Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
1
N:o 205.
Kung. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående de
till afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens
län utgående afton ingsförm ån er; gifven Stockholms
slott den 15 april 1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att från och med år 1911 arfvodet till en hvar af de vid afvittringsverket
i Västerbottens och Norrbottens län förordnade afvittringslandtmätare
må utgöra 4,000 kronor för år räknadt;
att berörda arfvode må kunna höjas för den, som tjänstgjort fem
år, med 500 kronor och för den, som tjänstgjort tio år, med ytterligare
500 kronor;
samt att ifrågavarande arfvode!! må anvisas att utgå från det under
nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skiften och afvittringar.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj: t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Oskär Nyländer.
Bih. till Biksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 156 Höft. (No 205.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern LlNDMAN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: PETERSSON,
PIederstierna,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde vidare.
Vid underdånig föredragning den 14 sistlidna januari af frågan
om reglerandet för år 1911 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel
erinrade jag, hurusom Riksdagen år 1909 dels beslutat, att
anslaget till skiften och afvittringar, hvilket hittills varit i riksstaten
uppfördt såsom reservationsanslag, skulle från och med innevarande år
uppföras såsom förslagsanslag till otörändradt belopp, dels ock medgifvit,
att, i likhet med hvad som skett under en följd af år, de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1910 för afvittringslandtmätarna
i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga
3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,500
kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning,
finge dessa tjäustemän godtgöras af ifrågavarande anslag.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
Vidare anmälde jag, att från afvittringslandtmätarnas sida förelåge
framställningar om ändrade bestämmelser rörande deras aflöningsförhållanden,
livilket ärende ännu vore föremål för utredning, och anhöll
jag att få längre fram återkomma till detta ämne, under framhållande
emellertid, att medel till den ifrågasatta regleringen utaf afvittringslandtmätarnas
aflöningsförhållanden torde kunna erhållas från förslagsanslaget
till skiften och afvittringar, hvadan något särskildt anslag för
ändamålet icke torde behöfva begäras.
Med anledning häraf hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen, att, i afbidan å de nådiga förslag Kungl. Maj:t
kunde komma att förelägga Riksdagen angående förändrade bestämmelser
rörande afvittringslandtmätarnas aflöningsförhållanden, förslagsanslaget
till skiften och afvittringar tillsvidare beräknades till oförändradt
belopp, eller 63,000 kronor.
Till denna hemställan täcktes Kungl. Maj:t lämna bifall; och gjordes
i enlighet därmed i statsverkspropositionen framställning till Riksdagen.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om reglerande
af afvittringslandtmätarnas aflöningsförhållanden.
I Kungl. Maj:ts förnyade nådiga taxa på arfvode åt afvittringslandtmätare
i Västerbottens och Norrbottens län den 3 december 1880
finnas meddelade bestämmelser angående den afvittringslandtmätarna
tillkommande ersättning. I samtliga öfriga län, hvarest afvittringsarbeten
varit af nöden, äro desamma för länge sedan afslutade.
Nämnda taxa innehåller i §§ 1 och 2 föreskrifter om arfvode
för ägors mätning och uträkning, i hvilket arfvode inbegripes ersättning
för upprättande af mätningskartan och ett renoveradt exemplar
häraf samt för ägobeskrifning. I §§ 3 och 4 stadgas arfvode för rågångsförrättning
samt utstakning och rörläggning, hvarjemte §§ 5—7
lämna bestämmelser om lösen för kartor och handlingar. Några ytterligare
föreskrifter om ersättning, utgående efter omfattningen af utfördt
arbete, finnas icke i taxan, med undantag af de i § 9 förekommande,
som emellertid afse vissa numera afslutade förrättningar och
således ej vidare äro tillämpliga. Jämlikt § 8 skola alla arbeten, som
icke omförmälas i §§ 1—7, ersättas med arfvode för hvar använd dag.
Detta arfvode utgår i allmänhet med 8 kronor men med 15 kronor för
hvar dag, afvittringslandtmätare under sommararbetstiden är å arbetsstation
inom afvittringslag sysselsatt med arbete för skattläggning eller
områdestilldelning. Enligt § 10 är afvittringslandtmätare efter tio års
väl vitsordad tjänstgöring berättigad att, utöfver honom eljest tillkommande
godtgörelse, åtnjuta arfvodesförhöjning med 500 kronor för år.
Afvittrings
landt
mätarnas
löneförmåner.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
I § 11 tillerkännes afvittringslandtmätare ersättning för husrum under
sommarmånaderna med 50 kronor och för tjänsteresor med 250 kronor
om året, dock att afvittringslandtmätare, hvilkens kostnad för tjänsteresor
under året i afsevärd mån öfverstigit nyssberörda belopp, i anledning
däraf kan efter nådig pröfning erhålla särskild godtgörelse. Den
afvittringslandtmätarne enligt taxan tillkommande ersättning utgår af statsmedel
och anvisas från anslaget till skiften och afvittringar. I § 12 i taxan
tillförsäkras afvittringslandtmätare rätt att vid slutet af hvarje kvartal,
hvarunder han ej åtnjutit tjänstledighet, uppbära 600 kronor i afräkning
på honom enligt taxan tillkommande arfvode samt därjämte, i händelse
han är berättigad till arfvodesförhöjning, hvad däraf på kvartalet
belöper. Hvad han därutöfver under året införtjänt äger han uppbära
efter årets slut, sedan hans öfver arbetet atgifna räkning pröfvats. Upp
går icke arfvodet för hans arbete enligt taxans bestämmelser till så stort
belopp, som han redan uppburit, skall skillnaden innehållas å nästföljande
kvartals aflöning. I § 13 stadgas, att afvittringslandtmätare, som på
grund af styrkt sjukdomsförfall är tjänstledig, ttnjuter, såsom arfvode
för en hvar af de första två månaderna, 133 kronor 33 öre samt därjämte,
i händelse han är berättigad till arfvodesförhöjning, 41 kronor
67 öre, men för den därefter följande tiden tre fjärdedelar af nämnda
belopp; dock att, i händelse sjukdomsförfall fortfar under längre tid
än ett år, det kommer att bero på nådig pröfning för hvarje särskildt
fall, om och i hvad mån arfvode för den följande tiden må åtnjutas.
