Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

1

N:o 203.

Kungl. Maj\ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anordnandet af en tillsynsmyndighet öfver sjukkasseväsendet
i riket och anvisande af medel till bestridande
af kostnaderna för densamma; gifven Stockholms slott
den 29 april 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att,
under förutsättning af Riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts förslag angående
såväl ny lag om sjukkassor som ändrade grunder för statens bidrag
till sjukkassor,

dels besluta, att kommerskollegium tillsvidare skall vara tillsynsmyndighet
öfver sjukkasseväsendet i riket samt att för ändamålet skall,
i anslutning till kollegii afdelning för arbetsstatistik, upprättas en
särskild byrå, benämnd sjukkassebyrån, dit jämväl utarbetandet af
sjukkasse- och olycksfall sstatistiken skall förläggas,

dels ock medgifva, att af de till underlättande af åtgärder för arbetares
olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp må
under innevarande och nästinstundande år användas erforderliga medel,
på sätt och i den utsträckning bilagda protokoll utvisar, för bestridande af
kostnaderna för den föreslagna sjukkassebyråns inom kommerskollegium
organisation och verksamhet.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 154 Iläft. (No 203.)

1

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 203.

Tillsynsmyn dighetens åligganden.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 29 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ei-irensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

»Enligt den till innevarande års Riksdag aflåtna nådiga proposition
med förslag till lag om sjukkassor skall sådan registrering och tillsyn
öfver dylika kassor, som förslaget, bland annat, afser att åvägabringa,
handhafvas af en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

De funktioner, som enligt de i lagförslaget meddelade närmare
bestämmelser härom skulle tillkomma tillsynsmyndigheten, äro i hufvudsak
följande.

Först och främst skall det tillkomma tillsynsmyndigheten att handhafva
den i lagen föreskrifna registreringen af sjukkassor och att i
sammanhang därmed föra ett sjukkass cregister för inskrifning af de
uppgifter, hvilka enligt lagen skola anmälas för registrering eller
hvilkas intagande i registret eljes komma att föreskrifvas.

Tillsynsmyndigheten har vidare att öfvervaka, att sjukkassas verksamhet
står i öfverensstämmelse med gällande lag och författning samt
kassans stadgar äfvensom i öfrigt utöfvas på ändamålsenligt sätt.

3

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

Finner härvid tillsynsmyndigheten, att afvikelse från lag eller författning
eller kassans stadgar förekomma, äger myndigheten att förelägga
kassan att hafva inom viss tid vidtagit de åtgärder, som pröfvas
erforderliga för rättelses vinnande. Yppas eljest anledning till anmärkning
mot kassans verksamhet, äger tillsynsmyndigheten att anvisa
kassan att vidtaga erforderlig rättelse. I sistnämnda hänseende har
särskilt föreskrifvits, att det tillkommer tillsynsmyndigheten att, då
sjukkassas tillgångar befinnas otillräckliga, efter omständigheterna anvisa,
hvilka åtgärder böra af kassan vidtagas.

I ändamål att för tillsynsmyndigheten möjliggöra utöfvandet af den
sålunda föreskrifna uppsikten öfver sjukkasserörelsen har i lagförslaget
stadgats skyldighet för respektive kassor att årligen till tillsynsmyndigheten
ingifva såväl styrelsens förvaltningsredogörelse och revisorernas
utlåtande samt protokoll öfver i anledning häraf fattade beslut som
äfven eu i enlighet med fastställdt formulär upprättad statistisk redogörelse
rörande kassan och dess verksamhet under året. Dessutom
skulle tillsynsmyndigheten äga att från sjukkassorna infordra nödiga
upplysningar äfvensom att, själf eller genom ombud när som helst inventera
sjukkassas medel samt granska dess räkenskaper och
öfriga handlingar, liksom också att erhålla tillträde till sammanträde.
I de fall, då sjukkassas för dess sjuk- och begrafningshjälpsverksamhet
bestämda tillgångar befunnes icke förslå för de därmed afsedda ändamålen,
skulle vidare styrelsen utan uppskof till tillsynsmyndigheten göra anmälan
om förhållandet med tillkännagifvande, huruvida i anledning däraf
viss åtgärd af styrelsen för kassan hade vidtagits eller komme att
inom angifven tid vidtagas. Tillsynsmyndigheten skulle ock äga att
när helst den så funne nödigt, hos sjukkassas styrelse begära utlysande
af sjukkassesammanträde och att, när styrelse ej inom viss tid ställt
sig sådan begäran till efterrättelse, själf utlysa dylikt sammanträde.

Till tillsynsmyndighetens åligganden skulle äfven höra att tillhandagå
med erforderliga råd och upplysningar såväl i fråga om
sjukkassas bildande och affattande af dess stadgar som ock beträffande
det lämpliga inrättandet af dess verksamhet.

Tillsynsmyndigheten skulle ock hafva att i och för öfverläggningar
i sjukkasseväsendet rörande angelägenheter hålla årliga sammanträden
med den i lagförslaget ifrågasatta sjukkassenämnden.

Det skulle slutligen äfven tillkomma tillsynsmyndigheten att fatta
beslut i vissa frågor, som enligt sjukkasselagen skola hänskjutas
till dess afgörande. Hit höra sålunda frågorna, huruvida registrering
må beviljas sjukkassa med lägre medlemstal än 100 eller fortsättningskassa
med mindre antal medlemmar än 500, samt huruvida

