Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

1

Nr 39.

Kungl. Maj:ts nadiga proposition till Riksdagen angående
pension från allmänna indragningsstaten åt auditören
vid Vaxholms grenadjärregemente J. H. Rundgren;
gifven Stockholms slott den 11 februari 1910.

Under åberopande af närlagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

dels att, därest auditören vid Vaxholms grenadjärregemente John
Henrik Rundgren erhåller afsked innan 1910 års utgång, han må från
och med månaden näst etter den, i hvilken afskedet varder honom beviljadt,
å allmänna indragningsstaten uppbära pension, beräknad efter
900 kionor om aret för tiden intill den 1 juli 1913, och därefter under
Rundgrens återstående liftstid efter 450 kronor om året,

dels ock att från anslaget till allmänna indragningsstaten må till
arméns pensionskassa utbetalas hvad som i expektansafgifter bör erläggas,
för att Rundgren skall från och med nämnda dag komma i åtnjutande
af en årlig pension från kassan å 450 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

O. B. Malm.

Bill. till Rihsä. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 30 Käft.

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 februari 1910.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Malm, anförde härefter:

»Auditören vid Vaxholms grenadjärregemente vice häradshöfdingen
John Henrik Rundgren, som är född år 1855, blef den 6 juni 1883 antagen
till e. o. notarie i Svea hofrätt och utnämndes den 2 april 1891 till
auditör vid Värmlands fältjägarkår. I den å sist nämnda befattning
utfärdade fullmakten intogs bestämmelse om, att Rundgren skulle vara
underkastad de förändringar i tjänstgöringsskyldighet, som en omorganisation
af landtförsvaret kunde göra erforderliga.

När därför enligt 1901 års Riksdags beslut Jämtlands fältjägarkår
jämte Hallands bataljon sammanslogos till Vaxholms grenadjärregemente,
blef Rundgren uppförd såsom auditör vid detta regemente.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Eftersom han förblifvit å gammal stat, har han i berörda egenskap
åtnjutit lön å 900 kronor och tjänstgöringspenningar å 400 kronor, hvartill
under tjänstgöringen kommit dagaflöning med 2 kronor.

Rundgren, som har juridisk byrå i Karlstad och intill allra sista tiden
varit amanuens vid domkapitlet därstädes, har emellertid icke under de
sista åren tjänstgjort annat än vid repetitionsöfningarna. Han har en
vikarie, som han själf aflönar med 600 kronor om året.

I en den 8 oktober 1909 till landtförsvarsdepartementet inkommen
skrifvelse har Rundgren velat göra gällande, att han icke på grund af
fullmaktens innehåll varit skyldig mottaga förflyttning till annat truppförband;
hvarjämte han förmenat det vara obilligt och med statens
värdighet oförenligt att fordra, det en auditör vid »ett invid rikets
västra gräns förlagdt och endast kort tid al året samladt truppförband
skulle på i öfrigt oförändrade villkor fullgöra tjänstgöringen vid ett på
en ö i Östersjön garnisoneradt regemente, och detta så mycket mindre
som de med auditörsbeställningen förenade inkomsterna aldrig varit afsedda
att utgöra annat än eu biförtjänst åt den, som på grund af sin
boningsort och verksamhet i öfrigt lämpligen kan åtaga sig en sådan
befattning)).

Rundgren har därför hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes dels
anvisa ett belopp af 600 kronor att från och med år 1909 årligen under
Rundgrens tjänstetid såsom auditör utgå för aflönande af tjänstförrättande
auditör vid Vaxholms grenadjärregemente, dels ock förklara
Rundgren berättigad att vid afskedstagandet från auditörsbeställningen
åtnjuta aflöning från allmänna indragningsstaten i öfverensstämmelse
med de honom i fullmakten tillförsäkrade löneförmåner.

Öfver denna framställning har yttranden afgifvits af vederbörande
myndigheter.

Regementschefen och chefen för fjärde arméfördelningen hafva tillstyrkt
framställningen.

Arméförvaltningens civila departement har däremot hemställt, att
densamma icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd, enär
Rundgren såväl jämlikt den för honom utfärdade fullmakten som på
grund af de vid öfvergången till 1901 års härordning meddelade bestämmelser
måste anses pliktig underkasta sig do förändringar i tjänstgöringsskyldighet,
som för honom blifvit en följd af Värmlands fältjägarkårs
sammanslagning med Hallands bataljon samt af Vaxholms
grenad järregementes i samband därmed genomförda organisation.

Rundgrens

hemställan.

Militärmyn digheterna.

Arméförvalt ningen.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Direktionen
öfver arméns
pensionskassa.

Statskontoret.