Omförmälda taxa öfverensstämmer i allmänhet med den därförut
gällande, den 30 maj 1873 utfärdade taxan. De hufvudsakliga olikheterna
mellan dessa båda taxor äro, dels att i den af år 1880 metersystemet
användts, dels ock att enligt 1873 års taxa dagarfvodet utgjorde
8 kronor äfven i de fall, då detsamma enligt 1880 års taxa är
bestämdt till 15 kronor.
Från och med år 1875 till och med år 1903 har, efter Riksdagens
medgifvande, för hvarje år stadgats, att de belopp, hvarmed årets inkomster
af tjänsten för afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens
län kunde komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhörde
första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af
ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning, finge dessa tjänstemän godtgöras
från anslaget till skiften och afvittringar, och allt sedan 1903
hafva årligen, likaledes efter Riksdagens medgifvande, motsvarande
bestämmelser meddelats, dock att beloppen utgjort respektive 3,000 och
3,500 kronor i stället för 2,500 och 3,000 kronor.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
I särskilda, den 25 januari 1908 ingifna underdåniga skrivelser
hafva de, efter landtmäteristyrelsens förordnande, vid afvittringsverken
i Västerbottens och Norrbottens län då tjänstgörande afvittringslandtmätarna
gjort framställning om ändrade bestämmelser beträffande deras
aflöningsförhållanden.
Afvittringslandtmätarna i Västerbottens län hafva därvid anfört
hufvudsakligen följande.
Med hänsyn till de numera högst betydligt stegrade lefnadsomkostnaderna
vore den enligt gällande taxa utgående ersättning uppenbarligen
alldeles otillräcklig, helst de bäst atlönade arbetena, eller de i
§§ 1 och 2 omförmälda mätningar och uträkningar, i det närmaste afslutats
inom Västerbottens län. Följaktligen komme hädanefter den
hufvudsakligaste delen af arbetena att ersättas efter dagberäkning enligt
8 8 eller med 8 kronor och i vissa fall med 15 kronor om dae-en. Enär
afvittrmgsarbetet nu pågmge mom öfverstå delarna af lappmarken, där
den för arbete ute å fältet lämpliga tiden kunde beräknas högst till 100
dagar, för hvilken tid arfvode utginge efter 15 kronor om dagen, samt
den öfriga tid af året, för hvilken dagarfvode efter 8 kronor kunde
beräknas, efter afdrag af resdagar ej öfverstege 180 dagar, skulle afvittringslandtmätarens
inkomst enligt taxan ej kunna komma att uppgå
till mera än 2,940 kronor årligen.
Sedan nu gällande taxa utfärdats, hade lefnadsomkostnaderna i
orten stigit med omkring 100 procent, hvarjämte afvittringslandtmätarnas
arbete blifvit af svårare art samt särskilt synnerligen ansträngande
och hälsovådligt under den tid, omkring tre månader årligen, landtmätarna
måste vistas i de aflägsnaste delarna af Lappland och ofta
under veckor tillbringa nätterna i tält under temperaturförhållanden af
så omväxlande beskaffenhet, att på en varm dag kunde följa en natt
med frost.
På grund häraf hemställde sökandena, dels att afvittringslandtmätarna
måtte beredas årlig lön af 2,000 kronor, dels ock att arfvodestaxans
§§ 8, 12 och 13 måtte ändras i öfverensstämmelse med ett af
dem uppgjordt förslag, enligt hvithet lägsta dagarfvodet upptagits till
10 kronor, dagarfvode af 15 kronor beräknats skola utgå för vissa angifna
arbeten utöfver dem, för hvilka detsamma nu vore stadgadt, samt
nya bestämmelser ifrågasatts beträffande ej mindre sättet för utbetalningen
af ersättningen för landtmätarnas arbete än äfven dem vid sjukdomsfall
tillkommande arfvode. Slutligen erinrades, att afvittringslandtmätarna
med hänsyn till det dem åliggande stränga sommararbetet
torde i högre grad än de flesta andra tjänstemän vara i behof af årlig
Afvittring»-
landtmätarnas
framställ
ningar.
I ärendet af•
gifna yttranden.
T. f. a frittringsstyresmannen
H. J.
Norrman.
T. f. afvittring
sstyresmannen
TBergman.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
semester utan minskning i inkomsterna, i hvilket afseende en månads
ledighet syntes lämplig.
I den utaf afvittringslandtmätarna i Norrbottens län gjorda hemställan
åberopas i allmänhet enahanda omständigheter, som anförts i
den af mig redan omförmälda ansökningen, dock att dessa landtmätare
framhållit, att arfvode enligt taxans §§ 1 och 2 ej vidare kan ifrågakomma
inom Norrbottens län; och hafva sökandena dels hemställt,
att afvittringslandtmätarna måtte tillerkännas årlig lön af 2,000 kronor,
dels ock framlagt förslag till ändringar i §§ 8, 10, 12 och 13 i gällande
taxa, enligt hvilket förslag lägsta dagarfvodet skulle utgöra 10
kronor, arfvodesförhöjning inträda, första gången efter fem, andra
gången efter tio och tredje gången efter femton års väl vitsordad
tjänstgöring med 400 kronor för hvar gång, samt beträffande ersättningens
utbetalande, arfvode under sjukdom och rörande semester föreslagits
föreskrifter af ungefär samma innebörd, som de af afvittringslandtmätarna
i Västerbottens län ifrågasatta. Till sist hafva afvittringslandtmätarna
i Norrbottens län framhållit önskvärdheten af, att bland
de vid afvittringen tjänstgörande landtmätarna så många, som afvittringsarbetets
fortbestånd kräfde, måtte erhålla ordinarie befattning.
