Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
1
N:o 4.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående rätt
för utländsk turist att under viss tid tullfritt disponera
hit till riket medförd automobil; gifven Stockholms slott
den 3 december 1909.
Med åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen besluta,
att rubriken n:o 683 i gällande tulltaxa skall från dag, som Kungl.
Maj:t bestämmer, erhålla följande lydelse:
Kvantitet |
Tullsats. |
||
Kr. öre |
|||
683. |
Vagnar och Åkdon, ej specificerade, obegagnade |
100 kr. |
15-- |
Anm. 1. Hit hänföras motorvelocipeder samt automo-biler och andra motorvagnar, såframt de icke äro af-sedda att gå på räler, äfvensom barnvagnar. Anm. 2. Under villkor, hvarom Konungen förordnar, |
Bih. till Itiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Swartz.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.
3
Utdrag af protokollet öfver finansårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
december 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Eiirensvärd,
Malm,
Lindström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz, anförde härefter:
Såsom Eders Kungl. Maj:t torde erinra sig, har jag tidigare,
nämligen den 16 oktober 1908, anmält en af kungl. automobilklufiben
gjord underdånig ansökning om rätt för utländsk turist att på i ansökningen
angifna villkor under ett års tid tullfritt disponera hit. till
riket införd automobil. I anledning af nämnda ansökning och ett af
generaltullstyrelsen däröfver afgifvet infordradt underdånigt utlåtande
behagade Eders Kungl. Maj:t, på statsrådets hemställan, gifva den
af Kungl. Maj:t den 22 juni 1906 tillsatta kommittén för revision
Automobil
klubben.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
af gällande tulltaxa i uppdrag att afgifva yttrande och förslag till
bestämmelser i ämnet.
Sedan kommittén nu fullgjort detta sitt uppdrag och generaltullstyrelsen
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande öfver hvad kommittén
föreslagit i ämnet, torde det tillåtas mig att ånyo anmäla ärendet till
pröfning samt därvid till en början närmare redogöra för innehållet i
automobilklubbens förevarande ansökning.
I flertalet af Europas mera bemärkta länder hade numera, anför
automobilklubben, vederbörande myndigheter medgifvit sådan lättnad
för den turisttrafik, som förmedlades genom automobiler, att turist, som
från utrikes ort medförde automobil för resa i ankomstlandet, vore
berättigad disponera densamma utan erläggande eller deponerande af
belöpande tull, därest han företedde af auktoriseradt automobilsällskap
i hemlandet utfärdad passersedel (triptyque, Passierschein), skrifven å
blankett, utgifven af vederbörande sällskap i det land, hvarest resan
skulle företagas.
Beträffande rätten att utfärda dylika passersedlar gällde, att i
hvarje land sådan rätt tillkomme allenast ett sällskap, hvilket genom
kontrakt med motsvarande sällskap i andra länder förbundit sig att icke
uti ifrågavarande hänseende träffa öfverenskommelse med något annat
sällskap i respektive länder.
Till vederbörande tullkassas säkerhet för eventuellt utbekommande
af tullafgift för automobil, införd i ofvannämnda ändamål, hade de
kontraherande automobilsällskapen förbundit sig att gemensamt svara
för samma afgifts riktiga gäldande. Tullmyndigheten hade endast att
i förekommande fall vända sig till sitt hemlands automobilsällskap, som
då vore förpliktadt att genast utgifva beloppet.
Rätt att utfå passersedel tillkomme endast medlem af auktoriseradt
automobilsällskap. För att komma i åtnjutande af sådan rätt
hade den sökande att hos sällskapet göra vederbörlig framställning och
därvid deponera ett penningbelopp, motsvarande den tullafgift, som i
det land, där resan skulle företagas, belöpte å den för resan afsedda
automobilen. Beloppet kvarhölles sedermera hos sällskapet såsom säkerhet
för nyssnämnda tullafgift, för det fall att densamma skulle komma
att utkräfvas.
Sällskapen tillhandahölle hvarandra sina blanketter till passersedlar;
och skulle, såsom förut antydts, dylik sedel, som företeddes till
vinnande af åsyftade lättnader i tullhänseende, vara utfärdad å blankett,
utgifven af automobilsällskapet i det land, där förmånen påkallades.