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

det må vara medgifvet för sjukkassa, hvars medlemsantal nedgått
under nämnda siffra, eller fortsättningskassa, inom hvilken antalet medlemmar
nedgått under 500, att ändock fortsätta sin verksamhet. Att hit
hänföra är äfven frågan, huruvida de föreskrifter i sjukkassas stadgar äro
betryggande, hvilka bestämma, huru medel som icke äro erforderliga
för löpande utgifter, skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar
förvaras. Vidare må nämnas frågorna om tillstånd för sjukkassa eller
klass inom sjukkassa, hvilken utfäst begrafningshjälp till högre belopp
än 200 kronor, men hvars medlemsantal nedgått under det härför
erforderliga, att fortfarande få meddela dylik högre begrafningshjälp,
äfvensom om enahanda medgifvande för sjukkassa, som utöfvat verksamhet,
innan den nya lagen träd! i kraft, och därvid utfäst dylik
högre ersättning. Hit hör också att, beträffande klass inom sjukkassa,
hvilken är afsedd att bereda begrafningshjälp till belopp, ej öfverstigande
200 kronor, bestämma det minsta för utfästande af sådan hjälp
tillåtna antalet begrafningshjälpförsäkrade medlemmar; att medgifva att
afsättning till de i lagförslaget omförmälda fonder eller någon af dem må
tillsvidare upphöra; samt att, i händelse af tvist därom, afgöra, huruvida
eller i hvilken omfattning sjukkassa skall vara pliktig att i det i
14 § af lagförslaget angifna hänseende tillhandagå annan kassa. Slutligen
skall ock beslut om sådan inskränkning i den af sjukkassa utfästa
sjuk- eller begrafningshjälp, hvarom i 18 § af förslaget förmäles, underställas
tillsynsmyndighetens godkännande.

Till dessa uppgifter, som enligt sjukkasselagen skulle åligga tillsynsmyndigheten,
bör, i öfverensstämmelse med hvad jag härutinnan i
annat sammanhang föreslagit, ytterligare komma handläggningen af
frågor rörande statsbidrag åt sjukkassor. Därvid finge tillsynsmyndigheten
att först och främst undersöka, huruvida respektive kassor
voro jämlikt de bestämmelser, som i detta hänseende komma att meddelas,
berättigade att komma i åtnjutande af dylikt bidrag eller icke
äfvensom att, i samband därmed, bevilja eller afslå ingifven ansökan
om statsbidrag. Vidare skulle myndigheten hafva att med ledning af
tillgängliga uppgifter beräkna storleken af det statsbidrag, som skulle
tillkomma hvarje särskild sjukkassa, samt att föranstalta om bidragens
^anordnande till respektive kassor.

Gifvetvis bör det vidare åligga tillsynsmyndigheten att hvarje
år till Kungl. Maj:t afgifva berättelse om sin verksamhet under
närmast föregående år, liksom också att utarbeta och offentliggöra
den officiella sjukkassestatistiken.

Såsom ett synnerligen betydelsefullt moment i tillsynsmyndighetens
verksamhet torde ytterligare böra framhållas uppgiften att på lämpligt

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

sätt stödja och leda de sträfvande]! i olika afseenden, som göra sig
gällande inom sjukkasseverksamheten, samt att söka framkalla eller påskynda
en utveckling på frivilliglietens väg af vårt sjukkasseväsende
till ernående af den större enhetlighet och likformighet, ändamålsenlighet
och effektivitet, som kunna anses påkallade.

De mera detaljerade föreskrifterna angående tillsynsmyndighetens
organisation och verksamhet äro icke i lagförslaget lämnade, utan förutsättes,
att sådana komma att af Kungl. Maj:t sedermera särskildt meddelas.

Jag har inom civildepartementet låtit verkställa utredning angående
organiserandet af den ifrågasatta centrala tillsynsmyndigheten, för hvilket
ändamål jag tillkallat tvenne af de sakkunniga, hvilka inom departementet
biträdt vid upprättandet af förutnämnda lagförslag, och har af
dem ett preliminärt förslag i frågan blifvit till mig öfverlämnadt. Öfver
detta förslag har jag sedermera infordrat yttranden från kommerskollegium
och riksförsäkringsanstalten, med anmaning tillika till förstnämnda
ämbetsverk att samtidigt afgifva förslag till tillsynsmyndighetens inre
organisation.))

Efter att hafva redogjort för såväl de sakkunnigas som de båda
ämbetsverkens utlåtanden i ämnet anförde departementschefen vidare:

»Med afseende å frågan om organiserandet af den i lagförslaget
förutsatta centrala tillsynsmyndigheten öfver det frivilliga sjukkasseväsendet
gäller det till en början att afgöra, huruvida för ändamålet bör
inrättas en särskild, själfständig ämbetsmyndighet, eller om uppgiften
att vara tillsynsmyndighet öfver sjukkassorna kan utan olägenhet eller
till och med med större fördel anförtros åt något redan befintligt ämbetsverk.
De sakkunniga hafva visserligen förmenat, att den nu ifrågavarande
uppgiften, såsom varande ny samt både tämligen omfattande
och fristående, näppeligen fullt kunde fyllas utan att därför inrättades
en särskild myndighet. Med hänsyn därtill, att frågan om en förändrad
organisation af den svenska statsförvaltningen för närvarande är föremål
för särskilda utredningar, hafva de dock funnit det naturligaste och
riktigaste vara, att den föreslagna tillsynsmyndighetens ställning inom
statsförvaltningen icke nu fastställes, utan att densamma för de närmaste
åren endast borde anordnas provisoriskt samt då anknytas till något
redan existerande ämbetsverk. Häruti hafva ock såväl kommerskoliegium
som riksförsäkringsanstalten instämt, på samma gång ämbetsverken
dock, ehuru delvis på olika grunder, tagit bestämdt afstånd från
tanken på anordnandet af en fristående tillsynsmyndighet öfver sjukkasseväsendet.

För min del finner jag det vara helt naturligt, att någon mera
definitiv organisation af den ifrågasatta tillsynsmyndigheten öfver sjuk -

Fristående
myndighet
eller icke.

Tillsyns myndighetens förläggande.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

kassorna för närvarande icke gärna kan komma ifråga. Förutom
hvad de sakkunniga och ämbetsverken därutinnan anfört ber jag jämväl
få erinra om, att frågan om anordnandet af en mera omfattande socialförsäkring
i vårt land för närvarande ånyo står på dagordningen, samt
att icke ens sjukförsäkringen genom det nu framlagda förslaget till ny
lag om sjukkassor och hvad därmed står i samband kan anses vara
slutgiltigt löst. Under sådana förhållanden måste äfven enligt mitt
förmenande hvarje tanke på att anordna den nu ifrågavarande tillsynsmyndigheten
annat än helt provisoriskt vara utesluten. Det
synes mig då hvarken vara erforderligt att ifrågasätta inrättandet af
en själfständig sjukkassemyndighet, hvilken skulle komma att sakna
samband med förvaltningen i öfrigt, något som dock torde vara en
mycket viktig förutsättning för dess framgångsrika verksamhet, särskilt
under de första åren. I likhet med såväl de sakkunniga som
de ofvannämnda båda ämbetsverken finner jag mig därför böra förorda,
icke allenast att den nya tillsynsmyndigheten anordnas som ett
provisorium, utan äfven att densamma anknytes till ett redan
befintligt ämbetsverk.

