i kammarförvandt 1 j första 3 revisorer och bokhållare f lönegraden. |
1 kamrerare |. _ . . i andra lönegraden. 1 förste revisor i |
|
1 arfvodist med aflöning å extra stat. |
4 revisorer och \ . , _ J i första lönegraden, |
|
Bevisionsbyrån: |
Be visionsbyrån: |
|
1 revisor (statistiker) |
1 förste aktuarie i andra lönegraden. |
|
8 revisorer, däraf 2 med aflöning 1 aktuarie med aflöning å extra |
i första |
8 revisorer 1 . „ . . , > i första lönegraden. 2 aktuarier ) |
stat |
||
Tullbehandlings- och upplysningsbyrån: |
Tullbehandlings- och upplysningsbyrån: |
|
1 sekreterare | . > i andra lönegraden. 2 byråassistenter J |
2 byråassistenter i andra lönegraden. 1 andre byråassistent i första lönegraden. |
|
1 registrator och aktuarie i första lönegraden. |
||
Vaktmästare: |
Vaktmästare: |
|
1 förste vaktmästare. |
i förste vaktmästare. |
|
6 vaktmästare, däraf 2 med aflöning å extra stat. |
7 vaktmästare. |
Till stöd för nu omförmälda förslag har kommissionen lämnat
en utförlig motivering, för hvars hufvudsakliga delar jag nu går att
redogöra.
22
Kanslibyrån
eller
kansliet.
Kungl. Maj A» Nåd. Proposition N:o 60,
Vid behandlingen af frågan om personalen å kanslibyrån eller
kansliet har kommissionen till en början åberopat här nedan intagna
tabellariska öfversikter öfver antalet nummer i styrelsens inkommande
diarium samt fördelningen af ärendena mellan byråerna äfvensom öfver
antalet koncept till styrelsens utgående skrifvelser och protokoll.
År. |
Antal nummer i diariet. |
Häraf till handläggning å: |
|||
kansli- byrån. |
kameral- byrån. |
revisions- byrån. |
tullbehand-lings- och |
||
1880 |
4,132 |
1,586 |
1,346 |
1,200 |
|
1890 |
5,566 |
2,175 |
1,265 |
2,126 |
— |
1895 |
6,540 |
2,183 |
1,268 |
3,089 |
— |
1900 |
6,942 |
2,555 |
1,252 |
3.135 |
— |
1905 |
8,622 |
3,426 |
1,554 |
3,642 |
— |
1906 |
8,453 |
3,125 |
1,474 |
3,854 |
— |
1907 |
9,089 |
3,334 |
1,670 |
3,638 |
447 |
1908 |
9,744 |
3,620 |
1,814 |
3,564 |
746 |
År. |
Antal koncept. |
Däraf efter föredragning å: |
|||
kansli- byrån. |
kameral- byrån. |
revisions- byrån. |
tullbehand-lings- och |
||
1880 |
1,672 |
1,099 |
250 |
323 |
|
1890 |
2,806 |
1,705 |
273 |
828 |
— |
1895 |
3,129 |
1,657 |
215 |
1,257 |
— |
1900 |
3,723 |
2,012 |
294 |
1,417 |
— |
1905 |
5,140 |
2,695 |
510 |
1,935 |
— |
1906 |
4,908 |
2,412 |
456 |
2,040 |
— |
1907 |
5,087 |
2,586 |
465 |
1,658 |
378 |
1908 |
5,199 |
2,722 |
465 |
1,374 |
638 |
*) Från och med den 1 juli 1907.
Efter erinran, att vissa grupper af likartade ärenden upptoges
under ett gemensamt, en gång för hela året upplagdt samlingsnummer
samt att i följd häraf, och då sådant sammanförande af likartade ären
-
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
den under de senare åren vidtagits i större utsträckning än tillförene
varit vanligt, såväl antalet inkomna ärenden i och för sig som äfven
ökningen däraf i själfva verket varit större än hvad siffrorna i ofvan
först intagna tabell utvisade, anför kommissionen, att det med hänsyn
till beskaffenheten af de göromål, som enligt hvad förut omförmälts
ålåge kanslibyråns tjänstemän, vore på grund af de i tabellerna förekommande
uppgifterna tydligt, att nämnda tjänstemäns göromål högst
betydligt ökats efter den tid, då 1879 års stat för styrelsen fastställdes.
Denna ökning hade ock föranledt inrättande från och med år 1901 af
ofvanberörda, fortfarande med aflöning å extra stat uppförda notarietjänst.
Kommissionen erinrar vidare, hurusom styrelsen i underdånigt
utlåtande den 1 november 1906 angående inrättande af tullbehandlingsoch
upplysningsbyrån upptagit till undersökning frågan, huruvida någon
minskning af personalen å kanslibyrån skulle kunna vidtagas i anledning
af den nya byråns inrättande. Styrelsen hade därvid, under hänvisning
till då tillgängliga uppgifter i de i tabellerna berörda hänseenden
samt under åberopande, att göromålens tillväxt, hvad kanslioch
kameralbyråerna beträffade, hufvudsakligen hade sin grund i de
nya stater för tullverket och i sammanhang därmed utfärdade bestämmelser,
som med 1905 års ingång trädt i kraft, uttalat såsom sin uppfattning,
att, ehuru i följd af tullbehandlings- och upplysningsbyråns
inrättande och dess organisation i enlighet med styrelsens förslag en
del göromål skulle frångå kanslibyråns tjänstemän, någon minskning
af dessas antal dock icke kunde vidtagas och att nyssnämnda förhållande
endast kunde verka därhän, att en eljest nära förestående nödvändig
förstärkning af de ordinarie arbetskrafterna å byrån något längre kunde
uppskjutas.
För egen del anför kommissionen vidare, att en blick på tabellerna
syntes kommissionen gifva vid handen, att hvad styrelsen sålunda anfört
i fråga om omöjligheten att då minska kanslibyråns arbetskrafter
fortfarande måste anses äga giltighet. Under det att år 1900 — året
innan notarietjänsten å extra stat tillkommit — antalet till styrelsen
inkomna ärenden utgjort 6,942 och antalet koncept till utgående expeditioner
3,723, belöpte sig motsvarande siffror för år 1908 till resp. 9,744
och 5,199. Från sistnämnda siffror borde dock, i enlighet med hvad
förut nämnts angående de göromål, som tillhörde sekreteraren samt
registratorn och aktuarien å tullbehandlings- och upplysningsbyrån, afdragas
det å denna byrå belöpande antal ärenden och koncept, resp.
746 och 638, hvarefter återstode 8,998 inkomna ärenden och 4,561
koncept till utgående expeditioner. Då motsvarande tal för år 1900
Kameral
byrån.
24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
utgjorde, såsom nyss nämnts, 6,942, resp. 3,723, blefve sålunda ökningen
icke mindre än 2,056 ärenden och 838 koncept. Också hade antalet
amanuenser å byrån, hvilket år 1906 utgjort tre, måst med ingången
af år 1907 ökas med ytterligare en sådan.
Af hvad nu anförts följde i främsta rummet, att notarietjänsten
med aflöning å extra stat icke kunde undvaras och därför borde öfverflyttas
å ordinarie stat. Göromålens ökning syntes dock kommissionen
vara af den betydande omfattning, att, oafsedt sagda förändring, det
skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke i sjkifva verket behof förelåge
af en verklig förstärkning af de ordinarie arbetskrafter, som sålunda
skulle blifva disponibla för kansliets räkning. Kommissionen hade dock
funnit detta behof kunna fyllas utan någon särskild uppoffring för statsverket,
nämligen genom öfverflyttning till kansliet och uppförande därstädes
å ordinarie stat af de två tjänstemän å tullbehandlings- och upplysningsbyrån
— sekreteraren samt registratorn och aktuarien — hvilka
handlade hufvudsakligen expeditionsgöromål, samt borttagande af den
särställning i fråga om dessa göromåls bestridande, som gällde beträffande
sistnämnda byrå.
Beträffande personalen å lcameralbyrån har kommissionen, på sätt
ofvanstående jämförande öfversikt utvisar, framlagt ett förslag, som
innebär ganska väsentliga förändringar. Efter att hafva lämnat en
redogörelse för de göromål, som enligt arbetsordningen för de vid
styrelsens byråer anställda tjänstemän skulle tillkomma en hvar af de
nuvarande tjänstinnehafvarne å kameralbyrån (sid. 29—32 i betänkandet),
framhåller kommissionen till en början, att det på grund af beskaffenheten
af de kameralbyrån åliggande göromål utan vidare bevisföring
vore uppenbart, att tullverkets allmänna utveckling sedan den tid, då
gällande stat för generaltullstyrelsen trädt i kraft, eller år 1879, medfört
en väsentlig ökning af nämnda byrås åligganden. Handläggningen
af ärenden angående uppbörden, granskningen af underlydande redogörares
medelsredovisning, upprättandet af tullverkets hufvudbok och
öfriga räkenskaper med flera dylika göromål hade gifvetvis blifvit allt
mer omfattande i mån af denna allmänna utvecklings fortgång, hvilken
måhända tydligast framträdt vid en jämförelse mellan uppbörden af
tullmedlen samt fyr- och båkmedlen år 1879, då densamma utgjort
26,099,942 kronor, och år 1908, då motsvarande uppbörd stigit till
59,901,812 kronor. I sammanhang med denna stegring af uppbörden
hade naturligtvis också tullverkets omkostnader ökats, nämligen från
2,427,751 kronor år 1879 till 4,664,518 kronor år 1908, hvilket äfven
i sin mån bidragit till göromålens tillväxt. Härtill komme emellertid
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
ytterligare en mängd nya bestyr, som för kameralbyråns vidkommande
uppstått under de senaste åren dels i sammanhang med den omreglering
af tullverkets stater, hvilken beslutits år 1904, dels på grund af den
tullverket ålagda skyldighet att omhänderhafva uppbörd af skogsvårdsafgifter
och sockerskatt, dels ock slutligen som en följd af nya bestämmelser
i kontrollhänseende äfvensom af förändrade föreskrifter
rörande pensioneringen af tullverkets personal.
Angående dessa göromål omförmäler kommissionen till en början,
hurusom i sammanhang med den år 1904 beslutade omregleringen af
tullverkets stater den 10 juni sagda år utfärdats aflöningsreglemente
för tjänstemän och betjänte vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch
gränsbevakning. I detta aflöningsreglemente vore meddelade åtskilliga
bestämmelser, hvilkas tillämpning ankomme på kameralbyrån.
De viktigaste af dessa bestämmelser vore de, som rörde villkoren för
åtnjutande af ålderstillägg samt de tullbetjänte tillerkända förmånerna
af beklädnad samt kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter.
Kommissionen anmärker vidare, att de ändringar i nu gällande
aflöningsreglementes bestämmelser rörande rätt till ålderstillägg samt
beklädnad och kostnadsfri läkarvård, hvillca kommissionen funnit anledning
föreslå, icke vore ägnade att minska utan tvärtom, särskildt hvad
angår rätten till ålderstillägg, i ej oväsentlig grad öka kameralbyråns
göromål.
Den tullverket ålagda skyldigheten att uppbära två nya slag af
afgifter, nämligen skogsvårdsafgifter och sockerskatt, hvilka hvar för
sig skola redovisas utan sammanblandning med öfriga afgifter, som
uppbäras af tullverket, hade, fortsätter kommissionen, gifvetvis medfört,
att granskningen å kameralbyrån af tullförvaltningarnas redogörelsehandlingar
vuxit i omfattning och göromålen sålunda ökats.
Efter att därefter hafva erinrat, hurusom dels i nådigt bref till
styrelsen den 15 december 1905 föreskrifvits, att hos samtliga tullförvaltningar,
med undantag af de i Stockholm, Göteborg och Malmö,
skall föras kassajournal enligt fastställdt formulär, dels genom nådig
kungörelse samma dag meddelats bestämmelser rörande inventering hos
redogörare för verk eller inrättning, hvars räkenskap för granskning
skall öfverlämnas till kammarrätten, dels ock slutligen genom nådig
kungörelse den 22 maj 1908 föreskrifvits skyldighet för, bland andra
ämbetsverk, generaltullstyrelsen att för hvarje månad inom den 20 i
andra därpå följande månaden till statskontorets riksbokslutsbyrå insända
uppgifter beträffande samtliga af styrelsen handhafda medel i vissa
närmare angifna hänseenden, fortsätter kommissionen sålunda.
Bih. till lliksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft.
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Redan den på kameralbyrån ankommande granskningen af ofvan
omförmälda kassajournaler ock inventeringsinstrument från landets samtliga
tullförvaltningar innebure ett ganska omfattande arbete, hvartill
någon motsvarighet förut icke funnits. Vida mera betungande vore
likvisst afgifvandet af de i ofvanberörda kungörelse den 22 maj 1908
föreskrifna uppgifter. Enligt hvad kommissionen inhämtat, kunde
nämligen dessa uppgifter icke erhållas direkt ur räkenskapen utan framginge
först genom en, månatligen återkommande, vidlyftig och tidsödande
bearbetning af densamma; och icke heller torde en omläggning
af räkenskapen i syfte att på enklare sätt erhålla ifrågavarande uppgifter
kunna vidtagas.
Till sist framhåller kommissionen, att på grund af lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension samt
kungörelsen samma dag med föreskrifter om verkställighet däraf äfvenledes
uppkommit nya åligganden för kameralbyrån, såsom granskning
af tullförvaltningarnas redogörelse för influtna pensionsafgifter, insändande
till statskontoret af influtna dylika afgifter äfvensom specifika uppgifter
å de pensioner, som med anledning af sagda lag utbetalts under nästföregående
år, förandet af pensionsmatrikel m. m.
För att belysa, i hvad mån det förut omnämnda förhållandet, att
vissa grupper af likartade ärenden i styrelsens inkommande diarium
upptagas under ett gemensamt, en gång för hela året upplagdt samlingsnummer,
inverkat i fråga om verkliga antalet af de på kameralbyråns
handläggning ankommande ärenden, har kommissionen meddelat
en i tabellarisk form uppställd jämförelse mellan antalet i styrelsens
diarium å kameralbyrån förda ärenden och antalet ärenden, som i
verkligheten inkommit och handlagts å byrån. I tabellen har tillika,
enär kameralbyrån utfärdar anordningar äfven då beslut om anordning
af medel fattats på föredragning af annan styrelsens ledamot än kameralbyråchefen,
intagits uppgift om antalet revisionsärenden, som på detta
sätt handlagts å kameralbyrån. Den ökning af kameralärendenas antal,
som förorsakats förnämligast af ofvanberörda bestämmelser i 1904 års
aflöningsreglemente, faller lättast i ögonen vid en jämförelse mellan
uppgifterna i tabellen för år 1904 och år 1905. Ifrågavarande tabell,
hvilken jag ansett böra här intagas, är af följande lydelse:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
27
År. |
Antal kameralärenden: |
Antal |
Summa af 2 och 3, |
|
enligt styrelsens diarium. |
i verkligheten |
|||
1. |
2. |
3. |
4. |
|
1880 |
1,346 |
1,524 |
305 |
1,829 |
1890 |
1,265 |
1,599 |
609 |
2,208 |
1895 |
1,268 |
1,566 |
548 |
2,114 |
1900 |
1,252 |
1,643 |
451 |
2,094 |
1904 |
1,195 |
1,730 |
631 |
2,361 |
1905 |
1,554 |
2,451 |
625 |
3,076 |
1906 |
1,474 |
2,353 |
647 |
3,000 |
1907 |
1,670 |
2,746 |
708 |
3,454 |
1908 |
1,814 |
2,806 |
769 |
3,575 |
Efter denna redogörelse fortsätter kommissionen sålunda.
Ehuru kameralbyråns arbetsbörda blifvit i betydlig mån ökad dels
på grund af tullverkets allmänna utveckling, dels, och särskildt, genom
tillkomsten under de senaste åren af mångfaldiga, delvis ganska omfattande
och ansvarsfulla göromål, hade dock antalet ordinarie tjänstemän
å byrån alltsedan år 1879 förblifvit oförändradt. Visserligen hade
styrelsen i underdånigt utlåtande den 17 november 1902 angående
kommitterades betänkande och förslag i fråga om förändringar i tullverkets
stater m. m. erinrat, att det måhända kunde ifrågasättas, huruvida
icke de ökade bestyr, som enligt vissa af kommitterades förslag
rörande lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen komme att
tillfalla kameralbyrån, kunde påkalla förstärkning af personalen å denna
byrå; men — hade styrelsen vidare anfört — så länge icke erfarenheten
ådagalagt alltför stor svårighet att med kameralbyråns dåvarande
ordinarie arbetskrafter ombesörja de ökade göromålen, hade styrelsen
ansett sig dock icke böra framställa något förslag i sådant syfte. Emellertid
hade styrelsen redan den 5 september 1905 — således samma
år som den nya staten trädt i kraft — funnit sig föranlåten hos
Kungl. Maj:t hemställa dels om bemyndigande att genom förordnande,
gällande tills vidare, från och med ingången af år 1906 tillsätta en
revisor och bokhållare å kameralbyrån med rätt för den, som sålunda
komme att förordnas, att åtnjuta enahanda aflöning, som å styrelsens
stat vore för motsvarande tjänster uppförd, dels att detta aflöningsbelopp
28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
måtte, intill dess detsamma kunde varda å ordinarie eller extra aflöningsstat
uppfördt, få bestridas af tullmedlen och det under styrelsens
aflöningsstat uppförda förslagsanslaget till vikariatsersättning samt arfvoden
och flitpenningar åt extra biträden cäfvensom till renskrifningskostnad.
Såsom stöd för denna framställning hade stjTelsen åberopat hufvudsakligen
de omfattande göromål, som tillförts kameralbyrån genom den
tullbetjänte tillkommande rätten till fri beklädnad och hvilka i så hög
grad tagit i anspråk en af de å kameralbyrån anställda revisorer och
bokhållare, att det befunnits nödvändigt att befria denne från större
delen af honom tillförene åliggande göromål. Dessa hade i stället måst
anförtros åt en extra ordinarie tjänsteman, något som af flera anledningar
varit synnerligen olämpligt. Styrelsens ifrågavarande framställning
hade ock, enligt nådigt bref till styrelsen den 6 oktober 1905,
blifvit på det sätt af Kungl. Maj:t bifallen, att styrelsen bemyndigats
att å kameralbyrån tills vidare under år 1906 anställa en biträdande
tjänsteman mot arfvode, för år räknadt, af 3,000 kronor. Sedermera
hade Kungl. Maj:t i proposition den 13 januari 1906 angående
statsverkets tillstånd och behof gjort framställning om anvisande
af medel till bestridande af kostnaderna för uppehållande på förordnande
under år 1907 af en revisors- och bokhållaretjänst å styrelsens
kameralbyrå. I skrifvelse den 24 maj 1906 hade emellertid Riksdagen
anmält, att densamma, som funnit betänkligheter möta att genom bifall
till berörda framställning medgifva en ytterligare ökning af styrelsens
personal, innan frågan om ämbetsverkets lönestat i dess helhet varit
föremål för utredning af kommittén för afgifvande af utlåtande och förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden,
likväl ansett sig böra, utan att närmare yttra sig i fråga
om medlens användning, för år 1907 anvisa ett belopp af 2,000 kronor
till förstärkning af arbetskrafterna å kameralbyrån. Sedermera både
jämväl för hvart och ett af åren 1908, 1909 och 1910 samma belopp
anvisats för enahanda ändamål. I öfrigt hade till bestridande af de
göromål, hvilka icke kunnat medhinnas af den ordinarie personalen jämte
den extra ordinarie tjänsteman, som uppburit nyssnämnda anslag, i stor
utsträckning måst anlitas extra ordinarie tjänstemän. Sålunda vore för
närvarande å byrån anställda två amanuenser och två ständiga biträden,
hvilkas tid och arbete, enligt hvad upplyst blifvit, tagits i anspråk i en
omfattning, som, med hänsyn till de arfvoden, 1,600 kronor om året
för amanuens och 1,400 kronor om året för biträde, hvilka varit dem
tilldelade, under nu rådande lefnadsförhållanden icke kunde anses be
-
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
rättigad. Härförutom hade vid olika tillfällen, då göromålen hopats,
inkallats ytterligare extra biträden mot dagaflöning.
Vid öfvervägande af frågan, i hvad mån den inträdda väsentliga
ökningen i göromålen å kameralbyrån betingade förstärkning af den
ordinarie personalen därstädes, hade kommissionen kommit till den
uppfattning, att två nya revisors- och bokhållaretjänster borde uppföras
å kameral bj^råns stat. Det kunde icke bestridas, att användandet af
extra personal till förrättande af viktiga göromål af stadigvarande natur
i så stor utsträckning, som nu ägde rum å kameralbyrån, icke vore
förenligt med vare sig statsverkets välförstådda intresse eller billig hänsyn
till personalens berättigade kraf på skälig ersättning för sitt arbete
i statens tjänst. Enligt kommissionens åsikt borde därför i främsta
rummet den extra ordinarie tjänsteman, som uppburit ofvanberörda arfvode
af 2,000 kronor och som, enligt kommissionen lämnad uppgift,
haft enahanda tjänstgöringsskyldighet som ordinarie tjänstinnehafvare,
ersättas af en sådan i första lönegraden. Men härförutom erfordrades
ytterligare en sådan tjänsteman till bestridande af öfriga å byrån förekommande
göromål, som, enligt hvad ofvan visats, tillkommit under
de senaste åren och, ehuru af stadigvarande beskaffenhet samt förenade
med icke ringa ansvar, under nuvarande förhållanden måst anförtros åt
extra personal.
Vidare hade kommissionen funnit anledning föreligga att föreslå
uppflyttning af två å kameralbyrån anställda tjänstemän från första till
andra lönegraden, nämligen kammarförvandten samt den revisor och
bokhållare, som hade till åliggande, bland annat, att upprätta tullverkets
hufvudbok.
Hvad först beträffade kammarförvandten, vore de göromål, som
enligt arbetsordningen tillkomme honom, enligt kommissionens uppfattning
af så viktig och ansvarsfull beskaffenhet, att desamma icke längre
borde vara ålagda en tjänsteman i lägsta graden. Härtill komme, att
kammarförvandten, i följd af beskaffenheten af dessa göromål, sedan
längre tid tillbaka betraktats såsom kameralbyråchefens närmaste man
och i regel anlitats såsom vikarie för denne. Kommissionen ansåge
äfven lämpligt, att åt denna ställning gåfves ett yttre uttryck genom
kammarförvandtens uppflyttning i högre grad, hvarigenom äfven skulle
kunna tillerkännas honom förmanskap, närmast under byråchefen, öfver
personalen å byrån. I sammanhang med denna uppflyttning borde
benämningen kammarförvandt utbytas mot den göromålens beskaffenhet
mera motsvarande benämningen kamrerare. Hvad återigen anginge
den revisor och bokhållare, som upprättade tullverkets hufvudbok, funne
Revisionsbyrån.
Revisionsaf
delningen.
BO Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
kommissionen detta och andra honom åliggande göromål likaledes vara
af så maktpåliggande och ansvarsfull natur, att en uppflyttning af denne
tjänsteman i andra lönegraden måste anses synnerligen befogad. Särskildt
nämnda åliggande, upprättandet af hufvudboken, jämte granskning
af uppbördsförslagen och årsräkenskapen ställde tydligen allt större
anspråk på tjänstens innehafvare, i den mån uppbörden växte och nya
uppbördstitlar tillkomme samt räkensxaperna i följd häraf blefve mera
omfattande och invecklade. Äfven borde framhållas, att upprättandet
af hufvudboken inom den korta tid, som däråt kunde anslås — densamma
hade för hvarje år i regel varit färdig omkring den 20 januari
påföljande år — innebure ett synnerligen forceradt och ansträngande
arbete, som påkallade vederbörande tjänstemans tillstädesvaro å tjänsterummet
under långt större del af dagen, än som i regel ålåge de
flesta andra tjänstinnehafvare. — Vid en uppflyttning af ifrågavarande
revisor och bokhållare i andra lönegraden syntes jämväl hans benämning
böra undergå förändring; och föresloge kommissionen för honom
benämningen förste revisor.
I fråga om revisionsbyrån framhåller kommissionen till en början,
att denna byrå kunde anses bestå af två skilda afdelningar med väsentligt
olikartade^ göromål, nämligen revisionsafdelning en och statistiska
afdelningen. Å revisionsafdelningen förrättades granskning af de från
tullförvaltningarna inkommande journaler samt meddelades ur journalerna
de attester, hvilka erfordrades för handläggning af de till byrån
hörande ärenden, hvarjämte i journalerna antecknades styrelsens beslut
angående restitution af tull- eller andra afgifter, hvilka funnes redovisade
i journalerna. Statistiska afdelningen utförde de statistiska arbeten,
som förekomme hos styrelsen.
Efter att hafva erinrat, hurusom å revisionsafdelningen, där sex
revisorer å ordinarie stat funnes anställda, från och med år 1901 uppförts
två revisorstjänster med aflöning å extra stat samt att 1900 års
kommitté för granskning af tullverkets stater föreslagit, att dessa två
tjänster måtte, såsom oundgängligen nödvändiga för arbetets behöriga
gång, uppföras å ordinarie stat, men att detta förslag icke vunnit godkännande,
anför kommissionen vidare, att det på afdelningen ankommande
granskningsarbete under de senare åren än ytterligare vuxit i
omfattning, särskildt i följd af den tullverket ålagda skyldigheten att
uppbära skogsvårdsafgifter och sockerskatt. Härtill komme, att det afdelningen
åliggande arbetet med granskning af ansökningar om tullrestitution
för utförda varor, vid hvilkas tillverkning användts utländska
tullpliktiga materialier, likaledes ökats. Detta framginge af förut läm
-
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
nade uppgifter om antalet revisionsärenden, som handlagts å kameralbyrån.
Det ojämförligt största antalet af dessa ärenden utgjordes nämligen
just af sådana restitutionsansökningar, hvilka, sedan de bifallits åt
styrelsen, öfverlämnats till kameralbyrån för utfärdande af anordningar
å de restituerade beloppen.
Med hänsyn till nu omförmälda förhållanden ansåge kommissionen
det otvetydigt framgå, att ifrågavarande tvårevisor3tjänster icke kunde undvaras,
och föresloge därför, att desamma måtte uppföras å ordinarie stat.
I öfrigt både kommissionen icke funnit anledning att ifrågasätta någon
förändring af personalen å förevarande afdelning af revisionsbyrån.
Äfven om göromålen därstädes skulle fortfarande i någon mån växa,
kunde dock den förlängning af tjänstgöringstiden, som redan föreskrifvits
och som ytterligare komme att blifva bestämd, antagas verka
därhän, att granskningsarbetet borde, åtminstone tills vidare, kunna utan
förstärkning af personalen medhinnas inom behörig tid och utföras på
ett tillfredsställande sätt. Å andra sidan hade icke heller, oaktadt
nämnda förlängning af arbetstiden, någon inskränkning i det nuvarande
antalet revisorer ansetts kunna ifrågasättas, då en sådan åtgärd helt visst
skulle medföra svårighet att inom behörig tid och på lika tillfredsställande
sätt som nu vore fallet, få granskningsarbetet utfördt.
Vid behandlingen af frågan om personalen å revisionsbyråns
statistiska afdelning erinrar kommissionen först, att de arbeten, som
ålåge afdelningen, vore hufvudsakligen af två slag, dels framställande
genom extrahering direkt ur tulljournaler och öfriga redogörelsehandlingar
af en mångfald uppgifter angående införsel och utförsel af varor
samt sjöfart m. m., hvilka uppgifter, ytterligare samarbetade till tabellarisk
form, öfverlämnades till kommerskollegium för att där tjäna såsom
material för utarbetande af den officiella statistiken rörande handel och
sjöfart, dels och afgifvande af den så kallade månadsstatistiken, d. v. s.
månatliga, på särskilda uppgifter från tullkamrarna grundade förteckningar
öfver in- och utförseln af sådana varor, som företrädesvis utgjorde
föremål för utbyte mellan Sverige och utlandet. För dessa statistiska
arbeten vore den å revisionsbyrån anställde revisorn och statistikern föreståndare
och ensam ansvarig. Till hans biträden vid dessa arbetens
utförande ägde chefen för revisionsbyrån, efter samråd med bemälde
föreståndare, att i mån af behof för viss tid eller tills vidare anställa
lämpliga personer inom eller utom verket.
Den af göromålens ökning betingade förstärkningen af arbetskrafterna
å afdelningen skedde, fortsätter kommissionen, länge genom
Statistiska
afdelningen.
32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
anställande af ytterligare extra biträden, medan föreståndaren varit ensam
ordinarie tjänsteman å afdelningen. Arbetets växande omfattning dels
i följd däraf, att göromål en i allmänhet inom tullverket ökats samt
journaler och öfriga redogörelseliandlingar därvid tillvuxit i omfång,
dels på grund af statistikens egen utveckling under de alltmer stigande
anspråken på omfattande och detaljerade uppgifter hade emellertid
föranledt till inrättande från 1905 års ingång af den med aflöning
å extra stat nu befintliga aktuarietjänsten å afdelningen. Sedan
år 1905 hade emellertid krafven på handelsstatistikens beskaffenhet i
olika hänseenden än ytterligare stegrats. Från näringsidkares sida hade
försports klagomål dels däröfver, att statistikens uppgifter rörande de
olika varuslagen vore alltför summariska, hvilket gjorde det omöjligt
att däraf hämta närmare, ofta synnerligen behöflig kännedom om inoch
utförseln af många betydande varuslag, dels ock däröfver, att resultatet
af det statistiska arbetet icke blefve tillgängligt så fort som ömkligt
vore. Delvis för att tillmötesgå de sålunda uttalade önskningarna,
delvis ock af andra viktiga skäl hade genom nådigt bref den 14 december
1906 fastställts statistisk varuförteckning att lända till efterrättelse vid
angifning och journalisering hos tullverket af varor, som under år 1907
till riket från utrikes ort infördes eller från riket till utrikes ort utfördes.
Denna förteckning hade sedermera förklarats skola gälla äfven efter utgången
af år 1907 tills vidare. Dessutom hade det blifvit generaltullstyrelsen
ålagdt att, så fort efter hvarje års slut som det tabellariska sammandraget
vore fullbordadt, meddela statistiska centralbyrån kvantitetsuppgifter
angående rikets in- och utförsel.
I en till generaltullstyrelsen ingifven skrifvelse, som af styrelsen
öfverlämnats till kommissionen, hade föreståndaren för revisionsbyråns
statistiska afdelning gjort framställning om uppförande å revisionsbyråns
stat af ytterligare en för nämnda afdelning afsedd aktuarie^änst.
Till stöd för denna framställning hade bemälde föreståndare anfört hufvudsakligen
följande.
Genom fastställandet af den statistiska varuförteckningen, hvilken
uppdelade varuslagen i så stor omfattning, att, medan handelsstatistiken
förut upptagit endast 876 positioner, desammas antal nu utgjorde icke
mindre än 2,037, hade det afdelningen åliggande arbete med extraheringen
af journalerna och utarbetandet af de tabellariska sammandragen
i högst väsentlig mån ökats. Vidare hade varuförteckningen nödvändiggjort
en mycket omfattande skriftväxling. Tillförlitligheten af det arbete,
som utfördes å afdelningen, vore gifvetvis beroende på primäruppgifternas
riktighet; men då det från tullförvaltningarna ingående materialet
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
ofta vore ofullständigt, beroende därpå, att på grund af den i varuförteckningen
genomförda vidlyftiga specialiseringen en eller annan nödvändig
uppgift lätt kunde bortfalla vid utskrifvandet af redogörelsehandlingarna,
måste kompletterande uppgifter skriftligen infordras från förvaltningarna.
I alldeles särskild grad hade utarbetandet af statistiken
öfver rikets utförsel med järnväg till Norge rönt inverkan af varuförteckningen.
Primäruppgifterna till denna statistik erhölles på det sätt,
att exportörer af varor till nämnda land vore på grund af nådiga kungörelsen
den 22 mars 1901 skyldiga att å järnvägsstationen i inlastningsorten
afkunna angifningsinlaga, upptagande godsets beskaffenhet
och mängd samt eventuellt värde. Dessa inlagor tillställdes sedermera
statistiska afdelningen genom tullkammaren i den svenska gränsjärnvägsstationen.
Enär emellertid någon skyldighet att granska dessa inlagor
icke ålåge järn vägsförvaltningarna och på grund af deras bristande kompetens
i detta hänseende icke heller gärna kunde åläggas dem, befunne
sig inlagorna, hvilka månatligen uppginge till omkring 4,000, i ett
sådant skick, att någon statistisk bearbetning af dem icke kunde ifrågakomma,
förr än de af föreståndaren och aktuarien å afdelningen, hvilka
tjänstemän med nödvändighet måste vara i besittning af genom packhustjänstgöring
förvärfvad varukännedom, så att säga tullbehandlats.
Då detta dock vore möjligt, först sedan kompletterande upplysningar
införskaffats från exportörerna, vore det, för att icke statistiken beträffande
utförseln till Norge skulle blifva helt och hållet missvisande, nödvändigt
att föra en omfattande korrespondens i och för inlagornas fullständigande.
Till belysande af de göromål, som föranleddes af den
sålunda nödvändiga skriftväxlingen, kunde anföras, att under år 1908
från afdelningen aflåtits 400 skrivelser och promemorior till tullkamrar
och andra tullmyndigheter samt 866 förfråguingar till enskilda personer.
I detta sammanhang kunde härjämte anmärkas, att tid efter annan statistiska
utredningar infordrats af regeringsmyndigheter och ämbetsverk
samt att sådana utredningar under år 1908 uppgått till ett antal af 31.
Den stegring af göromålen å statistiska afdelningen, som sålunda
uppstått af flera olika anledningar, hade medfört, att antalet biträden,
som ännu vid 1905 års början utgjorde nio, efterhand måst ökas, så att
det nu vissa tider af året uppginge till fyrtio. Handledandet af denna
personal och öfvervakandet af densammas arbete kräfde en oaflåtlig
uppmärksamhet och ett betydande arbete från föreståndarens och
aktuariens sida. Dessa tjänstemäns öfriga göromål hade emellertid numera
nått en omfattning, som gjorde det omöjligt för dem att så träget
öfvervaka och leda biträdenas arbete, som detta arbetes natur kräfde;
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 40 Höft. 5
Tullbehandlings-
och upplysningsbyrån.
34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
och det hade därför framstått såsom ett alltmer oeftergifligt behof, att
föreståndaren erhölle biträde af ytterligare en aktuarie, som med honom
och den redan å afdelningen anställde aktuarien kunde dela arbetet
jämväl hvad ledningen beträffade.
För egen del har kommissionen anfört, att på grund af de förhållanden,
som föranledt inrättandet af ofvanbemälde aktuarietjänst med
aflöning å extra stat, och då behofvet af ytterligare en aktuarietjänst
å revisionsbyråns statistiska afdelning, med hänsyn till de ökade göromålen
och den ökade personalen å afdelningen, syntes kommissionen
oafvislig^ kommissionen funne sig böra föreslå, att förstnämnda aktuarietjänst
måtte uppföras å ordinarie stat samt att ytterligare en aktuarietjänst
måtte inrättas å revisionsbyråns statistiska afdelning.
Till stöd för förslaget, att föreståndaren för afdelningen måtte
under benämningen förste aktuarie uppflyttas i andra lönegraden, har
kommissionen — efter erinran, att denne tjänsteman, nu benämnd
revisor ocn statistiker, skilde sig från öfriga forsta gradens tjänstemän
i så måtto, att hans aflöning utginge med 1,000 kronor mera än till
öfriga tjänstemän i nämnda lönegrad, äfvensom att anledningen härtill
uppenbarligen varit den honom åliggande skyldigheten att ensam ansvara
för de statistiska arbetena samt hans förmanskap öfver personalen
å afdelningen — anfört, att detta ansvar, hvilket allt fortfarande borde
åligga honom, syntes, med den utveckling, det statistiska arbetet ernått,
och den betydande personal, som sysselsattes å afdelningen, vara af
den kräfvande beskaffenhet, att detsamma icke längre borde vara förbundet
med en tjänst i lägsta graden. Den föreslagna benämningen
förste aktuarie vore mera lämplig än den nuvarande och öfverensstämde
med benämningen för de tjänstemän i andra graden, hvilka i kommerskollegium
handlade statistiskt arbete.
Efter erinran om hvad kommissionen tidigare föreslagit beträffande
tullbehandlings- och upplysningsbyrån, eller att chefen för densamma
jämte för byrån erforderliga tjänstemän måtte uppföras å ordinarie
stat äfvensom att två af de å byrån nu anställda tjänstemännen,
nämligen sekreteraren samt registratorn och aktuarien, måtte öfverflyttas
på kansliets stat, anför kommissionen beträffande personalen å nu
ifrågavarande byrå i hufvudsak följande.
Bland de åligganden, som tillkomme de å byrån återstående tjänstemännen,
de två byråassistenterna, inginge jämväl skyldighet att
företaga inspektionsresor till tullförvaltningarna i landsorten för inhämtande
af kännedom om tillämpningen å särskilda orter af gällande tulltaxa
och taratariff samt tillhandagående, i den mån sådant funnes nödigt,
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
med råd och upplysningar till vinnande af en, såvidt möjligt, likformig
tullbehandling af samma slags varor å olika orter inom riket. Då
likformighet i tullbehandlingen uppenbarligen vore af mycket stor betydelse
såväl ur statsverkets som ur näringslifvets synpunkt, måste det
tydligen vara synnerligen angeläget, att sådana inspektionsresor kunde
företagas i tämligen stor utsträckning. Enligt hvad upplyst blifvit,
hade detta emellertid hittills icke kunnat ske. I någon mån hade sannolikt
anledningen härtill varit, att under en stor del af den tid, byrån
fungerat — den hade trädt i verksamhet den 1 juli 1907 — å densamma
pågått, vid sidan af de löpande ärendena, ett omfattande och
tidsödande arbete med hopbringandet och det systematiska ordnandet
af byråns profsamling. Men å andra sidan finge det anses otvifvelaktigt,
att, på grund af byråassistenternas öfriga åligganden, däribland
skyldigheten att med uppmärksamhet följa tullbehandlingsgöromålen
vid packhusinspektionen i Stockholm samt den ej sällan inträdande nödvändigheten
att i och för afgörandet af en tullbehandlingsfråga inhämta
muntliga upplysningar från olika sakkunniga, det icke utan hinder för
arbetets behöriga gång läte sig göra att under oftare återkommande
längre tidsperioder undvara en af de två byråassistenterna. Redan af
denna anledning vore därför någon förstärkning af arbetskrafterna å
byrån af behofvet påkallad. Men härtill komme en annan omständighet,
som enligt kommissionens åsikt gjorde en sådan förstärkning oundgängligen
nödvändig. Kommissionen hade nämligen funnit sig böra i
det väsentliga biträda ett inom generaltullstyrelsen uppgjordt förslag
till inrättande af en elevkurs, hvars genomgående skulle utgöra villkor
för vinnande af anställning såsom extra ordinarie kammarskrifvare vid
tullverkets lokalförvaltning, äfvensom af utbildnings- eller fortsättningskurser
för tjänstinnehafvare i tullverket. Ledningen af dessa kurser
borde — med hänsyn därtill, att desammas måhända viktigaste syftemål
vore att bibringa deltagarna kunskap om grunderna för varors tullbehandling
— anförtros åt byråchefen för tullbehandlings- och upplysningsärenden.
Men då härigenom nya göromål af afsevärd omfattning
skulle påläggas denne, vore det tydligt, att han icke i lika stor utsträckning
som nu skulle kunna ägna sig åt öfriga arbeten å byrån.
Kommissionen hade därför funnit sig böra föreslå, att, jämte det de
nuvarande två byråassistenterna uppfördes å ordinarie stat, för byråns
behof måtte inrättas ytterligare en byråassistenttjänst, hvars innehafvare
gifvetvis måste vara en tulltekniskt utbildad person. För att inskränka
kostnaden härför till den minsta möjliga borde emellertid denna tjänst
tillhöra första lönegraden och syntes dess innehafvare, till skillnad från
Vaktmästarna
hos styrelsen.
Generaltullstyrelsens
yttrande öfver
kommissionens
förslag
beträffande
styrelsens
organisation
och personal.
36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
de öfriga, i andra lönegraden uppförda byråassistenterna, böra erhålla
benämningen andre byråassistent.
Till stöd för sitt förslag beträffande de hos styrelsen anställda
vaktmästarna har kommissionen anfört, att det nuvarande antalet —
en förste vaktmästare och sex vaktmästare, däribland två med aflöning
å extra stat — visat sig otillräckligt för erforderlig uppassning i alla de
lokaler, som numera vore tagna i anspråk för styrelsen samt dess olika
byråer och dessas afdelningar. För styrelsen, kanslibyrån och registratorskontoret
samt kameralbyrån, hvilkas lokaler upptoge öfverstå våningen
af stora tullhusets mot Skeppsbron vettande byggnad, erfordrades
nämligen, förutom förste vaktmästaren, minst tre vaktmästare. För
revisionsbyrån, hvars ena afdelning, revisionsafdelningen, i slutet af år
1908 erhållit ny lokal i en påbyggd våning å de till tullhuset hörande
gårdshusen och hvars andra afdelning, statistiska afdelningen, upptoge
större delen af våningen under revisionsafdelningen, erfordrades minst
två vaktmästare. Vidare behöfdes å kameralbyråns förrådsafdelning,
som af brist på utrymme i tullhuset måst inrymmas i en förhyrd lokal
i det midt emot tullhuset belägna s. k. accishuset vid Österlånggatan,
en vaktmästare. För tullbehandlings- och upplysningsbyråns behof vore
för närvarande afsedda två vaktmästare. Enligt hvad kommissionen
inhämtat, torde emellertid uppassningen å denna byrå, hvars lokal vore
inrymd i en våning af det tullhuset angränsande huset n:r 40 vid
Skeppsbron och genom en täckt gång stode i förbindelse med öfverstå
våningen af tullhuset, kunna tillfredsställande bestridas af en vaktmästare.
I följd häraf erfordrades, förutom en förste vaktmästare, minst sju
vaktmästare.
I ofvan omförmälda, den 5 november 1909 afgifna underdåniga
utlåtande öfver kommissionens betänkande och förslag har generaltullstyrelsen
beträffande kommissionens nu afhandlade förslag med afseende
å styrelsens och dess byråers organisation och personal anfört följande.
I likhet med kommissionen ansåge styrelsen, att tullbehandlingsoch
upplysningsbyrån icke kunde undvaras. Fastmer finge det anses
såsom gifvet, att, därest den tulltaxa, hvartill förslag förelåge, komme
att tillämpas, behofvet af ifrågavarande byrå inom styrelsen skulle göra
sig gällande med ökad styrka. Under sådana förhållanden kunde styrelsen
icke annat än tillstyrka kommissionens förslag om uppförande å ordinarie
stat af chefen för byrån tillika med de för byrån erforderliga tjänstemän.
Mot kommissionens förslag rörande öfverflyttning från tullbehandlings-
och upplysningsbyrån till kanslibyrån eller kansliet af två å
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
förstnämnda byrå nu anställda tjänstemän, nämligen sekreteraren samt
registratorn och aktuarien — hvilken senare dock skulle å kansliets
stat uppföras såsom notarie — hade styrelsen icke något att erinra.
Styrelsen tilläte sig dock i underdånighet framhålla, att en eventuell
ny tulltaxa sannolikt komme att för kansliets ifrågavarande två tjänstemän,
hvilka, enligt hvad kommissionen afsett, skulle hufvudsakligen
bestrida göromål, härflytande från ärenden, som handlagts å tullbehandlings-
och upplysningsbyrån, föranleda göromål af den omfattning, att
deras biträde med öfriga kansliet åliggande göromål icke kunde påräknas
i någon mera afsevärd mån och att fördenskull samt med hänsyn
till den af kommissionen påvisade tendensen till ökning af kanslibyråns
arbetsbörda behof af en mera effektiv förstärkning af kansliets personal
lätteligen inom kort kunde inträda.
Hvad kommissionen i öfrigt föreslagit rörande öfverflyttning å
ordinarie stat af de med aflöning å extra stat uppförda tjänster inom
styrelsens byråer, inrättande af nya tjänster därstädes samt uppflyttning
af vissa tjänster i högre grad syntes styrelsen vara af behof
påkalladt och till alla delar A-äl grundad!. Styrelsen vågade därför
uttala den lifliga förhoppning, att hvad kommissionen i nu ifrågavarande
hänseenden hemställt måtte vinna nådigt gillande.
Gifvetvis måste, såsom ock kommissionen förutsatt, en omarbetning
af styrelsens instruktion och arbetsordningen för de vid styrelsens
byråer anställda tjänstemännen vidtagas, innan en eventuell omreglering
af styrelsens stat komme att träda i kraft. Härvid borde ej
mindre de föreskrifter meddelas, som erfordrades för förverkligandet af
kommissionens ofvanberörda förslag rörande omorganisation af tullbebandlings-
och upplysningsbyrån samt kanslibyrån, än äfven ändringar
i nu gällande bestämmelser rörande ärendenas handläggning genomföras,
i den mån sådana kunde finnas lämpliga och förenliga med tullverkets
nuvarande centraliserade organisation, hvilken kommissionen, på sätt
framginge af hvad densamma å sidorna 18 och 19 af betänkandet
yttrat, icke funnit anledning rubba. Till hvad kommissionen i detta
hänseende anfört, eller att under nuvarande förhållanden icke någon
åtgärd borde vidtagas, ägnad att i mera väsentlig mån undandraga
ärenden från generaltullstyrelsens afgörande, äfvensom att kommissionen
icke funnit skäl föreslå återinförande af den för längre tid tillbaka
borttagna anordningen med distriktsförvaltningar, kunde styrelsen så
mycket hellre uttala sin anslutning, som styrelsen redan i underdånigt
utlåtande den 17 november 1902 öfver 1900 års tullstatskommittés
betänkande och förslag angående tullverkets stater gifvit uttryck åt
en liknande uppfattning.
38
Departementschef
ens
yttrande.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 60.
Hvad först beträffar den af kommissionen väckta frågan, huruvida
generaltullstyrelsens arbetsbörda lämpligen skulle kunna minskas
genom öfverflyttning af ärenden, som nu ankomma på styrelsens pröfning
och afgörande, till de lokala tullmyndigheterna eller genom förändringar
i gällande föreskrifter om ärendenas behandling, finner jag lika
med kommissionen och på de af densamma anförda skäl någon mera
vidtgående åtgärd i förstnämnda riktning icke böra vidtagas. Förutsättningen
för en sådan åtgärd skulle tydligen vara återinförandet af
de för lång tid tillbaka afskaffade distriktsförvaltningarna. Härtill torde
dock så mycket mindre anledning förefinnas, som dessa förvaltningar
indragits just för att åstadkomma en såsom önskvärd ansedd större centralisation
i tullverkets förvaltning och tillika distriktsförvaltningarnas
återinförande skulle, såsom kommissionen ock framhåller, medföra väsentligt
ökade kostnader för tullverket.
I hvad mån förändrade föreskrifter om ärendenas behandling må
kunna inverka till minskning af göromålen inom styrelsen, bör tydligen
tagas under öfvervägande vid den omarbetning af styrelsens instruktion
och arbetsordningen för de å styrelsens byråer anställda tjänstemän,
som, på sätt såväl kommissionen som styrelsen framhållit, måste företagas
i sammanhang med en blifvande lönereglering för styrelsen. Arbetssättet
inom styrelsen och dess byråer synes mig dock redan nu
vara af så föga invecklad beskaffenhet, att någon mera afsevärd förenkling
af detsamma knappast lärer kunna genomföras.
I detta sammanhang torde jag böra anmärka, att det af kommissionen
omförmälda förslaget till nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket,
hvilket förslag utarbetats af en efter nådigt förordnande tillsatt
delegation och den 12 januari 1909 af denna öfverlämnats till styrelsen,
måste, därest vissa af kommissionen ifrågasatta ändringar i lokaltullförvaltningarnas
organisation varda slutligen genomförda, underkastas
eu omarbetning i åtskilliga delar. Med granskningen af detta förslag
och i detsamma ifrågasatt utvidgning af de lokala tullmyndigheternas
befogenhet måste sålunda tills vidare anstå.
Den med ingången af juli månad 1907 inom styrelsen inrättade,
för närvarande å extra stat uppförda tullbehandlings- och upplysningsbyrån
tillkom, som bekant, hufvudsakligen i syfte att bereda importörer
tillfälle att erhålla bindande förhandsupplysningar rörande tullbehandling
af varor vid deras införsel till landet äfvensom att främja ernående
af största möjliga likformighet vid tullbehandlingen. Det lärer
icke kunna bestridas, att behof af dessa båda högeligen viktiga syftemåls
tillgodoseende fortfarande föreligger och att detta behof kan för
-
39
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
väntas för framtiden göra sig gällande i än högre grad. Då byrån
synes mig hafva på ett tillfredsställande sätt fyllt sina nyss omförmälda
uppgifter och, enligt ett af kommissionen framlagdt förslag, hvilket
jag, såsom i det följande skall omförmälas, anser mig böra understödja,
skulle få sitt verksamhetsområde utvidgadt, i det att åt chefen för byrån
skulle uppdragas att leda en årlig kurs för utbildning i tulltjänsten,
finner jag all anledning tillstyrka kommissionens förslag, att byråchefen
jämte de för byråns behof erforderliga tjänstemännen må uppföras
å ordinarie stat.
Mot kommissionens förslag beträffande öfverflyttning till kanslibyrån
och uppförande å densammas ordinarie stat af två å tullbehandlings-
och upplysningsbyrån anställda tjänstemän, sekreteraren samt registratorn
och aktuarien, äfvensom om förändrad benämning å kanslibyrån,
finner jag icke något att erinra. Det synes mig otvifvelaktigt,
att denna organisationsförändring skulle utan särskild kostnad för tullverket
medföra fördelen af en väl behöflig förstärkning af kanslibyråns
personal och tillika åstadkomma en viss förenkling och likformighet i
fråga om ärendenas handläggning. Förslaget innebär, såsom framgår
af ofvan lämnade närmare redogörelse för detsamma, en förändring i
de föreskrifter beträffande handläggningen af tullbebandlings- och upplysningsärenden,
hvilka meddelats i nådigt bref den 31 maj 1907. Anledningen
till den särställning, som enligt nämnda föreskrifter tillkommer
tullbehandlings- och upplysningsbyrån i nu ifrågavarande hänseende,
var emellertid, att det, med hänsyn till den i viss mån provisoriska
ställning, denna byrå vid dess inrättande erhöll, ansågs mindre
lämpligt att redan då vidtaga de förändringar i styrelsens instruktion,
hvilka skulle erfordrats för att däri förekommande bestämmelser skulle
blifva tillämpliga äfven i fråga om tullbehandlings- och upplysningsärenden;
men då denna anledning nu icke längre föreligger, i det att
en omarbetning af instruktionen i alla händelser måste vidtagas, samt
de däri förekommande bestämmelserna om ärendenas handläggning, om
också i viss mån afvikande från hvad i allmänhet är fallet, likväl under
längre tid pröfvats och funnits ändamålsenliga, synes det mig lämpligt
att ifrågavarande förändring genomföres i sammanhang med tullbehandlings-
och upplysningsbyråns uppförande å ordinarie stat.
Beträffande kommissionens förslag om förändrad benämning å
byråcheferna i styrelsen — hvilket förslag icke utöfvar någon inverkan
på styrelsens stat och därför icke i detta sammanhang torde behöfva
blifva föremål för något särskildt beslut — finner jag icke något
annat att erinra, än att benämningen »byråchef för kansliärenden»
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
synes mig lämpligen böra utbytas mot benämningen »byråchef för administrativa
ärenden».
I fråga om kommissionens öfriga förslag beträffande personalen
å styrelsens byråer torde jag få framhålla, att såväl tullverkets allmänna
utveckling efter öfvergången till skyddssystemet som äfven åtskilliga
tullverket tillagda nya uppgifter och åligganden gifvetvis måst föranleda
ökning af göromålen inom styrelsen. 1 samma riktning har äfven,
såsom kommissionen utförligt påvisat, inverkat en mångfald under de
senare åren tillkomna föreskrifter, hvilka delvis afse att stärka den allmänna
kontrollen inom tullverket och delvis angå personalen i tjänsten
tillkommande rättigheter och förmåner; och slutligen har det statistiska
arbetet inom styrelsen särskild! på grund af den allt sedan ingången
af år 1907 gällande statistiska varuförteckuingen högst betydligt vuxit
i omfattning. Under sådana förhållanden har helt naturligt behof af
personalens ökning och äfven af vissa tjänsters uppflyttning i högre
lönegrad gjort sig gällande. Hvad kommissionen anfört till stöd försina
i dessa hänseenden framställda förslag, hvilka synas mig icke
innefatta andra eller större förändringar än som måste anses vara af
verkligt behof påkallade, har jag icke kunnat undgå att finna fullt
giltigt; och anser jag mig fördenskull böra till alla delar tillstyrka
dessa förslag.
Fråga om fast j ett den 1 oktober 1908 afgifvet underdånigt utlåtande öfver
^ör^vissa löneregleringskommitténs betänkande rörande fastare anställning för
biträden, vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter hemställde generaltullstyrelsen,
dels att två kvinnliga biträden, hvilka under alla förhållanden
vore erforderliga för bestridande af hos styrelsen förekommande
renskrifningsgöromål, måtte under benämning kontorsskrifvare
uppföras å styrelsens ordinarie stat med en aflöning för hvartdera af
1,500 kronor, däraf 900 kronor lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar,
samt rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 150 kronor att utgå
efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring, dels ock, att
de hos styrelsen då anställda två kvinnliga skrifbiträdena, hvilka i sådan
egenskap tjänstgjort hos styrelsen, det ena från och med år 1879
och det andra från och med september månad 1880, måtte, därest de
blefve utnämnda till ordinarie kontorsskrifvare hos styrelsen, förklaras
berättigade att i fråga om ålderstillägg och pension, hvilken senare
styrelsen ansåg böra utgå med lönens belopp, 900 kronor, räkna sig
till godo den tid, de före utnämningen tjänstgjort hos styrelsen. Vidare
hemställde styrelsen, att beträffande bemälda kontorsskrifvare nå
-
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
diga instruktionen för styrelsen den 1 november 1878 och nådiga kungörelsen
samma dag angående villkoren för åtnjutande af de från 1879
års början fastställda nya löneförmåner för styrelsen måtte, intill dess
annorlunda kunde varda förordnadt, förklaras gällande i tillämpliga delar,
dock med den ändring i nämnda bestämmelser, att arfvode till vikarie
för kontorsskrifvare, som åtnjöte semester eller ledighet för sjukdom,
måtte få utgå med intill 100 kronor i månaden.
Efter erinran härom anför styrelsen i ofvanberörda, den 5 november
1909 afgifna utlåtande öfver kommissionens betänkande och
förslag följande.
Frågan om uppförande å styrelsens ordinarie stat af de två hos
styrelsen anställda kvinnliga skrifbiträdena — samma personer som
afsågos i utlåtandet den 1 oktober 1908 — hade icke upptagits
till behandling af kommissionen. Då emellertid behofvet af sagda biträden
alltjämt kvarstode i samma utsträckning som förut, hade styrelsen
— som fortfarande vore af den uppfattning, styrelsen i nämnda
utlåtande tillkännagifvit, eller att hos statsmyndigheterna anställda biträden,
af hvilka stadigvarande behof förelåge och hvilkas arbete vore
för göromålens behöriga gång oundgängligt men hvilka icke kunde
påräkna befordran till annan ordinarie tjänst, borde erhålla anställning
såsom ordinarie tjänstinnehafvare — ansett sig böra nu upptaga
denna fråga; och hemställde styrelsen fördenskull, att det måtte tagas
under öfvervägande, huruvida icke ifrågavarande två skrifbiträden borde
uppföras å styrelsens ordinarie stat med aflöning och andra med ordinarie
tjänst förenade förmåner i enlighet med ofvanberörda förslag eller,
därest likartade bestämmelser i dessa hänseenden blefve meddelade för
ett flertal centrala ämbetsverk, enligt dessa bestämmelser. I det förslag
till stater för tullverket, som fogats vid styrelsens utlåtande, hade ifrågavarande
kontorsskrifvare icke upptagits; men skulle, därest styrelsens
förslag till aflöning för dem vunne nådigt bifall, styrelsens aflöningsstat
ökas med 3,000 kronor, under det att samtidigt det därå uppförda
anslaget till vikariatsersättning m. in., 80,000 kronor, kunde minskas
med ett belopp af i rundt tal 2,000 kronor, motsvarande ungefärligen
sammanlagda beloppen af de fasta arfvoden, som utbetalades till dessa
biträden, nämligen 1,080 kronor årligen till hvardera af dem.
Frågan om beredande af fastare anställning åt vissa biträden hos DepaJltee™nta''
statens ämbetsverk och myndigheter har, som bekant, de senaste åren
stått på dagordningen. På föredragning af chefen för justitiedepartementet
har Eders Kungl. Maj:t förut i dag beslutit föreslå Riksdagen,
att å fångvårdsstyrelsens stat för år 1911 måtte uppföras ett kvinnligt
Bih. till Iiiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 6
42 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 60.
skrifbiträde; och torde jag, då nämnda fråga sålunda får anses vara af
Eders Kungl. Maj:t i princip afgjord, nu böra upptaga densamma, såvidt
angår generaltullstyrelsen.
Hos denna styrelse äro, såsom framgår af styrelsens ofvanberörda
utlåtanden och af hvad jämväl kommissionen omförmält, sedan mycket
lång tid tillbaka anställda två kvinnliga biträden för bestridande af hos
styrelsen förekommande renskrifningsgöromål. Den dagliga tjänstgöringstiden
för dessa biträden, hvilka uppbära ett månatligt arfvode af 90
kronor hvartdera, utgör för närvarande omkring fem timmar; men öfvertidsarbete,
hvilket särskilt ersättes, förekommer mycket ofta, nästan
såsom regel, och vid flera tillfällen har dessutom extra hjälp för renskrifning
måst anlitas. Det synes mig därför uppenbart, att de förutsättningar,
hvilka, enligt bemälde departementschefs af Eders Kungl.
Maj:t gillade uppfattning, böra betinga uppförande å ordinarie stat af
biträdesbefattningar hos ämbetsverk och myndigheter, föreligga i fråga
om nyssnämnda hos styrelsen anställda biträden; och hemställer jag
fördenskull, att å styrelsens stat måtte uppföras två skrifbiträdesbefattningar,
afsedda för kvinnliga tjänstemän. Beträffande aflöningen vid
dessa befattningar och villkoren för afiöningens åtnjutande anhåller jag
att få yttra mig i annat sammanhang.
Förutom nu omförmälda skrifbiträden äro hos generaltullstyrelsen
anställda åtskilliga andra kvinnliga biträden, hvilkas tjänstgöring är af
stadigvarande natur. Jag syftar härmed på de kvinnliga biträden, enligt
kommissionens uppgift till antalet åtta, hvilka — förutom ett stort antal
manliga biträden, som dock i allmänhet äro extra ordinarie tjänstemän
i tullverket och fördenskull icke lära böra komma i betraktande — användas
i tjänstgöring å revisionsbyråns statistiska afdelning. Ehuru
nämnda kvinnliga biträden äro stadigvarande sysselsatta å afdelningen,
har jag dock, dels på grund däraf, att, enligt hvad jag erfarit, deras
tjänstgöring icke i regel tages i anspråk mer än fyra timmar dagligen,
dels, och förnämligast, med hänsyn till den äfven på dagordningen
stående frågan om omorganisation af rikets handels- och sjöfartsstatistik,
funnit mig icke hafva anledning att nu ifrågasätta dessa biträdens uppförande
å ordinarie stat.
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
b. Aflöningar.
Enligt 1910 års stat för generaltullstyrelsen utgår aflöning till
ordinarie befattningshafvare inom styrelsen med nedan angifna belopp.
Krono |
r |
||||
Tjänst- |
|||||
Lön |
görings- |
Summa |
|||
penningar |
|||||
Generaltulldirektören ... |
6,200 |
2,800 |
9,000 |
||
Byråchefer .................. |
4,400 |
2,000 |
6,400 |
Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kr. |
|
Sekreterare.............. |
3,000 |
1,500 |
4,500 |
||
Registrator och aktuarie |
1,800 |
1,200 |
3,000 |
||
Notarier .................... |
1,800 |
1,200 |
3,000 |
Efter 5 år kan lönen höjas med 500 |
|
Kammarförvandt ........ |
1,800 |
1,200 |
3,000 |
kronor och efter 10 år med ytterligare |
|
Revisorer och bokhållare |
1,800 |
1,200 |
3,000 |
500 kr. |
|
Revisor (statistiker) ...... |
2,500 |
1,500 |
4,000 |
||
Revisorer —................ |
1,800 |
1.200 |
3,000 |
||
Förste vaktmästare ...... |
800 |
300 |
1,100 |
||
Vaktmästare . ........... |
500 |
300 |
800 |
Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kr. |
G ener al tulldirektör en åtnjuter därjämte b o ställs våning i ett staten
och Stockholms stad gemensamt tillhörigt hus enligt nådiga brefvet den
23 februari 1825. Beträffande vaktmästarna är stadgadt, att, om vaktmästare
i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna
förmån kvarstår, lönen minskas med 150 kronor.
Såsom ofvan omförmälts äro hos generaltullstyrelsen anställda
åtskilliga befattningshafvare med aflöning å extra stat, nämligen: å
kanslibyrån en notarie, å revisionsbyrån en aktuarie och två revisorer
samt å tullbehandlings- och upplysningsbyrån en byråchef, en sekreterare,
två byråassistenter, en registrator och aktuarie äfvensom två vaktmästare.
Till dessa befattningshafvare utgå enahanda aflöningsbelopp som de,
hvilka äro bestämda för ordinarie befattningshafvare af motsvarande
grad, hvarvid byråassistenterna hänföras till andra gradens tjänstemän
och aktuarien till första gradens tjänstemän. Rätt till löneförhöjning
efter vissa års tjänstgöring har dock icke blifvit tillerkänd ifrågavarande
befattningshafvare med aflöning å extra stat.
Slutligen må erinras, att under de senare åren för generaltullstyrelsens
tjänstemän och betjänte anvisats extra lönetillägg enligt af
Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämda grunder.
Nu gällande
aflöningar.
44
Kommissionens
förslag tiU
aflöning ar.
General
tulldirtktören.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
De nu gällande aflöningsbeloppen för befattningshafvare hos
generaltullstyrelsen hafva oförändrade ägt bestånd alltsedan ingången
af år 1879. Under hänvisning härtill och med erinran att vid 1907,
1908 och 1909 års riksdagar löneregleringar för flera ämbetsverk
blifvit genomförda, hvarför behofvet af dylika regleringar vore af statsmakterna
erkändt, har kommissionen ansett det tillfjdlestgörande att
såsom stöd för behöfligheten af lönereglering äfven för generaltullstyrelsen
åberopa de allmänt kända förhållanden, hvilka redan framkallat
lönereglering för ett flertal centrala ämbetsverk.
Vid uppgörande af förslag till aflöningsstat för styrelsen har
kommissionen, med allenast två undantag, fullständigt anslutit sig till
den af 1907 års Riksdag fastställda staten för statskontoret. Såsom
skäl härför har kommissionen åberopat, att styrelsen med hänsyn till
beskaffenheten af sin verksamhet måste anses mera jämförlig med statskontoret
än med styrelserna för de egentliga kommunikationsverken,
järnvägen och telegrafverket samt äfven postverket, hvilka verk, särskild!
de två förstnämnda, hufvudsakligen vore att betrakta såsom statsliga
affärsföretag, under det att däremot generaltullstyrelsen i främsta rummet
hade att sörja för uppbärandet af statsverkets förnämsta inkomst
och dessutom att öfvervaka tillämpningen af ett stort antal viktiga författningar
rörande den allmänna samfärdseln. Såväl på grund häraf
som med hänsyn till ämbetsverkets allmänna organisation hade kommissionen
alltså funnit befattningshafvare inom generaltullstyrelsen
böra, med nyss nämnda undantag, vara likställda med sådana i statskontoret.
Det ena af dessa undantag afser generalfulld irektörens aflöning.
Såsom nyss nämnts utgöres densamma för närvarande dels af kontant
aflöning, 9,000 kronor, dels, jämlikt i fastställda stater åberopadt nådigt
bref af den 23 februari 1825, af boställslägenhet. Denna består af två
våningar med tillhörande domestikrum och uthus i ett staten och Stockholms
stad gemensamt tillhörigt hus n:o 49 vid österlånggatan, eller
det så kallade accishuset, beläget midt emot stora tullhuset vid Skeppsbron.
Samtliga de till ifrågavarande boställslägenhet hörande lokaler
äro, enligt af kommissionen lämnad upplysning, uthyrda, delvis till
styrelsen, delvis till enskilda personer mot en sammanlagd årlig hyressumma
af 4,620 kronor. Till styrelsen äro uthyrda följande, boställslägenheten
tillhörande lokaler, nämligen: två trappor upp en våning
om 6 rum och kök, å nedre botten ett rum samt å gården stall och
del i vagnshus, allt mot en årlig hyressumma af 2,000 kronor. Af
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
våningen äro 4 rum och köket upplåtna åt kameralbyråns förrådsafdelning
och 2 rum åt revisionsbyråns statistiska afdelning; stallet och
vagnshnset samt det å nedre botten belägna rummet äfvensom ytterligare
ett rum och kök därstädes, öfver hvilka tullverket förfogar, uthyras
återigen af styrelsen till en handelsfirma mot en årlig hyra af 1,100
kronor. Utom de lokaler, som styrelsen sålunda förhyrt af generaltulldirektören,
har styrelsen af andra personer förhyrt, för tullbehandlings-
och upplysningsbyråns räkning en våning om 6 rum två trappor
upp i huset n:o 40 vid Skeppsbron samt för skeppsmätningsöfverkontrollörens
och skeppmätningskontrollörens räkning två kontorsrum i
huset n:o 15 vid Mälartorget. Hyrorna för dessa lokaler uppgå till resp.
5,200 och 1,350 kronor årligen.
Kommissionen föreslår nu, i enlighet med de på senare tider i allt
större utsträckning omfattade grundsatser, att den i generaltulldirektörens
aflöning nu ingående boställslägenheten måtte indragas och
aflöningen i dess helhet utgå i kontanta penningar. Vid bestämmandet
af aflöningens belopp hade, fortsätter kommissionen, hänsyn tagits dels
i allmänhet till den med synnerligen stort ansvar förbundna ställning,
hvilken generaltulldirektören intoge såsom chef för statens förnämsta
uppbördsverk, dels äfven särskildt till den betydande storleken af den
personal, som vore anställd i tullverkets tjänst och öfver hvilken
generaltulldirektören sålunda utöfvade högsta chefskap. Dessa synpunkter
hade säkerligen varit anledning därtill, att generaltulldirektören
genom innehafvandet af omförmälda boställslägenhet kommit att åtnjuta
högre aflöning än den, cheferna för eljest med tullstyrelsen likställda
verk före reglering af desamma innehaft. I hvarje fall ansåge kommissionen
nämnda förhållanden föranleda, att generaltulldirektörens
aflöning icke borde sättas lägre än till 15,000 kronor, eller samma
belopp, som utginge till cheferna för post- och telegrafverken, för den förre
med inräknande af arfvodet såsom ordförande i postsparbankens styrelse.
Detta belopp, 15,000 kronor, borde enligt kommissionens åsikt lämpligen
fördelas i lön 10,500 kronor, tjänstgöringspenningar 3,500 kronor
och ortstillägg 1,000 kronor. Någon rätt till löneförhöjning borde däremot,
i likhet med hvad för närvarande är förhållandet, icke tillkomma
generaltulldirektören. Den ökade utgift för statsverket, som aflöningens
bestämmande till det föreslagna beloppet skulle medföra, kunde
till större delen eller möjligen helt och hållet ersättas därigenom, att de
till generaltulldirektörens nuvarande boställslägenhet hörande lokalerna
i stället skulle disponeras af generaltullstyrelsen och antingen uthyras
eller användas i och för ändamål, för hvilka, på sätt ofvan omförmälts,
Vaktmästarna.
GeneraltuU
styrelsens
yttrande
angående
aflöningarna.
Departements
chefens
yttrande.
46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
lokaler nu förhyrdes antingen af generaltulldirektören eller af andra
personer.
Det andra af ofvan omförmälda undantag afser vaktmästarnas
aflöning. Beträffande denna föreslår kommissionen, dels att tjänstgöringspenningarna
för förste vaktmästaren måtte utgå med 500 kronor
i stället för det i statskontorets stat uppförda belopp af 450 kronor,
dels ock att rätt till beklädnad eller beklädnadsersättning måtte tillerkännas
samtliga vaktmästare. Till stöd för förstnämnda förslagåberopar
kommissionen, att förste vaktmästaren hos styrelsen hade att
utöfva tillsyn öfver ett stort antal i flera olika byggnader belägna
lokaler och tillika vore förman öfver eu icke obetydlig ordinarie och
extra personal äfvensom att hans tid vore upptagen ej oväsentligt utöfver
den vanliga tjänstgöringstiden inom styrelsen och dess byråer. Beträffande
vaktmästarnas rätt till beklädnad eller beklädnadsersättning framhåller
kommissionen önskvärdheten däraf, att vaktmästarna i ett verk,
hvilket i så hög grad som styrelsen besökes af allmänheten, under tjänstgöring
må vara iförda uniform.
Beträffande de af kommissionen sålunda föreslagna aflöningsförmånerna
för befattningsliafvare i generaltullstyrelsen anför ämbetsverket
i ofvanberörda öfver kommissionens förslag afgifna yttrande, att
styrelsen visserligen, med hänsyn till förhållandena i de med styrelsen
närmast jämförliga centrala ämbetsverken, funnit sig icke gärna kunna
framställa något direkt ändringsförslag men dock ansett sig böra framhålla,
att det enligt styrelsens åsikt vore synnerligen önskvärd!, om
aflöningen för förste vaktmästaren och vaktmästarna hos styrelsen kunde
upptagas med något högre belopp än de af kommissionen föreslagna,
hvilka, hvad vaktmästarna beträffade, endast i fråga om begynnelseaflöningen
motsvarade hvad som föreslagits för de lägst aflönade vaktmästarna
vid lokaltullförvaltningen samt för kustroddarna, men, beträffande
såväl slutaflöning som pensionsunderlag, ej oväsentligt understege
hvad som i dessa hänseenden ifrågasatts för sistnämnda tjänstemän.
Hvad först beträffar behofvet af lönereglering för generaltullstyrelsen,
torde jag kunna fatta mig kort. Lefnadskostnadernas under en
lång följd af år fortgående allmänna stegring och andra förhållanden,
hvilka å skilda områden förorsakat successiva förhöjningar af arbetslönerna,
hafva jämväl framkallat behof af höjning i de till statens
ämbets- och tjänstemän utgående aflöningar, som blifvit bestämda för
lång tid tillbaka, då penningvärdet var väsentligt högre än för när
-
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
varande. Såsom kommissionen framhåller, har detta behof blifvit erkändt
af statsmakterna, i det att, sedan dels år 1902 tillsatts en kommitté
för afgifvande af förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och
myndigheters löneförhållanden, dels särskilda sakkunniga å skilda tider
erhållit uppdrag att verkställa granskning af staterna för vissa statens
verk, vid de tre senaste årens riksdagar löneregleringar för ett flertal
centrala ämbetsverk blifvit genomförda.
I likhet med kommissionen finner jag generaltullstyrelsen, som
har sig anförtrodd förvaltningen af statens största uppbördsverk och
öfvervakar tillämpningen af ett stort antal författningar rörande den
allmänna samfärdseln, intaga en ställning, som gör detta ämbetsverk
mera jämförligt med statskontoret än med styrelserna för de statens verk,
hvilkas uppgift är af hufvudsakligen industriellt-teknisk natur, nämligen
telegrafverket och järnvägarna, och jämväl med styrelsen för postverket,
hvars beröring med allmänheten är af helt annan beskaffenhet än tullverkets.
Vid sådant förhållande och då den för statskontoret vid 1907
års riksdag fastställda staten ansetts i viss mån typisk för andra centrala
ämbetsverk än styrelserna för de s. k. kommunikationsverken,
finner jag, utom hvad beträffar förste vaktmästaren och vaktmästarna
hos styrelsen, till hvilka befattningshafvare jag strax återkommer, intet
att erinra vid kommissionens förslag till aflöningsstat för styrelsen, i
den mån sagda förslag ansluter sig till statskontorets stat.
Från de i denna stat upptagna aflöningsbelopp har kommissionen
emellertid gjort de afvikelse!'', för hvilka nyss redogjorts och hvarom
jag nu har att yttra mig.
Vidkommande då först generaltulldirektören delar jag visserligen
kommissionens uppfattning, att denne bör, med hänsyn till den med
synnerligen stort ansvar förbundna ställning, han intager såsom chef
för statens förnämsta uppbördsverk, samt till hans chefskap öfver en
talrik personal, åtnjuta högre aflöning än den, som tillkommer chefer
för eljest med tullstyrelsen likställda verk, men kan dock icke fullt
ansluta mig till kommissionens förslag rörande aflöningens storlek.
Nämnda sjmpunkter hafva, såsom kommissionen ock antyder, sedan
lång tid tillbaka beaktats, i det att ett särskildt aflöningstillskott varit
generaltulldirektören tillerkändt. Detta tillskott utgick vid tiden för 1878
års lönereglering för styrelsen delvis i form af högre kontant aflöning
än som tillkom cheferna för med tullstyrelsen likställda verk och delvis
i form af rätt till boställslägenhet men enligt 1879 års stat allenast i
sistnämnda form. Vid 1878 års lönereglering nedsattes nämligen
generaltulldirektörens kontanta aflöning, som då utgick med 11,000 kronor,
Anslaget till
vikariats er sättning
m. m.