Passersedlarne bestode i de flesta fall af fem olika blad, betecknade med
5
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 4.
n:ris 1—5, hvilka skulle ej mindre innehålla uppgift å den resandes
fullständiga namn och hemvist, automobilens utseende, beteckningar,
vikt och i förekommande fall äfven värde m. m., än äfven vara undertecknade
såväl af vederbörande funktionär i det sällskap, som utfärdat
passersedeln, som af den resande. De två första bladen vore afsedda
att reglera förhållandena mellan de respektive sällskapen sålunda, att
bladet n:o 1 kvarstannade hos det sällskap, som utfärdat passersedeln,
och bladet n:o 2 öfversändes till sällskapet i det land, som skulle besökas.
Af de öfriga bladen skulle det med n:o 5 betecknade vid ankomsten
till sistnämnda land frånskiljas och öfverlämnas till vederbörande tullmyndighet,
som samtidigt försåge bladet n:o 3 (hufvudbladet) med
vederbörlig anteckning om införseln beträffande såväl tid som ort
jämte, i förekommande fall, uppgift om, inom hvilken tid automobilen
skulle för att få åtnjuta tullfrihet vara utförd ur landet. Bladet n:o 4
åter vore afsedt att vid automobilens slutliga återutförsel frånskiljas
och öfverlämnas till vederbörande tullmyndighet å utförselorten, som
därvid vore i tillfälle utröna, huruvida återutförseln ägde rum inom
föreskrifven tid, och som, därest detta befunnes vara förhållandet och
intet vore att anmärka i fråga om automobilens och dess innehafvares
identitet, tillika försåge hufvudbladet med erforderliga anteckningar till
bestyrkande af tid och ort för utförseln.
Den tid, under hvilken automobil sålunda finge disponeras, hade
i vissa länder (Frankrike, Nederländerna) bestämts till ett år från införseln
med rätt för turisten att inom denna tidrymd passera landets
gräns, huru ofta han behagade. Vid dylika resor under tiden mellan
första införseln och den slutliga återutförseln af automobilen verkställde
i hvarje förekommande fall tullmyndigheten å gränsorten erforderliga
anteckningar på baksidan af passersedelns blad n:o 4, som då af turisten
behölles för att först vid den slutliga återutförseln öfverlämnas till tullmyndigheten,
på sätt förut nämnts. Vid återkomsten till hemlandet
ålåge det turisten att öfverlämna passersedelns blad n:o 3 till därvarande
automobilsällskap, som utfärdat sedeln. Utfärdaren öfversände därefter
bladet till automobilsällskapet i det land, som besökts. Därest hos detta
sällskap kraf å tullafgift icke i det ifrågavarande fallet gjorts, skulle
såsom bevis härå af samma sällskap i utbyte återsändas bladet n:o 2.
Efter framkomsten af detta blad återställdes till turisten det af honom
vid passersedelns uttagande deponerade beloppet.
Hade däremot i följd af turistens underlåtenhet att ställa sig lämnade
föreskrifter till efterrättelse eller af annan orsak automobilsällskapet
i det besökta landet måst på yrkande af tullmyndighet därstädes utgifva
General
tullstyrelsen.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.
tullafgift för automobilen, vände sig sällskapet till passersedelns utfärdare,
som då vore förpliktad att omedelbart godtgöra tullutlägget, för
hvilket ändamål det af turisten deponerade beloppet toges i anspråk.
Genom korrespondens med vederbörande automobilsällskap i Tyskland,
Frankrike, Holland m. fl. länder hade automobilklubben inhämtat,
att förmån af nu ifrågavarande slag komme att medgifvas svenska
automobilturister i de respektive länderna, därest motsvarande lättnad
bereddes samma länders turister här i Sverige.