Vidkommande därefter valet af ämbetsverk för den nya tillsynsmyndighetens
förläggning synas mig endast följande tre ämbetsverk kunna
komma ifråga, nämligen kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten och
möjligen försäkringsinspektionen. Hvad de båda sistnämnda ämbetsverken
beträffar, torde de dock med sina speciella uppgifter, riksförsälcringsanstaltens
att, jämte en del andra försäkringsorgan, själf drifva
försäkringsrörelse på ett område, som delvis sammanfaller med sjukkassornas,
och försäkringsinspektionens att utöfva tillsynen öfver de
affärsmässigt drifna försäkringsbolagen, vara mindre väl lämpade för
den nu ifrågavarande uppgiften. Om dem torde i detta afseende alltjämt
gälla den mening, som uttalades af de särskilda kommitterade
— And. Lindstedt, E. Phragmén (hvilken dock för sin personliga del
förordade försäkringsinspektionen), O. Eklund, Carl Ekman och P. von
Seth — hvilka år 1905 afgåfvo yttrande och förslag till lag om understödsföreningar,
bland hvilka sjukkassorna intogo ett viktigt rum,
nämligen att den nya tillsynsmyndigheten icke kunde öfverlämnas
till riksförsäkringsanstalten, enär en del sjukkassor »meddela försäkring
åt samma slag som anstalten och således i sin verksamhet till och med
kunna komma att konkurrera med denna, ett förhållande, som helt naturligt
skulle kunna göra anstaltens ställning såsom tillsynsmyndighet
synnerligen .ömtålig» ■—- men ej heller till försäkringsinspektionen, enär
detta skulle »medföra svårigheter och ej heller vara ägnadt att bland.

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 203.

de ifrågavarande föreningarna alstra det förtroende för myndigheten,
som utgör ett viktigt villkor för vinnande af det med lagförslaget
åsyftade ändamålet». Mot tillsynsmyndighetens förläggande till försäkringsinspektionen
talar dessutom bestämdt, såsom äfven framhölls af
nämnda kommitterade, att dess verksamhet uppehälles genom bidrag
från de enskilda försäkringsbolagen.

De nu senast tillkallade sakkunniga hafva ock, ur såväl principiella
som praktiska synpunkter, utförligt motiverat, att tillsynsmyndigheten
öfver sjukkassorna icke bör uppdragas åt riksförsäkringsanstalten — en
uppfattning, som äfven biträdts af kommerskollegium. Däremot förordas
af dem på det bestämdaste, att den ifrågavarande uppgiften tills
vidare och för de närmaste åren bör öfverlämnas till kommerskollegium,
dit ett flertal liknande uppgifter redan äro förlagda, där arbetarfrågor
och en del öfriga viktiga sociala frågor handläggas, där jämväl de registrerade
sjukkassornas stadgar, förvaltningsredogörelser och dylikt
för närvarande samlas och granskas samt den årliga redogörelsen för
sjukkassornas verksamhet utarbetas, och där följaktligen inom statsförvaltningen
den största och mest mångsidiga förtrogenhet med de
så kallade sociala frågorna och enkannerligen sjukkassornas angelägenheter
redan vore till finnandes.

Till denna af de sakkunniga och kommerskollegium häfdade uppfattning,
att tillsynsmyndigheten öfver sjukkassorna provisoriskt bör anförtros
åt kommerskollegium, anser jag mig böra ansluta mig.

Som emellertid riksförsäkringsanstalten i sitt utlåtande gjort gällande
eu annan mening och påyrkat, att till anstaltens nuvarande speciella
uppgift borde läggas äfven den att vara tillsynsmyndighet öfver
sjukkassorna, och då här uppenbarligen föreligger en principiell meningsskiljaktighet
af stor räckvidd, hvars klargörande synes mig vara
af den största vikt icke allenast för den nu föreliggande frågan utan
äfven i viss mån för närliggande framtida spörsmål, ser jag mig föranlåten
att något närmare angifva min ställning och uppfattning i nu
berörda afseenden.

Riksförsäkringsanstalten har såsom skäl för tillsynsmyndighetens
förläggande till anstalten hufvudsakligen anfört dels önskvärdheten af
socialförsäkringens enhetliga ordnande och organiserande, dels anordningarna
i vissa främmande länder och dels arbetarförsäkringsfrågans
historia i Sverige.

Gent emot hvad riksförsäkringsanstalten sålunda anfört vill jag till
eu början endast göra den erinran, att ingen torde vilja förneka den
störa betydelsen af, att den sociala försäkringen i vårt land, i den mån

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 203.

nya grenar af densamma tillkomma, anordnas på ett i görligaste mån
enhetligt sätt samt att såväl gränserna som sambandet mellan de olika
grenarna, så långt ske kan, bestämdt uppdragas, äfvensom att en lämplig
gemensam centralmyndighet för de sociala försäkringsfrågornas handläggning
inom statsförvaltningen i sinom tid tillskapas. Därmed torde
dock ännu någon tid böra anstå i afvaktan på resultaten af de redan
pågående eller planerade utredningar, som jag i det föregående omnämndt.
Förevarande önskningsmål synes mig därför för närvarande
knappast böra utöfva något inflytande på den nu föreliggande frågans
lösning; och i alla händelser skulle detsammas realiserande,
enligt hvad de sakkunniga påvisat, i viss mån snarare motverkas än
befrämjas genom don af riksförsäkringsanstalten förordade provisoriska
förläggningen af tillsynsmyndigheten öfver sjukkassorna till anstalten.