Direktionen öfver arméns pensionskassa kar förklarat, att Rundgren,
som uppnått 54 lefnadsår och en publik tjänstetid af mer än 26 tjänsteår
efter tjugonde åldersåret, vore berättigad att nu afgå ur tjänst
och från och med den 1 juli 1913 mot expektansafgifters erläggande
tillträda 450 kronor kassapension; men endast genom att kvarstå i tjänst
till den 29 mars 1915 blefve Rundgren vid då uppnådda 60 lefnadsår
berättigad att från och med månaden näst efter erhållet afsked tillträda
jämväl fyllnadspension likaledes till belopp af 450 kronor.

Statskontoret har erinrat om ett liknande fall, som var föremål
för proposition till 1907 års Riksdag och däri omständigheterna voro
följande: Komministern i Karlstad A. N. A. Randel, som år 1890

utnämnts till regementspastor vid Värmlands fältjägarkår, hade, efter
det denna kår uppgått i Vaxholms grenadjärregemente, uppehållit regementspastorsbeställningen
vid samma regemente, dock utan att ingå på
ny stat. Då Randel anhållit att blifva Överflyttad på indragningsstat,
yttrade statskontoret i afgifvet utlåtande: »I den för Randel i egen skap

af regementspastor vid Värmlands fältjägarkår utfärdade fullmakten
är, enligt hvad arméförvaltningen upplyst, stadgad skyldighet
för honom att vara underkastad de förändringar i tjänstgöringsskyldighet
och aflöningsförmåner, som en omorganisation af landtförsvaret
kan göra erforderliga. Denna bestämmelse torde närmast afse
skyldighet för Randel att underkasta sig utsträckt tjänstgöring och
kan måhända äfven anses innebära åliggande för honom att tjänstgöra
å ny förläggningsort för kåren. Däremot torde det starkt kunna
ifrågasättas, huruvida denna skyldighet rimligtvis får utsträckas därhän,
att det utan vidare skulle åligga Randel att tjänstgöra ej blott å
annan ort utan ock vid ett annat truppförband, därför att den kår, vid
hvilken han vunnit anställning, uppgått i detta nya truppförband. Då
härtill kommer, att beloppet af den med regementspastorsbeställningen
förenade aflöning uppenbarligen förutsätter, att beställningens innehafvare
af annan prästerlig verksamhet hämtar sin egentliga utkomst, och att
sådan verksamhet vid kårens förflyttning till området för ett annat
stift än det, Randel tillhör, näppeligen torde stå honom till buds, lärer
det icke kunna förnekas, att starka billighetsskäl föreligga för beredande
af tillfälle för Randel att utan ekonomisk uppoffring upphöra
med tjänstgöringen vid det nya regementet. Skulle härjämte regementets
egen fördel, om icke med nödvändighet kräfva, så dock befordras
genom Randels afgång, så vill det synas statskontoret, som om
fullt tillräckliga skäl föreligga att genom framställning till Riksdagen
om beviljande af någon pension åt Randel bereda utväg för hans ent -

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 30. 5

ledigande från regementspastorsbeställningen. Beträffande det belopp,
som i sådant. fall borde i pension tilldelas Handel, torde enligt statskontorets
mening livad Handel kan beräknas hafva under de senare
åren haft i behållen inkomst af sin tjänst såsom regementspastor eller
vid pass 500 kronor fa i sådant afseende anses såsom ett minimum.»
Den i öfverensstämmelse med detta förslag framlagda nådiga propositionen
blef af Riksdagen godkänd.

Statskontoret har vidare förklarat sig icke kunna tillstyrka Rundgrens
nu föreliggande ansökning i dess helhet, enär den åsyftade, att
Rundgren skulle med bibehållande af fulla aflöningsförmåner och pensionsrätt
befrias från tjänstgöringsskyldighet och att statsverket skulle
bekosta ersättning till vikarie vid regementet. Men det kunde icke
förnekas, att omständigheterna försatt Rundgren i ett synnerligen ofördelaktigt
läge, då han numera nödgades antingen fullgöra sin auditörstjänst
a en från hans hufvudsakliga verksamhetsfält långt aflägsen ort eller ock
afstå ej obetydlig del af sin aflöning såsom auditör åt vikarie för uppehållande
af göromålen.. Icke heller för regementet kunde detta förhållande vara
annat än ofördelaktigt. Då de omständigheter, som föranledt Riksdagen
att bevilja pension åt Randel, i allt väsentligt förelåge beträffande
Rundgren, syntes det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke nu
föreliggande fråga lämpligen kunde ordnas på liknande sätt. Då Rundgren
under de senaste åren, då han icke själf gjort någon auditörstjänst,
aflöna! sin vikarie med 600 kronor, både lian således haft 700
kronor i behållen inkomst af auditörstjänsten. I olikhet med Randel
vore emellertid Rundgren pensionsberättigad för sin tjänst vid armén.
Enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa upplyst, vore nämligen
Rundgren berättigad att, om han i tjänsten kvarstode till uppnådd
ålder af 60 ar, komma i åtnjutande af pension och fyllnadspension å
tillhopa 900 kronor, och om han redan nu afginge, kunde han genom
erläggande af expektansafgifter den 1 juli 1913 tillträda pension från
kassan å 450 kronor. Under sådana förhållanden syntes det tvifvelaktigt,
huruvida Rundgren kunde befinnas villig att med afstående af
pensionsrätten från arméns pensionskassa åtnöjas med pension å 700
kronor från allmänna indragningsstaten. Han torde föredraga att kvarstå
i tjänsten och aflöna vikarie för att i sinom tid tillträda peusion å 900
kronor. Ansåges regementets fördel kräfva, att auditörsgöromålens
handhafvande ordnades på annat sätt än hittills, så syntes Rundgren
nu böra beredas en pension al 900 kronor. Såsom uttryckligt villkor
för åtnjutande af sådan pension från allmänna indragningsstaten borde