Sedan landtmäteristyrelsen fått sig anbefalldt att efter vederbörandes
hörande afgifva underdånigt utlåtande öfver omförmälda framställningar,
har landtmäteristyrelsen den 27 november 1909 afgifvit sådant
utlåtande och därvid öfverlämnat yttranden af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västerbottens och Norrbottens län samt af tillförordnade afvittringsstyresmännen
H. J. Norrman och T. Bergman.
Norrman har vitsordat de utaf afvittringslandtmätarna i Västerbottens
län lämnade uppgifter samt förklarat sig anse deras framställning
förtjäna bifallas, dock att han föreslagit dagarfvodet böra alltid
utgå med 15 kronor äfvensom hemställt, att afvittringslandtmätarna
måtte för den tid, de vore sysselsatta inom afvittringsområdet, bekomma
ortstillägg efter 100 kronor i månaden, dock högst 300 kronor årligen,
och har Norrman till stöd för sistberörda hemställan framhållit de synnerligt
ökade lefnadsomkostnader, som uppstode för afvittringslandtmätarna
därigenom, att de under en lång tid af året måste lefva i de
aflägsna och folkfattig^ fjällbygderna, där inga lifsförnödenheter utom
mjölk och möjligen fisk kunde erhållas af befolkningen, utan allt måste
medföras.
Bergman har tillstyrkt bifall till den af afvittringslandtmätarna i
Västerbottens län gjorda framställningen, dock med erinran, att den
föreslagna lönen, såsom utgående åt tjänstemän på icke ordinarie stat,
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
borde förändras till årligt arfvode, samt detta arfvode fastställas till
1,000 kronor under de första fem åren af anställningen, 1,500 kronor
under nästa fem år och 2,000 kronor efter tio års tjänstgöring, hvarjemte
Bergman ansett, att, då ägomätningarna för allmänna afvittringen
komme att afslutas under sommaren 1909, §§ 1 och 2 i gällande taxa
borde upphöra att gälla samt förekommande mätnings-, uträknings- och
renovationsarbete ersättas med dagarfvode enligt § 8 med beräkning af
15 kronor för mätningsarbete och 10 kronor för uträknings- och renovationsarbete.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har i an- Mops
ledning af den utaf afvittringslandtmätarna i samma län gjorda framställning
anfört följande. ZZ. Z
Sedan år 1897 en befattning såsom afvittringslandtmätare blifvit
ledig, hade Kungl. Maj:t med hänsyn till den jämförelsevis kortare tid,
som kunde antagas återstå, innan afvittringen inom Västerbottens län
blefve fullbordad, enligt nådigt bref den 28 maj 1897 förordna!, att
den lediga tjänsten icke skulle med ordinarie innehafvare återbesättas
utan tillsvidare uppehållas på förordnande. Vid sådant förhållande torde
det icke nu, då afvittringen ytterligare närmat sig sin fullbordan, vara
lämpligt att på ordinarie stat uppföra någon af de vid afvittringsverket
anställda tjänstemännen, hvilka samtliga nu vore tillförordnade. Kungl.
Maj:ts befallningshafvande kunde därför icke tillstyrka sökandenas begäran
om aflöningsförbättring i form af lön på stat.
Emellertid vore, såsom afvittringsstyresmännen framhållit, någon
förändring i bestämmelserna för afvittringslandtmätarnas aflöning behöflig,
enär eljest, så snart mätningsarbetena fullbordats, sökandenas
inkomster i tjänsten skulle komma att väseutligt förminskas.
Det kunde ifrågasättas, huruvida den erforderliga förbättringen
lämpligen borde åstadkommas enbart genom dagarfvodets höjande i
arfvodestaxan. Att på förhand beräkna verkan af sådana förhöjningar
syntes nämligen vara vanskligt. Med all sannolikhet skulle såväl större
säkerhet om resultatet som större jämnhet i aflöningen både år från år
och vid jämförelse afvittringslandtmätarna emellan ernås genom fastställande
af ett minimibelopp för årsinkomsterna. Ett dylikt minimibelopp,
utgörande 3,000 kronor eller, för dem, som åtnjöte arfvodesförhöjning,
3,500 kronor, vore sedan längre tid fastställdt, dock med
bestämmelse, enligt af Kungl. Maj:t för hvart år meddelad föreskrift,
att pröfning skulle äga rum, huruvida afvittringslandtmätare, hvilkens
arfvode efter taxa under året ej uppgått till det stadgade minimibeloppet,
borde anses hafva samma år åstadkommit så stor arbetsprodukt, som
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 205.
skäligen kunde af honom fordras, och att, om detta funnes vara förhållandet,
underdånig framställning om det erforderliga beloppets anvisande
skulle göras. Omförmälda stadganden hade sedan år 1899 saknat
praktisk betydelse för afvittringslandtmätarna inom Västerbottens län,
enär deras arfvoden sedan dess årligen väsentligt öfverstigit berörda
belopp å 3,000, respektive 3,500 kronor. Stadgandena kunde dock få
afsedd betydelse, om beloppen i erforderlig mån höjdes.
Enligt Kungl. Mapts befallningshafvandes åsikt borde för framtiden
frågan om arfvodestillökning för afvittringslandtmätarna lämpligen
ordnas i enlighet med hvad i detta hänseende sålunda hittills
gällt, dock med den förändring, att dylik tillökning skulle beredas
afvittringslandtmätare, hvilkens arfvode under året ej uppginge till
5.000 kronor, respektive 5,500 kronor. Mindre belopp än de nu nämnda
torde icke böra ifrågakomma, enär de tre afvittringslandtmätarnas i
Västerbottens län inkomster af tjänsten, enligt af dem lämnade uppgifter,
utgjort exempelvis under år 1907 för en af dem 6,848 kronor 52 öre,
för en annan 6,750 kronor 24 öre och för den tredje 6,450 kronor 25
öre samt under de gångna årens anställning vid afvittringen uppgått
till, i medeltal, för en 6,116 kronor 62 öre, för en annan 5,707 kronor
37 öre och för den tredje 5,593 kronor 1 öre, samt de alla tre vore
berättigade till arfvodesförhöjning på grund af ålder i tjänsten.