Hvad riksförsäkriugsanstalten åberopat rörande förhållandena uti
vissa länder med obligatorisk försäkring såsom ett rättesnöre för våra
anordningar i Sverige, där försäkringen ännu så länge är fullkomligt
frivillig, synes mig, i den män nämnda förhållanden i utlandet öfver
hufvudtaget kunna för oss vara vägledande, jämväl snarare tala emot
än för den af riksförsäkringsanstalten företrädda åsikten. Ej heller
lärer den historiska utvecklingen i Sverige på ifrågavarande område —
och i all synnerhet icke åberopandet af jämförelsen mellan den år 1889
af den s. k. äldre arbetarförsäkringskommittén föreslagna riksförsäkringsanstalten
och dess upppifter med afseende å den obligatoriska arbetarförsäkringen
samt den sedermera år 1902 inrättade, nuvarande
riksförsäkringsanstalten och dess uppgifter beträffande den frivilliga
olycksfallsförsäkringen — vara ägnad att gifva stöd åt den af anstalten
nu häfdade uppfattningen.

Väl finner äfven jag för min del det vara i hög grad önskvärd!,
att gränserna mellan sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen i sinom
tid blifva bestämdt uppdragna, och synas mig, såsom ock riksförsäkringsanstalten
framhållit, åtskilliga skäl tala för, att riskerna för de
mera kortvariga olycksfallen då komma att enbart öfvertagas af sjukkassorna.
Det torde dock ännu vara för tidigt att medelst uttryckliga
lagbestämmelser få detta önskningsmål realiseradt. I stället lärer det
tills vidare blifva den ifrågasatta, opartiska tillsynsmyndighetens sak att
söka verka för en så småningom skeende utjämning af den nu ofta
förekommande dubbelförsäkringen för de kortvariga olycksfallsriskerna,
nämligen dels i sjukkassorna och dels i riksförsäkringsanstalten eller
andra försäkringsanstalter eller genom direkt af arbetsgifvarna utanordnad
olycksfallsersättning.

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

Att emellertid denna uppgift, liksom uppgiften att vara tillsynsmyndighet
öfver sjukkasseväsendet öfver hufvud taget, icke lämpligen
bör öfverlämnas åt riksförsäkringsanstalten, som jämte en del andra
forsakringsanstalter själf drifver försäkringsrörelse, till en del på samma
område som sjukkassorna — särskild! den s. k. karensförsäkringen —
synes mig. vara alldeles uppenbart. Det är en inom statsförvaltningen
hittills i regel upprätthållen princip, att en statsinstitution, som
bedrifver teknisk-ekonomisk verksamhet af samma slag som enskilda
verk och inrättningar, icke samtidigt kan vara öfverordnad instans öfver
dessa. Det är denna viktiga princip, som för mig utgör eu af de hufvudsakliga
anledningarna att afstyrka tillsynsmyndighetens förläggande
till riksförsäkringsanstalten. På i hufvudsak samma principiella skäl är
det som de enskilda järnvägarnas ärenden handläggas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och icke af statens järnvägsstyrelse, som den så kallade
elektriska inspektionen är förlagd till kommerskollegium och icke
till telegrafstyrelsen, och som de enskilda försäkringsanstalter och försäkringsföreningar,
hvilka äro verksamma inom samma gren af socialförsäkringen
som riksförsäkringsanstalten, hittills sorterat under försäkringsinspektionen
och icke under den med dem konkurrerande riksförsäkringsanstalten.

I anledning af hvad riksförsäkringsanstalten, enligt hvad jag tidigare
omnämnt, andragit angående önskvärdheten af socialförsäkringens
enhetliga ledning och organiserande, vill jag ännu eu gång upprepa, att
angelägenheten häraf äfven af mig till fullo uppskattas. Med anstalten
är jag ock enig däri, att äfven om ett departement eller en departementsbyrå
inrättas för de sociala ärendena, en centralmyndighet alltid
torde vara erforderlig för att handhafva den mera omedelbara verksamheten
för socialförsäkringen. Mm förhoppning är ock, enligt hvad jag
ofvan framhållit, att en sådan centralmyndighet, så snart lämpligen kan
ske, skall komma till stånd. Däremot är jag icke lika öfvertygnd som
riksförsäkringsanstalten därom, att det naturliga därutinnan skulle vara,
att den nuvarande riksförsäkringsanstalten utvecklas till att upptaga de
särskilda grenarna af socialförsäkringen och blifva den öfverordnade
centralmyndigheten för alla dithörande ärenden. Visserligen är ju,
såsom ock de sakkunniga framhållit, den möjligheten icke utesluten,
att sådana förändringar vid den ifrågasatta revisionen af olycksfallsersättningslagen
befinnas böra företagas beträffande anstalten, att spörsmålet
om sjukkasseinspektionens förläggande till anstalten framdeles
kan komma att framstå i en väsentligen annan dager än för närvarande,
liksom då äfven spörsmålet om dess organiserande till centralBih.
till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 134 Höft. 2

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

myndighet för socialförsäkringen i allmänhet. Mera sannolikt synes
mig dock vara, att utvecklingen, åtminstone för en afsevärd tid framåt,
kommer att gå i den riktning, kommerskollegium antydt uti sitt
på sin tid afgifna utlåtande angående olyeksfallsersättningslagens revision,
nämligen att man vid en öfvergång från gällande ersättningsprincip
till försäkringsprincipen bygger vidare på den genom den
hittillsvarande utvecklingen skapade grundvalen och sålunda samtidigt
med stadgandet af obligatorisk försäkring tillika öfverlämnar
åt arbetsgifvarnas fria skön att välja mellan försäkring i antingen riksförsäkringsanstalten,
öfriga egentliga försäkringsanstalter eller slutligen
af arbetsgifvarna själfva för ändamålet bildade, vederbörligen kontrollerade
ömsesidighetsföreningar. För att kontrollera, att lagens bestämmelser
tillämpas efter enhetliga och rationella grunder, samt för att i
öfrig! leda och öfver vaka olycksfallsförsäkringen har kollegium i samma
utlåtande förordat upprättandet af ett särskildt centralorgan, hvithet af
principiella skäl, som ofvan anförts, icke kunde blifva den försäkringsdrifvande
riksförsäkringsanstalten. På denna centralmyndighet skulle
ock, såsom kollegium förutsatt, en del uppgifter, hvilka för närvarande,
enligt hvad kollegium framhållit, oegentligt nog tillkomma riksförsäkringsanstalten,
då helt naturligt komma att öfverflyttas.