6

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

i hvarje fall uppställas, att Rundgren afsade sig sin rätt till pension
från arméns pensionskassa samt måhända därjämte, att lian inom viss
tid, exempelvis inom utgången af år 1910, afginge från tjänsten.

I likhet med hvad förut ägt rum i fall, då vederbörande ägt att
mot erläggande af expektansafgift å viss tid tillträda pension från
arméns pensionskassa, kunde det ju ifrågasättas, att nu förevarande
fråga så ordnades, att en årlig pension beviljades Rundgren med 900
kronor från afskedet intill den 1 juli 1913 men därefter med 450 kronor
samt att af statsmedel erlades expektansafgifter, så att Rundgren
från och med samma dag erhölle pension från arméns pensionskassa
till belopp af 450 kronor om året. Emellertid skulle en sådan uppdelning
sakna praktisk betydelse, enär i allt fall statsverket i sista hand
linge bekosta pensionen i dess helhet.

Beloppet af den med auditörsbefattning förenade aflöning förutsätter
uppenbarligen, att befattningens innehafvare till väsentlig del hämtar
sin utkomst af annan verksamhet. Men det maste anses ur alla synpunkter
olämpligt, att denna verksamhet — såsom i förevarande fall —
utöfvas på en ort, vidt aflägsen från vederbörande regementes förlägg■ningsort.
Med hänsyn härjämte till att Rundgren i viss man blifvit
ekonomiskt lidande genom arméns omorganisation, ansluter jag mig till
förslaget, att Rundgren beviljas- afsked och i sammanhang därmed tillerkännes
full pension. Eftersom Rundgren genom expektansafgifters
erläggande kan bibehållas vid sin rätt till kassapensionen, som från och
med den 1 juli 1913 utgår med 450 kronor, är det såsom statskontoret
angifvit möjligt ordna pensionsfrågan antingen så, att Rundgren, så
länge han lefver, beviljas en pension å allmänna indragningsstaten af
900 kronor mot afstående af kassapensionen, eller så, att pensionen å
allmänna indragningsstaten bestämmes till 900 kronor för tiden intill
den 1 juli 1913 men för tiden därefter till 450 kronor samt att statsverket
genom expektansafgifternas erläggande vidmakthåller Rundgrens
rätt till kassapensionen. Då statsverket alltsedan år 1858 betäcker
pensionskassans årliga brist, skulle det ju, såsom statskontoret antydt,
kunna i viss mån anses för staten betydelselöst, hvilketdera sättet som
väljes. Men jag anser mig böra förorda det sistnämnda sättet af den
anledning, att därigenom Rundgren bibehålies äfven vid den med kassapensionen
följande rätt till begrafningshjälp, 225 kronor.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört far jag hemställa, det
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 39.

dels att, därest auditören vid Vaxholms grenadjärregemente John
Henrik Rundgren erhåller afsked innan 1910 års utgång, han må från
och med månaden näst efter den, i hvilken afskedet varder honom beviljadt,
å allmänna indragningsstaten uppbära pension, beräknad efter
900 kronor om året för tiden intill den 1 juli 1913, och därefter under
Rundgrens återstående lifstid efter 450 kronor om året,

dels ock att från anslaget till allmänna indragningsstaten må till
annons pensionskassa utbetalas hvad som i expektansafgifter bör erläggas,
för att Rundgren skall från och med nämnda dag komma i åtnjutande
af eu årlig pension från kassan å 450 kronor.»

Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle
proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

o

Gunnar Åkerman.