Med afseende därå, att ägomätningarna för den allmänna afvittringen
komme att bringas till slut under sommaren 1909, torde det
vara nödigt, att behöfliga förändringar beträffande aflöningsförhållandena
finge tillämpas redan från och med år 1910.
Därest Kungl. Mapts befallningshafvandes nu framställda förslag
godkändes, blefve det antagligen utan praktisk betydelse, om arfvodestaxans
bestämmelser i § 8 bibehölles oförändrade eller ändrades på sätt
sökandena begärt, enär i båda fallen säkerligen komme att erfordras
aflöningsfyllnad för att nå inkomstbeloppet 5,000, respektive 5,500 kronor.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordade den ändring i § 12
af taxan, att det kvartalsvis i afräkning utgående beloppet höjdes till
1.000 kronor, samt ansåge, att arfvodet under styrkt sjukdomsförfall
borde utgöra 250 kronor, högst 300 kronor, under en hvar af de första
två månaderna samt tre fjärdedelar af nämnda belopp under hvar och
en af de följande tio månaderna.
Kungl. Maj.-ts Kungl. Mapts befallningshafvande i Norrbottens län har i yttrande
befallnings- öfver den utaf afvittringslandtmätarna i samma län gjorda underdåniga
Norrbottens framställning förklarat sig ej hafva något att erinra mot densamma.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205. 9
Landtmäteristyrelsen har i sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande
af den 27 november 1909 anfört följande.
.De i ärendet meddelade upplysningar, att några egentliga ägomätningar
icke vidare kunde komma i fråga, ville landtmäteristyrelsen
till riktigheten vitsorda. De mätningsgöromål, som för framtiden kunde
förekomma, bestode hufvudsakligen i tillmätningar af de nyodlingar,
som skett efter första ägomätningen, och inmätning af blifvande ^nybyggesanläggningar
samt dessa mätningars inkonnekterande å befintliga
kartor. Att beräkna arfvode för dessa göromål samt för uträkning af
de inmätta omradena efter gällande taxa vore olämpligt, såväl på den
grund att ersättningen skulle blifva synnerligen obetydlig, som ock till
följd däraf, att det mången gång komme att taga längre tid att göra
beräkningarna för arfvodesräkningens uppsättande än att utföra arbetena.
I det arfvode., som utginge enligt §§ 1 och 2 i gällande taxa, inginge
äfven ersättning för renoveradt exemplar af mätnings kartan samt för
ägo beskrifning. Därför komme bestämmelserna äfven att blifva mycket
svåra att tillämpa, enär arfvodesbeloppens fördelning mellan särskilda
°^a måste ske efter approximativa grunder. Men
häiföiutom voie att märka, att gällande taxa på arfvode för landtmäteriföi
rättningar åberopades pa tre skilda ställen i taxan för afvittringsgöromål.
Då nu den allmänna landtmäteritaxan från och med 1910 års
början komme att högst väsentligt nedsättas, hvilken nedsättning med
afseende å mätningsarfvodet eldigt gjord undersökning komme att uppgå
till mei än 36 piocent, läge häri ett alldeles särskild! skäl för en revision
. af gällande taxa på arfvode åt afvittringslandtmätare. En sådan
revision påkallades äfven af de bestämmelser, som meddelats i Kungl.
Maj ds nådiga kungörelse den 5 juni 1909, innefattande ytterligare föreskrifter
angående afvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker. Genom denna kungörelse hade afvittringsförfarandet
kommit att omfatta en hel del åtgärder, som icke ingingo däri, då taxebestämmelserna
utfärdades, och för hvilka alltså icke heller några taxeföreskrifter
funnes. Bestämmelserna om landtmätares rätt att under
arbetsåret uppbära medel i afräkning å arfvodet och om ersättning vid
sjukdomsfall torde icke heller motsvara nutida fordringar och hade icke
ändrats i anslutning till den höjning af minimiaflöningen, som gällt
från och med år 1904. Det finge äfven anses uppenbart, att nuvarande
bestämmelser voro synnerligen komplicerade. Afvittringslandtmätarna
finge ock onödigt länge vänta på sitt arfvode. Afse värd tid åtginge till
rakningarnas uppsättande och granskning, och någon vidare öfverskådBih.
till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 156 Håft. 2
Zandtmäteri
styrelscn.
10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 205.
lighet i räkenskapsafseende vore svår att ernå. Kostnaderna för ett
kommande år vore äfven svåra att beräkna under nuvarande ordning.
Nu berörda förhållanden torde visa, att gällande bestämmelser om afvittringslandtmätares
ersättning tarfvade en genomgripande, revision,
och landtmäteristyrelsen hade säkerligen funnit sig föranlåten att i
sådant syfte vidtaga åtgärder, äfven om nu föreliggande framställningar
uteblifvit.
Såsom framginge af en utaf landtmäteristyrelsen uppgjord redogörelse
för de olika aflöningssätt, som under 1800-talet tillämpats vid
afvittrings- och storskiftesverken, hade ersättningen till de vid dessa
verk anställda landtmätarna företrädesvis utgått i form af årligt arfvode
till visst belopp och i jämförelsevis ringa omfattning efter taxa.
Inom vissa orter, bland andra särskild! Kopparbergs län, hade rätten
att uppbära årsarfvodet i viss mån gjorts-beroende af skyldighet att
verkställa viss arbetsprodukt. När man granskade taxeföreskrifterna,
funne man, att de företrädesvis afhandlat mätnings- och uträkningsgöromål
samt hvad därmed ansetts hafva oskiljaktigt sammanhang äfvensom
lösen för karta och handlingar. Beträffande öfriga göromål, såsom
taxering eller gradering samt områdestilldelning och åbodelning hade,
äfven f de fall, då bestämmelser om ersättning för sistberörda slag af
göromål meddelats i taxa, bestämmelserna i allmänhet gått ut på göromålens
ersättande enligt dagberäkning. Men då dagberäkning icke
lämpligen kunde förbindas med föreskrift om viss arbetsprodukt och
sådant^ ej heller försökts, blefve bestämmelsen om ett dylikt beräkningssätt
i själfva verket icke annat än ett stadgande om arfvode efter
tidberäkning.