48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
till normalaflöningsbeloppet 9,000 kronor, under det att rätten till bostadslägenhet
fortfarande bibehölls för honom. Under sådant förhållande
och då jag biträder kommissionens åsikt, att boställslägenheten
bör indragas, anser jag generaltulldirektörens aflöning böra nu bestämmas
till ett belopp, motsvarande den aflöning, som tillerkänts chef
för med styrelsen jämförligt verk, eller 11,000 kronor, ökadt med ersättning
för boställslägenheten. Denna ersättning synes mig dock icke böra
utgå med högre belopp än 3,000 kronor; och hemställer jag fördenskull,
att aflöningen till generaltulldirektören måtte bestämmas till 14,000
kronor, sålunda fördelade, att 10,000 kronor utgöra lön, 3,000 kronor
tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor ortstillägg.
Mot kommissionens förslag i fråga om förste vaktmästarens och
öfriga vaktmästares rätt till beklädnad eller beklädnadsersättning finner
jag icke något att erinra. Hvad aflöningen för dessa befattningshafvare
beträffar, får jag, då Eders Kungl. Maj:t, på därom af chefen för
justitiedepartementet vid föredragning denna dag af fångvårdsstyrelsens
stat gjord hemställan, beslutit föreslå Riksdagen att tillerkänna förste
vaktmästaren rätt till förhöjning af lönen med 200 kronor efter 5 års
tjänstgöring och vaktmästare rätt till sådan förhöjning med 150 kronor
efter 5 års och ytterligare 150 kronor efter 10 års tjänstgöring, under
åberopande af hvad bemälda departementschef anfört till stöd för sin
nyssberörda framställning hemställa, att enahanda rätt till löneförhöjning
måtte föreslås för å tullstyrelsens stat upptagna förste vaktmästare och
vaktmästare. Vid sådant förhållande finner jag mig icke böra biträda
hvad kommissionen föreslagit i fråga om förste vaktmästarens tjänstgöringspenningar,
eller att desamma skulle utgå med 50 kronor mera
än för förste vaktmästaren i statskontoret.
Hvad beträffar aflöningen för de två kvinnliga skrifbiträden, hvilka
jag här ofvan föreslagit till uppförande å generaltullstyrelsens stat, torde
denna böra utgå med samma belopp, som föreslagits för det å fångvårdsstyrelsens
stat uppförda kvinnliga skrifbiträdet, alltså med lön 700
kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor och ortstillägg 150 kronor,
eller tillhopa 1,200 kronor, hvartill skulle komma rätt till två löneförhöjningar,
hvardera å 150 kronor, att utgå efter resp. 5 och 10 års
tjänstgöring. Jag har därför i det förslag till stat för generaltullstyrelsen,
hvilket jag kommer att för Eders Kungl. Maj:t framlägga,
upptagit aflöningen till skrifbiträdena med nu nämnda belopp.
Å generaltullstyrelsens stat är uppfördt ett förslagsanslag till vikariatsersättning
samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden äfven
-
49
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
som till renskrifningskostnad. Anslagets belopp är för närvarande bestämdt
till 43,000 kronor, dock att till gratifikationer åt extra ordinarie
tjänstemän och betjänte hos styrelsen må användas högst 3,000 kronor.
Enligt hvad kommissionen upplyser, har emellertid detta anslag under
de senare åren måst högst väsentligt öfverskridas. Utgifterna däraf
uppgingo nämligen:
år 1905 till 49,096 kronor 77 öre
» 1906 » 52,074 » 65 »
» 1907 » 68,384 » 33 x>
» 1908 » 79,853 » 67 »
Hufvudsakliga anledningen till denna afsevärda stegring hade,
anför kommissionen, varit den högst betydliga ökning af den extra personalen
å revisionsbyråns statistiska afdelning, som måst vidtagas på
grund af förhållanden, för hvilka redogjorts vid behandlingen af revisionsbyråns
stat. Såsom därvid omförmälts, måste nu under vissa tider
af året användas en extra personal af icke mindre än fyrtio personer.
I hvilken grad detta inverkat på beloppet af de utgifter, som bestredes
af ifrågavarande anslag, framginge af nedanstående uppgifter om sammanlagda
ersättningsbeloppen för den extra personalen å afdelningen.
Dessa hade nämligen utgjort:
år 1905 ... 15,314 kronor 47 öre
)) 1906 ... 17,281 » 57 »
» 1907 ... 29,687 » 82 »
» 1908 ... 41,664 » —
Under sådana förhållanden har kommissionen ansett ifrågavarande
anslag böra höjas till ett belopp, som motsvarar de utgifter, hvilka böra
utgå af detsamma. Enligt beräkningar, verkställda med ledning af från
styrelsen erhållna uppgifter och intagna å sid. 62 och 63 i betänkandet,
skulle dessa utgifter uppgå till 79,630 kronor; och har kommissionen
föreslagit, att anslaget, med bibehållande af dess egenskap af förslagsanslag,
dock med förenämnda inskränkning beträffande det belopp, som
må användas till gratifikationer, måtte uppföras med ett jämnadt belopp
af 80,000 kronor.
Mot detta förslag, som af styrelsen lämnats utan anmärkning,
finner jag icke något annat att erinra, än att, då i beräkningen ingå
kostnader för renskrifning med 3,100 kronor men dessa kostnader, vid
bifall till hvad jag föreslagit om uppförande å styrelsens stat af två
skrifbiträden, torde kunna nedbringas med ungefärligen det belopp, som
Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 40 Käft. 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
för närvarande utgår i fast arfvode till styrelsens två skrifbiträden, eller
2,160 kronor, jag anser mig — med hänsyn jämväl därtill, att nödvändighet
kan inträda att anlita ifrågavarande anslag för beredande af
skälig ersättning åt vikarier, dels för skrifbiträdena och vaktmästarne
under tjänstledighet, som icke medför skyldighet för dem att afstå större
del af aflöningen än tjänstgöringspenningarna, dels för skrifbiträdena
under semester — böra hemställa om anslagets bestämmande till ett
jämnadt belopp af 78,000 kronor.
Kommissionens förslag till aflöningsstat för generaltullstyrelsen
slutar på ............................kronor 257,950: —
Vid bifall till de framställningar, jag i det föregående
gjort angående ändringar i berörda förslag,
skulle afgå dels från den för generaltulldirektören
föreslagna aflöning ett belopp af 1,000 kronor, dels
från förste vaktmästarens aflöning 50 kronor, dels
från anslaget till vikariatsersättning m. m. ett belopp
af 2,000 kronor eller tillhopa ..... kronor 3,050: —
men däremot tillkomma aflöning
till två skrifbiträden med tillhopa » 2,400: —
i följd hvaraf styrelsens aflöningsstat skulle minskas
med .......................................................................... »_650: —
och alltså utgöra............................................................... kronor 257,300:''—
Mitt förslag angående ålderstillägg för skrifbiträdena samt förste
vaktmästaren och vaktmästarna inverkar icke på aflöningsstatens belopp.
Såsom af det nu anförda framgår, har jag endast i några mindre
väsentliga punkter funnit skäl afvika från kommissionens förslag till
stat för generaltullstyrelsen; och är det förslag till summarisk stat för
nämnda ämbetsverk, jag, under hänvisning till den såsom bilaga vid
detta protokoll fogade specificerade staten för ämbetsverket, anhåller
att få framlägga, af följande lydelse:
Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 60,
51
1 generaltulldirektör
1 byråchef ............
6 d:o ...... 1 andra gradens |
tjänsteman, sekreterare..... |
|
1 |
d:o |
d:o — |
1 |
d:o |
kamrerare....... |
1 |
d:o |
förste revisor .. |
1 |
d:o |
förste aktuarie |
1 |
d:o |
byråassistent . |
1 |
d:o |
d:o |
1 första gradens tjänsteman, registrator
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
notarier...............
revisorer och bokhållare
revisorer .............
aktuarier .............
andre byråassistent
1 kvinnligt skrifbiträde.................................
1 d:o ..................................
Till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpen
ningar åt extra biträden äfvensom till renskrif
ningskostnad,
förslagsanslag.......................
däraf till gratifikationer åt extra ordinarie tjänste
män och vaktmästare hos styrelsen högst 3,000 kr.
1 förste vaktmästare l)
1 vaktmästare *)
6 d:o*)
Kronor |
|||
Lön |
Tjänst- görings- pen- ningar |
Orts- tillägg |
Summa |
10,000 |
3,000 |
1,000 |
14,000 |
5,000 |
2,500 |
600 |
8,100 j |
15,000 |
7,500 |
1,800 |
24,300 / |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
8,800 |
6,000 |
1,200 |
16,000 |
8,800 |
6,000 |
1,200 |
16,000 |
17,600 |
12,000 |
2,400 |
32,000 |
4,400 |
3,000 |
600 |
8,000 |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
700 |
350 |
150 |
1,200 ) |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
- |
- |
- |
78,000 |
900 |
450 |
150 |
1,500 j |
700 |
350 |
150 |
1,200 | |
4,200 |
2,100 |
900 |
7,200 j |
Summa kronor |
257,300 |
Efter 5 år
önen höjas
kan
med
Efter 5 år kan
lönen höjas med
500 kr. och efter
10 år med ytterligare
500 kr.
Efter 5 år kan
lönen höjas med
500 kr., efter 10 år
med ytterligare 500
kr. och efter 15 år
med än ytterligare
500 kr.
Efter 5 år kan
önen höjas med
50 kr. och efter
0 år med ytter
Efter 5 år kan
1 lönen höjas med
Efter 5 år kan
I lönen höjas med
jlöO kr. och efter 10
år med ytterligare
1150 kr.
'') Åtnjuta beklädnad eller beklädnadsersättning i enlighet med hvad i sådant afseende
gäller beträffande till samma förmån berättigade befattmngshafvare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning. Om vaktmästare hos styrelsen i sådan egenskap åtnjuter fri
bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom
å lönen afdragas 100 kronor årligen.
52
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Jämföres denna stat med de för år 1910 fastställda staterna för
generaltullstyrelsen, nämligen ordinarie staten 123,000 kronor och extra
aflöningsstaten 38,500 kronor, sålunda tillsammans 161,500 kronor,
visar sig en ökning i slutsumman af 95,800 kronor. Till detta belopp
uppgår dock icke i verkligheten den ökade kostnad, löneregleringen
skulle medföra. För att finna denna ökade kostnad böra nämligen från
sistberörda belopp dragas dels de extra lönetillägg, som under de senaste
åren utgått till befattningshafvare i generaltullstyrelsen och för år 1909
utgjort i rundt tal 15,300 kronor men som med löneregleringens genomförande
bortfalla, dels ock skillnaden mellan det belopp af 43,000
kronor, hvarmed förslagsanslaget till vikariatsersättning m. m. för
närvarande är upptaget, och det belopp af 78,000 kronor, hvartill
ifrågavarande anslag för att motsvara de däraf faktiskt utgående utgifterna
måst upptagas i den nya staten, eller 35,000 kronor, sålunda
tillhopa 50,300 kronor. Den verkliga ökningen i själfva aflöningarna
för generaltullstyrelsens personal uppgår sålunda allenast till omkring
45,500 kronor.
Slutligen har kommissionen, i anslutning till hvad som blifvit
bestämdt beträffande statskontoret, föreslagit, att omedelbart efter aflöningsstaten
för generaltullstyrelsen måtte intagas en bestämmelse af
följande lydelse:
»Denna aflöningsstat träder i kraft den 1 januari 1911, under
förutsättning att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelat föreskrift därom,
att samtliga ordinarie befattningshafvare skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje
söckendag.»
Beträffande frågan, af hvilken myndighet och i hvilken ordning
pröfningen af omförmälda undantagsfall skall verkställas, anser kommissionen
föreskrift böra meddelas af Kungl. Maj:t i ämbetsverkets instruktion.
Mot hvad kommissionen sålunda föreslagit har jag icke något att
erinra.
Hvad angår villkoren för åtnjutande af de i staten upptagna
aflöningsförmåner, har kommissionen i allt hufvudsakligt föreslagit enahanda
bestämmelser som de, hvilka jämlikt nådig kungörelse den 18
oktober 1907 äro gällande beträffande statskontoret. Den enda ändring
i sak, som af kommissionen vidtagits, är en utsträckning af den innehafvare
af lägre befattning åliggande skyldigheten att efter förordnande
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
bestrida högre tjänst, i det att kommissionen ansett sådan skyldighet
böra förefinnas, äfven då förordnandet erfordras i följd af ämbetsresor.
För öfriga af kommissionen vidtagna ändringar har någon särskild motivering
icke ansetts erforderlig.
Beträffande förutsättningen för statens ikraftträdande samt ofvanberörda
villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande
har generaltullstyrelsen i sitt förenämnda utlåtande af den 5 november
1909 — med förklarande att i öfrigt icke vore något att från styrelsens
sida erinra mot kommissionens förslag i dessa hänseenden —
anfört följande, hvilket jag funnit lämpligen böra återgifvas med styrelsens
egna ord.
»I § 4 af kommissionens förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
äro — i sammanhang med stadgandet, att tjänstinnehafvare blifver
berättigad att komma i åtnjutande af första löneförhöjningen efter tre
år, sedan han tillträdt innehafvande tjänst eller tjänst i samma eller
högre ålderstilläggsgrupp eller därmed likställd befattning inom centralverket
— meddelade vissa bestämmelser, om hvilken ålderstilläggsgrupp
befattningshafvare å styrelsens stat, som förflyttas till lokalförvaltningens
eller kust- eller gränsbevakningens stat, skall anses hafva tillhört under
den tid, han innehaft befattning å styrelsens stat. Motsvarande bestämmelser
äro för närvarande gällande på grund af nådiga brefvet den 1
november 1878; och hafva dessa ansetts vara tillämpliga äfven i motsatt
fall, eller då tjänsteman vid lokalförvaltningen eller kust- eller
gränsbevakningen utnämnts till tjänst inom styrelsen. Huruvida detta
fortfarande skall kunna ske, sedan bestämmelserna enligt kommissionens
förslag influtit i ett allenast för lokalförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens
tjänstemän gällande aflöningsreglemente, synes styrelsen
tvifvelaktigt. På grund af de skiljaktigheter, som i afseende å rätten
till löneförhöjning skulle blifva rådande mellan befattningshafvare å
styrelsens stat och befattningshafvare å tullverkets stat i öfrigt, samt
särskildt med hänsyn därtill, att tjänstemännen inom styrelsen icke,
såsom fallet är med öfriga tjänstemän inom tullverket, äro sammanförda
i ålderstilläggsgrupper utan uppdelade i skilda lönegrader utan rätt för
tjänsteman i en högre lönegrad att för vinnande af löneförhöjning i denna
tillgodoräkna sig någon del af tiden för tjänstgöringen i lägre grad,
kunna tydligen bestämmelser, afsedda för tjänstemän vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen, icke rätt väl tillämpas på
befattningshafvare å styrelsens stat. Styrelsen anser sig därför böra i
underdånighet hemställa, att bland villkoren för åtnjutande af aflönings
-
54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
förmånerna å styrelsens stat måtte införas ett tillägg, innefattande bestämmelse,
i hvad mån tjänsteman, som från tjänst å lokalförvaltningens
eller kust- eller gränsbevakningens stat utnämnes till tjänst å styrelsens
stat, må i och för åtnjutande af löneförhöjning vid denna senare tjänst
räkna sig till godo den tid, han innehaft tjänst vid lokalförvaltningen
eller kust- eller gränsbevakningen. Härvid har styrelsen ansett den
grundsats böra tillämpas, att sådan befattningshafvare icke bör i förevarande
hänseende komma i en mera gynnsam ställning än den, som
tillkommer tjänsteman, hvilken uteslutande tjänstgjort inom styrelsen.
Då, såsom nyss antydts, denne senare icke vid befordran från tjänst i
lägre till tjänst i högre lönegrad skulle äga att i och för löneförhöjning
vid den senare tjänsten räkna sig till godo tid, hvarunder han tilläfventyrs
innehaft tjänst i den lägre lönegraden, sedan han där erhållit
samtliga löneförhöjningar, bör alltså enligt styrelsens åsikt icke heller
tjänsteman, som utnämnes till tjänst i styrelsen från annan tjänst inom
tullverket, få för löneförhöjning vid tjänsten i styrelsen tillgodoräkna
sig någon öfvertid från tjänst vid lokalförvaltningen eller kust- eller
gränsbevakningen. Tillägget bör sålunda endast innehålla föreskrift, att
den tid, hvarunder tjänstemannen innehaft tjänst i viss ålderstilläggsgrupp
bland lokalförvaltningens eller kust- eller gränsbevakningens
tjänstemän, skall anses såsom om han därunder innehaft tjänst af viss
lönegrad å styrelsens stat; och föreslår i sådant afseende styrelsen, i
öfverensstämmelse med hvad hittills tillämpats, att innehafvande af tjänst
i tredje, respektive andra ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af
högre grad skall anses lika med innehafvande af tjänst i andra, respektive
första lönegraden hos styrelsen samt att innehafvande af tjänst i
tredje eller andra ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af lägre grad
skall anses motsvara innehafvande af vaktmästaretjänst hos styrelsen.
Någon rätt att i och för löneförhöjning vid byråchefsämbete hos styrelsen
få inberäkna tid, hvarunder tjänsteman innehaft tjänst af tredje
ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af högre grad — den enda som
för sådant ändamål skulle kunna ifrågakomma — anser styrelsen däremot
icke böra förefinnas.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer styrelsen i underdånighet,
att bland de af kommissionen föreslagna, å sid. 65—69 i betänkandet
intagna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i staten
för generaltullstyrelsen upptagna aflöningsförmåner, måtte, lämpligen
närmast efter det stycke, som handlar om villkoren för åtnjutande af
löneförhöjning, införas ett tillägg af följande lydelse:
’att, då tjänsteman utnämnes från tjänst å lokaltullförvaltningens
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
eller kust- eller gränsbevakningens stat till tjänst i andra eller första
lönegraden eller till vaktmästaretjänst bos stjTelsen, den tid, hvarunder
han innehaft tjänst å nämnda stat, skall i och för åtnjutande af löneförhöjning
vid tjänsten hos styrelsen räknas honom till godo på följande
sätt:
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje ålderstilläggsgruppen
bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft
tjänst i andra lönegraden å styrelsens stat;
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande andra ålderstilläggsgruppen
bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft
tjänst i första lönegraden å styrelsens stat; samt
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje eller andra
ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af lägre grad, såsom om han
därunder innehaft vaktmästaretjänst hos styrelsen.’
Af hvad styrelsen sålunda föreslagit torde framgå, att styrelsen
icke kunnat fästa afseende vid en åt Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
till styrelsen ingifven skrift, i hvilken framhållits, att tjänsteman,
som från tjänst vid lokalförvaltningen eller kust- eller gränsbevakningen
utnämnes till tjänst inom styrelsen, borde i och för löneförhöjning
vid sistnämnda tjänst få räkna sig till godo tid, hvarunder han,
efter att hafva intjänat stadgad tid för att kunna komma i åtnjutande
af samtliga löneförhöjningar, innehaft tjänst vid lokalförvaltningen eller
kust- eller gränsbevakningen, tillhörande en lägre ålderstilläggsgrupp
än den, hvartill tjänsten i styrelsen hänföres.»
Då det på af styrelsen angifna grunder torde vara lämpligt, att
bland ifrågavarande villkor och bestämmelser intages en föreskrift, afsedd
att reglera rätten till löneförhöjning för tjänsteman, som förflyttas
från lokalförvaltningen eller kust- eller gränsbevakningen till styrelsen,
samt icke något synes mig vara att erinra vid styrelsens i sådant hänseende
framställda förslag, hvilket icke innebär någon ändring af nu
rådande förhållanden, biträder jag sagda förslag.
Enär rätt till semester under en månad årligen synes mig böra
tillkomma de kvinnliga skrifbiträden, om hvilkas uppförande å styrelsens
stat jag hemställt, har jag ansett bestämmelse härom böra inflyta bland
villkoren för åtnjutande af aflöningsförmåner å styrelsens stat. Vidare
torde, i likhet med hvad som föreslagits beträffande å fångvårdsstyrelsens
stat uppfördt kvinnligt skrifbiträde, bestämmelse böra meddelas, att hos
generaltullstyrelsen vid den nya statens ikraftträdande anställdt sådant
biträde, som upptages å den nya staten, därvid må få i fråga om löne
-
56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
förhöjning räkna sig tillgodo den tid, hon dessförinnan varit stadigt
anställd i verket.
I öfrigt har jag icke funnit något att i sak erinra vid kommissionens
förslag till ifrågavarande villkor och bestämmelser. Ett par
mindre redaktionsförändringar har jag dock ansett böra vidtagas.
Jag hemställer alltså, att för åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmånerna
måtte stadgas följande villkor och bestämmelser:
att innehafvare af ordinarie befattning i generaltullstyrelsen skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa
ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Ivungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att med ordinarie befattning i generaltullstyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse, för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
såframt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, generaltullstyrelsen, uppå därom, gjord
framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses verka Underligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare
bibehållas;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där generaltullstyrelsen, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;
57
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i följd af ämbetsresor
eller för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i generaltullstyrelsen,
densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock
ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan
äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje
förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes
på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet
af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före den
nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen
eller annan samma lönegrad tillhörande befattning i generalBih.
till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
tullstyrelsen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller på
grund af förordnande i följd af frågan om lönereglering för generaltullstyrelsen;
att,
då tjänsteman utnämnes från tjänst å lokaltullförvaltningens
eller kust- eller gränsbevakningens stat till tjänst i andra eller första
lönegraden eller till vaktmästaretjänst hos generaltullstyrelsen, den tid,
hvarunder han innehaft tjänst å nämnda stat, skall i och för åtnjutande
af löneförhöjning vid tjänsten hos styrelsen räknas honom till godo på
följande sätt:
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje ålderstilläggsgruppen
bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft
tjänst i andra lönegraden å styrelsens stat;
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande andra ålderstilläggsgruppen
bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft
tjänst i första lönegraden å styrelsens stat; samt
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje eller andra
ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af lägre grad, såsom om han
därunder innehaft vaktmästaretjänst hos styrelsen;
att skrif bi träde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställdt
hos generaltullstyrelsen och antages till skrifbiträde å denna stat,
äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den tid,
biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaltulldirektören,
byråcheferna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en
och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden äfvensom
skrifbiträdena enhvar under en månad;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaltulldirektören bestämmes,
begagna sig af semester;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
59
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.
I fråga om befattningshafvares skyldighet att underkasta sig den
nya aflöningsstaten och för densamma gällande villkor och bestämmelser
hemställer jag, med biträdande af kommissionens i sådant afseende
framställda och af styrelsen utan anmärkning lämnade förslag, att föreskrift
måtte meddelas, dels därom att enhvar, som med eller efter 1911
års ingång tillträder befattning i generaltullstyrelsen, skall vara pliktig
att underkasta sig ofvan intagna villkor och bestämmelser för den nya
aflöningsstatens åtnjutande, dels ock därom att de förutvarande innehafvare
af befattningar i styrelsen, hvilka icke före den 1 november
1910 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit dem.
B. Lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen.
Under erinran, hurusom lokaltullförvaltningens samt kust- och
gränsbevakningens organisation och stater af 1900 års tullstatskommitté
underkastats en omfattande granskning, hvars resultat blef den vid 1904
års riksdag antagna staten för dessa tullverkets afdelningar, har kommissionen
såsom inledning till hvar och en af de afdelningar i betänkandet,
hvilka afhandla lokaltullförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens
organisation och personal, lämnat en utförlig redogörelse
för nuvarande förhållanden i dessa hänseenden äfvensom för de aflöningsbelopp,
som enligt gällande stat tillkomma befattningshafvare vid tullverkets
lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning. Till dessa
redogörelser, hvilka återfinnas å sidorna 70—80, 140—143 samt 165 och
166 i kommissionens betänkande, anhåller jag få hänvisa. För nu bestående
förhållanden kommer jag sålunda att redogöra endast i den
mån, sådant må föranledas af ifrågasatta ändringar däri eller af andra
omständigheter.
Vissa af kommissionen framställda förslag äro af uteslutande formell
natur och inverka icke i och för sig på regleringen af staten.
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
Enligt dessa förelag skulle samtliga befattningshafvare vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning benämnas tjänstemän
och sålunda benämningen betjänte bortfalla. Då det emellertid i vissa
afseenden — såsom t. ex. i fråga om rätten till fri beklädnad och läkarvård
— synts lämpligt att fortfarande äga kollektiva benämningar för olika grupper
af befattningshafvare, hafva införts benämningarna tjänstemän af högre
grad, hvarmed afses de nuvarande tjänstemännen, samt tjänstemän af
lägre grad, motsvarande de nuvarande betjänte. Vidare skulle en ändring
i de nuvarande kontrollörernas i tredje lönegraden eller förste
kontrollörernas ställning inträda. Sådan befattningshafvare utnämnes nu
till kontrollör i tullverket med tjänstgöringsskyldighet tills vidare såsom
förste kontrollör vid viss förvaltning; och äro de sålunda i staten uppförda
såsom kontrollörer. Kommissionen har emellertid i staten upptagit
dem såsom förste kontrollörer, hvaraf borde följa, att de skulle utnämnas
till förste kontrollörer i tullverket med tjänstgöringsskyldighet
tills vidare vid viss förvaltning. Och slutligen skulle under den nya
benämningen k ustöfv er uppsyningsman inbegripas ej mindre de nuvarande
jaktuppsyningsmännen i den män dessa skulle kvarstå i den föreslagna
staten, än äfven kustbevakningsförmannen å Öland. Mot dessa förslag
finner jag icke något att erinra.
1. Lokaltullförvaltningen.
a. Organisation.
Då jag nu går att yttra mig öfver de af kommissionen framställda
förslag rörande ändringar i lokaltullförvaltningens organisation,
torde jag till en början böra anmärka, hvad äfven generaltullstyrelsen
i sitt ofvanberörda yttrande af den 5 november 1909 framhåller, att
vissa af dessa förslag finna ett omedelbart uttryck i kommissionens
förslag till aflöningsstat för lokaltullförvaltningen, under det att däremot
andra äro i viss mån beroende af de förra och sålunda af beskaffenhet
att icke kunna eller böra komma under ompröfning förrän de nya
staterna eventuellt vunnit stadfästelse. Förstnämnda förslag komma
sålunda, i den mån de varda af Eders Kungl. Maj:t godkända, att i
sammanhang med statförslaget underställas Riksdagen, hvaremot de
öfriga lära böra blifva föremål för beslut först sedermera, såsom en följd
af de nya staterna, i den mån förslagen af förstnämnda beskaffenhet
däri genomförts. — Jag öfvergår nu till de särskilda förslagen.
61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
Gränstullkamrarna i Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen,
hvilka alla förestås af kontrollörer, lyda, de två förstnämnda under tullkammaren
i Karlstad, tullkammaren i Storlien under tullkammaren i
Östersund och tullkammaren i Riksgränsen under tullkammaren i Luleå.
Den vid förstnämnda fyra tullkamrar inflytande uppbörd redovisas till
vederbörande hufvudtullkammare och af denna till generaltullstyrelsen,
hvarjemte gränstullkamrarnas skriftväxling med styrelsen förmedlas
genom hufvudtullkammaren. Denna underlydande ställning har ägt bestånd,
alltsedan sagda gränstullkamrar öppnats, och ansetts vara af betydelse
ur kontrollsynpunkt.
_ Kommissionen föreslår, att tullkamrarna i Mon, Charlottenberg,
Storlien och Riksgränsen måtte blifva själfständiga, direkt under generaltullstyrelsen
lydande tullkamrar med tullförvaltare såsom chef. Till
stöd härför har kommissionen anfört följande.
På sätt den vid betänkandet fogade s. k. poängtabellen — utgörande
en jämförande sammanfattning af tullkamrarnas olika göromål
och närmare beskrifven å sidorna 6—8 i betänkandet — utvisade, intoge
tullkamrarna i nämnda fyra gränsorter med afseende å göromålens
sammanlagda myckenhet eu ställning, som gjorde dem fullt jämförliga
med ett flertal själfständiga tullkamrar med tullförvaltare såsom chef.
De vid gränstullkamrarna förekommande göromålen vore vidare af en
säregen och ofta mycket grannlaga natur samt ställde synnerligen stora
kraf på personalens omdömesförmåga och duglighet i tjänsten. Särskilt
den betydande trafiken af resande samt den omständighet, att i
flertalet fall tullbehandling af gods ägde rum utan att ägaren därvid
vore närvarande, utöfvade härvid inflytande. Redan dessa förhållanden
syntes kommissionen tala för att gränstullkamrarna borde likställas med
öfriga tullkamrar och förestås af tullförvaltare. Men härtill komme,
att gränstullkamrarnas underlydande ställning i visst afseende medförde
verklig olägenhet. Då nämligen på grund af denna ställning gränstullkamrarnas
såväl tjänsteskrifvelser som redogörelsehandlingar skulle
förmedlas genom vederbörande hufvudtullkammare, uppstode härigenom
både mera skriftväxling än eljest vore behöflig och förlust af en med
hänsyn till den ofta brådskande arten af förekommande ärenden dyrbar
tid. Det kunde ock befaras, att, därest icke åt föreståndarne för ifrågavarande
tullplatser bereddes en ställning, som mera än den nuvarande
motsvarade dem åliggande ansvar och särdeles ansträngande tjänstgöring,
svårighet skulle möta att till dessa befattningar erhålla personer
med erforderlig kompetens, helst som klimat- och öfriga naturförhål
-
Omorganuation
af tullkamrarna
i Mott,
Charlottenberg,
Storlien och
Riksgränsen.
62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
landeri i de trakter, där gränstullkamrarna förlagts, ingalunda vore ägnade
att göra ifrågavarande befattningar eftersträfvansvärda.
Att anordningen med gränstullkamrarnas underlydande ställning
skulle hafva någon särskild betydelse med hänsyn till kontrollen kunde
kommissionen för sin del icke finna. Det förelåge enligt kommissionens
åsikt icke någon anledning till antagande, att för gränstullkamrarna
något annat och ytterligare slag af kontroll än den, som utöfvades
gent emot öfriga tullkamrar eller mot en med gränstullkamrarna nära
jämförlig tullförvaltning, gränsinspektionen i Funäsdalen, skulle vara behöflig;
och i själfva verket vore ock den kontroll, som af vederbörande
hufvudtullkammare faktiskt kunde utöfvas gent emot densamma underlydande
gränstullkammare, af mycket underordnad betydelse. Föreståndarne
för hufvudtullkamrarna, upptagna som de vore af egna förvaltningars
skötande, kunde icke medhinna att i någon mera^ afsevärd
mån ägna sig åt granskning af gränstullkamrarnas skötsel. Kontrollen
inskränkte sig ock till en eller annan kortare inspektionsresa under
året, hvarvid naturligen någon mera ingående pröfning af det sätt,
hvarpå gränstullkamrarnas föreståndare i allmänhet ombesörjde sådana
viktiga göromål som till exempel tullbehandling af gods och behandling
af resande och deras effekter, icke gärna kunde ifrågakomma.
Någon noggrannare granskning af de från gränstullkamrarna ingående
redogörelsehandlingar kunde icke heller medhinnas pa den korta tiden
mellan dessa handlingars ankomst till vederbörande hufvudtullkammare
och deras afsändande till generaltullstyrelsen, utan måste granskningen
af dessa handlingar försiggå inom styrelsen på samma sätt som granskningen
af alla andra tullkamrars redovisning. Upptagandet af gränstullkamrarnas
redogörelse i hufvudtullkamrarnas medförde därför allenast
ett ökadt arbete men innebure icke någon egentlig kontroll å den
förra.
Under förutsättning af bifall till kommissionens nu omnämnda
förslag har kommissionen tillika, dock utan att göra någon direkt framställning
därom, ifrågasatt, dels huruvida icke de i Dalsland och Värmland
belägna gränsstationerna, hvilka nu lyda under tullkammaren i
Karlstad, borde fördelas att lyda under tullkamrarna i Mon och Charlottenberg
samt gränsstationerna i Jämtland, nu lydande under tullkammaren
i Östersund, i stället borde förläggas under tullkammaren i Storlien,
dels ock huruvida icke befälet öfver gränsbevakningen i Jämtland,
som nu utöfvas af tullförvaltaren i Östersund, borde öfverflyttas p
tullförvaltaren i Storlien.
63
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Mot förslaget om förändring i gränstullkamrarnas ställning, hvilket
af styrelsen funnits lämpligt och väl grundadt, har jag icke något
att erinra. Gifvet är, att dessa tullkamrars underlydande ställning i
många fall skall visa sig hinderlig för det snabba afgörande af förekommande
ärenden, som, alltid önskligt, måste vara af desto större betydelse
med hänsyn till arten af den trafik, hvilken hufvudsakligen förekommer
vid gränstullkamrarna. Dessas underlydande ställning var måhända
fullt berättigad vid den tid, då de tillkommo och man icke kunde
bedöma, hvilken betydelse dessa tullplatser skulle få; men då det nu
visat sig, att uppbörd och göromål vid gränstullkamrarna äro af större
omfattning än vid flera andra tullkamrar, som äro själfständiga och
förestås af tullförvaltare, och då kommissionens uppfattning, att gränstullkamrarnas
underlydande ställning är med afseende å kontrollen betydelselös,
synes mig riktig, finner jag all anledning tillstyrka ifrågavarande
förslag, hvilket tydligen tillhör dem, som skola upptagas i statförslaget.
Med frågan om gränsstationernas i Dalsland, Värmland
och Jämtland ställning äfvensom om befälet öfver gränsbevakningen i
Jämtland bör däremot anstå, till dess beslut fattats i frågan om gränstullkamrarnas
ställning.
Kommissionen föreslår vidare, att de å Gottland i Visby tullkammardistrikt
belägna tullinspektionerna i Klinte och Slite — hvilka tullplatser,
såsom namnet antyder, förestås af tullinspektörer — måtte förändras
till tullstationer med uppsyningsmän såsom föreståndare äfvensom
att eu å hvardera inspektionens stat nu uppförd vaktmästaretjänst
måtte indragas.
Beträffande detta förslag erinrar kommissionen till en början,
hurusom 1900 års tullstatskommitté verkställt undersökning, huruvida
icke någon af nämnda tullinspektioner skulle kunna utbytas mot tullstation,
men att kommittén, sedan tullkammaren i Visby af åtskilliga
skäl, bland annat på grund af förväntad ökad trafik, förordat bibehållandet
vid ifrågavarande tullplatser af den befintliga organisationen, funnit
sig icke böra föreslå någon ändring i samma organisation.
Nu hade, anför kommissionen vidare, dessa förväntningar om ökad
trafik icke förverkligats, hvilket framginge af två i betänkandet intagna
tabeller med uppgifter om rörelsen vid inspektionerna; och hade tullkammaren
i Visby, under hänvisning till trafikens nedgång och särskilt
den på grund af nya skogslagen för Gottland uppkomna minskningen
i trävaruexporten, som hufvudsakligen försiggått öfver Klinte
Departements
chefen.
Tullinspektionernas
i
Klinte och
Slite förändring
till
tullstationer.
64
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 60.
och Slite, hemställt om inspektionernas förvandling till tullstationer och
indragning af vaktmästaretjänsterna vid inspektionerna.
Mot tullkammarens hemställan hvad anginge förändring af tullinspektionen
i Slite hade protest afgifvits af hamndirektionen därstädes
äfvensom af Othems sockens kommunalnämnd, hvarjemte inspektionen
själf hemställt, att personalen vid densamma måtte bibehållas oförändrad.
Till stöd härför hade hufvudsakligen anförts, att minskningen af
trafiken sannolikt vore af öfvergående art och berodde hufvudsakligen
på nedgång af kalkexporten, hvilken emellertid kunde förväntas snart
ånyo stiga; att skogarna å Gottland borde för framtiden, sedan de nu
kommit under rationell vård, lämna ökad afkastning och sålunda gifva
upphof till ökad utförsel; att hamnen i Slite vore den yppersta på Gottland
och mycket besökt af fartyg, som för storm, inhämtande af order
eller skada genom haveri nödgades söka hamn; samt att under tider,
då kolera förekomme i ryska östersjöprovinser, observationsplats ofta
vore inrättad i Slite, hvilket nödvändiggjorde en trägen patrullering
vid hamnen. Till bemötande häraf hade tullkammaren anfört, bland
annat, att säkerligen flera årtionden komme att förflyta, innan ökning
af trävaruexporten vore att förvänta; att bevakningen af fartyg, som
för angifna orsaker inkomme till Slite, blefve minst lika effektiv, om
den anförtroddes åt en uppsyningsman, som den vore för närvarande,
då den omhänderhades af vaktmästaren; samt att behofvet af bevakningsbiträde
åt uppsyningsmannen vid lossning af gods från havereradt
fartyg eller då Slite utgjorde observationsplats — i alla händelser
undantagsfall — mycket val kunde tillgodoses genom inkallande af en
extra ordinarie vaktmästare i tjänstgöring.
Kommissionen har förmält sig hafva, vid öfvervägande af hvad
sålunda å ömse sidor anförts, funnit göda skäl föreligga för den af
tullkammaren i Visby ifrågasatta förändringen och fördenskull framlagt
ifrågavarande förslag.
De af kommissionen åberopade tabellerna har jag ansett böra här
nedan intagas; och äro de af följande lydelse:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
65
Klinte.
1 År |
Uppbörd |
Antal fartyg |
||||
tullmedel |
fyr- och. |
inklare- rade |
utklare- rade |
|||
Er. |
öre. |
Kr. |
öre. |
St. |
St. |
|
1900 |
147 |
24 |
468 |
22 |
26 |
36 |
1901 |
160 |
35 |
410 |
03 |
30 |
30 |
1902 |
122 |
19 |
369 |
71 |
22 |
31 |
1903 |
123 |
37 |
448 |
06 |
22 |
30 |
1904 |
193 |
92 |
644 |
87 |
29 |
36 |
1905 |
208 |
18 |
683 |
16 |
27 |
37 |
1906 |
145 |
24 |
872 |
29 |
27 |
32 |
1907 |
174 |
15 |
473 |
63 |
14 |
27 |
1908 |
152 |
44 |
402 |
01 |
17 |
19 |
sate.
Uppbörd |
Antal fartyg |
|||||
År |
. tullmedel |
fyr- och |
inklär e- rade |
utklare- rade |
||
! |
Kr. |
öre. |
Kr. |
öre. |
St. |
St. |
1900 |
263 |
55 |
1,123 |
27 |
43 |
45 |
1901 |
557 |
69 |
1,790 |
21 |
38 |
38 |
1902 |
358 |
56 |
1,186 |
97 |
48 |
47 |
1903 |
604 |
25 |
2,542 |
31 |
49 |
41 |
'' 1904 |
212 |
28 |
1,180 |
62 |
30 |
28 |
1905 |
256 |
52 |
1,598 |
48 |
39 |
28 |
1906 |
287 |
38 |
1,246 |
90 |
58 |
38 |
1907 |
321 |
33 |
1,450 |
08 |
48 |
38 |
1908 |
290 |
03 |
891 |
52 |
34 |
28 |
Såsom af dessa tabeller framgår, är rörelsen Vid ifrågavarande Dcjmr/ementstvå
tullinspektioner icke af någon mera betydande omfattning och visar che1ensnarast
benägenhet att nedgå. Då det på grund häraf synes mig icke
erforderligt, att dessa tullplatser fortfarande utgöra tullinspektioner, och
Bill. till liiksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 9
Indragning
af tullstationen
i
Laude.
66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
tullkammarens uppfattning, att något mera afsevärdt uppsving af exporten
från dessa platser icke inom de närmaste åren är att förvänta, torde
få anses riktig, finner jag mig böra biträda kommissionens ifrågavarande
förslag, mot hvilket icke heller generaltullstyrelsen haft något att
erinra.
I fråga om den i Härnösands tullkammardistrikt belägna tullstationen
i Lunde föreslår kommissionen, att sagda tullstation måtte indragas
och att i följd häraf å stationens stat uppförda en öfveruppsyningsmanstjänst
och tre vaktmästaretjänster måtte alföras från staten.
Beträffande detta förslag anför kommissionen till en början, att
densamma af handlingar, som af generaltullstyrelsen öfverlämnats till
kommissionen, inhämtat hufvudsakligen, att skeppsklareraren O. Malmström
i Härnösand hos generaltullstyrelsen gjort framställning om vidtagande
af åtgärd för stationens indragning; att tullkammaren i Hernösand,
hvars yttrande infordrats af styrelsen, tillstyrkt framställningen;
att jämväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län hemställt,
att indragning af stationen måtte ske; att stadsfullmäktige i Härnösand
beslutit att, under förutsättning af stationens indragning, medgifva
befrielse från erläggande af hamnpenningar för fartyg, som utan att lossa
eller lasta anlöpte Härnösands hamn endast för klarering, men att för sådana
fartyg skulle utgöras en så kallad ankringsafgift af ett öre för ton,
dock ej under två kronor för något fartyg; att magistraten i Härnösand
i afgifvet yttrande åberopat, hvad stadsfullmäktige anfört; att protester
mot förslaget afgifvits af E. Indebetou för Sveriges redareförening, C.
G. Ringblom i Härnösand samt E. Johnsson för svensk skeppsrederiförening
för segelfartyg; samt att indragningen tillstyrkts af skeppsklareraren
A. E. Andersson i Härnösand och Härnösands befälhafvax-eoch
styrmansförening »Neptunus».
För de skäl, som åberopats för och emot den sålunda ifrågasatta
åtgärden lämnar kommissionen följande redogörelse.
Af Malmström hade anförts i hufvudsak följande. Tullstationen i
Lunde vore belägen cirka 4 sjömil upp i Ångermanälfven, under det
att Härnösand läge vid älfvens mynning och det södra inloppet till
densamma, hvilket nästan uteslutande begagnades. I följd häraf måste
fartyg, som skulle lossa eller lasta vid en eller flera af de talrika lastageplatserna
i Ångermanälfvens södra lopp, på grund af bestämmelserna
om klareringsorten ofta klarera i Lunde, oaktadt de vid ingåendet så
godt som passerade Härnösands hamnområde. Stundom måste för
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
samma resa klarering ske både i Härnösand och Lunde. Allt detta
vållade mycket onödigt besvär och tidspillan, som kunde undvikas,
därest tullstationen i Lunde indroges. Härigenom skulle ock alla tulltjänstemannen
i distriktet blifva samlade på en plats, hvilket skulle
lända till båtnad såväl för trafiken som för tullverket, för trafiken
därigenom, att sådana dröjsmål med klarering, som för närvarande ofta
icke kunde undvikas särskildt i Lunde, då öfveruppsyningsmannen vore
upptagen med invisitationer, icke vidare behöfde förekomma, och för
tullverket därigenom, att tulltjänstemannens tid och arbete skulle bättre
kunna utnyttjas.
Tullkammaren i Härnösand hade visserligen medgifva, att tullstationen
i Lunde varit mycket anlitad och haft en omfattande verksamhet,
men dock såsom sin åsikt uttalat, att med de snabba kommunikationer,
som numera stode den trafikerande allmänheten till buds,
någon olägenhet knappast skulle uppstå, om alla klareringar skedde
vid tullkammaren. Tullstationen hade tillkommit på en tid, då det
ojämförligt öfvervägande antalet fartyg, som lastade trävaror i Ångermanälfven,
utgjordes af segelfartyg; och på den tiden hade stationen
säkerligen en uppgift att fylla. Men sedan ångfartygen intagit en
dominerande plats i sjöfarten, vore förhållandet numera ett annat. Då
Härnösand läge midt emot inloppet till älfven och alla fartyg med
destination till eller från Lunde måste så godt som passera Härnösands
hamn, syntes det tullkammaren, som om det skulle vara fördelaktigt för
alla parter, att klareringarna verkställdes vid tullkammaren, synnerligast
om staden Härnösand — såsom efter afgifvandet af tullkammarens
yttrande skett — afstode från att utkräfva hamnpenningar af fartyg,
som anlöpte hamnen endast för klarering. Bevakningsförhållandena
skulle enligt tullkammai''ens åsikt blifva lämpligare afpassade efter trafiken,
om tullstationen i Lunde indroges och hela bevakningstillsynen
utöfvades från Härnösand. Det ojämförligt största antalet invisitationer
af till Ångermanälfven destinerade fartyg skedde nu vid tullstationen,
ehuru dennas läge måste göra den mindre lämplig såsom inklareringsstation.
Gifvetvis skulle bättre kontroll kunna vinnas, om samtliga
inkommande fartyg invisiterades i Härnösand och där erhölle nödig
tullförsegling eller bevakningspostering, hvarigenom fartygen omedelbart
komme under tullbevakningens tillsyn i stället för att, som nu vore
förhållandet, lämnas att på egen hand, mången gång till och med utan
lots, segla flera mil in i landet i en mycket trafikerad farled. Ett
missförhållande, som nu stundom förekomme, nämligen att, ehuru
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
obegagnad ordinarie personal funnes på den ena af ifrågavarande två
tullplatser, likväl å den andra inkallning af extra arbetskraft måste
äga rum, skulle genom tullstationens indragning och hela bevakningspersonalens
sammanförande i Härnösand försvinna. Såsom slutomdöme
ville tullkammaren uttala, att de skäl och förutsättningar, som på sin
tid varit bestämmande för inrättandet af tullstationen i Lunde, numera
icke alls eller åtminstone i betydligt mindre grad förefunnes samt att
såväl staten som den trafikerande allmänheten torde draga fördel af
att tullstationen indroges och förenades med tullkammaren.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Yästernorrlands län,
som jämväl uttalat sig för stationens indragning, hade till stöd därför
anfört hufvudsakligen följande. Under en lång följd af år hade oordningar,
stundom af allvarsam art, förekommit bland den stora mängd
arbetare, som under seglationstiden hvarje år uppehölle sig i och invid
Lunde. Dessa arbetares antal uppginge vissa tider ända till 500, i
medeltal till 300; och af dem vore endast omkring 100 bofasta i
Lunde och omnejd. Många af de öfriga kunde knappast sägas hafva
stadigt hemvist, och en del vore personer, som straffats för brott eller
gjort sig skyldiga till lösdrifveri. Förstärkt polisuppsikt hade anordnats
men visat sig endast för tillfället kunna åvägabringa ett bättre tillstånd.
Särskildt under somrarna 1907 och 1908 hade oordningar förekommit.
Uppenbart vore, att det icke vore möjligt att på ett tillfredsställande
sätt ordna med bostad och föda åt så många personer på en plats icke
större än Lunde och dess närmaste omgifning. En stor del af arbetarna
komme därför att vistas där under så ogynnsamma förhållanden, hvad
bostad och kost anginge, att de knappast kunde sägas hafva en anständig
tillvaro; och en gifven följd häraf vore, att arbetare, som önskade
en bättre tillvaro, icke trifdes där, utan att de mindre ordentliga och
mindre anständiga till stort antal komme dit. Sammanlefnaden på
platsen kunde då helt naturligt icke blifva som sig borde med hänsyn
till ordning och sedlighet; och dessa betänkliga brister kunde icke
afhjälpas endast genom anställande af polis. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hade därför varit betänkt på att själf göra framställning om
tullstationens indragning, men, då fråga därom nu blifvit på annat sätt
väckt, ville Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrka indragningen
såsom en ur ordningens och sedlighetens synpunkt högst önskvärd
åtgärd. Visserligen vore det att antaga, att, äfven sedan stationen
indragits, ett antal stufveriarbetare komme att uppehålla sig i Lunde,
men detta antal borde icke på långt när uppgå till det nuvarande,
69
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
och för en mindre arbetsstyrka kunde med mindre svårighet ordnas
tillfredsställande bostad och hvad därmed sammanhängde. Likaså
blefve det lättare att då upprätthålla ordning och skick, och det blefve
då för^ arbetarna mera möjlighet att själfva inom sig verka därför.
A andra sidan hade till stöd för tullstationens i Lunde bibehållande
anförts hufvudsakligen, att indragningen skulle förorsaka sjöfartsnäringen
nya omkostnader i form af hamnumgälder i Härnösand äfvensom högre
lotsafgifter och ökade utgifter för bogsering, budskickning, resor m. m.;
att vidare tidsförlust många gånger skulle uppstå genom nödvändigheten
att klarera i Härnösand; samt att den stora trafiken vid stationen
bäst visade, att en tullplats i Lunde vore behöflig.
Beträffande de af Malmström anmärkta olägenheter, som ställts i
förbindelse med tullstationens i Lunde tillvaro, anmärker kommissionen,
att desamma numera vore åtminstone delvis undanröjda. Enligt förnyade
nådiga kungörelsen angående uppbörd af skogsvårdsafgifter m. in.
den 13 december 1907 ålåg det fartygsbefälhafvare, som ville intaga
last af trävaror eller trämassa för befordran till utlandet, att, innan
lastningen börjades, hos tullförvaltningen på platsen eller, om sådan ej
funnes där anställd, vid närmaste tullplats inom tullkammardistriktet
göra anmälan om lastningen och därvid tillika meddela uppgift å lastningsorten,
aflastare och lastens beskaffenhet. Jämlikt tullstadgan skola
återigen lastningsanmälan och utklarering ske vid samma tullplats. Af
denna anledning hade, anför kommissionen vidare, det kunnat förekomma,
att fartyg, som skulle lasta vid flera platser i Härnösands distrikt,
måste, beroende på platsernas läge, göra lastningsanmälan och utklarera
både i Härnösand och Lunde. Nämnda bestämmelse voro emellertid
ändrad genom nådiga kungörelsen den 31 december 1908, hvarigenom
i nu ifrågavarande hänseende stadgats, att anmälan — och följaktligen
äfven utklarering — finge göras hos tullhammaren, äfven om annan
tullplats inom distriktet vore närmare.
Omfattningen af uppbörd och trafik vid tullstationen i Lunde
framgår af följande, af kommissionen meddelade uppgifter:
70
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
Departements
chefen,
År |
Uppbörd |
Antal |
fartyg |
|||
tullmedel |
fyr- och båk-medel |
inklarerade |
utklarerade |
|||
Kr. |
öre |
Kr. |
öre |
St. |
St. |
|
1900 |
12,397 |
61 |
57,668 |
2G |
242 |
582 |
1901 |
13,262 |
47 |
60,414 |
8 5 |
269 |
649 |
1902 |
12,858 |
67 |
57,911 |
67 |
259 |
610 |
1903 |
14,841 |
18 |
61,253 |
95 |
231 |
636 |
1904 |
11,521 |
22 |
57,444 |
99 |
245 |
670 |
1905 |
13,217 |
80 |
56,677 |
05 |
201 |
628 |
1906 |
10,582 |
85 |
49,479 |
40 |
203 |
648 |
1907 |
12,681 |
08 |
52,002 |
60 |
216 |
594 |
1908 |
10,910 |
03 |
48,256 |
98 |
161 |
653 |
Under åberopande att, såsom af dessa uppgifter framginge, rörelsen
vid tullstationen i Lunde, om ock fortfarande ganska afsevärd, dock
syntes vara stadd i aftagande äfvensom att ofvan omförmälda ändring
i bestämmelserna om skyldighet att ingifva lastningsanmälan och uttaga
tullpass sannolikt komme att i väsentlig mån bidraga att ytterligare
minska trafiken vid stationen, anför kommissionen för egen del, att,,
oaktadt ett af skälen för indragningen bortfallit i och med införandet
af nyssnämnda ändring, kommissionen likväl, med hänsyn till hvad som
anförts såväl af tullkammaren i Härnösand särskilt beträffande fördelen
i bevakningshänseende af stationens indragning som ock af Kungl.
Mapts befallningshafvande i Västernorrlands län, funnit sig böra förorda
indragning af stationen, helst ett af de mot denna åtgärd anförda
skälen jämväl bortfallit, sedan staden Härnösand, under förutsättning
af indragningen, beviljat befrielse från hamnumgälder för fartyg, som
endast för klarering anlöpte hamnen. —
Då det sålunda framställda förslaget, mot hvilket generaltullstyrelsen
icke haft något att erinra, synes mig ägnadt att, utan att utöfva
någon menlig inverkan å trafiken, medföra ej mindre besparing för
statsverket än äfven vissa fördelar i afseende å möjligheten att upprätthålla
ordning och skick, finner jag mig böra tillstyrka detsamma.
Förslaget tillhör, i likhet med de två förut afhandlade, den grupp, som
inverkar på aflöningsstaten och föranleder förändring i denna.
71
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Vid de större tullförvaltningarna och tullförvaltningsafdelningarna
linnes jämte föreståndaren en tjänsteman, nu benämnd öfverkontrollör
men före 1904 års omorganisation kontrollör, hvilken tjänsteman i vissa
afseenden delar chefskap och ansvar med föreståndaren. Sådan souschef
finnes anställd vid följande förvaltningar och förvaltningsafdelningar,
nämligen: vid packhusinspektionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg,
vid tullkamrarna i nämnda tre städer äfvensom i Norrköping, Kalmar,
Karlskrona, Karlshamn, Åhus, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trelleborg,
Halmstad, Karlstad, Gäfle och Sundsvall äfvensom vid nederlagskontoret
i Stockholm, således inalles 20 öfverkontrollörer.
Beträffande syftemålet med denna anordning uttalar kommissionen
sig på följande sätt:
»I § 188 af tullverkets tjänstgöringsreglemente stadgas, att tullförvaltare
och kontrollör, där bådadera finnas, gemensamt äro hufvudmän
för förvaltningen af tullärendena inom tullkammardistriktet uti
allt, som rörer räkenskap, uppbörd och redogörelse, med gemensam förbindelse
att, oberoende af den fördelning af göromålen härmed, som
kan dem emellan vara uppgjord, för berörda göromål ansvara. Af denna
föreskrift, jämförd med bestämmelsen i § 187 af samma författning,
att tullförvaltaren ensam, utan kontrollörens deltagande, utöfvar befäl
och är ansvarig uti alla ärenden, som röra sjkifva tullbevakningen inom
distriktet, synes framgå, att det måste, åtminstone i högst väsentlig
mån, vara från synpunkten af statsverkets säkerhet, som vid de större
tullkamrarna med en betydligare uppbörd ansvarigheten i vissa afseenden
blifvit lagd å två tjänstemän, livilka i eget intresse måste kontrollera
hvarandras åtgärder. I fråga om de tullförvaltningsafdelningar i Stockholm,
Malmö och Göteborg, där öfverkontrollörer finnas, har dock en
annan synpunkt än uppbördens storlek varit anledningen till denna
organisation, enär uppbördens inkasserande och leverering å dessa platser
verkställas af särskilda afdelningar af förvaltningen, vid hvilka öfverkontrollör
icke är anställd. Hen synpunkt, som föranledt inrättande af
öfverkontrollörstjänster vid vissa tullförvaltningsafdelnirigar i nämnda
tre städer, lärer hafva varit, att en person ansetts icke kunna medhinna
ledningen och öfvervakandet af alla respektive afdelning åliggande
göromål.»
I anledning af en inom kommissionen väckt fråga, huruvida denna
anordning med två gemensamt ansvariga chefer borde bibehållas eller
om någon förändring i detta afseende borde äga rum, hafva genom
generaltullstyrelsen införskaffats yttranden från samtliga ofvannämnda
tullförvaltningar och tullförvaltningsafdelningar, huruvida det ansåges
Indragning
af vissa öfverkontrollörstjänster.
72
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
lämpligt, att sagda anordning fortfarande ägde bestånd, eller om icke
en sådan anordning möjligen vore att föredraga, att chefskapet odeladt
tillkomme en person och att vid förvaltning, där förutom andra göromål
uppbörd och tullbehandling förekomme, uppbörden handhades af
annan tjänsteman, likvisst under chefens öfverinseende och med ansvar
äfven för denne.
För innehållet af de härå ingångna svaren lämnar kommissionen
å sidorna 93—95 i betänkandet en redogörelse, hvaraf framgår, att
meningarna i ämnet varit mycket delade. De tullmyndigheter, som afstyra
den ifrågasatta förändringen, hade, yttrar kommissionen, i allmänhet
såsom stöd härför anfört, att den nuvarande anordningen med
två chefer ägt bestånd sedan mycket lång tid tillbaka samt därunder
visat sig fungera på ett tillfredsställande sätt och medföra en för statsverket
betryggande kontroll öfver uppbörden; att denna anordning ägde
ett stort företräde därutinnan, att viktiga ärenden komme under två
gemensamt ansvariga personers bedömande och afgörande; samt att
ansvaret för uppbörden och för anmärkningar på grund af förelupna
fel vid debitering och attestering vore alltför tyngande för allenast en
tjänsteman. Tullkamrarna i Karlstad, Gäfle och Sundsvall hade särskildt
framhållit vikten af att under tullförvaltarens tillfälliga frånvaro i tjänsteärenden,
såsom vid inspektionsresor och rättegångstillfällen i tullmål, å
tullkammaren funnes en ställföreträdare, som handlade och beslöte under
chefsansvar. Packhusinspektionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg
hade slutligen betonat, att göromålen vid desamma vore så omfattande,
att en person icke kunde medhinna att vid sidan af öfriga tjänståligganden
på ett tillfyllestgörande sätt öfvervaka och leda arbetet.
Till stöd för den motsatta uppfattningen hade, fortsätter kommissionen,
anförts hufvudsakligen följande. För vinnande af jämnhet och
planmässighet i tjänstebestyrens utförande vore det oundgängligt, att
chefskapet odeladt innehades af en person. Vid systemet med två chefer
kunde det icke undvikas, att slitningar dem emellan stundom förekomme,
hvilka måste verka fördröjande på ärendenas behandling och därigenom
menligt för trafiken. Fn annan olägenhet vid detta system vore, att
den ene af cheferna ofta finge bära ansvar för tjänståtgärder, i hvilka
han icke tagit personlig del. Hvad anginge den kontroll å tullförvaltarens
handhafvande af uppbörden, som varit afsikten med öfverkontrollörstjänsternas
inrättande, vore denna af mycket tvifvelaktigt
värde. Det folie sig nämligen alltid svårt för en tjänsteman, som intoge
en åtminstone i viss mån underordnad ställning, att utöfva kontroll å
sin förman; och särskildt blefve detta förhållandet för en tillförordnad
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60. 73
öfveikonto ollör. En vida mer effektiv kontroll kunde vinnas därigenom,
att uppbörden handhades af en underordnad tjänsteman, som kontrollerades
af den därför jämväl ansvarige chefen.'' En annan fördel af ett
sådant system vore, att chefen, då han vore befriad från det omedelbara
bestyret med uppbörden, kunde finna betydligt mera tid att öfvervaka
och leda arbetet i dess helhet, särskildt den synnerligen viktiga tullbeliandlingen.
Slutligen lede det nuvarande systemet af den brist, att
gränsen mellan sådana tullförvaltningar, vid hvilka på grund af uppbördens
storlek öfverkontrollör borde finnas, och sådana, där denne
tjänsteman icke vore nödvändig, alltid blefve i viss mån godtycklig
och sväfvande.
För egen del har kommissionen anfört följande.
Kommissionen ville ingalunda underskatta de skäl, som anförts
för bibehållandet af det dubbla chefskapet, och funne dessa skäl vara i
fråga om organisationen af chefskapet vid tullkamrarna och packhusinspektionerna
i Stockholm, Malmö och Göteborg så tungt vägande, att
kommissionen ansåge sig icke böra föreslå någon förändring i det nuvarande
förhållandet såvidt anginge dessa tullförvaltningsafdelningar.
Anledningen, att vid dem öfverkontrollör anställts, vore ju ock en annan
än den, som betingat det dubbla chefskapet vid andra förvaltningar.
Gifvetvis kunde vid nämnda tullkamrar och inspektioner, af hvilka de
i Stockholm och Göteborg vore delade i särskilda å olika platser förlagda.
och jämförelsevis själfständiga afdelniugar, en tjänsteman icke
medhinna att jämte förrättande af öfriga honom åliggande göromål på
ett tillräckligt effektivt sätt öfvervaka och leda arbetet i dess helhet.
Hvad säiskildt tullkammaren i Malmö beträffade, borde erinras, att densamma
ålåge att bestrida äfven nederlagsgöromålen, för hvilka i de
öfriga två städerna särskildt kontor vore inrättadt; och detta förhållande
syntes kommissionen innefatta tillfyllestgörande skäl för bibehållande å
sagda tullkammare af ytterligare en tjänsteman i chefställning jämte
tullförvaltaren.
. Hvad däremot anginge organisationen af chefskapet vid öfriga förvaltningar,
där öfverkontrollör funnes anställd, hade kommissionen kommit
till den uppfattning, att en ändring i denna organisation både
kunde och borde vidtagas i den riktning, att tullförvaltaren blefve ensam
chef. De skal, som af åtskilliga tullmyndigheter anförts till stöd för
en sådan åtgärd, syntes kommissionen icke kunna jäfvas. Beträffande
särskildt. kontrollen öfver uppbördens behöriga redovisning syntes det
kommissionen, att densamma kunde anordnas på det sätt, att uppbörden
gifvetvis med bibehållande af ansvar därför äfven för chefen vid
Bi/i. till Riksd. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 40 Häft. 10
74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
förvaltningen — anförtroddes åt någon vid förvaltningen anställd tjänsteman,
hvilken det skulle åligga att för hvarje dag redovisa influten uppbörd
till tullförvaltaren mot dennes kvitto i kassajournalen, samt att
föreskrift meddelades, att den uppbörd, som för hvarje dag influtit så
tidigt, att densamma kunde under dagens lopp insättas i bankinrättning,
ock skulle i bank insättas samma dag, den influtit, och att bankattesten
skulle emottagas och förvaras af den tjänsteman, som mottagit uppbörden.
Därest vidare föreskrefves, att insättningar i och uttagning^’
från banken skulle underskrifvas af tullförvaltaren och kontrasigneras
af nyssnämnde tjänsteman, ansåge kommissionen härigenom hafva vunnits
en kontroll, som i effektivitet ingalunda understege den nu befintliga
utan snarare öfverträffade denna, i synnerhet som kontrollen då lcomme
att utöfvas hufvudsakligen från den öfverordnades sida mot den underordnade,
då däremot för närvarande förhållandet snarare vore det motsatta,
i det att tullförvaltaren i regel omhänderhade uppbörden. Omförmälda
anordning skulle äfven medföra den fördel, att en lika effektiv
kontroll komme till stånd äfven å mindre tullplatser, där förutom tullförvaltaren
funnes allenast en kammarskrifvare, åt hvilken uppbörden
då skulle anförtros. Endast å det fåtal jämförelsevis obetydliga tullkamrar,
där tullförvaltaren vore ensam tjänsteman, blefve förhållandet
oförändradt. Uppenbart vore, att tullförvaltaren, sedan han blifvit
befriad från bestyret med uppbördens omedelbara handhafvande, skulle
kunna i betydligt högre grad än nu vore fallet ägna sig åt öfvervakandet
af arbetet vid tullförvaltningen i dess helhet och särskildt åt ae viktiga
tullbehandlingsgöromålen. För närvarande kunde regeln sägas vara, att
såväl tullförvaltaren som öfverkontrollören tjänstgjorde å tullkammarafdelningen,
under det att packhuset förestodes af eu kontrollör, något
som i viss mån sammanhängde med och berodde på tullförvaltarens och
öfverkontrollörens gemensamma ansvar för uppbörden. Blefve den af
kommissionen ifrågasatta förändringen genomförd, borde föreståndarskapet
för packhuset anförtros åt tullförvaltarens närmaste man, förste
kontrollör eller kontrollör, under det att en vid förvaltningen anställd
lägre tjänsteman, sålunda respektive kontrollör eller kammarskrifvare,
borde få sin tjänstgöring förlagd till själfva tullkammarafdelningen med
åliggande i främsta rummet att mottaga och redovisa uppbörden, pa
sätt nyss omförmälts, men natitrligtvis äfven,. i den mån tiden medgåfve,
att förrätta andra göromål. Vid förvaltningar, där tjänsteman t
kontrollörsgrad icke funnes anställd, borde naturligen tullbehandlingsgöromålen
i regel bestridas af tullförvaltaren själf.
Hvad kommissionen nu anfört vore emellertid icke tillämpligt å en
75
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 60.
af de förvaltningsafdelningar, där öfverkontrollör funnes anställd, nämligen
nederlagskontoret i Stockholm. Också hade kommissionen varit
tveksam, huruvida vid denna afdelning det dubbla chefskapet fortfarande
borde förefinnas eller om öfverkontrollörstjänsten äfven där skulle kunna
borttagas. Då kommissionen emellertid stannat vid det senare af dessa
alternativ, hade anledningen därtill hufvudsakligen varit de skäl, som i
allmänhet kunde anföras mot en uppdelning af chefskap å två personer.
Beträffande ansvaret för förluster på grund af beviljad nederlagsgods,
hvilket ansvar, enligt hvad kontoret anfört, borde föranleda till anställande
å kontoret af en jämte chefen ansvarig tjänsteman, ville kommissionen
erinra, att enligt § 75 i gällande tullstadga det ankomma på
kontoret själft att pröfva den säkerhet, som af vederbörande varuägare
erbjödes för erhållande af sådan kredit.
Med stöd af hvad sålunda anförts har kommissionen föreslagit,
dels att den vid nederlagskontoret i Stockholm samt vid tullkamrarna
i Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Åhus, Landskrona, Hälsingborg,
Ystad, Trelleborg, Halmstad, Karlstad, Gäfle och Sundsvall
för närvarande befintliga anordningen med två chefer, tullförvaltare och
öfverkontrollör, måtte ändras sålunda, att tullförvaltaren blifver ensam
chef och att vid sådant förhållande göromålens handhafvande vid dessa
förvaltningar och särskildt uppbörden af inflytande medel samt dessas
redovisande måtte ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af
kommissionen här ofvan uttalade grundsatser, dels ock att i följd häraf
de å berörda förvaltningars stater nu uppförda öfverkontrollörstjänsterna
måtte indragas.
Den sålunda ifrågasatta åtgärden, hvilken jämväl af generaltullstyrelsen
funnits lämplig och väl grundad, innebär tydligen en väsentlig
förändring i den organisation af rikets större tullförvaltningar, hvilken
sedan lång tid tillbaka ägt bestånd. Icke desto mindre finner jag mig
böra upptaga detta förslag, då detsamma enligt min mening är af beskaffenhet
att medföra åtskilliga afsevärda fördelar. 1 sådant hänseende
faller — vid granskning af det sätt, på hvilket enligt kommissionens
förslag de indragna öfverkontrollörstjänsterna skulle^, ersättas och hvartill
jag nedan återkommer — närmast i ögonen, att förslagets realiserande
skulle innebära en icke obetydlig besparing för statsverket. Huru
viktig denna synpunkt i och för sig än måste anses vara, hade densamma
dock icke föranledt mig att tillstyrka förslagets godkännande,
därest det kunnat antagas, att förändringen skulle medföra en i något
afseende mindre effektiv kontroll öfver uppbörden än den som nu förefinnes.
Så är emellertid icke förhållandet. Tvärtom synes mig det
Departements
chefen.
Kammarskrifvares
och vaktmästares
tjänstgöringsskyldighet.
76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
sätt, på hvilket uppbörden enligt kommissionens förslag skulle efter
förändringens genomförande omhänderhafvas, äfvensom de föreslagna
närmare bestämmelserna i detta afseende vara ägnade att åstadkomma
en mera effektiv kontroll öfver uppbörden än den, som kan vinnas med
nuvarande organisation. Och slutligen skulle tydligen, på sätt kommissionen
framhåller, tullförvaltarna i vidsträcktare mån än nu är möjligt
få tillfälle att öfvervaka arbetet i dess helhet och särskildt de
viktiga tullbehandlingsgöromålen.
I fråga om en tullförvaltningsafdelning, nämligen nederlagskontoret
i Stockholm, har kommissionen visserligen uttalat någon tvekan men
dock stannat vid att äfven i fråga om denna förvaltning föreslå upphörande
af det dubbla chefskapet och indragning af öfverkontrollörstjänsten.
Härvid finner jag icke något att erinra.
Beträffande slutligen tullkamrarna och packhusinspektionerna i Stockholm,
Göteborg och Malmö har kommissionen icke föreslagit någon förändring
i det nuvarande förhållandet. Huru önskvärdt det än må hafva
varit, att förändringen kunnat helt genomföras, har jag dock funnit de
skäl, som anförts för bibehållande af den nuvarande organisationen vid
dessa förvaltningsafdelningar, vara af den betydelse, att jag icke ansett
mig kunna ifrågasätta förändring däri.
På grund af hvad sålunda anförts finner jag mig böra nu tillstyrka
ifrågavarande af kommissionen framställda förslag i hvad detsamma inverkar
på statsregleringen, eller i fråga om indragning af öfverkontrollörstjänsterna
vid nederlagskontoret i Stockholm samt vid tullkamrarna
i Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Åhus, Landskrona,
Hälsingborg, Ystad, Trelleborg, Halmstad, Karlstad, Gäfle och
Sundsvall. Frågan om det sätt, på hvilket, vid bifall till hvad jag
sålunda hemställt, göromålen vid nämnda förvaltningar och särskildt
uppbörden och redovisningen af inflytande medel vid tullkamrarna —
liksom äfven vid öfriga tull kamrar, hvilka icke beröras af ifrågavarande
förändring — böra ordnas, lärer däremot icke nu böra tagas under ompröfning
utan torde få behandlas vid granskningen af det utaf mig förut
omnämnda förslag till nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket. Jag
anser mig dock böra redan nu framhålla, att de af kommissionen härom
uttalade grundsatser synas mig böra i det väsentliga blifva ledande vid
meddelande af bestämmelser i dessa hänseenden.
Ett af kommissionen framställdt förslag, hvartill jag nu öfvergår,
är visserligen icke af beskaffenhet att för närvarande påfordra beslut
eller åtgärd men står i så nära sammanhang med vissa andra förslag,
77
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
livilka inverka på afiöningsstaten, att jag funnit nödigt att något närmare
yttra mig om detsamma. Jag syftar härvid å hvad kommissionen
ifrågasatt därom, att kammarskrifvare och vaktmästare i de tre städer,
hvilkas tullförvaltningar äro fördelade i särskilda afdelningar, nämligen
Stockholm, Göteborg och Malmö, måtte tillförbindas att tjänstgöra vid
hvilken som helst afdelning af tullförvaltningen i den stad, där sådan
befattningshafvare är anställd. Härigenom skulle dels vinnas möjlighet
att vid tillfällen, då göromålen vid en afdelning äro af jämförelsevis
mindre omfattning, kunna därifrån förflytta arbetskrafter till en annan
afdelning, där göromålen tilläfventyrs hopats, och sålunda inkallande af
extra personal undvikas, dels äfven åstadkommas en mera allsidigt utbildad
personal. Vidare skulle genom de ifrågasatta omflyttningarna,
hvilka, oafsedt uppkommande tillfälligt behof af förökad personal vid
någon afdelning, borde äga rum i regelbunden tur och ordning och med
icke alltför långa mellanrum, uppstå en jämnare fördelning såväl af
tjänstgöringen, i synnerhet nattjänstgöringen för vaktmästarna, som al
de extra inkomster, hvilka med mycket olika belopp tillgodokomme
befattningshafvare af samma grad men anställda vid olika afdelningar.
För förslagets realiserande skulle erfordras nådigt förklarande dels
därom, att blifvande innehafvare af ifrågavarande befattningar skola
konstitueras med tjänstgöringsskyldighet vid samtliga afdelningar af tullförvaltningen
i vederbörande stad, dels ock därom, att den, som redan
konstituerats till sådan befattning, skall åligga att tjänstgöra vid hvilken
som helst afdelning af tullförvaltningen i den stad, där han är anställd.
Ifrågavarande förslag, som af styrelsen lämnats utan anmärkning,
synes mig ägnadt att medföra de af kommissionen antydda fördelar,
hvarför jag biträder detsamma. Med utfärdandet af de föreskrifter, som,
enligt hvad kommissionen framhållit, erfordras för förslagets realiserande,
torde emellertid böra anstå, till dess beslut fattats i anledning af ett
annat af kommissionen fram lagd t förslag, som åtminstone i viss mån,
nämligen hvad tullförvaltningen i Stockholm beträffar, utgör förutsättning
för möjligheten att anordna den ifrågasatta cirkulationen af
kammarskrifvarna och vaktmästarna därstädes. Jag öfvergår nu till
detta förslag.
I hvardera af städerna Göteborg och Malmö finnes anställd en
tulldirektör, hvars uppgift är att utöfva chefskap öfver samtliga tullförvaltningsafdelningar
i den stad, där han är anställd, äfvensom i afseende
å öfriga lokal tullförvaltningar inom samma stads tullkammardistrikt.
I Göteborg anställdes tulldirektör år 1874, sedan generaltullstyrelsen,
efter det indragning af distriktchefsämbetet i Göteborg beslutits,
Anställande af
cti tull direktor
i Stockholm.
78
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
uttalat såsom sin bestämda uppfattning, att ett med distriktchefens
hufvudsakligen öfverensstämmande chefskap för den vidlyftiga och viktiga
tullförvaltningen i Göteborg icke kunde undvaras. I Malmö blef tulldirektörsämbetet
inrättadt i sammanhang med och i följd af den uppdelning
af tullförvaltningen därstädes i olika afdelningar, hvilken på
förslag af 1900 års tullstatskommitté trädde i tillämpning från och med
år 1905. Af de tullförvaltningar i riket, hvilka äro fördelade å särskilda
afdelningar, är det sålunda endast den i Stockholm, som icke
står under tulldirektörs öfverinseende; de särskilda tullförvaltningsafdelningarnu
därstädes lyda alltså hvar för sig omedelbart under generaltullstyrelsen.
Under anförande, att den af kommissionen ifrågasatta cirkulationen
af kammarskrifvare och vaktmästare i Stockholm, Göteborg och Malmö
mellan de olika tullförvaltningsafdelningarna i nämnda städer — hvilken
cirkulation borde försiggå efter bestämmande af högsta lokala tullmyndighet
å vederbörande plats — kunde, hvad anginge Göteborg och
Malmö, där tulldirektörer funnes anställda, lätt genomföras men att,
hvad beträffade Stockholm, där en sådan cirkulation syntes kommissionen
i all synnerhet behöflig, denna anordning icke kunde vidtagas med
mindre tulldirektör anställdes därstädes, har kommissionen nu föreslagit,
att en af afdelningscheferna vid tullförvaltningen i Stockholm måtte förordnas
att, jämte bestridande af innehafvande tjänst, tills vidare under
viss tid såsom tulldirektör utöfva chefskap öfver samtliga tullförvaltningsafdelningarna
därstädes äfvensom öfver de i Stockholms tullkammardistrikt
belägna tullförvaltningar.