Utan att vilja föregripa de pågående eller planerade utredningarna
i dessa frågor, har jag ansett mig böra göra dessa erinringar för att
påvisa, hurusom frågan om riksförsäkringsanstaltens ställning såsom
blifvande centralmyndighet för socialförsäkringen, ja, till och med för
olycksfallsförsäkringen, är långt ifrån obestridd. Därmed vare dock
ingalunda sagdt, att icke riksförsäkringsanstalten i alla händelser har
en mycket viktig och i fortsättningen med all sannolikhet bör få en än
viktigare och högst omfattande uppgift att fylla. Såsom den af staten
upprättade försäkringsanstalten bör den alltjämt gå i spetsen och vara
normgifvande i åtskilliga afseenden för alla de organ, som blifva bärare af
de delar af socialförsäkringen, inom hvilka anstalten verkar, och för alla
vänner af socialförsäkringen måste det därför vara i hög grad önskvärdt,
att anstaltens försäkringsrörelse når en allt större omfattning. Men så
länge anstalten därpå icke har monopol, såsom den år 1889 föreslagna
riksförsäkringsanstalten förutsattes skola erhålla, utan andra, offentliga
eller privata organ jämte riksförsäkringsanstalten erkännas såsom lagliga
bärare af skilda grenar af socialförsäkringen, kan anstalten, som nämndt,
icke göras till den högsta öfverordnade myndigheten öfver en eller
flera grupper af öfriga försäkringsorgan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

11

Uti den ofvan förutsatta, blifvande centralmyndigheten för socialförsäkringen,
dit äfven en del andra sociala ärenden med fördel torde
kunna förläggas, bör ock den nu ifrågavarande tillsynsmyndigheten
öfver sjukkasseväsendet erhålla sin helt naturliga plats. Men intill dess
en sådan centralmyndighet kan komma till stånd, eller andra lämpligare
anordningar blifva träffade, måste sjukkasseinspektionen och hvad därmed
står i samband, enligt hvad ofvan blifvit framhållet, anordnas provisoriskt;
och synes mig, som nämndt, denna provisoriska anordninglämpligast
träffas på sådant sätt, att kommerskollegium tillsvidare göres
till tillsynsmyndighet öfver sjukkasseväsendet.

Genom en sådan anordning vållas ock minsta rubbning i nu bestående
förhållanden, särskildt med afseende å sjukkassestatistikens
samband med öfrig socialstatistik, något som under för handen varande
omständigheter synes mig böra tillmätas en viss betydelse. Förlädes
tillsynsmyndigheten till annat ämbetsverk än kommerskollegium, måste
utan tvifvel äfven sjukkassestatistiken dit öfverflyttas, och berörda samband
sålunda upplösas; afsevärda olägenheter skulle eljes säkerligen
uppstå. För att rätt kunna handhafva tillsynen öfver sjukkasseverksamheten
erfordras nämligen en ingående kännedom om de särskilda
sjukkassornas organisation och skötsel; det material, som insamlas och
bearbetas i och för sjukkassestatistiken, torde emellertid utgöra den
bästa källan för inhämtande af denna kännedom.

Hvad beträffar tillsynsmyndighetens inre organisation, i hvilka delar
af ämnet jag samråd t med chefen för finansdepartementet, synes det mig
knappast möjligt att på frågans nuvarande stadium härutinnan framlägga
något fullständigt och mera detaljeradt förslag, utan är jag i likhet med
de sakkunniga och kommerskollegium af den meningen, att med uppgörande
och fastställande af ett sådant bör anstå, intill dess spörsmålet
om tillsynsmyndighetens förläggning blifvit afgjordt samt den person
hunnit utses, åt hvilken det närmaste handhafvandet af sjukkassornas
angelägenheter skall varda anförtrodt.

Särskildt beträffande den närmare handläggningen af sjukkasseärendena
inom det ämbetsverk, hvarmed tillsynsmyndigheten kommer
att införlifvas, äfvensom rörande fördelningen af den arbetsbörda, som
tillkommer myndigheten, kan jag här yttra mig endast i hufvudsak.

I förstnämnda hänseende måste gifvetvis anordningen blifva väsentligen
beroende af, till hvilket ämbetsverk myndigheten förlägges. Hvad
jag i det följande kommer att föreslå, hvilar därför på den förutsättning,
att densamma inordnas uti kommerskollegium samt därvid närmare anknytes
till dess arbetsstatistiska afdelning.

Tillsynsmyndighetens
inre
organisation.

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 203.

Till en början anhåller jag att ännu eu gång få redogöra för hvad
kollegium i fråga härom anfört.

I och för handhafvandet af de åligganden, som skulle blifva förenade
med tillsynen öfver sjukkasseverksamheten, borde inom kollegium upprättas
en särskild byrå, sjukkassebyrån, i spetsen för hvilken borde ställas
en erforderligen kvalificerad, ledande person, sjukkasseinspektören,
med benämningen byrådirektör, med öfrig för arbetenas utförande behöflig
personal vid sin sida. Ifrågavarande byrå och dess personal
borde inom kollegium närmast sortera under byråchefen och föreståndaren
för det arbetsstatistiska arbetet in. m. Nämnda, nyligen upprättade
byråchefsbefattning har, enligt hvad kollegium erinrat, tillkommit hufvudsakligen
på grund af de nya administrativa uppgifter med afseende å
olika sociala ärenden, som under senare år blifvit kollegium tillagda,
hvilka ärenden till följd af sin vikt och säregna natur med nödvändighet
påfordrade sin särskilda, med dem förtrogne representant inom
kollegium. Det har då synts kollegium oundgängligen nödvändigt att,
så länge handläggningen af dessa ärenden tillhöra kollegii ämbetsförvaltning
och i den mån nya ärenden af enahanda natur ytterligare tillkomma,
nyssnämnda ledamot af kollegium måste hafva sig ålagdt att
närmast biträda generaldirektören i öfvervakandet och ledningen af alla
dessa ärendens behöriga gång.

