Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.

1

N:o 49.

Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter gårdfarihandlanden
August Eriksson från Gransjö i Helgums
socken; gifven Stockholms slott den 21 januari 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t bärmed föreslå Riksdagen
att medgifva, att kronans rätt till danaarf efter gårdfarihandlanden
August Eriksson från Gransjö i Helgums socken af Västernorrlands län
må? efter afdrag af till kammaradvokatfiskalen utgående aktoratsprovision,
efterskänkas till förmån för Erikssons änka Brita Magdalena
Eriksson, född Granlund.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Carl Swartz.

Bil''- till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 33 Höft.

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj.i
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari

1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve TaUBE,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve HäMILTON,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Swartz anförde:

Gårdfarihandlanden August Eriksson från Gransjö i Helgums socken
af Västernorrlands län afled den 9 december 1905. Af instrumentet
öfver det efter honom den 3 september 1906 förrättade arfskifte framgår,
att han såsom stärbhusdelägare efterlämnat sin hustru Brita Magdalena
Eriksson, född Granlund, men icke några kända arfvingar; att
behållningen i boet efter afdrag af skulder uppgått till 11,801 kronor
57 öre; samt att däraf tillskiftats änkan i fördel af bo oskifto samt
giftorätt tillsammans 6,190 kronor 82 öre och okända arfvingar 5,610
kronor 75 öre. Beträffande sistnämnda arfsmedel förordnade Ramsele
tingslags häradsrätt, sedan vid rätten upplysts, att ingen som helst

3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 49.

upplysning kunnat vinnas, om Eriksson vid sin död efterlämnat någon
arfvinge, genom beslut den 1 juni 1908, att arfvet jämlikt stadgandet
i 15 kapitlet 6 § ärfdabalken skulle falla Konungen till.

I en till Kungl. Maj:t den 11 januari 1909 ingifven skrift har
hemmansägaren Lars Hakvin Hedström i Gransjö i egenskap af förmyndare
för änkan Eriksson i underdånighet gjort framställning om
efterskänkande af kronans rätt till ifrågavarande danaarf till förmån för
sökandens myndling.

Vid ansökningen hafva fogats, bland annat, prästbevis, utvisande
att änkan Eriksson är född den 9 oktober 1845, samt två af provinsialläkaren
O. A. Wnllström utfärdade intyg, hvaraf inhämtas, att änkan
Eriksson under en tid af omkring 30 år lidit af motorisk förlamning i
hela kroppen, varit blind på båda ögonen och ej kunnat sköta sig själf,
ej ens föra maten till munnen, samt att, med hänsyn såväl till hennes
nuvarande befinnande som till den goda vård, hon åtnjöte, den möjligheten
icke vore utesluten, att hon kunde komma att lefva många år ännu.

Såsom stöd för ansökningen åberopar sökanden, bland annat, att
änkan Eriksson, som icke äger andra tillgångar än sin del i makarnas
bo, på grund af sitt kroppstillstånd måste beredas så omsorgsfull vård,
att kostnaderna därför betydligt öfverstiga afkastningen af hennes kapitaltillgång,
samt att det mellan makarna Eriksson varit på tal, att mannen
skulle upprätta testamente till hustruns förmån, men att så ej skett,
emedan makarna haft den föreställningen, att, då mannen icke hade
några arfvingar, hela kvarlåtenskapen skulle utan vidare tillfalla hustrun,
därest hon komme att öfverlefva mannen.

De i ansökningen lämnade uppgifter bestyrkas af domaren i orten
samt, i afgifvet underdånigt yttrande, af vederbörande kronofogde,
hvilken anfört följande:

Änkan Eriksson vore såsom blind och lam alldeles urståndsatt att
reda sig själf. Annan anhörig hade hon veterligen ej än sin före
äktenskapet med Eriksson födde son, skräddaren N. E. Vigren i Sollefteå,
och denne, som befunne sig i torftiga omständigheter och hade att
försörja hustru och två barn, af hvilka det ena vore mycket sjukligt,
kunde icke anses äga förmåga att taga vård om sin moder annat än
mot ersättning. Vid sådana förhållanden vore det uppenbart, att ränteinkomsten
af det kapital, änkan Eriksson vid arfskifte efter sin man
erhållit, icke räckte att täcka kostnaden för hennes underhåll, samt att
sjkifva kapitalet, som således måste anlitas, komme att, om änkan
Eriksson finge lefva, inom en icke aflägsen framtid vara helt förtärdt.
Möjligheten vore således icke långt borta, att änkan Eriksson kunde

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 49.

komma att falla fattigvården till last. Men sådant vore med hänsyn
till de tillgångar, mannen lämnat efter sig, hardt ej mindre för henne
än äfven för vederbörande fattigvårdssamhälle, helst denna hotande
eventualitet sannolikt icke kommit i fråga, i händelse makarna Eriksson
förstått risken med underlåtenhet att upprätta inbördes testamente.
På grund häraf och då beloppet af danaarfsmedel icke vore större än
att, i händelse änkan Eriksson finge dem till sitt förfogande, hon ändock
näppeligen kunde lefva af afkomsten af det sammanlagda kapital, hon
i så fall erhölle, tillstyrkte kronofogden bifall till den underdåniga ansökningen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i likhet med kommunalstämman
i Helgums socken tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund af nådig remiss
jämväl yttrat sig i ärendet, har meddelat, att ämbetet den 4 november
1908 mottagit behållna danaarfsmedel efter Eriksson, hvilka medel nu
innestode hos statskontoret och efter afdrag af till ämbetet utanordnad
aktoratsprovision uppginge till 5,372 kronor 6 öre.

Beträffande själfva ansökningen har ämbetet, under åberopande
af hvad kronofogden anfört, tillstyrkt, att nådig proposition måtte aflåtas
till Riksdagen i syfte, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf
måtte efterskänkas till förmån för änkan Eriksson.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel må,
efter afdrag af till kammaradvokatfiskalen utgående aktoratsprovision,
efterskänkas till förmån för ofvan bemälde Erikssons änka, Brita Magdalena
Eriksson, född Granlund.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bil. litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Nordlindh.

STOCKHOLM. ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.