Till yttermera stöd för detta förslag anför kommissionen följande.
Anställandet af en tulldirektör i Stockholm syntes äfven ur andra synpunkter
högeligen önskvärdt. Gifvet vore, att vid en tullförvaltning,
fördelad på flera sidoordnade afdelningar, hvilkas verksamhetsområden
dock ofta nära sammanhängde med hvarandra, mången gång fall skulle
uppstå, då behof af en öfver afdelningarna ställd chef gjorde sig gällande.
Att en sådan chef för närvarande icke funnes, vore säkerligen
beroende därpå, att han ansetts umbärlig vid eu förvaltning, förlagd i
samma stad som generaltullstyrelsen; men tydligt vore, att generaltullstyrelsen
icke kunde i samma mån som en vid själfva förvaltningen
anställd chef öfvervaka samarbetet mellan afdelningarna. I mån af trafikens
ökning uppstode naturligen allt större antal fäll af stridiga
meningar mellan de trafikerande och afdelningarna; och stundom förekomme
det no g äfven, att afdeluingar sinsemellan vore af olika åsikt i.
en föreliggande fråga. Att det vid sådana tillfällen skulle för alla
79
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
parter, icke minst för de trafikerande, vara af synnerligen stor fördel
och ofta lända till besparing af tid, om vid förvaltningen funnes en
öfver afdelningarna ställd chef med befogenhet att i första hand afgöra
tvistiga frågor, vore uppenbart.
För behofvet af en tulldirektör i Stockholm synes kommissionen
hafva anfört fullgiltiga skäl, hvarför jag ansluter mig till kommissionens
i detta hänseende framlagda förslag, som jämväl af generaltullstyrelsen
funnits lämpligt och väl grundad!.
I nära samband med ofvanberörda förslag beträffande kam- indragning af
marskrifvares och vaktmästares i Stockholm, Göteborg och Malmö ^^‘taretjän.
tjänstgöringsskyldighet står ett annat af kommissionen framställdt stema.
förslag, som, i motsats till det förra, inverkar på aflöningsstaten och
för hvilket jag nu går att redogöra.
A lokalförvaltningens stat finnas, för bestridande af erforderlig
uppassning, uppförda 11 kammarvaktmästare, nämligen,
i Stockholm: vid tullkammaren 3, hvilka jämväl uppassa vid uppbördskontoret,
vid konfiskations- och kassörskontoret 1 samt vid tullbevakningsinspektionen
1;
i Göteborg: vid tullkammaren 2, vid uppbörd skontoret 1, hvilken
uppassar äfven vid konfiskations- och kassörskontoret, samt vid tullbevakningsinspektionen
1;
i Malmö: vid tullkammaren 2, hvilka uppassa äfven vid uppbördssamt
konfiskations- och kassörskontoret.
Vid öfriga tullförvaltningar, där behof af uppassning förekommer, bestrides
denna af vid bevakningen å vederbörande ort anställd vaktmästare.
Kommissionen föreslår nu, att dessa kammarvaktmästaretj fluster,
tillsammans 11 stycken, måtte indragas och i stället uppföras, å tullförvaltningens
i Stockholm stat 5, å tullförvaltningens i Göteborg stat
4 och å tullförvaltningens i Malmö stat 2 nya vaktmästaretjänster.
Till stöd för detta förslag anför kommissionen följande.
Kammarvaktmästarnas tjänstgöring kunde, äfven om den i ganska
stor utsträckning toge deras tid i anspråk, likväl icke anses jämförlig
med de vid bevakningen anställda vaktmästarnas. Också vore aflöningen
för de förra bestämd till lägre belopp än aflöningen för de senare. Af den
representant för tullverkets betjäntkår, hvilken jämlikt kommissionen
lämnadt nådigt bemyndigande tillkallats af kommissionen för upplysningars
afgifvande, hade emellertid förslag framställts, att kammarvaktmästarna
måtte såväl i aflöningshänseende som i fråga om tjänstgöringsskyldighet
likställas med öfriga vaktmästare. Såsom stöd för detta
förslag hade anförts, bland annat, att kammarvaktmästarnas knappa aflö
-
80
Bestämd
arbetstid för
bevakning spersonalen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
ning nödgade dem att under sin lediga tid söka biinkomster, vanligen
i egenskap af uppassare å restaurationer eller dylikt. Denna bisysselsättning,
som i regel ägde rum nattetid, inverkade emellertid ofördelaktigt
på tjänsten och kunde knappast sägas rätt anstå en statens
tjänsteman. För öfrigt vore den ägnad att förhindra hemlif och kunde
därigenom, åtminstone på vissa naturer, lätteligen verka demoraliserande.
Kommissionen hade icke kunnat undgå att finna de skäl, som
sålunda anförts för kammarvaktmästarnas likställighet med öfriga vaktmästare,
beaktansvärda. Genom kammarvaktmästarnas inryckande i de
öfriga vaktmästarnas cirkulation mellan de olika afdelningarna af den
förvaltning, där de vore anställda, skulle dessutom vaktmästarekåren i
de städer, där kammarvaktmästare funnes, med jämförelsevis obetydlig
kostnad för statsverket erhålla en förstärkning, som icke blefve utan betydelse,
särskild! genom däraf inträdande möjlighet att något minska natttjänstgöringen
för hvarje enskild vaktmästare; och vidare skulle därigenom
ytterligare ett steg tagas i den riktning, som förut betecknats såsom
önskvärd, nämligen att såväl göromål som extra inkomster blefve så jämnt
som möjligt fördelade mellan likställda befattningshafvare å samma plats.
Jämväl för detta förslag, hvilket äfvenledes tillstyrkts af generaltullstyrelsen,
finner jag fullgiltiga skäl vara anförda och får fördenskull
biträda detsamma.
I sammanhang med nu omförmälda förslag har kommissionen i
korthet berört frågan om arbetstiden för bevakningspersonalen. Det
hade nämligen, yttrar kommissionen, framförts såsom önskningsmål, att,
till undvikande af denna personals öfveransträngning, bestämd arbetstid
för densamma måtte fastställas. Ehuruväl det skäl, som åberopats
för en sådan bestämmelse, icke kunde frånkännas betydelse, vore det
dock, med hänsyn till den högst betydande växling i bevakningsgöromålens
omfattning, som föranleddes af trafikens tillfälliga och särskildt
af årstiderna beroende ökning eller minskning, icke möjligt att för
bevakningspersonalen bestämma en viss arbetstid, hvilken under inga
omständigheter skulle iä öfverskridas. Frågan om bestämmandet af
arbetstid för denna personal vore emellertid af reglementarisk art och
borde därför tagas under ompröfning vid behandling af det förslag till
nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket, som förelåge. Med hänsyn
till nu nämnda förhållanden hade kommissionen, som vore förvissad,
att vederbörande öfverordnade tullmyndigheter läte sig angeläget vara
att träffa sådana anordningar, att öfveransträngning af tullpersonalen i
möjligaste mån undvekes, funnit ifrågavarande framställning icke föranleda
någon kommissionens åtgärd.
81
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Beträffande denna fråga får jag, under erinran att den dagliga
arbetstiden icke kan sammanfalla med den i § 16 mom. 3 och § 19 mom.
2 tullstadgan omförmälda allmänna tjänstgöringstiden, som varar från
klockan sju förmiddagen till klockan sex eftermiddagen hvarje söckendag,
meddela, att i förut omförmälda förslag till nytt tjänstgöringsreglemente
för tullverket finnes införd bestämmelse om åliggande för
vederbörande bevakningsbefäl att vid fördelning af bevakningspersonalen
till dag- och nattvakter, bevakning af lossningar och lastningar samt
öfriga göromål noggrant aktgifva därpå, att den, som användts till
nattvakttjänstgöring, icke därefter beordras till dagvakttjänstgöring,
förrän honom beredts tillfälle till nödig hvila. Huruvida någon ytterligare
bestämmelse i ändamål att förebygga en alltför stor utsträckning
af arbetstiden må kunna meddelas, torde böra blifva föremål för pröfning
vid behandlingen af förslaget till tjänstgöringsreglemente. Jag
tillåter mig i detta sammanhang framhålla, att i tjänstgöringsreglementet
synes, i likhet med hvad som skett i instruktionerna för statens järnvägars
och telegrafverkets personal, böra intagas bestämmelse om påföljd,
då befattningshafvare genom nedläggande af arbetet utan erhållen ledighet
eller afsked eller genom otillbörligt fördröjande af arbetet lägger
hinder i vägen för tjänstens punktliga fullgörande.
Sist i den afdelning af betänkandet, som handlar om lokaltullförvaltningarnas
organisation, har kommissionen yttrat sig öfver ett af
chefen för styrelsens tullbehandlings- och upplysnings byrå uppgjordt,
af styrelsen öfverlämnadt förslag rörande inrättande inom styrelsen af
en årligen återkommande elev- och fortsättningskurs för utbildning i
tulltjänsten. I afseende härå torde jag få meddela följande.
På förslag af 1900 års tullstatskommitté uppfördes å tullverkets
omkostnadsstat ett anslag af 10,000 kronor till yngre tulltjänstemäns
utbildning i tull tjänsten. Med detta anslag afsåg kommittén, att företrädesvis
extra ordinarie tjänstemän men äfven extra ordinarie betjente
med anställning vid mindre tullförvaltningar skulle, sedan de vunnit
erforderlig vana vid göromålen i allmänhet och i den mån de därunder
visat intresse och fallenhet för tjänsten, kunna sättas i tillfälle att under
någon tid vid tullförvaltningen på någon af de större importorterna
ytterligare utbilda sig lmfvudsakligast i tullbehandlingsgöromål. Vidare
borde inom vissa gränser åtgärder af mera teoretisk art lämpligen
kunna vidtagas, såsom t. ex. anordnande af föreläsningskurser i varukännedom
och därmed sammanhängande delar af mekanisk och kemisk
teknologi, författningskunskap in. in.
Bih. Ull Itiksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 40 Höft.
Elev- och fortsättningskurs
för utbildning
i tulltjänsten.
ii
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
I nådig skrifvelse till generaltullstyrelsen den 25 november 1904
äro angående användningen af ofvanberörda anslag meddelade bestämmelser
af hufvudsakligen följande innehåll. Vid tullförvaltningarna i
Stockholm, Göteborg och Malmö må å annan ort anställd extra ordinarie
eller yngre ordinarie tulltjänsteman äga att, efter vunnet tillstånd,
deltaga i göromålen, hvarvid vederbörande chef bör tillse, att erforderlig
undervisning och handledning meddelas de sålunda i och för sin
utbildning tjänstgörande. Vid packhusinspektionerna i nämnda städer
må jämväl ordinarie eller extra ordinarie betjänt vid lokalförvaltning
samt gränsbevakning kunna, efter generaltullstyrelsens särskilda medgifvande,
få begagna sig af sådan undervisning och handledning. Under
tiden från den 15 januari till den 15 april må årligen vid packhusinspektionerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö anordnas föreläsningskurser
i varukännedom samt därmed sammanhängande delar af mekanisk
och kemisk teknologi, hvilka kurser böra vara tillgängliga ej mindre
för samtliga tjänstemän vid lokalförvaltningen på platsen än ock för
därstädes för utbildning tjänstgörande tjänstemän och betjänte. — Vid
annan tullförvaltning anställd tjänsteman eller betjänt, som genom tjänstgöring
i någon af nämnda tre städer söker vinna utbildning i tulltjänsten,
må kunna af generaltullstyrelsen tilldelas ersättning för verkliga
resekostnaden äfvensom understöd för uppehåll å utbildningsplatsen
under en tid af högst sex månader med 100 kronor till tjänsteman
och 60 kronor till betjänt, allt för månad räknadt.
Enligt hvad kommissionen meddelat, hafva på grund af nu omförmälda
bestämmelser under hvart och ett af år 1905 och följande år
varit anordnade utbildningskurser för yngre tjänstemän och betjänte i
tullverket. I Göteborg och Malmö, särskild! på sistnämnda plats, har
dock antalet utbildningssökande varit jämförelsevis mycket obetydligt,
och föreläsningskurser hafva i dessa städer varit anordnade endast
under år 1905. I Stockholm hafva däremot dylika kurser fortgått
under alla åren, livarjämte under åren 1908 och 1909 varit anordnade
förevisningar af tullbehandlings- och upplysningsbyråns profsamlingar.
De sålunda vidtagna åtgärderna synas emellertid icke hafva befunnits
tillfredsställande. På grund häraf har chefen för styrelsens tullbehandlings-
och upplysningsbyrå — åt hvilken byrå tillämpningen af
gällande bestämmelser angående användningen af omförmälda anslag
anförtrotts — uttalat såsom sin uppfattning, att genomgående af en
elevkurs borde föreskrifvas såsom villkor för antagning såsom extra
ordinarie kammarskrifvare vid tullverkets lokalförvaltning, och framlagt
ett förslag till bestämmelser dels om en årligen återkommande
83
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
sådan kurs, dels äfven, då härigenom särskilda utbildningskurser för i
tullverkets tjänst redan anställda personer icke blefve umbärliga, om
dylika fortsättningskurser. För det sätt, på hvilket dessa kurser skulle
anordnas, och de ämnen, hvari undervisning skulle meddelas, har kommissionen
å sidorna 108—110 i betänkandet lämnat en närmare redogörelse,
till hvilken jag tillåter mig hänvisa. Här må blott framhållas,
att kursen skulle stå under ledning af chefen för nyssnämnda byrå
såsom föreståndare, i hvilken egenskap det skulle tillkomma honom,
bland annat, att anställa erforderliga lärare och i samråd med dessa
upprätta timplan äfvensom plan öfver omfånget af kurserna inom de
särskilda ämnena.
Kommissionen bär för sin del anfört, att densamma vore lifligt
öfvertygad om nyttan och behöfligheten af de föreslagna kurserna. I
all synnerhet komme behof af särskild utbildning i packhustjänstgöring
och tullbehandlingsgöromål att göra sig gällande, därest den
nya, i hög grad specialiserade tulltaxa, hvartill förslag förelåge, komme
att träda i kraft. Kommissionen ville därför, utan att yttra sig om
detaljerna i det sätt, på hvilket kurserna borde anordnas, uttala sin
anslutning i allt hufvudsakligt till det framlagda förslaget.
Förutsättningen för möjligheten att anordna ifrågavarande kurser
är tydligen, att därför erforderliga medel varda af Riksdagen beviljade.
Kostnaden för kurserna har beräknats till omkring 21,000 kronor årligen,
hvartill första året skulle komma en utgift af 6,000 kronor till de i
och för kurserna nödiga inventarier och instrument m. m. Kommissionen
har vid behandlingen af tullverkets omkostnadsstat hemställt om
uppförande i staten af förslagsvis 21,000 kronor såsom anslag till
utbildning i tulltjänsten men ansett, att berörda allenast en gång förekommande
utgift till instrument in. m. kunde utgå af det å samma
stat uppförda anslaget till diverse utgifter.
Anslutande mig till kommissionens uppfattning om nyttan och
behöfligheten af ifrågavarande kurser, har jag, då anledning icke föreligger
att nu ingå på detaljgranskning af det föreslagna sättet för kursernas
anordnande, att vid behandlingen af omkostnadsstaten yttra mig om
kommissionens förslag beträffande kostnadernas bestridande.
b. Personal.
Då jag nu öfvergår till kommissionens förslag beträffande personalen
vid lokaltullförvaltningen, torde till en början böra återgifvas,
hvad kommissionen inledningsvis anfört beträffande de allmänna gran
-
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
der, efter Indika kommissionens förslag i detta hänseende blifvit uppgjordt.
Kommissionen yttrar härom följande:
»Vid bedömandet af frågan om de förändringar i den vid de särskilda
lokaltullförvaltningarna anställda personal, Indika af omständigheterna
kunde påkallas, har kommissionen, då i detta hänseende göromålens
omfattning och beskaffenhet tydligen måste vara bestämmande,
tagit hänsyn i första rummet till den arbetsstatistik, som på kommissionens
föranstaltande utarbetats och som sammanfattats i den vid detta
betänkande fogade poängtabellen (Bil. I). För pröfning af behofvet
utaf ökad personal på vissa platser har ledning jämväl hämtats af den
likaledes vid betänkandet fogade tabellen öfver, bland annat, antalet
extra ordinarie personal, som under åren 1907 och 1908 varit inkallad
i tjänstgöring vid tullförvaltningarna (Bil. III). Vidare hafva af generaltullstyrelsen
till kommissionen öfverlämnats dels flertalet af de från
tullförvaltningarna inkomna framställningar rörande regleringen af staterna
för år 1910, dels ock, sedan på begäran af kommissionen tillfälle
beredts förvaltningarna att afgifva yttrande rörande de förändringar i
staterna, som under den närmaste tiden kunde synas erforderliga, de
yttranden, som i anledning häraf inkommit till styrelsen; och hafva
dessa framställningar tagits i öfvervägande vid uppgörandet af förslaget
till stater. Då emellertid det antal nya tjänster, som kommissionen
därvid funnit sig böra föreslå, hvad beträffar flera tullplatser icke motsvarar
hvad af tullförvaltningarna ifrågasatts och icke heller det antal
extra ordinarie personal, som användts i ständig tjänstgöring, har detta
sin grund i kommissionens allmänna bemödande att under nuvarande
förhållanden inskränka antalet nya ordinarie befattningar till hvad som
under alla omständigheter synts nödvändigt. Tydligt är ock, att i
tullverket, där göromålens omfattning under olika delar af året växlar
högst betydligt, icke hela behofvet af arbetskraft kan tillgodoses genom
anställande af ordinarie personal utan städse användning af extra
arbetskraft måste förekomma i tämligen stor utsträckning. Användandet
af extra personal måste äfven, under förutsättning att skälig ersättning
beredes densamma för dess arbete, anses fullt berättigadt ur synpunkten
af statsverkets intresse att hafva tillgång till personer, hvilkas lämplighet
för tjänsten pröfvats under längre, mera oafbruten tjänstgöring.
Ehuru det icke torde kunna förnekas, att den tid, som i medeltal förflutit,
innan i tullverkets tjänst antagen person kunnat vinna ordinarie
anställning, under en följd af år varit längre än som kan anses skäligt,
har dock denna tid, såsom framgår af den vid betänkandet fogade
befordringsstatistiken (Bil. IV), under de senaste åren visat benägenhet
85
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
att nedgå; och det lärer finnas grundad anledning till antagande, att
samma tid skall, i följd af den högst betydande ökning af personalen,
som ägt ram särskilt med ingången af etthvart af åren 1907, 1908
och 1909 kunna ytterligare förkortas till i medeltal omkring 8 år, en
tidrymd, som icke torde kunna anses oskäligt lång för erhållande af
ordinarie tjänst.»
I fråga om tullplatser, vid hvilka någon förändring af personalen
icke föreslagits, har kommissionen hänvisat till den å sidorna 298—328
i betänkandet intagna specificerade stat för tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning. Såväl i denna stat som i redogörelsen
för personalen vid lokaltullförvaltningen hafva hufvudtullförvaltningarna
upptagits i samma ordningsföljd som den, hvari de förekomma både i
statskalendern och i tullverkets matrikel. Då det ansetts lämpligt att
i en afdelning af betänkandet få sammanförda alla de framställda förslagen
beträffande lokaltullförvaltningarnas personal, har i kommissionens
redogörelse erinrats om de personalförändringar, som betingats af föreslagna
organisationsförändringar, äfven i fall, då redan i sammanhang
med sistnämnda förslag hemställan gjorts om uppförande i staten af
nya eller indragning af befintliga tjänster. I några af de fall, där af
tullförvaltning begärts nya tjänster, har kommissionen, oaktadt densamma
icke funnit skäl upptaga förslaget såsom sitt, likväl omnämnt de gjorda
framställningarna.
Till undvikande af upprepningar och alltför stor vidlyftighet anser
jag mig redan nu en gång för alla böra nämna, att generaltullstyrelsen
i sitt ofvan flera gånger berörda utlåtande af den 5 november 1909
såväl förklarat sig erkänna giltigheten af de allmänna grunder, hvilka
synts kommissionen böra föranleda inskränkning, hvad beträffar flera
tullplatser, i det af vederbörande förvaltningar begärda antal tjänster,
som äfven förmält sig — med allenast två undantag, nämligen i fråga
om tullkammaren i Trelleborg och packhusinspektionen i Göteborg,
hvarom mera här nedan — icke hafva något att erinra mot kommissionens
förslag beträffande personalen vid lokaltullförvaltningen samt kustoch
gränsbevakningen.
För egen del har jag äfvenledes funnit de af kommissionen uttalade
allmänna grundsatserna beträffande personalen icke kunna frånkännas
giltighet. Vid en allmän granskning af kommissionens förslag
i nu ifrågavarande afseende synas de olika intressen — statsverkets,
trafikens och personalens — hvilka i frågor af denna art städse förefinnas
och i viss mån äro stridande mot hvarandra, hafva blifvit väl
afvägda. Hvad kommissionen anfört beträffande personalen å de sär
-
Tullkammaren
i Stockholm.
Vppbördskontoret
i
Stockholm.
Nederlagskontoret
i
Stockholm.
86 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
skilda tullplatserna har jag i hvarje fall funnit väl grundadt och innefatta
fullgiltiga skäl för det förslag, kommissionen framlagt. Jag
biträder alltså hvad kommissionen i detta hänseende föreslagit, dock
med nyss omförmälda, af generaltullstyrelsen ifrågasatta ändringar beträffande
personalen vid tullkammaren i Trelleborg och packhusinspektionen
i Göteborg, Indika synas mig vara af behofvet påkallade; och torde jag
vid sådant förhållande kunna i det följande inskränka mig till att redogöra
för hvad kommissionen anfört i fråga om personalen vid hvarje
särskild tullplats, med iakttagande, att i fall, då efter afgifvandet af
kommissionens förslag framställning beträffande personalen blifvit gjord,
sådant ock kommer att af mig omnämnas. I likhet med kommissionen
och på af densamma anförda skäl har jag i denna redogörelse erinrat
äfven om de redan förut omförmälda personalförändringar, som betingas
af föreslagna organisationsförändringar. Jag öfvergår nu till de särskilda
förvaltningarna.
Beträffande tullkammaren i Stockholm omförmäler kommissionen,
hurusom tullkammaren uppgifvit, att, sedan den nya tullhusbyggnaden
i Stadsgården blifvit färdig och kommit i användning, behof af ytterligare
en förste kontrollör och två kammarskrifvare komme att föreligga.
Då det emellertid ännu icke kunde med visshet bestämmas, när förutsättningen
för detta behof af ökad arbetskraft å tullkammaren komme
att inträda, samt den föreslagna cirkulationen mellan tullförvaltningsafdelningarna
i Stockholm af de därstädes anställda kammarskrifvarna
måhända kunde inverka till någon minskning af det för tullkammarens
räkning erforderliga antalet dylika tjänstemän, har kommissionen funnit
hvad tullkammaren sålunda anfört icke böra föranleda någon åtgärd.
Eu af upp b örds kon t o re t i Stockholm gjord framställning om uppförande
å kontorets stat af en med förste kontrollörerna jämnställd
tjänsteman har kommissionen, enär frågan härom syntes böra anstå till
dess erfarenhet vunnits om den inverkan på göromålen vid kontoret,
som öppnandet af tullhuset i Stadsgården kunde utöfva, ansett icke
heller böra föranleda någon kommissionens åtgärd.
Beträffande nederlagskontoret i Stockholm har kommissionen funnit
den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten böra med hänsyn
till omfattningen och vikten af de å kontoret förekommande göromål
ersättas med en förste kontrollörsbefattning. Uteslutet vore icke, anför
kommissionen, att, efter tullhusbyggnadens i Stadsgården tagande i bruk,
vid nederlagskontoret kunde komma att erfordras någon förstärkning
af personalen; men kommissionen hade, i anslutning till hvad som
87
• Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.
anförts i fråga om tullkammaren och uppbördskontoret, icke funnit skäl
att upptaga frågan härom.
Vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm funnos intill år 1905
anställda två chefer, nämligen en öfverinspektor och en kontrollör.
1900 års tullstatskommitté hemställde emellertid — under framhållande
att befälet öfver bevakningspersonalen borde, vid inspektionen liksom
vid de tullförvaltningar, där två chefer funnes, utöfvas af allenast en
chef — att kontrollörstjänsten måtte indragas. Så skedde ock vid regleringen
af staten för år 1905, ehuruväl af särskild anledning den dåvarande
kontrollören berättigades att kvarstå såsom kontrollör vid inspektionen
med bibehållande af aflöningen å 1904 års stat. Efter det
denne tjänsteman år 1908 aflidit, har antalet vid inspektionen anställda
tjänstemän utgjort det i 1905 års stat upptagna, eller en öfverinspektor
såsom chef, två bevakningskontrollörer och en kammarskrifvare.
Beträffande denna förvaltningsafdelning omförmäler kommissionen,
att hemställan gjorts om uppförande å densammas stat af en öfverkontrollörstjänst,
hvars innehafvare skulle, jämte öfverinspektoren, utöfva
befäl öfver tullbevakningspersonalen i Stockholm. Till stöd härför hade
åberopats, att öfverinspektoren på grund af de trägna göromål, som
chefskapet öfver bevakningspersonalen i Stockholm medförde, icke kunde
medhinna att så ofta som önskligt vore företaga inspektionsresor till
honom underlydande stationer och kustbevakningspersonal i Stockholms
skärgård. För den händelse anställandet af en öfverkontrollör icke
funnes lämpligt, ansåge inspektionen, att öfverinspektoren borde helt
och hållet befrias från öfverinseendet öfver bevakningspersonalen i
skärgården.
Kommissionen har, under hänvisning till sitt tidigare omnämnda
förslag beträffande öfverkontrollörstjänsternas indragning, funnit framställningen
om uppförande å inspektionens stat af en dylik tjänst så
mycket mindre böra föranleda åtgärd, som olämpligheten af det dubbla
chefskapet framträdde skarpast just i fråga om befälet öfver en talrik
bevakningspersonal, och erinrar i sammanhang därmed, att, därest i
enlighet med kommissionens förslag tulldirektör blefve anställd i Stockholm,
denne skulle öfvertaga det öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen
för närvarande tillkommande förmanskapet öfver vissa tullplatser
i Stockholms skärgård. — Beträffande inspektionens alternativt
framställda förslag, att öfverinspektoren måtte helt och hållet skiljas
från öfverinseendet öfver bevakningspersonalen i skärgården, har kommissionen
yttrat sig därom vid behandlingen af frågan om kustbevakningens
organisation.
Tullbevakningsinspektionen
i
Stockholm.
88
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
Sedermera har inspektionen i sitt till generaltullstyrelsen afgifna
yttrande angående inspektionens stater för år 1911 — hvarom i styrelsens
underdåniga utlåtande af den 5 november 1909 förmäles -— hemställt
om uppförande å inspektionens stat af ytterligare en bevakningskontrollörstjänst.
Till stöd för denna hemställan har inspektionen anfört,
att sedan ofvannämnde vid inspektionen anställde tjänsteman i chefställning,
kontrollören C. S. Holmin — hvilken, ehuru från ingången
af år 1905 uppförd å indragningsstat, på grund af Riksdagens särskilda
medgifvanden kvarstått såsom tjänstgörande hos inspektionen mot åtnjutande
af särskilt aflöningstillägg utöfver det å indragningsstaten för
honom uppförda lönebelopp — den 26 april 1908 aflidit, en extra ordinarie
tjänsteman varit inkallad i tjänstgöring hos inspektionen; att inspektionen
härigenom och med begagnande af den hos inspektionen
anställde kammarskrifvarens åtagande att utan särskild ersättning bestrida
med bevakningskontrollörstjänst förenade göromål lyckats hittills
undgå större rubbningar i arbetet men att, såsom äfven styrelsen i underdånig
skrifvelse den 24 oktober 1908 angående tullverkets utgiftsstater
för år 1910 framhållit, nämnda anordning gifvetvis ingalunda kunde
anses tillfredsställande; att inspektionen fördenskull hos styrelsen gjort
framställning om vidtagande af åtgärd för uppförande å inspektionens
stat af en öfverkontrollörstjänst, hvilken framställning dock af principiella
skäl icke vunnit understöd af kommissionen för granskning af
tullverkets stater, till hvilken framställningen öfverlämnats af styrelsen;
samt att, då inspektionen icke ansåge för tullverkets säkerhet betryggande,
att de talrikt till Stockholm ankommande styckegodslastade
fartygen invisiterades af uppsyningsmän, och tre personer ansåges erforderliga
för nöjaktigt förrättande af dessa invisitationer jämte öfriga
bevakningskontrollörerna åliggande göromål — i följd hvaraf åt kammarskrifvaren
hos inspektionen måst, såsom ofvan antydts, uppdragas
att bestrida bevakningskontrollörs göromål — inspektionen ansåge uppförande
å dess stat af en ny bevakningskontrollörstjänst såsom ersättning
för den vid Holmins afgång bortfallna kontrollörstjänsten vara af
behofvet påkalladt.
Generaltullstyrelsen, som icke funnit skäl biträda inspektionens
nu omförmälda framställning, har till stöd härför anfört följande. Det
kunde visserligen ej bestridas, att den af inspektionen omförmälda anordningen
måste anses föga tillfredsställande; men detta omdöme gällde
dock förhållandena vid inspektionen, sådana de för närvarande vore.
Då emellertid öfverinspektoren vid inspektionen enligt kommissionens
förslag skulle befrias från honom nu åliggande öfverinseende öfver
89
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
personalen vid vissa tullplatser i Stockholms skärgård (sid. 103 i betänkandet)
samt tillika erhålla biträde vid utöfvandet af det honom tillkommande
befälet öfver kustbevakningspersonalen därstädes (sid. 155
och 156), hölle styrelsen före, att med frågan om inrättande af någon
ny tjänst hos inspektionen borde anstå, till dess erfarenhet vunnits, i
hvad mån nyssberörda förslag kunde inverka på förhållandena därstädes.
Mot hvad styrelsen sålunda anfört har jag icke något att erinra.
Slutligen har, enligt hvad kommissionen omförmäler, inspektionen
hemställt om uppförande å dess stat af tio nya vaktmästaretjänster. Med
hänsyn dels därtill, att med 1909 års ingång tio nya dylika tjänster
inrättats vid inspektionen, hvarigenom antalet inkallade extra ordinarie
vaktmästare kunnat i väsentlig mån minskas, dels ock till förslagen
beträffande vid tullförvaltningen i Stockholm anställda vaktmästares
tjänstgöringsskyldighet och kammarvaktmästarnas ersättande med vaktmästare,
har kommissionen icke biträdt inspektionens ifrågavarande
framställning.
Kommissionens af mig biträdda förslag angående tullförvaltningen
i Stockholm innebär sålunda och med iakttagande af hvad beträffande
denna förvaltning föreslagits i fråga om organisationsförändringar följande:
att en tulldirektör anställes vid tullförvaltningen;
att öfverkontrollörstjänsten vid nederlagskontoret indrages och
ersättes med en förste kontrollörstjänst; samt
att fem kammarvaktmästaretjänster indragas och att å förvaltningens
stat i stället uppföras fem nya vaktmästaretjänster.
Vid tullkammaren i Nyköping äro å ordinarie stat uppförda en
tullförvaltare, en kammarskrifvare och fyra vaktmästare, hvarjämte från
och med början af år 1906 därstädes varit anställd en biträdande
kammarskrifvare.
Jag anser mig böra här nämna, att sedan lång tid tillbaka plägat
vid tullförvaltningar, där ökadt behof af arbetskraft gjort sig gällande
under någon längre tid, under benämningen biträdande kammarskrifvare
anställas extra ordinarie tjänstemän, hvilka oftast förrätta samma tjänstgöring
som ordinarie kammarskrifvare men icke äro uppförda å ordinarie
stat utan åtnjuta arfvode från ett å aflöningsstaten uppfördt förslagsanslag
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. För närvarande
utgår sådant arfvode med 1,800 kronor om året.
Kommissionen har nu uttalat såsom sin uppfattning, dels att, där
icke särskilda omständigheter annorlunda föranleda, biträdande kammarskrifvarebefattning,
hvaraf stadigvarande behof förefinnes och hvars
innehafvare fullgör samma tjänstgöring som ordinarie kammarskrifvare,
Bih. till Riksd. Prot. 1910. '' 1 Samt. 1 Afd. 40 Höft. 12
Tullkammaren
i Nyköping.
Tullkammaren
i Södertälje,
Tullkammaren
i Eskilstuna.
90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
bör uppföras å ordinarie stat, dels ock att vid tullkamrar, där tullförvaltaren
är ensam tjänsteman men trafiken medfört stadigvarande behof
af arbetsbiträde åt denne, hvilket måst tillgodoses genom anställande af
biträdande kammarskrifvare eller ständig inkallning af extra ordinarie
kammarskrifvare, en kammarskrifvaretjänst bör uppföras i staten.
Med tillämpning af förstnämnda grundsats och under åberopande
däraf, att det i följd af nådiga brefvet den 20 juli 1888 ålåge tullförvaltaren
i Nyköping att äfven vid tullstationen i Oxelösund verkställa
tullbehandling af dit inkommande gods af viss beskaffenhet och att vid
sådana tillfällen, hvilka under de senare åren allt oftare förekommit,
det måst uppdragas åt biträdande kammarskrifvaren att sköta göromålen
antingen å tullkammaren eller i packhuset, har kommissionen, med
hänvisning tillika till tullkammarens i Nyköping jämförelsevis höga
plats å poängtabellen, hemställt, att ytterligare en för denna tullkammare
afsedd kammarskrifvaretjänst måtte inrättas, mot det att biträdande
kammarskrifvarebefättningen därstädes indrages.
Tullkammaren i Södertälje har, enligt hvad generaltullstyrelsen
omförmäler, i afgifvet yttrande angående tullkammarens stat för år 1911
hemställt om inrättande af en kammarskrifvaretjänst och till stöd härför
åberopat hufvudsakligen, att arbetet vid tullkammaren i följd af stadens
tillväxt och industriella utveckling under de senaste åren ökats i så
hög grad, att tullförvaltaren såsom varande ensam tjänsteman icke
medhunne att handlägga göromålen både i packhuset och på tullkammaren,
i följd hvaraf stadigvarande behof af arbetsbiträde åt tullförvaltaren
förelåge.
Generaltullstyrelsen har, under anförande, att tullkammaren syntes
hafva grundat denna framställning på kommissionens här ofvan återgifna
uttalande rörande förutsättningen för inrättande af ordinarie kammarskrifvaretjänst
vid tullkamrar, där tullförvaltaren vore ensam tjänsteman,
framhållit, att enligt den vid betänkandet fogade bilagan III inkallning
vid tullkammaren af en extra ordinarie kammarskrifvare icke under
åren 1907 och 1908 beliöft utan afbrott förekomma och att så varit
förhållandet äfven under år 1909. I följd häraf har styrelsen ansett,
att med inrättande af en kammarskrifvaretjänst vid tullkammaren i
Södertälje borde tills vidare anstå.
Denna styrelsens uppfattning finner jag mig böra biträda.
Å tullkammarens i Eskilstuna ordinarie stat äro allenast två befattningshafvare
uppförda, nämligen tullförvaltaren och en vaktmästare.
Härförutom har dock sedan början af år 1907 varit anställd en biträdande
kammarskrifvare. Då sålunda ofvan omförmälda förutsättning för upp
-
91
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
förande af en kaminarskrifvaretjänst föreligger, har kommissionen hemställt,
att vid tullkammaren måtte inrättas en sådan tjänst i utbyte mot
biträdande kammarskrifvarebefattningen.
Å tullkammarens i Norrköping stat äro uppförda följande ordinarie
befattningshafvare, nämligen: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, en
kontrollör, sex kammarskrifvare, två uppsyningsman och sexton vaktmästare.
Härjämte äro å tullkammaren anställda två biträdande kammarskrifvare.
Beträffande denna tullförvaltning anför kommissionen följande:
»Under hänvisning till hvad ofvan hemställts beträffande indragning
af vissa öfverkontrollörstjänster, däribland den vid tullkammaren i Norrköping,
föreslår kommissionen, att i stället för berörda tjänst å tullkammarens
stat uppföres en förste kontrollörstjänst. Enligt livad kommissionen
förut angifvit, bör innehafvaren af denna tjänst förestå packhusafdelningen
af tull förvaltningen. Vid en förvaltning, där göromålen,
såväl å tullkammar- som å packhusafdelningen, äro af så betydande
omfattning och så kräfvande beskaffenhet, som, enligt hvad af poängtabellen
framgår, förhållandet är i Norrköping, böra emellertid enligt
kommissionens åsikt finnas å hvardera af dessa afdelningar en förste
kontrollör och en kontrollör. Kommissionen har därför funnit sig böra
föreslå, att å tullkammarens stat uppföres dels ytterligare eu förste
kontrollörstjänst, dels en ny kontrollörsbefattning.
Enligt hvad tullkammaren uppgifvit, hafva de båda biträdande
kammarskrifvarna måst användas i lika trägen tjänstgöring som innehafvarna
af ordinarie kammarskrifvarebefattningar; och har tullkammaren
fördenskull hemställt om inrättande af två nya kammarskrifvaretjänster.
Vid bifall till hvad kommissionen ofvan hemställt beträffande förstärkning
af tullpersonalen i Norrköping, torde likväl uppförande i staten af en
ny kammarskrifvaretjänst därstädes i utbyte mot bemälda båda biträdande
kammarskrifvarebefattningar vara tillfyllestgörande; och vill kommissionen
fördenskull härom framställa förslag.
Alltsedan senare hälften af år 1905 har en af de i Norrköping
anställda vaktmästarna haft i uppdrag att tjänstgöra i packhuset i egenskap
af extra ordinarie uppsyningsman med bibehållande af sin vaktmästareaflöning.
Tullkammaren har, under framhållande, att denna
anordning medfört stor fördel och att en förman för vaktmästarna i
packhuset med uppgift att jämväl hålla ordning å godset numera icke
kunde undvaras, hemställt, att en ordinarie uppsyningsmanstjänst för
packhusets behof måtte inrättas. Denna tullkammarens hemställan har
kommissionen funnit sig böra biträda.
Tullkammaren
i Norrköping.
92
Tullkammaren
i Kalmar.
Tullkammaren
i Västervik.
Tullinspektionema
i Klinte
och Slite.
Tullkammaren
i Karlskrona.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Då, enligt hvad tabellen Bil. III utvisar, vid tullbevakningen i
Norrköping måst i tjänstgöring användas ett afsevärdt antal extra
ordinarie vaktmästare, har kommissionen, i likhet med tullkammaren,
ansett två nya vaktmästaretjänster böra uppföras å tullkammarens stat.»
Kommissionens af mig biträdda förslag beträffande tullkammaren
i Norrköping innefattar sålunda:
att öfverkontrollörstjänsten ersättes med en förste kontrollörstjänst;
samt
att, med indragning af två biträdande kammarskrifvarebefattningar,
å tullkammarens stat uppföras ytterligare följande tjänster, nämligen:
en förste kontrollörstjänst, en kontrollörstjänst, en kammarskrifvaretjänst,
en uppsyningsmanstjänst samt två vaktmästaretjänster.
Beträffande tullkammaren i Kalmar föreslår kommissionen, dels
att öfverkontrollörstjänsten måtte, med hänsyn till tullkammarens betydelse
och omfattningen af därstädes förekommande göromål, ersättas
med en förste kontrollörsbefattning, dels ock, i öfverensstämmelse med
kommissionens förut omförmälda uppfattning, att i stället för en år
1907 inrättad biträdande kammarskrifvarebefattning, å tullkammarens
stat måtte uppföras en ny kanon arskrifvaretjänst.
Med förmälan att för genomförande af den utaf kommissionen
ifrågasatta anordning beträffande uppbördens handhafvande — för hvilket
förslag jag förut redogjort — erfordrades, att den vid tullkammaren i
Västervik anställde kammarskrifvaren befriades från honom nu åliggande
skyldighet att utöfva befäl öfver tullbevakningen därstädes men att,
på grund af de lokala förhållandena och den jämförelsevis betydliga
sjöfarten i Västervik, en särskild förman för tullbevakningen därstädes
icke kunde undvaras, har kommissionen föreslagit, att å tullkammarens
stat måtte uppföras en uppsyningsmanstjänst.
Under erinran om förslaget rörande tullinspektionernas i Klinte
och Slite förändring till tullstationer föreslår kommissionen, dels att tullinspektorstjänsterna
måtte ersättas med uppsyningsmanstjänster, dels
ock att två vaktmästare tjänster, eu å hvardera platsen, måtte indragas.
Beträffande tullkammaren i Karlskrona hemställer kommissionen,
att den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten måtte, med
hänsyn till beskaffenheten af de vid tullkammaren förekommande göromål,
ersättas med en kontrollörstjänst.
Tullkammaren har emellertid, enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler,
hemställt, att berörda öfverkontrollörstjänst måtte i stället
ersättas med en förste kontrollörstjänst, och till stöd för denna hem
-
93
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
ställan åberopat, att det poängtal, som af kommissionen tilldelats tullkammaren,
icke vore ett exakt uttryck för uppbördens storlek och de
alltjämt växande göromålens myckenhet, enär däri icke komme till
synes den i Karlskrona förekommande mycket stora införseln af hvarjehanda
artiklar till flottan, livilka på grund af nådiga medgifvanden finge
tullfritt införas och livilkas tullbehandling och noggranna kontrollering med
de lämnade uppgifterna kräfde mycket och tidsödande arbete; att, därest
detta förhållande beaktats och i sammanhang därmed ett högre tillägg
för mera kräfvande förtullningar tillgodoräknats tullkammaren, poängtalet
för tullkammaren skulle ökats med minst ett tiotal; samt att Karlskrona
utmärkte sig för synnerligen höga lefnadskostnader och hyrespriser,
hvilket vore en naturlig följd af stadens egenskap af landets
näst största garnisonsort.
Generaltullstyrelsen har, under förmälan att styrelsen icke af hvad
tullkammaren sålunda anfört funnit sig öfvertygad om nödvändigheten
af den föreslagna ändringen i kommissionens förslag, förklarat sig icke
kunna tillstyrka densamma.
Icke heller jag finner hvad tullkammaren anfört innefatta anledning
att ifrågasätta ändring i kommissionens förslag beträffande det
sätt, på hvilket öfverkontrollörstjänsten vid ifrågavarande tullkammare
skulle ersättas.
Den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten vid tullkammaren
i Karlshamn anser kommissionen kunna tillfyllestgörande
ersättas med eu kammarskrifvaretjänst. Ehuru i denna stad rådde en
tämligen liflig sjöfart, vore dock — yttrar kommissionen — göromålen
vid tullkammaren i öfrigt af jämförelsevis mindre omfattning; och deras
beskaffenhet gåfve icke någon särskild anledning till antagande, att
desamma icke skulle kunna, efter genomförandet af kommissionens förslag
beträffande uppbördens handhafvande, nöjaktigt bestridas äfven
utan att vid tullkammaren anställdes ytterligare en kontrollör förutom
den, som med ingången af år 1909 uppförts å tullkammarens stat. En
vid tullkammaren inrättad biträdande kammarskrifvarebefattning ansåge
kommissionen böra uppföras å ordinarie stat, enär stadigvarande behof
af denna befattning förelåge och dess innehafvareo fullgjorde enahanda
tjänstgöring som ordinarie kammarskrifvare. — A tullkammarens
stat skulle sålunda, med indragning af öfverkontrollörstjänsten och biträdande
kammarskrifvarebefattningen, uppföras två nya kammarskrifvaretjänster.
Under åberopande af samma skäl, som anförts vid behandlingen
af tullkammarens i Eskilstuna stat, hemställer kommissionen, att vid
Tullkammaren
i Karlshamn.
Tullkammaren
i Solsesborg.
Tullkammaren
i Ahus.
Tullkammaren
i Malmö.
94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
tullkammaren i Sölvesborg måtte inrättas en kammarskrifvare tjänst i utbyte
mot en å tullkammarens stat uppförd biträdande kammarskrifvarebefattning.
Beträffande tullkammaren i Åhus — å hvars stat äro uppförda följande
ordinarie tjänstemän, nämligen: en tullförvaltare, en öfverkontrollör
och en kammarskrifvare, hvarjämte vid tullkammaren finnes anställd
en biträdande kammarskrifvare — hemställer kommissionen, att
den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten måtte ersättas med
en kontrollörstjänst. Innehafvaren af denna skulle, yttrar kommissionen,
efter genomförandet af den ifrågasatta anordningen beträffande uppbördens
handhafvande kunna disponeras för tjänstgöring i packhuset.
Vid sådant förhållande saknade kommissionen anledning biträda en af
tullkammaren gjord hemställan om inrättande af en för packhuset afsedd
kontrollörstjänst i utbyte mot kammarskrifvaretjänsten. — På förut åberopade
skäl föreslår kommissionen vidare, att biträdande kammarskrifvarebefattningen
vid tullkammaren måtte uppföras å ordinarie stat.
Vid tullkammaren i Malmö äro anställda följande befattningshafvare
å ordinarie stat, nämligen: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, två
kontrollörer, elfva kammarskrifvare och två kammar vaktmästare. Tullkammaren
har emellertid, enligt hvad kommissionen omförmäler, hemställt,
att å tullkammarens stat måtte uppföras två nya kontrollörstjänster,
och till stöd härför åberopat, att de göromål, som tillkomme den
ene af de båda kontrollörerna — den andre vore afsedd för och fullt
upptagen af göromålen vid utgående expeditionen — på senare tiden så
vuxit i omfattning, att det blifvit nödvändigt att åt kammarskrifvare
öfverlåta sådana ur kontrollsynpunkt synnerligen viktiga göromål som
afprickningen i inkommande journalen af den å uppbördskontoret för
dagen influtna uppbörden samt de månatliga balanslistornas upprättande.
Åtskilliga andra göromål — såsom månadsstatistikens upprättande, inkommande
journalens nummerafslutning, afprickning å märkrullorna af
alla till tullbehandling angifna kolly samt upprättande af restantielista
för kontroll däröfver, att allt infördt gods vederbörligen redovisades —
vore ock af så maktpåliggande beskaffenhet, att de borde vara anförtrodda
åt en äldre, erfaren tjänsteman, alltså en kontrollör.
Hvad tullkammaren sålunda anfört rörande behofvet af förstärkt
arbetskraft vid densamma, vore, anför kommissionen, visserligen beaktansvärdt.
Men då från och med ingången af år 1909 å tullkammaren
inrättats en ny kontrollörstjänst samt det kunde antagas, att en del
af de utaf tullkammaren omförmälda göromål skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt bestridas af en kammarskrifvare, hade kommissionen
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 60. 95
icke funnit anledning att i vidare mån understödja tullkammarens hemställan,
än att kommissionen föresloge, att å tullkammarens stat måtte
uppföras en ny koutrollörstjänst.
En af packhusinspelctionen i Malmö under åberopande af ett snart
inträdande behof af utvidgade packhuslokaler gjord framställning om
ökning af personalen med minst fem kontrollörer och fem kammarskrifvare
har kommissionen ansett icke böra föranleda någon åtgärd,
enär frågan om en så betydande förstärkning af sagda personal, af
hvilken med 1909 års ingång tillkommit två kontrollörer och två kammarskrifvare,
borde anstå åtminstone till dess visshet kunde vinnas, när
de förhållanden, som skulle betinga behofvet af förstärkningen, kunde
blifva en verklighet.
Enligt hvad kommissionen omförmäler har tullbevaknivgsinspelitionen
i Malmö — under anförande att, oaktadt den ordinarie bevakningspersonalen
med ingången af år 1909 afsevärdt ökats, nämligen med en uppsyningsman
och tio vaktmästare, behof af ytterligare förstärkning dock
kvarstode, om personalen skulle kunna stå i någorlunda rimlig proportion
till de allt mer och mer ökade göromål, som lades på densamma, synnerligast,
genom tilltagande trafik nattetid, hvilken medgåfve ringa tillfälle
till hemlif och ofta föranledde, att ofullständig hvila tillgodokomme den
under dagens lopp rätt ansträngda personalen — hemställt, att å inspektionens
stat måtte uppföras ytterligare en uppsyningsman och fem
vaktmästare.
Vid behandlingen af denna framställning har kommissionen föreslagit,
dels att å tullförvaltningens stat måtte uppföras tre nya vaktmästaretjänster,
dels ock att vid tullbevakningsinspektionen måtte inrättas
eu ny uppsyningsmanstjänst.
Till stöd för detta förslag anför kommissionen följande.
Den förstärkning af bevakningspersonalen i Malmö, hvilken, på
sätt inspektionen omförmält, inträdt med ingången af år 1909, syntes
kommissionen icke motsvara behofvet. Under år 1908 hade vid bevakningen
varit anställda fem biträdande vaktmästare, hvilka indragits med
utgången af året. Då dessa fullgjort samma tjänstgöring som ordinarie
vaktmästare, hade sålunda förstärkningen af vaktmästarekåren i själfva
verket allenast belöpt sig till fem vaktmästare. Men då, förutom nämnda
fem biträdande vaktmästare, under år 1908 i tjänstgöring användts dels
under hela året 12 extra ordinarie vaktmästare, dels under större delen
däraf ytterligare 4 dylika betjänte, dels ock icke mindre än 4 extra ordinarie
vaktmästare till ständig nattjänstgöring och 2 dylika till sådan
tjänstgöring under större delen af året, ville det synas kommissionen, att
Packhusinspektionen
i
Malmö.
Tullbevakning
sinspektionen
i Malmö.
Tullkammaren
i Landskrona.
96 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
användandet af extra personal vid tullbevakningen i Malmö fortfarande
måste blifva större, än som kunde anses lämpligt. Detta antagande bekräftades
ock af kommissionen tillhandakomma uppgifter rörande antalet
inkallade extra ordinarie vaktmästare under första kvartalet af år 1909,
livilka uppgifter utvisade, att 11 extra ordinarie vaktmästare under
sagda tid varit använda i ständig tjänstgöring. Till jämförelse kunde
nämnas, att under januari, februari och mars månader år 1908 antalet
i tjänstgöring inkallade extra ordinarie vaktmästare utgjort respektive
12, 17 och 16. Att såsom inspektionen uppgifvit, trafiken nattetid vore
stadd i tilltagande, framginge däraf, att, medan antalet af extra ordinarie
vaktmästare förrättade nattvakter under första kvartalet år 1908 utgjort
488, antalet af dylika nattvakter under motsvarande del af år 1909
stigit till 712. Kommissionen ansåge därför, att ytterligare någon förstärkning
af ifrågavarande personal borde vidtagas; dock syntes denna
förstärkning, med hänsyn till den anordning, kommissionen föreslagit i
fråga om vaktmästarnas tjänstgöringsskyldighet och kammarvaktmästarnas
ersättande med vaktmästare, kunna, hvad vaktmästaretjänsterna
beträffade, inskränkas till tre dylika.
För beredande af nöjaktig uppsikt öfver bevakningspersonalens
tjänstgöring inom det vidsträckta hamnområdet i Malmö och med hänsyn
till de särskilda kraf på personalens duglighet och omdömesförmåga,
som föranleddes af den i Malmö förekommande betydliga resandetrafiken,
ansåge kommissionen erforderligt, att å tullbevakningsinspektionens stat
blefve uppförd ytterligare en uppsyningsmanstjänst.
Kommissionens af mig biträdda förslag beträffande tullförvaltningen
i Malmö innebär sålunda — med iakttagande af de föreslagna organisationsförändringarna
i den man de beröra denna förvaltning — följande:
att å tullkammarens stat uppföres en ny kontrollörstjänst;
att å tullbevakningsinspektionens stat uppföres en ny uppsyningsmanstjänst;
att
å tullförvaltningens stat uppföras tre nya vaktmästaretjänster;
samt
att två kammarvaktmästaretjänster indragas och att å förvaltningens
stat i stället uppföras två nya vaktmästaretjänster.
Beträffande tullkammaren i Landskrona anför kommissionen, att
den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten borde ersättas
med en tjänst, hvilken på grund af denna tullkammares betydenhet icke
borde vara af lägre grad än förste kontrollörs, och föreslår fördenskull,
att å tullkammarens stat måtte uppföras en förste kontrollörstjänst i
stället för öfverkontrollörstjänsten.
97
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Å tullkammarens i Hälsingborg stat äro uppförda följande ordinarie
befattningshafvare, nämligen: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, tre
kontrollörer, tio kammarskrifvare, två uppsyningsman och tjugutre vaktmästare.
Vidare finnes vid tullkammaren anställd en biträdande kammarskrifvare,
hvarjämte såsom arfvode till erforderligt skrifbiträde utgår
ett anslag af 800 kronor årligen.
Beträffande denna förvaltning anför kommissionen följande:
»Hänvisande till hvad förut anförts beträffande indragning af vissa
öfverkontrollörstjänster, däribland den vid tullkammaren i Hälsingborg,
hemställer kommissionen, att å tullkammarens stat måtte uppföras en
förste kontrollörstjänst såsom ersättning för öfverkontrollörstjänsten.
Under åberopande af hvad kommissionen anfört beträffande personalen
vid tullkammaren i Norrköping, föreslår kommissionen ytterligare, att
ännu en förste kontrollörstjänst måtte, i utbyte mot en nu befintlig
kontrollörsbefattning, uppföras å tullkammarens stat.
Vidare torde, i enlighet med hvad kommissionen i fråga om flera
redan behandlade tullförvaltningar anfört, biträdande kammarskrifvaren
böra uppföras å ordinarie stat; och torde i sådant fall anslaget till skrifbiträde
kunna indragas.
Alltsedan oktober månad 1907 har en af de vid tullbevakningen
i Hälsingborg anställda vaktmästarna varit förordnad att, med bibehållande
af den till hans vaktmästaretjänst hörande aflöning, tjänstgöra
såsom extra ordinarie uppsyningsman vid bevakningen. Då, enligt hvad
tullkammaren upplyst, behofvet af denne bevakningsförman allt fortfarande
gör sig gällande, föreslår kommissionen, att å stat uppföres
ytterligare en uppsyningsmanstjänst.
Under de senare åren hafva 5 å 6 extra ordinarie vaktmästare
användts i ständig tjänstgöring vid tullbevakningen i Hälsingborg. Af
sådan anledning torde någon förstärkning af bevakningspersonalen böra
vidtagas; och föreslår kommissionen därför, att å tullkammarens stat
måtte uppföras tre nya vaktmästaretjänster.»
Kommissionens af mig biträdda förslag beträffande tullkammaren
i Hälsingborg innebär sålunda:
att öfverkontrollörstjänsten och en kontrollörstjänst indragas;
att i dessa tjänsters ställe i staten uppföras två förste kontrollörstjänster;
att
å tullkammarens stat uppföres en ny kammarskrifvaretjänst i
utbyte mot biträdande kammarskrifvarebefattningen och det nuvarande
skrifbiträdesanslaget; samt
Bih. till liiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft.
Tullkammaren
i Hälsingborg.
13
98
Tullkammaren
i Ystad.
Tullkammaren
i Trelleborg.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
att å stat uppföras en uppsyningsmanstjänst och tre vaktmästaretjänster.
Hvad angår tullkammaren i Ystad föreslår kommissionen, dels att
öfverkontrollörstjänsten måtte ersättas med en kontrollörstjänst, dels,
på förut anförda skäl, att en å tullkammarens stat uppförd biträdande
kammarskrifvarebefattning måtte förändras till en ordinarie kammarskrifvaretjänst.
A tullkammarens i Trelleborg stat äro uppförda följande ordinarie
befattningshafvare, nämligen: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, två
kontrollörer, fyra kammarskrifvare, en uppsyningsman och nio vaktmästare.
Vid tullkammaren är dessutom anställd en biträdande kammarskrifvare.
Kommissionen anför beträffande denna tullförvaltning följande:
»Rörelsen vid tullförvaltningen i Trelleborg har under de senare
åren betydligt vuxit. Af denna anledning hafva ock flera nya tjänster
inrättats vid tullkammaren. Sedan år 1905 har nämligen personalen
därstädes förstärkts med icke mindre än två kontrollörer, två kammarskrifvare
och två vaktmästare, af hvilka en kontrollör och en kammarskrifvare
tillkommit med ingången af år 1909. Det torde emellertid
med största sannolikhet kunna förväntas, att den under år 1909 anordnade
ångfärjeförbindelsen mellan Trelleborg och Sassnitz skall medföra
en betydande ökning af trafiken öfver Trelleborg, såväl af resande som
af gods, och att fördenskull behof af ytterligare förstärkning af tullpersonalen
därstädes skall inträda. Tullkammaren har ock med styrka
framhållit detta förhållande men tillika anfört, att, innan någon tids
erfarenhet förelåge, huru de nya trafikförhållandena komme att framträda,
det icke kunde med bestämdhet afgöras, i hvad mån tullpersonalen
i Trelleborg behöfde förstärkas på grund af ångfärjetrafikens öppnande.
Äfven kommissionen är af den uppfattning, att det behof af ökade
arbetskrafter vid tullkammaren i Trelleborg, som må blifva en följd af
ofvan omförmälda anledning, icke låter sig på förhand bestämmas. Då
härtill kommer, att ett af kommissionen i sådan riktning framlagdt
förslag icke skude kunna komma under ompröfning och än mindre träda
i verkställighet förr än långt efter den tid, då behofvet framträdt, samt
det icke lärer saknas utväg att, på sätt vid flera föregående tillfällen
skett, tillgodose ett eventuellt inträdande dylikt behof genom provisoriskt
inrättande af erforderliga tjänster, har kommissionen funnit sig icke
böra beträffande tullförvaltningen i Trelleborg framlägga något annat
99
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 60.
förslag, än att, i sammanhang med den förut omförmälda indragningen
af öfverkontrollörstjänsten därstädes, å tullkammarens stat måtte uppföras
en förste kontrollörstjänst.»
Enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler i sitt ofvanberörda
den 5 november 1909 afgifna underdåniga utlåtande har tullkammaren
hemställt, att tre nya vaktmästaretjänster måtte inrättas vid tullbevakningen
i Trelleborg. Till stöd härför har, såsom af berörda utlåtande
framgår, tullkammaren anfört, att, på grund af det genom ångfärjeförbindelsen
betydligt utvidgade tjänstgöringsområdet och af densamma
föranledda ökningen i bevakningsposteringar och nattjänstgöring för
tullbevakningen på vidt skilda platser, såsom å bantågen, vid ångfärjan,
å bangården och å lossningskajerna, den ordinarie bevakningsstyrkan
visat sig otillräcklig; samt att vunnen erfarenhet visat, att, oaktadt tre
extra ordinarie vaktmästare alltifrån ångfärjetrafikens öppnande varit
inkallade i ständig tjänstgöring, öfveransträngning af bevakningspersonalen,
som det jämväl ålåge att biträda vid den omfattande transiteringen
af gods, icke kunnat undvikas.
Generaltullstyrelsen bar, under förmälan att enligt styrelsens åsikt
fullgiltiga skäl anförts för inrättande af de begärda tjänsterna och att
jämväl kommissionen syntes hafva byst den uppfattning, att ångfärjeförbindelsens
öppnande skulle komma att medföra behof af ökade arbetskrafter
vid tullförvaltningen, tillstyrkt tullkammarens förevarande framställning
och vidare anfört, att den af kommissionen anvisade utvägen
att tillgodose nämnda behof genom provisoriskt inrättande af tjänster
syntes icke behöfva anlitas utan den beböfliga förstärkningen af bevakningspersonalen
kunna, därest de begärda tjänsterna blefve från och
med år 1911 uppförda i staten, intill dess åvägabringas genom inhållning
af extra ordinarie personal, hvartill medgifvande redan lämnats.
Behofvet af ifrågavarande tre vaktmästaretjänster synes mig icke
kunna bestridas, hvarför jag tillstyrker uppförande å tullkammarens i
Trelleborg stat af ytterligare tre vaktmästaretjänster.
Den å tullkammarens i Halmstad stat nu uppförda, till indragning
föreslagna öfverkontrollörstjänsten anser kommissionen på grund af
denna tullkammares betydenhet och omfattningen af därstädes förekommande
göromål böra ersättas med en förste kontrollörstjänst. Vidare
föreslår kommissionen af flera gånger nämnd anledning, att en å tullkammarens
stat uppförd biträdande kammarskrifvarebefattning måtte
ersättas med en ordinarie kammarskrifvaretjänst.
Tullkammaren
i Halmstad.
100
Tullförvaltning
en i
Göteborg.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Beträffande tullförvaltningens i Göteborg stat hafva, enligt hvad
kommissionen omförmäler, gjorts följande framställningar, nämligen:
af tullkammaren om utbytande af två kammarskrifvaretjänster mot
kontrollörstj änster;
af packhusinspektionen om inrättande dels af en ny förste kontrollörstjänst
och en ny kontrollörstj änst, i hvilket fall två biträdande kammarskrifvarebefattningar
hos inspektionen skulle kunna indragas, dels ock
af en ny vaktmästaretjänst; samt
af tullbevakningsinspektionen om inrättande af tio nya vaktmästaretjänster.
Tulldirektören, som tillstyrkt berörda framställningar, dock, hvad
tullkammarens framställning angår, med den ändring, att vid inrättande
af två nya kontrollörstjänster två biträdande kammarskrifvarebefattningar
borde indragas i stället för de af tullkammaren föreslagna
två kammarskrifvaretjänsterna, har för egen del hemställt, att å tullbevakningsinspektionens
stat måtte, med indragning af en af de nuvarande
bevakningskontrollörstjänsterna, uppföras eu öfverkontrollörstjänst
med åliggande för innehafvare!! att vara andre föreståndare vid
inspektionen.
Hvad först beträffar den af tullkammaren gjorda framställningen,
till stöd hvarför hufvudsakligen anförts, att en kontrollör borde vara
disponibel såväl för den expedition, hvilken handhade debiteringen af
afgifter för gods, som förtullades från nederlag eller transitupplag, som
äfven för den expedition, där mottagning af angifningsinlagor och dessas
förseende med presentatum försigginge, har kommissionen, under anförande,
att nämnda göromål kunde, såsom hittills, på ett tillfredsställande
sätt bestridas af äldre, mera erfarna kammarskrifvare, samt
med erinran att personalen vid tullkammaren med ingången af år 1909
blifvit förstärkt med icke mindre än en förste kontrollör, en kontrollör
och två kammarskrifvare, förklarat sig icke äga anledning att understödja
densamma.
Vid behandlingen af ''packhusinspektionens framställning — till stöd
hvarför åberopats hufvudsakligen, att vid tullafdelningen för postpaket
erfordrades dels en förste kontrollör såsom föreståndare, dels ock ytterligare
en vaktmästare äfvensom att det vore af stor vikt att vissa förtullningsexpeditioner,
som nu handhades af kammarskrifvare, finge kontrollörer
till föreståndare — har kommissionen, efter erinran att personalen
vid inspektionen med ingången af år 1909 ökats med tre kontrollörer,
fyra kammarskrifvare och en vaktmästare, anfört, att med hänsyn härtill
101
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
och då de nu begärda tjänsterna syntes kommissionen icke vara af
oafvisligt behof påkallade, kommissionen funnit förevarande framställning
icke böra föranleda någon åtgärd.
För det af tullbevakningsinspeläionen framställda förslaget om inrättande
af tio nya vaktmästaretjänster har, enligt hvad kommissionen
meddelar, lämnats följande motivering. Trafiken öfver Göteborg vore
stadd i en oafbruten ökning dels på grund af tillkomsten af nya direkta
förbindelser med utlandet eller äldre förbindelsers utvidgning, dels ock
i följd af åtskilliga nya kaj anläggningar och hamnanordningar. Det
vore under sådana förhållanden tydligt, att den ordinarie bevakningsstyrkan
ingalunda vore tillräcklig, i all synnerhet som det visat sig
nödvändigt att förstärka bevakningen på det stora antal från utrikes
ort kommande fartyg, som efter vederbörligt tillstånd för lossning direkt
inginge till kanal- och insjöhamnar, samt särskilda bevakningsåtgärder
och allt större personal blifvit behöfliga för den ständigt växande utförseln
af restitutionsgods. Det inspektionen lämnade medgifvande att
i tjänstgöring använda extra personal hade därför måst utnyttjas i
ganska stor utsträckning. Sålunda hade under år 1907 omkring 20
och under år 1908 omkring 25 extra ordinarie vaktmästare måst användas
i ständig tjänstgöring, hvarförutom ett minst lika stort antal
sådana inkallats vid tillfälliga behof. Från och med år 1909 hade
visserligen tio nya vaktmästaretjänster blifvit uppförda å inspektionens
stat, men då, såsom af nyssnämnda uppgifter framginge, det konstanta
behofvet af bevakningspersonal vore vida större samt ytterligare förstärkt
personal komme att erfordras, när åtskilliga redan påbörjade
hamnarbeten fullbordats, ansåge inspektionen den begärda ökningen
vara af oafvisligt behof påkallad.
Hvad inspektionen sålunda anfört, har kommissionen visserligen
funnit beaktansvärdt men dock, med hänsyn till förslagen i fråga om
vaktmästarnas i, bland andra städer, Göteborg tjänstgöringsskyldighet
äfvensom kammarvaktmästarnas ersättande med vaktmästare, ansett det
antal nya vaktmästaretjänster, som, förutom det till ersättning af kammarvaktmästarna
afsedba, borde uppföras å tullförvaltningens i Göteborg
stat, kunna inskränkas till fem.
Af skäl, för hvilka kommissionen redogjort vid behandlingen af
tullbevakningsinspektionens i Stockholm stat, har kommissionen icke
biträdt det af tulldirektören framställda förslaget om inrättande af en
öfverkontrollörsbefattning vid tullbevakningsinspektionen i Göteborg.
Vid afgifvande af yttrande rörande tullförvaltningens i Göteborg
stat för år 1911, har, enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler i sitt
102
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
ofvanberörda yttrande af den 5 november 1909, tulldirektören gjort
förnyad framställning om uppförande i staten af följande af de i ofvanberörda
framställningar begärda tjänster, nämligen: två kontrollörstjänster
å tullkammaren, en förste kontrollörstjänst och en vaktmästaretjänst för
pack husinspektionens behof samt, utöfver de af kommissionen föreslagna
fem vaktmästaretjänsterna för tullbevakningens behof, ytterligare
fem vaktmästaretjänster. För den händelse nyssberörda förste kontrollörstjänst
vid packhusinspektionen icke kunde få uppföras i staten såsom
én ny tjänst, föresloge tulldirektören, att densamma måtte inrättas i
stället för en kontrollörstjänst vid inspektionen, hvilken senare tjänst
sålunda då skulle indragas.
Rörande behofvet af de två kontrollörstjänsterna å tullkammaren
har åberopats hvad i sådant hänseende anförts såsom stöd för den af
kommissionen pröfvade framställningen i samma syfte. Vidkommande
åter förslagen om inrättande af nyssberörda tjänster för packhusinspektionens
och tullbevakningens behof har i hufvudsak anförts, att uppbörden
vid den under packhusinspektionen lydande tullafdelningen för
postpaket, hvilken afdelning numera vore inrymd i en särskild, från
packhuset afskild lokal, där densamma icke kunde omedelbart öfvervakas
af inspektionen, i medeltal under åren 1907 och 1908 öfverstigit 240,000
kronor och alltså uppginge till ett tillräckligt stort belopp för att med
hänsyn till ansvaret därför likställa föreståndaren för avdelningen med
nuvarande fjärde gradens tullförvaltare; att minst två vaktmästare vore
erforderliga i nyssberörda tullafdelning men att endast en ordinarie
sådan tjänstinnehafvare kunde disponeras för ändamålet, under det att
behofvet i öfrigt måst tillgodoses genom ständig inhållning af en extra
ordinarie vaktmästare; att de af kommissionen framlagda förslag rörande
vaktmästarnas i Göteborg tjänstgöringsskyldighet och kammarvaktmästarnas
ersättande med vaktmästare — hvilka förslag kommissionen,
ehuruväl densamma eljest funnit hvad inspektionen i sin till kommissionen
öfverlämnade framställning anfört om behofvet af tio nya vaktmästaretjänster
vara beaktansvärdt, åberopat såsom skäl för nedsättning
af det af inspektionen begärda antalet vaktmästare till fem — icke vore
ägnade att tillföra tullbevakningen i Göteborg den ökning i arbetskraft,
som, enligt hvad i sagda framställning anförts, vore behöflig, i det att,
enär antalet vaktmästare, som behöfde disponeras för tjänstgöring å
tullkammaren, uppbördskontoret samt konfiskations- och kassörskontoret
äfvensom i packhuset, icke kunde minskas, den reella vinsten af de
föreslagna förändringarna endast blefve, att vaktmästarnas nattvakttjänst
-
103
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
göling något lindrades, hvaremot antalet för dagtjänstgöring vid bevakningen
disponibla vaktmästare icke på grund af nämnda förslags genomförande
komme att ökas.
Af de sålunda gjorda framställningarna har styrelsen förklarat sig
icke kunna understödja mer än en, nämligen den om uppförande å
packhusinspektionens stat af en förste kontrollörstjänst i utbyte mot en
kontrollörstjänst. Detta förslag, hvilket icke innebure någon ökning af
personalens antal utan allenast en uppflyttning af en kontrollörstjänst i
förste kontrollörsgraden, vore, yttrar styrelsen, förtjänt af afseende.
Uppbörden vid tullafdelningen för postpaket, för hvilken afdelning innehafvaren
af den ifrågasatta tjänsten skulle vara föreståndare, uppginge
nämligen till ett belopp, som öfverstege uppbörden vid ett stort antal
af de tullförvaltningar, hvilka af kommissionen hänförts till andra graden,
ja, till och med vid några af de till tredje graden hänförda tullförvaltningarna.
Visserligen vore göromålen vid en fullständig tullförvaltning
i regel af en mera olikartad och mångskiftande beskaffenhet än göromålen
vid ifrågavarande tullafdelning, så att ur denna synpunkt det
ansvar, som ålåge en tullförvaltare, kunde sägas vara större än ansvaret
för föreståndaren vid afdelningen; men å andra sidan borde ihågkommas,
att vid afdelningen icke förekomme tullbehandling af några s. k. kassaartiklar,
utan att göromålen därstädes uteslutande vore af det slag, för
hvilket kommissionen i sin poängtabell tillgodoräknat tullförvaltningarna
en tilläggspoäng »för mera kräfvande förtullningar». Då härtill komme,
att göromålen vid afdelningen numera, sedan densamma måst flyttas till
en lokal, som ej vore belägen i packhusets omedelbara närhet, icke
kunde mera stadigvarande öfvervakas af packhusinspektionens föreståndare,
ansåge styrelsen för sin del högeligen önskvärdt, att den viktiga
och mycket fordrande platsen såsom föreståndare för afdelningen blefve
beklädd med en tjänsteman af förste kontrollörs grad. Den sålunda
ifrågasatta förändringen i kommissionens förslag till stat för packhusinspektionen
skulle, enär en kontrollörstjänst samtidigt skulle bortfalla,
förorsaka en ökad kostnad för statsverket af allenast 800 kronor årligen.
Såsom jag redan förut antydt, finner jag behofvet af en för postpaketafdelningen
afsedd förste kontrollörstjänst vara, på grund af hvad
upplyst blifvit om storleken af uppbörden och beskaffenheten af göromålen
vid afdelningen, på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagdt. Då detta
behof nu visat sig kunna fyllas med en jämförelsevis obetydlig uppoffring
för statsverket, finner jag all anledning tillstyrka förslaget om
uppförande å packhusinspektionens stat af eu förste kontrollörstjänst i
utbyte mot eu kontrollörstjänst. Vid sådant förhållande och då jag i
Tullkammaren
i Uddevalla.
Tullkammaren
i Borås.
Tullkammaren
i Karlstad.
104 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.
öfrig! biträder hvad kommissionen föreslagit, innebär min hemställan
beträffande tullförvaltningen i Göteborg — inbegripet föreslagna, denna
förvaltning berörande organisationsförändringar — följande:
att en å packhusinspektionens stat uppförd kontrollörstjänst indrages
och att i stället en förste kontrollörstjänst uppföres i staten;
att å tullförvaltningens stat uppföras fem nya vaktmästare tjänster;
samt
att fyra kammarvaktmästaretjänster indragas och att å förvaltningens
stat i stället uppföras fyra nya vaktmästaretjänster.
Beträffande tullkammaren i Uddevalla anför kommissionen, att den
därstädes anställde kammarskrifvaren borde, liksom kammarskrifvaren
vid tullkammaren i Västervik och af samma skäl, som i fråga om denne
senare omförmälts, befrias från honom nu åliggande bevakningsbefäl.
Då emellertid de lokala förhållandena i Uddevalla hamn och den ganska
lifliga trafiken därstädes påfordrade anställandet af en bevakningsförman,
föresloge kommissionen, att å tullkammarens stat måtte uppföras en
uppsyningsmanstjänst. Vid sådant förhållande skulle den vid tullkammaren
nu anställde biträdande kammarskrifvaren kunna undvaras och
denna befattning alltså indragas.
Tullkammaren i Borås har, enligt hvad kommissionen om förmäler,
hemställt, att en kontrollör med hufvudsaklig tjänstgöring i packhuset
måtte anställas vid tullkammaren. Då emellertid vid genomförande af
det förändrade sätt för uppbördens handhafvande, som kommissionen
vid behandlingen af frågan om vissa öfverkontrollörstjänsters indragning
föreslagit, tullförvaltaren i Borås skulle kunna i mera utsträckt omfattning
ägna sig åt packhusgöromålen, har kommissionen icke biträdt
tullkammarens nyssnämnda förslag. Däremot har kommissionen, på
förut anförda grunder, föreslagit, att eu hos tullkammaren befintlig biträdande
kammarskrifvarebefattning måtte ersättas med en ordinarie kammarskrifvare
tj änst.
Beträffande tullkammaren i Karlstad hemställer kommissionen, att
i stället för den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten måtte
å tullkammarens stat uppföras eu kontrollörstjänst. En af tullkammaren
gjord framställning, att den kammarskrifvaretjänst, hvars innehafvare
närmast förestode packhusgöromålen, måtte utbytas mot en kontrollörstjänst,
har kommissionen funnit sig icke böra biträda, enär dels innehafvaren
af den i stället för öfverkontrollörstjänsten inrättade kon troll örstjänsten
borde, i enlighet med förut uttalade grundsatser, användas för
packhusgöromål, dels ock göromålen vid tullkammaren kunde förväntas
blifva väsentligt minskade i följd af den förändrade ställning, tull
-
105
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
kamrarna i Mon och Charlottenberg samt gränsstationerna i Karlstads
tullkammardistrikt skulle intaga.