Om det vid förut verkställda taxerings- och graderiugsgöromål
samt områdestilldelningar och åbodelningar befunnits olämpligt att bestämma
ersättningen efter taxa för visst kvantum arbete, torde detta
ännu mer vara fallet beträffande de arbeten af ifrågavarande slag, som
framdeles ifrågakomme. Äfven för den med förhållandena obekante
torde detta tydligt framgå vid beaktande af innehållet i Kungl. Maj:ts
ofvan omförmälda nådiga kungörelse den 5 juni 1909.
Enligt hvad förut meddelats vore de mätningsarbeten, som för
framtiden kunde förväntas, af sådan beskaffenhet, att svårighet mötte
att beräkna ersättning för desamma efter en verklig taxeföreskrift. Detta
förhållande hade föranledt tillförordnade afvittringsstyresmannen Bergman
att föreslå upphäfvande af §§ 1 och 2 i gällande taxa. Landtmäteristyrelsen
kunde ej annat än gilla detta förslag. Enär §§ 3 och
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
4 knappast någonsin torde äga tillämpning, inneliölle taxan i öfrigt
icke någon verklig taxeföreskrift utom i fråga om lösen för kartor och
handlingar, och framstode på grund häraf såsom det naturligaste att
för framtiden öfvergifva aflöningssättet enligt taxa. Utom hvad förut
i ärendet meddelats, som kunde gifva stöd för en sådan mening, torde
särskildt böra erinras om, huru inveckladt gällande aflöningssystem vore,
ity att vid sidan om taxan måst meddelas bestämmelser om förskott
och minimiarfvoden med mera, hvithet hade sin grund i svårigheten
att redan för hittills varande, jämförelsevis enkla förhållanden träffa
lämpliga taxeföreskrifter.
På grund af hvad sålunda anförts ansåge landtmäteristyrelsen,
att enda lämpliga formen för ersättning åt afvittringslandtmätarna vore
arfvode efter tid. Med hänvisning till hvad som förekommit om arbetenas
omfattning och art ansåge landtmäteristyrelsen äfven tydligt, att
det icke kunde ifrågasättas att såsom villkor för åtnjutande af arfvode
föreskrifva viss arbetsprodukt. En sådan föreskrift torde ock härefter
sakna praktisk betydelse. Landtmäteristyrelsen vore nämligen öfvertygad
om, att vederbörande tjänstemän för framtiden skulle med drift
utföra sina åligganden, såsom äfven hittills merendels varit fallet; och
skulle något undantag härutinnan inträffa, hade landtmäteristyrelsen till
rättande af förhållandet ett tillräckligt korrektiv i den omständigheten,
att tjänstemännen, såsom för närvarande vore fallet, säkerligen äfven
framdeles blefve tillsatta endast på förordnande tills vidare eller för
viss tid.
Landtmäteristyrelsens efterföljande förslag afsåge alltså beredande
af årligt arfvode åt de landtmätare, som komme att tjänstgöra vid afvittra
gs verket i Västerbottens och Norrbottens län.'' Hvad anginge
frågan om beloppet af dessa arfvoden, ansåge landtmäteristyrelsen med
hänsyn till ej mindre storleken af de inkomster, afvittringslandtmätarna
enligt nu gällande grunder haft, än äfven beskaffenheten af deras verksamhet
samt de aflöningsförmåner, som beredts tjänstemännen vid
skiftesverket, att, i likhet med hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västerbottens län uttalat, en maximigräns af 5,500 kronor vore
lämplig. Men med afseende å möjligheten af anställande vid afvittringsverket
af yngre skifteslandtmätare hölle landtmäteristyrelsen å
andra sidan före, att en begynnelseafiöning af 4,000 kronor torde böra
anses tillräcklig för erhållande af lämpliga arbetskrafter. Som arbetena
på fältet hädanefter komme att utgöras af besiktningar och värderingar
af synnerligen grannlaga art, samt arbetena med områdestilldelning
och åbodelning äfven komme att ställa stora anspråk på vederbörandes
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
omdöme och förmåga, ansåge landtmäteristyrelsen gällande bestämmelser
om kompetens för anställning såsom afvittringslandtmätare otillräckliga.
Landtmäteristyrelsen hölle sålunda före, att, emedan landtmätare, som
anställdes vid afvittringsverket, måste omedelbart efter anställandet
kunna anförtros hvilka göromål som helst, han borde hafva samma
erfarenhet, som fordrats för anställning såsom vice kommissionslandtmätare
och som lör framtiden fordrades för att kunna förordnas till
extra landtmätare. Med anledning jämväl af sist berörda förhållande
ansåge landtmäteristyrelsen begynnelseaflöningen icke skäligen kunna
sättas lägre än hvad styrelsen nu föreslagit. Löne- eller arfvodesgraderna
borde alltså blifva fyra, nämligen 4,000 kronor, 4,500 kronor,
5,000 kronor och 5,500 kronor. Om fem tjänsteår vid afvittringsverk
fordrades för uppflyttning i högre arfvodesklass, uppnåddes den högsta
aflöningen först efter 15 års tjänstetid. Enligt landtmäteristyrelsens
åsikt stode nu angifna aflöningssätt i alla afseenden väl öfverens med
statens intresse. Utsikterna till löneförhöjning torde kunna locka
tjänstemän att kvarstanna vid afvittringsverket, så länge behof af deras
arbete därstädes förefunnes, och härigenom åstadkommes kontinuitet,
hvar)ände på sådant sätt en bättre arbetsprodukt blefve att förvänta i
såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende.