Under hänvisning till hvad sålunda anförts och då åvägabringandet
af nu ifrågasatta ömsesidiga lättnader helt visst skulle icke allenast
blifva till stor fördel för svenska turister i utlandet utan äfven i afsevärd
grad öka den utländska turisttrafiken här i landet, har automobilklubben i
underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes medgifva, att utländsk
automobilturist, som hit till riket ankomme, och hos vederbörande
tullmyndighet företedde passersedel, utfärdad å klubbens blankett, Ange
under iakttagande i tillämpliga delar af de utaf klubben angifna formaliteter
bit införa och under ett år, räknadt från första införseln, disponera
medhafd automobil, utan skyldighet att erlägga eller deponera tull för
densamma, med förpliktelse dock för turisten att inom utgången af den
sålunda bestämda tiden återutföra automobilen efter förutgången vederbörlig
anmälan hos tullmyndigheten å utförselorten, äfvensom att sådan
turist finge under den bestämda dispositionstiden efter anmälan hos
vederbörande tullmyndighet och sedan af densamma vederbörliga anteckningar
verkställts, utföra och återinföra automobilen utan skyldighet
att aflämna passersedelns blad n:o 4 förrän vid den slutliga återutförseln
ur riket.
Under förutsättning af nådigt bifall till denna framställning har
automobilklubben förbundit sig dels att ansvara för och efter anmodan
af vederbörande tullmyndighet omedelbart till tullkassan inbetala de
tullafgifter, som för sålunda disponerade automobiler tilläfventyrs kunde
komma att uppdebiteras, dels ock att — till förebyggande af missbruk
— så snart öfverenskommelse träffats med utländskt automobilsällskap
angående ömsesidigt utfördande af passersedlar, utan dröjsmål till
Kungl. Maj:t eller den myndighet, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt
bestämma, öfverlämna af notarius publicus bestyrkt afskrift af den
angående öfverenskommelsen upprättade skriftliga afhandling.
I sitt häröfver afgifna underdåniga utlåtande af den 3 juni 1908
bekräftar generaltullstyrelsen till en början, att lättnader i tullhänseende
af den beskaffenhet, förevarande underdåniga framställning’afsåge, medgifvits
i vissa andra europeiska länder. Då emellertid förmånen icke
7
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 4.
finge åtnjutas af turist, hemmahörande i land, hvarest liknande lättnader
icke medgifvits, kunde för närvarande svenska turister icke någonstädes
i utlandet göra anspråk på samma lättnader. Detta förhållande liksom
äfven det intresse för landet, som måste anses ligga i befrämjandet af
den utländska turisttrafiken härstädes, gjorde, framhåller generaltullstyrelsen
vidare, förevarande framställning värd all uppmärksamhet.
De uppgifter, som skulle lämnas i de af automobilklubben föreslagna
passersedlarna, syntes vara fullt tillräckliga i fråga om automobilernas
identifiering. Likaledes funne styrelsen den garanti, som
automobilklubben iklädt sig, borga för att till äfventyrs uppdebiterad
tullafgift för automobil komme tullverket till godo.
Däremot kunde ifrågasättas, huruvida de i passersedeln lämnade
uppgifter kunde läggas till grund för bestämmande af sådan tulla fgifts
storlek, med mindre riktigheten af uppgiften angående automobilens
värde af turisten bestyrktes på tro och heder. I vissa andra fall, där
det ålåge sakägare att för ernående af lättnad i tullhänseende lämna
uppgift i ett eller annat Länseende, erfordrades dylik bekräftelse.
I detta sammanhang meddelar generaltullstyrelsen, beträffande nu
rådande praxis i fråga om tullbehandlingen af automobil, som införes
af resande, att styrelsen städse bifallit ansökningar om rätt att mot
deposition af belöpande tull under viss tid disponera automobil för resa
här i riket. Därest vid återutförsel af sålunda disponerad automobil de
för medgifvandet uppställda villkor fullgjorts, hade det deponerade
beloppet återbetalts till vederbörande. Då vid sådant förhållande redan
nu tullafgift i regel icke utginge för automobiler, införda af turister,
torde, — fortsätter generaltullstyrelsen — bifall till förevarande framställning
icke heller medföra afsevärdt minskad inkomst för statsverket.
Visserligen syntes den tid af ett år, under hvilken automobil
enligt den underdåniga framställningen skulle få här i riket disponeras,
ganska lång, men torde dock vid bifall till ansökningen i öfrigt någon
inskränkning härutinnan icke vara behöflig. I Frankrike och Nederländerna
finge automobilturist åtnjuta förmånen under ett år. I Tyskland
hade likvisst icke eu för hvarje fall gällande tidrymd fastställts.
