Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 218.

1

N:o 218.

Kungl. Maj.is nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter Emma
Kristina Moberg från Ljungby socken/ gifven Stockholms
slott den 29 april 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva, att kronans rätt till danaarf efter Emma Kristina Moberg
från Ljungby socken t af Kalmar län må efterskänkas till förmån för
Svante Karlsson från Ölfvingstorp.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Swartz.

Bxh. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Samt. t Afd. 164 Höft. (N:o 218.)

1

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen- Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 29 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde.

Den 16 mars 1905 afled färgaren Johannes Moberg från Ölfvingstorp
i Ljungby socken af Kalmar län, efterlämnande såsom enda stärbhusdelägare
sin syster, ogifta Emma Kristina Moberg. Den 20 i samma
månad afled jämväl Emma Kristina Moberg utan att efterlämna kända

arfvingar. .

Enligt den 15 juni 1905 efter Johannes Moberg och Emma Kristina
Moberg förrättade bouppteckningar utgjorde behållna kvarlåtenskapen
efter den förre 3,068 kronor 59 öre och efter den senare 3,140 kronor
31 öre. I sistnämnda belopp ingick hela behållningen efter Johannes

Moberg.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

Nu Lar i en till Kungl. Maj:t ställd skrift landtbrukaren John
Odman i Olfvingstorp, med förmälan att Johannes Moberg efterlämnat
en den 12 september 1889 utom äktenskapet född son, Svante Karlsson,
för hvilken sökanden af Södra Möre häradsrätt förordnats till förmyndare,
i underdånighet anhållit, att statsverkets rätt till danaarf efter Emma
Kristina Moberg måtte till så stor del, som motsvarade Johannes Mobergs
kvarlåtenskap, efterskänkas till förmån för den sistnämndes son Svante
Karlsson. Till stöd härför har sökanden anfört, att Johannes Moberg
uppfostrat och öppet erkänt Svante Karlsson såsom sitt barn, med uttalande
upprepade gånger af den försäkran, att sonen skulle erhålla allt
hvad Moberg vid sin död efterlämnade. Tillika har sökanden framhållit,
att Svante Karlsson, hvilkens moder, pigan Mathilda Karlsson från
Olfvingstorp, aflidit före Johannes Moberg, syntes, enär han vore till
förståndet klent utrustad, äga mycket små utsikter att i framtiden försörja
sig själf utan kommunens betungande.

Vid ansökningen hafva fogats dels ett af vice pastorn i Ljungby
församling V. Hellsten afgifvet intyg, däri Hellsten uttalat sin förvissning
om att »arbetaren Svante (Karlsson) Moberg, född den 12 september
1889», vore son till ofvanbemälda Johannes Moberg, dels ock protokoll
öfver ett på sökandens begäran, för bestyrkande däraf att Johannes
Mobergs vilja varit, att all hans kvarlåtenskap skulle tillfalla hans oäkta
son Svante Karlsson, inför Södra Möre häradsrätt den 11 februari 1907
hållet vittnesförhör för dödsfalls skull med landtbrukaren August Jonsson,
änkan Emma Fransen och skräddaren Per Nilsson, alla i ölfvingstorp,
vid hvilket förhör

August Jonsson förmält: att Johannes Moberg vid flera tillfällen
erkänt, att han vore fader till Svante Karlsson; att Moberg ensam bekostat
Karlssons uppehälle och uppfostran samt för hans räkning i en
lifränteanstalt låtit insätta etthundra kronor; att en dag 1895 Moberg
anmodat vittnet att hos vederbörande pastor göra framställning därom,
att Karlsson i kyrkoboken antecknades såsom Mobergs son; att Moberg
ansett, att Karlsson genom en dylik anteckning skulle erhålla arfsrätt
såsom äkta barn efter Moberg; att tjänstgörande pastorn förklarat sig
icke kunna endast på vittnets begäran göra nämnda anteckning i kyrkoboken;
att vid flera tillfällen Moberg yttrat till vittnet, att vid hans
död all hans kvarlåtenskap skulle tillfalla Karlsson; att någon dag kort
före Mobergs död, då vittnet framkastat den förmodan, att Moberg
komme att efterlämna någon förmögenhet, Moberg upprepat, att allt
hvad han ägde skulle tillfalla Svante Karlsson, hvilken af Moberg kallades
»Sven»;