För år 1909 funnes inom afvittringsverket anställda, utom styresmannen,
om hvilken nu ej vore fråga, fem landtmätare. Landtmäteristyrelsen
ansåge, att antalet tills vidare borde bestämmas till endast
fyra att aflönas enligt nu angifna grunder.
Under förutsättning att gällande taxa upphäfdes och afvittringslandtmätarnas
ersättning bestämdes att utgå såsom årligt arfvode, erfordrades
föreskrifter, huru det skulle förfaras med lösen för kartor och
handlingar. Enär landtmäteristyrelsens förestående förslag i fråga om
arfvodesbelopp vore framställdt under förutsättning, att några sportler
icke skulle ifrågakomma, torde lämpligen bestämmelse böra meddelas,
att, där lösen bort utgå, expeditionerna skulle beläggas med stämpel till
belopp, motsvarande den lösen, som skulle utgå enligt gällande allmänna
taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.
Bestämmelserna i § 11 samt i § 12 mom. 3 i 1880 års taxa torde
böra ersättas med föreskrift om tillämpning af resereglementets bestämmelser,
i hvars fjärde klass afvittringslandtmätare genom Kungl. Maj:ts
nådiga kungörelse den 18 december 1908 redan vore upptagna.
Landtmäteristyrelsen, som ansåge lämpligast, att de ifrågasatta
nya bestämmelserna Lomme att tillämpas från och med den 1 januari
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 205. 13
I910, hemställde på grund af hvad utaf styrelsen i ärendet anförts, att
vungl. Maj:t, med upphäfvande af nådiga taxan på arfvode åt afvittringsiandtmätare
i Västerbottens och Norrbottens län den 3 december 1880
täcktes föreskrifva, 1
. . att landtmätare, som för år anställdes eller vore anställd vid af
vittrmgsverket
i Västerbottens och Norrbottens län, skulle åtnjuta ett
arvode åt 4,000 kronor för år räknadt samt vid förrättning utom sitt
hemvist resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande nådio-a
resereglemente,
att berörda arfvode efter väl vitsordad tjänstgöring under fem
år finge höjas med 500 kronor, efter ytterligare fem år likaledes med
500 kronor samt efter än ytterligare fem år äfvenledes med 500 kronor med
ratt tor landtmätare, som nu vore anställd vid afvittringsverket inom Västerbottens
eller Norrbottens län, att för erhållande af omförmälda arfvodesförhojmng
tillgodoräkna sig den tid, han förut tjänstgjort vid afvittringsverk,
samt att kopia eller utdrag af karta eller afskrift eller utdrag af
handlingar, som utlämnades från afvittringsverket, skulle i fall, då lösen
bort utgå, beläggas med stämpel till belopp, som beräknades enligt bestämmelserna
_ om lösen i gällande nådiga taxa nå arfvode för landtmäteriförrättningar.
Harförutom har landtmäteristyrelsen afgifvit förslag till bestämmelser
om villkoren för erhållande af årsförordnande såsom afvittringslandtmätare,
om dagliga arbetstiden å afvittringskontoret, om semester och
om arfvode under sjukdom.
Statskontoret har, efter nådig remiss, i underdånigt utlåtande den staukontoret.
1U februari 1910 förklarat sig icke hafva något att erinra mot landtmateristyrelsens
förslag, att, med upphäfvande af nådiga taxan på arfvode
åt afvittnngslandtmätare i Västerbottens och Norrbottens län, tillerkänna
dessa landtmätare fasta årsarfvoden i enlighet med de af landtmatenstyrelsen
angifna aflöningsbestämmelser, hvarjämte statskontoret
vidare anfört hufvudsakligen följande.
o Ikraftträdandet af de nya bestämmelserna borde, enligt statskontorets
p.81 ,f;aA rum ^en 1 januari 1911, men hemställde statskontoret, att
''tT. A910. måtte beviljas en mot dessa bestämmelser svarande tillfällig
löneförbättring åt vederbörande tjänstinnehafvare.
Landtmäteri styrelsens förslag om visst arfvode vore framställdt
undei förutsättning, att några sportler icke skulle ifrågakomma utan all
lösen för kartor och handlingar redovisas till statsverket. Denna fråga
både synts landtmäteristyrelsen lättast ordnas genom meddelande af bestämmelse,
att kopia eller utdrag af karta eller afskrift eller utdrag af
Departements■
chefen.
14 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 205.
handlingar, som utlämnades från afvittringsverket, skulle i fall, då lösen
bort utgå, beläggas med stämpel till belopp, som beräknades enligt
bestämmelserna om lösen i gällande nådiga taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.
Med särskildt afseende därå, att någon verklig kontroll öfver
stämpelbeläggningens fullgörande svårligen kunde åstadkommas, med
mindre särskilda föreskrifter meddelades om användande af dubbla beläggningsstämplar
och om särskild redovisning af enahanda art, som.
nu vore stadgad beträffande vissa af underrätternas protokoll, ville statskontoret
ifrågasätta bestämmelse, att den lösen, hvilken ansåges böra
bestämmas för kopia eller utdrag af karta eller afskrift eller utdrag af
handlingar, som utlämnades från afvittringsverket, skulle af afvittringslandtmätaren
uppbäras och till statskontoret kvartalsvis efter hvarje
kalenderkvartals slut inlevereras samt dessutom årligen redovisas i en
inom januari påföljande år till landtmäteristyrelsen ingifven redogörelseräkning.