Hvad tullkamrarna i Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen
beträffar föreslår kommissionen, under erinran om förut omförmälda
förslag rörande förändring i dessa tullkamrars ställning, att, med indragning
af nu befintliga kontrollörstjänster, å hvar och en af dessa
tullkamrars stat måtte uppföras en tullförvaltaretjänst.
Å tullkammarens i Örebro stat äro uppförda en tullförvaltare, två
kammarskrifvare, däraf en med bevakningsbefäl, och två vaktmästare,
hvar]ämte vid tullkammaren är anställd en biträdande kammarskrifvare.
Tullkammaren har, enligt hvad kommissionen omförmäler, hemställt, att
en för packhuset afsedd kontrollörstjänst måtte uppföras å dess stat
och till stöd för denna hemställan anfört hufvudsakligen, att packhusgöromålen
vore ganska omfattande, så att tidtals två expeditioner måst
anordnas; att tullförvaltaren icke kunde förestå expedition i packhuset
och samtidigt handhafva uppbörden; samt att, på grund af de införda
varornas beskaffenhet, den ständiga expeditionen i packhuset vore af
lika stor betydelse som en vågexpedition i ett större tullpackhus och
därför borde förestås af en tjänsteman i kontrollörsgrad.
Kommissionen framhåller i anledning häraf, att, såsom poängtabellen
utvisar, packhusgöromålen i Örebro äro af en i förhållande till
uppbördens storlek och tullkammarens hela poängtal större omfattning
än i de flesta andra städer. På grund häraf och då den ojämförligt
största delen af införseln utgöres af s. k. sorteringsgods, hvars tullbehandling
ställer stora anspråk på tjänstemannen, understödjer kommissionen
tullkammarens förslag och hemställer, att en kontrollörstjänst
måtte uppföras å densammas stat. Vid sådant förhållande skulle biträdande
kammarskrifvarebefattningen kunna indragas.
Vidkommande tullkammarens i Gäfle stat hemställer kommissionen,
att den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten måtte, på
grund af denna tullkammares betydenhet, ersättas med en förste kontrollörstjänst,
äfvensom att, af förut flera gånger andragna skäl, en
biträdande kammarskrifvarebefattning måtte uppföras å ordinarie stat,
då jämväl ett nu utgående anslag till skrifbiträde kunde indragas. En
af tullkammaren gjord framställning om inrättande af fem nya vaktmästaretjänster
har kommissionen funnit sig icke böra understödja, då
det behof af arbetskraft, som förelåge under allenast en del af året, i
regel icke borde tillgodoses medelst anställande af ordinarie personal.
Den ordinarie personalen vid tullkammaren i Härnösand utgöres
af eu tullförvaltare, två kammarskrifvare, eu uppsyningsman och fem
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd, 40 Höft. 14
TuUkamrarna
i Mon, Charlottenberg,
Storlien och
Riksgränsen.
Tullkammaren
i Örebro.
Tullkammaren
i Gäjle.
Tullkammaren
i Härnösand.
Tullstationen
i Lunde.
Tullkammaren
i Sundsvall.
106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
vaktmästare. Härjämte är å tullkammaren anställd en biträdande kammarskrifvare.
Under åberopande, att uppbörden vid tullkammaren under en följd
af år varit betydlig och särskildt ökats högst väsentligt efter det
förordningen om skogsvårdsafgifter börjat tillämpas, hade, enligt hvad
kommissionen omförmäler, tullkammaren hemställt, att en öfverkontrollörstjänst
måtte inrättas vid densamma. Såsom ytterligare stöd för
denna hemställan hade tullkammaren anfört, att göromålen såväl å
själfva tullkammaren som i packhuset vore af den omfattning, att å
hvar och en af dessa afdelningar väl erfordrades en tjänsteman i chefställning,
äfvensom att tullförvaltaren ofta vore upptagen med öfvervakandet
af bevakningspersonalen och dess åtgöranden.
Beträffande denna framställning anför kommissionen följande.
Då kommissionen af principiella skäl föreslagit indragning af flertalet
nu befintliga öfverkontrollörstjänster, kunde kommissionen gifvetvis
icke understödja tullkammarens förevarande hemställan. De beaktansvärda
skäl, som af tullkammaren anförts för densamma, hade emellertid
föranledt kommissionen föreslå, att å tullkammarens stat måtte uppföras
en kontrollör stjänst. Den plats, tullkammaren intoge å poängtabellen,
äfvensom den ökning af göromålen, som kunde förväntas, därest den
af kommissionen föreslagna indragningen af den tullkammaren underlydande
tullstationen i Lunde vidtoges, syntes ock utgöra talande skäl
för inrättandet vid tullkammaren af en tjänst i kontrollörsgrad. — I
enlighet med tullkammarens hemställan borde, därest en kontrollör anställdes
vid tullkammaren, biträdande kammarskrifvarebefattningen indragas.
Då det kunde förväntas att, därest i enlighet med kommissionens
förslag tullstationen i Lunde blefve indragen, göromålen vid tullbevakningen
i Härnösand komme att ökas, bär kommissionen föreslagit, att
en ny vaktmästaretjänst måtte uppföras å tullkammarens stat.
Vid bifall till nyssnämnda förslag beträffande tullstationen i Lunde
borde, anför kommissionen, de å stationens stat uppförda befattningarna,
en öfveruppsyningsmanstjänst och tre vaktmästaretjänster, afföras ur
staten.
Å tullkammarens i Sundsvall stat äro uppförda en tullförvaltare, eu
öfverkontrollör, en kontrollör, fyra kammarskrifvare, två uppsyningsmän
och sexton vaktmästare. Vidare finnes vid tullkammaren anställd
en biträdande kammarskrifvare, hvarjämte anslag till skrifbiträde utgår
med 800 kronor årligen. Af omförmälda befattningshafvare hafva en
kammarskrifvare och två vaktmästare tillkommit med ingången af år 1909.
107
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Enligt hvad kommissionen omförmäler, har tullkammaren hemställt,
att å dess stat måtte uppföras en bevakningskontrollör, en kammarskrifvare
och två vaktmästare, och till stöd härför anfört följande.
Bevakningskontrollören vore nödvändig på grund däraf, att tullförvaltaren
icke kunde, vid sidan af öfriga göromål, på ett tillfyllestgörande
sätt utöfva uppsikt öfver det vidsträckta bevakningsområdet
och den talrika bevakningspersonalen, som till följd af njm industriella
anläggningar inom distriktet och den alltjämt växande trafiken borde
erhålla ytterligare ökning. Ännu ett skäl till inrättande af ifrågavarande
tjänst syntes ligga i det förhållande, att en å tullkammarens
stat uppförd öfveruppsyningsmanstjänst blifvit med ingången af år 1905
indragen och ersatt med en kammarskrifvaretjänst, afsedd hufvudsakligen
för packhuset, hvarigenom de göromål vid bevakningen, som förut handlagts
af tre personer, öfveruppsyningsmannen och två uppsyningsmän,
blifvit fördelade på allenast de två uppsyningsmännen. Kammarskrifvaretjänsten
åter erfordrades, enär svårigheter visat sig möta att erhålla
kompetenta och dugliga extra tjänstemän till tjänstgöring hos tullkammaren
under de tider af året, då behof af sådana förelåge. Oaktadt
fyra dylika tjänstemän erfordrades under våren och hösten, hade det
icke varit tullkammaren möjligt att erhålla flera än två sådana biträden,
af hvilka det ena måst anskaffas från Stockholm. I öfrigt hade tullkammaren
endast haft till sitt förfogande två yngre, nyligen antagna
extra ordinarie tjänstemän, och gifvet vore, att under sådana omständigheter
arbetet måste försvåras och ansvaret för cheferna förökas. De
af tullkammaren begärda två vaktmästaretjänsterna erfordrades af anledning,
att ett stort antal extra ordinarie vaktmästare måst under
seglationstiden eller större delen däraf användas i tjänstgöring.
I anledning af hvad tullkammaren sålunda föreslagit, anför kommissionen
följande.
Hvad först beträffade frågan om inrättande af en bevakningskontrollörstjänst,
funne kommissionen icke anledning understödja tullkammarens
förslag härutinnan. Förutom det, att dylika tjänster vore
inrättade allenast vid de tullförvaltningar, som vore fördelade i olika
afdelningar, kunde det antagas, att den af kommissionen föreslagna anordningen
med uppbördens handhafvande skulle bereda tullförvaltaren
tillfälle att utöfva tillräcklig uppsikt öfver den under närmaste befäl
af två uppsyningsmän stående bevakningspersonalen. Däremot hade
kommissionen funnit hvad tullkammaren anfört beträffande behofvet af
en ny kammarskrifvaretjänst vara af beskaffenhet att böra föranleda
till uppförande å tullkammarens stat af en sådan tjänst i utbyte mot
Tullkammaren
i Haparanda.
108 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
biträdande kammarskrifvarebefattningen och anslaget till skrifbiträde.
Tullkammarens hemställan om inrättande af två nya vaktmästaretjänster
hade kommissionen återigen, af skäl, som vid behandlingen af tullkammarens
i Gäfle framställning i liknande syfte anförts, funnit sig
icke böra understödja.
I stället för den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten
anser kommissionen en förste kontrollörstjänst böra uppföras å tullkammarens
stat.
Enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler i sitt underdåniga utlåtande
af den 5 november 1909, har tullkammaren, under åberopande
af här ofvan återgifna skäl, förnyat framställningen om uppförande å
tullkammarens stat af eu bevakningskontrollörstjänst och två nya vaktmästaretjänster,
hvilken framställning styrelsen funnit icke böra föranleda
någon dess åtgärd eller yttrande.
Då jag, i likhet med styrelsen, icke finner anledning ifrågasätta
ändring i hvad kommissionen föreslagit beträffande tullkammarens i
Sundsvall stat, blifver alltså min hemställan i fråga om denna tullkammare,
att öfverkontrollörstjänsten ersättes med en förste kontrollörstjänst,
samt
att, med indragning af biträdande kammarskrifvarebefattningen
och anslaget till skrifbiträde, å tullkammarens stat uppföres en ny
kammarskrifvaretjänst.
Å tullkammarens i Haparanda stat äro uppförda följande befattningshafvare
å ordinarie stat, nämligen: en tullförvaltare, en kammarskrifvare,
en öfveruppsyningsman och åtta vaktmästare.
Då i följd af de bevakningsanordningar, som vidtagits i stadens
uthamn Hanbinkari för invisitation af från Finland ankommande timmerlaster,
öfveruppsyningsmannens bevakningsgöromål i väsentlig grad
minskats men han i stället erhållit ökad verksamhet i packhusgöromålens
skötande och såsom biträde å tullkammaren, föreslår kommissionen, i
enlighet med en af tullkammaren gjord framställning, att, med indragning
af öfveruppsyningsmanstjänsten, å tullkammarens stat måtte uppföras
en ny kammarskrifvaretjänst med skyldighet för innehafvaren
att utöfva befäl vid tullbevakningen i Haparanda. Däremot har kommissionen
funnit en annan af tullkammaren gjord framställning, nämligen
om utbytande af den nu befintliga kammarskrifvaretjänsten vid tullkammaren
mot en kontrollörstjänst — till stöd för hvilket förslag
åberopats platsens egenskap af viktig gränstullkammare äfvensom fördelen
i allmänhet och särskildt under tullförvaltarens inspektionsresor
109
Runyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
af att vid tullkammaren funnes anställd en tjänsteman i kontrollörsgrad
— icke böra föranleda någon kommissionens åtgärd.
Beträffande tullstationen i Neder-Kalix, hvars personal utgöres af
en öfveruppsyningsman och fem vaktmästare, föreslår kommissionen,
att tre af berörda vaktmästaretjänster måtte indragas, och anför till
stöd härför, att, enligt hvad kommissionen inhämtat, under den del af
året, då sjöfarten vore stängd, en vaktmästarepersonal af två personer
vore tillräcklig för då förekommande bevakningsgöromåls bestridande
och att det under seglationen uppstående behofvet af ökad bevakningspersonal
kunde tillgodoses genom inkallande i tjänstgöring af extra
ordinarie vaktmästare.
Sammanfattar jag nu ofvanberörda, af kommissionen framställda
och af mig biträdda förslag rörande personalen vid lokaltullförvaltningen
samt de förslag, hvilka jag därutöfver ansett mig böra tillstyrka —
nämligen om inrättande af tre nya vaktmästaretjänster vid tull kammaren
i Trelleborg samt om uppförande å packhusinspektionens i Göteborg
stat af en förste kontrollörstjänst i utbyte mot en kontrollörstjänst —
utvisar en sådan sammanfattning i förhållande till den nuvarande personalen
en ökning med
4 tullförvaltaretjänster (vid tullkamrarna i Mon, Charlottenberg,
Storlien och Riksgränsen);
12 förste kontrollör stjänster (1 vid nederlagskontoret i Stockholm,
1 vid packhusinspektionen i Göteborg, 2 vid tullkammaren i Norrköping,
1 vid hvardera af tullkamrarna i Kalmar och Landskrona, 2 vid tullkammaren
i Hälsingborg samt 1 vid hvar och en af tullkamrarna i
Trelleborg, Halmstad, Gäfle och Sundsvall);
8 kontrollör stjänster (vid tullkamrarna i Norrköping, Karlskrona,
Åhus, Malmö, Ystad, Karlstad, Örebro och Härnösand);
15 kammar skri/var etjänster (2 vid tullkammaren i Karlshamn samt
1 vid hvar och en af tullkamrarna i Nyköping, Eskilstuna, Norrköping,
Kalmar, Sölvesborg, Åhus, Hälsingborg, Ystad, Halmstad, Borås, Gäfle,
Sundsvall och Haparanda);
7 uppsyningsmanstjänster (i Norrköping, Västervik, Slite, Klinte,
Malmö, Hälsingborg och Uddevalla); samt
28 vaktmästaretjänster (5 i Stockholm, 2 i Norrköping, 5 i Malmö,
3 i Hälsingborg, 3 i Trelleborg, 9 i Göteborg och 1 i Härnösand);
men däremot en minskning med
14 öfverkontrollörstjänster (vid nederlagskontoret i Stockholm samt
vid tullkamrarna i Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Åhus,
Tullstationen i
JSeder-Kalix.
Fråga om
kustbevakningens
anordnande
hufvudsakligen
såsom
sjö- eller landbevakning.
110 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 60.
Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trelleborg, Halmstad, Karlstad, Gäfle
och Sundsvall);
6 Jcontrollörstjänster (vid packhusinspektionen i Göteborg samt vid
tullkamrarna i Hälsingborg, Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen)
;
2 tullinspektor stjänst er (i Slite och Klinte);
2 öfveruppsyningsmanstjänster (i Lunde och Haparanda);
8 vaktmästaretjänster (1 i Slite, 1 i Klinte, 3 i Lunde och 3 i
Neder-Kalix); samt
11 kammarvaktmästaretjänster (5 i Stockholm, 2 i Malmö och 4 i
Göteborg).
Dessutom skulle vid tullförvaltningen i Stockholm anställas en
tulldirektör, något som dock icke inverkar till ökning af personalen därstädes,
då till tulldirektör skulle, i Stockholm liksom vid öfriga förvaltningar,
där sådan finnes anställd, förordnas en af cheferna vid tullförvaltningens
afdelningar.
Hvad kommissionen föreslagit om indragning af biträdande kammarskrifvarebef''attningar,
tillsammans 17 stycken, och skrifbiträden, tillsammans
3 stycken, lärer böra tagas i betraktande vid bestämmandet
af det å lokaltullförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens aflöningsstat
uppförda anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m.,
af hvilket anslag arfvodena till biträdande kammarskrifvare- och skrifbiträden
utgå.
2. Kustbevakningen.
a. Organisation.
Efter att inledningsvis hafva redogjort för kustbevakningens uppgift
och organisation m. m. (sid. 140—143 i betänkandet), har kommissionen,
med förmälan, att densamma vid behandlingen af frågan om
kustbevakningen och dess organisation anlitat såsom sakkunniga biträden
dels kaptenen vid flottan E. Hägg, dels de båda i tullverkets tjänst
anställda kustbevakningscheferna, tagit under ompröfning, huruvida kustbevakningen
fortfarande borde vara anordnad hufvudsakligen såsom sjöbevakning
eller om öfvergång till landbevakning borde i någon större
omfattning företagas. Kommissionen har härvid — i öfverensstämmelse
med de hörda sakkunnigas enstämmiga uppfattning — förklarat sig icke
finna skäl att förorda öfvergifvande af det under en lång tid med fördel
följda systemet af kustbevakningens anordnande hufvudsakligen såsom
sjöbevakning, om än, i sammanhang med indragning af ett antal poste
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60. 111
ringar till sjöss, ett fåtal nya landposteringar ansetts böra inrättas. Den
ledande grundsatsen härvid hade, yttrar kommissionen, varit, att bevakning
till lands borde finnas endast i sådana trakter, där kustens
beskaffenhet försvårade dess bevakande från sjösidan eller ock närbelägenheten
till främmande kust eller ett talrikare förekommande af större
fisklägen eller andra mera befolkade platser betingade en mera skärpt
bevakningstillsyn.
Kommissionen har därefter till behandling upptagit frågan om
beskaffenheten af kustbevakningspersonalens tjänstefarkoster. Innan jag
öfvergår till redogörelsen för hvad kommissionen anfört i detta ämne,
torde jag böra nämna, att för kustbevakningens patrullering — i den
mån sådan icke äger rum till lands — användas, i Haparanda tullkammardistrikt
en bevakningsångare, bemannad med en öfveruppsyningsman
såsom befälhafvare samt en uppsyningsman och två vaktmästare,
och i öfriga tullkammardistrikt dels motorbåtar, dels jakter eller andra
seglande fartyg äfvensom roddbåtar. Besättningen å dessa farkoster
utgöres af jakt- eller kustuppsyningsmän såsom befälhafvare samt kustroddare.
Jakt- och kustuppsyningsmännen åtnjuta, förutom aflöningen,
anslag till jakt eller båtlega, för hvilka anslag de för tjänsteu behöfliga
farkosterna skola hållas. I nu förevarande fråga har kommissionen —
efter erinran, hurusom 1900 års tullstatskommitté företagit en undersökning
beträffande lämpligheten af användandet af ångfartyg för kustbevakningspersonalens
patrulleringstjänst men, då denna undersökning,
hvad beträffade rikets västra kust, utvisat, att någon fördel af en sådan
anordning icke kunde ernås, stannat vid att föreslå anskaffandet af en
bevakningsångare, afsedd för Stockholms skärgård, hvilket förslag emellertid
förfallit — anfört följande.
Under de senare åren hade förhållanden inträdt, hvilka syntes med
nödvändighet påkalla en förändring i det sätt hvarpå kustbevakningspersonalen
tidigare fullgjort och delvis ännu fullgjorde densamma åliggande
patrulleringsskyldighet. Kommissionen syftade härmed på det
alltmer tilltagande användandet af motorer som drifkraft för mindre
farkoster, såsom fiskefartyg in. fl. Tydligtvis måste, i den mån bruket
af motorbåtar tilltoge, svårighet allt mera yppa sig för kustbevakningen
att med jakter och båtar, som framdrefves med segel eller rodd, bestrida
nöjaktig patrullering. I underdånig skrifvelse den 12 november 190G
med förslag till utgiftsstater för år 1908 hade ock generaltullstyrelsen
omförmält detta förhållande, äfvensom att styrelsen på grund däraf gått
i författning om utredning, i hvad mån kustbevakningspersonalens farkoster
borde utbytas mot motorbåtar eller framdrifvas genom i dem in
-
Fråga om
beskaffenheten
af kustbevak•
nin g sper sonalens
tjänstefarkoster.
112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
satta motorer. Vid afgifvandet af förslag till utgiftsstater för år 1909
— i underdånig skrifvelse den 12 november 1907 — hade styrelsen
meddelat, att endast å två vid västkusten förlagda tulljakter försök med
motorer kunnat af styrelsen anställas, då medel till företagande af dylika
försök i större omfattning icke stått till styrelsens förfogande, men
att därjämte vid två särskilda posteringar i Skåne och Blekinge vederbörande
befälhafvare för posteringarna åt sig anskaffat motorbåtar i
stället för segelbåtar. Den genom de sålunda anställda försöken vunna
erfarenheten hade ådagalagt, att bevakningen, där motorbåtar användts,
nått väsentligt ökad effektivitet.
Härefter lämnar kommissionen en redogörelse för hvad beträffande
denna fråga förekommit under de senaste åren, af hvilken redogörelse
inhämtas hufvudsakligen följande. Undersökningar, som på föranstaltande
af generaltullstyrelsen företagits, hade utvisat, att alla tjänstefarkoster
ansåges böra utbytas mot motorbåtar eller förses med motorer;
att båtlegorna, mot skyldighet för vederbörande båtägare att anskaffa
motorbåt eller förse sin tjänstefarkost med motor, måste höjas med afsevärda
belopp, ej understigande 80 procent; samt att patrulleringsområdena
kunde utvidgas och antalet posteringar äfvensom personalens
antal i någon mån minskas. Undersökningen hade emellertid äfven gifvit vid
handen, att den ifrågasatta reformen icke kunde omedelbart genomföras
utan betydande uppoffringar för statsverket. Vid sådant förhållande,
och då den af reformen föranledda förändringen af posteringarnas antal,
patrulleringsområden och personalstyrka kräfde särskild undersökning
och utredning, hvars resultat ej under den närmaste tiden kunde föreligga
fullt afslutadt, hade, på därom af styrelsen i ofvanberörda underdåniga
skrifvelse den 12 november 1907 angående tullverkets utgiftsstater
för år 1909 gjord framställning, den åtgärd vidtagits, att det å
tullverkets omkostnadsstat uppförda anslaget till jakt- och båtlega m. m.,
i 1908 års stat upptaget till 120,000 kronor, blifvit af 1908 års Riksdag
höjt till 140,000 kronor, hvarmed anslaget upptagits i 1909 års stat. Af
samma Riksdag hade ock bemyndigande lämnats styrelsen att för anslag
till legor för motorbåtar disponera aflöningen vid sådana möjligen
ledigblifvande betjäntsysslor vid kustbevakningen, hvilkas återbesättande
icke erfordrades af anledning att motorbåtar för vissa posteringar redan
anskaffats. Härigenom hade styrelsen, enligt hvad densamma vid afgifvande
den 24 oktober 1908 af underdånigt förslag till utgiftsstater
för år 1910 anfört, satts i stånd att från och med ingången af år 1909
bevilja de ökade anslag till jakt- och båtlega för ett flertal kustbevakningsposteringar
å rikets västra och södra kust, hvilka erfordrats
113
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
för att täcka kostnaderna för motorbåtars anskaffande och användande.
För fullständigt genomförande af ifrågavarande reform, hvilken, på sätt
styrelsen tillförene omförmält, visat sig medföra väsentligt ökad effektivitet
hos bevakningen, hade emellertid nyssnämnda ökning af anslaget
ingalunda varit tillräcklig. Styrelsen hade dock ansett sig icke för det
dåvarande böra göra framställning om anslagets ytterligare höjande;
men då i följd af öfvergången till motordrift en del under åren 1907
och 1908 ledigblifna betjäntsysslor vid kustbevakningen kunnat lämnas
otillsatta och samma förhållande kunde antagas inträda i fråga om andra
dylika sysslor, som under åren 1909 och 1910 kunde blifva lediga, hade
styrelsen hemställt, att för möjliggörande af fortsatt öfvergång till motordrift
af kustbevakningens farkoster, i den mån sådant kunde finnas
lämpligt, bemyndigande måtte lämnas styrelsen att under åren 1909
och 1910 för nyssnämnda ändamål disponera aflöriingen vid sådana lediga
eller möjligen ledigblifvande betjäntsysslor vid kustbevakningen, hvilkas
återbesättande icke erfordrades. — Hvad styrelsen sålunda hemställt
hade ock sedermera — af 1909 års Riksdag — bifallits.
För egen del har kommissionen i detta ämne äfvensom i de därmed
nära sammanhängande frågorna om sättet, hvarpå de för kustbevakningen
erforderliga motorbåtarna borde anskaffas och underhållas samt
bränsle till dem anskaffas, anfört följande, hvilket jag trott mig böra
återgifva med kommissionens egna ord.
»Såsom redan antydts, är kommissionen af den åsikt, att vid det
alltmer tilltagande användandet af motorer för framdrifvande af mindre
farkoster kustbevakningspersonalens patrullering medelst farkoster, frarndrifna
genom segel eller rodd, icke kan vara tillfyllestgörande. Kommissionen
har därför, i samråd med ofvanbemälda sakkunniga, tagit
under öfvervägande, hvillca åtgärder borde vidtagas i anledning af nyssnämnda
förhållande, och därvid kommit till den uppfattning, att en
effektiv kustbevakning icke kan uppehållas med mindre kustbevakningspersonalen
i allmänhet blifver försedd med motorbåtar. Under årens lopp
har visserligen ett tämligen stor antal motorbåtar anskaffats af kustbevakningspersonalen,
så att för närvarande omkring 25 sådana båtar
äro i verksamhet, de flesta i Göteborgs och Bohus län. Men ett stort
antal posteringar använda dock fortfarande jakter eller båtar, som framdrifvas
med segel; och äfven dessa böra enligt kommissionens åsikt i
allmänhet och sä snart ske kan ersättas af motorbåtar, därest effektiviteten
af kustbevakningen icke skall minskas. Gifvetvis kan, såsom äfven
generaltullstyrelsen framhållit, en sådan öfvergång till motordrift af
kustbevakningens farkoster icke undgå att medföra ganska afsevärda
Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 15
114
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
kostnader för statsverket genom nödvändigheten att åt personalen anslå
högre båtlegor äfvensom genom utgifterna för erforderligt bränsle till
motorbåtarna; men då kustbevakning i allt fall icke kan undvaras, lärer
det ligga i statens intresse att sätta, densamma i ett sådant skick, att
den blifver i stånd att utöfva en fullt effektiv bevakning. För öfrigt
torde de ökade utgifterna för legor och bränsle motvägas af den minskning
i posteringarnas och personalens antal, som genom ett allmänt införande
af motordrift kan vidtagas.
I det yttrande, kaptenen Hägg till kommissionen afgifvit, har han
beträffande beskaffenheten af de större motorbåtar, ''tulljakter’, som
erfordras för kustbevakningens behof, anfört, att desamma borde vara
af kostertyp eller annan motsvarande, för tjänst till sjöss väl lämpad
typ och hafva en längd af omkring 9 meter samt vara försedda med
fullständig segelrigg och därjämte med motor om minst 8 effektiva
hästkrafter. Som motor syntes den af Avance-typ erbjuda de största
fördelarna såväl på grund af dess soliditet som till följd af ekonomisk
gång; dock syntes det kunna ifrågasättas, huruvida man borde strängt
hålla på en viss motortyp. Mindre motorbåtar, ''tullbåtar’, borde vara
halfdäckade eller odäckade med en längd af omkring 6,5 meter och med
någorlunda goda egenskaper för gång i krabb inomskärssjö samt försedda
med motor om minst 4 effektiva hästkrafter äfvensom med åror
och åtminstone hjälpsegel.
Kustbevakningscheferna hafva förklarat sig så mycket hellre dela
kaptenen Häggs åsikter i ifrågavarande ämne, som de redan anskaffade
och lämpliga befunna motorbåtarna och motorerna vore af just de typer,
hvilka kaptenen Hägg förordat. Vid sådant förhållande har kommissionen
för sin del icke funnit något att erinra i nu förevarande ämne. —
Inom kommissionen har jämväl till behandling upptagits frågan,
på hvad sätt de för kustbevakningen erforderliga motorbåtar lämpligast
borde anskaffas och underhållas. För närvarande åligger det, såsom
framgår af hvad här ofvan blifvit sagdt, hvarje förman för kustbevakningspostering
att på egen bekostnad anskaffa och underhålla för tjänsten
erforderliga farkoster, hvilka sålunda äro hans enskilda egendom. I
vederlag härför åtnjuter han omförmälda jakt- eller båtlegoanslag, hvilket
är beräknadt till ett belopp, tillräckligt att betäcka underhållskostnaden
samt ränta och amortering å anskaffningskostnaden jämte assurans och
andra kostnader. Ett annat system låter sig emellertid tänkas, nämligen
att båtarna anskaffades och underhölles på tullverkets bekostnad
samt utlämnades till vederbörande för begagnande i tjänsten. Det synes
dock kommissionen uppenbart, att enskild äganderätt till tjänstebåtarna
115
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 60.
är ägnad att hos personalen framkalla större omvårdnad och aktsamhet
om desamma, än som sannolikt blefve förhållandet, om de vore statens
egendom. Vidare torde det kunna antagas, att i sistnämnda fall kostnaderna
för statsverket skulle blifva större än under nuvarande förhållanden.
Säkerligen skulle utgifterna för båtarnas underhåll, om statsverket
direkt skulle gälda desamma, blifva drygare, än hvad nu är fallet,
då ägaren mot åtnjutande af ett visst anslag har skyldighet att själf
ombesörja detta; och härtill kommer, att det till undvikande af missbruk
helt visst skulle blifva nödvändigt att anordna en omfattande tillsyn
öfver det sätt, hvarpå vederbörande innehafvare af tjänstebåt fullgjorde
sin skyldighet att väl vårda densamma, äfvensom kontroll däröfver, att
begärda reparationer vore af verkligt behof påkallade och icke föranledda
af omständigheter, som borde medföra skyldighet för båtens innehafvare
att bekosta desamma. Kommissionen har på dessa grunder icke funnit
skäl ifrågasätta någon förändring i det nu rådande systemet.
Kostnaden för erforderligt bränsle till motorerna bör gifvetvis
gäldas af statsmedel, men anskaffandet af bränslet bör icke öfverlämnas
till de enskilda tjänstinnehafvarne utan, på sätt nu sker, äga rum genom
uppgörande af kontrakt med leverantörer om tillhandahållande af detsamma
å lämpliga platser, där det efter vederbörlig rekvisition må
kunna afhämtas af tjänstinnehafvarne.»
Biträdande kommissionens uppfattning, att någon förändring i kustbevakningens
nuvarande organisation såsom hufvudsakligen sjöbevakning
icke bör äga rum, har jag funnit hvad kommissionen anfört till stöd
för en allmän öfvergång till motordrift af kustbevakningspersonalens
tjänstefarkoster äfvensom för bibehållande af det nuvarande sättet beträffande
såväl anskaffandet af motorbåtarna och erforderligt bränsle till
desamma som båtarnas underhåll vara i allo öfvertygande. Det synes
mig uppenbart, att de mångfaldiga olika uppgifter, som tillkomma kustbevakningen
— såsom att vid rikets kuster söka förhindra och upptäcka
oloflig varuin försel och andra brott mot tullförfättningarna samt
öfverträdelser af andra författningar, hvilkas efterlefnad det tillhör tullverket
att öfvervaka, att vid skeppsbrott och strandningar utöfva nödig
tillsyn och bevaka kronans rätt äfvensom att hålla uppsikt öfver och
visitera fiskefartyg, hvilka enligt gällande föreskrifter äro i åtnjutande
af särskilda förmåner — under nuvarande förhållanden, då användningen
af motorer såsom drifkraft för smärre farkoster tagit en mycket stor
och alltjämt växande omfattning, svårligen kunna rätt fullgöras, därest
icke jämväl kustbevakningspersonalen i allmänhet blifver försedd med
motorbåtar. Den ifrågasatta förändringen torde alltså få anses på
-
Departements
chefen.
116 Kungl. Maj ds Nåd■ Proposition N:o 60-
kallad ur synpunkten åt statsverkets intresse. Härtill kommer emellertid,,
att förändringen synes medföra möjlighet af besparing för statsverket.
Hen erforderliga ökningen af anslaget till jakt- och båtlega m. m. har
af kommissionen beräknats till 35,000 kronor (jfr sid. 253 i betänkandet),
hvarjämte kostnaden för bränsle till motorbåtarna uppskattats
till 22,000 kronor (sid. 251 i betänkandet), sålunda tillhopa 57,000 kronor.
Sammanlagda aflöningarna — beräknade efter kommissionens förslag
till aflöningsstat — vid de nu befintliga tjänster vid kustbevakningen,
som enligt kommissionens å sidorna 163 och 164 intagna sammanfattning
skulle bortfalla, öfverstiga emellertid sammanlagda aflöningarna,
på enahanda sätt beräknade, vid de tjänster, som enligt sammanfattningen
skulle tillkomma, med 68,600 kronor, i följd hvaraf besparingen
uppgår till 11,600 kronor; och äfven om detta förhållande icke uteslutande
beror på öfvergången till motordrift af kustbevakningens tjänstefarkoster,
torde det dock kunna anses otvifvelaktigt, att denna förändring
till öfvervägande del är anledning därtill. Jag ansluter mig sålunda
till kommissionens uttalanden och åsikter i de ämnen, hvarom nu
är fråga.
nita för- Sedan gammalt har det ansetts åligga jaktuppsyningsmännen —
hmttevaknings- e^er^ sfsom dessa befattningshafvare före upphäfvandet år 1904 af kustpersonaiens
bevakningens militära organisation benämndes, kustsergeanterna — att
organisation, utöfva tillsyn öfver posteringarna inom vederbörande tullkammardistrikt
eller, om flera jaktuppsyningsmän äro anställda inom ett sådant distrikt,
hvar och en af dem öfver posteringarna inom sin afdelning af distriktet.
Något uttryckligt stadgande om sådant förmanskap för jaktuppsyningsmännen
torde dock icke finnas. I det nu föreliggande förslaget till
nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket är emellertid befälsrätt tillerkänd
jaktuppsyningsmän öfver kustbevakningspersonalen i det tullkammardistrikt
eller den afdelning däraf, inom hvilket eller hvilken han
är anställd.
Kommissionen har beträffande denna anordning yttrat, att kommissionen
funne densamma synnerligen lämplig och fördenskull vid
1-1PPS®ran^et af sitt förslag angående kustbevakningspersonalen utgått
från den förutsättning, att dylik befälsrätt skulle tillkomma jaktuppsyningsmännen
likasom äfven kustbevakningsförmannen å Öland, beträffande
hvilken i nu förevarande afseende samma förhållande som
i fråga om jaktuppsyningsmännen vore rådande. Under nämnda förutsättning
hade kommissionen funnit sig kunna föreslå en väsentlig reduktion
af jaktuppsyningsmännens antal. För närvarande funnes nämligen
117
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
tullkammardistrikt, inom kvilka jaktuppsyningsman vore anställd, oaktadt
i distriktet icke förekomme mera än en postering, nämligen den, som
förestodes af jaktuppsyningsmannen. Enligt kommissionens åsikt borde
alla dessa jaktuppsyningsmanstjänster, bvilkas innehafvare sålunda
allenast utöfvade befäl öfver personalen vid egen postering, indragas
och ersättas med kustuppsyningsmanstjänster. Jaktuppsyningsman skulle
sålunda finnas endast inom distrikt eller afdelning af sådant, där, utom
den postering, han själf förestode, förekomme en eller flera andra
posteringar, vare sig till sjöss eller lands; och öfver dessa posteringar
skulle jaktuppsyningsmannen närmast under kustbevakningschef, tullförvaltare
eller — i ett fall — öfverinspektor utöfva befäl. I två kustbevakningsdistrikt,
nämligen Stockholms skärgård och Visby tullkammardistrikt,
förestodes för närvarande samtliga ordinarie posteringar af
jaktuppsyningsmän. Äfven detta förhållande syntes böra ändras därhän,
att i hvart och ett af dessa distrikt allenast en jaktuppsyningsman med
förmanskap öfver de öfriga posteringarna anställdes och att dessa
posteringar förestodes af kustuppsyningsmän.
Mot kommissionens uppfattning, att jaktuppsyningsman bör finnas
endast i distrikt eller afdelning af sådant, där mer än en postering förekommer,
och att han bör utöfva närmaste befälet öfver posteringarna,
synes mig icke något vara att erinra. Föreskriften om jaktuppsyningsmännens
befälsrätt tillhör gifvetvis tjänstgöringsreglementet.
Ett annat af kommissionen framställdt förslag i fråga om kustbevakningspersonalens
organisation, nämligen att de kvarstående jaktuppsyningsmännen
äfvensom den nuvarande kustbevakningsförmannen
å Öland i stället skulle benämnas kustöfveruppsijningsmän, har jag redan
förut förklarat mig biträda.
b. Personal.
Till grundval för behandlingen af frågan om de förändringar af
kustbevakningspersonalen inom de olika tullkammardistrikten, hvilka
kunde och borde inträda vid eu allmän öfvergång till motordrift af personalens
tjänstefarkoster, har kommissionen, enligt hvad densamma omförmäler
i inledningen till den afdelning af betänkandet, hvari personalen
vid kustbevakningen behandlas, haft dels ett förslag af kaptenen
E. Hägg, dels af vederbörande tullmyndigheter till generaltullstyrelsen
afgifna och af denna till kommissionen öfverlämnade yttranden, dels
ock slutligen, hvad beträffar den under kustbevakningscheferna lydande
personalen, af dessa, efter tagen kännedom om kaptenen Häggs
Departement«-chefen.
118 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.
förslag, afgifna utlåtanden och förslag. I mycket, yttrar kommissionen,
öfverensstämde de af kaptenen Hägg och kustbevakningscheferna
framställda förslagen; men skiljaktigheter förekomma dock,
särskilt därutinnan, att kaptenen Hägg ifrågasatt indragning af
ett något större antal befattningar än kustbevakningscheferna. Kaptenen
Hägg hade emellertid starkt betonat, dels att det icke varit
honom möjligt att inhämta någon erfarenhet i praktiskt afseende
om kustbevakningens natur, dels att han icke vore tillräckligt
orienterad beträffande å olika platser rådande sjöfartsförliållanden, samt
fördenskull framhållit, att de af honom framlagda förslagen ur nämnda
synpunkter kräfde en noggrann och allsidig pröfning af sakkunniga.
Kustbevakningscheferna — inom hvilkas distrikt den ojämförligt största
delen af kustbevakningspersonalen vore stationerad och som, då de uteslutande
ägnade sig åt ifrågavarande gren af tulltjänsten, måste anses
företrädesvis sakkunniga — hade väl framhållit, att efter allmänt införande
af motorbåtar för kustbevakningen väsentliga indragningar af
tjänster och posteringar skulle kunna äga ruin, men tillika förklarat, att
de icke ansåge sig kunna biträda alla de af kaptenen Hägg ifrågasatta,
enär detta skulle leda till minskning af kustbevakningens effektivitet.
Särskilt hade kustbevakningschefen i Hallands samt Göteborgs och
Bohus län framhållit, att hinder för en del af de föreslagna indragningarna
läge jämväl där uti, att kustbevakningens åligganden vore af flera,
vidt skilda slag. Det ålåge sålunda densamma, förutom att söka förhindra
och beifra oloflig varuinförsel, dels att tillse, att andra i tullstadgan
gifna föreskrifter äfvensom bestämmelserna till förhindrande af
smittsamma sjukdomars införande i riket efterlefdes, dels att hålla uppsikt
öfver och visitera fiskebåtar samt uppteckna och inrapportera strand-,
sjö- och bottenfynd, dels ock, åtminstone å vissa delar af västkusten,
att förrätta en del invisitationsgöromål, som egentligen vore af natur
att tillhöra stationär bevakning men hvilka till lättnad för trafiken öfverlämnats
åt kustbevakningsposteringarna.
Vid nu omförmälda förhållanden hade kommissionen, hvad beträffade
den under kustbevakningscheferna lydande kustbevakningen, funnit
sig icke böra ifrågasätta någon mera vidtgående indragning af posteringar
eller tjänster, än hvad nämnda tjänstemän vitsordat kunna företagas
utan minskning af bevakningens effektivitet eller borttagande af
de särskilda förmåner, som medgifvits till lättnad framför allt för fiskerinäringen
men äfven för trafiken i allmänhet. I fråga om kustbevakningen
i öfriga delar af riket hade kommissionen funnit sig böra biträda
kaptenen Häggs förslag, hvilket i allt väsentligt öfverensstämde med
119
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 60.
vederbörande tullmyndigheters uttalade åsikter i ämnet. Kommissionen
ville dock framhålla, att, därest efter kustbevakningens allmänna förseende
med motorbåtar erfarenheten skulle visa, att utan någon minskning
af kustbevakningens effektivitet ytterligare inskränkning af antalet
posteringar eller tjänster skulle kunna vidtagas, sådant ock borde ske.
Efter dessa allmänna erinringar har kommissionen lämnat en redogörelse
för de förändringar i posteringarnas och personalens antal i de
särskilda tullkammardistrikten, hvilka synts kommissionen böra vidtagas
under ofvanberörda förutsättning, att kustbevakningspersonalen i regel
blefve försedd med motorbåtar för begagnande i tjänsten. Beträffande
personalen i distrikt, där någon förändring icke ifrågasatts, har kommissionen
hänvisat till det vid betänkandet fogade förslaget till specificerad
aflöningsstat.
Vid den af mig verkställda granskning af nyss omförmälda förslag
till förändringar i kustbevakningspersonalen inom de olika tullkammardistrikten
— hvilka förslag af generaltullstyrelsen lämnats utan anmärkning
— har jag icke funnit något att erinra. Gifvet är, att hörda
sakkunnigas uttalanden i ett ämne sådant som detta, hvilket tydligen
för sitt rätta bedömande fordrar en noggrann kännedom såväl om beskaffenheten
af kusterna och farvattnen inom de olika distrikten som
äfven om därstädes förekommande trafikförhållanden, måste tillmätas
stor betydelse. Sakkunskapen hos de personer, hvilka verkställt de till
grund för kommissionens förslag liggande utredningarna, torde ock utgöra
säkerhet för att förslaget innebär frågans lösning på ett tillfredsställande
sätt. Såsom jag redan tidigare antydt, öfverväger antalet af
de till indragning föreslagna tjänsterna betydligt det antal tjänster, som
skulle tillkomma; och därest det — något som ju lätteligen kaninträffa
vid en omläggning sådan som den nu ifrågasatta — skulle visa sig,
att ytterligare indragningar äro möjliga, böra gifvetvis sådana snarast
möjligt vidtagas.
Under nu omförmälda förhållanden torde jag kunna inskränka mig
till att i största korthet redogöra för de af kommissionen föreslagna förändringarna
beträffande kustbevakningspersonalen inom de särskilda tullkammardistrikten.
Då nämligen det öfvervägande flertalet af dessa förändringar
beror på endera af eller bägge de förutsättningar, från hvilka
kommissionen utgått, nämligen att kustbevakningspersonalen i allmänhet
skulle vara försedd med motorbåtar för patrullera gstjänstgöri ngen och
att kustöfveruppsyningsmän, såsom de kvarstående jaktuppsyningsmännen
skulle benämnas, borde finnas endast i distrikt eller afdelning af sådant,
där mer än eu postering förekomme, synes mig någon närmare redo
-
120
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
görelse för kommissionens motivering beträffande de särskilda förändringarna
i allmänhet icke erforderlig, utan torde jag i fråga härom
kunna hänvisa till hvad kommissionen anfört å sidorna 155—163 i betänkandet.
De af kommissionen framställda, af mig tillstyrkta förslagen om
förändringar i fråga om personalen vid kustbevakningen äro följande:
beträffande Stockholms skärgård, att af de nuvarande tre j aktuppsyningsmännen
två måtte ersättas af kustuppsyningsmän och åt den tredje,
under förenämnda benämning af kustöfveruppsyningsman, uppdragas att
utöfva befäl öfver kustbevakningen i skärgården närmast under öfverinspektoren
vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm; anförande kommissionen
tillika, att dåbemälde öfverinspektor sålunda erhölle biträde vid utöfvandet
af det honom tillkommande befälet öfver sagda kustbevakning,
kommissionen funnit förut omförmälda af tullbevakningsinspektionen i
Stockholm gjorda framställning, att öfverinspektoren måtte helt och hållet
befrias från öfverinseendet öfver bevakningspersonalen i skärgården, icke
föranleda åtgärd hvad anginge befälet öfver kustbevakningspersonalen
därstädes;
beträffande Nyköpings och Mems tullkammardistrikt, att två jaktuppsyningsmanstjänster,
eu i hvartdera distriktet, måtte utbytas mot
kustuppsyningsmanstjänster;
beträffande Kalmar tullkammardistrikt, att, enär en af de nuvarande
tre kustbevakningsposteringarna blefve obehöflig, en kustuppsyningsmanstjänst
och en kustroddaresyssla måtte indragas;
beträffande Oskarshamns tullkammardistrikt, att, enär en af de nuvarande
två posteringarna blefve obehöflig, eu jaktuppsyningsmanstjänst
och en kustroddaresyssla måtte indragas;
beträffande Vishy tullkammardistrikt — där likväl för närvarande
och intill dess erfarenhet vunnits, huruvida bevakningen kunde nöjaktigt
fullgöras af blott två posteringar, försedda med motorjakter af erforderlig,
särskildt kraftig beskaffenhet, endast en af de nuvarande tre
posteringarna borde utrustas med motorjakt — att två af de nuvarande
tre jaktuppsyningsmanstjänsterna måtte ersättas med kustuppsyningsmanstjänster;
beträffande
Ahus tullkammardistrikt, att en kustroddaresyssla måtte
indragas;
beträffande Simrishamns tullkammardistrikt, att en kustvakttjänst
och en kustroddaresyssla måtte indragas;
beträffande Malmö tullkammardistrikt, att en kustroddaresyssla
måtte indragas äfvensom att, enär vid landposteringen i Limhamn under
121
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
många år en extra ordinarie kustroddare måst användas i ständig tjänstgöring
såsom kustvakt, en ny kustvakttjänst måtte uppföras i staten;
beträffande Landskrona tullkammardistrikt, att två kustroddaresysslor
äfvensom en kustuppsyningsmanstjänst, som vid redan skedd
indragning af en obehöflig sjöpostering lämnats vakant, måtte indragas;
beträffande Hälsingborgs tullkammardistrikt, dels att, för inrättande
af en landpostering i stället för en sjöpostering, en ny kustvakttjänst
måtte uppföras i staten, dels att två kustuppsyningsmanstjänster och. nio
kustroddaresysslor måtte indragas;
beträffande Ystads tullkammardistrikt, att en kustroddaresyssla, som
alltsedan november månad 1907 varit lämnad vakant, måtte indragas;
beträffande Trelleborgs tullkammardistrikt, att en kustuppsyningsmanstjänst
och tre kustroddaresysslor måtte indragas;
beträffande Halmstads tullkammardistrikt, dels att, för inrättande
af två nya landposteringar i stället för en sjöpostering och en provisoriskt
inrättad landpostering, som bestode af en såsom kustvakt^ änstgörande
kustroddare, i staten måtte uppföras två nya kustvakt^änster,
dels ock att två kustuppsyningsmanstjänster och fyra kustroddaresysslor
måtte indragas;
beträffande Falkenbergs tullkammardistrikt, att en kustuppsyningsmanstjänst
måtte indragas;
beträffande Varbergs tullkammardistrikt, att två kustuppsyningsmanstjänster
och fyra kustroddaresysslor måtte indragas;
beträffande Göteborgs tullkammardistrikt, i hvilket de nuvarande
fyra jaktuppsyningsmansdistrikten kunde minskas till två samt en sjöpostering
borde ersättas med en landpostering, bestående af en kustvakt,
dels att en kustuppsyningsmanstjänst och en kustvakttjänst måtte uppföras
i staten, dels ock att två jaktuppsyningsmanstjänster och fyra
kustroddaresysslor måtte indragas;
beträffande Lysekils tullkammardistrikt, i hvilket, enär på grund
af dess betydande utsträckning erfordrades mera tillsyn, än som kunde
utöfvas af en jaktuppsyningsman, en af de nuvarande kustuppsyningsmännen
måst förordnas att med bibehållande af sin aflöning såsom
kustuppsyningsman tjänstgöra såsom jaktuppsyningsman, att en kustuppsyningsmanstjänst
måtte utbytas mot en kustöfveruppsyningsmanstjänst;
beträffande
Gäfle tullkammardistrikt, att jaktuppsyningsmanstjänsten
måtte ersättas med en kustuppsyningsmanstjänst samt att en
kustroddaresyssla måtte indragas;
beträffande Söderhamns, Härnösands och Örnsköldsviks tullkammarIlih.
till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 16
122
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
distrikt, att tre jaktuppsyningsmanstjänster, en i hvarje distrikt, måtte
utbytas mot kustuppsyningsmanstjänster;
beträffande Sundsvalls och IJmea tullkammardistrikt, att tva jaktuppsyningsmanstjänster,
en i hvartdera distriktet, måtte utbytas mot
kustuppsyningsmanstjänster äfvensom att två kustroddaresysslor, en i
hvartdera distriktet, måtte indragas; samt
beträffande Luleå tullkammardistrikt, att, enär en af de nuvarande
två posteringarna blefve obehöflig, en jaktuppsyningsmanstjänst och tre
kustroddaresysslor måtte indragas.
Beträffande den af en öfveruppsyningsman, en uppsyningsman
och två vaktmästare bestående personalen å kustbevakningsångaren i
Haparanda tullkammardistrikt förmäler kommissionen sig icke hafva
funnit anledning framlägga något förslag till förändring.
Vid en sammanfattning af kommissionens ifrågavarande af mig
biträdda förslag samt med beaktande, att de nytillkomna kustuppsyningsmännen
motsvara förutvarande jaktuppsyningsmän, framgår, att förslaget
utvisar i förhållande till den nuvarande kustbevakningspersonalen eu
ökning med följande antal befattningshafvare, nämligen:
1 kustöfveruppsyningsman (i Lysekils tullkammardistrikt);
kammardistrikt); samt
5 kustvakter (1 i Malmö, 1 i Hälsingborgs, 2 i Halmstads och 1
i Göteborgs tullkammardistrikt);
men däremot en minskning med följande antal befattningshafvare,
nämligen:
16 jaktuppsyningsmän (2 i Stockholms skärgård, 1 i hvart och
ett af Nyköpings, Mems och Oskarshamns tullkammardistrikt, 2 i Visby
och 2 i Göteborgs tullkammardistrikt samt 1 i hvart och ett af Gäfle,
Söderhamns, Sundsvalls, Härnösands, Örnsköldsviks, Umeå och Luleå
tullkammardistrikt);
11 kustuppsyningsmän (1 i Kalmar, 1 i Landskrona, 2 i Hälsingborgs,
1 i Trelleborgs, 2 i Halmstads, 1 i Falkenbergs, 2 i Varbergs
och 1 i Lysekils tullkammardistrikt);
1 kustvakt (i Simrishamns tullkammardistrikt); samt
38 kustroddare (1 i Kalmar, 1 i Oskarshamns, 1 i Ahus, 1 i
Simrishamns, 1 i Malmö, 2 i Landskrona, 9 i Hälsingborgs, 1 i Ystads,
3 i Trelleborgs, 4 i Halmstads, 4 i Varbergs, 4 i Göteborgs, 1 i Gäfle,
1 i Sundsvalls, 1 i Umeå och 3 i Luleå tullkammardistrikt).
13 kustuppsyningsmän (2 i btockhofms skärgård, 1 i
1 i Mems, 2 i Visby, 1 i Göteborgs, 1 i Gäfle, 1 i Söderhamns, 1 i
Sundsvalls, 1 i Hernösands, 1 i Örnskölds viks och 1 i Umeå tull
-
iNykopmgs,
1 ''
x
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
123
3. Gränsbevakningen.
a. Organisation.
Efter att hafva lämnat en redogörelse för gränsbevakningens nuvarande
organisation m. m. (sid. 165 och 166 i betänkandet) har kommissionen
omförmält, att inom densamma fråga blifvit väckt, huruvida
icke den del af gränsbevakningspersonalen inom Bohuslän, som vore
förlagd vid gränsvattnen Svinesund och Idefjorden och som verkställde
patrullering hufvudsakligen till sjöss, borde i stället vara organiserad
såsom kustbevakning. Sedan emellertid såväl tullförvaltaren i Strömstad,
under hvars befäl gränsbevakningspersonalen i Bohuslän stode, som
äfven kustbevakningschefen i Hallands samt Göteborgs och Bohus län
i infordrade yttranden uttalat såsom sin åsikt, att ifrågavarande bevakningspersonal
fortfarande, så länge nuvarande bestämmelser angående
trafiken i Svinesund och Idel] orden vore gällande, borde vara organiserad
såsom gränsbevakning och stå under befäl af tullförvaltaren i
Strömstad, har kommissionen funnit frågan om förändring i organisationen
af bevakningen i nämnda farvatten böra anstå, till dess definitiva
bestämmelser angående trafiken i Svinesund och Idefjorden blifvit
meddelade.
Jämlikt nådiga kungörelsen den 11 maj 1906 gäller, att den trafik,
som äger rum öfver Svinesund och Idefjorden med farkost under fyra
tons nettodräktighet enligt svensk mätningsregel eller om vintern öfver
isen, må tills vidare, med hänsikt till tullväsendet, anses såsom landväga
trafik. Denna bestämmelse var emellertid, såsom äfven af ordalagen
i författningen framgår, afsedd att gälla allenast intill dess, efter
vunnen erfarenhet, trafikförhållandena i dessa farvatten blefve definitivt
ordnade; och erhöll generaltullstyrelsen i uppdrag att afgifva förslag
till slutliga bestämmelser i ämnet. Sådant förslag, före hvars afgifvande
en längre tids erfarenhet ansetts önsklig, är ännu icke uppgjordt; och
finner jag mig vid sådant förhållande böra biträda kommissionens uppfattning,
att afgörandet af frågan om organisationen af bevakningen i
Svinesund och Idefjorden bör företagas först sedan frågan om ordnandet
af trafiken därstädes blifvit slutligen afgjord.
b. Personal.
Utmed den del af riksgränsen mot Norge, som faller inom Bohuslän,
tjänstgöra elfva å tullkammarens i Strömstad stat uppförda gränsridare.
Fråga om viss
förändring af
gränsbevakningens
i Bohuslän
organisation.
Departements
chefen.
Bohuslän.
124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Posteringarnas antal är för närvarande elfva; men då det visat sig nödvändigt,
att i en postering, nämligen Vassbotten, förlägga två gränsridare,
har, enligt hvad kommissionen omförmäler, till gränsridaretjänstgöring
i posteringen Södra Vammen sedan flera år tillbaka varit
förordnad en extra ordinarie gränsridare. Då, enligt hvad tullkammaren
i Strömstad upplyst, behofvet af denna bevakningsförstärkning efter
unionsupplösningen år 1905 och på grund af år 1906 inträdda förändringar
i gränslagstiftningen blifvit konstant, har kommissionen, jämlikt
tullkammarens hemställan, föreslagit, att ytterligare en gränsridaretjänst,
afsedd för gränsbevakningen i Bohuslän, måtte uppföras i staten.
Förutom nyssnämnde extra ordinarie gränsridare hade, anför kommissionen
härefter, under de senare åren måst i ständig tjänstgöring användas
ett stort antal extra ordinarie gränsridare, under år 1908 icke
mindre än nio. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida icke än ytterligare
förstärkning af den ordinarie gränsbevakningspersonalen i Bohuslän
vore al behofvet påkallad. Kommissionen hade dock funnit sig icke
böra framlägga något förslag i sådant syfte. Tullförvaltaren i Strömstad
hade nämligen uttalat såsom sin uppfattning, att en motorbåt,
bemannad med en gränsuppsyningsman, hvilken skulle närmast under
tullförvaltaren utöfva befäl öfver gränsbevakningen i distriktet, samt
med en gränsridare, numera vore nödvändig för bevakningstjänstgöringen
i Svinesimd och Idefjorden; och hade tullförvaltaren ställt i utsikt att
härigenom indragning af nu till tjänstgöring inkallad extra personal
skulle kunna vidtagas. Jämväl kustbevakningschefeu i Hallands samt
Göteborgs och Bohus län hade ansett anskaffandet af motorbåt för
patrulleringen i nämnda farvatten vara till fördel för bevakningens
effektivitet. Då kommissionen vore öfvertygad, att anskaffandet af eu
motorbåt för patrullering i Svinesund och Idefjorden vore af synnerligt
behof påkalladt och skulle i betydlig mån föröka bevakningens effektivitet,
och då det vidare på grund af den lifliga trafiken öfver riksgränsen
mot Norge i dessa trakter syntes kommissionen väl behöfiigt,
att en befattningsliafvare med befälsrätt öfver gränsbevakningen i Bohuslän
funnes tillgänglig vid själfva gränsen för utöfvande af en mera
oafbruten tillsyn öfver personalen, än som kunde åstadkommas genom
tullförvaltarens i Strömstad inspektionsresor, hade kommissionen funnit
sig böra biträda förslaget om uppförande i staten af en för sagda bevakning
afsedd gränsuppsyningsmanstjänst, hvars innehafvare lämpligen
borde vara försedd med motorbåt samt äga skyldighet att tjänstgöra
jämväl såsom gränsridare.
Kommissionens förslag beträffande gränsbevakningen i Bohuslän
125
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60-
innebär sålunda, att i staten måtte uppföras dels en gränsuppsyningsmanstjänst
med skyldighet för innehafvaren att tillika förrätta gränsridaretjänstgöring,
dels ock eu ny gränsrid are tjänst.
Då behofvet af de sålunda ifrågasatta nya tjänsterna synes mig
vara på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagdt, biträder jag kommissionens
förslag i ifrågavarande hänseende.
I Dalsland och Värmland bestrides gränsbevakningen af fyrtiofem
å tullkammarens i Karlstad stat uppförda ordinarie gränsridare. Härförutom
hafva dels två tillförordnade gränsridare varit använda i ständig
tjänstgöring alltsedan år 1897, dels ock under de senare åren tre
extra ordinarie gränsridare varit ständigt inkallade såsom bevakningsförstärkning.
I Dalarne utgöres gränsbevnkningspersonalen af åtta å
tullkammarens i Falun stat uppförda ordinarie gränsridare, hvarjämte
under de senare åren en extra ordinarie gränsridare ständigt användts
i tjänstgöring.
Enligt hvad kommissionen omförmäler, har gränsbevakningschefen
i Dalsland, Värmland och Dalarne hemställt, att i staten måtte uppföras
två gränsuppsyningsmän, eu i Dalsland och Värmland samt en i
Dalarne, och till stöd härför anfört hufvudsakligen, att Dalslands, Värmlands
och Dalarnes gränslinje mot Norge upptoge en sträcka af mellan
40 och 50 mil, till stor del ledande genom sjöar och obanade skogsbygder,
där trafiken städse och särskildt vintertiden vore mycket svårbevakad;
att gränsbevakningschefen, i följd af de vidtomfattande göromålen
vid expeditionen, icke kunde medhinna att besöka gränsposteringarna
oftare än det minsta antal gånger årligen, som vore honom i
instruktionen ålagdt, eller hvarje postering i Dalsland och Värmland
två gånger och hvarje postering i Dalarne en gång; att emellertid bevakningspersonalen
vore i behof af en mera oafbruten tillsyn; samt att
densamma, som numera, förutom bevakandet af den vanliga in- och utförseln,
hade till åliggande dels att biträda med kontrollen vid utförsel
af kött, dels att öfvervaka utförsel af trävaror och uppbära skogsvårdsafgifter,
ofta behöfde råd och upplysningar angående rätta tillämpningen
af gällande föreskrifter.
Vidare hade gränsbevakningschefen framhållit önskvärdheten däraf,
att såväl de två tillförordnade gränsridarne i Dalsland och Värmland
som äfven den i Dalarne till tjänstgöring inkallade extra ordinarie
gränsridaren måtte blifva uppförda på ordinarie stat, på det att de
måtte vinna den tryggade ställning, som erfordrades för anskaffande
af egna, för tjänstgöringen välbelägna bostäder. Under förutsättning
emellertid, att de föreslagna två gränsuppsyningsmanstjänsterna blefve
Dalaland och
Värmland
samt Dalarne.
126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
inrättade, hade gränsbevakningsehefen ansett sig icke böra föreslå större
ökning af antalet ordinarie gränsridare än en sådan, afsedd för bevakningen
i Dalsland och Värmland.
Hvad gränsbevakningsehefen sålunda föreslagit har kommissionen
biträdt men uttalat såsom sin uppfattning, att de blifvande innehafvare
af berörda gränsuppsyningsmanstjänster borde åligga att jämväl förrätta
gränsridaretjänstgöring.
Kommissionens förslag beträffande gränsbevakningspersonalen i
Dalsland, Värmland och Dalarne innefattar alltså, att i staten måtte
uppföras dels två gränsuppsyningsmanstjänster, afsedda, den ena för
gränsbevakningen i Dalsland och Värmland, den andra för gränsbevakningen
i Dalarne, samt med skyldighet, för innehafvarna att tillika förrätta
gränsridaretjänstgöring, dels ock en för gränsbevakningen i Dalsland
och Värmland afsedd ny gränsridaretjänst; och har jag, med afseende
å hvad till stöd för detta förslag anförts, funnit mig böra förorda
detsamma till bifall.
Jämtland. Beträffande gränsbevakningen i Jämtland föreslår kommissionen,
att en gränsridaretjänst, som genom förflyttning af en postering till
annan, närmare riksgränsen belägen plats skulle kunna undvaras, måtte
indragas.
Mot detta förslag har jag intet att erinra.
Gränsen mot Beträffande gränsbevakningspersonalen vid gränsen mot Finland
m n '' anför kommissionen följande.
Denna personal bestode för närvarande af å tullkammarens i Haparanda
stat uppförda sjuttio gränsridare under befäl — närmast under
tullförvaltaren i Haparanda — af en gränsöfveruppsyningsman och tre
gränsuppsyningsmän. Oaktadt befintligheten af en så betydande ordinarie
personal hade det dock, till hämmande af den alltjämt förekommande
smugglingen, hvilken, i den mån densamma genom ökad bevakning
försvårats i de sydligare gränstrakterna, sökte sig väg öfver gränsen
i mera aflägsna trakter, befunnits nödvändigt att i ständig tjänstgöring
använda ett stort antal extra ordinarie gränsridare. Antalet
ständigt inkallade sådana betjänte hade sålunda de senaste åren öfverstigit
30 och uppgick år 1908 till 37. Härförutom hade under större
eller mindre del af hvarje år tillfällig förstärkning af gränsbevakningen
måst anordnas, så att högsta antalet samtidigt inkallade extra ordinarie
gränsridare år 1908 uppgått ända till 50.
Tullkammaren i Haparanda hade, under framhållande af det betydande
antal extra ordinarie gränsridare, som sålunda användts i ständig
tjänstgöring, men med förmälan, att icke alla dessa gränsridare
127
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 60.
borde öfverflyttas på ordinarie stat, då det vore lämpligt, att någon tids
inhållning i tjänstgöring alltid föreginge vinnande af ordinarie anställning,
hemställt, att tjuguåtta nya gränsridaretjänster måtte inrättas vid
gränsbevakningen mot Finland.
För egen del bar kommissionen visserligen uttalat såsom sin uppfattning,
att det måste anses såväl ur synpunkten af statsverkets säkerhet
önskligt som äfven med billighet och rättvisa mot personalen öfverensstämmande,
att större delen af de extra ordinarie gränsridare, som
ständigt användes i en alltid ansträngande och maktpåliggande samt,
enligt hvad erfarenheten visat, stundom med lifsfara förenad tjänstgöring,
blefve ersatt med ordinarie befattningshafvare men dock ansett,
att det af tullkammaren i Haparanda föreslagna antalet nya gränsridaretjänster
skulle kunna i någon mån nedsättas, och fördenskull föreslagit,
att i staten måtte uppföras tjugu för bevakningen vid gränsen mot
Finland afsedda gränsridaretjänster.
Då jag finner kommissionens ifrågavarande förslag väl grundadt,
anser jag mig böra tillstyrka detsamma.
Vid den norr om Jämtland belägna delen af gränsen emot Horge
finnes ordinarie gränsbevakning icke anställd, men har, enligt hvad
kommissionen omformäler, under de senare åren, åtminstone tidtals, tillfällig
bevakning varit posterad i Arjepluog inom Norrbottens län.
Efter att hafva erinrat, hurusom 1900 års tullstatskommitté behandlat
frågan om anställande af ordinarie gränsbevakning vid denna
del af riksgränsen men på grund af vunna upplysningar — hufvudsakligen
att varuinförseln till dessa gränstrakter vore jämförelsevis obetydlig
och att det skulle medföra stora svårigheter och kostnader att i
dessa, egentliga vägförbindelser saknande trakter åstadkomma effektiv
bevakning — funnit något förslag från dess sida beträffande gränsbevakning
vid denna del af riksgränsen icke erforderligt, anför kommissionen
i detta ämne, att, såvidt densamma kunnat utröna, de förhållanden,
som sålunda åberopats till stöd för obehöfligheten af ordinarie
gränsbevakning i lappmarkerna, icke sedan den tiden undergått någon
sådan förändring, att kommissionen funne anledning föreslå anställande
därstädes af ständig gränsbevakning, hvilken endast skulle ådraga statsverket
kostnader utan att dock kunna göras effektiv.
Mot hvad kommissionen sålunda anfört finner jag icke något att
erinra.
Kommissionens af mig biträdda förslag angående personalen vid
gränsbevakningen innebär alltså en ökning med
Lapp
markerna.
128
Lön och tjänstgöringspenningar.
Pension.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
3 gräns uppsyning smän (1 i Bohuslän, 1 i Dalsland och Värmland
samt 1 i Dalarne); samt
22 gränsridare (1 i Bohuslän, 1 i Dalsland och Värmland samt
20 vid gränsen mot Finland);
äfvensom en minskning med 1 gränsridare (i Jämtland).
4. Aflöningsreglering.
a. De särskilda aflöningstiflarna.
Innan jag öfvergår till redogörelsen för kommissionens förslag
beträffande aflöningsregleringen, torde jag få anmärka, att jag, i likhet
med kommissionen, för korthetens skull kommer att använda uttrycken
»tullverket» eller »befattningshafvare i tullverket» i betydelsen af tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning eller befattningshafvare
vid dessa tullverkets afdelningar. —
Kommissionen erinrar till en början, att beträffande den egentliga
aflöningen för befattningshafvare inom tullverket, hvilken sönderfaller i
lön och tjänstgöring spenning ar samt efter viss tids tjänstgöring ålderstillägg,
sedan lång tid tillbaka gällt och fortfarande gälla följande grundsatser,
nämligen:
att lönen motsvarar det belopp, som vid afskedstagande skall tillfalla
befattningshafvaren i pension, därest han är till hel pension
berättigad;
att tjänstgöringspenningarna utgöra den lönefyllnad, som tillkommer
befattningshafvaren under den tid, han innehar tjänsten;
att ålderstillägget, för att icke inverka på pensionsbeloppet, i sin
helhet hänföres till tjänstgöringspenningar; samt
att befattningshafvare skall vid sjukdom eller annat laga förfall
afstå en fjärdedel af lön och tjänstgöringspenningar äfvensom af ålderstillägg,
om sådant af honom innehafves.
Af sistnämnda stadgande framginge, anför kommissionen vidare,
att enligt tullverkets stat tjänstgöringspenningarna endast hade den
negativa betydelsen att utgöra den del af aflöningen, som icke grundläde
pensionsrätt, men icke tillika, såsom i andra aflöningsstater vanligen
vore fallet, utmärkte den del af aflöningen, som vid tjänstgöringsförhinder
skulle af befattningshafvaren afstås och tillfalla den, som i
hans ställe bestrede tjänsten. Rörande anledningen till detta och ett
annat för tullverket egendomligt förhållande, nämligen att högst betydande
olikheter förefinnas i fråga om den proportion, hvari aflöningen
129
Kungl. Naj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
vid olika tjänster är fördelad i lön och tjänstgöringspenningar — hvilka
förhållanden vid olika tillfällen varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet
— lämnar kommissionen å sidorna 177—179 och 181—183 i
betänkandet en utförlig redogörelse; och inhämtas häraf i hufvudsak,
att, då af särskilda skäl — förnämligast åtskilliga befattningars i tullverket
egenskap af uppbördstjänster samt den grannlaga och svårkontrollerbara
beskaffenheten af många tulltjänstemaunen åliggande
göromål — aflöningen för vissa befattningshafvare i tullverket, synnerligast
vid lokalförvaltningen, ansetts böra i allmänhet fastställas till
högre belopp än för befattningshafvare af motsvarande tjänsteställning
inom andra förvaltningsgrenar men pensionerna icke borde utgå med
något väsentligt högre belopp än för andra med sådana tulltjänstemän
jämförliga befattningshafvare i statens tjänst, så hade detta utgjort
hinder för att å dessa tulltjänstemäns aflöning tillämpa det förhållande
mellan lön och tjänstgöringspenningar, som i allmänhet gällde, nämligen
att såsom tjänstgöringspenningar skulle betraktas endast så stor
del, eller en fjärdedel af det hela, som enligt nådigt cirkulär den 9
november 1860 skulle af tjänsteman afstås, när vid honom medgifven
tjänstledighet eller eljest förekommande hinder för tjänstens utöfvande
annan person måste förordnas därtill. Å andra sidan funnes på grund
af det stora antal lönegrader, som förekomme inom vissa tjänstegrader
i tullverket, åtskilliga tjänstemän, hvilka intoge en sådan tjänsteställning,
att de ansåges böra åtnjuta en icke alltför obetydlig pension men
dock en aflöning, som i sin helhet mera väsentligt understege aflöningen
för andra befattningshafvare inom samma tjänstegrad men af högre
lönegrad. För sådana tjänstemän hade tjänstgöringspenningarna blifvit
bestämda till mindre än en fjärdedel af begynnelseaflöningen. För
att emellertid likställa befattningshafvare inom tullverket med andra
civila befattningshafvare i fråga om den del af aflöningen, som skulle
afstås vid tjänstgöringsförhinder, hade den utvägen tillgripits att beträffande
förstnämnda befattningshafvare bestämma denna del till eu
fjärdedel af hela aflöningen, ehvad den utgick såsom lön eller tjänstgöringspenningar.
Föreskrift härom hade utfärdats i nådigt bref den
8 januari 1875, från hvilket samma bestämmelse, dock med det förklarande
tillägg, att jämväl en fjärdedel af ålderstillägget, om sådant
innehades af den ledige tjänstinnehafvaren, skulle af honom afstås, intagits
i nu gällande aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning af den
10 juni 1904.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Hiift.
4
17
130
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
För egen del anför kommissionen i nu omförmälda ämne följande.
Orsaken till de ännu kvarstående olikformigheterna i fråga om fördelningen
af tullpersonalens aflöning i lön och tjänstgöringspenningar vore,
såsom af den förut lämnade redogörelsen framginge, förnämligast att
söka dels i det sedan lång tid tillbaka bestående förhållandet, att den
pension, som befattningshafvare i tullverket efter uppnådd full pensionsålder
kunde undfå, skulle utgå med samma belopp som den ordinarie
lönen, dels i för tullverket egendomliga förhållanden, som för vissa befattningshafvare
därstädes betingade aflöningens utmätande på annat
sätt än i fråga om jämnställda befattningshafvare i andra statens verk.
Ehuru det väl knappast kunde påvisas, att några verkliga olägenheter
uppstode af omförmälda olikformigheter, ville det likväl synas kommissionen
önskvärd!, att desamma kunde undanröjas och därigenom
aflöningsstaten erhålla ett mera likformigt utseende i nu ifrågavarande
afseende samt tillika föreskrift meddelas, att tjänstgöringspenningarna
skulle utgöra den del af aflöningen, som vid tjänstgöringsförhinder
skulle afstås af tjänstinnehafvaren. Kommissionen hade därför sökt eu
utväg att förverkliga nämnda önskningsmål och funnit densamma i den
enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinuehafvares
rätt till pension öppen lämnade möjligheten att i lönestaten fastställa
särskild! pensionsunderlag. I denna lag vore nämligen stadgadt, att
såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skulle, där ej särskilt
pensionsunderlag vore i lönestaten fastställdt, tjäna, för tjänst, med
hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg vore förenade,
hela lönen och för annan tjänst två tredjedelar af lönen. Därest i
staten särskilt pensionsunderlag bestämdes och det nu rådande sambandet
mellan lönens och pensionens belopp sålunda upphäfdes, skulle
det blifva möjligt, att, utan att åsidosätta de särskilda hänsyn, som
kunde böra tagas vid bestämmande af vissa tulltjänstemäns aflöning,
verkställa fördelningen däraf i lön och tjänstgöringspenningar på ett
för tullverkets alla tjänstinnehafvare något så när likformigt sätt och
tillika så, att tjänstgöringspenningarna komme att motsvara den del af
aflöningen, som skäligen kunde anses böra åligga befattningshafvaren
att vid sjukdom afstå.
Kommissionen hade därför vid utarbetande af förslag till aflöningsstat
och aflöningsreglemente tillämpat följande ledande grundsatser,
nämligen:
att aflöningen fördelats i lön och tjänstgöringspenningar, i regel
sålunda, att lönen bestämts till omkring tre fjärdedelar och tjänstgöringspenningarna
till omkring en fjärdedel af begynnelseaflöningen;
131
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
att tjänstgöring sipenning ärna skulle af befattningshafvare afstås vid
tjänstgöringsförhinder på grund af sjukdom; samt
att för hvarje tjänst i staten bestämts särskildt pensionsunderlag.
Ehuruväl den särställning, tullverkets stat i nu ifrågavarande
hänseenden intager, är hufvudsakligen af formell beskaffenhet och
knappast torde föranleda några verkliga olägenheter, anser jag dock,
i likhet med generaltullstyrelsen, att ofvanberörda af kommissionen uttalade
grundsatser beträffande aflöningsförhållandena inom tullverket
äro ägnade att medföra fördelarna af mera enkelhet och likformighet i
aflöningsstatens uppställning och aflöningsreglementets tillämpning.
Till någon erinran mot användandet af dessa grundsatser i stället för
de nu gällande finner jag därför icke anledning.