Därmed bör dock, enligt kollegii mening, ingalunda vara uteslutet,
att en sådan anordning, där så befinnes behöfligt, vidtages, hvarigenom
den närmare handläggningen och i vissa fall äfven föredragningen till
afgörande i plenum eller inför generaldirektören af en eller flera grupper
dylika ärenden tilläggas en särskild tjänsteman, i sammanhang hvarmed
dock föreskrift torde böra lämnas därom, att nyssnämnda byråchef bör
deltaga i, resp. närvara vid dylikt afgörande, med däraf jämlikt den för
kollegium gällande instruktion följande skyldigheter.

En anordning af sistnämnda slag funne kollegium särskild! i förevarande
fall vara att förorda. Byråchefens åligganden med afseende å
sjukkasseärendenas handläggning skulle sålunda — bortsedt från den
honom jämlikt kollegii instruktion åliggande skyldigheten med afseende
å de socialstatistiska redogörelserna och publikationerna — vara inskränkt
till att i allmänhet vaka öfver arbetenas verkställande och därvid tillhandagå
med erforderliga råd och anvisningar äfvensom att i vissa fall
— såsom i lagstiftnings-, organisations- och personalfrågor, samt i öfrig!
efter generaldirektörens bestämmande — själf föredraga och eljes närvara
vid, respektive deltaga i sjukkasseärendenas afgörande af general -

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

direktören eller i plenum, där sådant afgörande jämlikt kollega instruktion
bör förekomma.

Den nu föreslagna anordningen bär, som nämndt, synts kollegium
betingad af, bland annat, hänsynen till nödig sammanhållning af de
sociala ärendena inom kollegium. I likhet med de sakkunniga har emellertid
äfven kollegium ansett, att den nye byrådirektören (sjukkasseinspektören)
borde erhålla en mot uppgiftens innebörd och omfattning
svarande både sjanständig och ledande ställning, och detta såväl inom
kollegium som framför allt gent emot sjukkassorna och deras målsmän.
Honom borde sålunda, bland annat, tillerkännas rätt att själf genom
remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar eller
yttranden, som för ärendenas beredande till afgörande finnas erforderliga;
hvar jämte åt honom ock borde öfverlämnas att i hufvudsak själfständigt
utöfva den inspektionsrätt gentemot sjukkassorna, som jämlikt
förslaget till ny sjukkasselag skulle tillkomma tillsynsmyndigheten. Endast
vid de tillfällen, då i kraft af berörda befogenhet tillsynsmyndigheten
hade att utfärda föreläggande för sjukkassa att vidtaga viss
åtgärd, torde ärendet kräfva att afgöras af generaldirektören på föredragning
af byrådirektören, hvilken föredragning då, såsom ofvan förordats,
skulle ske i närvaro af byråchefen för det arbetsstatistiska arbetet
m. in. Dessutom skulle erfordras generaldirektörens medgifvande för
byrådirektören eller annan tjänsteman å sjukkassebyrån att företaga i sjukkasselagen
förutsatta inspektionsresor. Själffallet" borde det ock öfverlåtas
åt byrådirektören att i regel på eget ansvar handlägga ärenden,
som stå i samband med den enligt sjukkasselagen tillsynsmyndigheten
åliggande uppgiften att tillhandagå sjukkasserörelsen med erforderliga
råd och upplysningar.

Jämväl föredragningen af flertalet sjukkasseärenden, som jämlikt
kollega instruktion skola afgöras i plenum — hvaribland särskild! torde
höra framhållas frågorna om statsbidrag till sjukkassorna och hvad därmed
äger sammanhang — eller inför generaldirektören — exempelvis
registreringsärenden — skulle, enligt hvad kollegium föreslagit, med
förut angifna _ undantag, i regel tillkomma byrådirektören, dock alltid,
som nämndt, i byråchefens närvaro.

Hvad kollegium sålunda i dessa delar föreslagit, finner jag i allt
hufvudsakligt riktigt och ändamålsenligt samt afsedt att tillgodose krafven
på å ena sidan öfverensstämmelse uti och nödigt samband med beredningen
af öfriga ärenden inom kollegium, särskild! de sociala, och å
andra sidan en af tillsynsmyndighetens uppgift påkallad, jämförelsevis stor
sjanständighet och frihet från tyngande former; och synes mig det -

14

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 203■

Behofliga

tjänstebefatt ningar.

samma därför böra lända till efterrättelse vid uppgörandet af instruktion
för sjukkassebyrån, hvarmed, som nämndt, emellertid torde böra
anstå, till dess frågan angående tillsynsmyndighetens förläggande afgjorts
och den föreslagna sjukkassebyråns närmaste chef — byrådirektören—
blifvit utsedd.

Kollegium har vidare föreslagit, att utbetalningarna af statsbidragen
till sjukkassorna och därmed sammanhängande bokföring skall ombesörjas
af kollegii nuvarande kassakontor.

Slutligen har kollegium ifrågasatt, att icke blott sjukkassestatistik’en,
såsom de sakkunniga afsett, utan äfven olycksfall sstatistiken jämte
hela den därmed sysselsatta personalen borde öfverflyttas till den nya
sjukkassebyrån. Därigenom skulle icke allenast det äfven af de sakkunniga
framhållna nära sambandet mellan sjukkassestatistiken och öfrig
socialstatistik, enkannerligen olycksfallsstatistiken, kunna fortfarande till
fullo upprätthållas, utan dessa olika grenar af statistiken kunna utarbetas
i än intimare samband med hvarandra, hvilket kollegium på anförda
skäl finner önskvärdt.