Orsaken härtill torde dock få sökas i den omständigheten, att rätten
att därstädes begagna sig af aumomobil vore förbunden med skyldighet
för vederbörande att vidkännas stämpelafgift, hvars storlek, så vidt
anginge automobil, tillhörig i annat land bosatt person, vore i viss
mån beroende på längden af den tid, under hvilken automobilen
kvarblefve inom landet. Numera hade emellertid i Tyskland åtgärder
vidtagits i syfte att härutinnan bereda lättnader för främmande automobilturister.
8
Tulltaxe
kommittén.
Kungl. Alaj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
Under åberopande af hvad sålunda anförts har generaltullstyrelsen
i underdånighet hemställt, att, därest Eders Kungl. Maj:t godkände
styrelsens åsikt därom att automobilklubben finge anses vederhäftig för
de förbindelser, densamma i förevarande underdåniga ansökning iklädt
sig, Eders Kungl. Maj:t täcktes finna skäligt förordna, att utländsk turist,
som ankomme hit till riket medförande automobil, måtte, utan skyldighet
att erlägga eller deponera tull för automobilen, hit införa och under
ett år, räknadt från dagen för införseln, disponera densamma, oafsedt
huruvida den komme att hela tiden kvarblifva i riket eller därunder en
eller flera gånger föras fram och åter öfver rikets gräns; allt dock
under vissa af generaltullstyrelsen i utlåtandet föreslagna villkor.
Efter att hafva redogjort för nämnda villkor fortsatte föredragande
departementschefen:
I allt väsentligt ansluter sig, såsom af redogörelsen för de föreslagna
villkoren för bifall till ansökningen framgår, generaltullstyrelsen
till det passersedelssystem, som af automobilklubben närmare angifvits.
Af hvad generaltullstyrelsen i öfrigt i sitt underdåniga utlåtande anfört
framgår, att styrelsen tänkt sig, att nämnda villkor och öfriga föreskrifter
i förevarande afseende skulle sammanföras i en af Kungl. Maj:t
utfärdad kungörelse angående rätt för utländsk turist att tullfritt disponera
hit till riket medförd automobil.
Vid anmälan den 16 oktober 1908 af ifrågavarande ansökning
och det generaltullstyrelsens utlåtande, hvarför jag nu redogjort, framhöll
jag, att förevarande framställning syntes mig värd allt erkännande,
men att ett medgifvande i den af automobilklubben angifna riktningen
knappast vore förenligt med bestämmelserna i nu gällande tullförfattningar,
samt att i följd häraf särskilda bestämmelser i ämnet vore
erforderliga, hvilka lämpligen kunde inrymmas i tulltaxan eller de till
tulltaxan hörande underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas
bör. I anslutning härtill hemställde jag — en hemställan som vann
Eders Kungl. Maj:ts godkännande — att Eders Kungl. Maj:t måtte
gifva tulltaxekommittén det af mig förut angifna uppdrag. Och öfvergå!''
jag nu att redogöra för innehållet i kommitténs den 2 juli 1909 i ämnet
afgifna underdåniga utlåtande.
Till en början fäster kommittén uppmärksamheten därå, att, såsom
framginge af den speciella motiveringen till § 9 af det med kommitténs
underdåniga skrifvelse den 3 maj 1909 öfverlämnade förslag till tulltaxeförordning,
inom tullverket af ålder förekommit, att i åtskilliga
likartade fall tullfri disposition af inkommande artiklar under viss tid
9
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
medgifvits. Grunden för dylika, af generaltullstyrelsen hittills lämnade
medgifvanden finge sökas dels i hänsyn till den inhemska industriens
intressen dels i billighetshänsyn. Kommittén hade emellertid ansett sådana,
till viss tids tullfrihet föranledande hänsyn böra i den nya tulltaxeförordningen
erhålla särskildt uttryck och bestämd begränsning, hvarvid
kommittén alltså ställt sig på samma ståndpunkt, åt hvilken föredragande
departementschefen i detta ärende gifvit uttryck.