Beträffande ålder stillägg en lämnar kommissionen först en redogörelse
för nu gällande stadganden och erinrar därvid, hurusom, i
ändamål att afhjälpa vissa anmärkta missförhållanden, nämligen att
tjänstemän i högsta ålderstilläggsgraden i regel icke kunde komma i
åtnjutande af fullt ålderstillägg vid tjänsten, förr än de redan öfverskridit
pensionsåldern, äfvensom att befordran till tjänst i högre ålderstilläggsgrad
kunde i vissa fall medföra minskad aflöning, på förslag af
1900 års tullstatskommitté stadgats, dels att vid befordran från tjänst
i närmast lägre ålderstilläggsgrad vederbörande tjänst innehafvare finge
för rätt till ålderstillägg i den högre graden tillgodoräknas den tid,
intill fem år, under hvilken han tilläfventyrs innehaft och bestridt tjänst
i förstberörda grad, sedan han där intjänat stadgad tid för tillträde af
hela ålderstillägget, dels ock att, därest tjänsteman eller betjänt, som
från tjänst i lägre ålderstilläggsgrad befordrats till tjänst i högre sådan
grad, vid den förra befattningen på grund af intjänadt ålderstillägg
uppburit aflöning till högre belopp än honom vid den nya befattningen
tillkomme, han skulle äga såsom personligt aflöningstillägg uppbära
skillnaden, intill dess aflöningen vid den nya tjänsten genom intjänande
af ålderstillägg stigit till det förut innehafda beloppet. Ehuru, yttrar
kommissionen vidare, genom dessa bestämmelser inträdt en väsentlig
förbättring i tidigare gällande villkor för rätt att komma i åtnjutande
af ålderstillägg, ville det dock synas, som om de nuvarande bestämmelserna
rörande ålderstillägg icke mera allmänt skulle hafva kunnat
tillfredsställa tullverkets personal, enär i de till kommissionen öfverlämnade
framställningarna talrika förslag om ändring i dessa bestämmelser
förekomme. I åtskilliga fall hade kommissionen ansett fog
föreligga för de gjorda ändringsförslagen och fördenskull funnit sig
Departement»-
chejen.
Ålderstillägg.
Ålders
tillägg
ett hänförande
till
lönen.
132 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.
böra biträda desamma; i andra fall däremot hade förslagen funnits icke
böra föranleda någon kommissionens åtgärd.
Jag öfvergår nu att redogöra för de af kommissionen framställda
förslagen beträffande tjänstinnehafvares rätt till ålderstillägg eller, enligt
kommissionens benämning, löneförhöjning och villkoren för åtnjutande
af sådan förmån.
Enligt hvad förut nämnts, anses ålderstillägget för närvarande,
för att icke inverka på pensionsbeloppen, såsom tjänstgöringspenningar,
hvarjämte är stadgadt, att vid tjänstledighet skall afstås, förutom fjärdedelen
af lön och tjänstgöringspenningar, jämväl en fjärdedel af tilläfventyrs
intjänadt ålderstillägg, hvilken sistnämnda fjärdedel dock icke
tillkommer vikarien utan, jämlikt föreskrift i gällande aflöningsreglemente,
besparas tullverket. Denna bestämmelse har, enligt hvad kommissionen
omförmäler, gifvit anledning till anmärkning från personalens sida. I
fråga härom hade nämligen anförts, beträffande ledighet för styrkt sjukdom,
att det belopp, som den sjuke sålunda måste afstå, blefve olika
för olika tjänstinnehafvare i samma grad, allteftersom den sjuke åtnjöte
ålderstillägg eller icke; att likväl det bidrag, livilket den för sjukdom
ledige hade att lämna för tjänstens uppehållande, inom hvarje
tjänstegrad borde vara konstant och således statens skyldighet vid dylika
tillfällen lika; samt att hvarje minskning i inkomsterna under sjukdom,
då utgifterna helt naturligt vore större än vanligt, måste, särskilt för
familj försörjare, vara synnerligen betungande. Äfven vid ledighet för
enskilda angelägenheter — då den ledige kunde åläggas att afstå mera
än fjärdedelen af sin aflöning, ålderstillägg in beräknad t — inbesparades
till statsverket den fjärdedel af ålderstillägget, som den ledige tjänstinnehafvaren
under alla omständigheter måste afstå; och detta syntes
icke vara med billighet öfverensstämmande och vore ej heller erforderligt
såsom korrektiv mot eventuellt missbruk af dylik tjänstledighet. —
För egen del anför kommissionen i detta ämne följande. Oafsedt
de sålunda anförda skälen för upphäfvande af stadgandet om inbesparing
till statsverket af viss del af tjänstinnehafvares ålderstillägg hade
kommissionen, med hänsyn till de grundsatser beträffande aflöningsstaten
och aflöningsreglementet, hvilka varit för kommissionen ledande, funnit
ålderstillägget för befattningshafvare vid tullverkets lokalförvaltning eller
kust- eller gränsbevakning böra, i likhet med ålderstillägg för befattningshafvare
inom generaltullstyrelsen, utgöra en med vissa bestämda tidsmellanrum
uppkommande förhöjning af lönen, i följd hvaraf skyldighet
att vid sjukdom afstå någon del af denna förhöjning icke synts böra
åligga tjänstinnehafvare. Vid ledighet af annan anledning än styrkt
133
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60,
sjukdom borde det däremot fortfarande kunna åläggas honom att afstå,
förutom tjänstgö ringspenningarna, jämväl någon del af lönen och sålunda
äfven af däri tilläfventyrs ingående förhöjning eller ålders tillägg; men
hvad den ledige tjänstinnehafvaren sålunda kunde åläggas afstå, borde
användas för tjänstens uppehållande under ledigheten och icke indragas
till statsverket. Kommissionen hade fördenskull i sitt förslag till aflöningsreglemente
intagit bestämmelser i nu omförmäld riktning.
Vid behandlingen af frågan om befattningshafvarnas indelning i
olika ålders till äggsgrader har kommissionen till en början förmält sig
icke finna anledning ifrågasätta någon förändring i det antal sådana
grader, i hvilka för närvarande tjänstemännen för sig och betjänte för
sig äro indelade. Till undvikande af förväxling i anledning af de föreslagna
benämningarna tjänstemän af högre och lägre grad har kommissionen
dock ansett, att ålder sti lläggsgraderna i stället borde benämnas
ålder stillägg sgrupper.
Kommissionen föreslår, att tjänstemännen vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakniug måtte, med afseende å rätten
att efter viss tids innehafvande af tjänst kunna komma i åtnjutande af
i staten fastställd löneförhöjning eller ålderstillägg, indelas i följande
ålderstilläggsgrupper, nämligen:
A. Tjänstemän af högre grad.
Tredje gruppen. Öfverinspektorer och kustbevakningschefer äfvensom
tullförvaltare med begynnelseaflöning af 6,000 kronor eller däröfver
samt öfverkontrollörer;
Andra gruppen. Tullförvaltare, som ej tillhöra tredje gruppen,
äfvensom förste kontrollörer, kontrollörer, tullfiskaler och gränsbevakningschefer;
Första
gruppen. Kammarskrifvare och inspektörer.
B. Tjänstemän af lägre grad.
Tredje gruppen. Öfveruppsyningsmän, kustöfveruppsyningsmän och
gränsöfveruppsyningsmän;
Andra gruppen. Uppsyningsman, kustuppsyningsmän och gränsuppsyningsmän
äfvensom vaktmästare med minst 1,500 kronors begynnelseaflöning
;
Första gruppen. Vaktmästare, som ej tillhöra andra gruppen,
kustvakter, gränsridare och kustroddare.
I fråga om den sålunda föreslagna indelningen anför kommissionen,
att densamma till största delen sammanfölle med den nuvarande
Tjänstemännens
indelning
i ålderstilläggsgrupper.
134
JCungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
indelningen i grader och liksom denna vore grundad på de resp. befattningarnas
begynnelseaflöning. Den mest påfallande olikheten vore,
att kustöfveruppsyningsmännen — bvilka, såsom förut nämnts, motsvarade
de nuvarande jaktuppsyningsmännen äfvensom kustbevakningsförmannen
— blifvit, med hänsyn såväl till begynnelseaflöningens storlek som till
den befälsställning, hvilken af kommissionen ansetts böra uttryckligen
tillerkännas dem, uppförda i tredje ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän
af lägre grad. I öfrigt behöfde beträffande den föreslagna
indelningen endast erinras om kommissionens hemställan rörande indragning
af samtliga öfverkontrollörstjänster med undantag af de vid
tullkamrarna och packhusinspektionerna i Stockholm, Göteborg och
Malmö äfvensom om kammarvaktmästaretjänsternas ersättande med vaktmästaretj
änster.
Om fjär haj- I nu gällande allmänna bestämmelser om ålderstillägg föreslår
oehudmmeium kommissionen de förändringar, att löneförhöjningarnas antal måtte ökas
desamma, till tre från de nuvarande två äfvensom att tiden mellan hvarje löneförhöjning
måtte bestämmas till tre år i stället för fem, såsom nu är
förhållandet. Till stöd härför anför kommissionen, att det icke kunde
betviflas, att systemet med ett större antal tätare återkommande löneförhöjningar,
om också hvar för sig till ett mindre belopp, bättre än
ett system med färre förhöjningar med längre tids mellanrum, äfven
om dessa hvar för sig vore något större, motsvarade tjänstemannens
behof af ökade inkomster under den del af hans lefnad, då hans utgifter
för familjens uppehälle och barnens uppfostran oundvikligen vore stadda
i alltjämt fortgående ökning. Riktigheten af denna uppfattning hade
ock vid flera under de senaste åren företagna löneregleringar blifvit
erkänd.
Allmänna Hvad angår de allmänna villkoren för rätt att komma i åtnjutande
,.mUforL.för af löneförhöjning'' inom hvarje särskild ålderstilläggsgrupp, har kommissionen
tunmt de nuvarande bestämmelserna hora i nutvudsak lorttarande
vara gällande. Dock anser kommissionen föreskrift böra meddelas, dels
att fullgörande af offentligt uppdrag skall grunda enahanda rätt till löneförhöjning
som bestridande af egen eller annan tjänst, dels ock att, i
samband med nedsättandet af tiden mellan löneförhöjningarna till tre år,
tjänstinnehafvaren skall, för att komma i åtnjutande af löneförhöjning,
hafva under mer än fem sjättedelar af sagda tidsrymd bestridt tjänstgöring,
som grundlägger rätt till löneförhöjning, under det att för närvarande
sådan tjänstgöring skall hafva bestridts under fyra femtedelar
af nu bestämd tidsrymd för ålderstil läggs åtnjutande, eller fem år.
135
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
Rörande de särskilda förmåner, som borde tillkomma tjänstinnehafvare
vid befordran till tjänst i högre ålderstilläggsgrnpp, anför
kommissionen följande:
»I fråga om tjänstinnehafvares rätt att, vid befordran från tjänst
i lägre till tjänst i närmast högre ålderstilläggsgrad för vinnande af
ålderstillägg i den senare graden räkna sig tillgodo viss tid, för närvarande
intill fem år, af den tjänstetid, han efter intjänande af stadgad
tid för tillträde af hela ålderstil]ägget i den lägre graden tillbragt i
i denna, har kommissionen funnit den föreslagna nedsättningen af tiden
mellan löneförhöjningarna böra betinga en motsvarande nedsättning af
den öfvertid, tjänstinnehafvaren sålunda kan få räkna sig tillgodo.
Kommissionen föreslår alltså, att denna tid bestämmes till tre år i stället
för nuvarande fem. — Det i nu gällande aflöningsreglemente förekommande
stadgandet, att tjänstinnehafvare må, i full hvarom nu är fråga, räkna
sig tillgodo den tid, intill fem år, under hvilken han innehaft och bestridt
tjänsten i den lägre graden, har, enligt hvad upplyst blitvit, gifvit anledning
till en sådan tolkning, att tjänstinnehafvare, som vid befordran
till tjänst i den högre graden innehaft tjänst i den lägre graden under
en öfvertid af exempelvis fem år och en manad men därunder åtnjutit
tjänstledighet under till exempel två månader och således icke bestridt
tjänsten i den lägre graden under en öfvertid af fullt fem år, ansetts
icke vara berättigad till ålderstillägg i den högre graden. Då en sådan
inskränkning i förmånen att vid befordran komma i åtnjutande af löneförhöjning
synes kommissionen icke vara med billighet öfverensstämmande,
har kommissionen ansett föreskrift böra meddelas, att för åtnjutande af
nämnda förmån skola gälla samma villkor som för tillträde i allmänhet
af löneförhöjning inom hvarje särskild grupp.
Den på förslag af 1900 års tullstatskommitté tjänstinnehafvare
medgifna förmånen att vid befordran från tjänst i lägre ålderstilläggsgrad
(-grupp) till tjänst i högre sådan grad kunna komma i åtnjutande
af personligt aflöningstillägg är, såsom framgår af § 4 i gällande aflöningsreglemente,
inskränkt till det fall, att tjänstinnehafvaren vid den
förra befattningen på grund af intjänadt ålderstillägg uppburit aflöning
till högre belopp än honom tillkommer vid den nya befattningen. Då
emellertid tjänstinnehafvare vid befordran i regel har att vidkännas,
förutom kostnad för konstitutorial, dels ökadt bidrag till egen pensionering,
dels högre afgifter för pensionering af änka och barn, hvarjämte
ofta kostnad för flyttning tillkommer, kan en befordran i vissa
fall, nämligen då den aflöning, tjänstinnehafvaren på grund af intjänadt
Särskilda förmåner
vid befordran
till
tjänst i högre
ålder stilläggsgrupp.
Öfvergång sstadgandet.
136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
ålderstillägg åtnjutit vid tjänsten i den lägre graden, är lika med den
honom vid tjänsten i den högre graden tillkommande aflöning, i själfva
verket medföra minskning i hans inkomster under tilläfventyrs flera
års tid. Under sådant förhållande kan det gifvetvis förekomma, att en
tjänsteman finner sig förhindrad att söka befordran till tjänst, för hvilken
han eljest kunde vara särskildt lämplig, något som hvarken ur personalens
eller statsverkets synpunkt lärer kunna anses annorlunda än
otillfredsställande. För öfrigt synes det kunna med fog ifrågasättas,
huruvida icke begreppet befordran må anses innebära, att den befordrade
bör komma i åtnjutande af högre inkomst än tillförene. Då likväl en
lönestat näppeligen lärer kunna uppställas på sådant sätt, att möjligheten
af förminskad eller icke ökad aflöning vid förflyttning från tjänst
i en ålderstilläggsgrupp till tjänst i högre sådan grupp helt och hållet
undvikes, och i allt fall sådan möjlighet föreligger enligt kommissionens
förslag till aflöningsstat, har kommissionen funnit nu gällande bestämmelser
angående personligt aflöningstillägg böra ersättas med föreskrift
därom, att, därest tjänsteman, som vunnit befordran från tjänst i lägre
ålderstilläggsgrupp till tjänst i närmast högre sådan grupp, vid den
förra tjänsten åtnjutit aflöning till belopp lika med eller högre än den
aflöning, han är berättigad åtnjuta vid den senare tjänsten, han äger
genast tillträda det aflöningsbelopp vid denna tjänst, som närmast öfverstiger
det af honom uppburna aflöningsbeloppet vid den tjänst, hvarifrån
han förflyttats, och därefter beräkna tjänstår för tillträdande af
återstående löneförhöjning på eljest föreskrifvet sätt.»
Samtliga de föreskrifter om löneförhöjning efter viss tids fortsatt
tjänstgöring, livilka äro afsedda att äga tillämplighet under en icke
begränsad framtid, hafva af kommissionen sammanförts i § 4 af förslaget
till aflöningsreglemente. Emellertid förekomma i de två första styckena
af det vid kommissionens förslag till aflöningsreglemente fogade öfvergångsstadgandet
åtskilliga stadganden rörande rätten till löneförhöjning
för personer, som vid öfvergången till den nya staten äro anställda i
tullverket, vare sig såsom ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän.
Då dessa stadganden stå i nära sammanhang med vissa andra bestämmelser
om villkoren för åtnjutande af löneförhöjning, har jag ansett
lämpligt att i detta sammanhang redogöra för dem.
Berörda två stycken af öfVergångsstadgandet äro af följande lydelse:
»Vid bestämmande af tidpunkten, då tjänstinnehafvare vid tullverket
kan komma i åtnjutande af i § 1 omförmäld löneförhöjning, må
medräknas tid, hvarunder han efter år 1900 på grund af stadigvarande
förordnande inom tullverket bestridt vare sig tjänst å extra aflönings
-
137
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
stat eller tjänst med aflöning å extra stat eller ock tjänst i omedelbar
eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänstinnehafvare.
Den, som före 1910 års utgång antagits till extra ordinarie tjänsteman
eller betjänt vid tullverkets lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning
samt, därest han före sagda tidpunkt vunnit ordinarie anställning,
öfvergår å 1911 års stat eller med eller efter ingången af
år 1911 utnämnes till ordinarie tjänst, må, i den mån generaltullstyrelsen
finner honom böra komma i åtnjutande af en dylik förmån, i fråga om
rätt till löneförhöjning vid kammarskrifvare-, inspektörs-, vaktmästare-,
kustvakt-, gränsridare- eller kustroddaretjänst räkna sig till godo så stor
del af tiden för den effektiva tjänstgöringen såsom extra ordinarie, som
öfverstiger åtta år.»
Såsom motivering härför har kommissionen anfört följande:
»Enligt öfvergångsstadgandet i gällande aflöningsreglemente äga
endast de tjänstinnehafvare, som på grund af stadigvarande förordnande
bestridt vare sig tjänst å tullverkets från och med år 1901 inrättade
och med utgången af år 1904 upphörda extra stat eller tjänst, hvars
innehafvare uppehållit tjänst å extra stat, rätt att för åtnjutande af
ålderstillägg räkna sig till godo tiden för sådan tjänstgöring. Denna rätt
tillkommer alltså icke den eller dem, som tjänstgjort i succession efter
vikarien för den å extra stat förordnade tjänstinnehafvaren. Då detta
synts kommissionen icke vara med billighet öfverensstämmande, har i
förslaget inryckts bestämmelse, att omförmäla rätt må tillgodokomma
den, som efter år 1900 på grund af stadigvarande förordnande inom
tullverket bestridt vare sig tjänst å extra aflöningsstat eller tjänst med
aflöning å extra stat eller ock tjänst i omedelbar eller medelbar succession
efter sålunda förordnad tjänstinnehafvare. Anledningen, att jämte
tjänst å extra aflöningsstat upptagits tjänst med aflöning å extra stat,
är den, att, då med utgången af år 1904 extra aflöningsstaten vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen borttogs, inom generaltullstyrelsen
fortfarande bibehöllos åtskilliga tjänster, för hvilkas innehafvare
aflöning utgår å extra stat och hvilkas antal, såsom ofvan omförmälts,
sedermera ytterligare ökats. Sådana tjänster böra tydligen i
ifrågavarande hänseende anses likställda med de förutvarande tjänsterna
å extra aflöningsstat.
Såsom af den vid detta betänkande fogade befordringsstatistik
(Bil. IV) framgår, har tiden, innan extra ordinarie tjänsteman eller
betjänt inom tullverket vunnit ordinarie anställning, till och med under
de allra senaste åren varit afsevärdt lång och, åtminstone hvad beträffar
de nuvarande tjänstemännen, vida öfverstigit den tid af omkring åtta
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 18
Särskilda
framställningar
rörande ändringar
i kommissionens
förslag
beträffande
löneförhöjningarna.
138 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
år, hvartill densamma efter inrättandet af ett flertal befattningar med
ingången af år 1909 numera kan antagas komma att nedgå. För att
i någon mån bereda de extra ordinarie tjänstemän och betjänte, som
under ifrågavarande ogynnsamma förhållanden inkommit i verket och
där vunnit eller under de närmaste åren vinna befordran, ett vederlagför
den långa tid, de, i allmänhet med mycket obetydlig ersättning,
måst tjänstgöra, innan ordinarie anställning erhållits, har det synts
kommissionen billigt, att medgifvande må kunna af generaltullstyrelsen
lämnas sådan tjänsteman eller betjänt att i fråga om rätt till löneförhöjning
vid vissa tjänster räkna sig till godo så stor del af tiden för den
effektiva tjänstgöringen såsom extra ordinarie, som öfverstiger åtta år.
Sådant medgifvande har ansetts böra lämnas beträffande samtliga vaktmästare!]
änster, vare sig de tillhöra första eller andra ålderstilläggsgruppen,
men i öfrigt endast i fråga om tjänster, hvilkas innehafvare
tillhöra lägsta eller första ålderstilläggsgruppen inom resp. tjänstemän
af högre och tjänstemän af lägre grad.»
Innan jag öfvergår att yttra mig om kommissionens sålunda framställda
förslag beträffande löneförhöjningarna och villkoren därför, torde
jag böra omnämna de framställningar om ändringar i eller tillägg till
samma förslag, hvilka dels ingifvits till finansdepartementet, dels af
generaltullstyrelsen, som förklarat sig i öfrigt icke hafva något att
erinra mot sagda förslag, gjorts i ofvan flera gånger berörda utlåtande
af den 5 november 1909.
Såsom ofvan nämnts, har kommissionen föreslagit, att löneförhöjningarna
skulle blifva tre till antalet, att utgå efter resp. tre, sex och
nio års tjänstgöring. I en till finansdepartementet ingifven skrift har
Sveriges tullmannaförening hemställt, att för kustroddare, gränsridare
och vaktmästare löneförhöjningarna i stället måtte blifva fem till antalet
och utgå efter resp. tre, sex, nio, tolf och femton års tjänstgöring.
Såsom stöd härför hafva hufvudsakligen åberopats de ringa utsikter
till befordran, som funnes för nu nämnda belattningshafvare, äfvensom
att de s. k. extra inkomsterna sannolikt komme att minskas. — Generaltullstyrelsen,
som yttrat sig öfver nu ifrågavarande framställning, har
därvid anfört, att genomföraudet af den däri ifrågasatta förändringen
skulle förorsaka en väsentlig rubbning i de principer, hvilka läge till
grund för och genomginge hela det af kommissionen uppgjorda förslag till
aflöningsstat för tjänstemän af lägre grad, och att framställningen fördenskull
enligt styrelsens åsikt icke kunde tillmötesgås med mindre än att
samtidigt en omarbetning af detta förslag blefve verkställd, något som
styrelsen ansåge sig hvarken kunna eller böra ifrågasätta.
139
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
I § 4 af kommissionens förslag till aflöningsreglemente är stadgadt,
att den, som från tjänst i lägre ålderstilläggsgrupp befordras till tjänst
i närmast högre sådan grupp, må för åtnjutande af rätt till löneförhöjning
där tillgodoräknas den tid intill tre år, under hvilken han tilläfventyrs
innehaft tjänst i den lägre ålderstilläggsgruppen, sedan han
där intjänat stadgad tid för att kunna komma i åtnjutande af tredje
löneförhöjningen. Sveriges allmänna tull tjänstemannaförening har emellertid
i en till finansdepartementet ingifven skrift framhållit, att detta
stadgande, som dock kunde tolkas på olika sätt, enligt sin formulering
syntes innebära, att rätt att i den högre ålderstilläggsgruppen räkna
tjänstår från den lägre förutsatte eu tjänstetid i denna senare af mer
än nio år. Med hänsyn till det i öfvergångsstadgandet föreslagna medgifvandet,
att viss del af tiden för en tjänstemans effektiva tjänstgöring
såsom extra ordinarie finge i fråga om rätt till löneförhöjning vid vissa
tjänster räknas honom till godo, vore det dock önskvärdt, att ifrågavarande
stadgande blefve ändradt därhän, att såsom öfverår från tjänsten
i den lägre gruppen måtte få räknas tiden efter det tjänstemannen i
denna grupp, på grund af tjänstgöring vare sig inom densamma eller
tidigare, blifvit berättigad till samtliga löneförhöjningar; och hemställde
föreningen, att ifrågavarande stadgande fördenskull måtte erhålla följande
lydelse:
»Den som — — ålderstilläggsgruppen, sedan han intjänat stadgad
tid för att där kunna komma i åtnjutande af tredje löneförhöjningen.» —
Generaltullstyrelsen har beträffande denna framställning anfört, att,
enligt hvad styrelsen trodde sig kunna antaga, kommissionen afsett,
att ifrågavarande stadgande skulle för tj änstinnehafvare medföra den
rätt i afseende å villkoren för löneförhöjnings åtnjutande, som af föreningen
betecknats såsom önskvärd. Ehuru stadgandets ordalydelse
icke torde utesluta en sådan tolkning, hade styrelsen dock, då det visat
sig, att dess formulering kunnat gifva anledning till en för tj änstinnehafvare
mindre förmånlig tolkning af detsamma, ansett sig böra biträda
föreningens förslag, hvilket måhända tydligare uttryckte den verkliga
afsikten med stadgandet; och hemställde styrelsen fördenskull, att förevarande
del af § 4 i aflöningsreglementet måtte erhålla den af föreningen
föreslagna lydelsen.
Flertalet af ifrågavarande framställningar afser emellertid ändringar
eller tillägg i öfvergångsstadgandet vid aflöningsreglementet; och öfvergår
jag nu att redogöra för dessa framställningar.
1 underdånig skrifvelse den 28 juni 1909 hemställde generaltullstyrelsen
— under anförande att indragning af ett större antal å
140
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
kustbevakningens stat uppförda tjänster antagligen komme att ifrågasättas
och att det fördenskull vore önskligt, att ledigblifvande sådana
tjänster tills vidare icke blefve besatta med ordinarie innehafvare —
om bemyndigande att i fråga om då redan lediga eller framdeles ledigblifvande
tjänster vid kustbevakningen besluta, att tjänsten skulle tills
vidare lämnas otillsatt. Denna hemställan blef enligt nådigt beslut den
23 juli 1909 bifallen. Vidare hemställde styrelsen, i sammanhang med
afgifvande af förslag till återbesättande af en ledig tullförvaltaretjänst,
i underdånig skrifvelse den 28 oktober 1909, att, därest den föreslagne
tjänstemannen, innehafvare af en af de öfverkontrollörstjänster, hvilka
föreslagits till indragning, blefve utnämnd till förstnämnda tjänst, den
efter honom lediga öfverkontrollörstjänsten måtte få tills vidare lämnas
otillsatt och uppehållas på förordnande. Äfven denna hemställan blef i
sammanhang med den föreslagne tjänstemannens utnämning af Eders
Kungl. Maj:t bifallen.
Efter erinran om nu omförmälda förhållanden och under anförande,
att det finge anses billigt, att förordnanden, föranledda däraf, att ledig
tjänst i följd af frågan om omreglering af tullverkets stater icke besattes
med ordinarie innehafvare, finge för den å sådan tjänst förordnade
äfvensom för den eller de i succession efter honom förordnade
medföra samma rätt till löneförhöjuing som bestridande af ordinarie
tjänst af motsvarande ålderstilläggsgrupp, har styrelsen hemställt, att
ett medgifvande i sådan riktning måtte intagas i aflöningsreglementets
öfvergångsstadgande; och har styrelsen ansett, att, enär frågan om
statens omreglering väckts i styrelsens underdåniga skrifvelse den 12
november 1907 angående tullverkets utgiftsstater för år 1909, medgifvandet
lämpligen borde afse tiden efter ingången af år 1908.
Tull tjänstemannaföreningen har hemställt, att i det stycke af
öfvergångsstadgandet i aflöningsreglementet, som handlar om tjänstinnehafvares
rätt att i och för löneförhöjning räkna sig till godo viss
del af sin effektiva tjänstgöring såsom extra ordinarie, det måtte uttryckligen
angifvas, att denna rätt tillkommer tjänstinnehafvare, oafsedt huruvida
sådan tjänstgöring varit atlönad eller icke. I denna fråga har
generaltullstyrelsen anfört, att, ehuru det kunde med säkerhet antagas,
att kommissionen afsett icke blott atlönad utan äfven oaflönad effektiv
tjänstgöring, vore dock, för undvikande af all tvekan om uttryckets
verkliga betydelse, föreningens förslag lämpligt, hvarför styrelsen hemställde,
att detsamma måtte vinna bifall.
Slutligen har tulltjänstemannaföreningen framhållit, att rättvisa
och billighet syntes kräfva, att tid, hvarunder tjänsteman tilläfventyrs
141
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
innehaft ordinarie anställning såsom öfveruppsyningsman eller uppsyningsman
måtte, i och för beredande af rätt till löneförhöjning vid
vissa tjänster på sätt i öfvergångsstadgandet omförmäles, räknas lika
med tiden för elfektiv tjänstgöring såsom extra ordinarie äfvensom
att, vid bestämmande af rätten till löneförhöjning vid tjänst inom
kommissionens andra ålderstilläggsgrupp bland tjänstemän af högre
grad, tid, hvarunder tjänstemannen förut varit ordinarie öfveruppsyningsman,
måtte anses såsom om han därunder innehaft tjänst inom första
ålderstilläggsgruppen bland sagda tjänstemän; och har föreningen fördenskull
gjort hemställan om ändring af öfvergångsbestämmelsen i sådan
riktning. Såsom stöd för dessa framställningar har anförts hufvudsakligen
följande. Under den för tulltjänstemännen i befordringshänseende ogynnsammaste
tidsperioden hade det varit vanligt, att extra ordinarie tjänstemän
utnämndes till innehafvare af vissa öfveruppsyningsmans- och uppsyningsman^’änster,
vid hvilka göromålen i allmänhet varit af beskaffenhet,
att tjänstemannakompetens erfordrats. Flertalet af dessa tjänster
hade ock vid 1904 års reglering uppflyttats i tjänstemannagraden, några
till och med i andra ålderstilläggsgraden därstädes. Det vore nu obilligt,
om icke innehafvandet af sådana öfveruppsyningsmans- och uppsyningsmanstjänster
skulle berättiga vederbörande till åtminstone samma fördel
med afseende å rätten till ålderstillägg som den, hvilken effektiv tjänstgöring
såsom extra ordinarie tjänsteman beredde, i all synnerhet som
sådan tjänstgöring ofta bestode af förordnande just å dylika tjänster.
De nuvarande bestämmelserna medförde, särskildt i fråga om rätten till
ålderstillägg för sådana tjänstemän i andra ålderstilläggsgraden, hvilka
tidigare innehaft öfveruppsyningsmans- och kammarskrifvaretjänst, mycket
väsentliga olikheter, beroende på en så tillfällig omständighet som den,
huruvida vederbörande först innehaft den ena eller den andra af nämnda
tjänster; och detta missförhållande komme icke att afhjälpas genom de
af kommissionen ifrågasatta förändringarna i dessa bestämmelser.
Beträffande dessa framställningar har generaltullstyrelsen anfört
följande. De af föreningen andragna skäl kunde styrelsen icke undgå
att finna behjärtansvärda, i all synnerhet som de förmåner, den sålunda
ifrågasatta ändringen skulle medföra, hufvudsakligen skulle tillgodokomma
tjänstemän, hvilka bestridt sådana, intill år 1905 befintliga, öfveruppsyningsmans-
och uppsyningsmanstjänster, af hvilkas innehafvare
fordrades tjänstemannakompetens. Dessa betjäntsysslor hade, såsom föreningen
omförmält, sagda år utbytts mot kammarskrifvare- eller inspektorstjänster,
ja, i några fall mot kontrollörstjänster, hvarvid dock rätt att för
ålderstillägg vid de nya tjänsterna medräkna tiden för innehafvandet
Departements
chefen.
142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
af sådan betjäntsyssla medgifvits endast för det fall, att innehafvare af
öfveruppsyningsmanstjänst, hvilken i 1905 års stat ersatts med kammarskrifvare-
eller inspektorstjänst, erhölle konstitutorial å den nya tjänsten,
och äfven för sådan tjänsteman endast så till vida, att icke annan tid
än den, han innehaft öfveruppsyningsmanstjänst, finge honom tillgodoräknas.
Sådan rätt hade däremot icke tillerkänts vare sig innehafvare
af öfveruppsyningsmanstjänst, som ersatts med kontrollörstjänst, eller
innehafvare af uppsyningsmanstjänst, som ersatts med kammarskrifvaretjänst;
och hade i följd häraf sådana, onekligen mot billighet stridande
förhållanden, som af föreningen omförmälts, kunnat uppstå. Därest,
till förebyggande för framtiden häraf, föreningens ifrågavarande framställningar
kunde bifallas, kunde gifvetvis icke från styrelsens sida vara
något att erinra däremot.
I sammanhang härmed har styrelsen afgifvit förslag till den förändrade
lydelse, öfvergångsstadgandet borde erhålla, därest samtliga nu
omförmälda framställningar vunne bifall. —
Hvad först beträffar kommissionens uppfattning, att de periodiska
aflöningsförhöjningarna böra anses såsom lön och alltså få af tjänstinnehafvare
behållas vid ledighet för sjukdom, synes mig denna uppfattning
utgöra eu riktig konsekvens af förenämnda, af mig biträdda
allmänna grundsatser, hvilka af kommissionen uppställts såsom ledande
vid uppgörandet af förslaget till aflöningsstat och aflöningsreglemente
för tullverket. Jag ansluter mig alltså till hvad kommissionen föreslagit
i nu ifrågavarande hänseende.
Kommissionens förslag till indelning af tjänstemännen i ålderstilläggsgrupper
äfvensom angående löneförhöjningarnas antal och tiden
mellan dem synas mig välgrundade, hvarför jag anser mig böra förorda
desamma till bifall och sålunda icke kan tillstyrka ofvanberörda, af
Sveriges tullmannaförening gjorda framställning om utsträckning af
antalet löneförhöjningar för vissa tjänstemän af lägre grad.
Mot de af kommissionen föreslagna allmänna villkoren för rätt att
komma i åtnjutande af löneförhöjning har jag icke något annat att
erinra, än att, i likhet med hvad som skett beträffande personalen vid
statens järnvägar samt post- och telegrafverken, bestämmelse synes mig
böra meddelas, att tjänstinnehafvare, som, då han intjänat stadgad tid
för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnadsålder, vid
hvilken han är skyldig att från tjänsten afgå, icke må samma förhöjning
tillträda; och hemställer jag fördenskull, att en sådan bestämmelse måtte
intagas i § 4 af aflöningsreglementet.
143
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
Hvad beträffar kommissionens förslag rörande rätt för tjänsteman
att vid befordran från tjänst i lägre till tjänst i närmast högre ålderstilläggsgrupp
räkna sig till godo öfvertid från tjänsten i den lägre
gruppen, har jag endast att erinra, att ofvanberörda, af Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening framställda och af generaltullstyrelsen
biträdda förslag rörande viss ändring i formuleringen af detta stadgande
syties mig förtjäna afseende. Då jag sålunda anser mig böra tillstyrka
detta förslag, sker det emellertid icke på grund af det utaf föreningen
åberopade skäl — nämligen att den i öfvergångsstadgandet vid
aflöningsreglementet intagna bestämmelsen om rätt att för åtnjutande
af löneförhöjning vid vissa tjänster inberäkna viss del af tiden för
tjänstgöringen såsom extra ordinarie måtte blifva fullt verksam —
utan af andra grunder. På sätt jag i det följande kommer att närmare
utveckla, finner jag nämligen icke anledning tillstyrka berörda i öfvergångsstadgandet
förekommande bestämmelse. Men den föreslagna lindrade
formuleringen af ifrågavarande stadgande i § 4 af aflöningsreglementet
synes mig dock ägnad att undanröja den tvekan om dess verkliga innebörd,
hvartill kommissionens formulering, att döma af hvad föreningen
anfört, i allt fäll synes kunna föranleda. Denna innebörd är tydligen,
att såsom öfverår från tjänst i den lägre gruppen skall få räknas tiden
efter det tjänstemannen i denna grupp, på grund af innehafvande af
tjänst vare sig i densamma eller i närmast lägre grupp, blifvit berättigad
till samtliga löneförhöjningar. För stadgandets tillämpning förutsattes
sålunda icke, på sätt föreningen synes antaga, att tjänstinnehafvaren
nödvändigtvis skall hafva innehaft tjänst i den grupp, hvarifrån han
befordras, under längre tid än nio år; det är nog, att han i denna grupp
erhållit samtliga löneförhöjningarna, äfven om den tid, som härtill åtgått,
på grund af öfverår från föregående grupp understigit nio år. Ehuru
denna tolkning icke lärer kunna anses utesluten genom den af kommissionen
föreslagna lydelsen af stadgandet, synes densamma dock
tydligare framgå af den ifrågasatta ändrade lydelsen däraf, hvarför denna
senare lydelse af mig användts i det förslag till aflöningsreglemente,
som jag kommer att för Eders Kungl. Maj:t framlägga.
Ett annat af kommissionen framställdt förslag afser, såsom åt
förestående redogörelse framgår, att bereda tjänsteman, som befordras
från tjänst i lägre till tjänst i närmast högre ålderstilläggsgrupp, förmånen
att därvid alltid komma i åtnjutande af högre aflöning än den,
han innehaft vid förstnämnda tjänst. Härigenom skulle emellertid införas
en ny princip i aflöningsliänseende, hvilken jag icke anser mig
kunna biträda, i synnerhet som, med hänsyn till de anspråk på eu
144
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
liknande förmån för andra statens verk, livilka säkerligen skulle föranledas
af bifall till förslaget, de ekonomiska verkningarna däraf för statsverket
icke kunna öfverblickas. Hvad tullverket vidkommer, lärer för
öfrigt ifrågavarande bestämmelse vara af tämligen underordnad betydelse;
och hemställer jag fördenskull, att nuvarande bestämmelse,
enligt hvilken tjänsteman, som vid sådan befordran skulle erhålla
minskad aflöning, äger åtnjuta ett skillnaden motsvarande personligt
aflöningstillägg, intill dess aflöningen vid den nya tjänsten genom intjänande
af löneförhöjning stigit till det förut innehafda beloppet, måtte
förblifva fortfarande gällande.
Hvad kommissionen föreslagit i första momentet af det vid aflöningsreglementet
fogade öfvergångsstadgandet innebär icke någon annan afvikelse
i sak från det i nu gällande aflöningsreglemente förekommande
öfvergångsstadgandet, än att jämväl den eller de, som tjänstgjort i
succession efter vikarie för en å extra stat förordnad tjänstinnehafvare,
skulle äga att i och för åtnjutande af löneförhöjning tillgodoräkna sig
sådan tjänstgöring. Såväl detta förslag som det af generaltullstyrelsen
ifrågasatta tillägg till förevarande moment af öfvergångsstadgandet —
hvilket tillägg, såsom ofvan nämnts, afser att bereda tjänstinnehafvare,
som i anledning af frågan om omreglering af tullverkets stater förordnats
å tjänst vid tullverket, rätt att räkna sig till godo tiden för sådant
förordnande på samma sätt som om han därunder varit ordinarie innehafvare
af tjänsten — synes mig välgrundadt; och har jag fördenskull
i det förslag till aflöningsreglemente, som jag kommer att framlägga,
upptagit momentet enligt den af generaltullstyrelsen föreslagna
lydelse.
Till kommissionens i andra momentet af öfvergångsstadgandet
gjorda förslag om rätt för tjänsteman att under vissa förutsättningar
få för åtnjutande af löneförhöjning medräkna så stor del af tiden
för tjänstgöringen såsom extra ordinarie, som öfverstiger åtta år,
äfvensom till de af tull tjänstemannaföreningen i anslutning härtill
gjorda ofvanberörda framställningar, hvilka afse, att tid, hvarunder
tjänsteman innehaft ordinarie anställning såsom öfveruppsyningsman
eller uppsyningsman, skulle få räknas honom till godo för löneförhöjnings
erhållande vid vissa tjänster, eller, i särskild! fall, anses
såsom innehafvande af tjänst i första ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän
af högre grad, kan jag däremot icke tillstyrka bifall. De sålunda ifrågasatta
medgifvandena skulle för tullpersonalen innebära förmåner, hvilka
icke kommit tjänstinnehafvare i andra verk till del, om jag undantager
postverket, beträffande hvilket ett i viss mån motsvarande medgifvande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60. 145
lämnats; men detta föranleddes af särskilda förhållanden vid löneregleringen
år 1909, nämligen dels att tiden, då slutaflöningen för postexpeditör
kunde ernås, genom regleringen blef flera år förlängd mot
hvad den före regleringen varit, dels äfven att de manliga postexpeditörernas
begynnelseaflöning sänktes från att såsom regel utgöra 2,200
kronor till 1,800 kronor. Motsvarighet till något af dessa förhållanden
föreligger icke beträffande tjänstinnehafvare i tullverket. Det torde
med säkerhet kunna förväntas, att, därest de nu ifrågasatta medgifvandena
lämnades, anspråk på liknande förmåner skulle med icke mindre
fog framkomma från andra verk; och då sådana anspråk under nämnda
förutsättning svårligen skulle kunna tillbakavisas, synes det mig icke
tillrådligt, att medgifvanden nu skulle lämnas, hvilka för statsverket
skulle blifva af en icke öfverskådlig ekonomisk räckvidd. Ifrågavarande
moment i kommissionens förslag till öfvergångsstadgande torde därför
enligt min åsikt böra utgå, liksom icke heller ett af generaltullstyrelsen,
under förutsättning af bifall till föreningens förevarande framställningar,
ifrågasatt nytt moment bör inflyta däri. Vid sådant förhållande förfaller
gifvetvis ofvan omförmälda, af föreningen gjorda framställning
om införande i öfvergångsstadgandet af uttrycklig bestämmelse, att
jämväl oaflönad tjänstgöring såsom extra ordinarie skulle grunda rätt
till löneförhöjning.
Vid 1904 års lönereglering för tullverket lämnades medgifvande,
att, i händelse innehafvare af öfveruppsyningsmansbefattning, som i
. 1905 års stat ersattes med kammarskrifvare- eller inspektorstjänst
erhölle konstitutorial å berörda nya tjänst, han i och för ålderstillägg
vid denna finge, tillgodonjuta den tid, han innehaft öfveruppsyningsmansbefattning.
Enligt kommissionens förslag, hvilket af mig biträdts, skulle
öfveruppsyningsmanstjänsten i Haparanda ersättas med en kammarskrifvaretjänst.
Därest, i enlighet med hvad jag nyss hemställt, ofvanberörda
framställning* om allmän rätt att för löneförhöjning vid kammarskrifvaretjänst
inberäkna tid, hvarunder ordinarie befattning såsom öfveruppsyningsman
eller uppsyningsman innehafts, icke varder bifallen, torde
dock billigheten fordra, att beträffande innehafvaren af nyssberörda
öfveruppsyningsmanstjänst lämnas samma medgifvande som år 1904
meddelades för innehafvare af öfveruppsyningsmanstjänster, hvilka då
ersattes med kainmarskrifvaretjänster. Jag anser mig fördenskull böra
göra framställning härom.
För befattningshafvare vid lokaltullförvaltningarna i Stockholm,
Haparanda och Riksgränsen har kommissionen föreslagit ortstillägg, att
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 40 Höft. 19
OrltlilUiffg.
146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60-
utgå med tio procent af begynnelselönen vid vederbörande tjänst, dock
högst 300 kronor årligen.
Beträffande detta förslag har kommissionen, efter att hafva framhållit,
att det vore förenadt med icke så ringa svårighet att verkställa
en exakt jämförelse mellan olika platser med hänsyn till sådana förhållanden,
som kunde gifva anledning till ortstillägg, äfvensom att dessa
förhållanden ofta vore underkastade ej oväsentliga växlingar, anfört,
att, ehuru kommissionen icke ville förneka en viss befogenhet i den
tanke, som läge till grund för ett mera allmänt införande i staten af
ortstillägg såsom en särskild aflöningstitel, kommissionen dock, på grund
af hvad sålunda framhållits, funnit ortstillägg böra utgå endast till
befattningshafvare å ett mycket begränsadt antal platser, som framför
alla andra utmärkte sig genom afsevärdt högre lefnadskostnader eller
hvilka i afseende å läge och klimat måste anses synnerligen ogynnsamt
lottade; och hade kommissionen funnit Stockholm, Haparanda och Riksgränsen
företrädesvis uppfylla dessa villkor. Där en hel grupp af tjänstinnehafvare,
exempelvis gränsbevakningspersonalen, hade sin tjänstgöring
förlagd till trakter, beträffande hvilka i större eller mindre grad
förelåge sagda betingelser, hade därtill tagits hänsyn vid aflöningens
bestämmande, hvarför ortstillägg för sådana befattningar ansetts icke
böra ifrågakomma.
Enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler i sitt underdåniga
utlåtande af den 5 november 1909 hafva tullkamrarna i Karlskrona och
Trelleborg, under anförande att lefnadskostnaderna å resp. tjänstgöringsorter
vore synnerligen höga, hemställt, att ortstillägg måtte tillerkännas
vid berörda tullkamrar anställda tjänstemän, hvarvid dock förstnämnda
tullkammare inskränkt sin framställning till att afse allenast tjänstemän
af lägre grad. Vidare har gränsbevakningspersonalen vid riksgränsen
mot Finland, under åberopande af en motivering, till hvilken jag i
annat sammanhang återkommer, anhallit att komma i åtnjutande af
ortstillägg; och slutligen har ej mindre Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
än äfven Sveriges tullmannaförening i ofvan omförmälda,
till finansdepartementet ingifna skrifter gjort framställningar om utsträckt
användning af ifrågavarande aflöningstitel, dels med afseende å
beloppet, dels äfven beträffande antalet platser, där ortstillägg skulle utgå.
I anledning af dessa framställningar yttrar generaltullstyrelsen,
att styrelsen funnit hvad kommissionen anfört till stöd för den begränsade
användning, densamma ansett ifrågavarande aflöningstitel böra
erhålla, icke kunna jäfvas. På grund däraf och då beviljande af ortstillägg
åt befattningshafvare å ett större antal orter enligt styrelsens
147
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
åsikt icke skulle kunna äga rum utan att därigenom de principer, som
läge till grund för kommissionens förslag till aflöningsstat, blefve
väsentligt rubbade, funne styrelsen sig icke kunna förorda någon af
omförmälda framställningar.
Då kommissionens förslag till aflöningar vid olika befattningar
inom tullverket gifvetvis är uppgjord t under förutsättning, att en mera
utsträckt användning af ortstillägg, än hvad kommissionen ifrågasatt,
icke skulle förekomma och då dessutom uppdelningen af åtskilliga
tjänstegrader i olika lönegrader torde, åtminstone i viss mån, verka i
samma riktning som ett mera allmänt utgående ortstillägg, kan jag
icke tillstyrka någon af ofvanberörda framställningar. Hvad kommissionens
förslag i förevarande hänseende beträffar, finner jag icke något
att erinra däremot. Jag anser mig böra här nämna, att enligt hvad
jag inhämtat, befattningshafvarna vid tullförvaltningarna i Haparanda
och Riksgränsen för närvarande i allmänhet åtnjuta förmånen af fri
bostad men att denna förmån, enligt ett af kommissionen framställdt
förslag, hvartill jag senare återkommer, skulle upphöra. I denna omständighet
finner jag ett ytterligare stöd för beviljande af ortstillägg
åt dessa befattningshafvare.
b. Särskilda med tjänster i tullverket förenade förmåner.
Vissa befattningshafvare i tullverket åtnjuta enligt gällande aflöningsreglemente,
förutom den kontanta aflöningen, förmånerna af
beklädnad eller beklädnadsersättning samt kostnadsfri läkarvård jämte
medikamenter. Vidare åtnjuter en del tjänstinnehafvare förmånen af
boställe eller fri bostad-, och slutligen förekomma vid många tjänster
extra inkomster af flera olika slag. Samtliga dessa förmåner har kommissionen
behandlat i en särskild afdelning af betänkandet, för hvilken
jag nu går att redogöra.
1 fråga om rätten till beklädnad stadgas i § 11 af nu gällande
aflöningsreglemente, att uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning
till visst belopp, allteftersom det ena eller det andra pröfvas
för tullverket förmånligast, må enligt reglemente, som af generaltullstyrelsen
fastställes, tilldelas betjänte vid lokalförvaltningen samt kustoch
gränsbevakningen med undantag af öfveruppsyningsmännen. Sådant
reglemente har af styrelsen utfärdats den 28 november 1904. Beträffande
hufvudsakliga innehållet af detsamma tillåter jag mig hänvisa
till kommissionens å sid. 34 och 35 i betänkandet lämnade redogörelse,
hvartill här endast torde behöfva läggas, att hvarje till beklädnad be
-
Departements
chefen.
Beklädnad
eller beklädnad,
sersättning.
Kostnadsfri
läkarvård
m. m.
148 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
rättighet tjänstinnehafvare erhåller antingen beklädnad in natura, bestående
af mössa, kavaj, väst, byxor och kappa, eller ock, i undantagsfall,
beklädnadsersättning med belopp, som bestämmes af styrelsen.
Rörande rätten till beklädnad eller beklädnadsersättning föreslår
kommissionen icke någon annan ändring, än att sådan rätt skulle tillkomma
jämväl öfveruppsyningsmännen, hvilka nu äro uteslutna därifrån.
Till stöd härför anför kommissionen, att öfveruppsyningsmännen faktiskt
tillhöra betjänte eller, såsom dessa enligt kommissionens förslag skulle
benämnas, tjänstemän af lägre grad äfvensom att kommissionen funnit
sig icke kunna föreslå en procentiskt lika stor aflöningsförböjning för
öfveruppsyningsmännen som för öfriga tjänstemän af lägre grad. Såsom
ett ytterligare skäl för förslaget åberopar kommissionen, att de
jaktuppsyningsmän, som enligt hvad kommissionen ifrågasatt skulle erhålla
benämningen kustöfveruppsyningsmän och tillhöra tredje ålderstilläggsgruppen
bland tjänstemän af lägre grad, eljest skulle gå i
mistning af ifrågavarande, dem nu tillkommande förmån.
En af Sveriges tullmannaförening gjord framställning om utsträckning
af rätten till fri beklädnad till att omfatta åtskilliga andra klädespersedlar
än de härofvan omnämnda har kommissionen, med hänsyn till
den ganska afsevärda aflöningsförbättring, kommissionens förslag till
aflöningsstat innebure för de tjänstinnehafvare, som ägde rätt till beklädnad,
och då bifall till framställningen i själfva verket skulle medföra
en ytterligare aflöningsförhöjning, funnit icke föranleda någon åtgärd.
Likaså bar kommissionen lämnat utan afseende en af Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening gjord framställning om tilldelande af beklädnadsersättning
åt de tjänstemän af högre grad, hvilka kunde åläggas
att under tjänstgöring bära uniform.
Mot kommissionens förslag i nu ifrågavarande hänseende, hvilket
af generaltullstyrelsen lämnats utan anmärkning, har jag icke något
att erinra.
Enligt § 12 i gällande aflöningsreglemente lämnas åt ordinarie
betjänte kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter efter läkares skriftliga
ordination. Närmare bestämmelser härom äro meddelade i nådig
skrifvelse till generaltullstyrelsen den 25 november 1904 och styrelsens
därpå grundade cirkulär den 9 januari 1905. För det hufvudsakliga
innehållet af dessa bestämmelser har kommissionen redogjort å sid. 35
och 36 i betänkandet.
Under erinran att i tjänstgöring vid tullverket användes ett ofta
ganska stort antal extra ordinarie tjänstemän, har kommissionen, då det
vore med billighet öfverensstämmande, att extra ordinarie tjänsteman
149
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
af lägre grad, som ådroge sig sjukdom eller kroppsskada under tid, då
lian användes i tjänstgöring, i förevarande hänseende blefve likställd
med ordinarie sådan tjänsteman, föreslagit, att bestämmelse härom
måtte införas i aflöningsreglementet. Däremot har kommissionen funnit
gjord framställning om rätt till fri läkarvård och medicin för tjänstemäns
af lägre grad familj medlemmar äfvensom om olycksfallsförsäkring
för samtliga tjänstemän af lägre grad icke böra föranleda någon kommissionens
åtgärd.
Icke heller mot kommissionens nu ifrågavarande förslag, som likaledes
lämnats utan anmärkning från generaltullstyrelsens sida, har jag
något att erinra. Enligt gällande bestämmelser tillkommer förmånen
af fri läkarvård jämte medikamenter, inom postverket extra ordinarie
tjänstemän af lägre grad och inom telegrafverket vid linjebyggnaderna
anställda extra ordinarie underbefäl och arbetare, underbefäl och arbetare
vid telegrafverkets verkstad samt annan med dessa jämförlig, i verkets
tjänst befintlig tillfällig personal.
Rörande förekomsten i tullverket af loställe eller fri bostad anför
kommissionen följande.
Åtskilliga befattningshafvare vid tullverkets lokalförvaltning samt
kustbevakning åtnjöte förmånen af boställe eller fri bostad. Utom hvad
beträffade öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm,
hvilken jämlikt i fastställda stater åberopadt nådigt bref af den 10 maj
1867 tillförsäkrats, såsom en del af aflöningen, förmån af boställslägenhet
i huset n:r 49 vid Osterlånggatan i Stockholm, där jämväl generaltulldirektören
innehade boställslägenhet, vore emellertid ifrågavarande
förmån icke hänförlig till egentlig aflöning. Rättighet till boställe eller
fri bostad vore nämligen icke i stat eller eljest tillerkänd ifrågavarande
befattningshafvare, utan denna förmån tillköra me dem på grund af
särskilda förhållanden. Sedan längre tid tillbaka hade fri bostad åtnjutits
af innehafvare af befattningar å vissa, vanligen aflägset belägna
och glest bebyggda orter, där det varit omöjligt eller åtminstone förenadt
med stor svårighet för tullpersonalen att förskaffa sig bostad.
Det hade därför varit nödvändigt för tullverket att i och för tulltjänstens
behöriga uppehållande å sådana platser anskaffa hus för att bereda tullfunktionärerna
bostad och expeditionslokal, där sådan erfordrats. Då
dessa bostäder merendels vore af ganska anspråkslös beskaffenhet och
i följd däraf värdet af dem obetydligt samt sådana för öfrigt tillkomme
endast ett begränsadt antal befattningshafvare, i regel af lägre tjänstegrader,
hade 1900 års tullstatskommitté ansett sig kunna lämna denna
undantagsvis förekommande förmån utan afseende.
Boställe eller
fri bostad.
150
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60-
Förutom de befattningshafvare, som sålunda åtnjöte fri bostad,
funnes jämväl ett mindre antal tjänstinnehafvare, hvilka innehade bostad
i tullverket tillhöriga byggnader antingen mot underhållsskyldighet
eller mot erläggande af hyra. Slutligen förekomme några få platser,
å hvilka kommun eller bolag, på hvars begäran eller i hvars intresse
tullplats inrättats, tillhandahölle där stationerad tulltjänsteman fri bostad,
vanligen på grund af villkor, som stadgats i sammanhang med tullplatsens
inrättande.
Hvad först beträffar den öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen
i Stockholm tillkommande, i aflöningen ingående bostadslägenheten,
har kommissionen, i enlighet med den uppfattning, densamma
uttalat i fråga om generaltulldirektörens boställslägenhet, ansett förstnämnda
bostadslägenhet böra indragas, och aflöningen för öfverinspektoren
i dess helhet utgå i kontanta penningar; och denna uppfattning
finner jag mig böra biträda.
Vidkommande härefter de fria bostäder i tullverket tillhöriga
byggnader, som, vid sidan af vanlig aflöning tillhandahållas åtskilliga
befattningshafvare i tullverket, har kommissionen anfört, att, äfven om,
på sätt 1900 års tullstatskommitté framhållit, värdet af dessa bostäder
vore jämförelsevis obetydligt, kommissionen likväl icke kunde underlåta
att finna åtnjutandet af sådan förmån innebära en oegentlighet, som
enligt kommissionens åsikt icke längre borde förekomma. Denna förmån
medförde nämligen obestridligen en förbättring i den vissa tjänstinnehafvare
tillkommande aflöning, som ställde dessa i ett mera fördelaktigt
läge än andra befattningshafvare i samma lönegrad. Detta
förhållande syntes kommissionen icke vara med rättvisa öfverensstämmande;
och detta framträdde i vissa fall desto skarpare, som, enligt
hvad upplyst blifvit, å några af ifrågavarande platser förmånen tillkomme
allenast en del af därstädes anställda tull funktionärer, under det att
de öfriga, ehuru stundom till och med af samma tjänstegrad som de
förra, icke åtnjöte samma förmån.
Kommissionen anser på grund häraf, att nu ifrågavarande förmån
bör upphöra och att i fall, då å någon plats svårighet möter för där
anställd tullfunktionär att anskaffa bostad och sådan fördenskull upplåtes
åt honom i tullverket tillhörig byggnad, han bör, liksom redan
nu å några platser är fallet, utan någon däraf föranledd ökning i den
vid hans tjänst anslagna aflöningen, erlägga en med hänsyn till värdet
af den upplåtna bostaden och förhållandena å orten såsom skälig ansedd
hyra, hvilken kommissionen finner böra bestämmas af generaltullstyrelsen.
Jämväl i de fall, då åt befattningshafvare bostad i tullverket
151
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
tillhörig byggnad är upplåten mot underhållsskyldighet, anser kommissionen
i stället för denna skyldighet hyra för bostaden lämpligen böra
erläggas, därest befattningshafvaren fortfarande vill begagna sig af
densamma.
Däremot har kommissionen funnit det af densamma omnämnda
förhållande, att å ett fåtal tullplatser kommun eller bolag upplåtit bostad
åt därstädes anställda tull tjänstemän — enligt hvad kommissionen upplyser
sammanlagdt 13 stycken — icke böra föranleda någon kommissionens
åtgärd.
Bestämmelse om skyldighet för tulltjänsteman, åt hvilken upplåtes
bostad i tullverket tillhörig byggnad, att för bostaden erlägga såsom
skälig ansedd hyra enligt generaltullstyrelsens bestämmande, har af
kommissionen intagits i § 12 af förslaget till aflöningsreglemente. —
De skäl, kommissionen anfört till stöd för sitt ifrågavarande förslag,
mot hvilket generaltullstyrelsen förklarat sig icke hafva något att
erinra, synas mig fullt giltiga, hvarför jag finner mig böra biträda
förslaget.
Beträffande förekomsten och beskaffenheten af de till befattningshafvare
i tullverket utgående extra inkomsterna lämnar kommissionen
en redogörelse, hvaraf inhämtas följande.
Ifrågavarande inkomster, som utgå med mycket växlande belopp
till olika tjänstinnehafvare och framför allt på olika platser, äro af två
väsentligen skilda slag. Det ena slaget utgöres af ersättning, som jämlikt
den vid tullstadgan fogade taxa i vissa fall skall af trafikerande
utgöras till befattningshafvare i tullverket för af honom verkställd tjänsteförrättning.
Detta slag af extra inkomster kan uppdelas i två större
hufvudgrupper, nämligen: ersättning för förrättningar, verkställda å
stadgad tjänstgöringstid, och ersättning för förrättningar, verkställda
å annan tid eller s. k. öfvertid. Det andra slaget af extra inkomster
utgöres af sådana, som af annan grand tillfalla befattningshafvare i tullverket;
och dessa kunna likaledes uppdelas i två grupper, nämligen dels
sådana inkomster, som i tullverkets tjänst tillfalla vederbörande, dels
sådana, som utgöra ersättning för bestyr, utförda i omedelbart sammanhang
med tulltjänsten. De förra utgöras hufvudsakligen af lösen enligt
förordningen om expeditionslösen, beslagarandelar, aktorats- och auktionsprovision,
ersättning jämlikt § 14 i gällande aflöningsreglemente för
tullbehandling af passagerareffekter, vikariatsersättning m. m. Bland
de extra inkomster, som utgöra ersättning för bestyr, utförda i omedelbart
sammanhang med tulltjänsten, märkas de till vissa tjänstemän vid
tullförvaltningarna i Stockholm och Göteborg utgående ersättningsbelopp
Extra inkomster.
152
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 60.
för debitering, uppbörd och redovisning af nämnda städers hamnafgifter.
Omhänderhafvandet af detta bestyr grundar sig på kontrakt, hvilka med
Kungl. Maj:ts särskilda medgifvanden afslutats mellan vederbörande tullförvaltning
och stad. Ersättningen för bestyret utgår i visst förhållande
till uppbördens storlek och är sålunda beroende af rörelsens omfång
och taxebeloppen; och då denna ersättning fördelas mellan tjänstemän
vid nämnda tullförvaltningar, måste beloppet för hvarje särskild tjänsteman
komma att minskas i den mån tjänstemännens antal ökas. Ett
mindre antal tjänstemän vid packhusinspektionerna i Stockholm och
Göteborg åtnjuter en till ifrågavarande slag af extra inkomster hänförlig
ersättning, nämligen arfvode af postverket för den i sammanhang med
tullbehandlingen af postpaket verkställda uppbörden och redovisningen
af postafgifterna för paketen. —
Efter att därefter hafva redogjort för innehållet och uppställningen
af åtskilliga på kommissionens föranstaltande utarbetade tabeller rörande
de extra inkomsternas belopp — till hvilken redogörelse, intagen å sid.
199 och 200 i betänkandet, jag tillåter mig hänvisa — anför kommissionen
ytterligare följande.
Hvad först beträffade ersättning enligt förutnämnda taxa för förrättning,
verkställd å den för vederbörande tjänstinnehafvare gällande
tjänstgöringstid, syntes det kommissionen synnerligen anmärkningsvärd^
att sådan ersättning utginge till tjänstinnehafvaren. I den mån, ersättning
för sådan förrättning öfverhufvud taget funnes böra utgå, borde
densamma enligt kommissionens åsikt tillfalla statsverket och icke tjänstinnehafvaren,
som åtnjöte aflöning af detta och därmed måste anses
godtgjord för all tjänstgöring å den för honom bestämda tjänstgöringstiden
utom för det fall, att hans tjänstgöring under dylik tid erfordrades
å sådan plats, att han för sitt fortskaffande dit måste vidkännas kostnad,
för hvilken ersättning tydligen borde tillgodokomma honom. Däremot
finge det anses både billigt och rättvist, att tjänsteförrättning, som, med
uppoffring af fritid och hvila, å öfvertid verkställdes af tjänstinnehafvare,
i regel blefve honom godtgjord. I fråga om sådan ersättning borde
tjänstinnehafvaren bibehållas vid rättigheten att, såsom hittills varit vanligt,
träffa öfverenskommelse med vederbörande trafikanter. Beträffande
ersättningsbeloppens inbetalande ansåge kommissionen, att detta alltid
borde ske till vederbörande tullförvaltning enligt af densamma utställd
räkning.
På grund af det sålunda anförda har kommissionen hemställt, att
föreskrift måtte meddelas därom, att vid en, enligt hvad kommissionen
erfarit, förestående omarbetning af förutnämnda, vid tullstadgan fogade
153
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60-
taxa å ersättning’, som i vissa fall skall till tjänstemän och betjänte i
tullverket af trafikerande utgöras, följande allmänna grundsatser skola
tillämpas, nämligen:
l:o) Ersättningsbeloppen inbetalas alltid till vederbörande tullförvaltning
enligt af densamma utställd räkning;
2:6) Hvad af-inflytande ersättningsbelopp motsvarar ersättning för
förrättning, verkställd å den för vederbörande tjänstinnehafvare gällande
tjänstgöringstid, tillfaller tullverket, skolande emellertid, där förrättning
verkställes å sådan plats, att tjänstinnehafvaren för sitt fortskaffande
dit måste vidkännas kostnad, ersättningen härför honom tillhandahållas;
hvaremot ersättning för förrättning, verkställd å öfvertid, fortfarande
såsom hittills tillfaller vederbörande tjänstinnehafvare och utbetalas till
denne af tullförvaltningen; samt
3:o) Hinder möter icke för dessa tjänstinnehafvare att, beträffande
dem tillfallande ersättning, såsom hittills varit vanligt träffa öfverenskommelse
med trafikerande.
Då dessa grundsatser synts kommissionen vara af synnerlig vikt,
har kommissionen ytterligare hemställt, att tillämpningen af desamma
måtte förklaras skola gälla såsom förutsättning för ikraftträdande af ny
stat, enligt kommissionens förslag, för tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning. — Hvad kommissionen sålunda hemställt
har, enligt hvad generaltullstyrelsen förmäler i sitt ofvanberörda utlåtande
af den 5 november 1909, icke gifvit anledning till anmärkning
från styrelsens sida.
På sätt kommissionen antyder, har åt generaltullstyrelsen lämnats
i uppdrag att utarbeta förslag till ny taxa å ersättning för vissa af
tulltjänstemän verkställda tjänsteförrättningar. Hvad kommissionen anfört
såsom motivering för de grundsatser, hvilka synts kommissionen
böra därvid vara ledande, kan jag icke annat än finna i allt hufvudsakligt
riktigt. Äfven om, till förekommande af en eljest lätt inträdande
nödvändighet att, till förmån för trafiken, öka tullverkets personal i
större omfattning, än som kan anses förenligt med statsverkets intresse,
ersättning för vissa å allmän tjänstgöringstid verkställda tjänståtgärder
måste uttagas af den, som påkallat förrättningen eller eljest gifvit anledning
till densamma, synes det mig dock riktigt, att — där icke
särskilda förhållanden annorlunda föranleda — sådan ersättning icke
tillfaller tjänstemannen utan ingår till statsverket, i synnerhet som en
dylik förrättning ofta medför kostnad för detsamma, i det att extra
personal måste inkallas för besörjande af göromål, som eljest kunnat
bestridas af den tjänsteman, hvilken användts för förrättningen. Såsom
Bill. till Riksd. Prot 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 20
Departements*
chefen.
154
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
nyss antydts, torde dock ett undantag från denna regel böra göras.
Enligt nu gällande, vid tullstadgan fogade ersättningstaxa utgår i vissa
fall, då förrättning verkställes utom tullplats, ersättning enligt resereglementet,
sålunda med resekostnadsersättning och dagtraktamente.
Enligt kommissionens förslag skulle vid sådan förrättning resekostnadsersättning
tillfalla tulltjänstemannen, hvaremot han icke skulle komma i
åtnjutande af dagtraktamente i annat fall, än då förrättningen ägde rum
å öfvertid. Detta synes mig emellertid innebära en viss obillighet, i
synnerhet som förrättningar, hvarom nu är fråga, alltid verkställas af
tjänstemän i de lägst aflönade tjänstegraderna, vanligtvis af vaktmästare.
Tydligen måste den omständigheten, att tjänstemannen under förrättningen
nödgas uppehålla sig å annan ort, än där han har sitt hemvist,
förorsaka honom särskilda utgifter för uppehälle, äfven om förrättningen
icke skulle kräfva längre tid än den stadgade tjänstgöringstiden; och
nämnda obillighet synes mig falla desto skarpare i ögonen, som vid
tjänsteresor i allmänhet dagtraktamente utgår till tjänstemannen, utan
att han därför lider någon minskning i honom tillkommande aflöning.
Dagtraktamentet torde därför betraktas icke såsom ersättning för den
förrättning, tjänsteresan afser, utan såsom godtgörelse för de särskilda
kostnader, som alltid äro förbundna med vistelse å en främmande ort;
och någon giltig anledning att afvika från denna uppfattning, då det
gäller dagtraktamente åt tulltjänsteman för förrättning utom den tullplats,
där han är stationerad, synes mig icke föreligga. Ån tydligare
framträder detta i sådana fall, där förrättningen — såsom t. ex. vid
bevakning af fartyg under resa — kan taga och faktiskt ofta tager i
anspråk en tid af ett eller flera dygn och sålunda infaller delvis å tjänstgöringstid
och delvis å öfvertid. I sådant fall skulle enligt kommissionens
förslag dagtraktamentet delas mellan statsverket och tjänstemannen.
Oafsedt svårigheten i många fall att riktigt verkställa en sådan fördelning
— hvilken för öfrigt svnes mig föga tilltalande — skulle tydligen,
då dagtraktamentena icke äro större, än att de betäcka ofvanberörda
särskilda utgifter, i sådana fall den del af traktamentena, som tillfölle
tjänstemannen, blifva fullkomligt otillräcklig; och detta förhållande skulle
helt visst medföra nödvändighet att bestämma ersättningen för den del
af förrättningen, som infölle på öfvertid, på sådant sätt, att tjänstemannen
därigenom finge tillräcklig godtgörelse för sitt uppehälle under
resan. Följden häraf skulle sålunda blifva ökad kostnad för trafikanten.
Det torde fördenskull få anses vara såväl med billighet mot tjänstemannen
mest öfverensstämmande som ur praktisk synpunkt lämpligast,
att ifrågavarande af kommissionen föreslagna grundsats ändras i så
155
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
måtto, att all enligt resereglementet utgående ersättning för af tulltjänstemän
verkställda förrättningar, oafsedt tiden då förrättningen ägt rum,
må, i likhet med annan ersättning för förrättning å öfvertid, tillfalla
tjänstemannen.
På grund af livad sålunda anförts anser jag, att såväl nu ifrågavarande
grundsats med den af mig föreslagna ändring som äfven öfriga,
af kommissionen i förevarande ämne uttalade grundsatser, hvilka synas
mig fullt riktiga, böra komma i tillämpning i en blifvande ny taxa å
ersättning för vissa tjänsteförrättningar inom tullverket; men då jag
äfven delar kommissionens uppfattning, att tillämpningen af ifrågavarande
grundsatser bör stå i samband med fastställandet af ny stat
för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, synes
det mig icke böra ifrågakomma att, innan sådant skett, utfärda föreskrift
om grundsatsernas iakttagande vid utarbetandet af förslag till
ny taxa. Under sådana förhållanden anser jag mig nu endast böra
hemställa, att förklarande måtte meddelas därom, att såsom förutsättning
för ikraftträdande den 1 januari 1911 af ny stat för tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning skall gälla, att förenämnda,
af kommissionen uttalade allmänna grundsatser med den af
mig ifrågasatta ändring skola tillämpas vid förestående omarbetning af
den vid tullstadgan fogade taxa å ersättning, som i vissa fall skall till
tjänstemän och betjänte i tullverket af trafikerande utgöras.
Bland de extra inkomster, hvilka utgå såsom ersättning för bestyr,
utförda i omedelbart sammanhang med tulltjänsten, ingår, såsom ofvan
nämnts, den godtgörelse, som i Stockholm och Göteborg utbetalas af
vederbörande stad till vissa vid därstädes befintliga tullförvaltningar
anställda tjänstemän för bestyret med debitering, uppbörd och redovisning
af staden tillkommande hamnafgifter. Beträffande detta slag
af extra inkomster anför kommissionen, att det vore obestridligt, att
detta bestyrs handhafvande af tulltjänstemän vore till stor fördel för
såväl vederbörande kommun som den trafikerande allmänheten, och
kommissionen ville fördenskull icke ifrågasätta någon ändring i detta
förhållande; men lika säkert vore ock, att statsverket härigenom tillskyndades
kostnad, såväl genom tillhandahållande af arbetskraft som
genom tillsläppande af skrifmaterialier och dylikt, som erfordrades för
bestyrets ombesörjande. Den ersättning, kommunerna utbetalade för
bestyret med uppbörden af hamnafgifterna, syntes därför böra ingå till
tullverket; men då det å andra sidan finge anses billigt, att jämväl de
tjänstemän, som omhänderhade ifrågavarande bestyr och i anledning
Departements
chefen.
156 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
däraf vore underkastade ekonomiskt ansvar, erhölle någon godtgörelse
därför, borde någon del af ersättningen tillfalla dem. De grunder, efter
Indika ersättningen borde fördelas mellan tullverket och vederbörande
tjänstemän, borde efter verkställd utredning bestämmas af Kungl. Maj:t.
Med anledning af hvad kommissionen sålunda anfört och då liknande
bestyr kunna tänkas framdeles ifrågakomma för tullpersonalen
äfven å andra platser, har kommissionen hemställt, att bestämmelse
måtte utfärdas därom, att, icke blott i fråga om bestyret med uppbörden
af hamnafgifter i Stockholm och Göteborg utan äfven i motsvarande
fall, som tilläfventyrs i framtiden kunna inträda å andra platser, den
ersättning, kommuner utgifva för dylikt arbete, som för deras räkning
må verkställas af tjänstinnehafvare i tullverket, skall ingå till tullverket,
samt att Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning, bestämma, huru
■stor del af sådan ersättning bör användas till godtgörelse åt de befattningshafvare,
hvilka omhänderhafva dylikt arbete och i anledning
däraf äro underkastade ekonomiskt ansvar.
Innan jag yttrar mig öfver kommissionens ifrågavarande förslag,
beträffande hvilket generaltullstyrelsen anför, att för detsammas genomförande
tydligen erfordrades en föregående utredning, torde jag böra
nämna, att till finansdepartementet inkommit två särskilda skrifter, den
ena från tjänstemän vid tullkammaren och uppbördskontoret i Stockholm
och den andra från tjänstemän vid tullkammaren, uppbörds- och nederlagskontoren
sarfft tullbevakningsinspektionen i Göteborg, i hvilka skrifter
framställning gjorts, att ifrågavarande ersättningsbelopp måtte framdeles
såsom hittills få odelade tillfalla tulltjänstemännen.
I likhet med kommissionen anser jag den i Stockholm och Göteborg
förekommande anordningen för hamnafgifternas uppbärande erbjuda
så stora fördelar, särskildt för den trafikerande allmänheten, att
densaiÅma synes mig böra fortfarande bibehållas. De skäl, kommissionen
anfört till stöd för förslaget om delning mellan statsverket och vederbörande
tjänstemän af den tu 11 tjänstemännen nu tillkommande ersättningen
för fullgörande af ifrågavarande bestyr, torde likväl icke kunna
frånkännas giltighet. Emellertid torde det vara uppenbart, att för förslagets
genomförande erfordras en föregående utredning; men då ändring
i nu bestående förhållanden synes mig icke böra ifrågakomma utan i
samband med fastställandet af ny stat för tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, anser jag, att med åtgärder för förslagets
genomförande bör anstå till dess sådant skett.
Enligt hvad kommissionen omförmäler, grundar sig ifrågavarande
anordning på kontrakt, som, efter särskilda nådiga medgifvanden, in
-
157
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
gåtts mellan vederbörande stadsmyndighet och tulltjänstemän. Dessa
kontrakt kunna således uppsägas från tulltjänstemännens sida. Då emellertid,
på sätt jag ofvan anfört, anordningen medför väsentliga fördelar
för trafiken, synes det mig önsinligt att, i samband med aflöningsregleringen,
bestämmelse meddelas om skyldighet för tullverkets tjänstemän
att, efter därom i vederbörlig ordning meddeladt beslut, verkställa
sådan uppbörd af till stad eller annan kommun utgående afgifter,
som finnes lämpligen kunna förenas med tjänstegöromålen i tullverket,
dock mot skälig, af Kungl. Maj:t bestämd ersättning för bestyret och
därmed förenadt ekonomiskt ansvar; och hemställer jag fördenskull, att
en dylik bestämmelse måtte införas i § 2 af aflöningsreglementet.