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

Emma Fransen berättat: att vittnet vårdat Svante Karlsson, sedan
denne var två år gammal; att Moberg under hela denna tid bekostat
Karlssons uppehälle; att Moberg förklarat, att han vore fader till Svante
Karlsson, hvilken af Moberg kallades »Sven»; att vid flera tillfällen
jämväl under sin sista sjukdom Moberg yttrat, att vid hans död all hans
egendom skulle tillfalla hans son Sven eller Svante Karlsson; att vid
några af dessa tillfällen vittnet Per Nilsson varit närvarande; samt att
Moberg för vittnet omtalat, att Karlsson skulle ärfva Moberg, enär Moberg
låtit anteckna Karlsson såsom sin son i kyrkoboken; och

Per Nilsson afgifvit enahanda vittnesmål som Emma Fransen.

På grund af nådig remiss har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kalmar län afgifvit utlåtande och därvid tillika öfverlämnat yttrande
af kronofogden i Södra Möre härads fögderi Edv. Erikson, hvilken,
med vitsordande af de förhållanden, hvarå ansökningen grundade sig,
tillstyrkt bifall till densamma.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att,
''som af handlingarna framginge, att Johannes Moberg i lifstiden erkänt
Svante Karlsson vara sin son samt att denne vore medellös och saknade
förmåga att fullständigt försörja sig själf, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
funne sig böra förorda bifall till förevarande ansökning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har jämväl afgifvit underdånigt utlåtande
och därvid till eu början meddelat, att ämbetet låtit indrifva
samt den 13 augusti 1909 till statskontoret levererat behållningen i boet
efter Emma Kristina Moberg, utgörande, efter afdrag af till ämbetet
utanordnad aktoratsprovision, 3,079 kronor 97 öre, enligt till ämbetet
afgifven redovisning.

Vidare har advokatfiskalsämbetet anfört, att ämbetet väl funne,
att de till stöd för ansökningen åberopade handlingarna förlänade stor
sannolikhet åt antagandet, att Svante Karlsson vore Johannes Mobergs
son, liksom ämbetet funne samma handlingar ådagalägga, att det varit
Johannes Mobergs afsikt, att hans kvarlåtenskap skulle tillfalla Svante
Karlsson. Ehuru sålunda skäl talade för bifall till framställningen,
tvekade ämbetet att tillstyrka framställningen i dess helhet, då det icke
blifvit påvisadt, att Svante Karlsson, som innevarande år uppnådde 21
års ålder, skulle vara helt och hållet oförmögen att försörja sig själf,
utan tvärtom af handlingarna syntes framgå, att Karlsson förmådde
genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle. Däremot ansåge ämbetet
skäligt, att Svante Karlsson finge tillgodonjuta någon del, exempelvis
en tredjedel, af den i Emma Kristina Mobergs kvarlåtenskap upptagna
behållningen efter Johannes Moberg.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

På grund häraf hemställde advokatfiskalsämbetet, att Kungl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta proposition om efterskänkande, till förmån
för ofvanbemälda Svante Karlsson, af 1,000 kronor utaf kvarlåtenskapen
efter Emma Kristina Moberg.

Af hvad i ärendet blifvit upplyst synes mig framgå, att Svante
Karlsson är son till Johannes Moberg äfvensom att Mobergs afsikt varit,
att all hans efterlämnade kvarlåtenskap skulle efter hans död tillfalla
hans bemälde son. Vid sådant förhållande och då enligt hvad af handlingarna
inhämtas, Svante Karlsson är medellös och saknar förmåga att
fullständigt försörja sig själf, anser jag mig böra tillstyrka bifall till
den underdåniga ansökningen i dess helhet; och torde Svante Karlsson
böra förklaras berättigad att erhålla jämväl det belopp 11 kronor 38 öre,
hvarmed den förefintliga behållningen i boet efter Emma Kristina Moberg
öfverskjuter hvad som motsvarar Johannes Mobergs kvarlåtenskap.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag i underdånighet,
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,
att kronans rätt till danaarf efter Emma Kristina Moberg må
efterskänkas till förmån för Svante Karlsson.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla; och skulle proposition af den lydelse,
bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.

Ur protokollet:
Emil Sundberg.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 164 Häft.

2