Under hänvisning till det förhållande, att af resande medförd,
begagnad velociped såväl enligt gällande tulltaxa (anmärkning under
rubriken Velocipeder) som enligt kommitténs förslag till tulltaxeförordning
(§ 5 litt. f) finge tullfritt utlämnas, kunde måhända ifrågasättas,
att med afseende å medförda automobiler till och med gå längre i tillmötesgående
mot automobiltrafiken, än den underdåniga framställningen
afsåge. Hänsyn till såväl statskassans som den inhemska industriens
intressen torde dock innefatta full giltiga skäl för att icke låta tullfriheten
gälla längre än under viss begränsad tid samt för att träffa anstalter,
i syfte att denna inskränkning gjordes effektiv genom erforderliga
kontrollföreskrifter, afsedda att konstatera återutförseln och eventuellt
säkerställa utbekommandet af belöpande tullafgift, allt i närmaste öfverensstämmelse
med motsvarande bestämmelser i utlandet.
I enlighet med de grundsatser, som för öfrigt i kommitténs förslag
till tulltaxeförordning tillämpats, syntes emellertid kontrollföreskrifterna
icke böra inrymmas i tulltaxan eller i de i omedelbart sammanhang
med denna utfärdade bestämmelser utan i stället böra meddelas i
administrativ ordning, hvarigenom för öfrigt äfven vunnes, att desamma
lättare kunde jämkas efter hvad vunnen erfarenhet eller förändrade
förhållanden kunde anses påkalla. Själfva grundstadgandet torde däremot
lämpligen kunna inrymmas i förberörda § 9 af förslaget till tulltaxeförordning.
Då emellertid anledning förefunnes att söka snarast möjligt genomföra
den sålunda förordade lättnaden för turisttrafiken och att därvid
icke afvakta den motsedda nya tulltaxans ikraftträdande, ansåge sig
kommittén jämväl böra i underdånighet hemställa, huruvida icke Eders
Kungl. Maj:t skulle finna skäligt föreslå Riksdagen att besluta ett tillägg
till gällande tulltaxa i form af en till rubriken n:o 683 (((Vägnar och
Åkdon» etc., till hvilken rubrik automobiler hänfördes) fogad anmärkning,
så lydande:
»Under villkor, hvarom Konungen förordnar, äge resande, som
icke är inom riket bosatt, att, utan tullafgifts erläggande, under en tid
Bill. till Itiksd. Prut. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 2
General
tullstyrelsen.
Departements
chefen.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
af högst ett år förfoga öfver medförd automobil, afsedd att inom samma
tids utgång återutföras».
I händelse en sådan ny anmärkning under rubriken n:o 683
skulle tillkomma, borde den lämpligen kunna upptagas såsom anmärkning
2 och den nuvarande anmärkningen betecknas såsom anmärkning 1.
I sitt den 31 sistlidne augusti afgifna underdåniga utlåtande har
generaltullstyrelsen förklarat sig icke hafva något att erinra mot den
af tulltaxekommittén sålunda gjorda underdåniga hemställan.
Såsom jag redan den 16 oktober 1908 vid underdånig föredragning
af ifrågavarande ansökning framhöll, synes mig densamma värd beaktande.
Ur industriell eller skyddspolitisk synpunkt kan det nämligen
icke vara något att erinra mot tullfri import af automobil, som är afsedd
att användas allenast under importörens tillfälliga vistelse här i landet.
A andra sidan måste det för den internationella trafiken eller kanske
närmare bestämdt för turistväsendet vara af alltjämt växande betydelse,
att hinder vid dylik import i största möjliga utsträckning undanröjas.
Visserligen har i praktiken viss lättnad i ifrågavarande hänseende
redan nu plägat medgifvas. Men — äfven om man skulle anse medgifvanden
i sådan riktning äga stöd i gällande tullförfattningar —
har i allt fall lättnaden, i brist på tillräckliga garantier mot missbruk,
måst begränsas till tullafgiftens deponerande. Sedan emellertid numera
garantier af nämnda slag erbjudits, synes mig frågan om
suspension af tiilltaxans bestämmelser vidkommande automobil, som
införes under nyss angifna förhållande, böra upptagas till skärskådande.