I detta sammanhang anser jag mig böra vidröra ett af tulltjänstemannaföreningen
i ofvanberörda skrift uttaladt önskningsmål, nämligen
att de extra inkomster, som tilläfventyrs skulle komma att frångå tulltjänstemännen
och i stället tillfalla statsverket, eller åtminstone en del
af dessa extra inkomster måtte komma tulltjänstemannakåren till godo
i form af årligt bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning. Generaltullstyrelsen
har, under förmälan att detta förslag syntes styrelsen
i hög grad behjärtansvärdt, ansett sig böra understödja detsamma men
framhåller tillika, att för dess genomförande fordrades en utredning af
mera omfattande beskaffenhet, än att densamma skulle kunna omedelbart
verkställas, äfvensom att ingen kännedom funnes — eller kunde
finnas, innan en i enlighet med kommissionens förslag omarbetad sporteltaxa
någon tid tillämpats — om det belopp, hvartill berörda statsverket
tillfallande inkomster kunde komma att uppgå.
Anslutande mig till hvad styrelsen sålunda anfört har jag, äfven
om förslaget må anses förtjäna afseende, funnit detsamma icke för närvarande
böra föranleda någon åtgärd.
Slutligen har kommissionen, vid behandling af frågan om den
ersättning, som af postmedel utgår till ett mindre antal vid packhusinspektionerna
i Stockholm och Göteborg anställda tjänstemän för den
i sammanhang med tullbehandlingen af postpaket verkställda uppbörden
och redovisningen af postafgifterna för paketen, anfört, att, enär å ena
sidan det icke kunde bestridas, att ifrågavarande göromåls förrättande
genom tullverkets personal vore till fördel för postverket, och å andra
sidan, enligt hvad upplyst blifvit, dessa göromål för vederbörande tulltjänstemän
föranledde öfvertidstjänstgöring, ofta i ganska väsentlig omfattning,
för hvilket omförmäida ersättning finge anses såsom godtgörelse,
kommissionen funnit nu ifrågavarande förhållande icke böra
föranleda någon åtgärd.
Mot hvad kommissionen sålunda anfört liar jag icke något att erinra.
158
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
c. Aflöningsbelopp och pensionsunderlag.
Allmänna
synpunkter vid
aflöning sr egleringen.
Såsom inledning till den afdelning af betänkandet, hvari aflöningsbelopp
och pensionsunderlag behandlas, har kommissionen redogjort för
de allmänna synpunkter, hvilka varit bestämmande för kommissionen
vid afgifvande af förslag i nämnda hänseenden. Efter att till en början
hafva erinrat, hurusom den år 1904 fastställda aflöningsstaten för tullverket
nästan omedelbart visade sig icke tillfredsställa tullpersonalen
och huruledes under de närmaste åren därefter talrika framställningar
och petitioner om åtgärders vidtagande för vinnande af förbättrade aflöningsvillkor
för denna personal inkommo till generaltullstyrelsen, som
i följd häraf i underdånig skrifvelse den 12 november 1907 angående
tullverkets stater för år 1909 gjorde hemställan om ny lönereglering
för tullverket, anför kommissionen följande:
»Kommissionen vill för sin del icke bestrida, att ett visst fog för
det allmänna missnöjet med 1904 års lönereglering väl kan anses föreligga.
Förutom den af generaltullstyrelsen framhållna omständighet, att
denna reglering grundats på förhållanden, som voro för handen år 1900
och som sedan den tiden undergått väsentliga förändringar, särskild! i
afseende å prisstegringen på hyror och så godt som alla oundgängliga
lefnadsförnödenheter, hafva åtskilliga andra omständigheter bidragit till
befästande af den inom tullverkets personal allmänt utbredda åsikten
om sagda lönereglerings otillfredsställande beskaffenhet. Såsom sådana
omständigheter torde kunna nämnas följande. För en stor del af tjänstemännen
i de högre tjänstegraderna, hvilkas aflöningar icke genom 1904
års reglering höjdes utöfver den till dem förut utgående, år 1875 fastställda
aflöning, medförde löneregleringen en minskning i inkomster
därigenom, att det förut utgående dyrtidstillägget indrogs och tillika
skyldighet ålades dem att bidraga till egen pensionering. Visserligen
befriades tullförvaltningsföreståndarna från dem förut åliggande skyldighet
att bestrida kostnaderna för tullkammarlokalernas eldning, städning
och belysning samt för skrifmaterialier; men denna befrielse i"ån
utgifter motsvarade dock icke i allmänhet den minskning i inkomster
och de ökade utgifter, som föranleddes af dyrtidstilläggets indragning
och afgifterna till pensioneringen. — En annan sådan omständighet är
den, att de s. k. extra inkomsterna, till hvilka i många fall hänsyn
torde hafva tagits vid bestämmandet af de nuvarande aflöningsbeloppen,
under de senare åren lära hafva visat en viss benägenhet att nedgå.
Sålunda har på grund af nådiga förordningen angående försäljning af
brännvin den 9 juni 1905 ersättning för försegling af brännvinskärl,
159
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
som för vissa tjänstemän uppgick till ej obetydligt belopp, i slutet af
år 1907 upphört att utgå. I ett fall har minskningen af extra inkomster
varit af så påfallande beskaffenhet, att ersättning därför beredts
vederbörande tjänstinnebafvare. Kommissionen åsyftar härmed det förhållande,
att, sedan i början af juli månad 1909 ångfärjetrafik öppnats
mellan Trelleborg och Sassnitz, den ersättning för öfvertidstjänstgöring,
som dessförinnan utgått till befattningshafvarna vid tullförvaltningen å
förstnämnda ort, på grund af bestämmelsen i § 185 tullstadgan om afgiftsfri
expedition af ångfärja eller tåg samt visst med sådan lägenhet
ankommande gods bortfallit. Då emellertid denna ersättning uppgått
till afsevärda belopp och densamma tagits i betraktande vid bestämmandet
af aflöningen för nämnda befattningshafvare, har, såsom nyss antydts,
på i vederbörlig ordning därom gjord framställning 1909 års
Riksdag beredt vederbörande godtgörelse för de sålunda bortfallna inkomsterna.
Oafsedt nu nämnda, särskilt framträdande anledningar till
minskning af de extra inkomsterna, finnas emellertid äfven andra sådana.
I den mån städerna låta uppföra nya packhuslokaler och packhusområdena
i följd däraf ökas, bortfalla i större eller mindre omfattning de
extra inkomster, som härröra af tullbehandling utom packhusområde.
Och vidare medför naturligen hvarje utsträckning af expeditionstiden
vid tullkamrarna — hvarom tid efter annan framställningar från olika
platser ingifvas till generaltullstyrelsen — en nedgång af extra inkomster.
Slutligen lärer, enligt hvad från liera håll uppgifvits, särskildt
under den sista tiden hafva förmärkts ett visst bemödande hos trafiken
att, i den mån sådant varit möjligt, söka undvika förrättningar, som
föranleda extra kostnader; och upprepade kraf från de trafikerandes
sida å borttagande af afgifterna för vissa slag af förrättningar hafva
äfven framställts, hvilka kraf näppeligen torde kunna lämnas helt och
hållet obeaktade vid den förestående omarbetningen af taxan å ersättning
för förrättningar, hvarom nu är fråga. — Vidare hafva onekligen
krafven på tulltjänstemännens arbetsförmåga och duglighet äfvensom
den dem åliggande arbetsbörda vuxit, icke blott genom rörelsens allmänna
utveckling, hvilken redan vid tiden för 1904 års lönereglering
nått en mycket afsevärd höjd, utan äfven efter denna tid genom tillkomsten
af flera nya författningar, hvilkas tillämpning helt eller delvis
ankommer på tullverket — förnämligast den statistiska varuförteckningen
men äfven andra författningar, såsom giftstadgan samt kungörelserna
om uppbörd af sockerskatt och skogsvårdsafgiftcr m. m.
Och slutligen torde jämväl befordringsförhållandena inom tullverket,
särskildt den jämförelsevis långa tid, som allt intill de allra sista åren
160 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
förgått, innan den extra ordinarie tjänstemannen kunnat vinna befordran
till ordinarie tjänst, hafva måhända näst efter de stegrade lefnadskostnaderna
mest bidragit till omdömet om den otillfredsställande beskaffenheten
af de aflöningar, hvilka bestämts vid 1904 års reglering.
Såsom redan förut omnämnts, har sedan lång tid tillbaka den
grundsats ansetts böra gälla, att. aflöningen för tulltjänstemän, särskildt
de vid lokalförvaltningen anställda, bör utgå med något högre belopp
än aflöningen för tjänstinnehafvare i motsvarande ställning inom vissa
andra statens verk. För riktigheten af denna grundsats torde ock goda
skäl kunna anföras. På tullverkets ordentliga och samvetsgranna
skötsel måste det i hög grad bero, huruvida statsverkets förnämsta
inkomst verkligen skall inflyta i statskassan till det belopp, som afsetts
med tullbeskattningen. På tulltjänstemannen, äfven den i mera underordnad
ställning, ankommer det att, ofta på egen hand, stundom utan
egentlig kontroll, afgöra, till hvilken taxerubrik en vara är att hänföra
eller med andra ord efter hvilken norm tullbeskattningen skall ske.
Och detta kan icke bestämmas efter en gång för alla gifna regler utan
blifver alltid mer eller mindre öfverlämnadt åt den enskilde tulltjänstemannen
och är sålunda beroende på dennes individuella egenskaper,
hans omdömesförmåga, kunskaper och noggrannhet, hans ärlighet och
förmåga af fasthet och sjbeständighet gent emot dem, som i första
hand hafva att vidkännas tullbeskattningen. Brister hau i någon af
dessa egenskaper, föreligger alltid möjlighet till förlust för statsverket
af stora värden; och, hvad mera är,''en förlust, uppkommen af denna
anledning, undandrager sig i regel upptäckt. Måste alltså å tulltjänstemannen
ställas stora anspråk i nu omförmälda hänseenden — större
måhända än å tjänstinnehafvare inom någon annan förvaltningsgren och
förvisso inom en icke aflägsen framtid ytterligare stegrade — torde
det ock vara nödvändigt vidtaga åtgärder att tillförsäkra tullverket en
personal, som är i besittning af dessa egenskaper; och för sådant
ändamål lärer det vara erforderligt att bestämma aflöningen på ett
sådant sätt, att densamma lämnar personalen tillfälle att under dess
arbete för verket vinna en tryggad ekonomisk ställning.
En fråga af synnerligen grannlaga natur är den, huruvida och i
hvad mån de olika slagen af tulltjänstemännen tillfallande extra inkomster
böra få inverka vid bestämmandet af aflöningen för dem. Kommissionen
föreställer sig emellertid, att realiserandet af de förslag, densamma i
fråga om dessa inkomster framställt, skall i afsevärd mån bidraga att
klargöra denna fråga. År det, såsom kommissionen håller före, riktigt,
att godtgörelse i regel bör tillkomma tjänstemannen för den tjänst
-
161
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 60.
göring, han med uppoffring af hvila eller fritid fullgör å Övertid,
men att däremot icke någon ersättning — annat än undantagsvis resekostnadsersättning
— bör tillgodokomma honom för tjänstefömattning,
som han fullgör under den för honom gällande tjänstgöringstid, då
lärer det ock böra erkännas, att den inkomst, tjänstemannen åtnjuter i
ersättning för sådan ö fvertidstj än s tgör in g, icke bör tagas i betraktande
vid bestämmandet af hans aflöning. Gifvetvis kunna fall tänkas, då
denna grundsats icke obetingadt kan uppehållas, och sådana fall hafva
äfven framställt sig för kommissionen, då densamma haft att uppgöra
sitt förslag till aflöningsstat; men desamma hafva dock utgjort undantag
och nyssnämnda grundsats i alla händelser regel. Men äfven andra
synpunkter hafva härvid varit bestämmande för kommissionen, nämligen
dels osäkerheten och ojämnheten i de extra inkomsterna, hvilka, såsom
tidigare antydts, till sina belopp bero, icke blott på växlande konjunkturer
inom affärslifvet i allmänhet eller rörelsens omfång å särskilda
platser, utan ock på ändringar i lagstiftningen eller för olika orter
gifna reglementarisk föreskrifter, dels den omständighet att, såsom
tabellerna i Bil. V utvisa, sådana inkomster antingen icke alls eller
åtminstone till mycket obetydliga belopp tillfalla det ojämförligt största
antalet tjänstemän, dels ock slutligen kommissionens åsikt, att alltför
mycket hänsyntagande till extra inkomster vid bestämmandet af aflöningars
belopp är ägnadt att hos tjänstemännen framkalla ett föga tilltalande
bemödande att förskaffa sig sådana inkomster — något som
synes kommissionen i all synnerhet böra undvikas i fråga om tjänstemän
med den grannlaga ställning gent emot allmänheten, som tulltjänstemannen
intager och som, där det förekommer, i längden icke kan
undgå att hos de trafikerande väcka missaktning för tjänstemannen och
till och med för hela den kår, han tillhör. —
Vid uppgörandet af sitt förslag till aflöningsstat för personalen
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning har
kommissionen i ganska väsentlig mån tagit hänsyn till de omständigheter,
hvilka, på sätt af det ofvan anförda torde framgå, synts kommissionen
vara af beskaffenhet att böra inverka till höjning af de till
tullpersonalen nu utgående aflöningsbeloppen. Det har ock för kommissionen
framstått såsom en angelägenhet af synnerlig vikt, att den
nu ifrågasatta löneregleringen för denna personal må komma att äga
bestånd under en längre tid framåt, Gifvetvis har tillämpningen af
dessa grunder för aflöningsstaten icke kunnat undgå att medföra en
ganska afsevärd höjning af densammas slutsumma och därmed ökade
utgifter för statsverket; men kommissionen vågar tillförse sig, att de
Bill. till Riksd. Prof. 1910■ 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 21
162 Kung. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
ökade utgifter, kommissionen funnit nödvändigt föreslå, skola visa sig
medföra fördelar äfven för statsverket och sålunda vara ur alla synpunkter
väl berättigade.
Den nu förekommande, redan tidigare omnämnda indelningen ai
flertalet tjänstegrader inom tullverket i olika lönegrader har i. kommissionens
förslag till aflöningsstat i allmänhet bibehållits, hvarvid, såsom
inom nämnda verk hittills varit förhållandet, iakttagits, att till första
lönegraden hänförts de tjänster inom tjänstegraden, för hvilka den lägsta
aflöningen upptagits, samt att de öfriga, allteftersom aflöningen är högre,
hänförts till lönegrad med högre nummer. Kommissionen har dock
sökt att i någon mån minska lönegradernas antal. En följd af det
nuvarande stora antalet lönegrader har nämligen blifvit, att talrika
förflyttningar af tjänstemännen förekomma, något som af olika anledningar
måste anses olämpligt. Tydligt är, att en tjänst, i synnerhet
om den är förenad med chefskap, måste lida genom att ofta
besättas med ny innehafvare, enär hvarje sådan i regel en tid bortåt
är främmande för lokal- och personförhållanden och därigenom lätt
blifver alltför mycket beroende af sina underordnade. Äfven för den
trafikerande allmänheten torde täta ombyten af tull förvaltningschefer
lätt kunna medföra olägenheter. Och för tjänstemannen, särskildt om
han har familj, kan det icke heller vara annat än olägligt att nödgas
underkasta sig'' ofta upprepade flyttningar för att vinna en mången gång
föga betydande aflöningsförbättring. Att denna nödvändighet försvårar
eller till och med utesluter möjlighet för honom att förskaffa sig den
såväl ur hans egen som ur det allmännas synpunkt synnerligen önskvärda
förmånen af eget hem, torde vara själf klart. Kommissionen har
därför trott sig tillgodose såväl statens och allmänhetens som tjänstinnehafvarnas
intresse, då densamma sökt i någon mån inskränka lönegradernas
antal. Endast i ett fall, nämligen i fråga om uppsyningsmännen,
har kommissionen för vinnande af en, såsom det synts densamma,
önskvärd konsekvens i fråga om dessas och vaktmästarnas
ställning frångått nämnda grundsats och i stället ökat antalet lönegrader
för uppsyningsmännen från de nuvarande två till tre.
Hvad beträffar de till tjänstinnehafvare i tullverket periodvis utgående
löneförhöjningarna eller ålderstilläggen — hvilka enligt kommissionens
förslag skulle blifva tre till antalet och under vissa villkor utgå med tre
års mellanrum — har kommissionen i fråga om tjänstemän af högre
grad funnit dessa löneförhöjningar böra för alla sådana tjänstemän,
oafsedt hvilken tjänstegrad eller ålderstilläggsgrupp de tillhöra, sättas
lika. Då ändamålet med dessa löneförhöjniugar hufvudsakligen är att
163
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
täcka den ökning i utgifter, som af flera anledningar med åren inträder,
i all synnerhet för den, som har familj, men denna ökning i utgifter
icke står i något närmare samband med tjänstegraden, har det synts
kommissionen riktigast att bestämma dessa löneförhöjningar på sätt nyss
nämnts. Beloppet af hvarje löneförhöjning för ifrågavarande tjänstemän
har af kommissionen ansetts böra fastställas till 400 kronor. Huru
önskvärd! det än varit, att principen om lika stora löneförhöjningar
kunnat genomföras äfven i fråga om tjänstemän af lägre grad, har detta
dock icke kunnat ske, utan hafva beträffande dessa olika belopp föreslagits
för olika tjänste- eller lönegrader.»
Med tillämpning af dessa allmänna grundsatser bär kommissionen
nu uppgjort det förslag till aflöningsstat för tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, för hvilket jag bär nedan kommer att
redogöra. Beträffande detta förslag anför generaltullstyrelsen, att detsamma
syntes på det hela taget vara af beskaffenhet att böra tillfredsställa
de anspråk, som med fästadt afseende äfven å statsverkets intresse kunde
anses befogade, om också styrelsen icke kunde underlåta att framhålla,
att för vissa tjänstemän af lägre grad någon ytterligare förhöjning af
aflöningsbeloppen kunde vara önskvärd.
Mot de allmänna grundsatser, kommissionen gjort gällande beträffande
ifrågavarande förslag till aflöningsstat, synes mig intet kunna
med fog anmärkas. I tillämpningen hafva visserligen dessa grundsatser
ledt till en icke oväsentlig förhöjning af aflöningsstatens slutsumma;
men med hänsyn till hvad kommissionen anfört såsom stöd för de föreslagna
aflöningsförbättringarna, dels i allmänhet, dels beträffande särskilda
tjänste- eller lönegrader, och då det framför allt s}mts mig vara af synnerligen
stor vikt, att den aflöningsreglering, som nu kan blifva företagen,
må blifva beståndande under en längre tid framåt, har jag funnit mig
icke böra i någon punkt ifrågasätta minskning i de af kommissionen
föreslagna aflöningsbeloppen. I ett fåtal fall, för livilka jag i det följande
kommer att redogöra, hafva tvärtom förhållandena synts mig påkalla
någon mindre aflöningsförbättring utöfver den af kommissionen föreslagna.
Då jag sålunda ansett mig böra, med nu antydda undantag, biträda
kommissionens förslag till aflöningsstat, lärer något särskild! yttrande
från min sida beträffande aflöningen vid de olika tjänste- eller lönegraderna
kunna i allmänhet anses obehöflig!, hvarför jag torde kunna
inskränka mig till en redogörelse för kommissionens särskilda förslag i
nu förevarande hänseenden.
Innan jag öfvergå!’ till denna redogörelse, torde jag dock böra fästa
Departements
chefen.
Aflöningsbelopp.
164 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
uppmärksamheten på ett förhållande, hvilket sammanhänger med den
tekniska anordningen af aflöningsstaten för tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning. Kommissionen har i detta hänseende
tillämpat samma princip, hvilken blifvit följd alltsedan år 1879, eller
att i staten icke upptagas specifikationer å tjänsterna vid hvarje lokalförvaltning
eller därtill hörande kust- eller gränsbevakningsdistrikt utan
allenast antalet tjänster inom hvarje tjänste- och lönegrad äfvensom
slutsumman af de sammanlagda aflöningsbeloppen inom graden, med
angifvande tillika af tjänstgöringsorterna för innehafvarna af beställningar,
som äro bundna vid viss ort, hvilket senare i allmänhet är förhållandet
med de befattningar, hvilka innehafvas af föreståndare för själfständiga
tullförvaltningar eller eljest af tjänstemän med mera själfständigt chefsuppdrag.
I den befogenhet, som i följd häraf tillkommer generaltullstyrelsen
att inom samma tjänstegrad alltefter förefintligt behof förflytta
en stor del af tullverkets personal från en tjänstgöringsplats till en annan,
har icke åsyftats någon inskränkning vid den redogörelse för personalen
på olika tullplatser och inom olika distrikt, som jag i det föregående
lämnat, utan sagda redogörelse har endast afsett att motivera det större
eller mindre antal af dylika mera rörliga tjänster, som blifvit i förslaget
till aflöningsstat uppfördt inom de olika lönegraderna. Detta förhållande
har jag ansett förtjäna särskildt anmärkas före behandlingen af den
egentliga löneregleringsfrågan, enär blika lönegrader, där sådana vid en
och samma tjänstegrad förekomma, enligt tullverkets stat äro bundna
vid särskildt bestämda tjänstgöringsorter, så att alla tjänster af samma
slag, till exempel uppsyningsman- eller vaktmästaretjänster, på en och
samma plats tillhöra samma lönegrad. Också får enligt aflöningsreglementet
den förflyttningsrätt, som enligt hvad nu anförts tillkommer
generaltullstyrelsen med afseende å vissa slag af tjänster, icke föranleda
någon ökning af antalet tjänstebefattningar i en lönegrad, med mindre
än att enahanda nedsättning äger rum i antalet motsvarande befattningar
inom högre lönegrad.
Då jag vid den nu följande redogörelsen gör början med lokaltullförv
ältning en, torde jag böra erinra, att enligt kommissionens förslag
upptagas för densamma följande tjänstegrader, nämligen: öfverinspektor,
tullförvaltare, öfverkontroliör, förste kontrollör, kontrollör, kammarskrifvare,
inspektor och tullfiskal bland tjänstemän af högre grad samt
öfveruppsyningsman, uppsyningsman och vaktmästare bland tjänstemän
af lägre grad. I afseende å denna uppdelning erinrar jag vidare därom,
att förste kontrollörerna skulle upptagas såsom en särskild tjänstegrad
165
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
och icke, såsom nu är förhållandet, såsom en lönegrad inom tjänstegraden
kontrollör äfvensom att den nuvarande tjänstegraden kammarvaktmästare
skulle upphöra och dessa befattningshafvare ersättas med
vaktmästare.
öfverinspektorerna äro i nu gällande stat fördelade i fyra särskilda
lönegrader. Deras nuvarande aflöning och placering framgår af denna
tabell:
n3 |
K r o |
n o r |
||||
Antal |
ä © fl o |
Lön |
Tjänst- görings- penningar |
Summa |
Ålders- tillägg'') |
|
2 |
Öfverinspektorer ...................................................... (Vid packhusinspektionerna i Stockholm |
4 |
4,200 |
2,800 |
7,000 |
1,000 |
1 |
Öfverinspektor......................................................... (Vid packhusinspektionen i Malmö.) |
3 |
4,200 |
1,800 |
6,000 |
1,000 |
1 |
> ....................................................... |
2 |
4,200 |
1,300 |
5,500 |
1,000 |
(Vid tullbevakningsinspektionen i Göteborg.) |
||||||
2 |
Öfverinspektorer.................................................... (Vid tullbevakningsinspektionerna i Stock-holm2) och Malmö.) |
1 |
4,200 |
800 |
5,000 |
1,000 |
*) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid
i graden.
2) Åtnjuter boställsvåning i ett staten och Stockholms stad gemensamt tillhörigt hus enligt
kungl. brefvet den 10 maj 1867.
Dessa fyra lönegrader har kommissionen ansett böra minskas till
tre. I den högsta af dessa, eller den tredje, skulle uppföras öfverinspektorerna
vid packhusinspektionerna i Stockholm och Göteborg, hvilka för
närvarande tillhöra fjärde graden. I andra graden skulle uppföras
öfverinspektoren vid packhusinspektionen i Malmö, nu hänförd till
tredje graden, vidare öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektioneu i
Öfver
inspektörer.
Tullförval
tare.
166 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
Göteborg, nu i andra graden, och slutligen öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen
i Stockholm, hvilken för närvarande är upptagen
i lägsta eller första graden men, med hänsyn till det af kommissionen
väckta förslaget, att honom nu tillkommande boställslägenhet skulle indragas,
ansetts böra uppflyttas till den föreslagna andra graden. I första
graden skulle fortfarande uppföras öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen
i Malmö.
Aflöningen för befattningshafvare inom dessa tre lönegrader har
kommissionen funnit skäligt föreslå på följande sätt:
inom tredje lönegraden (öfverinspektorerna vid packhusinspektionerna
i Stockholm och Göteborg = 2 öfverinspektorer):
lön........................................................... 5,800 kr.
tjänstgöringspenningar ..................... 2,000 » 7?800 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kronor.................. 1,200 » 9,000 kr.;
inom andra lönegraden (öfverinspektorerna vid packhusinspektionen
i Malmö samt vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm och Göteborg
— 3 öfverinspektorer):
lön........................................................... 5,100 kr.
tjänstgöringspenningar ..................... 1,700 » 6,800 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kronor .................. 1,200 » 8,000 kr.;
inom första lönegraden (öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen
i Malmö):
lön........................................................... 4,500 kr.
tjänstgöringspenningar .................... 1,500 » 6,000 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kronor .................. 1,200 » 7^200 kr.
Vidkommande därefter tullförvaltarna äro dessa för närvarande indelade
i sju lönegrader. Huru de olika lönegradernas aflöningsförmåner
äro afpassade och hvilka tullförvaltare, som hänföras till de olika graderna,
anhåller jag få åskådliggöra medelst efterföljande tabell:
Antal
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
167
11
6
6
IB
12
6
3
T3 |
K r o |
n o r |
||||
Ö) a> d o |
d o h? |
Tjänst- görings- penningar |
Summa |
Alders- tillägg ’) |
||
Tullförvaltare ............................................... (Vid tullkamrarna i Stockholm, Norrköping, |
7 |
4,200 |
1,800 |
6,000 |
1,000 |
|
>> |
(Vid tullkamrarna i Kalmar, Landskrona och |
6 |
3,700 |
1,300 |
5,000 |
1,000 |
tf |
(Vid tullkamrarna i Karlskrona, Åhus, Ystad, |
5 |
3,200 |
1,300 |
4,500 |
1,000 |
It |
(Vid tullkamrarna i Uppsala, Jönköping, |
4 |
3,200 |
1,000 |
4,200 |
1,000 |
tf |
(Vid tullkamrarna i Nyköping, Eskilstuna, |
3 |
2,900 |
800 |
3,700 |
1,000 |
tf |
(Vid tullkamrama i Södertälje, Ronneby, |
2 |
2,600 |
600 |
3,200 |
1,000 |
tf |
(Vid tullkamrarna i Mem, Vadstena och |
1 |
2,400 |
500 |
2,900 |
800 |
i) utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid
i graden.
168
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
I fråga om tullförvaltarnas indelning i lönegrader framlägger
kommissionen ett förslag, som väsentligt skiljer sig från den nuvarande
indelningen. Beträffande detta förslag och de grunder, på hvilka detsamma
stöder sig, yttrar kommissionen sig på följande sätt:
»Framför allt i fråga om lönegraderna inom tullförvaltarnas tjänstegrad
har det synts kommissionen önskvärdt, att någon inskränkning i
dessa lönegraders nuvarande antal, eller sju, måtte kunna vidtagas, enär
de allmänna skälen för en sådan åtgärd i all synnerhet äga tillämplighet
med afseende å tullförvaltningsföreståndare. Härtill kommer, att någon
större skillnad i arten eller beskaffenheten af de göromål, som förekomma
vid de olika tullförvaltningarna, i flertalet fall icke kan sägas
äga rum och att sålunda förutsättningarna för att en tullförvaltare skall
kunna nöjaktigt fylla sin uppgift — naturligtvis med vissa undantag
— i stort sedt äro desamma, vare sig han är anställd vid en större
eller en mindre förvaltning. En föreståndare för en mindre tullkammare
skulle till och med kunna sägas intaga en i viss mån mera ansvarsfull
och kräfvande ställning än hans vederlike å en större tullplats, då den
förre i regel måste på egen hand och utan tillfälle att rådgöra med
äldre, erfarna kamrater afgöra ärenden af svårare art och dessutom
måste, i olikhet med den senare, själf handlägga göromål af alla förekommande
slag. Efter granskning af görom ålens omfattning och beskaffenhet
vid rikets tullkamrar, hvarvid i främsta rummet den i inledningen
till detta betänkande närmare beskrifna poängtabellen och
sammandraget af densamma (se Bil. I och II) tjänat kommissionen till
ledning, har kommissionen därför funnit sig böra föreslå, att tullförvaltaretjänsterna
måtte indelas i fem lönegrader och att, beträffande de tullplatser
i riket, hvilka poängtabellen omfattar — kommissionen får i
fråga härom erinra, att tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och
Malmö icke medtagits i nämnda tabell äfvensom att tullkamrarna i Mon,
Charlot.tenberg, Storlien och Riksgränsen föreslagits att blifva själfständiga
tullkamrar med tullförvaltare såsom chef — tullförvaltaretjänsterna
måtte hänföras
å platser med 110 poäng eller däröfver: till 5:e lönegraden
„ „ från och med 55 till 110 poäng: „ 4:e „
„ „ i, ii ii 25 „ 55 „ „ 3:e „
ii ii ii ii ii ^ ii ii ii 2.a ,,
„ ,, under 6 poäng: „ l:a „
Från denna indelningsgrund hafva dock några få undantag gjorts,
nämligen i fråga om tullförvaltaretjänsterna i Strömstad, Lysekil, Charlottenberg,
Visby och Haparanda. Enligt sagda indelningsgrund skulle
dessa tjänster hafva hänförts: den i Strömstad till fjärde, de i Lysekil
169
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
och Charlottenberg till tredje samt de i Visby och Haparanda till andra
lönegraden. Kommissionens förslag upptager i stället: tullförvaltaretjänsten
i Strömstad i tredje, tullförvaltaretjänsterna i Lysekil och Charlottenberg
i andra samt tullförvaltaretjänsterna i Visby och Haparanda
i tredje lönegraden.
Anledningen till denna afvikelse från ofvanberörda indelningsgrund
har beträffande tullförvaltaretjänsterna i Strömstad och Lysekil varit
den, att, enligt hvad poängtabellen utvisar, tullkamrarna i dessa städer
nått sina jämförelsevis höga poängtal i följd af ett enda slag af göromål,
nämligen sådana, som äro förbundna med den i dessa städer synnerligen
lifliga men hufvudsakligen med smärre fartyg bedrifna fraktfarten,
under det att däremot öfriga slag af göromål äro af jämförelsevis ringa
omfattning. Kommissionen har på grund häraf ansett poängtalen för
dessa tullkamrar icke kunna tillerkännas samma valör som ungefärligen
motsvarande poängtal för andra tullkamrar, där göromålen äro af mera
mångsidig beskaffenhet. Någon hänsyn har ock ansetts böra tagas till
de jämförelsevis betydande extra inkomsterna å ifrågavarande båda
platser. — Tullkammaren i Charlottenberg har af liknande anledning
— göromålens mera ensidiga beskaffenhet — ansetts böra nedflyttas en
grad under den, hvartill dess poängtal i och för sig eljest skulle göra
densamma berättigad enligt ofvanberörda indelningsgrund. — Den föreslagna
uppflyttningen af tullförvaltaretjänsterna i Visby och Haparanda
i lönegraden närmast öfver den, hvartill poängtalen för tullkamrarna i
dessa städer skulle föranleda, beror, hvad tullförvaltaretjänsten i Visby
beträffar, på det stora antalet tullkammaren underlydande stationer och
vid dessa, liksom äfven vid tullkammaren, ofta förekommande ärenden af
svårare beskaffenhet, såsom ärenden rörande strandvrak, bärgade varor
o. d. 1 någon mån har äfven tullkammarens i Visby mera isolerade
läge bidragit därtill, att föreståndaren för densamma ansetts böra erhålla
en något högre ställning än föreståndarna för andra, i afseende å
rörelsens omfång med sagda tullkammare jämförliga tullkamrar. Beträffande
åter tullförvaltare tjänsten i Haparanda har anledningen till
uppflyttningen varit platsens egenskap af gränsort. Såsom äfven 1900
års tullstatskommitté framhållit, måste en tullkammares belägenhet vid
rikets landgräns i allmänhet ställa särskildt stora kraf på dess föreståndare;
och i afseende å sådana särskilda kraf torde icke någon
gränstullkammare kunna mäta sig med tullkammaren i Haparanda.
Tullförvaltaretjänsterna vid tullkamrarna i Stockholm, Göteborg
och Malmö samt vid uppbördskontoren och nederlagskontoren i förstnämnda
två städer hafva gifvetvis ansetts böra fortfarande vara uppförda
JJih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Rami. 1 Afd. 40 Käft. 22
170
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
i högsta lönegraden, sålunda i kommissionens förslag till aflöningsstat
den femte. Tullförvaltaretjänsterna vid konfiskations- och kassörskontoren
i Stockholm och Göteborg, nu uppförda i näst högsta eller sjätte
lönegraden, hafva ansetts böra äfven framgent stå en grad under förstnämnda
tullförvaltare tjänster och därför i kommissionens förslag upptagits
i fjärde lönegraden. Däremot har tullförvaltaretjänsten vid uppbörds-
samt konfiskations- och kassörskontoret i Malmö, hvilken tjänst
nu tillhör sjätte lönegraden, af kommissionen hänförts till högsta eller
femte lönegraden. Såsom namnet antyder, äro nämligen åt denna afdelning
uppdragna de viktiga och mångskiftande göromål, som vid tullförvaltningarna
i Stockholm och Göteborg äro fördelade på två afdelningar,
af hvilkas föreståndare den ene, nämligen uppbördskontorets,
tillhör högsta lönegraden. Äfven om uppbörden i Malmö är mindre än
i Stockholm och Göteborg, är den dock i och för sig mycket betydlig,
uppgående under de senaste åren till omkring sju miljoner kronor. Det
kunde enligt kommissionens åsikt med fog ifrågasättas, huruvida icke
redan ansvaret för en så betydande uppbörd borde betinga föreståndarens
för kontoret uppförande i högsta lönegraden; och då härtill komma de
honom åliggande konfiskations- och kassörsgöromålen, hvilka vid den
stora och lifligt trafikerade gränstullförvaltningen i Malmö äro af väsentlig
omfattning, måste fullgoda skäl för den föreslagna uppflytta ngen
af ifrågavarande tjänsteman i högsta lönegraden anses föreligga.
I enlighet med hvad sålunda anförts och med iakttagande att inom
hvarje lönegrad orterna upptagits i ordning efter poängtalet, som angifvits
inom parentes, har kommissionen alltså funnit tullförvaltaretjänsterna
böra fördelas mellan omförmälda fem lönegrader på det sätt,
att af dessa tjänster hänförts:
till femte lönegraden: tullförvaltaretjänsterna vid tullkamrarna, uppbördskontoren
och nederlagskontoren i Stockholm och Göteborg, vid
tullkammaren äfvensom vid uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontoret
i Malmö samt vid tullkamrarna i Hälsingborg (244,9 5), Norrköping
(130,05), Sundsvall (127,06) och Gäfle (113,53) = 12 tjänster;
till fjärde lönegraden: tullförvaltaretjänsterna vid konfiskations- och
kassörskontoren i Stockholm och Göteborg samt vid tullkamrarna i
Halmstad (99,15), Landskrona (75,35), Trelleborg (59,19) och Kalmar
(57,17) =6 tjänster;
till tredje lönegraden: tullförvaltaretjänsterna vid tullkamrarna i
Strömstad (64,20), Karlshamn (49,17), Karlskrona (48,52), Karlstad
(46,Öl), Ystad (42,3 5), Härnösand (41,82), Örebro (41,42), Luleå (38,9o),
Ahus (34,71), Nyköping (32,69), Borås (32,4o), Uppsala (31,7 7), Söder
-
171
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
hamn (30,47), Lund (29,96), Oskarshamn (29,16), Varberg (27,04), Jönköping
(26,72), Hudiksvall (26,16), Haparanda (16,17) och Visby (10,72) =
20 tjänster;
till andra lönegraden: tullförvaltaretjänsterna vid tullkamrarna i
Lysekil (48,2 8), Charlottenberg (27,4 6), Västerås (24,14), Örnsköldsvik
(22,64), Västervik (20,19), Lidköping (19,64), Falun (19,08), Uddevalla
(18,81), Mon (18), Storlien (17,81), Linköping (17,21), Östersund (16,7 5),
Eskilstuna (15,89), Umeå (15,04), Sölvesborg (14,16), Falkenberg (13,90),
Ronneby (10,5 2), Simrishamn (10,2 6), Södertälje (8,6 8), Riksgränsen
(6,50) och Skellefteå (6,20) = 21 tjänster;
till första lönegraden: tullförvaltaretjänsterna vid tullkamrarna i
Marstrand (5,74), Piteå (5,58), Mera (4,05) och Vadstena (2,2i) = 4
tjänster.»
Beträffande den sålunda föreslagna klassificeringen af tullförvaltningarna
anför generaltullstyrelsen, att densamma syntes styrelsen hvila
på en så uttömmande och allsidig jämförelse mellan förvaltningarna,
som öfverhufvud taget kunde åstadkommas, äfvensom att styrelsen icke
funnit något att anmärka mot de af kommissionen föreslagna grunderna
för indelningen af tullförvaltningarna.
Enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler, har dels tullkammaren
i Karlskrona, under åberopande af den motivering, för hvilken redogjorts
vid behandlingen af tullkammarens personal här ofvan, hemställt,
att tullförvaltaretjänsten i nämnda stad måtte uppföras i den föreslagna
fjärde lönegraden i stället för den tredje, dels ock tullkammaren i Örnsköldsvik
gjort framställning, att tullförvaltaretjänsten därstädes måtte
varda uppflyttad från den föreslagna andra lönegraden till den tredje.
Till stöd för sistnämnda framställning har anförts hufvudsakligen, att
den låga poäng, tullkammaren erhållit, vore beroende på tillfälliga förhållanden
under år 1907, särskildt en obetydlig uppbörd af sockerskatt;
att uppbörden af tullmedel under åren 1904—1907 varit stadd i en
fortgående ökning; samt att staden Örnsköldsvik utmärkte sig för en
rask utveckling på alla områden och att lefnadskostnaderna därstädes
på de senaste tre eller fyra åren väsentligt stegrats. — I anledning af
dessa framställningar anför styrelsen, att, ehuru styrelsen funnit desamma
icke böra föranleda någon åtgärd från dess sida, styrelsen likväl
ville framhålla, att den föreslagna indelningen af tullförvaltningarna
gifvetvis icke kunde äga bestånd under all framtid, utan att jämkningar
däri alltefter förändrade förhållanden kunde tid efter annan finnas erforderliga.
För egen del har jag icke funnit hvad berörda två tullkamrar
172
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
anfört och hemställt innebära anledning för mig att ifrågasätta ändringi
kommissionens förslag.
Beträffande aflöning sbeloppen för de olika lönegraderna har kommissionen,
under hänvisning till hvad densamma förut anfört om de
allmänna synpunkter, som i detta hänseende synts böra beaktas, framhållit,
att dessa synpunkter framför allt borde äga tillämplighet beträffande
tullförvaltningsföreståndarna med hänsyn till det ansvar och
de stora kraf på kunskaper och skicklighet i förvaltningens alla grenar,
hvilka deras chefsställning medförde. Kommissionen har i betraktande
häraf föreslagit aflöningarna för omförmälda lönegrader sålunda:
inom femte lönegraden:
lön ................................... |
... 5,100 |
kr. |
||||||
tj änstgöringspenningar |
... 1,700 |
» |
6,800 |
kr. |
||||
tre löneförhöjningar å |
400 |
kr. .. |
1,200 |
» |
8,000 |
kr. |
||
inom fjärde lönegraden |
||||||||
lön ................................... |
... 4,500 |
kr. |
||||||
tj änstgöringspenningar |
... 1,500 |
» |
6,000 |
kr. |
||||
tre löneförhöjningar å |
400 |
kr. .. |
1,200 |
» |
7,200 |
kr. |
||
inom tredje lönegraden: |
||||||||
lön........................................ |
... 3,900 |
kr. |
||||||
tj änstgöringspenningar |
.... 1,300 |
)) |
5,200 |
kr. |
||||
tre löneförhöjningar å |
400 |
kr..... |
1,200 |
» |
6,400 |
kr. |
||
inom andra lönegraden: |
||||||||
lön........................................ |
.... 3,300 |
kr. |
||||||
tjänstgöringspenningar |
.... 1,100 |
» |
4,400 |
kr. |
||||
tre löneförhöjningar å |
400 |
kr..... |
1,200 |
» |
5,600 |
kr. |
||
inom första lönegraden: |
||||||||
lön....................................... |
... 2,700 |
kr. |
||||||
tj äns tgöringspenningar |
.... 900 |
3,600 |
kr. |
|||||
tre löneförhöjningar å |
400 |
kr..... |
1,200 |
» |
4,800 |
kr. |
173
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
De nuvarande öfverkontrollörerna äro fördelade i fyra särskilda
lönegrader. Öfverkontrollöremas aflöning och tjänstgöringsort utvisas
af följande tabell:
K r o |
n o r |
|||||
Antal |
4 a> fl o yA |
Lön |
Tjänst- görings- penningar |
Summa |
Ålders- tillägg») |
|
2 |
Öfverkontrollörer..................................................... (Vid packhusinspektionerna i Stockholm |
4 |
3,700 |
2,300 |
6,000 |
1,000 |
9 |
(Vid tullkamrarna i Stockholm, Norrköping, |
3 |
3,200 |
1,800 |
5,000 |
1,000 |
3 |
2 |
3,000 |
1,000 |
4,000 |
1,000 |
|
»> .................................................. (Vid tullkamrarna i Kalmar, Landskrona |
||||||
6 |
>» ................................................... (Vid tullkamrarna i Karlskrona, Karlshamn, |
1 |
2,700 |
1,000 |
3,700 |
1,000 |
*) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid
i graden.
Enligt kommissionens förut omförmälda, af mig biträdda förslag
skulle samtliga nu befintliga öfverkontrollörstjänster med undantag af
de vid tullkamrarna och packhusinspektionerna i Stockholm, Göteborg
och Malmö indragas. De öfverkontrollörstjänster, som sålunda skulle
bibehållas, tillhöra, såsom af tabellen synes, fjärde och tredje lönegraderna.
1 fråga om dessa tjänsters inbördes ställning har kommissionen
icke föreslagit någon ändring; men då alla öfriga öfverkontrollörstjänster
skulle indragas, blifver lönegradernas antal allenast två. Aflöningsbeloppen
för öfverkontrollörerna har kommissionen föreslagit på följande sätt:
inom andra lönegraden (öfverkontrollörerna vid packhusinspektionerna
i Stockholm och Göteborg — 2 öfverkontrollörer):
lön ........................................................ 5,100 kr.
tjänstgöringspenningar ................. 1,700 » 6,800 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kr......................... 1,200 » 8,000 kr.;
Öfver
kontrollörer.
174
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 60.
inom första lönegraden (öfverkontrollörerna vid tullkamrarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt vid packhusinspektionen i Malmö
— 4 öfverkontrollörer):
lön ........................................ 4,300 kr.
tjänstgöringspenningar ..................... 1,500 » 5,800 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kr........................ 1,200 » 7?000 kr.
Kontrollörerna äro i nu gällande stat upptagna i tre lönegrader.
Dessa tjänstemäns aflöningsförmåner och tjänstgöringsorter framgå af
följande tabell:
Lönegrad |
K r o |
n o r |
■ |
|||
Antal |
Lön |
Tjänst- görings- penningar |
Summa |
Ålders- tillägg ■) |
||
8 |
Kontrollörer...................................................-...... (Förste kontrollörerna vid tullkamrarna i |
3 |
3,000 |
1,200 |
4,200 |
1 1,000 ; |
70 |
>> ........................................................... (Kontrollören och uppbördskassören vid upp-bördskontoret i Stockholm, kontrollören och |
2 |
2,700 |
1,000 |
3,700 |
1,000 ! |
3 |
(Vid tullkamrarna i Mon, Charlottenberg |
1 |
2,200 |
800 |
3,000 |
800 |
Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid
i graden.
175
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Enligt hvad redan förut nämnts, skulle de nuvarande kontrollörerna
i tredje lönegraden under benämningen förste kontrollörer upptagas
i staten såsom en särskild tjänstegrad. Aflöningen vid dessa
förste kontrollörstjänster, af hvilka de flesta äro afsedda att ersätta till
indragning föreslagna öfverkontrollörstjänster och å hvilkas innehafvare,
vare sig de förrätta packhus- eller egentliga tullkammargöromål, måste
ställas särdeles stora kraf, har kommissionen ansett böra utgå med
samma belopp som för tullförvaltare i tredje lönegraden och alltså utgöra:
lön.............................................................. 3,900 kr.
tjänstgöringspenningar ....................... 1,300 » 5,200 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kr........................... 1,200 » 6,400 kr.
Jämlikt kommissionens förslag skulle förste kontrollörerna blifva
19 till antalet. Enligt mitt härofvan vid behandlingen af packhusinspektionens
i Göteborg stat framställda förslag skulle emellertid en
kontrollörstjänst vid nämnda inspektionen utbytas mot en förste kontrollörst
jänst. Förste kontrollörerna skulle alltså blifva 20 till antalet
och vara anställda vid tullkammaren, packhusinspektionen och nederlagskontoret
i Stockholm, vid packhusinspektionen i Malmö, vid tullkammaren
och packhusinspektionen i Göteborg samt vid tullkamrarna i Norrköping,
Kalmar, Landskrona, Hälsingborg, Trelleborg, Halmstad, Gäfle
och Sundsvall.
Sedan de nuvarande kontrollörerna i tredje lönegraden utbrutits
såsom en särskild tjänstegrad samt kontrollörerna i första lönegraden,
eller de vid tullkamrarna i Mon, Charlottenberg och Storlien anställda,
likasom äfven den andra lönegraden tillhörande kontrollören vid tullkammaren
i Riksgränsen enligt kommissionens förslag ersatts med tullförvaltare,
återstå af de nuvarande kontrollörerna allenast de öfriga i
andra lönegraden, hvilka sålunda skulle ensamma utgöra en tjänstegrad.
Beträffande dessa kontrollörer anför kommissionen följande. De flesta af
dessa tjänstemän vore sysselsatta med packhusgöromål; och vid många
tullförvaltningar, nämligen sådana, där förste kontrollör ej funnes anställd,
vore, enligt kommissionens förslag rörande vissa anordningar i
sammanhang med öfverkontrollörstjänsternas indragning, kontrollörerna
afsedda att vara föreståndare för vederbörande förvaltnings packhusafdelning.
Å innehafvarna af dessa kontrollörstjänster måste därför
ställas stora anspråk på insikter i tullbehandlingsgöromålen, och tjänsterna
vore fördenskull af synnerlig vikt. De å tullkammarafdelningarna
tjänstgörande kontrollörernas åligganden vore likaledes af mycket kräf
-
Förtte kon
trollörer.
Kontrollörer.
Kammar
skrifvare.
176 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
vande beskaffenhet, och flera af dessa tjänstemän skulle enligt kommissionens
nyssberörda förslag i regel handhafva uppbörden och dessutom
förrätta andra göromål af olika slag, hvarför äfven på dem, liksom på
uppbördskassörerna, stora anspråk måste ställas. Jämväl bevakningskontrollörerna,
hvilka närmast under vederbörande öfverinspektor utöfvade
befäl öfver bevakningspersonalen å rikets tre största tullplatser, hade
sig ålagd en ansvarsfull uppgift. Slutligen torde böra erinras, att på
många tullplatser kontrollören vore chefens närmaste man och sålunda
måste vid förfall för honom tjänstgöra såsom hans vikarie, hvarför åt
kontrollören måste fordras omfattande kunskaper i förvaltningens olika
grenar.
I betraktande af hvad sålunda anförts och under erinran om de
allmänna grundsatser, kommissionen tillämpat i fråga om aflöningsstat^n,
har kommissionen föreslagit aflöningen för kontrollörerna på
följande sätt:
lön ............................................... 3,300 kr.
tjänstgöringspenningar ..................... 1,100 )> 4^400 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kr....... ............... 1,200 » 5^600 kr.
Kontrollörerna, hvilka enligt kommissionens förslag skulle blifva
76 men enligt mitt nyssberörda förslag beträffande packhusinspektionens
i Göteborg stat 75 till antalet, skulle vara anställda: vid tullkamrarna
i Stockholm, Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn,
Åhus, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trelleborg, Halmstad,
Göteborg, Karlstad, Örebro, Gäfle, Härnösand och Sundsvall; vid uppbördskontoren
i Stockholm och Göteborg äfvensom vid uppbörds- samt
konfiskations- och kassörskontoret i Malmö (kontrollörer och uppbördskassörer);
vid packhusinspektionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg;
vid nederlagskontoren i Stockholm och Göteborg; samt vid tullbevakningsinspektionerna
i Stockholm, Malmö och Göteborg (bevakningskontrollörer).
Kammar skri/varna äro för närvarande fördelade i tre lönegrader,
hvilkas aflöningsförhållanden och tjänstgöringsorter framgå af följande
tabell:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
177
Lönegrad |
K r o |
n o r |
||||
Antal |
Lön |
Tjänst- görings- penningar |
Summa |
% SB ■32 |
||
146 |
Kammarskrifvare.................................................... |
3 |
00 o o |
800 |
2,600 |
1,000 |
31 |
(I Stockholm, Malmö, Hälsingborg och |
o |
1,800 |
600 |
2,400 |
800 |
„ .................................................... (I Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Lands- |
||||||
37 |
krona, Ystad, Trelleborg, Halmstad, Gäfle och |
1 |
1,800 |
400 |
2,200 |
600 |
(A öfriga orter, där ordinarie kammar- |
||||||
skrifvare äro anställda.) |
*) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid
i graden.
Dessa tre lönegrader har kommissionen ansett böra sammanslås
till en enda. Såsom motivering härför yttrar kommissionen, efter att
hafva framhållit, hurusom anledningen till den nuvarande fördelningen
säkerligen Unge sökas hufvudsakligen i tagen hänsyn till göromål ens
större eller mindre omfattning å olika platser, att det visserligen icke
kunde nekas, att göromålens mängd och äfven tjänstgöringstiden kunde
i ej ringa mån växla vid olika förvaltningar, men att kommissionen
dock hölle före, att detta förhållande icke utgjorde tillräcklig grund för
en uppdelning af ifrågavarande tjänstemän i skilda lönegrader. Till
de allmänna skälen för en minskning af antalet lönegrader kunde
hvad beträffade kammarskrifvarna läggas, att kammarskrifvare å mindre
platser, i synnerhet sådana, där endast en eller två dylika tjänstemän
vore anställda, i regel torde förrätta mera omväxlande och stundom
äfven mera ansvarsfulla göromål än de å större tullplatser anställda
kammarskrifvarna, hvilka på grund af den långt drifna arbetsfördelningen
i allmänhet hvar för sig sysselsattes med någon detalj af göromålen.
Erinras kunde ock, att före 1904 års reglering antalet lönegrader
inom kammarskrifvaregraden utgjort allenast två.
Hvad beträffar aflöningen för kammarskrifvarna, anser kommissionen
det vara af stor vikt, att densamma bestämmes på sådant sätt,
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 23
Inspektor er.
T ull fiskaler.
178 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.
att tullverket må städse kunna påräkna en fullt tillfredsställande rekrytering
af sin personal. Det borde ej heller, yttrar kommissionen, förglömmas,
att äfven åt tjänstemän af kammarskrifvares grad stundom
mycket viktiga göromål måste anförtros äfvensom att, trots de på sista
tiden förbättrade befordringsförhållandena, den extra tjänstgöringstiden
inom tullverket likväl under alla förhållanden torde förblifva ej oväsentligt
längre än i andra verk.
Med dessa förhållanden för ögonen har kommissionen föreslagit
kammarskrifvarnas aflöning sålunda:
lön........................................................... 2,100 kr.
tjänstgöringspenningar........................ 700 » 2,800 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kr......................... 1,200 » 4,000 kr.
Antalet kammarskrifvare i kommissionens förslag till aflöningsstat
utgör 229, anställda vid tullförvaltningarna i Stockholm, Uppsala, Nyköping,
Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping, Kalmar, Oskarshamn,
Västervik, Visby, Karlskrona, Karlshamn, Sölvesborg, Åhus,
Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trelleborg, Halmstad,
Varberg, Göteborg, Lysekil, Uddevalla, Strömstad, Borås, Lidköping,
Karlstad, Mon, Charlottenberg, Örebro, Västerås, Falun, Gäfle, Söderhamn,
Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Storlien, Luleå och
Haparanda.
Inspektörerna åtnjuta enligt nuvarande stat en aflöning af lön
2.000 kronor, tjänstgöringspenningar 400 kronor och ålderstillägg 600
kronor. För dessa tjänstemän, hvilka enligt kommissionens förslag
skulle blifva 6 tullinspektörer: i Dalarö, Sandhamn, Furusund, Bergkvara,
Höganäs och Storkåge, samt 2 gränsinspektorer: i Medskogen
och Funäsdalen, föreslår kommissionen följande aflöning:
lön ........................................................... 2,000 kr.
tjänstgöringspenningar........................ 600 j> 2,600 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kr.............................. 1,200 » 3,800 kr.
De fyra i staten upptagna tullfiskalerna, en i hvar och en af
städerna Stockholm, Malmö, Göteborg och Haparanda, åtnjuta enligt nu
gällande stat eu aflöning af lön 2,000 kronor, tjänstgöringspenningar
1.000 kronor och ålderstillägg 800 kronor. Kommissionen föreslår för
dessa tjänstemän följande aflöning:
179
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
lön ......................................................... 2,200 kr.
tjänstgöringspenningar........................ 800 » 3,000 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kr............................... 1,200 » 4,200 kr.
Öfveruppsyningsmännen äro för närvarande fördelade i två lönegrader,
af hvilka den högre, med aflöning af lön 1,600 kronor, tjänstgöringspenningar
800 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, innefattar
två öfveruppsyningsmän, anställda vid nederlagskontoren i Stockholm
och Göteborg, och den lägre, med aflöning af lön 1,600 kronor, tjänstgöringspenningar
500 kronor och ålderstillägg 600 kronor, innefattar
fem å andra orter anställda öfveruppsyningsmän. Efter erinran, att
dessa tjänstemän skulle enligt kommissionens förslag komma i åtnjutande
af förmånen utaf beklädnad eller beklädnadsersättning, föreslår kommissionen
för dem följande aflöningsförmåner:
inom andra lönegraden (öfveruppsyningsmännen vid nederlagskontoren
i Stockholm och Göteborg = 2 öfveruppsyningsmän):
lön ........................................................... 1,800 kr.
tjänstgöringspenningar ........................ 800 » 2,600 kr.
tre löneförhöjningar å 300 kr............................. 900 » 3,500 kr.;
inom första lönegraden (öfveruppsyningsmännen vid tullstationerna
i Arko, Liusne och Neder-Kalix = 3 öfveruppsyningsmän):
lön''........................................................... 1,700 kr.
tjänstgöringspenningar ........................ 600 » 2,300 kr.
tre löneförhöjningar å 200 kr............................... 600 5^ 2,900 kr.
Å kustbevakningsångaren inom Haparanda tullkammardistrikt äro,
såsom förut nämnts, anställda en öfveruppsyningsman såsom befälhafvare
samt en uppsyningsman och två vaktmästare. Häri har icke ifrågasatts
någon ändring; och då öfveruppsyningsmännen skulle, såsom hittills,
tillhöra första lönegraden, blifver hela antalet öfveruppsyningsmän i
denna grad fyra.
I nu gällande stat äro uppsyning smännen fördelade i två och
vaktmästarna i tre lönegrader. Aflöningslörhållanden och tjänstgöringsorter
för dessa tjänstemän inhämtas al följande tabell:
Öfva uppsyningsmän.
Uppsyningsmän
och
vaktmästare.
180
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
K r o |
n o r |
|||||
Antal |
E a> o Hi |
Lön |
Tjänst- görings- penningar |
Summa |
Ålders- tillägg'') |
|
41 |
2 |
1,100 |
600 |
1,700 |
300 |
|
(1 Stockholm, Norrköping, Kalmar, Karls-krona, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, |
||||||
39 |
i |
1,100 |
300 |
1,400 |
300 |
|
(Å öfriga orter, där ordinarie uppsynings-män äro anställda.) |
||||||
342 |
Vaktmästare .................................................. |
3 |
900 |
500 |
1,400 |
300 |
(I Stockholm, Malmö, Hälsingborg och |
o |
|||||
112 |
800 |
400 |
1,200 |
300 |
||
(I Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Lands-krona, Ystad, Trelleborg, Halmstad, Gäfle, |
||||||
201 |
(Ä öfriga orter, där ordinarie vaktmästare |
i |
700 |
350 |
1,050 |
200 |
’) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid
i graden.
Då det vore önskvärd!, att beträffande uppsyningsman och vaktmästare
likformighet komme att råda såväl i fråga om lönegradernas
antal som i fråga om grunden för dessa tjänstemäns indelning i lönegrader
och då vaktmästarna ansetts böra fortfarande vara indelade i tre
lönegrader, har kommissionen föreslagit inrättande af en ny lönegrad
inom uppsyningsmännens tjänstegrad. Fördelningen i lönegrader har
af kommissionen verkställts på det sätt, att till tredje lönegraden hänförts
uppsyningsman och vaktmästare i Stockholm, Malmö, Hälsingborg och
Göteborg äfvensom i Trelleborg med hänsyn till de särskilda kraf, som
med anledning af ångfärjetr afikens öppnande måste ställas på bevakningspersonalen
därstädes; till andra lönegraden uppsyningsmän och vaktmästare
i Norrköping, Gäfle och Sundsvall samt vid tullförvaltningar
181
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
med tullförvaltare i fjärde lönegraden utom tullförvaltningen i Trelleborg
äfvensom vid tullförvaltningar med tullförvaltare i tredje och andra
lönegraderna; samt till första lönegraden uppsyningsman och vaktmästare
vid tullförvaltningar med tullförvaltare i första lönegraden äfvensom vid
öfriga tullplatser.
Från åtskilliga håll hafva emellertid framställningar gjorts om
ändringar i detta kommissionens förslag. Så hafva de i Sandhamn
anställda vaktmästarna, under åberopande dels af den maktpåliggande
och, särskild! vintertiden, ansträngande och ofta farliga tjänstgöring,
som ålåge dem, dels af de höga lefnadskostnaderna därstädes, i en till
finansdepartementet ingifven skrift anhållit att varda uppflyttade i andra
lönegraden. Enahanda framställning har, enligt hvad generaltullstyrelsen
omförmäler, gjorts af vaktmästarna i Marstrand, hvilka till stöd därför
anfört, att såväl den inrikes och den utrikes fraktfarten som särskilt
antalet invisitationer af från utrikes ort ankommande fiskefartyg under
de senaste åren väsentligt ökats äfvensom att eu mycket stor del af
dessa invisitationer måste förrättas nattetid, hvilket ofta förorsakade öfveransträngning
af bevakningspersonalen. Och slutligen har Sveriges tullmannaförening
dels, under åberopande af tullkamrarnas i Norrköping,
Gäfle och Sundsvall höga poängtal, anhållit, att bevakningspersonalen i
dessa städer måtte uppflyttas i tredje lönegraden, dels ock omförmält,
att vaktmästarna i Sandhamn, Dalarö och Furusund anmodat föreningen
att fram hira deras anhållan om uppflyttning i andra lönegraden. Föreningen
har i anledning häraf hemställt om förhöjning i den för första
gradens vaktmästare af kommissionen föreslagna aflöning med 100 kronor
förutom den ökning af löneförhöjningarnas antal från tre till fem,
hvarom jag tidigare talat.
På förut omförmäld a grunder — eller att höjning af aflöningsbeloppen
för någon grad af ifrågavarande tjänstemän eller uppflyttning
af vissa af dem i en högre lönegrad skulle medföra rubbning i kommissionens
hela förslag till lönestat för tjänstemän af lägre grad — har
generaltullstyrelsen förklarat sig icke kunna tillstyrka framställningarna
om höjd aflöning för vaktmästarna i första lönegraden eller om uppflyttning
af vaktmästarna i Marstrand, Sandhamn, Dalarö och Furusund
från första till andra lönegraden. Beträffande uppflyttningen af vaktmästarna
i Marstrand anmärker styrelsen särskild^ att de till stöd därför
anförda skälen syntes snarare tala för behof af personalens ökning än
för densammas uppflyttning i högre lönegrad äfvensom att detta behof
kunde tills vidare och intill dess detsamma visat sig vara af stadigvarande
beskaffenhet tillgodoses genom inhållning af extra personal.
182
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 60-
Hvad däremot beträffar den föreslagna uppflyttningen af uppsyningsmännen
och vaktmästarna i Norrköping, Gäfle och Sundsvall från andra
till tredje lönegraden har styrelsen framhållit, att densamma kunde försiggå
utan att medföra någon rubbning af principerna för kommissionens
förslag till tjänstemännens indelning i lönegrader, i synnerhet som
tullförvaltarna i dessa städer ansetts böra uppföras i högsta lönegraden.
Styrelsen hade därför icke något att erinra mot bifall till detta förslag,
hvilket skulle medföra eu ökning af antalet uppsyningsman och vaktmästare
i tredje lönegraden med respektive 7 och 54, men däremot
en minskning af samma tjänstemän i andra lönegraden med motsvarande
antal.
Hvad först beträffar sistnämnda framställning har jag funnit mig
böra Tillstyrka densamma. Tullkamrarna i Norrköping, Gäfle och Sundsvall
tillhöra de mest betydande af rikets tullförvaltningar, och tullförvaltarna
i dessa städer hafva, såsom styrelsen anmärker, af kommissionen
uppförts i högsta lönegraden. Det synes mig då mest konsekvent,
att en motsvarande ställning tillerkännes äfven öfriga tjänstemän därstädes.
Bevakningsgöromålen å dessa platser med där rådande lifliga
trafik torde vara af så maktpåliggande beskaffenhet, att en uppflyttning
af personalen i högsta lönegraden måste anses fullt berättigad; och
äfven lefnadskostnaderna därstädes torde göra denna uppflyttning
väl behöflig.
Öfriga nu omförmälda framställningar hafva däremot icke synts
mig gifva anledning ifrågasätta någon ändring i kommissionens förslag
vare sig beträffande lönegraderna eller aflöningsbeloppen.
Då jag nu går att återgifva kommissionens af mig sålunda biträdda
förslag rörande aflöningen vid de olika lönegraderna af uppsyningsmän
och vaktmästare, har jag, i fråga om antalet sådana tjänstemän
i hvarje lönegrad äfvensom beträffande tjänstgöringsorterna, iakttagit
den af mig nyss föreslagna förändringen rörande bevakningspersonalen
i Norrköping, Gäfle och Sundsvall äfvensom min vid behandlingen
af tullkammarens i Trelleborg stat gjorda framställning om
inrättande af tre nya vaktmästaretjänster därstädes. Med iakttagande
af dessa ändringar skulle aflöningarna upptagas i staten på följande sätt:
för uppsyningsmän:
inom tredje lönegraden (uppsyningsmän i Stockholm, Norrköping,
Malmö, Hälsingborg, Trelleborg, Göteborg, Gäfle och Sundsvall = 38
uppsyningsmän):
183
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
lön .......................................................... 1,500 kr.
tjänstgöringspenningar ..................... 550 » 2,050 kr.
tre löneförhöjningar å 150 kr........................... 450 » 2,500 kr.;
inom andra lönegraden (uppsyningsmännen i Södertälje, Kalmar,
Västervik, Visby, Karlskrona, Karlshamn, Sölvesborg, Åhus, Simrishamn,
Landskrona, Ystad, Halmstad, Lysekil, Uddevalla, Strömstad,
Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå och
Luleå — 23 uppsyningsmän):
lön.......................................................... 1,400 kr.
tjänstgöringspenningar ..................... 500 » 1,900 kr.
tre löneförhöjningar å 150 kr........................ 450 » 2,350 kr.;
inom första lönegraden (uppsyningsmännen i Landsort, Hufvudskär,
Grisslehamn, Oljegrund, Häfringe, Mem, Valdemarsvik, Barösund, Timmernabben,
Mönsterås, Figeholm, Kappelshamn, Fårösund, Kylley, Slite,
Katthammarsvik, Ljugarn, Rone, Burgsvik, Klinte, Råå, Smögen, Saltbacken,
Nordmaling, Sikeå och Piteå = 26 uppsyningsmän):
lön......................................................... 1,300 kr.
tjänstgöringspenningar ..................... 450 » 1,750 kr.
tre löneförhöjningar å 150 kr............................ 450 )> 2,200 kr.;
för vaktmästare:
inom tredje lönegraden (vaktmästare i Stockholm, Norrköping,
Malmö, Hälsingborg, Trelleborg, Göteborg, Gäfle och Sundsvall = 430
vaktmästare):
lön ....................................................... 1,300 kr.
tjänstgöringspenningar .................... 450 » 1,750 kr.
tre löneförhöjningar å 100 kr.......................... 300 » 2,050 kr.;
inom andra lönegraden (vaktmästare i Södertälje, Uppsala, Nyköping,
Eskilstuna, Linköping, Jönköping, Kalmar, Oskarshamn, Västervik,
Visby, Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg, Åhus, Simrishamn,
Lund, Landskrona, Ystad, Halmstad, Falkenberg, Varberg,
Lysekil, Uddevalla, Strömstad, Borås, Lidköping, Karlstad, Mon, Charlottenberg,
Örebro, Västerås, Falun, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand,
Örnsköldsvik, Östersund, Storlien, Umeå, Skellefteå, Luleå, Riksgränsen
och Haparanda = 184 vaktmästare):
lön........................................................... 1,100 kr.
tjänstgöringspenningar .................... 400 » 1,500 kr.
tre löneförhöjningar å 100 kr............................ 300 » 1,800 kr.;
inom första lönegraden (vaktmästare i Landsort, Dalarö, Hufvudskär,
Tulldirektörer.
Kustbevak
ningachcfer.
184 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 60.
Sandhamn, Furusund, Grisslehamn, Öregrund, Häfringe, Arko, Mem,
Barösund, Vadstena, Bergkvara, Mönsterås, Höganäs, Råå, Marstrand,
Smögen, Saltbacken, Medskogen, Ljusne, Funäsdalen, Nordmaling, Sikeå,
Storkåge, Piteå och Neder-Kalix = 61 vaktmästare):
lön........................................................... 900 kr.
tjänstgöringspenningar .................... 300 » 1,200 kr.
tre löneförhöjningar å 100 kr........................ 300 » 1,500 kr.
Då uppsyningsmannen och de båda vaktmästarna å kustbevakningsångaren
i Haparanda tullkammardistrikt af kommissionen upptagits i
andra lönegraden af resp. tjänstegrader, blifver hela antalet uppsyningsman
i andra lönegraden 24 och hela antalet vaktmästare i samma lönegrad
186.
Hvad beträffar de för tulldirektörerna i aflöningsstaten uppförda arfvoden,
har kommissionen icke ifrågasatt någon förändring i arfvodena för
tulldirektörerna i Göteborg och Malmö, utan skulle dessa fortfarande utgå
med 2,500 kronor till tulldirektören i Göteborg och 2,000 kronor till
tulldirektören i Malmö. Arfvodet vid den af kommissionen föreslagna
tulldirektörsbefattningen i Stockholm har kommissionen, med hänsyn
dels därtill, att personalen vid tullförvaltningen i denna stad i antal ej
oväsentligt öfverstiger personalen vid tullförvaltningen i Göteborg, dels
äfven till det stora antalet inom Stockholms tullkammardistrikt belägna
mindre tullförvaltningar, öfver hvilka tulldirektören i Stockholm skulle
utöfva chefskap, ansett böra upptagas till 3,000 kronor.
Mot kommissionens förslag beträffande ifrågavarande arfvoden har
jag icke något att erinra.
Beträffande härefter kustbevakningen upptager kommissionens förslag
till aflöningsstat för densamma två kustbevakningschefer, en i Skåne
och Blekinge samt en i Hallands samt Göteborgs och Bohus län, äfvensom
följande slag af tjänstemän af lägre grad, nämligen kustöfveruppsyningsmän,
kustuppsyningsmän, kustvakter och kustroddare. I afseende
å dessa tjänstegrader tillåter jag mig erinra, att tjänstegraden kustöfveruppsyningsmän
innefattar de jaktuppsyningsmän, som ansetts höra
bibehållas, äfvensom den nuvarande kustbevakningsförmannen å Öland.
Utom nu nämnda befattningshafvare äro, såsom här ofvan vid behandlingen
af lokalförvaltningens aflöningsbelopp anmärkts, å kustbevakningsångaren
i Haparanda tullkammardistrikt anställda en öfveruppsyningsman,
en uppsyningsman och två vaktmästare.
De å gällande stat uppförda två kustbevakningscheferna äro fördelade
i två lönegrader, i det att kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge
185
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
tillhör andra lönegraden med aflöning af lön 4,200 kronor, tjänstgöringspenningar
1,300 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor och kustbevakningschefen
i Hallands samt Göteborgs och Bohus län första
lönegraden med aflöning af lön 3,700 kronor, tjänstgöringspenningar
800 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor. Anledningen till denna,
vid 1904 års lönereglering bestämda skillnad angifves af 1900 års tullstatskommitté
hafva varit, förutom de olika distinktens belägenhet i
förhållande till utlandet, den omständighet, att kustbevakningspersonalen
i Hallands samt Göteborgs och Bohus län enligt kommitténs förslag
till stat skulle blifva till antalet mindre och beräknats skola fördelas
på ett färre antal posteringar än kustbevakningspersonalen i Skåne och
Blekinge. Enligt det af kommissionen nu utarbetade förslag till stat
skulle visserligen antalet posteringar i Skåne och Blekinge fortfarande
blifva större än i Hallands samt Göteborgs och Bohus län, men beträffande
personalens antal skulle ett motsatt förhållande inträda. I
betraktande häraf och då såväl den omständighet, att en del af det
sydligare distriktet är utlandet närmare belägen än större delen af det
nordligare, som äfven det större antalet posteringar i det förra distriktet
syntes kommissionen uppvägas af kustens beskaffenhet i det nordligare
distriktet och af flera posteringars svårtillgängliga läge långt ut i skärgården,
har kommissionen funnit befälet öfver detta senare distrikt
medföra lika maktpåliggande göromål som befälet öfver det sydligare
distriktet och därför ansett de båda kustbevakningscheferna höra vara
likställda i aflöningshänseende och tillhöra en gemensam lönegrad.
Aflöningen för kustbevakningscheferna har kommissionen föreslagit
på följande sätt:
lön....................................................... 4,500 kr.
tjänstgöringspenningar .................. 1,500 » 6,000 kr.
tre löneförhöjningar å 400 kr............... 1.200 » 7,200 kr.
I nu gällande stat upptages kustbevakningspersonalen, med undantag
af personalen å kustbevakningsångaren i Haparanda tullkammardistrikt,
på följande sätt:
Kustbevakning
sper sonalen
i ifrigt.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sam/. 1 Afd. 40 Höft.
24
186
Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 60.
K r o |
n o r |
1 : |
||||
Antal |
bC V a o A |
Lön |
Tjänst- görings- penningar |
Summa |
Ålders- tillftgg'') |
|
1 |
Kustbevakningsförman (å Öland) ........................ • • |
1 |
1,100 |
450 |
1,550 |
400 |
34 1 |
Jaktuppsyningsmän ............................... ................. (I de söder om gränsen mellan Stock-holms och Gfifle tullkammardistrikt belägna |
2 |
1,100 |
450 |
1,550 |
400 |
orter.) |
||||||
7 |
i |
1,100 |
350 |
1,450 |
300 |
|
(I de norr om gränsen mellan Stock-holms och Gäfle tullkammardistrikt belägna |
||||||
orter.) |
||||||
61 |
2 |
800 |
400 |
1,200 |
300 |
|
(I de söder om gränsen mellan Stock-holms och Gäfle tullkammardistrikt belägna |
||||||
4 |
1 |
800 |
300 |
1,100 |
200 |
|
(I de norr om gränsen mellan Stock-holms och Gäfle tullkammardistrikt belägna |
||||||
orter.) |
||||||
37 |
Kustvakter.......................................................... |
1 |
700 |
300 |
1,000 |
300 |
267 |
Kustroddare .......................................................... |
1 |
700 |
200 |
900 |
200 |
!) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid
i graden.
Såsom af förestående tabell synes, äro jaktuppsyningsmännen och
kustuppsyningsmännen, men däremot icke kustvakterna och kustroddarna,
fördelade i två lönegrader, i det att de jakt- och kustuppsyningsmän,
som äro stationerade i de nordligare delarna af landet, placerats i den
lägre lönegraden. Skälet för denna åtskillnad angifves af 1900 års
tullstatskommitté vara, att sjöfarten på de nordligare delarna af Sverige
under ganska stor del af året är stängd. Kommissionen har emellertid
ansett det kunna med fog ifrågasättas, huruvida den omständighet, att
vissa af nämnda befattningshafvare under någon tid af året vore af
187
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
naturförhållanden hindrade att förrätta patrullering till sjöss, billigtvis
borde få verka till bestämmande af deras aflöning under det belopp,
som ansåges skäligt för andra befattningshafvare i samma tjänstegrad.
Äfven under sådan tid måste de, yttrar kommissionen, i allt fall stå till
tullverkets disposition; och såväl af denna anledning som i följd af
andra omständigheter hvarken borde eller kunde de genom annat arbete
söka fyllnad i aflöningsbeloppet. Det borde ock ihågkommas, att flertalet
platser i Norrland utmärkte sig genom särskilt höga lefnadskostnader.