Enligt min åsikt hafva i ärendet framlagts fullt öfvertygande skäl
för nödvändigheten af åtgärder till omreglerande af afvittringslandtmätarnas
aflöningsförmåner. Dessa landtmätare torde vara att hänföra
till de statstjänare, som arbeta under de svåraste förhållandena. Deras
verksamhet afser numera de aflägsnaste delarna af Lappland, där de årligen
hafva att tillbringa två eller tre månader, stundom längre tid,
under strapatser och umbäranden, medan anskaffandet af snart sagdt
allt, som erfordras för deras uppehälle, är förenadt med synnerligen
dryga kostnader. Genom den nuvarande taxans bibehållande skulle hädanefter
en betydlig minskning i inkomsterna inträda för åtminstone
de inom Västerbottens län anställda afvittringslandtmätarna, och
dessa torde i så fall näppeligen befinnas villiga att längre tjänstgöra
vid afvittringen. Landtmäteristyrelsens uttalande, att genom nuvarande
afvittringslandtmätares kvarstannande i tjänsten skulle åstadkommas
kontinuitet i arbetet och en bättre arbetsprodukt, synes mig synnerligen
beaktansvärdt. Underlåtenhet att vederbörligen tillgodose afvittringslandtmätarnas
anspråk på skälig ersättning för deras betungande och
viktiga arbete skulle för öfrigt medföra jämväl svårighet att, där nya
sådana landtmätares anställande erfordras, finna kompetenta personer
villiga att mottaga dylik plats.
Med afseende å den jämförelsevis korta tid, som numera kan återstå,
innan afvittringen varder fullbordad, anser jag mig emellertid ej
böra föreslå, att afvittringslandtmätarna anställas på ordinarie stat.
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
Redan efter några få år torde antalet afvittringslandtmätare kunna
minskas. Vid sådant förhållande lärer det ej få anses välbetänkt att
nu inrätta fasta tjänster vid afvittringsverket, utan synas förhållandena
påkalla, att för framtiden det antal landtmätare, som bestämmes i den
af Kungl. Maj:t för hvarje år fastställda stat, af landtmäteristyreJsen
förordnas att tjänstgöra såsom afvittringslandtmätare. Genom den
befordran till distriktslandtmätare, som står öppen för de vid afvittringsverket
anställda obefordrade landtmätare, beredes dem för öfrigt i
sinom tid fast anställning jämte därmed förenad pensionsrätt.
Beträffande lämpligaste sättet för en omreglering af afvittringslandtmätarnas
inkomster af tjänsten, har jag funnit mig böra biträda
det af landtmäteristyrelsen framställda, utaf statskontoret tillstyrkta förslag,
att nämnda tjänstemän, i likhet med det öfvervägande antalet statstjänare,
bekomma viss, efter år beräknad godtgörelse för sitt arbete.
Med afseende å de af landtmäteristyrelsen påvisade svåra olägenheter,
som skulle följa af såväl bestämmelser om ersättning endast efter taxa
som ock en kombination af taxa och fast arfvode, torde nämligen intetdera
af dessa båda sätt för frågans lösning kunna förordas, helst i nu
förevarande fall, där, i motsats till förhållandet beträffande, till exempel,
distriktslandtmätarna, i allmänhet all ersättning utgår af statsmedel, ej
föreligga några särskilda skäl att bestämma ersättningen för tjänsten
efter taxa.
Att ersättning för tjänsteresor bör tillkomma afvittringslandtmätarna
i likhet med öfriga tjänstemän torde ej behöfva särskildt framhållas.
Med afseende å de med vistelsen i fjällbygderna förenade dryga
kostnaderna måste traktamentsersättning under fältarbetet anses erforderlig
och lär ej komma att lämna vederbörande nämnvärd, om ens
någon, behållen inkomst. Omförmälda rese- och traktamentsersättning
synes lämpligen böra utgå i enlighet med bestämmelserna i gällande
resereglemente och, i likhet med hvad nu är förhållandet beträffande
den i § 11 i 1880 års taxa bestämda ersättning för husrum och tjänsteresor,
anvisas från anslaget till skiften och afvittringar.
Till utredning af frågan om ändrade stadganden rörande lösen
för kopia eller utdrag af karta och afskrift eller utdrag af afvittringshandlingar
har jag inhämtat upplysningar angående de belopp, som för
närvarande såsom lösen uppbäras af afvittringslandtmätarna, samt därvid
erfarit, att dessa belopp äro synnerligen obetydliga och i allmänhet ej
uppgå till sammanlagdt 100 kronor om året för alla afvittringslandtmätarna.
Exempelvis må nämnas, att under nästlidet år endast 10 kronor
influtit i lösen till afvittringskontoret i Umeå och därunder då lydande
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
landtmätare. Några ändrade bestämmelser angående den afvittringslandtmätarna
tillkommande lösen synas alltså icke vara i vidare mån
erforderliga, än att, därest 1880 års taxa upphäfves, föreskrift meddelas,
att ifrågavarande lösen skall beräknas enligt gällande taxa på arfvode
för landtmäteriförrättningar.
Hvad angår storleken af det årliga arfvode, som skäligen må tillkomma
en vid afvittringsverket för år anställd landtmätare, har jag ej
funnit något att erinra mot det belopp, 4,000 kronor, som landtmäteristyrelsen
och statskontoret ifrågasatt för dylik landtmätare, hvilken
ännu ej äger bekomma arfvodesförhöjning. Äfven synes billigheten
kräfva, att berörda arfvode efter väl vitsordad tjänstgöring under fem
år Unge höjas med 500 kronor samt efter ytterligare fem år äfvenledes
med 5ö0 kronor. Någon ytterligare arfvodesförhöjning anser jag mig
icke för närvarande böra föreslå.
Beträffande de af mig sålunda tillstyrkta aflöningsförmånerna torde
det tillåtas mig framhålla, att desamma icke skulle medföra någon
höjning af de inkomster i tjänsten, som hittills tillkommit de i Västerbottens
län anställda afvittringslandtmätarna och som, enligt hvad Kungl.
Maj:ts befallningshafvande upplyst, under de gångna åren uppgått i
medeltal till mer än 5,500 kronor för hvar och en af dem. Däremot
skulle, vid bifall till hvad jag härutinnan föreslagit, afvittringslandtmätarna
i Norrbottens län erhålla en förbättrad ekonomisk ställning,
enär deras inkomster hittills icke plägat uppgå till mer än 3,000 respektive
3,500 kronor.