Dessförinnan tillåter jag mig att i likhet med tulltaxekommittén erinra,
hurusom import af begagnad velociped för resandes personliga bruk kan
anses frikallad från all tullafgift. Sedan år 1898 bär nämligen i tulltaxan
till rubriken Velocipeder varit fogad en anmärkning af innehåll,
att af resande medförd begagnad velociped, som, enligt af honom på
tro och heder afgifven skriftlig försäkran, införes för eget bruk och ej
i handelsafsikt, må, efter pröfning af vederbörande tullförvaltning, tullfritt
utlämnas. Att utsträcka bestämmelser af denna vidd att gälla vid
import af automobiler torde emellertid af flera utaf kommittén antydda
skäl icke böra ifrågakomma. Utom det att ansökningen endast afser
den internationella automobiltrafiken, får ej heller förbises, att hela det
skydd, tulltaxan nu kan anses bringa personautomobilfabrikanterna inom
landet, säkerligen skulle blifva af ringa eller intet värde, om automobil
för eget bruk i allmänhet finge af resande tullfritt införas. I fråga
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
om dylika fordon bör alltså tullfriheten inskränkas till automobil, som
för viss kortare tid införes af här i riket icke bosatt person. Denna
tid synes mig böra, på sätt föreslaget blifvit, bestämmas till högst ett
år. Under sådana villkor och då jag i likhet med generaltullstyrelsen
håller före, att automobilklubbens borgen för debiterade tullafgifters
erläggande bör betraktas såsom god, torde en anordning, som i hufvudsakliga
delar bygges på det af automobilklubben angifna passersedelsystem,
vara för tullverket och statskassan betryggande.
Stadganden rörande en sådan anordning och öfriga kontrollföreskrifter
torde, såsom kommitterade förutsatt, lämpligen böra meddelas
i administrativ väg. De grundläggande bestämmelserna för
tullfriheten åter hafva, på sätt jag tidigare antydt, sin plats i den af
Riksdagen antagna tullförfattningen. Vissa likartade bestämmelser återfinnas
också i § 9 af tulltaxekommitténs förslag till förordning med
tulltaxa för inkommande varor. Vid den slutliga pröfningen af nämnda
förslag, hvilket den 27 maj 1909 remitterats till vederbörande ämbetsverk
för afgifvande af utlåtande, lärer också det af tulltaxekommittén
med afseende å nu ifrågavarande ämne föreslagna tillägg böra sammanföras
med bestämmelserna i nyssnämnda paragraf. Innan ny tulltaxa
vinner tillämpning, något som på grund af vissa förhållanden
icke torde komma att ske förrän under senare delen af år 1911,
lära bestämmelser i nu förevarande syfte böra inflyta i gällande tulltaxa
och i den ordning, tulltaxekommittén föreslagit, eller genom
särskild anmärkning under rubriken n:o 683: vagnar, åkdon, ej
specificerade, obegagnade och begagnade, äfvensom vagnmakeriarbeten,
ej specificerade. Denna rubrik torde därvid i öfrigt icke böra undergå
annan ändring än att den därtill redan nu hörande anmärkning, som
angifver, bland annat, att till rubriken hänföras motorvelocipeder och
motorvagnar, erhåller en mindre omformulering af redaktionell art.
Skulle nu till sagda rubrik fogas en ny anmärkning af det innehåll,
kommittén föreslagit, komme själffallet de kontrollföreskrifter,
hvarom jag nyss talade, att utfärdas i sammanhang med beslutade
ändringar i tulltaxan.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Elders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen besluta, att rubriken
n:o 683 i gällande tulltaxa skall från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer,
erhålla följande lydelse:
12
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
Kvantitet |
Tullsats. |
||
. |
Kr. öre |
||
683. |
Vagnar och Åkdon, ej specificerade, obegagnade Anm. 1. Hit hänföras motorvelocipeder samt automobiler Anm. 2. Under villkor, hvarom Konungen förordnar, |
100 kr. |
15: — |
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition af
den lydelse, bil. litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Arvid Nordlindh.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1910.