På grund häraf bar kommissionen ansett någon skillnad i aflöningsbeloppen
inom kustöfveruppsyningsmansgraden för sig och kustuppsyningsmansgraden
för sig icke böra förekomma utan hänfört hvar
och en af dessa tjänstegrader till en lönegrad.
I fråga om aflöningarna anför kommissionen, att vid deras bestämmande
särskild hänsyn tagits till det förhållande, att lefnadskostnaderna
för ifrågavarande personal, i synnerhet den till sjöss tjänstgörande,
stegrades därigenom, att densamma under patrulleringsfärderna
ofta icke kunde uppehålla daglig förbindelse med hemmet utan måste
förskaffa sig lifsmedel på annat håll. Beträffande kustöfveruppsyningsmännen
hade afseende fästats vid den befälsställning i förhållande till i
distriktet befintliga posteringar, hvilken skulle tillkomma dem.
Aflöningsbeloppen föreslås af kommissionen på följande sätt:
för kustöfveruppsy ning smän (tillsammans 27 stycken):
lön................................................... |
. 1,500 |
kr. |
||||
tjänstgöringspenningar .............. |
600 |
» |
2,100 |
kr. |
||
tre löneförhöjningar å 150 kr.. |
450 |
» |
2,550 |
kr.; |
||
för kustuppsyningsmän (tillsammans 67 stycken): |
||||||
lön............................................. |
. 1,200 |
kr. |
||||
tjänstgöringspenningar .............. |
450 |
» |
1,650 |
kr. |
||
tre löneförhöjningar å 100 kr.. |
300 |
» |
1,950 |
kr.; |
||
för kustvakter (tillsammans 41 stycken): |
||||||
lön.................................................... |
. 1,000 |
kr. |
||||
tjänstgöringspenningar .............. |
300 |
» |
1,300 |
kr. |
||
tre löneförhöjningar å 100 kr.. |
300 |
» |
1,600 |
kr.; |
||
för kustroddare (tillsammans 229 s |
itycken) |
|||||
lön..................................................... |
.... 900 |
kr. |
||||
tjänstgöringspenningar .............. |
300 |
» |
1,200 |
kr. |
||
tre löneförhöjningar å 100 kr.. |
300 |
» |
1,500 |
kr. |
188
Personligt
lönetillägg för
kustbevakning
gschtif eu
L. N. O. Höök.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Personalen å kustbevakningsångaren i Haparanda tullkammardistrikt,
bestående åt en öfveruppsyningsman, en uppsyningsman och
två vaktmästare, har kommissionen, såsom förut nämnts, ansett böra i
fråga om aflöning hänföras, öfveruppsyningsmannen till första samt
uppsyningsmannen och vaktmästarna till andra lönegraden af resp.
tjänstegrader.
Vid behandlingen af kustbevakningens stat har kommissionen tilllika
framställt ett särskildt förslag, hvilket jag i detta sammanhang
torde få omförmäla. Kommissionen hemställer nämligen, att den nuvarande
kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge, majoren L. N. O.
Höök måtte, därest han öfvergår på 1911 års stat, berättigas att under
sin återstående tjänstetid uppbära ett personligt lönetillägg af 800 kronor
årligen att utgå af anslaget till vikariatsersättning, extra biträden
m. m.
Till stöd för denna hemställan anför kommissionen, efter det densamma
uttalat såsom sin uppfattning, att de båda kustbevakningscheferna
borde tillhöra en gemensam lönegrad, följande:
»Ehuru sålunda de båda kustbevakningschefstjänsterna ansetts
böra vara i aflöningshänseende likställda, har kommissionen dock funnit
särskilda anledningar vara för handen att åt den nuvarande innehafvaren
af den ena af dessa tjänster, nämligen den i Skåne och Blekinge,
söka bereda någon personlig aflöningsförbättring. Nämnda tjänst inrättades
enligt beslut af 1869 års Riksdag i sammanhang med distriktchefsämbetenas
indragning. Innehafvaren af tjänsten, hvilken då benämndes
befälhafvare för kustbevakningen i Skåne, hade, såsom af benämningen
framgår, under sitt befäl kustbevakningen i allenast detta
landskap. Enligt 1876 års aflöningsstat blef tjänsten i aflöningshänseende
likställd med öfverinspektorstjänsten vid tullbevakningsinspektionen
i Göteborg, och detta förhållande ändrades icke vid den år 1904 företagna
omregleringen, genom hvilken icke heller någon förändring i
sammanlagda beloppet af de till en hvar af nämnda två tjänster anslagna
aflöningsförmåner vidtogs, ehuru, hvad innehafvaren af kustbevakningschefstjänsten
beträffar, denne erhöll ökadt tjänstgöringsområde,
i det att jämväl kustbevakningen i Blekinge då ställdes under hans
befäl, hvaremot öfverinspektoren befriades från honom förut åliggande
chefskap öfver kustbevakningspersonalen inom Göteborgs tullkammardistrikt.
Den nuvarande innehafvaren af ifrågavarande kustbevakningschefstjänst,
majoren L. N. O. Höök, utnämndes till befälhafvare för
kustbevakningen i Skåne den 8 november 1889 och har sålunda bestridt
189
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 60.
befattningen i nära tjugu år; men äfven dessförinnan bar Höök under
lång tid innehaft liknande befattning i tullverket, i det han, efter att
hafva sedan november månad 1871 på förordnande bestridt kustchefstjänst,
den 16 mars 1875 utnämndes till kustchef i Hälsingborgs fördelning.
Redan 1900 års tullstatskommitté omnämner i sitt betänkande,
hurusom i Skåne kustbevakningspersonalen icke allenast städse utmärkt
sig för synnerlig plikttrohet och nit, så att den kunde uppställas såsom
mönster för en bevakningskår, utan tillika så väl fyllt sin uppgift, att
trots de svårigheter i bevakningshänseende, som härflöte af närbelägenheten
till de danska hamnarna, mera afsevärda öfverträdelser af de författningar,
hvilkas efterlefnad samma personal hade att öfvervaka, endast
sparsamt under senare tider förekommit. Kommissionen, som har
all anledning instämma i nu anförda uttalande af 1900 års tullstatskommitté,
kan icke underlåta att i väsentlig mån tillskrifva kustbevakningschefen Höök
förtjänsten af berörda gynnsamma förhållanden. Enligt kommissionens
förslag skulle emellertid likställigheten i aflöningshänseende mellan
ofvanbemälde öfverinspektor och kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge
upphöra, i det att aflöningen för den senare skulle med 800 kronor
understiga aflöningen för den förre. Ehuru kommissionen vid en
jämförelse mellan ifrågavarande två tjänster funnit aflöningarna vid dem
böra bestämmas på nämnda sätt, kan kommissionen dock, i betraktande
af hvad ofvan anförts och med hänsyn till kustbevakningschefen Hööks
snart fyrtioåriga, synnerligen förtjänstfulla verksamhet i tullverkets
tjänst, icke undgå att finna det billigt, att Höök, hvilken den 9 september
1909 uppnår 62 års ålder, måtte under den jämförelsevis
korta tid, han, därest han öfvergå!'' på 1911 års stat, kan komma att
kvarstå i tjänsten, erhålla ett personligt lönetillägg af 800 kronor årligen,
så att summan af hans aflöningsförmåner må blifva lika med öfverinspektorens
vid tullbevakningsinspektionen i Göteborg.»
Till detta förslag har generaltullstyrelsen, under förmälan att styrelsen
utan tvekan instämde i det af kommissionen uttalade omdöme
om Hööks långvariga verksamhet i tullverkets tjänst och jämväl i öfrigt
anslöte sig till hvad kommissionen anfört såsom stöd för förslaget, tillstyrkt
bifall.
Med hänsyn till det berömmande omdöme, som af såväl kommissionen
som generaltullstyrelsen uttalats om Hööks mångåriga verksamhet
inom tullverket, och på grund af hvad jämväl i öfrigt anförts till
stöd för ifrågavarande hemställan har jag ansett mig böra tillstyrka
densamma.
190
Gränabevak
ningsehefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
För gränsbevakningen upptager kommissionens förslag till stat, i
likhet med nu gällande stat, en tjänsteman af högre grad, gränsbevakningschefen
i Dalsland, Värmland och Dalarne, samt följande slag af
tjänstemän af lägre grad, nämligen: en gränsöfveruppsyningsman, gränsuppsyningsmän
och gränsridare.
Nu gällande aflöningar för dessa tjänstemän utvisas af följande
tabell:
K r o |
n o r |
|||||
Antal |
<u fl O |
Lön |
Tjänst- görings- penningar |
Summa |
Ålders- tillägg ■) |
|
1 |
Gränsbevakningschef i Dalsland Värmland och Dalarne |
1 |
2,800 |
700 |
3,500 |
1,000 |
1 |
Gränsöfveruppsyningsman ....................................... (Vid gränsen mot Finland.) |
1 |
1,600 |
800 |
2,400 |
1,000 |
4 |
Gränsuppsyningsmfin ............................................... (I Jämtland och vid gränsen mot Finland.) |
1 |
1,100 |
600 |
1,700 |
400 |
141 |
Gränsridare ........................................................... (I Strömstads tullkammardistrikt, i Dals-land, Värmland och Dalarne, i Jämtland samt |
1 |
700 |
300 |
1,000 |
300 |
*) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid
i graden.
I Iråga om gränsbevakning schefen anför kommissionen, att den till
honom nu utgående aflöning måste, med hänsyn till denne tjänstemans
själfständiga ställning och de omfattande, delvis mycket besvärliga
göromål, som tillkomme honom, anses synnerligen knappt tillmätt, äfvensom
att han, äfven om han icke kunde likställas med kustbevakningscheterna,
likväl borde komma dem betydligt närmare än nu vore förhållandet.
På grund häraf har kommissionen föreslagit följande aflöning för
gränsbevakningschefen:
191
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
lön...................................................... 3,900 kr.
tjänstgöringspenningar.......................1,300 » 5,200 kr.
tre löneförhöjningar ä 400 kr............................ 1,200 » 6,400 kr.
Aflöningen för underbefälet vid gränsbevakningen, gränsöfveruppsyningsmannen
och gränsuppsyningsmännen, har kommissionen, med
hänsyn till dessa befattningars betydelse och vikten af att till dem
erhålla lämpliga personer, ansett böra sättas till samma belopp som för
resp.» öfveruppsyningsmän och uppsyningsmän i högsta lönegraden vid
lokalförvaltningen, eller
för gränsöfveruppsyningsmannen :
lön.......................................................... 1,800 kr.
tjänstgöringspenningar ..................... 800 » 2,600 kr.
tre löneförhöjningar å 300 kr. ........................ 900 j> 3,500 kr.
för gränsuppsyningsmännen (tillsammans 7 stycken):
lön........................................................ 1,500 kr.
tjänstgöringspenningar ..................... 550 » 2,050 kr.
tre löneförhöjningar å 150 kr........................... 450 » 2,500 kr.
Hvad slutligen beträffar gränsridarna, hvilka enligt kommissionens
förslag skulle blifva 162 till antalet, föreslår kommissionen för dem
följande aflöning, nämligen:
lön ................................................. 1,000 kr.
tjänstgöringspenningar ............ 300 » 1,300 kr.
tre löneförhöjningar å 100 kr...................... 300 » 1,600 kr.
Hvad kommissionen sålunda föreslagit beträffande gränsridarnas
aflöning har emellertid gifvit anledning till en framställning från de vid
riksgränsen mot Finland stationerade gränsridarnas sida. JDessa hafva
nämligen i en till generaltullstyrelsen inkommen skrift anhållit, att aflöningen
för dem måtte bestämmas till 1,200 kronor i lön, 400 kronor i
tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ålderstillägg äfvensom att ortstillägg
måtte tillerkännas dem; och har denna framställning upprepats
i ofvanberörda, af Sveriges tullmannaförening till finansdepartementet
ingifna skrift. Till stöd för ifrågavarande anhållan har anförts hufvudsakligen,
att kommissionens förslag till aflöning för bemälda gränsridare
icke förmådde höja dem ur det ekonomiska betryck, hvari de dyra
tiderna, de höga skatterna och svårigheten att erhålla bostad försatt
Griimöfverupp
syningsmamen
och gränsuppsyningsmännm.
Gränsridarna.
192
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
dem; att, medan för närvarande gränsbevakningspersonalen åtnjöte högre
slutaflöning än vaktmästarna vid tullbevakningen i Haparanda, förhållandet
enligt kommissionens förslag skulle blifva motsatt, hvartill ytterligare
komme att vaktmästarna, men icke gränsridarna, skulle få uppbära
ortstillägg, ehuru ett stort antal gränsridare vore bosatta i Haparanda
och de öfriga å orter, där lefnadskostnaderna vore ännu
högre än i Haparanda; att prisen å lifsmedel, hvaraf för öfrigt endast
några få slag för afyttring producerades i gränstrakterna, vore synnerligen
höga, enär det, som kunde frambringas där, med lätthet knnde
afyttras å de platser vid kusten och malmfälten, där större arbetsstyrkor
vore förlagda, och alla öfriga förnödenheter högst afsevärdt fördyrades
genom transportkostnaden, som kunde uppgå ända till tio öre för kilogram;
att öfver hälften af gränsbevakningspersonalen nödgats uppföra
bostäder åt sig och därigenom ådragit sig kostnader; samt att skatterna
i vissa kommuner uppginge ända till 15 procent af aflöningen,
under det att de i Haparanda endast utgjorde 4 procent.
Tullkammaren i Haparanda har, enligt hvad generaltullstyrelsen
omförmäler, på det hela taget vitsordat riktigheten af de i gränsridarnas
ofvanberörda skrift lämnade uppgifter och förklarat det önskvärdt, att
gränsbevakningspersonalen i afseende å löneförmåner blefve någorlunda
jämnställd med vaktmästarna i Haparanda.
I anledning af denna framställning har generaltullstyrelsen för sin
del yttrat följande. Då styrelsen förut anfört, att för vissa tjänstemän
af lägre grad någon ytterligare höjning af aflöningsbeloppen utöfver
hvad kommissionen föreslagit kunde vara önskvärd, hade styrelsen därvid
förnämligast afsett gränsbevakningspersonalen. Det kunde icke bestridas,
att de trakter, i hvilka gränsridarna — måhända särskildt gränsridarna
vid gränsen mot Finland men säkerligen äfven gränsridarna vid åtminstone
vissa delar af gränsen mot Norge — hade sin tjänstgöring förlagd,
i allmänhet både utmärkte sig genom höga lefnadskostnader och i afseende
å läge och klimat måste anses ogynnsamt lottade. Kommissionen
hade visserligen framhållit, att vid bestämmandet af gränsbevakningspersonalens
aflöningsförmåner hänsyn tagits till dessa förhållanden, och
anfört, att i följd häraf ortstillägg ansetts icke böra ifrågakomma för
befattningshafvarna vid gränsbevakningen; men det syntes dock styrelsen
kunna ifrågasättas, huruvida icke sagda förhållanden borde anses vara
af beskaffenhet att kunna föranleda någon höjning af den för gränsridarna
föreslagna aflöningen. Hvad beträffade gränsridarna vid gränsen
mot Finland folie det särskildt i ögonen — hvad ock petitionärerna
framhållit — att för vaktmästarna vid tullbevakningen i Haparanda icke
193
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60 .
blott föreslagits högre aflöning än för gränsridarna därstädes utan äfven
ortstillägg, under det att för närvarande gränsridarna, åtminstone i afseende
å slutaflöning, vore i ett gynnsammare läge än bemälda vaktmästare.
Det förelåge därför enligt styrelsens åsikt goda skäl för någon
aflöningsförbättring för gränsridarna i Haparanda tullkammardistrikt.
En sådan åtgärd syntes styrelsen icke behöfva inverka på öfriga aflöningsbelopp
i vidare mån, än att, då förhållandena i öfriga trakter, där
gränsridare funnes anställda, torde i stort sedt vara tämligen likartade
med förhållandena vid riksgränsen mot Finland och icke heller i öfrigt
någon anledning att uppdela gränsridarna i två lönegrader syntes föreligga,
en eventuell aflöningsförbättring torde böra utsträckas att omfatta
samtliga gränsridare. I sådan händelse ansåge styrelsen, att gränsridarna
borde i aflöningshänseende blifva likställda med vaktmästare af
andra lönegraden och sålunda erhålla en begynnelseaflöning af 1,500
kronor och en slutaflöning af 1,800 kronor; och vore från styrelsens
sida icke något att erinra mot att framställningen på detta sätt bifölles.
De skäl, som såväl af petitionär erna som af gener altullstj^relsen
anförts till stöd för en mera afsevärd förbättring af aflöningen vid
gränsridare tjänsterna i Haparanda tullkammardistrikt än den af kommissionen
föreslagna, synas mig vara af så tungt vägande beskaffenhet,
att jag icke tvekar att tillstyrka en sådan förbättring. Gfränsridarnas
tjänstgöring är emellertid, oafsedt vid hvilken del af gränsen de äro
stationerade, af väsentligen enahanda beskaffenhet, och de yttre förhållanden,
under hvilka denna tjänstgöring äger rum, äro också på det
hela taget tämligen likartade. Visserligen torde gränsridarna i Bohuslän,
Dalsland och södra delen af Värmland i sistnämnda hänseende stå
i eu mera gynnsam ställning än öfriga gränsridare; men dels utgöra
dessa gränsridare endast en ringa del af hela antalet, dels torde det
ock böra ihågkommas att, om också samtliga gränsridare under sin
tjänstgöring äro jämförelsevis själfständiga och ofta hänvisade att på
egen hand afgöra stundom ganska invecklade frågor, detta i all synnerhet
gäller om gränsridarna i nämnda, mera än öfriga gränsdistrikt
befolkade och trafikerade trakter. Jag finner därför icke anledning
ifrågasätta inrättande af två lönegrader för gränsridarna utan anser,
att den aflöningsförbättring, som må tillerkännas gränsridarna vid gränsen
mot Finland, bör komma jämväl öfriga gränsridare till del. I
fråga om aflöningsförbättringens storlek biträder jag hvad generaltullstyrelsen
ifrågasatt och hemställer alltså, att för samtliga gränsridare
aflöningen må höjas med 200 kronor och utgöra lön 1,100 kronor,
Bill. till lliksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 25
Pensionsunderlag.
194 Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 60.
tjänstgöringspenningar 400 kronor och tre löneförhöjningar, hvarje å
i 00 kronor.
Då jag nu öfvergår till redogörelsen för kommissionens förslag
beträffande pensionsunderlag för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, torde jag i fråga om anledningen
till kommissionens förslag om uppförande i aflöningsstaten af särskildt
pensionsunderlag vid de olika tjänste- och lönegraderna få hänvisa till
hvad härom yttrats vid behandlingen af de olika aflöningstitlama
här ofvan.
I fråga om pensionsunderlagens belopp anför kommissionen, att
vid bestämmandet häraf den grundsats tillämpats, att pensionsunderlag
icke i något fall bestämts högre än lönen och endast för ett mindre
antal tjänstegrader, och då i synnerhet de lägre aflönade, lika med
lönen. I allmänhet, yttrar kommissionen vidare, hade densamma ansett
sig icke kunna beträffande pensionerna föreslå lika stora förhöjningar
som i fråga om aflöningarna, bland annat af den anledning, att den
pensionerade tjänstemannen icke af sitt förhållande till statsverket vore
bunden vid viss ort; och de skäl, hvilka ansetts böra verka till bestämmande
af en jämförelsevis hög aflöning för åtminstone en del tulltjänstemän,
syntes icke kunna tillerkännas samma giltighet i fråga om
bestämmande af pensionsbeloppen.
Efter öfvervägande af de olika tjänste- och lönegradernas inbördes
ställning och vikt har kommissionen föreslagit följande såsom
skäliga ansedda pensionsunderlag för befattningshafvare vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, nämligen:
för kustbevakningschefer ................................................ 4,500 kr.
» gränsbevakningschefer................................................ 3,600 »
» öfverinspektorer i tredje lönegraden.................... 5,000 »
» » » andra » 4,500 »
» » » första » 4,500 »
» tullförvaltare i femte lönegraden............................ 4,500 »
» » » fjärde » 4,000 »
» » » tredje » 3,600 »
» » » andra » 3,300 »
d » » första » 2,700 »
» öfverkontrollörer i andra lönegraden................... 4,500 »
» » » första j> .................... 3,800 »
» förste kontrollörer........................................................ 3,600 )>
195
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
för kontrollörer .................................................................... 3,300 kr.
» kammarskrifvare............................................................ 2,100 »
» inspektörer........................................................................ 2,000 »
» tullfiskaler....................................................................... 2,000 »
» öfveruppsyningsmän i andra lönegraden ......... 1,700 ))
» » » första » ........ 1,700 »
» gränsöfveruppsyningsmän ........................................ 1,700 »
» kustöfveruppsyningsmän............................................ 1,300 »
» uppsyningsman i tredje lönegraden .................... 1,300 ))
» » » andra » .................... 1,200 »
» y> » första )) .................... 1,100 »
» gränsuppsyningsmän.................................................... 1,300 »
» kustuppsyningsmän .................................................... 1,100 »
y> vaktmästare i tredje lönegraden............................ 1,100 »
» » » andra )> ............................ 1,000 »
» » » första » ............................ 900 »
» gränsridare ................................... 1,000 »
» kust vakter .................................................................. 1,000 »
» kustroddare .................................................................... 900 »
Vid den af mig företagna granskning af kommissionens nu ifrågavarande
förslag har jag funnit de olika pensionsunderlagen väl afvägda
och stå i ett, såsom det synes mig, riktigt förhållande till de särskilda
tjänsterna och äfven sinsemellan. Jag biträder alltså berörda förslag
till alla delar.
5. Särskilda anslag å aflöningsstaten.
Kommissionen har å aflöningsstaten upptagit vissa särskilda anslag,
nämligen dels de nuvarande anslagen till arfvoden åt tullexpeditions-
och gränsstationsföreståndare, till arfvoden åt ordinarie tjänstemän
för tullbehandling af passagerareffekter samt till vikariatsersättning,
extra biträden m. m., dels ock ett nytt anslag, nämligen till ortstillägg
åt vissa tjänstemän. Sistnämnda anslag har kommissionen ansett lämpligen
böra först upptagas i staten.
Anslaget till ortstillägg, hvilken aflöningsförmån enligt kommissionens
förslag skxdle utgå allenast till befattningshafvare vid lokalförvaltningarna
i Stockholm, Haparanda och Riksgränsen, skulle med tilllämpning
af de utaf kommissionen föreslagna grunder belöpa sig till
48,910 kronor. Då det emellertid ligger inom generaltullstyrelsens
Anslag till
ortstillägg.
Anslag till
arfvoden åt
tullexpcditions-
och
gränsstationsföreståndare.
Anslag till
arfvoden för
tullbehandling
af passagerare
effekter.
Anslag till
vikariatsersättning,
extra
biträden
m. m.
196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
befogenhet att från tullplats, där tjänsteman icke åtnjuter ortstillägg,
vid fall af behof öfverflytta tjänst utan bestämd tjänstgöringsort för
innehafvaren till tullplats, där nyssnämnda förmån tillkommer tjänstinnehafvare,
har kommissionen ansett ifrågavarande anslag böra upptagas
såsom förslagsanslag och fördenskull i aflöningsstaten uppfört ett
förslagsanslag till ortstillägg åt tjänstemän vid lokalförvaltningarna i
Stockholm, Haparanda och Riksgränsen med 49,000 kronor.
Vid kommissionens nu omförmälda förslag har jag icke något att
erinra.
Det å aflöningsstaten nu uppförda förslagsanslaget till arfvoden åt
tullexpeditions- och gränsstations/''öreståndare har af kommissionen upptagits
med oförändradt belopp, eller 12,000 kronor, samt med bibehållande
af dess egenskap af förslagsanslag.
Icke heller häremot har jag funnit anledning till någon erinran.
Till arfvoden åt ordinarie tjänstemän för tullbehandling af passager
ar effekter i Stockholm, Malmö, Hälsingborg, Trelleborg och Göteborg
är för närvarande i aflöningsstaten uppfördt ett förslagsanslag å 9,000
kronor. Enligt hvad kommissionen uppgifver har medeltalet af de
under åren 1905—1908 å detta anslag afförda belopp utgjort 9,326
kronor; och har kommissionen med hänsyn härtill och då, på sätt af
§ 18 i förslaget till aflöningsreglemente framgår, sådan ändring i nu
gällande bestämmelser i förevarande hänseende ifrågasatts, att dylikt
arfvode skulle kunna tilldelas ordinarie tjänsteman äfven i andra städer
än de ofvan nämnda, upptagit anslaget, med bibehållande af dess natur
af förslagsanslag, till ett belopp af 10,000 kronor.
Den af kommissionen ifrågasatta förändringen i § 14 af nu gällande
aflöningsreglemente synes mig på ett fullt tillfyllestgörande sätt
motiverad genom hvad kommissionen till stöd därför anfört, eller att
det vore af synnerlig vikt, att å alla sådana platser, där en större
resandetrafik förekomme nattetid eller eljest utom stadgad tjänstgöringstid,
erfarna ordinarie tjänstemän kunde användas för förrättandet af det
maktpåliggande och grannlaga bestyret med tullbehandling af passagerareffekter
samt med uppbörd och redovisning af därför inflytande tullafgift,
hvilket bestyr ofta måste förrättas å sådan tid, att tillfälle att
inhämta öfverordnades mening i tvistiga frågor saknades. Vid sådant
förhållande biträder jag hvad kommissionen föreslagit beträffande nu
ifrågavarande anslag.
Anslaget till vikariatser sätt ning, extra biträden m. m. vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen, alltsedan år 1905 af
förslagsanslags natur, är i nu gällande aflöningsstat uppfördt med
197
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
350,000 kronor. Från detta anslag utgå jämväl utgifterna för beredande
af kostnadsfri ledighet åt de bevakningsbetjänte, som icke äro
berättigade till semester, högst 15,000 kronor, samt till flyttningshjälp
åt tjänstemän och betjänte, högst 2,000 kronor. Ifrågavarande anslag
har emellertid, enligt hvad kommissionen upplyser, dels i följd af trafikens
ökning, dels och i synnerhet på grund af den utaf omständigheterna
betingade allmänna höjningen af dagtraktamentena åt inkallade
extra ordinarie tjänstemän och betjänte, som vidtagits under år 1907
och för hvilken kommissionen närmare redogjort å sidorna 280 och 281
i betänkandet, måst högst betydligt öfverskridas. De å anslaget afförda
utgifterna hade nämligen uppgått:
år 1905 ................................................................ till kr. 458,758: —
» 1906 ................................................................ » » 548,944: —
» 1907 ................................................................ » » 566,710: —
» 1908 ................................................................ » » 638,106: —
eller i medeltal för dessa fyra år kr. 553,129: —.
Med förmälan att kommissionen hyste den uppfattning, att ett
förslagsanslag borde i staten upptagas till ett belopp, som i största
möjliga mån motsvarade de utgifter, hvilka måste bestridas af anslaget,
och att det därför synts kommissionen nödvändigt att föreslå höjning
af ifrågavarande anslag, har kommissionen verkställt en beräkning öfver
de utgifter, som, under förutsättning att kostnaderna för vikariatsersättning,
inkallning och flyttningshjälp under år 1911 blefve lika med
samma kostnader för år 1909, skulle utgå af anslaget under förstnämnda
år; och utvisar denna beräkning, som finnes intagen å sidorna 237
och 238 i betänkandet och till hvilken jag tillåter mig hänvisa, att
ifrågavarande anslag under nämnda förutsättning borde i 1911 års
stat upptagas med 487,000 kronor i rundt tal. Härefter fortsätter
kommissionen på följande sätt:
»Nyssnämnda förutsättning för beräkning af anslagets storlek i
1911 års stat är emellertid icke riktig, i det att vissa omständigheter
torde inverka till minskning åt utgifterna från detsamma men däremot
andra till ökning åt sagda utgifter. Såsom omständigheter af förstnämnda
slag torde kunna nämnas den ökning af lokalförvaltningens
ordinarie personal, som kommissionens förslag innebär och hvilken tydligen
bör kunna bidraga till ytterligare minskning af inkallningen af
extra personal, äfvensom den åt kommissionen ifrågasatta skyldigheten
för kammarskrifvare och vaktmästare i Stockholm, Göteborg och Malmö
198 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
att tjänstgöra vid hvilken som helst afdelning af tullförvaltningen i
den stad, där vederbörande är anställd. Till ökning af utgifterna från
anslaget torde däremot inverka dels den allmänna förhöjningen i aflöningsbeloppen,
hvilken medför ökade utgifter för vikariatsersättning,
som gäldas af tullverket, dels åtskilliga bestämmelser i kommissionens
förslag till aflöningsreglemente. Bland sådana bestämmelser torde böra
nämnas den ordinarie tjänsteman enligt femte punkten af § 2 medgifna
rätten att under tjänstgöring såsom lärare vid utbildningskurs inom
tullverket eller under deltagande i sådan kurs behålla sina tjänstgöringspenningar,
hvilket tydligen förorsakar kostnad för vikarie; vidare föreskrifterna
i §§13 och 19 om arfvoden åt tjänsteman vid förordnande
å uppbördstjänst eller åt vaktmästare, hvilken erhåller uppdrag att
förrätta andra göromål än sådana, som i allmänhet tillhöra vaktmästarebefattning,
och slutligen vissa föreskrifter i § 21 om ersättning åt extra
ordinarie tjänsteman under förordnande å ordinarie tjänst. Dessutom
har kommissionen ansett sig böra föreslå höjning af det belopp, nu
15.000 kronor, som af anslaget må utgå för beredande af kostnadsfri
ledighet åt vissa tjänstemän af lägre grad, med 5,000 kronor eller till
20.000 kronor. Denna ökning har af kommissionen vidtagits dels på
grund af det ökade antalet sådana tjänstemän, dels för att tillmötesgå
gjord framställning om utsträckning af möjligheten för dessa tjänstemän
att erhålla kostnadsfri ledighet.
Hvilket slag af nu nämnda faktorer må blifva det öfvervägande,
kan visserligen icke med full säkerhet beräknas; men högst sannolikt
är dock, att utgifterna från anslaget komma att ökas i högre grad, än
som betingas af den föreslagna höjningen af anslaget till kostnadsfri
ledighet. Särskilt torde tullverkets utgifter för vikariat komma att
stegras; och uteslutet är ingalunda, att, därest den tulltaxa, hvartill
förslag nu föreligger, kommer att träda i kraft, behof af ökad personal
skall uppträda på eu del större tullplatser, hvilket behof till en början
icke torde kunna tillgodoses på annat sätt än genom inkallning af extra
ordinarie personal.
Kommissionen har därför ansett förslagsanslaget till vikariatsersättning,
extra biträden m. in. böra i staten upptagas med 500,000
kronor, däraf för beredande af kostnadsfri ledighet åt vissa tjänstemän
af lägre grad högst 20,000 kronor samt till flyttningshjälp åt tjänstemän
högst 2,000 kronor.»
I fråga om detta anslag föreligger en framställning från Sveriges
tullmannaförening, afseende att det belopp af anslaget, som må användas
för beredande af kostnadsfri ledighet åt vissa tjänstemän af lägre grad,
199
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
måtte höjas från 20,000 kronor, såsom kommissionen föreslagit, till
25,000 kronor. I anledning af denna framställning anför generaltullstyrelsen,
att styrelsen så mycket mindre kunde hafva något att erinra
däremot, som styrelsen redan i underdånig skrifvelse den 12 november
1906 angående tullverkets utgiftsstater för år 1908 föreslagit, att för
nämnda ändamål måtte få disponeras intill 22,000 kronor. Styrelsen
framhåller tillika, att någon beräkning i hvad mån det ena eller det
andra beloppet kunde medgifva möjlighet att bereda ifrågavarande
personal kostnadsfri ledighet icke kunde verkställas, då enligt kommissionens
förslag till aflöningsreglemente ersättning till extra ordinarie
tjänstemän, som förordnades till vikarie under sådan ledighet, skulle bestämmas
af Kungl. Maj:t på förslag af styrelsen. Någon höjning af
förslagsanslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m. syntes
styrelsen i hvarje fall icke erforderlig.
Det belopp af ifrågavarande anslag, som må disponeras för beredande
af kostnadsfri ledighet åt betjänte, hvilka icke äro berättigade
till semester, har från och med år 1908 varit bestämdt till 15,000 kronor.
Med hänsyn emellertid dels till den ökning af lokaltidlförvaltningens
till semester icke berättigade personal, som ägt rum från och
med ingången af år 1909, dels till den nu föreslagna ökningen af
samma personal, dels ock framför allt därtill, att vikariatsersättningen
till extra ordinarie tjänsteman, som af anledning att ordinarie tjänsteman
åtnjuter kostnadsfri ledighet förordnas att bestrida ordinarie tjänst
— hvilken ersättning enligt kommissionens förslag till aflöningsreglemente
skulle blifva lika med ersättningen för vikariat vid sjukdom eller
annat tjänstgöringsförhinder samt bestämmas af Kungl. Maj:t — med
all säkerhet måste röna inverkan af de öfverhufvud taget förhöjda
aflöningsbeloppen, torde den ifrågasatta höjningen kunna anses befogad.
Ehuru, såsom ock generaltullstyrelsen framhåller, någon beräkning, i
hvad mån detta belopp må medgifva möjlighet att bevilja kostnadsfri
ledighet åt tjänstemän af lägre grad, icke nu kan verkställas, torde det
dock kunna anses såsom sannolikt, att, äfven om beloppet höjes till
25,000 kronor, detta icke skall kunna medföra rubbning af den förut
uttalade och af statsutskottet vid 1908 års Riksdag biträdda uppfattningen,
att den kostnadsfria ledigheten bör tillkomma vederbörande
tjänstemän i tullverket icke såsom en ovillkorlig rätt utan såsom en
förmån, hvilken efter pröfning i hvarje särskildt fäll och då sådant på
grund af ansträngande tjänstgöring eller eljest finnes af omständigheterna
påkalladt, må kunna dem beredas. Det är nämligen att märka,
att det belopp af 22,000 kronor, hvarom generaltullstyrelsen i skrifvelse
Departements
chefen.
Aftöningsstatens
belopp.
200 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
den 12 november 1906 gjort framställning, grundats på den beräkning,
att kostnadsfri ledighet under 15 dagar årligen skulle tillkomma hvar
och en till semester icke berättigad tullbetjänt vid lokalförvaltningen å
sådana platser, där tjänstgöringen vore lika ansträngande under vintern
som under sommaren, eller tullplatserna söder om Gäfle samt i Riksgränsen,
Haparanda, Östersund och Storlien, äfvensom att vikariatsersättningen
därvid upptagits till de i § 17 af nu gällande aflöningsreglemente
bestämda belopp. Sedan den tiden har emellertid, såsom
nyss nämnts, ifrågavarande personal ökats, hvartill kommer den äfvenledes
nyssnämnda omständighet, att vikariatsersättningen sannolikt måste
höjas. Jag anser mig på grund af det nu anförda böra tillstyrka beloppets
upptagande till 25,000 kronor; och då jag, som fullständigt
delar kommissionens uppfattning beträffande det sätt, hvarpå förslagsanslag
böra uppföras i staten, icke funnit något att i öfrigt erinra mot
kommissionens förslag beträffande anslaget till vikariatsersättning, extra
biträden m. in., hemställer jag, att detta anslag upptages till det af
kommissionen föreslagna beloppet af 500,000 kronor med nu omförmälda
ändring, eller att till kostnadsfri ledighet åt andra tjänstemän af lägre
grad än öfveruppsyningsmän och uppsyningsmän vid lokalförvaltningen
— hvilka jämlikt § 9 i förslaget till aflöningsreglemente skulle vara
berättigade till semester — må användas ett belopp af högst 25,000
kronor.
Kommissionens förslag till aflöningsstat för
tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
slutar å ett belopp af ................................ kronor 4,101,300: —
Vid bifall till de framställningar, jag i det
föregående gjort om tillägg till eller ändringar i
berörda förslag, skulle emellertid tillkomma
dels aflöning vid följande tjänster, hvilkas
uppförande å stat jag förordat, nämligen:
1 förste kontrollörstjänst
vid packhusinspektionen i Göteborg.
....................................................... kronor 5,200: —
3 vaktmästaretjänster vid
tullbevakningen i Trelleborg å
kronor 1,750:— ............................ » 5,250:—______
Transport kronor 10,450: — kronor 4,101,300: —
201
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Transport kronor 10,450: — kronor 4,101,300: —
dels skillnaden mellan aflöningen
i andra lönegraden och
aflöningen i tredje lönegraden
för 7 uppsyningsman vid tullbevakningen
i Norrköping, Gäfle
och Sundsvall å kronor 150: — » 1,050: —
dels skillnaden mellan aflöningen
i andra lönegraden och
aflöningen i tredje lönegraden
för 54 vaktmästare vid tullbe
-
vakningen i Norrköping, Gäfle
och Sundsvall å kronor 250: — » 13,500: —
dels och till förbättrad aflöning
åt 162 gränsridare å kronor
200:— ........................................ » 32,400: —
eller sammanlagdt kronor 57,400: —
men däremot afgå
aflöningen vid en kontrollörstjänst
vid packhusinspektionen
i Göteborg ................................ kronor 4,400: —
då alltså ökningen skulle uppgå till ................ kronor 53,000: —
hvarmed kommissionens förslag till aflöningsstat
för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning skulle slutligen ökas, i följd hvaraf
denna stat enligt mitt förslag skulle belöpa sig till kronor 4,154,300: —
Om till detta belopp, kronor 4,154,300: —
lägges summan af generaltullstyrelsens aflöningsstat,
sådan denna af mig förordats, eller ............................ » 257,300: —
skulle tullverkets aflöningsstat i sin helhet
för år 1911 komma att uppgå till................................ kronor 4,411,600: —
hvilket, då 1910 års ordinarie aflöningsstat
för tullverket slutar på............ kronor 3,319,950: —
och å extra stat inom
generaltullstyrelsen för samma
år anvisats............................ » 38,500: —
alltså sammanlagdt.................................................... » 3,358,450: —
innebär en ökning af................................................ kronor Ij053,150: —
Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 26
202
Tiden för aflöningsstatens
ikraftträdande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Beträffande tiden för den nya aflöningsstatens trädande i kraft
har hemställan gjorts dels af tullkammaren i Trelleborg, att tullpersonalen
därstädes måtte retroaktivt från ingången af år 1910 tillerkännas
de föreslagna aflöningsbeloppen, dels af Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
och af Sveriges tullmannaförening, att den nya lönestaten
måtte i sin helhet tillämpas från och med år 1910. Till stöd
för omförmälda hemställan har tullkammaren anfört i hufvudsak, att den
sedan början af juli månad 1909 anordnade ångfärjetrafiken mellan
Trelleborg och Sassnitz förorsakat en högst betydande ökning af såväl
uppbörden vid tullkammaren som för öfrigt alla grenar af rörelsen och
trafiken därstädes; att ångfärjetrafiken i och för sig vore en viktig
faktor att taga i beräkning vid värdesättningen af göromålen vid tullkammaren;
att de nuvarande aflöningarna, sedan flera år tillbaka otillräckliga,
numera, sedan ångfärjetrafikens verkningar allt tydligare trädt
i dagen, kunde med fog betecknas såsom oskäligt låga i förhållande
till de alltjämt ökade göromålen och lefnadskostnadernas stegring;
samt att det därför borde få anses billigt, att tullpersonalen i Trelleborg
snarast möjligt komme i åtnjutande af en väl behöflig löneförbättring.
— Tulltjänstemannaföreningen har för sin del hufvudsakligen
åberopat, att behofvet för tullverkets personal i dess helhet af en snar
löneförbättring vore synnerligen trängande och att andra statens verk
redan erhållit lönereglering, hvarvid i fråga om ett af dem, postverket,
löneregleringen tillagts retroaktiv verkan.
Vidare hafva, enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler i sitt
underdåniga utlåtande af den 5 november 1909, från åtskilliga tullkamrar
inkommit framställningar, att löne- eller dyrtidstillägg måtte från och
med år 1910, intill dess den föreslagna löneregleringen kunde träda i
kraft, varda tillerkändt den vid tullkamrarna anställda personal.
Generaltullstyrelsen anför i anledning af nu omförmälda framställningar,
att tillämpning af den föreslagna aflöningsstaten i dess helhet
från och med ingången af år 1910 syntes styrelsen icke kunna ifrågakomma,
då densamma innefattade åtskilliga organisationsförändringar
och andra förslag, hvilka icke kunde blifva genomförda förrän med
början af år 1911. Äfven mot ett medgifvande, att de föreslagna aflöningsbeloppen
finge utgå under år 1910, torde, yttrar styrelsen vidare,
särskildt med hänsyn till föreslagna indragningar af tjänster, vissa svårigheter
kunna möta; men gifvet vore dock, att, därest denna eller
någon liknande förmån, såsom t. ex. ett tillfälligt lönetillägg, kunde
beredas tullverkets tjänstemän och betjänte i allmänhet, en sådan åtgärd
skulle af styrelsen hälsas med synnerlig tillfredsställelse. Att
203
Kungl. Maj-ts Nåd. Proposition No 60.
däremot tullpersonalen å allenast vissa platser skulle tillerkännas en
förmån i nu ifrågavarande hänseende, hvilken icke skulle tillkomma
personalen å andra orter, kunde styrelsen icke finna rättvist, hvarför
styrelsen icke kunde tillstyrka de af några tullkamrar gjorda framställningarna
om dyrtidstillägg för befattningshafvare vid dessa tullkamrar.
Nu omförmälda framställningar har jag funnit icke böra föranleda
någon åtgärd från min sida. Däremot anser jag mig böra i viss mån
understödja en annan af tullkammaren i Trelleborg gjord framställning,
hvilken jag nu går att omförmäla.
Denna tullkammare har nämligen anhållit, att, för den händelse
tullkammarens ofvanberörda framställning om retroaktiv tillämpning af
den föreslagna nya aflöningsstaten icke vunne bifall, personligt aflöningstillägg
för år 1910 måtte tillerkännas en hvar tjänstinnehafvare
vid tullförvaltningen med så stort belopp, att han därigenom
komme i åtnjutande icke blott af vederlag för de genom ångfärjetrafikens
öppnande bortfallna extra inkomsterna utan äfven af skälig ersättning
därutöfver för den ökade arbetsbörda, som uppstått af samma
orsak.
I anledning af denna framställning har generaltullstyrelsen —
efter erinran, hurusom 1909 års Riksdag medgifvit, att till en hvar af
de dåvarande tjänstinnehafvarna vid tullförvaltningen i Trelleborg,
hvilka åtnjöte extra inkomster, som i och med öppnandet af ångfärjetrafiken
mellan Trelleborg och Sassnitz helt eller delvis komme att
bortfalla, finge såsom personligt aflöningstillägg under den del af år
1909, då ångfärjetrafiken komme att äga rum, af tullmedlen utgå ett
belopp, motsvarande å samma tid belöpande andel af de extra inkomster
af sådant slag, som tillkommit honom under år 1907, samt att
för sådant ändamål finge af nämnda medel disponeras ett belopp af
högst 2,575 kronor — anfört, att styrelsen ansåge sig icke kunna tillstyrka
framställningen för så vidt den afsåge att bereda befattningshafvare
vid tullkammaren ersättning för ökade göromål men att, då
det finge anses billigt, att ersättning för mistade inkomster bereddes
dem äfven för år 1910, styrelsen funnit sig böra göra underdånig framställning
därom. För sådant ändamål hade styrelsen från tullkammaren
infordrat uppgifter, särskildt för år 1908 och särskildt för förra hälften
af år 1909, om beloppen och fördelningen af de vissa befattningshafvare
vid tullkammaren under berörda tider tillfallna extra inkomster af sådan
beskaffenhet, att desamma efter ångfärjetrafikens öppnande upphört
att utgå. Af dessa uppgifter framginge, att beloppen af ifrågavarande
204
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
inkomster utgjort 5,170 kronor 45 öre år 1908 samt 2,625 kronor 80
öre under förra hälften af år 1909.
På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn till ett af
Riksdagen vid beviljande af lönetillägget för år 1909 gjordt uttalande
har styrelsen, under förutsättning att icke i anledning af framställningarna
om retroaktiv tillämpning af de föreslagna nya staterna någon
därmed jämförlig förmån bereddes tullverkets personal i allmänhet, hemställt,
att till en hvar af de tjänstinnehafvare vid tullförvaltningen i
Trelleborg, hvilka åtnjutit extra inkomster, som i och med ångfärjetrafikens
öppnande helt och hållet eller delvis bortfallit, måtte såsom
personligt aflöningstillägg under år 1910 få utbetalas ett belopp, motsvarande
de extra inkomster af sådant slag, som tillkommit honom under
år 1908, dock att sådant aflöningstillägg endast finge utdelas i den mån
det visades, att vederbörande lidit minskning i inkomster af nu ifrågavarande
slag, äfvensom att för ofvanberörda ändamål måtte få af tullmedlen
disponeras ett belopp af högst 5,200 kronor.
De af styrelsen åberopade, af densamma öfverlämnade uppgifterna
om beloppen och fördelningen af ifrågavarande extra inkomster har jag
ansett böra här intagas; och äro de af följande innehåll:
205
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
År 1908 åtnjutna extra inkomster, hvilka bortfallit med tyska
ångfärjetrafikens påbörjande.
Rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland: årsackord för mottagning af
gods i packhus å öfvertid ......
„ „ för tullbehandling å öfvertid...
Järnvägsaktiebolaget Malmö —Kontinenten: för transitering och tullbehandling
å öfvertid ............
Diverse tullbehandling å öfvertid..............................................
Af ofvanstående belopp tillkommer enligt öfverenskommelse:
Öfverkontrollören .........................................
Kontrollören (Klein) .......................................
En kammarskrifvare (Boström) ........................
Uppsyningsmannen (för tullbehandling af tullfritt
gods) .......................................................
Rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland: årsackord för klarering af
kontinentalångarna å Sassnitz
routen
................................
„ „ årsackord för invisitationer af
nämnda ångare .....................
„ i, här ofvan upptagna årsackord
för mottagning af gods i packhus
å öfvertid ..................
600
74
1,088
7
779
519
324
146
1,770
1,800
1,600
600
Summa årsackord
Afgår: ofvan fördelade årsackord.................... |
600 |
— |
|
Af återstående kronor .................. |
|||
tillkommer enligt öfverenskommelse: |
|||
Tullförvaltaren .................................. |
........ Kr. 1,020: — |
||
Öfverkontrollören ................................. |
.......... 330: — |
||
En kammarskrifvare (Leisner) ............... |
....... „ 450: - |
1,800 |
_ |
Uppsyningsmannen ......... ................... |
........ Kr. 400: — |
||
Nio vaktmästare till lika fördelning......... |
........ „ 1,200:- |
1,600 |
— |
3,400 |
— |
Summa kronor
4,000
1,770
3,400
5,170
45
45
206
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 60.
Sammandrag af
de i den å nästföregående sida införda tablån upptagna
extra inkomster och deras fördelning.
Sverige—Tyskland betalar enligt årsackord ............................... ......... |
4,000 |
|
Inkomster, som fluktuera men hvarje år stegras, utgörande 1908 .......... |
1,170 |
45 |
Summa kronor |
5,170 |
45 |
som enligt öfverenskommelse sålunda fördelats: |
||
Tullförvaltaren ............................................................. |
1,020 |
— |
Öfverkontrollören ............................................................... |
1,109 |
62 |
519 |
74 |
|
1 kammarskrifvare å tullkammaren....................................... |
450 |
|
1 kammarskrifvare i packhuset............................................ |
324 |
84 |
1 uppsyningsman ............................................................... |
546 |
25 |
9 vaktmästare till lika fördelning................................... |
1,200 |
— |
Summa kronor |
5,170 |
45 |
207
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Halfåret januari—juni 1909 åtnjutna extra inkomster, hvilka
bortfallit med tyska ångfärjetrafikens påbörjande.
Rederiaktiebolaget Sverige —Tyskland: halfårsackord för mottagning af gods i packhus å öfverlid „ „ för tullbehandling å öfvertid... Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten: för transitering och tull-behandling å öfvertid ............ Diverse tullbehandling å öfvertid................................................ |
300 77 540 7 |
50 80 50 |
925 |
80 |
Af ofvanstående belopp tillkommer enligt öfverenskommelse: |
||||
Öfverkontrollören ........................................... |
398 |
59 |
||
Kontrollören (Klein) ...................................... |
265 |
73 |
||
En kammarskrifvare (Boström) ........................ |
166 |
08 |
||
Uppsyningsmannen (för tullbehandling af tullfritt |
||||
gods) ........................................................ |
95 |
40 |
||
925 |
80 |
|||
Rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland: halfårsackord för klarering af |
||||
kontinentalångarna å Sassnitz- |
||||
routen ................................. |
900 |
— |
||
» „ halfårsackord för invisitation af |
||||
nämnda ångare ..................... |
800 |
_ |
||
t> „ här ofvan upptagna årsackord |
||||
för mottagning af gods i pack- |
||||
hus å öfvertid .................. |
300 |
— |
||
Summa halfårsackord |
2,000 |
_ |
||
Afgår: ofvan fördelade halfårsackord .................. |
300 |
— |
||
Af återstående kronor ....................... |
1,700 |
|||
tillkommer enligt öfverenskommelse: |
||||
Tullförvaltaren ......................................... Kr. 510- |
||||
Öfverkontrollören............................................. fl 1(55. _ |
||||
En kammarskrifvare (Leisner) .......................... „ 225: — |
900 |
|||
Uppsyningsmannen ......................................... Kr 200- Nio vaktmästare till lika fördelning .................... 600: |
800 |
|||
1,700 |
— |
|||
Summa kronor |
2,625 |
80 |
208
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Sammandrag af
de i den å nästföregående sida införda tablån upptagna
extra inkomster och deras fördelning.
Sverige—Tyskland betalar enligt halfårsackord .................................... Inkomster, som fluktuera men hvarje år stegras, utgörande för första |
2,000 |
— |
halfåret 1909 .............................................................................. |
625 |
80 |
Summa kronor |
2,625 |
80 |
som enligt öfverenskommelse sålunda fördelats: |
||
Tullförvaltaren .................................................................. |
510 |
- |
Öfverkontrollören......................................................... |
563 |
59 |
1 kontrollör ................................................................... |
265 |
73 |
1 kammarskrifvare å tullkammaren ................................... |
225 |
— |
1 kammarskrifvare i packhuset .......................................... |
166 |
08 |
1 uppsyningsman............................................................ |
295 |
40 |
9 vaktmästare till lika fördelning .. ............................... |
600 |
— |
Summa kronor |
2,625 |
80 |
Såsom af generaltullstyrelsen erinrats, beviljades af 1909 års Riksdag
åt befattningshafvarna vid tullkammaren i Trelleborg ersättning för
de extra inkomster, hvilka komme att bortfalla på grund af ångfärjeförbindelsens
mellan Trelleborg och Sassnitz öppnande. Då samma skäl
lära tala för att sådan ersättning må tillgodokomma ifrågavarande befattningshafvare
äfven för år 1910 och då jag icke funnit något att
erinra vid hvad styrelsen i sådant afseende hemställt, biträder jag
styrelsens hemställan. Tullkammarens af styrelsen icke tillstyrkta framställning
om tilläggets bestämmande på sådant sätt, att därigenom godtgörelse
äfven skulle erhållas för göromålens ökning, har jag däremot
funnit icke böra föranleda någon hemställan från min sida.
Öfvergår jag härefter till
II. Ålderstilläggsstaten,
så har kommissionen i afseende å denna stat erinrat, hurusom hvad
kommissionen föreslagit beträffande såväl de periodiska löneförhöjningarnas
eller ålderstilläggens antal och storlek som villkoren för åt
-
209
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
njutande af löneförhöjning skulle komma att i tillämpningen verka
höjning af utgifterna å ifrågavarande stat, hvilken för närvarande vore
uppförd såsom ett förslagsanslag å 250,000 kronor. Någon exakt beräkning
af denna höjning kunde, yttrar kommissionen vidare, på grund
af personalens ständiga växlingar genom afgång från tjänst och befordring
icke verkställas; men beräkningar, utförda å generaltullstyrelsens
kameralbyrå, utvisade, att, därest samtliga de af kommissionen
föreslagna bestämmelserna angående löneförhöjning efter viss tids fortsatt
tjänstgöring varit gällande vid ingången af år 1909, hela beloppet
af utgående löneförhöjningar för ett år skulle utgjort omkring 441,000
kronor, under det att motsvarande belopp, med tillämpning af nu gällande
bestämmelser, samtidigt skulle uppgått till omkring 305,000 kronor,
häri dock inberäknadt den fjärdedel af ålderstillägg, som vid tjänstledighet
skulle af tjänstinnehafvaren afstås och besparas tullverket och
hvilken, att döma däraf att enligt tullverkets hufvudbok under år 1908
utbetalts ålderstillägg med 285,623 kronor 62 öre, torde kunna uppskattas
till omkring 20,000 kronor.
Då denna beräkning, ehuru uttryckligen angifven såsom endast
approximativ, vore den enda grund, som kunnat läggas för bestämmandet
af ålderstilläggsstatens belopp, hade denna stats slutsumma för år 1911
ansetts böra bestämmas till förslagsvis 450,000 kronor.
Gifvet är, att någon mera tillförlitlig beräkning af anslagsbehofvet
i och för löneförhöjningarna vid tillämpning af de föreslagna i
väsentliga delar förändrade bestämmelserna angående denna del af aflöningen
icke är möjlig. Vid sådant förhållande finner jag mig böra
lämna kommissionens beräkningar utan erinran och tillstyrker alltså,
att ålderstilläggsstaten för år 1911 upptages till förslagsvis nyss angifna
belopp, hvilket innefattar en höjning med 200,000 kronor af den
summa, hvartill ifrågavarande stat för år 1910 blifvit fastställd.
Beträffande
III. Öfvergångsaflöningsstaten
har kommissionen yttrat sig på följande sätt:
»I § 23 af kommissionens förslag till aflöningsreglemente har, i
likhet med hvad vid föregående omregleringar af tullverkets stater ägt
rum, bestämts viss tid, inom hvilken de befattningshafvare, som icke
kunna tillförbindas att inträda å den nya aflöningsstaten, hafva att afgifva
yttrande, huruvida de vilja ingå på berörda nya stat eller om de
Bih. till Biksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 27
210 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
föredraga att, med frånträdande af rätten till sådan öfvergång, bibehållas
vid aflöningsförmånerna enligt äldre stat. Denna tid bär bestämts
så, att specificerad öfvergångsaflöningsstat må kunna fastställas för året
näst efter det, med hvilket den nya aflöningsstaten träder i kraft. För
sistberörda år åter är sådant uppenbarligen icke möjligt, då de fall,
där tjänstinnebafvare kan vilja kvarstå å äldre stat, icke på förband
kunna beräknas. Vid sådant förhållande bär kommissionen funnit sig
böra föreslå, att för det år, då den nya aflöningsstaten först vinner tilllämpning,
något njTtt anslag för öfvergångsaflöningsstaten icke anvisas
utan att, jämte det den senast fastställda öfvergångsaflöningsstaten bibekålles
utan andra ändringar än de, som betingas af därå uppförda personers
möjligen timade afgång äfvensom af nedan omförmälda förhållande,
medgifvande måtte lämnas, att till aflöning åt de tjänstinnebafvare,
bvilkas innehafvande befattningar antingen bibehållas i den nya
organisationen eller därstädes ersättas med befattningar i lägre tjänstegrad
men hvilka komma att kvarstå å äldre stat, må disponeras aflöningarna
vid motsvarande befattningar i den nya staten samt att därutöfver
tilläfventyrs erforderliga belopp må få utgå af tifllmedlen.
I den för år 1910 fastställda öfvergångsaflöningsstaten upptagas
sexton personer med aflöning enligt 1904 års aflöningsstat. Af dessa
åtnjuta allenast två högre aflöning än som enligt 1910 års aflöningsstat
tillkommer deras blifvande efterträdare; och är i följd häraf öfvergångsaflöningsstaten
för år 1910 fastställd till ett mot sagda öfverskott i
aflöningar svarande belopp af 700 kronor. Återstående aflöning till
dessa två personer äfvensom sammanlagda aflöningarna för de öfriga
fjorton utgå af aflöningarna vid motsvarande tjänster å 1910 års aflöningsstat.
Med tillämpning af den utaf kommissionen föreslagna aflöningsstaten
för år 1911 skulle detta förhållande ändras därhän, att
endast en af de å 1910 års öfvergångsaflöningsstat uppförda personer, nämligen
öfveruppsyningsmannen vid tullstationen i Nordmaling J. M. Schildt,
enligt 1904 års aflöningsstat skulle åtnjuta aflöning, som med 50 kronor
öfverstiger hvad som enligt 1911 års aflöningsstat skulle tillkomma
hans efterträdare, en uppsyningsman i första lönegraden. Vid sådant
förhållande har kommissionen, på sätt förslaget till öfvergångsaflöningsstat
närmare utvisar, upptagit denna stats slutsumma till allenast 50 kronor;
och skulle sålunda, vid bifall till kommissionens här ofvan framställda förslag
rörande öfvergångsaflöningsstaten, återstående aflöning åt Schildt
samt hela aflöningen åt öfriga å 1904 års stat kvarstående personer —
liksom äfven delvis aflöningarna åt de tjänstinnehafvare, som tilläfven
-
211
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
tyrs komma att kvarstå å 1910 års stat — utgå af aflöningsbeloppen
vid motsvarande tjänster å 1911 års aflöningsstat. Det kan visserligen
antagas, att af de å öfvergångsaflöningsstaten nu uppförda personer
åtskilliga komma att, innan 1911 års stat träder i tillämpning, öfvergå
till denna; men, med undantag för bemälde Schildt, inverkar icke detta
på öfvergångsaflöningsstatens nämnda slutsumma, och, om jämväl Schildt
skulle öfvergå å 1911 års stat, blifver följden allenast den, att det
belopp, hvarmed öfvergångsaflöningsstaten för år 1911 upptagits, eller
50 kronor, icke kommer att utgå.»
Den anordning, kommissionen sålunda föreslagit i fråga om öfvergångsaflöningsstaten
och hvilken tillämpats äfven vid 1904 års lönereglering
för tullverket, synes mig lämplig, och har jag därvid icke
något att erinra. Enligt hvad generaltullstyrelsen vid afgifvande af sitt
underdåniga statförslag för år 1911 meddelat, har från öfvergångsaflöningsstaten
för år 1910 afgått en person, vaktmästaren vid tullbevakningen
i Furusund J. A. Öhman, hvilkens afgång dock icke inverkar på statens
föreslagna slutsumma. Öfvergångsaflöningsstaten för år 1911 torde
därför i enlighet med kommissionens förslag böra upptagas med 50
kronor.
Hvad därefter angår
IV. Indragningsstaten,
anför kommissionen, att i fråga om sådana till indragning föreslagna
tjänster å nuvarande aflöningsstat, hvilka icke komme att ersättas af
några motsvarande befattningar i den nya staten och icke i afbidan på
nu förestående reglering hölles vakanta samt hvilkas innehafvare
befunnes icke kunna förflyttas till annan tjänstgöring inom verket,
erfordrades uppförande tills vidare å denna stat af anslagsbelopp,
motsvarande — med tillämpning af förut i afseende å tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning följda löneregleringsgrundsatser
— tjänstinnehafvarnas nuvarande lön. Då emellertid antalet
sådana tjänstinnehafvare icke kan på förhand beräknas, har kommissionen
äfven i fråga om indragningsstaten föreslagit, att något nytt
anslag för densamma icke anvisas utan att, jämte det den senast fastställda
indragningsstaten bibehålies utan andra ändringar än de, som
betingas af därå uppförda personers vid förslagets uppgörande möjligen
timade afgång, medgifvande måtte lämnas att till aflöning åt tjänstinnehafvare,
som behöfva förflyttas å indragningsstat, af tullmedlen
212
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
disponera så stort belopp, som motsvarar deras sammanlagda löner
enligt nu gällande afiöningsstat.
Jämväl detta kommissionens förslag finner jag mig böra biträda.
Då, enligt hvad generaltullstyrelsen upplyst, från den för år 1910 fastställda
indragningsstaten afgått gränsvakten C. F. Nilsson, som å denna
stat är uppförd med ett belopp af 300 kronor, torde kommissionens å
3,920 kronor slutande förslag till indragningsstat för år 1911, å hvilken
Nilsson finnes uppförd, böra minskas med 300 kronor och alltså 1911
års indragningsstat upptagas med 3,620 kronor.
Beträffande
Y. Pensionsstaten för afskedade tjänstemän och betjänte
anför kommissionen, att hvarken de förhöjda pensionsbelopp, som kommissionen
föreslagit, eller kommissionens förslag beträffande personalen
under de närmaste åren kunde antagas utöfva någon nämnvärd inverkan
på sammanlagda beloppet af de till afskedade befattningshafvare vid
tullverket utgående pensioner, hvilka under år 1908 uppgått till i rundt
tal 301,000 kronor. Kommissionen har därför upptagit denna stat,
under förändrad benämning pensionsstaten för afskedade tjänstinnehafvare,
såsom ett förslagsanslag till samma belopp, som för närvarande
är bestämdt, eller 300,000 kronor; och detta förslag får jag för min
del tillstyrka.
VI. Pensionsstaterna för aflidna tjänstemäns och betjäntes
efterlämnade änkor och barn
omfatta för närvarande dels ett förslagsanslag å 25,000 kronor för
bestridande af den genom nådiga reglementet den 16 februari 1833
stadgade pensionering, dels ock ett bestämdt anslag å 10,000 kronor
såsom bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning.
Enligt sagda reglemente utgå till änkor och barn efter ordinarie
befattningshafvare vid tullverket vissa pensioner under villkor, bland
andra, att med lagligen upprättad bouppteckning eller vederbörandes
officiella intyg styrkes, att mannens eller faderns kvarlåtenskap icke
lämnat så stor kapitalbehållning, att räntan däraf, beräknad till tre
procent, uppgår till pensionens belopp. Sådan pension är bestämd till
213
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
vissa procent af den aflidne tjänstinneliafvarens sist innehafda lön vid
tullverket, nämligen:
å lön öfver 4,500 kronor till 4 procent;
å löner från 1,500 till och med 4,500 kronor till 5 procent;
å löner från 300 till och med 1,500 kronor till 6 procent;
å löner af 300 kronors belopp till 7,5 procent;
å löner därunder till 9 procent.
Till förbättring af pensionerna för de svagast aflönade befattningshafvarnas
efterlämnade änkor och barn har emellertid genom nådigt
bref den 3 december 1861 föreskrifvits, att pensioner för änkor och
barn efter de underbetjänte vid tullverket, som innehaft lägre lön än
600 kronor och hvilkas kvarlåtenskap icke lämnat så stor kapitalbehållning,
att räntan däraf, till 3 procent beräknad, uppginge till pensionens
belopp, skulle, oberoende af den lön, mannen eller fadern i lifstiden
åtnjutit, från 1862 års början utgå med 36 kronor årligen, äfvensom
att denna förhöjning skulle tillämpas å såväl redan då anvisade pensioner
som dem, hvilka därefter blefve beviljade.
Beträffande pensioneringen enligt omförmälda reglemente anför
kommissionen, att genom de af densamma föreslagna allmänna löneförhöjningarna
tydligen dels beloppen af pensionerna komme att höjas,
dels möjligheten att erhålla sådana pensioner skulle ökas. Kommissionens
aflöningsstat medförde alltså för de änkor och barn efter befattningshafvare
i tullverket, hvilka särskild! kunde vara i behof af
något understöd, större förmåner i förevarande hänseende än som under
nuvarande förhållanden vore dem beredda. Denna förbättring skulle
dock endast inträda i fråga om pensioner, som beviljades efter det
kommissionens förslag till aflöningsstat trädt i tillämpning. Då emellertid
ökning af pensionerna vore väl behöflig jämväl för de änkor och
barn efter tjänstinnehafvare vid tullverket, som redan innehafva eller
före år 1911 erhålla pension, har kommissionen, i analogi med ofvanberörda,
år 1861 meddelade föreskrift, hemställt, att pensioner för änkor
och barn efter tjänstinnehafvare vid tullverket, som innehaft lägre lön
än den lägsta i kommissionens förslag till aflöningsstat förekommande,
eller 900 kronor, och hvilkas kvarlåtenskap icke lämnat så stor kapitalbehållning,
att räntan däraf, till 3 procent beräknad, uppgår till pensionens
belopp, må, oberoende af den lön mannen eller fadern i lifstiden
åtnjutit, från 1911 års ingång utgå med 54 kronor årligen, äfvensom
att denna förhöjning må tillämpas såväl å redan anvisade pensioner
som å dem, hvilka beviljas före ingången af år 1911.
Denna kommissionens hemställan, som är ägnad att bereda de
214
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
mest behöfvande af afiidna tjänstinnehafvares vid tullverket änkor och
barn någon, om än obetydlig förmån, synes mig i hög grad behjärtansvärd,
hvarför jag anser mig böra tillstyrka, att förslag i sådan riktning
förelägges Riksdagen.
Då af förslagsanslaget för bestridande af ifrågavarande pensionering,
25,000 kronor, i medeltal under åren 1905—1908 användts, enligt
hvad kommissionen meddelar, allenast 23,694 kronor, torde detta anslag
kunna, på sätt kommissionen ock hemställer, upptagas med oförändradt
belopp.
Beträffande det fasta anslaget till tullstatens enskilda pensionsinrättning
har jag, i likhet med kommissionen, icke funnit anledning
föreslå någon förändring.
Mot kommissionens förslag, att ifrågavarande båda anslag skola
upptagas under den förändrade benämningen pensionsstaterna för aflidna
tjänstinnehafvares efterlämnade änkor och barn torde icke något vara
att erinra.
Beträffande slutligen
VII. Omkostnadsstaten
har kommissionen till en början erinrat, att af det därå för närvarande
uppförda förslagsanslaget till arfvoden utginge, bland annat, godtgörelse
åt rådstufvurätterna för afgörande af tullmål, hvilken godtgörelse
i en vid staten fogad särskild »förteckning å arfvoden på tullverkets
omkostnadsstat» upptagits dels särskild!, på närmare angifvet sätt, för
rådstufvurättens afdelning för tullmål i Stockholm med tillsammans 2,100
kronor, dels ock för öfriga rådstufvurätter med tillsammans förslagsvis
1,900 kronor. Efter att därefter hafva redogjort (sid. 246 i betänkandet)
för den grund, efter hvilken godtgörelse för handläggningen af tullmål
utgår till rådstufvurätterna i andra städer än Stockholm, äfvensom för
den särskilda anordning, som i Stockholm är träffad för handläggningen
af tullmål, har kommissionen föreslagit upphäfvande af den undantagsställning,
som Stockholm intoge i nu förevarande afseende, och i följd
däraf i sitt förslag till omkostnadsstat för tullverket upptagit ett särskild!
förslagsanslag till godtgörelse åt rådstufvurätterna för afgörande
af tullmål, kvilket särskilda anslag sålunda skulle träda i stället för de
å arfvodesförteckningen nu uppförda men enligt kommissionens förslag
uteslutna arfvodena till Stockholms rådstufvurätts afdelning för tullmål
och till öfriga rådstufvurätter för afgörande af tullmål. Nämnda förslags
-
215
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
anslag har kommissionen efter verkställda beräkningar ansett kunna
uppföras med allenast 2,000 kronor.
Vidare har kommissionen, med förmälan att anledningen till att
godtgörelse af tullverkets medel utgåfves till rådstufvurätterna för afgörande
af tullmål tydligen vore, att enligt sedan lång tid tillbaka
gällande bestämmelser mål angående öfverträdelser af tullförfattningarna
tillhörde rådstufvurätts handläggning äfven i fall, då öfverträdelsen ägt
rum utom vederbörande stads jurisdiktion, men att det synts kommissionen
kunna antagas, att antalet tullmål, som härrörde af förseelser,
begångna utom vederbörande stads dom värj o, väsentligt understege antalet
af dylika mål, härrörande af förseelser, som begåtts inom stadens
domvärjo, hemställt, att utredning måtte verkställas, huruvida förhållandena
fortfarande kunde påkalla, att ersättning för afgörande af tullmål
utginge till rådstufvurätterna.
Då emellertid hvarken erforderlig utredning beträffande kommissionens
förslag i fråga om handläggningen af tullmål i Stockholm eller
nyssberörda, af kommissionen ifrågasatta utredning nu föreligger,
torde i det förslag till stat, som nu lärer komma att föreläggas
Riksdagen, godtgörelse åt rådstufvurätterna för afgörande af tullmål
böra beräknas efter hittills gällande grunder, vid livilket förhållande
kommissionens af mig nyss omförmälda förslag angående
ändring i förteckningen öfver arfvoden å omkostnadsstaten lärer få,
hvad 1911 års stat beträffar, förfalla.
Från anslaget till vissa arfvoden utgå vidare till ordföranden i
gränstullrätten inom Norrbottens län ett arfvodesbelopp af 2,000 kronor
samt till tolk för finska språket vid sistnämnda gränstullrätt ett arfvodesbelopp
af 300 kronor, allt årligen.
Dessa arfvoden, hvilka i 1907 års stat voro upptagna med respektive
1,200 och 150 kronor, blefvo, i anledning af en utaf justi ti ekanslärsämbetet
gjord framställning om ökadt antal ordinarie sammanträden
vid gränstullrätten inom Norrbottens län, af 1907 års Riksdag höjda till
sina nuvarande belopp, att utgå från ingången af år 1908. I sammanhang
härmed bestämdes genom nådig kungörelse den 6 december 1907, att
gränstullrätten skulle årligen hålla sex ordinarie sammanträden å närmare
angifna tider äfvensom att mellan dessa sammanträden finge, efter förordnande
af generaltullstyrelsen, hållas extra sammanträden för handläggning
af mål, som påkallade skyndsam behandling, jämte andra mål,
hvilka lämpligen kunde samtidigt företagas.
Enligt hvad kommissionen omförmäler, har den nu tillförordnade
ordföranden i nämnda gränstullrätt i en kommissionen tillhandakommen
216 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
skrifvelse anhållit, att arfvodet till ordföranden i gränstullrätten måtte
höjas till minst samma belopp som tullfiskalens i Haparanda nuvarande
eller blifvande aflöning. Såsom stöd för denna framställning hafva
åberopats arten och beskaffenheten af det ordföranden åliggande arbete
samt lefnadskostnadernas stegring äfvensom att af arfvodet icke mmdie
än omkring 800 kronor åtginge till bestridande af vissa med uppdraget
förenade utgifter, såsom resor från Luleå, där den tillförordnade ordföranden
vore bosatt, till Haparanda, där gränstullrätten s sammanträden
hölles, skrifmaterialier m. m. o
Då emellertid detta arfvode så nyligen som ar 1907 bliivit bestämdt
och därvid hänsyn torde hafva tagits till ofvanberörda omständigheter,
bär kommissionen förmält sig icke hafva funnit skäl nu ifrågasätta
höjning af detsamma; men då det i rättskipningens intresse vore
önskligt, att extra sammanträden tid efter annan hölles, har kommissionen
för att underlätta sådant föreslagit, att ordföranden i gränstullrätten
inom Norrbottens län måtte tillerkännas rätt att för hvarje gränstullrättens
sammanträde, utöfver de enligt nådiga kungöielsen den 6
december 1907 till ett antal af sex om året bestämda, åtnjuta, jämte
resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente,
ett särskildt arfvode af 75 kronor. _ . . .
Denna kommissionens hemställan har. jag ansett mig böra biträda
och tillstyrker fördenskull, att framställning härom må, såvidt angår
omförmälda särskilda arfvode af 75 kronor för hvarje sammanträde,
föreläggas Riksdagen. . . . „ „ „ ...
Slutligen har kommissionen föreslagit indragning åt tva a förteckningen
nu upptagna arfvoden, nämligen till skollärare i Dalarö 80
kronor och till skollärare i Furusund 100 kronor.. Dessa samhällen
hade, anför kommissionen, numera nått den utveckling, att skolor för
den där fast bosatta öfriga befolkningens, eget behof vore inrattade;
och vid sådant förhållande hade kommissionen funnit anledning icke
föreligga för tullverket att särskildt bidraga till aflöning åt vid dessa
skolor anställda lärare. „
Mot detta kommissionens förslag har jag icke något att. erinra;
och hemställer jag sålunda, att anslaget till vissa arfvoden enligt särskild
förteckning, nu uppfördt med förslagsvis 7,750 kronor, måtte a
omkostnadsstaten upptagas med förslagsvis 7,570 kronor.
Det i kommissionens förslag upptagna särskilda anslag till godtqörelse
åt rådstufvurätterna för afgörande af tullmål, förslagsvis 2,000
kronor, skulle vid bifall till hvad jag nyss hemställt i fråga om anslaget
till arfvoden utgå ur omkostnadsstaten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60. 217
Beträffande öfriga anslag å omkostnadsstaten torde jag få anföra
följande.
Flera af de å omkostnadsstaten uppförda förslagsanslag hafva af
kommissionen, med tillämpning af den förut uttalade uppfattningen, att
förslagsanslag böra i staten upptagas med belopp, som i största möjliga
mån motsvara de utgifter, hvilka måste bestridas af anslagen, uppförts
med förhöjda belopp, bestämda efter utgifterna från anslagen under år
1908 eller efter medeltalet af utgifterna under åren 1905—1908. Sålunda
har anslaget till expenser, nu 70,000 kronor, föreslagits till
125,000 kronor; anslaget till läkarvård och medikamenter samt begrafningshjälp,
nu 7,000 kronor, till 15,000 kronor, hvarvid dock äfven hänsyn
tagits till kommissionens förslag, att extra ordinarie tjänstemän
skulle i visst fall äga åtnjuta kostnadsfri läkarvård och medicin; anslaget
till skeppsmätning skostnad, nu 27,000 kronor, till 32,000 kronor; anslaget
till tulltjänstemäns af lägre grad beklädnad och beväring, nu 100,000
kronor, till 125,000 kronor; samt anslaget till diverse utgifter, nu omkring
30,000 kronor, till omkring 45,500 kronor. Vissa andra anslag
hafva däremot af kommissionen upptagits med oförändrade belopp. Sådant
är förhållandet med förslagsanslagen till rese- och traktamentskostnader
äfvensom till tullhusbyggnader och reparationer samt hushyror och
tomtören, resp. 20,000 och 15,000 kronor; vidare med det bestämda
anslaget till gratifikationer åt krono- och lots- samt kanalbetjänte, som utmärka
sig genom nitisk tillsyn och kontroll mot öfverträdelse af tullförfattningarna,
1,500 kronor; och slutligen med det likaledes bestämda
anslaget till hemliga utgifter, 9,000 kronor.