Enligt uppgifter, som lämnats mig genom landtmäteristyrelsen
hafva för år 1909 till de fem under nämnda år tjänstgörande afvittringslandtmätarna
utbetalts arfvoden och reseersättningar äfvensom af Riksdagen
medgifven lönefyllnad till sammanlagdt belopp af i rundt tal
26,000 kronor.
Undersöker man nu, huru förhållandena under år 1909 skulle gestaltat
sig vid tillämpning af det utaf mig ofvan förordade aflöningssättet
framgår följande.
Af de under nämnda år tjänstgörande fem afvittringslandtmätarna
skulle fyra på grund af ålder i tjänsten uppnått högsta lönegraden,
hvaremot den femte afvittringslandtmätaren varit berättigad allenast till
begynnelsearfvodet. Följaktligen skulle, därest nyssnämnda aflöningssätt
tillämpats, för 1909 utgått:
5 arfvoden å 4,000 kronor ............................................... kronor 20,000: —
4 tilläggsarfvoden å 1,000 kronor ................................. „ 4,000: —
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
Då vidare, i enlighet med hvad i ärendet får anses
upplyst, afvittringsarbetena å fältet icke kunna pågå
under längre tid än högst 100 dagar om året, skulle
afvittringslandtmätarnas dagtraktamenten under fältarbeten
kunna beräknas för hvar och en af dem till
800 kronor om året eller således för fem afvittringslandtmätare
sammanlagdt till............................................. kronor 4,000: —
Statsverkets utgifter till aflönande af afvittringslandtmätarna
skulle således med denna beräkningsgrund
under år 1909 — oberäknad! de jämförelsevis
obetjnlliga belopp, som skulle utgått i reseoch
traktamentsersättning under resor till och från
förrättningsställena äfvensom för lösen — hafva uppgått
till .................................................................................... kronor 28,000: —
Eu omreglering af afvittringslandtmätarnas aflöningssätt i den af
mig antydda riktning skulle således under eljest lika förhållanden medföra
en jämförelsevis obetydlig ökning af statsverkets utgifter. Till
följd af det minskade antal afvittringslandtmätare, som i allmänhet för
framtiden torde erfordras, skulle emellertid någon ökning i utgifterna
för afvittringsverket i dess helhet i sjkifva verket icke äga rum.
Vid det förhållande att afvittringslandtmätarna skulle komma att
tillsättas allenast medelst förordnanden, anser jag fastställandet af aflöningsvillkor
i vanlig bemärkelse för ifrågavarande personal icke vara
lämpligt, utan torde de bestämmelser, som i sådant afseende må kunna
finnas erforderliga, böra af Kungl. Maj: t meddelas i administrativ väg.
Antydningsvis ber jag emellertid få meddela, att det synes mig billigt,
att afvittringslandtmätare förklaras berättigad att under någon tid af
året, jag har tänkt mig en månad, åtnjuta ledighet utan att afstå
någon del af sina aflöningsförmåner. Vidare synas mig bestämmelser
erfordras om daglig tjänstgöringstid å afvittringskontoret, om arfvode
under sjukdom o. s. v. Slutligen ber jag få framhålla, att distriktslandtmätare,
som mottager förordnande såsom afvittringslandtmätare, icke
torde böra komma i åtnjutande af de härofvan för afvittringslandtmätare
föreslagna aflöningsförmåner under annan förutsättning, än att han afstår
från samtliga förmåner af dylikt slag, som tillkomma honom såsom
distriktslandtmätare. A andra sidan torde för sådan distriktslandtmätare,
i fråga om tidpunkten för erhållande af afvittringsiandtmätares
aflöningstillägg, den tid, han varit distriktslandtmätare eller kommissionslandtmätare,
böra räknas lika med tjänstgöring vid afvittringsverket; dock
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1. Afd. 156 Höft. 8
18
Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.
med iakttagande af den begränsning, som i de för distriktslandtmätare
fastställda aflöningsvillkor upptagits beträffande den tid, distriktslandtmätare
äger räkna sig tillgodo för erhållande af ålder stillägg i sistnämnda
egenskap.
De föreslagna nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1
januari 1911, och synas mig några talande skäl knappast föreligga, att
redan för innevarande år begära aflöningsförbättring åt afvittringslandtmätarna,
utöfver hvad 1909 års Riksdag för ändamålet anvisat.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,,
att Kung!. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,
att från och med år 1911 arfvode! till en hvar af de vid afvittringsverket
i Västerbottens och Norrbottens län förordnade afvittringslandtmätare
må utgöra 4,000 kronor för år räknadt;
att berörda arfvode må kunna höjas för den, som tjänstgjort fem år,
med 500 kronor och för den, som tjänstgjort tio år, med ytterligare
500 kronor;
samt att ifrågavarande arfvoden må anvisas att utgå från det under
nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skiften och afvittringar.
Tillika tillstyrker jag, att Kungl. Maj it måtte förklara sig vilja,
därest hvad sålunda föreslagits varder af Riksdagen bifallet, föreskrifva,
att taxan på arfvode åt afvittringslandtmätare i Västerbottens och
Norrbottens län den 3 december 1880 skall upphöra att gälla med
utgången af innevarande år.
Någon ändring i nuvarande beloppet af förslagsanslaget till skiften
och afvittringar påkallas icke af ett bifall till den nu ifrågasatta nådiga
propositionen och är ej heller erforderlig med anledning af den nådiga
proposition, som den 4 innevarande april aflåtits angående statsbidrag
till kostnader för vissa laga skiften inom Juckasjärvi socken af Norrbottens
län. Ifrågavarande anslag lärer alltså böra i riksstaten för 1911
upptagas till oförändrad! belopp, eller 63,000 kronor.
Till hvad departementschefen i ärendet hemställt
täcktes, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen
aflåtas.
Ur protokollet:
Hjalmar Almgren.
STOCKHOLM, JSAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.