I och med en dylik anordning skulle äfven, bland annat, den nuvarande
förste aktuarien och närmaste ledaren af olycksfalls- och sjukkassestatistiken
kunna till hufvudsaklig del, ehuru likväl under medverkan
af byrådirektören och särskildt dennes närmaste man i sjukkasseärendenas
handhafvande, verkställa utarbetandet af de årliga statistiska berättelserna
icke allenast för olycksfall i arbete utan äfven för registrerade
sjukkassors verksamhet, på samma gång som den nuvarande aktuarien
för sjukkassestatistiken till väsentlig del kunde tagas i anspråk för rena
förvaltningsuppgifter. Kollegium synes icke utan grund hysa den meningen,
att det på annat sätt icke blefve möjligt medhinna alla tillsynsmyndigheten
tillkommande göromål med de arbetskrafter, som enligt
de sakkunnigas förslag skulle ställas till myndighetens förfogande. För
den nu föreslagna anordningen talade äfven det praktiska skälet, att
kostnaderna för sjukkassebyrån torde komma att bestridas af samma
anslag, från hvilket utgifterna för ifrågavarande statistiska arbeten utgå,
nämligen af de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande afsätta belopp.

Emot hvad kommerskollegium i nu nämnda delar föreslagit torde
icke heller något vara att invända, utan synes detsamma, särskildt ur
rent praktiska synpunkter, böra förordas.

Med afseende å de arbetskrafter, som komma att erfordras för upprätthållandet
af tillsynsmyndighetens verksamhet, hafva de sakkunniga

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

vant af den meningen, att, förutom sjukkasseinspektören samt behöfliga
skri!- och räknebiträden, tvenne underordnade tjänstemän skulle blifva
af nöden. Denna mening hafva äfven såväl kommerskollegium som
riksförsäkringsanstalten delat. Af de nämnda tvenne tjänstemännen
är dock en redan till finnandes, nämligen den för närvarande för sjukkassestatistiken
anställde aktuarien.

I enlighet med kommerskollegii organisationsförslag beträffande
sjukkassebyrån skulle dennas personal, frånsedt extra tjänstemän och
biträden, komma att bestå af:

en byrådirektör (sjukkasseinspektör) ..................................................

en sekreterare (inspektörsassistent)................................................... ny,

en förste. aktuarie (för sjukkasse- och olycksfallsstatistiken), finnes^
en aktuarie (tillika teknisk assistent för olycksfallsstatistiken), finnes,
en aktuarie och registrator (för närvarande anställd för sjuk kassestatistiken)

....................................................... * finnes

Al dessa tjänstemän skulle byrådirektören, sekreteraren och aktuarien
(registrator^ närmast hafva att taga befattning med de egentliga
förvaltningsuppgifterna, hvarjemte dock, som nämndt, sekreteraren skulle
vara behjälplig med sjukkassestatistikens utarbetande.

Byrådirektören (.sjukkasseinspektören) skulle därvid tillkomma hufvudsakligen
:

att vara föredragande i plenum eller inför generaldirektören uti de
till sjukkassebyrån hörande ärenden, som icke vore af den natur, att de
kunde afgöras af byrådirektören allena eller, enligt föreskrift i särskild
instruktion eller i öfrigt efter generaldirektörens bestämmande, skulle
föredragas af byråchef en och föreståndaren för det arbetsstatistiska
arbetet m. m.; med skyldighet för byrådirektören tillika att i tillämpliga
delar iakttaga, hvad föredragande och ledamot i kollegium i allmänhet
åligger;

att öfvervaka sjukkasseregistrets behöriga förande;
att öfvervaka, att sjukkassornas verksamhet står i öfverensstämmelse
med gällande lag och författning samt kassornas stadgar äfvensom i
öfrigt utöfvas på ändamålsenligt sätt, samt att, i motsatt fall, föranstalta
om vidtagandet af i sjukkasselagen föreskrifna åtgärder;

att själf eller genom ombud verkställa de i sjukkasselagen omnämnda
inspektioner och inventeringar;

atti i mån af behof, tillhandagå sjukkassorna med råd och upplysningar; att

utarbeta den årliga berättelsen öfver sjukkassebyråns förvaltningsverksamhet; -

36

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 203.

att lämna erforderlig medverkan vid sjukkassestatistikens utarbetande
och i samband därmed förekommande utredningar; samt
att leda sjukkassenämndens förhandlingar;

Vidkommande de båda öfriga tjänstemännen synas de komma att
erhålla i hufvudsak följande göromål:
sekreteraren (inspektör sassistenten):

att under byrådirektörens närmaste inseende biträda med å sjukkassebyrån
förekommande förvaltningsgöromål samt särskildt att med
hänsyn till anmälan om registrering eller ansökan om statsbidrag granska
sjukkassornas stadgar, årsredogörelser och öfriga handlingar;

att, efter uppdrag, verkställa de i sjukkasselagen omförmälda inspektioner
och inventeringar;

att bestrida de å sjukkassebyrån förekommande sekreterargöromålen,
samt

att deltaga i utarbetandet af sjukkassestatistiken och andra därmed
förenade arbeten;

aktuarien (registratorn):

att ansvara för sjukkasseregistrets behöriga förande;
att i fråga om sjukkasseregistret och hvad därtill hörer meddela
afskrifter eller utdrag däraf äfvensom meddela eller bestyrka afskrifter
af de sjukkasseregistreringen rörande handlingar;

att förrätta de allmänna registratorsgöromålen å sjukkassebyrån; samt
att biträda vid de med utbetalningen af statsbidrag till sjukkassorna
förenade göromålen.

Särskildt torde böra framhållas, att såväl förrättandet af omförmälda
inspektioner och inventeringar som fullgörandet af de uppgifter,
hvilka sammanhänga med tillsynsmyndighetens öfvervakande, rådgifvande
och ledande verksamhet gent emot sjukkassorna, ofta torde
kräfva byrådirektörens eller hans närmaste mans närvaro på ort och
ställe, hvaraf sålunda följer, att byrådirektören och sekreteraren hvar
för sig i stor utsträckning torde blifva nödsakade att företaga resor till
olika delar af riket.

Såsom jag emellertid framhållit, är det knappast möjligt att för
närvarande fatta ett definitivt afgörande beträffande fördelningen af
göromålen inom sjukkassebyrån, utan torde det kunna befinnas nödvändigt,
att vid upprättandet af instruktionen för sjukkassebyrån större
eller mindre modifikationer vidtagas i hvad sålunda af kommerskollegium
föreslagits. Att de nu föreslagna tjänstemännen, hvad såväl deras
antal som tjänsteställning beträffar, äro för byråns verksamhet oundgängliga,
därom kan dock intet tvifvel råda.