Då jag, såsom redan förut nämnts, fullt ansluter mig till kommissionens
ofvanberörda uppfattning beträffande förslagsanslagens uppförande
i staten och jag icke funnit något att erinra vid det sätt, på
hvilket kommissionen upptagit nu omförmälda anslag, torde jag, med
hänvisning till hvad kommissionen i fråga om dessa anslag anfört å
olika ställen af sidorna 250—256 i betänkandet, kunna inskränka min
närmare redogörelse för kommissionens förslag till omkostnadsstat till
öfriga, här ofvan icke nämnda anslag, beträffande hvilka förändringar
af annan beskaffenhet ifrågasatts. Jag öfvergår alltså nu till dessa
anslag.
Förslagsanslaget till underhåll och drift af tullverkets ångare är i
staten upptaget till 6,000 kronor. Utgifterna från detta anslag hafva,
enligt hvad kommissionen meddelar, i medeltal för åren 1905—1908
uppgått till 7,872 kronor årligen. Kommissionen har emellertid ansett,
att kostnaden för bränsle till kustbevakningspersonalens motorbåtar
Bill. till Riksd. Prof. 1010. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 28
218
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
lämpligen bör utgå af detta anslag, kvilket under sådant förhållande
borde benämnas anslag till underhåll och drift af tullverkets ångare samt
bränsle för kustbevakningspersonälens tjänstebåtar. Då denna kostnad
enligt verkställda beräkningar skulle uppgå till omkring 22,000 kronor
årligen, har kommissionen förslagsvis uppfört ifrågavarande anslag med
30,000 kronor.
Till postporto är i staten uppfördt ett förslagsanslag å 15,000
kronor. Enär bland utgifterna från detta anslag äfven ingår telegramporto
till ett ganska afsevärdt belopp, har kommissionen ansett anslaget
i stället böra benämnas anslag till post- och telegramporto. Utgifterna
från anslaget hafva under de senaste åren i allmänhet uppgått till omkring
20,000 kronor, hvarför anslaget af kommissionen uppförts med
förslagsvis detta belopp.
Mot kommissionens förslag beträffande nu omförmälda två anslaghar
jag icke något att erinra, hvarför jag tillstyrker, att anslagen uppföras
med de af kommissionen angifna beloppen.
Till jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader var i staten
för år 1908 uppfördt ett bestämdt anslag å 120,000 kronor. Detta anslag
blef emellertid, på sätt framgår af förut lämnad redogörelse, i
1909 års stat uppfördt med ett belopp af 140,000 kronor. Syftet med
denna höjning var att bereda tillgång till ökade jakt- och båtlegor åt
de kustbevakningsbetjänte af befälsgrad, som anskaffat motorbåtar för
begagnande i tjänsten; och är anslaget i 1910 års stat fortfarande upptaget
med sistnämnda belopp, 140,000 kronor.
Beträffande detta anslag anför kommissionen följande. Därest i
enlighet med kommissionens förslag allmän öfvergång till motordrift
för kustbevakningens tj änstefarkoster komme att äga rum, blefve anslagets
nuvarande belopp icke tillräckligt för att personalen skulle kunna
tilldelas de legor, som betingades af motorbåtars anskaffande, ett förhållande,
som äfven framhållits af generaltullstyrelsen i dess underdåniga
skrifvelse af den 24 oktober 1908. Kommissionen hade därför
funnit det nödvändigt att upptaga detta anslag till förhöjdt belopp. I
och för bestämmandet af anslagets storlek hade af de utaf kommissionen
i fråga om kustbevakningen anlitade sakkunniga verkställts omfattande
undersökningar rörande inköpspris och underhållskostnad m. m. för
lämpliga, med motorer försedda tjänstebåtar; och hade kommissionen
med ledning af hvad därvid inhämtats och med hänsyn till de indragningar
af posteringar och personal, som kunde företagas vid en allmän
öfvergång till motordrift af kustbevakningens farkoster, funnit ifrågavarande
anslag böra bestämmas till 175,000 kronor.
219
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Med anslaget hade dessutom den förändring vidtagits, att detsamma
uppförts såsom förslagsanslag. Anslaget hade nämligen helt och
hållet åtgått och till och med på visst sätt öfverskridits, i det att Riksdagen
under de senaste åren medgifvit, att aflöning vid kustbevakningstjänster,
som i följd af anskaffade motorbåtar kunde lämnas otillsatta,
finge disponeras till jakt- och båtlegor. Oaktadt detta medgifvande,
som dock ännu endast i jämförelsevis ringa omfattning kunnat utnyttjas,
hade likväl, enligt hvad kommissionen inhämtat, anslaget icke medgifvit
höjning af vissa legor, särskildt hästlegor till gränsbevakningspersonalen,
äfven i fall, då sådan höjning tillfälligtvis måst anses vara
af verkligt behof påkallad. Ett mindre godt år och än mera ett missväxtår
i de trakter, där gränsbevakningspersonalen hade sin tjänstgöring
förlagd, förorsakade alltid en afsevärd stegring af foderprisen,
hvarigenom de noga afvägda legorna lätt blefve alltför knappa. För
att vid sådana ömmande fall någon höjning af legorna skulle kunna
medgifvas, hade kommissionen, såsom nyss sagts, upptagit anslaget
såsom förslagsanslag; och ville kommissionen i sammanhang härmed
framhålla, att granskning af de från anslaget utgående legornas storlek,
hvilken fortfarande såsom hittills borde bestämmas af generaltullstyrelsen,
enligt kommissionens åsikt borde årligen äga rum.
Hvad först beträffar kommissionens, på sakkimniga personers beräkningar
stödda förslag rörande anslagets belopp, torde mot detsamma
icke vara något att erinra. Tydligen måste en allmän öfvergång till
motordrift af kustbevakningspersonalens tjänstefar koster medföra ej
oväsentligt ökade utgifter för båtlegor; men, såsom jag redan förut
haft tillfälle framhålla, är en sådan åtgärd betingad af nuvarande förhållanden
och innebär dessutom i själfva verket en besparing för staten
genom den däraf uppkommande möjligheten att indraga eller förändra
ett icke obetydligt antal nu befintliga tjänster vid kustbevakningen. Jag
tillstyrker därför, att anslaget upptages med det af kommissionen föreslagna
beloppet.
Vidkommande därefter kommissionens hemställan om anslagets
uppförande såsom förslagsanslag — hvilken hemställan generaltullstyrelsen
under åberopande af kommissionens därför anförda skäl på det
lidigaste tillstyrkt — synes densamma vara på ett tillfyllestgörande
sätt motiverad. Det lärer icke kunna förnekas, att de utgifter, som
skola utgå af anslaget, äro af sådan beskaffenhet, att anslagets natur
af bestämdt anslag lätt kan medföra olägenheter; och därest, såsom
kommissionen uttalar, granskning af legornas belopp årligen äger rum,
torde någon betänklighet från statsverkets sida mot anslagets upp
-
220
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 60.
förande såsom förslagsanslag icke gärna kunna anses förefinnas. Jag
biträder sålunda äfven kommissionens nu ifrågavarande hemställan.
Under åberopande, att kommissionen i allt väsentligt biträdt ett
af chefen för general tullstyrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå
utarbetadt förslag till anordnande af elev- och fortsättningskurser inom
tullverket, har kommissionen vidare hemställt, att det å omkostnadsstaten
med 10,000 kronor nu uppförda anslaget till yngre tulltjänstemäns
utbildning i tulltjänsten måtte utbytas mot ett anslag till utbildning
i tulltjänsten. Detta anslag har, i enlighet med den verkställda kostnadsberäkningen,
upptagits med 21,000 kronor; och anser kommissionen
det vara nödvändigt, att detsamma erhåller egenskap af förslagsanslag.
— Då den till omkring 6,000 kronor beräknade kostnaden för
anskaffande af de i och för sagda kurser nödiga inventarier och instrument
m. m. synts kommissionen kunna utgå af anslaget till diverse
utgifter, har kommissionen icke funnit anledning ifrågasätta något särskilt
anslag till bestridande af denna kostnad.
Redan i det föregående har jag förklarat mig öfvertygad om nyttan
och behöfligbeten af omförmälda kurser; och då jag icke funnit något att
erinra mot kommissionens förslag beträffande anslaget till dessa kurser,
hemställer jag, att å omkostnadsstaten måtte uppföras anslag till utbildning
i tulltjänsten med förslagsvis 21,000 kronor.
Därest i kommissionens förslag till omkostnadsstat, hvilket slutar
på ett belopp af 639,580 kronor, vidtages den af mig ifrågasatta ändring,
eller att i stället för de af kommissionen i staten uppförda anslagen
till vissa arfvoden, 3,570 kronor, och till godtgörelse åt rådstufvurätterna
för afgörande af tullmål, 2,000 kronor, sålunda tillhopa 5,570
kronor, i staten upptages ett anslag till vissa arfvoden å förslagsvis
7,570 kronor, skulle, med iakttagande tillika, att anslaget till diverse
utgifter för afrundande af staternas slutsumma upptages med 50 kronor
mera än det af kommissionen föreslagna beloppet 45,510 kronor, eller
sålunda med 45,560 kronor, omkostnadsstatens slutsumma enligt mitt
förslag uppgå till 641,630 kronor och alltså öfverstiga kommissionens
förslag med 2,050 kronor samt den för år 1910 till ett belopp af
459,230 kronor fastställda omkostnadsstaten med 182,400 kronor.
Slutligen torde jag lämpligen här böra yttra mig öfver en af
kommissionen i sammanhang med behandlingen af anslaget till jaktoch
båtlega samt hästlega och resekostnader gjord framställning.
Kommissionen omförmäler nämligen, hurusom kustbevakningscheferna,
under anförande att åtskilliga dem underlydande befattnings
-
221
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.
häfvare vid kustbevakningen under år 1909 anskaffat och att andra
sådana befattningshafvare komme att under sagda år eller år 1910 anskaffa
motorbåtar för tjänstebruk, anhållit, att medel måtte anvisas för
beredande åt sagda befattningshafvare af förhöjda legor för tiden till
ingången af år 1911; och både kustbevakningscbeferna, som tillika förklarat,
att motorbåtars anskaffande så snart ske kunde vore för kustbevakningens
effektivitet af synnerligt behof påkalladt, beräknat de för
nyssnämnda ändamål erforderliga belopp tillika med kostnaden för bränsle
till motorbåtarna till omkring 20,000 kronor för kustbevakningsbetjänte
i Skåne och Blekinge och till 9,000 kronor för dylika tjänstinnehafvare
i Hallands samt Göteborgs och Bohus län.
Då denna framställning synts kommissionen väl befogad men,
enligt hvad kommissionen inhämtat, medel för berörda af kustbevakningscheferna
afsedda ändamål icke finnas tillgängliga, har kommissionen
hemställt, att generaltullstyrelsen måtte bemyndigas att under år
1910 af tullmedlen disponera erforderligt belopp intill 29,000 kronor,
att användas dels till godtgörelse åt de kustbevakningsbetjänte af
befälsgrad, som under åren 1909 och 1910 anskaffat eller komma att
anskaffa motorbåtar för tjänstebruk men som icke af tillgängliga medel
kunna erhålla erforderlig förhöjning i de till dem nu utgående jakteller
båtlegoanslag, dels ock till betäckande af kostnaden för det bränsle,
som är behöfligt för dessa motorbåtars drift.
Generaltullstyrelsen har, med förmälan att det måste anses billigt,
att tjänstinnehafvare vid kustbevakningen, hvilka, därtill föranledda
af inträdda förändrade förhållanden och af intresse för tjänstens behöriga
skötande, anskaffat eller gått i författning om anskaffande af
motorbåt för tjänstebruk, måtte beredas godtgörelse för däraf föranledda
kostnader, tillstyrkt bifall till kommissionens ifrågavarande hemställan;
och då jag icke kan annat än erkänna det befogade häri, hemställer
jag om framläggande för Riksdagen af förslag i det af kommissionen
angifna syfte.
Villkoren för åtnjutande af den aflöning, som enligt den nya staten
skulle tillkomma tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!
gränsbevakning, jämte bestämmelser om öfriga förmåner, hvilka
skulle tillkomma samma personal, hafva, i öfverensstämmelse med hvad
som skett vid 1904 års lönereglering för tullverket, sammanfattats i ett
särskildt aflöningsreglemente, i h vilket dessutom, såsom äfven i nu gällande
aflöningsreglemente är fallet, intagits föreskrifter om godtgörelse
Aflöningsreg
lemente,
222
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
till extra ordinarie tjänstemän, hvilka på grund af förordnande eller
såsom till tjänstgöring inkallade bestrida göromål vid lokalförvaltningen
eller kust- eller gränsbevakningen. Från de i sistnämnda hänseende nu
gällande bestämmelser afviker emellertid kommissionens förslag till
aflöningsreglemente i så måtto att, medan för närvarande ersättning åt
extra ordinarie tjänsteman eller betjänt vid förordnande utgår med vissa
i reglementet bestämda belopp och vid inhållning må bestämmas af
generaltullstyrelsen dock med iakttagande, att dagaflöning såvidt möjligt
begränsas till samma belopp som utgår vid förordnande, skulle enligt
förslaget ersättning vid förordnande bestämmas af Kungl. Maj:t efter
förslag af styrelsen och dagaflöning vid inhållning, hvilken fortfarande
skulle bestämmas af styrelsen, såvidt möjligt begränsas till samma
belopp, som af Kungl. Maj:t blifvit bestämda för tjänstgöring på grund
af förordnande. För anledningen till denna åtskillnad har kommissionen
redogjort å sid. 278—280 i betänkandet; och då hvad kommissionen i
fråga härom anfört synes mig innefatta fullgiltiga skäl för den föreslagna
förändringen, har jag icke funnit något att erinra mot densamma.
Af öfriga bestämmelser i förslaget, hvilka afvika från hvad nu
gäller, äro de viktigaste föranledda af de allmänna grundsatser beträffande
aflöningsregleringen, hvilka kommissionen uttalat och för hvilka
jag varit i tillfälle redogöra vid min föregående framställning af kommissionens
förslag; och då förslaget till aflöningsreglemente i dessa
delar synes mig innefatta en följdriktig tillämpning af dessa, af mig
biträdda grundsatser, har jag i nu omförmälda hänseenden icke något
att därvid erinra.
För åtskilliga andra bestämmelser i förslaget har jag äfvenledes i
det föregående redogjort, såsom föreskrifterna om villkoren för åtnjutande
af löneförhöjning och om särskilda förmåner vid befordran från
tjänst i lägre till tjänst i högre ålderstilläggsgrupp — i hvilket hänseende
jag tillåter mig erinra därom, att jag ansett kommissionens förslag
om rätt för tjänsteman att i visst fall komma i åtnjutande af närmast
högre aflöningsbelopp böra ersättas med nu gällande stadgande
om personligt aflöningstillägg; vidare föreskrifterna om ortstillägg, om
tjänstemans skyldighet att erlägga hyra för till honom upplåten lägenhet
i tullverket tillhörig byggnad, om viss utsträckning af förmånerna
af fri beklädnad och läkarvård m. fl. Rörande dessa bestämmelser liksom
äfven i fråga om sådana föreskrifter, som i sak öfverensstämma
med hvad nu gäller, torde något yttrande från min sida icke erfordras.
De i §§13 och 19 af förslaget intagna bestämmelserna om sär -
Kungl. Maj:ts Säd. Proposition N:o 60. 223
skilda arfvoden för tjänstemän, som förordnas att bestrida tjänst med
skyldighet att emottaga uppbörd äfvensom för vaktmästare, som användes
till andra göromål än sådana, som i allmänhet tillhöra vaktmästarebefattning,
. synas mig väl grundade, hvarför jag tillstyrker desamma.
Jag tillåter mig slutligen i fråga om förslaget till aflöningsreglemente,
vid hvilket jag för öfrigt icke finner något att anmärka, erinra
dels om de af mig till införande därstädes ifrågasatta bestämmelserna
om skyldighet för tjänsteman att i vissa fall verkställa uppbörd af till
stad eller kommun utgående afgifter — i sammanhang hvarmed några
mindre redaktionsförändringar funnits böra vidtagas — äfvensom om
hinder för tjänstinnehafvare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken
han är skyldig att från tjänsten afgå, att tillträda samma förhöjning,
dels ock om de förändringar i öfvergångsstadgandet, till hvilka jag
ansett anledning föreligga.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört i fråga om tullverkets
utgiftsstater, har jag låtit uppgöra förslag till dylika stater att
tillämpas under år 1911, hvilket förslag, såsom jag vid redogörelsen för
de särskilda staterna redan framhållit, utvisar följande slutsummor:
aflöningsstaten................................................
ålderstilläggsstaten........................................
öfvergångs aflöningsstaten ........................
indragningsstaten ........................................
pensionsstaten för afskedade tjänstinnehafvare
...............................................
pensionsstaterna för aflidna tjänstinnehafvares
efterlämnade änkor och
barn................................................................
omkostnadsstaten ...................................
kronor 4,411,600: —
» 450,000: —
» 50: —
» 3,620: —
)) 300,000: —
b 35,000: —
» 641,630: —
Summa kronor 5,841,900
Från kommissionens förslag till utgiftsstater för tullverket afviker
mitt nyssberörda förslag, hvilket torde få biläggas dagens protokoll,
allenast i de hänseenden, följande tabell utvisar:
224
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60-
Kronor.
Kommis- |
Förslaget |
|||
sionens |
till stat |
Ökning. |
||
förslag. |
för år 1911. |
|||
Aflöningsstaten: |
||||
för generaltullstyrelsen. .................................... |
257,950 |
257,300 |
650 |
|
för lokaltullförvaltningen samt kust- och. gränsbe- |
||||
vakningen ................................................... |
4,101,300 |
4,154,300 |
53,000 |
|
Indragningsstaten................................................ |
3,920 |
3,620 |
— |
300 |
Omkostnadsstaten................................................ |
639,580 |
641,630 |
2,050 |
|
Summa kronor |
5,002,750 |
5,056,850 |
55,050 |
950 |
Skillnaden mellan tillökningen......................................... kronor 55,050:
och minskningen ................................................... »_950:
utgör......................................................................................... kronor 54,100: —
hvarmed sålunda mitt förslag till stater för tullverket öfverstiger kommissionens
förslag.
Sammanställas återigen tullverkets utgiftsstater, sådana de äro fastställda
för år 1910 och sådana de i det af mig nu framlagda förslaget
förekomma, får en dylik öfversikt följande utseende:
Kronor. |
||||
1910 års |
Förslaget |
Ökning. |
Minsk- |
|
stat. |
för år 1911. |
ning. |
||
Aflöningsstaten................................................... |
3,319,950 |
4,411,600 |
1,091,650 fc* i-v( |
— |
Ålderstilläggsstaten............................................. |
250,000 |
450,000 |
200,000 |
— |
Öfvergångsaflöningsstaten .................................... |
700 |
50 |
— |
650 |
Indragningsstaten............................................... |
4,520 |
3,620 |
— |
900 |
Pensionsstaten för afskedade tjänstinnehafvare ...... |
300,000 |
300,000 |
— |
— |
Pensionsstaterna för aflidna tjänstinnehafvares efter- |
||||
lämnade änkor och barn ................................. |
35,000 |
35,000 |
- |
|
O mkostnadsstaten................................................ |
459,230 |
641,630 |
182,400 |
— |
Extra aflöningsstaten .......................................... |
38,500 |
— |
- |
38,500 |
Summa kronor |
4,407,900 |
5,841,900 |
1,474,050 |
40,050 |
Skillnaden mellan tillökningen
och minskningen ..........................
utgör ..................................................
kronor 1,474,050: —
» 40,050: —
kronor 1,434,000: —
225
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 60.
med hvilket belopp alltså det nu af mig framlagda förslaget öfverstiger
de för år 1910 fastställda ordinarie och extra aflöningsstaterna för
tullverket.
Då emellertid, på sätt förut nämnts, flera af de å tullverkets stater
uppförda förslagsanslagen måst väsentligt öfverskridas, torde för utrönande
af den verkliga ökning i utgifterna för tullverket, som mitt förslag
skulle medföra, jämförelsen böra göras mellan detta förslag å ena sidan
och å andra sidan tullverkets årliga omkostnader af tullmedlen, hvilka,
enär uppgifter för år 1909 ännu icke finnas tillgängliga, måste upptagas
med det belopp, hvartill de år 1908 uppgått. Eu sådan jämförelse gifver
till resultat, att mitt förslag till utgiftsstater för tullverket, slutande
på................................................................................................ kronor 5,841,900: —
öfverstiger omkostnaderna för år 1908, utgörande,
med inberäknande af det utaf Riksdagen beviljade
extra lönetillägget för befattningshafvare i generaltullstyrelsen
för sagda år................................................ » 4,664,518: —
med................................................................................... kronor 1,177,682: —
På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels, med godkännande af det af mig förordade förslag till utgiftsstater
för tullverket för år 1911 (Bil. A.), bestämma anslaget för
tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 5,841,900
kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;
dels besluta,
att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1 januari 1911 af
lönestaten för generaltullstyrelsen skall gälla, att Kungl. Maj: t dessförinnan
meddelar föreskrift därom, att samtliga ordinarie befättningshafvare
i styrelsen skola, i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag; samt
att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1 januari 1911 af
lönestaten för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
skall gälla, att följande allmänna grundsatser skola tillämpas vid förestående
omarbetning af den vid tullstadgan fogade taxa å ersättning,
som i vissa fall skall till tjänstemän och betjänte i tullverket af trafikerande
utgöras, nämligen:
l:o) Ersättningsbeloppen inbetalas alltid till vederbörande tullförvaltning
enligt af densamma utställd räkning;
2:o) Ersättning för förrättning, verkställd å den för vederbörande
Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 40 Höft. 29
226
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
tjänstinnehafvare gällande tjänstgöringstid, skall, såvida icke förrättningen
är af beskaffenhet, att ersättning därför utgår enligt resereglementet, tillfalla
tullverket, dock att, äfven i fall, då ersättning för förrättningen sålunda
icke tillkommer tjänstinnehafvaren, godtgörelse för fortskaffningskostnad,
där sådan kostnad måst af tjänstinnnehafvaren utgifvas, skall honom tillhandahållas;
hvaremot ersättning för förrättning, verkställd Tå öfvertid,
äfvensom all enligt resereglementet utgående ersättning skall tillfalla
vederbörande tjänstinnehafvare och utbetalas till denne af tullförvaltningen;
samt
3:o) Hinder möter icke för dessa tjänstinnehafvare att, beträffande
dem tillfallande ersättning, såsom hittills varit vanligt, träffa öfverenskommelse
med trafikerande;
dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten för generaltullstyrelsen upptagna aflöningsförmåner, nämligen:
att innehafvare af ordinarie befattning i generaltullstyrelsen skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets
ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej
längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa
ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tj än stegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att med ordinarie befattning i generaltullstyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
såframt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, generaltullstyrelsen, uppå därom gjord
framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills
vidare bibehållas;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
227
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N;o 60.
särskilda befattning inom graden, där generaltullstyrelsen, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester men
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i följd af ämbetsresor
eller för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i generaltullstyrelsen,
densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fäll af de för
befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock
ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och eu af
228
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet
af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen eller annan samma lönegrad tillhörande befattning i
generaltullstyrelsen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af frågan om lönereglering för
generaltullstyrelsen;
att, då tjänsteman utnämnes från tjänst å lokaltullförvaltningens
eller kust- eller gränsbevakningens stat till tjänst i andra eller första
lönegraden eller till vaktmästaretjänst hos generaltullstyrelsen, den tid, hvarunder
han innehaft tjänst å nämnda stat, skall i och för åtnjutande af löneförhöjning
vid tjänsten hos styrelsen räknas honom till godo på följ ande sätt:
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje ålderstilläggsgruppen
bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft
tjänst i andra lönegraden å styrelsens stat;
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande andra ålderstilläggsgruppen
bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder
innehaft tjänst i första lönegraden å styrelsens stat; samt
tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje eller andra
ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af lägre grad, såsom om han
därunder innehaft vaktmästaretjänst hos styrelsen;
att skrifbiträde, som vid den nysa. statens ikraftträdande är anställdt
hos generaltullstyrelsen och antages till skrifbiträde å denna stat, äger
att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den tid, biträdet
därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaltulldirektören,
byråcheferna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en
och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden äfvensom
skrifbiträdena enhvar under en månad;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaltulldirektören bestämmes,
begagna sig af semester;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall sjkifva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;
229
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang dänned;
dels förklara,
ej mindre att enhvar, som med eller efter 1911 års ingång tillträder
befattning i generaltullstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig ofvan intagna villkor och bestämmelser för den nya aflöningsstatens
åtnjutande;
än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i styrelsen,
hvilka icke före den 1 november 1910 anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid
dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej
annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinneliafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem;
dels godkänna det vid detta protokoll fogade förslaget till aflöningsreglemente
för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch
gränsbevakning (Bil. B.);
dels ock medgifva,
att för år 1911 till aflöning åt de tjänstinnehafvare, hvilkas innehafvande
befattningar antingen bibehållas i den nya organisationen eller
därstädes ersättas med befattningar i lägre tjänstegrad men hvilka
komma att kvarstå å äldre stat, må disponeras aflöningarua vid motsvarande
befattningar i den nya staten samt att därutöfver tilläfventyrs
erforderliga belopp må få utgå af tullmedlen;
att för år 1911 till aflöning åt tjänstinnehafvare, som behöfva
förflyttas å indragningsstat, må af tullmedlen disponeras så stort belopp,
som motsvarar deras sammanlagda löner enligt 1910 års stat;
att, i händelse innehafvaren af öfveruppsyningsmanstjänsten vid
tullbevakningen i Haparanda, hvilken tjänst i den nya staten ersättes
med eu kammarskrifvaretjänst, erhåller konstitutorial å berörda nya tjänst,
han i och för löneförhöjning vid denna må tillgodonjuta den tid, han
innehaft öfveruppsyningsmanstjänsten;
230
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
att pensioner enligt reglementet den 16 februari 1833 för änkor
och barn efter tjänstinnehafvare vid tullverket, som innehaft lägre lön
än 900 kronor och hvilkas kvarlåtenskap icke lämnat så stor kapitalbehållning,
att räntan häraf, till 3 procent beräknad, uppgår till pensionens
belopp, må, oberoende af den lön, mannen eller fadern i lifstiden
åtnjutit, från 1911 års ingång utgå med 54 kronor årligen äfvensom
att denna förhöjning må tillämpas såväl å redan anvisade pensioner som
å dem, hvilka beviljas före ingången af år 1911;
att till enhvar af de tjänstinnehafvare vid tullförvaltningen i Trelleborg,
hvilka åtnjutit extra inkomster, som i och med ångfärjetrafikens
öppnande helt och hållet eller delvis bortfallit, må såsom personligt
aflöningstillägg under år 1910 få utbetalas ett belopp, motsvarande de
extra inkomster af sådant slag, som tillkommit honom under år 1908,
dock att sådant aflöningstillägg endast må utdelas i den mån det visas,
att vederbörande lidit minskning i inkomster af nu ifrågavarande slag,
äfvensom att för ofvanberörda ändamål må få af tullmedlen disponeras
ett belopp af högst 5,200 kronor;
att under år 1910 må af tullmedlen disponeras erforderligt belopp
intill 29,000 kronor, att användas dels till godtgörelse åt de kustbevakningsbetjänte
af befälsgrad, som under åren 1909 och 1910 anskaffat
eller komma att anskaffa motorbåtar för tjänstebruk men som icke af
tillgängliga medel kunna erhålla erforderlig förhöjning i de till dem
nu utgående jakt- eller båtlegoanslag, dels ock till betäckande af kostnaden
för det bränsle, som är behöflig^ för dessa motorbåtars drift;
att ordföranden i gränstullrätten inom Norrbottens län må från
och med år 1911 för hvarje gränstullrättens sammanträde, utöfver de
enligt kungörelsen den 6 december 1907 till ett antal af sex om året
bestämda, åtnjuta ett särskildt arfvode af 75 kronor; samt
att kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge, majoren L. N. O.
Höök må, därest han öfvergår på 1911 års stat, under sin återstående
tjänstetid uppbära ett personligt lönetillägg af 800 kronor årligen.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla, och skulle
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Alexanderson.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
231
Bil. Å.
Utgiftsstater för tullverket,
att tillämpas under år 1911.
K r o |
n o r. |
||||
Tjänst- |
|||||
Lön. |
görings- penningar. |
tillägg. |
Summa. |
||
A. Äflöningsstaten. |
|||||
I. Generaltullstyrelsen. |
|||||
1 generaltulldirektör........................... |
10,000 |
3,000 |
1,000 |
14,000 |
|
1 byråchef ...................................... |
5,000 |
2,500 |
600 |
8,100 |
(Efter 5 år kan lönen höjas |
3 d:o................................................ |
- |
- |
— |
24,300 |
1 med 600 kronor. |
Kansliet. |
|||||
1 sekreterare .................................... |
I Efter 5 år kan lönen höjas |
||||
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
1 med 500 kronor och efter |
|
1 d:o...................................... |
5,800 |
| 10 år med ytterligare 500 |
|||
t registrator .................................. |
1 kronor. Efter 5 år kan lönen liöjas |
||||
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
med 500 kronor, efter 10 |
|
1 notarie ........................................ 3 d:o............................................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
• år med ytterligare 500 kr. |
12,000 |
ytterligare 500 kronor. 1 Efter 5 år kan lönen höjas |
||||
1 kvinnligt skrifbiträde ..................... |
|||||
700 |
350 |
150 |
1,200 |
med 150 kronor och efter |
|
1 d:o............................................... |
- |
- |
- |
1,200 |
| 10 år med ytterligare 150 J kronor. |
Kärn eral byrån. |
|||||
1 kamrerare....................................... |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
(Efter 5 år kan lönen höjas |
l med 500 kr. och efter 10 |
|||||
1 förste revisor ................................. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
J år med ytterligare 500 kr. |
1 revisor och bokhållare..................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
med 500 kronor, efter 10 |
3 d:o............................................... Revisionsbyrån. |
12,000 |
kr. och efter 15 år med (Efter 5 år kan lönen höjas |
|||
1 förste aktuarie ............................. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
|
1 år med ytterligare 500 kr. |
|||||
1 aktuarie ....................................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
] Efter 5 år kan lönen höjas |
1 d:o................................................ |
- |
1,500 |
300 |
4,000 |
I med 500 kr., efter 10 år |
1 revisor ............................*........ |
2,200 |
4,000 |
I och efter 15 år med än |
||
7 d:o............................................... |
— |
— |
- |
28,000 |
1 ytterligare 500 kronor. |
Transport |
— |
- |
- |
153,800 |
232
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
K r o |
n o r. |
||||
Lön. |
Tjänst- |
||||
görings- |
Summa. |
||||
penningar. |
|||||
Transport |
- |
- |
~~ |
153,800 |
|
Tullbehandiings- och upplysningsbyrån. |
|||||
1 byråassistent ................................. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
1 Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 ler. och efter 10 |
1 d:o............................................... |
o,800 |
1 år med ytterligare 500 kr. |
|||
med 500 kr., efter 10 år |
|||||
1 andre byråassistent ....................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
med ytterligare 500 kr. |
-- |
ocli efter 15 år med äu |
||||
Till vikariatsersättning samt arfvoden och |
|||||
flitpenningar åt extra biträden äfven-som till rensbrifningskostnad, förslags-anslag ........................................ |
78,000 |
i |
|||
däraf till gratifikationer åt extra or- |
|||||
dinarie tjänstemän och vaktmästare |
|||||
1 förste vaktmästare ’)........................ |
900 |
450 |
150 |
1,500 |
/Efter 5 år kan lönen höjas |
350 |
150 |
1,200 |
1 Efter 5 år kan lönen höjas |
||
1 vaktmästare ’)................................. |
700 |
1 med 150 kr. och efter 10 |
|||
6 d:o ’) ............................................. |
7,200 |
( år med ytterligare 150 J kronor. |
|||
Transport |
— |
— |
— |
257,300 |
*) Åtnjuta beklädnad eller beklädnadsersättning i enlighet med hvad i sådant afseende gäller beträffande
till samma förmån berättigade befattningshafvare vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning. Om vaktmästare hos styrelsen i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
233
1 |
Kronor. |
|||||||
rfl OX) r/- £ |
||||||||
rf & |
W fl « •G bo 0 fl sn 1 § |
O cö © ce o o9 S CO SP* bc å! o f g3|? |
® bjb |
|||||
<D fl O Kl |
Lön. |
s |
u m m |
a. |
.2 M Ph fl |
|||
Eftei 9 års kan hvar. |
||||||||
Transport |
— |
— |
_ |
_ |
— |
257,300 |
— |
— |
II. Lokaltullförvaltningen samt kust- |
• |
|||||||
och gränsbevakningen. |
||||||||
1. Tjänstemän af högre grad. a) Med bestämd tjänstgöringsort. |
||||||||
'' 1 tulldirektör i Stockholm, hvartill någon |
||||||||
bland föreståndarna vid de i Stockholm |
3,000 |
3,000 |
| |
|||||
1 d:o i Göteborg, hvartill någon bland före- |
||||||||
ståndarna vid de i Göteborg befintliga |
2,500 |
2,500 |
■ |
|||||
1 d:o i Malmö, hvartill någon bland före- |
1 |
|||||||
ståndarna vid de i Malmö befintliga tull-förvaltningsafdelningar, med bibehållande |
2,000 |
2,000 |
||||||
1 kuslbevakningschef i Skåne och Blekinge 1 d:o i Hallands samt Göteborgs och Bohus |
1 |
4,500 |
1,500 |
0,000 |
1 4,500 |
|||
län ................................................... |
1 |
0,000 |
, 400 |
1 1 |
||||
1 gränsbevakningschef i Dalsland, Värm- |
_ |
|||||||
land och Dalarne................................. |
l |
3,900 |
1,300 j |
5,200 |
3,600 j |
|||
Transport |
-1 |
— j |
1 |
24,700 |
257,300 1 |
- |
— |
Bih. till Biksd. Prut. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 40 Höft. 30
234
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
Transport
Stockholm .......................................
1 eko vid d:o i Göteborg......................
1 d:o vid d:o i Malmö ..........................
2 d:o vid tullbevakningsinspektionerna
Stockholm och Göteborg...................
1 d:o vid d:o i Malmö..........................
1 tullförvaltare vid tullkammaren i Stock''
holm ...............................................
It d:o vid d:o i Norrköping, Malmö, Häl
singborg, Göteborg, Gäfle och Sunds
vall, vid uppbörds- och nederlagskonto
ren i Stockholm och Göteborg äfven
som vid uppbörds- samt konfiskations
och kassörskontoret i Malmö........
1 d:o vid tullkammaren i Kalmar.....
Halmstad samt vid konfiskations -
l»org ......................................
1 d:o vid tullkammaren i Uppsala
hamn, Visby, Karlskrona, Karlshamn
paranda..
Transport}
Krön |
o r. |
||||||
Lönegrad. |
Lön. |
Tjänstgörings- penningar. |
s |
B 3 s> Efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring kan lönen böjas, hvarje gång med: |
Pensions. underlag. |
||
— |
— |
24,700 |
— |
257,300 |
- |
| |
|
3 |
5,800 |
2,000 |
7,800 |
'' |
■ 5,000 |
||
3 |
— |
— |
7,800 |
||||
2 |
5,100 |
1,700 |
6,800 |
||||
2 |
— |
— |
13,600 |
||||
1 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
||||
5 |
5,100 |
1,700 |
0,800 |
[ 4,500 |
|||
400 |
|||||||
5 |
— |
— |
74,800 |
||||
4 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
||||
1 1 |
4,000 |
||||||
4 |
_ |
— |
30,000 |
||||
. 3 |
3,900 |
1,300 |
5,200 |
||||
> t t |
1 |
, 3,600 |
|||||
3 |
_ |
_ |
1 98,800 |
||||
t|~ |
— |
— |
288,300 |
— |
| 257,300 |
— |
1 “ |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
235
Kronor.
Lönegrad. |
i Lön. |
Tjänstgörings- penningar. |
s |
u m in |
a. |
Efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring kan lönen höjas, hvarje gång med: |
Pensions- underlag. |
|
Transport |
— |
— |
288,300 |
— |
257,300 |
. - |
— |
|
1 tullförvaltare vid tullkammaren i Söder- |
||||||||
tälje................................................ |
2 |
3,300 |
1,100 |
4,400 |
||||
20 d:o vid d:o i Eskilstuna;Linköping,Väster- |
||||||||
vik, Ronneby, Sölvesborg, Simrishamn, |
||||||||
Falkenberg, Lysekil, Uddevalla, Lidkö- |
3,300 |
|||||||
ping, Mon, Charloltenberg, Västerås, |
i |
|||||||
Falun, Örnsköldsvik, Östersund, Storlien, |
||||||||
Umeå, Skellefteå och Riksgränsen...... |
2 |
— |
— |
88,000 |
||||
1 d:o vid d:o i Mem ........................... |
1 |
2,700 |
900 |
3,600 |
||||
1 3 d:o vid d:o i Vadstena, Marstrand och |
, 2,700 |
|||||||
Piteå ............................................. |
1 |
— |
— |
10,800 |
||||
1 öfverkontrollör vid packhusinspektionen |
||||||||
i Stockholm .................................. |
2 |
5,100 |
1,700 |
6,800 |
i 4,500 |
|||
1 d:o vid d:o i Göteborg ..................... |
2 |
— |
6,800 |
1 |
||||
1 d:o vid tullkammaren i Stockholm...... |
i |
4,300 |
1,500 |
5,800 |
, 400 |
1 |
||
3 d:o vid d:o i Malmö och Göteborg samt |
l 3,800 |
|||||||
vid packhusinspektionen i Malmö ...... |
i |
— |
17,400 |
431,900 |
1 |
|||
b) Öfriga tjänstemän af högre grad. |
||||||||
1 förste kontrollör .............................. |
i |
3,900 |
1,300 |
5,200 |
l 3,600 |
|||
19 d:o ................................................ |
t |
—- |
— |
98,800 |
i |
1 |
||
1 kontrollör ....................................... |
i |
3,300 |
1,100 |
4,400 |
i |
| |
||
74 d:o (däraf 3 kontrollörer och uppbörds- |
3,300 |
|||||||
kassörer samt 6 bevakningskontrollörer) |
1 |
— |
— |
325,600 |
1 |
|||
1 kammarskrifvare .............................. |
i |
2,100 |
700 |
2,800 |
| |
|||
228 d:o ................................................ |
i |
— |
— |
638,400 |
[ 2,100 |
|||
1 tullinspektor .................................. |
i |
2,000 |
600 |
2,600 |
1 2.000 |
|||
7 d:o (däraf 2 gränsinspektorer) ............ |
t |
— |
18,200 |
| 1 |
1 |
|||
Transport |
— |
— |
— |
1,096,000 |
431,900 |
| 257,300 |
- |
- |
236
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
Transport
1 tullfiskal
3 eko .......
2. Tjänstemän af lägre grad.
1 öfveruppsyningsman ....................
1 d:o
1 d:o
3 d:o (däraf 1 befälhafvare å kustbevakningsångare)
...................................
1 gränsöfveruppsyningsman ..................|
1 kustöfveruppsyningsman.................
26 d:o ................................................
1 uppsyningsman.................................
37 d:o ..............................................
1 d:o ................................................j
23 d:o (däraf 1 anställd å kustbevakningsångare)
..........................................i
1 d:o ...............................................
25 d:o .............................................
1 gränsuppsyningsman ........................!
6 d:o ...............................................1
1 kustuppsyningsman.........................
66 d:o ...............................................
1 vaktmästare ...................................
429 d:o ................................................
1 d:o ...............................................i
185 d:o (däraf 2 anställda å kustbevakningsångare)
..........................................I
Transport) ■
Kronor. |
|||||
Lön. |
Tj änstgörings- penningar. |
S u m m |
a. |
Efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring kan lönen höjas, hvarje gång med: |
Pensions- underlag. |
_ |
_ |
1,096,000 431,900 |
257,300 |
||
2,200 |
800 |
3.000 1 9.000 1,108,000 |
j 400 |
| 2,000 |
|
1,800 |
800 |
2,600! 2,600 |
| 300 |
||
1,700 |
600 |
2,300; |
> 200 |
1,700 |
|
— |
— |
6,900 |
|||
1,800 |
800 |
2,600 |
300 |
| |
|
1,500 |
600 |
2,100; |
|||
54,600 |
i > 1,300 |
||||
1,500 |
550 |
2,050 |
|||
— |
— |
75,850! |
|||
1,400 |
500 |
1,900 |
i |
||
_ |
_ |
43,700''; |
150 |
j 1,200 |
|
1,300 |
450 |
1,750 4.3,750 |
j 1,100 |
||
1,500 |
550 |
2,050) 12,300'' |
1 j> 1,300 j |
||
1,200 |
450 |
1,650 |
|||
— |
— |
108,900; |
|||
1,300 |
450 |
1,750 |
1,100 : |
||
— |
750,7501 |
100 |
|||
1,100 |
400 |
1,500 |
1 1,000 |
||
— |
— |
277,500 |
1 |
||
- |
— |
1,399,100)1,539,900) |
257,300 |
— |
— |
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 60.
237
Kronor.
Lönegrad. |
Lön. |
Tj änstgörings- penningar. |
g |
u m m |
a. |
[Efter resp. 3, 6 och i 9 års tjänstgöring hvarje gång med: | |
Pensions- j underlag. 1 |
|
Transport |
_ |
i |
1,399.100 |
1,539,900 |
257,300 |
|||
1 vaktmästare .................... |
Q00 |
‘jm |
i 9nn |
|||||
; 60 eko ................... |
1 |
72,000 |
! |
j- 900 |
||||
1 gränsridare......................... |
1 |
1,100 |
400 |
1,500 |
||||
161 d:o ....................... |
1 |
— |
__ |
241,500 |
||||
1 kustvakt...................... |
1 |
1,000 |
300 |
1,300 |
100 |
1,000 |
||
40 d:o ....................... |
1 |
— |
— |
52,000 |
||||
1 kustroddare ...................... |
1 |
900 |
300 |
1,200 |
||||
228 (ko ............................. |
1 |
" |
273,600 |
2,043,400 |
[ 900 |
|||
Till ortstillägg åt befattningshafvare vid |
i 1 |
|||||||
lokalförvaltningarna i Stockholm, Hapa- |
||||||||
randa och Riksgränsen, förslagsanslag |
— |
— |
— |
49,000 |
||||
\ Till arfvoden åt tullexpeditions- och gräns- |
||||||||
stationsföreståndare, förslagsanslag ...... |
— |
— |
_ |
— |
12,000 |
|||
Till arfvoden åt ordinarie tjänstemän för |
||||||||
tullbehandling af passagerareffekter, för- |
• |
|||||||
slagsanslag ...................................... |
- |
_ |
_ |
__ |
10,000 |
|||
Till vikariatsersättning, extra biträden in. m., |
: |
|||||||
förslagsanslag.................................... |
- |
— '' |
- 1 |
500,000 |
4,154,300 |
|||
däraf för beredande af kostnadsfri le- |
||||||||
dighet åt andra tjänstemän af lägre |
||||||||
grad än öfveruppsyningsmän och upp- |
> |
! |
||||||
syningsmän vid lokalförvaltningen högst |
||||||||
25,000 kronor samt för utbetalande af |
||||||||
flyttningslijälp åt tjänstemän högst 2,000 |
; |
|||||||
kronor. |
1 |
|||||||
Transport! |
-1 |
— | |
_ |
— 1 |
_ |
4,411,600| |
— |
— |
238
Kung}. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
Transport
Förslagsanslag
B. Ålderstilläggsstaten.
C. Öfvergångsaflöningsstaten.
Kronor.
4,411,600
450,0001
Kronor.
Stockholm.
Tullkammaren.
Andre kontrollören E. G. M. Lindh ............
Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarcns afgång!
mot en kontrollörstjänst med ..................
Packhusinspektionen.
Öfverinspektoren C. O. Wallgren ..
mot en öfverinspektorstjänst med
Västervik.
Tullförvaltaren H. V. E. Moberg ...
mot en tullförvaltaretjänst med
Karlshamn.
Tullförvaltareil A. L. Ripa .........
mot en tullförvaltareljänst med
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
11911 års stat för be-fattningen |
I 1904 års stat för be-fattningen |
Belopp, |
|
2,500 |
500 |
- |
3,000 |
||
3,300 |
1,100 |
4,400 |
— |
1 |
|
4,000 |
3,000 |
7,000 |
- |
i |
|
5,800 |
2,000 |
7,800 |
- |
||
3,000 |
1,000 |
- |
4,000 |
||
3,300 |
1,100 |
4,400 |
— |
||
3,000 |
1,000 |
— |
4,000 |
- |
|
3,900 |
1,300 |
5,200 |
— |
||
_ |
- |
21,800 |
| 18,000 |
— |
4,861,600 |
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 60.
239
Kronor.
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
I 1911 års stat för be-fattningen |
I 1904 års stat för be-fattningen |
Belopp, |
Kronor. 1 |
|
Transport Malmö. |
— |
21,800 |
18,000 |
— |
4,861,000 |
|
Kontrollören H. Åberg ................................... Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång |
3,000 |
2,000 |
5,000 |
— |
||
mot en öfverkontrollörstjfinst med.................. |
4,300 |
1,500 |
5,800 |
- |
— |
|
Kammarskrifvaren A. F. Richter ..................... Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång |
1,500 |
500 |
2,000 |
|||
mot en kammarskrifvaretjänst med ............... Landskrona. |
2,100 |
700 |
2,800 |
|||
Uppsyningsmannen 0. L. Åström.................... 1 Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång |
1,000 |
500 |
1,500 |
— |
||
mot en uppsyningsmanstjänst med .............. |
1,400 |
500 |
1,900 |
- |
— |
i |
Vaktmästaren N. C. Gemzell ........................... Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång |
800 |
400 |
1,200 |
j |
||
mot en vaktmästaretjänst med .................... Hälsingborg. Kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge L. N. |
1,100 |
400 |
1,500 |
j |
||
0. Höök .................................................. Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång |
4,000 |
1,500 |
5,500 |
|||
Blekinge med ... ....................................... Göteborg. |
4,500 |
1,500 |
0,000 |
|||
Tullfiskalen A. W. Rundberg.......................... Amu. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång |
2,000 |
700 |
— |
2,700 |
||
mot en tullfiskalstjänst med ........................ |
2,200 |
800 |
3,000 |
— |
||
Transport |
— |
_ |
42,800 |
35,900 - |
4,861,600 |
240
Kungl. Maj Ap Nåd. Proposition N:o 60.
Transport
Tullkammaren.
Kontrollören C. O. Liljequisth.....................
Anm. Tjänsten utbytes vid inneliafvarens afgång
mot en öfverkontrollörstjänst med ..........
Packhusinspektionen.
Öfverinspektoren J. H. Lindquist ..............
I Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång
| mot en öfverinspektorstjänst med ............
! Tullförvaltaren J. G. Hultstein .................
i Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång
mot en öfverkontrollörstjänst med...........
:
Gäfle.
Kontrollören P. E. Wahlman
mot en förste kontrollörstjänst med
Umeå.
-4«m. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång
mot en uppsyningsmnnstjänst med .........
Säger
Transport! —
Krön |
o r. |
Kronor. |
|||
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
I 1911 års stat för be-fattningen |
I 1904 års stat för be-fattningen |
Belopp, |
|
— |
- |
42,800 |
35,900 |
_ |
4,861,600 |
3,000 |
2,000 |
— |
5,000 |
— |
|
4,300 |
1,500 |
5,800 |
— |
— |
|
4,000 |
3,000 |
— |
7,000 |
||
5,800 |
2,000 |
7,800 |
|||
3,500 |
2,500 |
— |
0,000 |
||
5,100 |
1,700 |
O 00 ce |
— |
||
3,000 |
1,000 |
- |
4,000 |
||
3,900 |
1,300 |
5,200 |
|||
1,500 |
300 |
1,800 |
— |
||
1,300 |
450 |
1,750 |
_ |
50 |
|
70,150 |
59,700 |
______50 |
50 |
||
- |
• |
— |
— |
— |
4,861,650 |
Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 60.
241
Kronor. |
||
Transport |
— |
4,861,650 |
D. Iudragningsstaten. Dalarö. |
||
Jaktbåtsmannen G. F. Ryman................................................................................. |
300 |
|
Malmö. |
||
Kustvakten till häst J. A. Möller ........................................................................... |
400 |
|
Hälsingborg. |
||
Roddaren G. Scher.................... |
300 |
|
Kustvakten till fot A. Wiberg................................................................................ |
360 |
|
D:o C. J. Persson ........................................................................... |
360 |
|
D:o P. Johansson.............................................................................. |
400 |
|
D:o A. Malmberg.............................................................................. |
400 |
|
D:o C. F. Björkholm ........................................................................ |
400 |
|
Göteborg. |
||
Vaktmästaren G. Erlandsson ............................................................................... |
400 |
|
Haparanda. |
||
Gränsvakten 0. V. Green...................................................................................... |
300 |
3,620 |
E. Pensionsstaten för afskedade tjänstinnehafvare; |
||
Förslagsanslag ................................................................................................ |
— |
300,000 |
F. Pensionsstaterna för aflidna tjänstinnehafvares efterlämnade änkor och barn. a) För beredande af den genom nådiga reglementet den 16 februari 1833 stadgade pen- |
||
sionering, förslagsanslag ........................................................................ |
25,000 |
|
b) Bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning, bestämdt anslag....................... |
10,000 |
35,000 |
Transport |
- 1 |
5,200,270 |
Bih. till lliksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. |
31 |
242 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Kronor. |
||
Transport |
— |
5,200,270 |
G. Omkostnadsstaten. |
||
Anslag till vissa arfvoden enligt särskild förteckning''), förslagsanslag ..................... |
7,570 |
|
» » rese- och traktamentskostnader, förslagsanslag....................................... |
20,000 |
|
» » tullhusbyggnader och reparationer samt hushyror och tomtören, förslags- |
||
anslag ............................................................................................ |
15,000 |
|
> » underhåll och drift af tullverkets ångare samt bränsle för kustbevaknings- |
||
personalens tjänstebåtar, förslagsanslag................................................ |
30,000 |
|
» » expenser, förslagsanslag ..................................................................... |
125,000 |
|
> » post- och telegramporto, förslagsanslag ................................................ |
20,000 |
|
» * läkarvård och medikamenter samt begrafningshjälp, förslagsanslag ......... |
15,000 |
|
> » skeppsmätningskostnad, förslagsanslag ................................................ |
32,000 |
|
> » gratifikationer åt krono- och lots- samt kanalbetjänte, som utmärka sig |
||
genom nitisk tillsyn och kontroll mot öfverträdelse af tullförfattningarna . |
1,500 |
|
» » jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader, förslagsanslag............ |
175,000 |
|
» » utbildning i tulltjänsten, förslagsanslag ................................................ |
21,000 |
|
» » tulltjänstemäns af lägre grad beklädnad och beväring, förslagsanslag ...... |
125,000 |
|
» » hemliga utgifter ................................................................................. |
9,000 |
|
» » diverse utgifter, förslagsanslag ............................................................ |
45,560 |
641,630 |
Summa kronor |
— |
5,841,900 |
'') Se nästföljande sida.
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 60.
243
Förteckning å arfvoden på tullverkets omkostnadsstat för år 1911.
* |
Kronor. |
|
Stockholms rådstufvurätts afdelning för tullmål: |
||
1 ordförande............................................................................... |
................ 600: — |
|
2 ledamöter å 375 kronor............................................................ |
............... 750:- |
|
1 notarie .............................................................................. |
................ 750:- |
2,100 |
Öfriga rådstufvurätter för afgörande af tullmål enligt kungl. brefven den 15 februari 1841 och |
||
den 6 april 1858, tillsammans förslagsvis upptagna ...................... |
1,900 |
|
Arfvode till särskild ordförande i gränstullrätterna inom Jämtlands län...... |
750 |
|
» » » »i gränstullrätten inom Norrbottens län |
2,000 |
|
» » tolk för finska språket vid » » » » ...... |
300 |
|
» » präst i Sandhamn............................................................... |
250 |
|
» » skollärare i Landsort ......................................................... |
70 |
|
» » »i Hufvudskär .................................................... |
100 |
|
» » »i Sandhamn .................................................... |
......................... |
100 |
Summa kronor |
7,570 |
244
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
Bil. B.
Ällöningsreglemente
för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.
§ I
Aflöning,
som tillkommer innehafvare af tjänst vid tullverkets
lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning enligt stat, som af
Riksdagen godkänts, utgöres af lön och tjänstgöringspenningar.'' Efter
viss tids fortsatt tjänstgöring kan lönen i enlighet med bestämmelserna
i § 4 här nedan höjas med i staten för hvarje tjänst fastställda belopp
(ålderstillägg). På vissa platser tillkommer därjämte enligt bestämmelserna
i § 11 här nedan ortstillågg.
För hvarje tjänst är i staten bestämdt särskildt pensionsunderlag.
§ 2.
För åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner gälla
följande allmänna villkor och bestämmelser, nämligen:
att tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande
tjänstgöringsreglemente gifna bestämmelser utan ock den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som k;in varda
föreskrifven, häri äfven inbegripen skyldighet att, efter därom i vederbörlig
ordning meddeladt beslut, verkställa sådan uppbörd af till stad
eller annan kommun utgående afgifter, som finnes lämpligen kunna
förenas med tjänstegöromålen i tullverket, dock mot skälig af Kung].
Maj:t bestämd ersättning för sådant bestyr och därmed förenadt ekonomiskt
ansvar;
att innehafvare af befattning, för hvilken staten upptager bestämd
tjänstgöringsort, skall vara skyldig att, därest beslut fattas om sådan
befattnings indragning eller förändring, låta sig förflyttas till annan
tjänst af samma tjänstegrad med minst samma belopp i lön och tjänst
-
245
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
göringspenningar. samt innehafvare af befattning, för hvilken viss tjänstgöringsort
icke är i staten bestämd, skyldig att underkasta sig den
förändring i tjänstgöringsort, som kan varda honom i behörig ordning
ålagd och icke föranleder minskning i det belopp, han redan åtnjuter
i lön och tjänstgöringspenningar;
att i händelse beslut fattas om indragning af befattningar vid
kust- eller gränsbevakningen och i följd däraf åt innehafvare af sådan
befattning tjänstgöring i samma tjänstegrad, hvartill han utnämnts,
icke vidare kan beredas, honom skall åligga att öfvertaga den tjänstgöring
i annan tjänstegrad, hvartill han kan finnas lämplig, dock utan
minskning i lön och tjänstgöringspenningar;
att med ordinarie tjänst vid tullverkets lokalförvaltning eller kusteller
gränsbevakning icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens,
eller kommuns stat;
att med ordinarie tjänst vid tullverkets lokalförvaltning eller kusteller
gränsbevakning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.
Maj:fs oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller
befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, så framt ej generaltullstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
i tullverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas;
att tjänstgöringspenningar få af befattningshafvare uppbäras, förutom
under verklig tjänstgöring, hvartill äfven räknas af tjänsten föranledd
resa, endast under tid, då han åtnjutit semester eller sådan
kostnadsfri ledighet, hvarom förmäles i § 9 här nedan, eller då han,
för att tjänstgöra sä som lärare vid utbildningskurs inom tullverket, åtnjutit
befrielse från annan tjänstgöring, eller då han deltagit i sådan
kurs, men däremot icke under tid, då han af annan anledning än nu
är sagd icke tjänstgjort;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämto ortst ill ägg, där sådant utgår, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller
eljest är lagligen förhindrad att skota befattningen, kan förpliktas att
under tiden utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
246
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 60.
att, därest emellertid ^länsinnehafvare i följd af kroppsskada eller
sjukdom, ådragen under tjänstu t öfning, blifvit tills vidare oförmögen
till tjänstgöring, aflöningen å stat må utan hinder af hvad ofvan är
stadgadt kunna, efter generaltullstyn-Isens bepröfvande, till honom utgå
oafkortad under högst sex månader; ankommande däremot, i händelse
tjänstgöringsförhindret efter nämnda tids förlopp fortfar, på pröfning af
Kungl. Maj:t, till huru stor del aflöning därefter bör till den skadade utgå;
att, när det erfordras i följd af tjänsteresa, tjänstgöring såsom
lärare vid eller deltagande i utbildningskurs inom tullverket, sjukdomsförfall
eller annat giltigt tjänstgöringsförhinder eller för beredande af
semester eller sådan kostnadsfri ledighet, som i § 9 här nedan omförmäles,
innehafvare af lägre befattning skall vara skyldig att efter förordnande
bestrida högre befattning under sammanlagdt tre månader af
hvarje kalenderår; ägande han därvid i fall, då förordnandet erfordras
i följd af semester och han själf äger rätt till sådan förmån, åtnjuta
allenast honom eljest tillkommande aflöningsförmåner men i annat fall
uppbära ett belopp, motsvarande tjänstgöringspenningarna vid den högre
befattningen i stället för tjänstgöringspenningarna vid egen befattning;
samt
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt.
§ 3-
Det arfvode, som är i staten anvisadt för uppehållande af tulldirektörsbefattning,
anses såsom tjänstgöringspenningar.
§ 4'' .
Med afseende å rätt att efter viss tids innehafvande af tjänst
kunna komma i åtnjutande af i staten fastställd löneförhöjning (ålderstillägg)
skola tjänstemännen indelas i följande ålderstilläggsgrupper,
nämligen :
A. Tjänstemän af högre grad.
Tredje gruppen. Öfverinspektorer och kustbevakningschefer äfvensom
tullförvaltare med begynnelseaflöning af 6,000 kronor eller däröfver
samt öfverkontrollörer;
247
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Andra gruppen. Tullförvaltare, som ej tillhöra tredje gruppen,
äfvensom förste kontrollörer, kontrollörer, tullfiskaler och gränsbevakningschefer;
Första
gruppen. Kammarskrifvare och inspektörer.
B. Tjänstemän af lägre grad.
Tredje gruppen. Öfveruppsyningsmän, kustöfveruppsyningsmän och
gränsöfveruppsyningsmän;
Andra gruppen. Uppsyningsman, kustuppsyningsmän och gränsuppsyningsmän
äfvensom vaktmästare med minst 1,500 kronors begynnelseaflöning;
Första
gruppen. Vaktmästare, som ej tillhöra andra gruppen,
kustvakter, gränsridare och kustroddare.
Inom hvarje ålderstilläggsgrupp inträder tidpunkten, då tjänstinnehafvare
blifver berättigad att komma i åtnjutande af första löneförhöjningen,
efter tre år, sedan han tilltr.ädt innehafvande tjänst eller
tjänst, tillhörande samma eller högre ålderstilläggsgrupp eller därmed
likställd befattning inom centralverket, under villkor att tjänstinnehafvaren
under mer än fem sjättedelar af den tjänstetid, som erfordras
för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den
tid, han åtnjutit semester eller sådan kostnadsfri ledighet, som i § 9
här nedan sägs, eller deltagit i utbildningskurs inom tullverket, och af
andra förhöjningen efter ytterligare tre år på samma villkor samt af
tredje förhöjningen efter än ytterligare tre år, äfvenledes på samma
villkor, under iakttagande, dels, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern
blifvit uppnådd, dels ock att tjänstinnehafvare, som, då han intjänat
stadgad tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnadsålder,
vid hvilken han är skyldig att från tjänsten afgå, icke må samma
förhöjning tillträda.
Den, som från tjänst i lägre ålderstilläggsgrupp befordras till tjänst
i närmast högre sådan grupp, må för åtnjutande af rätt till löneförhöjning
i sistnämnda grupp tillgodoräknas den tid intill tre år, under
hvilken han tilläfventyrs innehaft tjänst i den lägre ålderstilläggsgruppen,
sedan han intjänat stadgad tid för att där kunna komma i åtnjutande
af tredje löneförhöjningen; skolande för åtnjutande af denna förmån
248
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
gälla samma villkor, som ofvan stadgats för tillträde i allmänhet af
löneförhöjning inom hvarje särskild grupp.
Har tjänsteman, som vunnit befordran från tjänst i lägre ålderstilläggsgrupp
till tjänst i högre sådan grupp, vid den förra tjänsten på
grund af intjänad löneförhöjning uppburit aflöning till högre belopp än
honom vid den nya tjänsten tillkommer, äger han såsom personligt aflöningstillägg
uppbära skillnaden, intill dess aflöningen vid den nya
tjänsten genom intjänande af löneförhöjning stigit till det förut innehafda
beloppet. Härvid tages icke hänsyn till eventuellt utgående ortstillägg
vid någondera tjänsten.
Vid tillämpning af hvad ofvan stadgats rörande rätten att komma
i åtnjutande af löneförhöjning skola tjänsterna anses hafva jämväl före
år 1911 tillhört den ålderstilläggsgrupp, dit de från samma års ingång
hänföras.
Befattningshafvare å generaltullstyrelsens stat, som förflyttas till
lokalförvaltningens eller kust- eller gränsbevakningens stat, skall anses
hafva under den tid, han innehaft befattning å styrelsens stat,
tillhört:
ledamot af styrelsen samt befattningshafvare af andra graden:
tredje ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af högre grad;
befattningshafvare af första graden: andra ålderstilläggsgruppen
bland samma tjänstemän; samt
vaktmästare: andra ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af
lägre grad.
§ 5.
Tjänst, för hvilken bestämd tjänstgöringsort icke är i staten upptagen,
kan af generaltullstyrelsen i fall af behof förflyttas frän högre
till lägre lönegrad; och må, där sådan flyttning erfordras å tid, då
tjänsten är med ordinarie innehafvare besatt, denne tilldelas personligt
lönetillägg till så stort belopp, att någon minskning i honom tillkommande
lön och tjänstgöringspenningar icke uppstår.
§ 6-
Afhåller tjänsteman sig från tjänstgöring utan behörigt tillstånd
och utan att kunna styrka giltigt förfall, hafve förverkat rätt till samtliga
å tiden belöpande aflöningsförmåner vid tjänsten. Varder tjänsteman
afstängd från tjänstgöriug eller i häkte tagen, skall under tiden
den del af hans aflöning, som icke af generaltullstyrelsen pröfvas böra
249
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
användas till befattningens uppehållande, innehållas, såvida ej generaltullstyrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något däraf.
I
Vid afgång från tullverkets tjänst till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall utgår lönen äfvensom ortstillägg, där sådant
förekommer, till månadens slut, försåvidt icke stadgandet i § 6 annorlunda
föranleder.
§ 8.
Aflöning vid ledig tjänst, som i vanlig ordning återbesättes, tillfaller
tullstatens enskilda pensionsinrättning, i den mån densamma icke
erfordras för tjänstens uppehållande under ledigheten.
§ 9-
Semester, därvid samtliga aflöningsförmåner må bibehållas oafkortade,
må åtnjutas af tjänsteman af högre grad under en månad årligen
samt af öfveruppsyningsman och uppsyningsman vid lokalförvaltningen
under femton dagar årligen, i den mån sådant pröfvas kunna
ske utan hinder för göromålens gång och med iakttagande, att å ort,
där göromålen under viss del af året äro af väsentligt mindre omfattning
än eljest, semester för tjänsteman, som icke har chefskap, i allmänhet
förlägges till tid, då tjänsten kan lämnas utan vikarie.
Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att begagna sig af semester å tid, som af generaltullstyrelsen
bestämmes.
Annan tjänsteman af lägre grad än de här ofvan i denna paragraf
nämnda må, i den mån i sådant afseende till vikaries ersättande anvisadt
anslag förslår, kunna tilldelas ledighet under högst femton dagar af ett
och samma kalenderår med bibehållande af sina aflöningsförmåner oafkortade.
§ 10.
Beloppet af anslag, som vid vissa tjänster erfordras till jakt-, båteller
hästlega eller till resekostnader, bestämmes af generaltullstyrelsen
att utgå af för sådant ändamål särskild! anvisade medel.
Anslag, som nu är sagdt, utgår till den, som förrättar tjänsten,
såvida icke tjänsten bestrides på förordnande, i hvilket fall ordinarie
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 32
250
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6
innehafvare däraf må kunna vid anslaget, i den mån det icke är afsedt
till och erfordras för bestridande af resekostnader, bibehållas, mot det
att han tillhandahåller vikarien, hvad som för anslaget skall hållas.
§ 11.
Ortstillägg utgår till tjänstemän vid lokalförvaltningarna i Stockholm,
Haparanda och Riksgränsen med tio procent af begynnelselönen
vid vederbörande tjänst, dock högst 300 kronor årligen. Ortstillägg
anses tillhöra lönen.
§ 12-
För bostadslägenhet, som i tullverket tillhörig byggnad tillhandahålles
tjänstinnehafvare vid tullverkets lokalförvaltning eller kust- eller
gränsbevakning, skall erläggas en med hänsyn till värdet af bostaden
och förhållandena i orten såsom skälig ansedd hyra, som bestämmes af
generaltullstyrelsen.
§ 13.
Åt ordinarie tjänsteman, med hvilkens innehafvande tjänst uppbördsansvar
icke är förenadt men som förordnas att bestrida tjänst med
skyldighet att emottaga uppbörd, äfvensom åt extra ordinarie tjänsteman,
som förordnas att förrätta tjänst af sistnämnda beskaffenhet, må, efter
generaltullstyrelsens bepröfvande, under tiden för sådant förordnande
utbetalas ett särskildt arfvode, beräknadt efter 120 kronor om året.
§ 14.
Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst
belopp, allteftersom det ena eller det andra pröfvas för tullverket förmånligast,
må enligt reglemente, som af generaltullstyrelsen fastställes,
tilldelas tjänstemän af lägre grad vid lokalförvaltningen samt kust- och
gränsbevakningen.
§ 15.
Vid sjukdom eller kroppsskada lämnas, enligt de närmare föreskrifter
Kungl. Maj:t meddelar, kostnadsfri läkarvård samt, efter läkares
skriftliga ordination, jämväl medikamenter åt ordinarie tjänstemän af
251
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
lägre grad äfvensom åt extra ordinarie sådan tjänsteman i fall, då han
ådragit sig sjukdomen eller kroppsskadan under tid, då han varit i
tjänstgöring använd.
§ 16-
I händelse tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra ordinarie,
aflider i följd af olyckshändelse, timad under tjänstutöfning, må såsom
begrafningshjälp tilldelas hans dödsbo ett belopp, motsvarande, för ordinarie
tjänsteman en månads aflöning, ortstillägg ej inberäknadt, och för
extra ordinarie tjänsteman honom, enligt gifna bestämmelser, för en
månads tjänstgöring tillkommande ersättning.
§ 17-
Flyttningshjälp till belopp, motsvarande högst den verkliga flyttningskostnaden,
må af generaltullstyrelsen, i den mån därtill anvisade
medel förslå, tilldelas tjänsteman, som förflyttas från tjänst å en ort till
tjänst å en annan ort, där aflöningen icke öfverstiger den förut innehafda
och afsevärdt högre extra inkomster icke kunna påräknas. Härvid
tages icke hänsyn till eventuellt utgående ortstillägg vid någondera
tjänsten.
§ 18.
Tjänsteman vid lokalförvaltningen, hvilken förordnats att handhafva
bestyret med tullbehandling af från utlandet ankommande resandes
effekter samt med uppbörd och redovisning af därför inflytande tullafgift,
må, i den mån sagda bestyr måste förrättas nattetid eller eljest
utom stadgad tjänstgöringstid och hinder möter för medgifvande af
motsvarande lindring i den ordinarie tjänstgöringen, kunna, efter generaltullstyrelsens
bepröfvande, för sådan öfvertidstjänstgöring tilldelas särskildt
arfvode med högst 75 kronor i månaden.
§ 19-
Vaktmästare, hvilken, efter generaltullstyrelsens medgifvande, användes
till andra göromål än sådana, som i allmänhet tillhöra vaktmästarebefattning,
må för sådan tjänstgöring kunna af styrelsen tilldelas
särskild! arfvode, beräknadt efter 100 kronor för år.
252
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
§ 20.
Arfvoden till tullexpeditionsföreståndare äfvensom till tjänstemän
af lägre grad vid gränsbevakningen, hvilka förordnas att, jämte bestridande
af innehafvande tjänst å stat, förestå gränsstation med skyldighet
tillika att tillhandahålla de vid sådan station för varors tullbehandling
och förvaring erforderliga lokaler, bestämmas af Kungl. Maj:t efter förslag
af generaltullstyrelsen.
§ 21.
Extra ordinarie tjänsteman, som i anledning af ordinarie tjänstinnehafvares
tjänsteresa, tjänstgöring såsom lärare vid eller deltagande
i utbildningskurs inom tullverket eller ledighet för sjukdom eller annat
giltigt tjänstgöringsförhinder förordnas att bestrida ordinarie tjänst, åtnjuter,
jämte tilläfventyrs ifrågakommande resekostnadsersättning, under
tjänstgöringstiden dagaflöning efter den tjänst, han bestrider, att utgå
med belopp, som af Kungl. Maj:t på förslag af generaltullstyrelsen
blifvit bestämda.
Godtgörelse till extra ordinarie tjänsteman, hvilken af anledning
att ordinarie tjänsteman åtnjuter semester eller kostnadsfri ledighet, som
i § 9 här ofvan omförmäles, förordnas att bestrida ordinarie tjänst,
utgår med enahanda belopp, som af Kungl. Maj:t blifvit bestämda för
tjänstgöring, hvarom nyss sagts.
Omförmälda dagaflöning skall i fall, då innehafvaren af den tjänst,
hvilken den till dagaflöning berättigade uppehåller, icke är skyldig
afstå något af sin aflöning, utgå af anslaget till vikariatsersättning, extra
biträden m. m. men i andra fall i främsta rummet af disponibla delen
af aflöningen vid sagda tjänst och endast i den mån, denna icke därtill
förslår, af sagda anslag.
Erfordras förordnande för extra ordinarie tjänsteman i följd af
inträffad ledighet vid ordinarie tjänst, äger han uppbära enahanda dagaflöning,
som ofvan sägs. I sådant fall skall för förordnande under
den månad, hvarunder ledigheten uppstått, dagaflöningen utgå af disponibla
tjänstgöringspenningarna vid den tjänst, den till dagaflöningen
berättigade uppehåller, och till därutöfver erforderligt belopp af anslaget
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. Under återstående delen
af vakansen utgår dagaflöningen till extra ordinarie tjänsteman, som
förrättar ledig tjänst, af aflöningen vid denna och till extra ordinarie
253
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
tjänsteman, som tjänstgör i succession efter å ledig tjänst förordnad
ordinarie tjänsteman, i främsta rummet af tjänstgöringspenningarna vid
den tjänst, han bestrider, och till därutöfver erforderligt belopp af aflöningen
vid den lediga tjänsten.
Innehar den, som enligt denna paragraf förordnats att tjänstgöra,
årligt arfvode, hvars belopp, för dag räknadt, öfverstiger den dagaflöning,
han enligt sålunda bestämda grunder äger åtnjuta, må han bibehållas
vid arfvodet samt dagaflöningen i stället disponeras för uppehållande
af de med arfvodesbefattningen förenade göromål.
§ 22.
Ersättning till den extra ordinarie personal, som utöfver de å stat
anställda tjänstemän erfordras vid lokalförvaltningen samt kust- och
gränsbevakningen och fördenskull behörigen förordnas eller, efter generaltullstyrelsens
medgifvande, inkallas till längre eller kortare tids tjänstgöring,
bestämmes af styrelsen, med iakttagande att dagaflöning till
inkallad extra ordinarie tjänsteman såvidt möjligt bör begränsas till de
belopp, som för enahanda tjänstgöring blifvit af Kungl. Maj:t jämlikt
§21 fastställda.
§ 23.
Den, som konstitueras att tillträda tjänst vid tullverkets lokalförvaltning
eller kust- eller gränsbevakning med eller efter 1911 års
ingång, vare underkastad bestämmelserna i detta reglemente. Den,
som dessförinnan tillträdt innehafvande befattning å ordinarie stat utan
skyldighet att åtnöjas med blifvande lönereglering samt icke före den
1 november 1910 förklarat sig vilja öfvergå på 1911 års stat och underkasta
sig detta reglemente, kommer att bibehållas vid förut gällande
aflöningsförmåner och att vara underkastad de för dessas åtnjutande
gifna föreskrifter.
§ 24.
Den, som jämlikt § 23 är underkastad föreskrifterna i detta reglemente,
skall jämväl vara skyldig att, såväl i fråga om sportelinkomster
som beträffande villkoren för åtnjutande af aflöning under tjänstledighet,
underkasta sig de förändrade bestämmelser, som framdeles kunna varda
meddelade.
Eib. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft.
33
254
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
Öfvergångsstadgande. *
Vid bestämmande af tidpunkten, då tjänstinneliafvare vid tullverket
kan komma i åtnjutande af i § 1 omförmäld löneförhöjning, må medräknas
tid, hvarunder han efter år 1900 på grund af stadigvarande förordnande
inom tullverket bestridt vare sig tjänst å extra aflöningsstat eller
tjänst med aflöning å extra stat eller ock tjänst i omedelbar eller medelbar
succession efter sålunda förordnad tjänstinnehafvare, så ock tid,
hvarunder han på grund af enahanda förordnande efter ingången af år
1908 bestridt tjänst, som i följd af frågan om omreglering af tullverkets
stater icke blifvit besatt med ordinarie innehafvare, eller tjänst i omedelbar
eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänstinnehafvare.
De enligt § 4 här ofvan i allmänhet gällande bestämmelser rörande
rätten att komma i åtnjutande af löneförhöjning skola äfven äga tilllämpning
beträffande tjänstinnehafvare, som vid 1910 års utgång innehar
anställning å ordinarie stat och kommer att öfvergå å 1911 års stat.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.