17

Kung!. Maj:tf: Nåd. Proposition No 203.

1 fråga om arten af de tvenne tjänstebefattningar, som skulle erfordras
vid sidan af byrådirektörsbefattningen, kafva äfven de sakkunniga
uttalat sig för, att eu skulle vara af första graden och eu af andra
graden. Denna mening bär ock, enligt livad af det ofvan nämnda framgår,
biträdts af kommerskollegium, hvaremot riksförsäkringsanstalten,
dock utan att härför anföra något skäl, ansett, det man tillsvidare
kunde låta sig nöja med tvenne tjänstebefattningar af första graden.
För min del ansluter jag mig, som nämndt, afgjordt till den mening,
som i förevarande afseende gjorts gällande af de sakkunniga och kommerskollegium.

De tjänsteåligganden, som komma att påhvila byrådirektörens (sjukkasseinspektörens)
närmaste man, synas mig uppenbarligen vara af den
vikt och omfattning, att för deras utförande ovillkorligen kräfves eu
tjänsteman af andra lönegraden. Redan för de å sjukkassebyrån förekommande
sekreterargöromålen torde påfordras en mera kvalificerad arbetskraft.
Därtill kommer emellertid, såsom jag redan antydt, att det
torde blifva nödvändigt, därest ändamålet med den föreslagna sjukkassebyran
skall kunna vinnas, att byrådirektören själ! eller hans närmaste
man allt emellanåt på ort och ställe företager inspektion af sjukkassor
äfvensom är närvarande vid sammanträden inom kassorna eller deltager
i möten mellan representanter för sjukkasseverksamheten på olika platsei
i landet, och att för sådant ändamål resor tidt och ofta göras af
byrådirektören eller sekreteraren. Vare sig det då gäller tjänsteuppdrag
af dylikt slag, eller att, vid byrådirektörens bortovaro i tjänsteresor,
i hans ställe tillse arbetena inom sjukkassebyrån samt fullgöra vissa
byrådirektören tillkommande åligganden, synes byrådirektörens närmaste
man ovillkorligen böra erhålla en sekreterares ställning’ och afiönmgsförmåner.

I fråga om de kompetens/or äring ar, som böra ställas på byrådirektören(sjukkasseinspektören)
samt sjukkassebyråns öfriga tjänstemän, anser
jag i likhet med de sakkunnige och på samma skäl, som af dem anförts,
att juridisk fackutbildning icke är nödvändig vare sig för byrådirektören
eller de öfriga tjänstemännen. Beträffande dessa senare torde emellertid,
såsom kommerskollegium anmärkt, böra med afseende på kompetensfordringar
gälla detsamma som för motsvarande befattningar å
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik. Det synes mig vidare
vara nödvändigt, att den ena åt ifrågavarande tvenne tjänstemän äger
ett visst matt af försäkringstekniska insikter, åtminstone för den händelse
byrådirektören icke är tillräckligt kvalificerad i sådant hänseende.
1 likhet med de sakkunniga och kommerskollegium finner jag det å
Bill. till Rihsd. Prot. 1910. ! Sami. 1 Afd. i:>4 Höft. '' & 3

Tjänstemännens
löneförmåner.

18 Kung1. Maj ris Nåd. Proposition N:o 203.

andra sidan icke lämpligt att i fråga om byrådirektören uppställa vissa
fordringar i det ena eller andra hänseendet, utan synes mig hufvudvikten
ligga därpå, att hos honom framstående duglighet i allmänhet jämte
intresse för och ingående kännedom om sjukkasseväsendet äro till finnandes.

Vidkommande de löneförmåner, som böra beredas sjukkassebyråns
tjänstemän, vill det — såsom ock de sakkunniga med instämmande af
såväl kommerskollegium som riksförsäkringsanstalten framhållit — hvad
först byrådirektören beträffar, synas vara af vikt, att lönen icke sättes
för lågt, utan blir så tillmätt, att den motsvarar den tämligen omfattande
och kräfvande uppgift, som skulle tillkomma ifrågavarande tjänsteman,
på det att till befattningen må kunna förvärfvas en person
med framstående duglighet. Med utgående från de för kommerskollegium
hittills gällande lönestater, hafva de sakkunniga föreslagit, att byrådirektörens
arfvode måtte sättas till 6,000 kronor. De båda tjänstemännens
arfvoden åter skulle bestämmas till resp. 4,500 kronor och
3,000 kronor. De sakkunniga hafva tillika förutsatt, att sjukkassebyråns
tjänstemän, byrådirektören inberäknad, dessutom skulle komma i åtnjutande
af extra lönetillägg i enlighet med härför under de senare åren
fastställda grunder.

Med erinran, att Kungl. Maj:t till innevarande års riksdag framställt
förslag om provisorisk lönereglering för kollegium och därvid
äfven inbegripit vissa af kollegii å extra stat uppförda tjänstemän, har
kommerskollegium å sin sida hemställt, till en början, att Kungl. Maj:t
måtte jämväl i fråga om den i och för sjukkassebyrån erforderliga
motsvarande personalen hos Riksdagen göra framställning om dylik
lönereglering. Alldenstund den tjänsteman af första graden, som jämte
sjukkassestatistiken skulle öfverföras till sjukkassebyrån, redan medtagits
i nyssnämnda proposition till Riksdagen, skulle det därvid endast
blifva fråga om reglering af lönen för en tjänsteman af andra graden,
äfvensom vid bifall till kollegii förslag härom, till hvilket jag i det
följande skall återkomma, aflöningen efter de af Kungl. Maj:t föreslagna
nya grunderna för en vaktmästare. Däremot skulle, framhåller kollegium,
enligt de i statsverkspropositionen angifna grunder, byrådirektören
icke komma i åtnjutande af här berörda förmån och sålunda
denna befattningshafvare, förutsatt att hvad Kungl. Maj:t i föreliggande
hänseende föreslagit komme att vinna Riksdagens bifall, med afseende
på löneförmåner blifva endast obetydligt bättre ställd än hans närmaste
underordnade. Visserligen skulle då byrådirektören, på sätt de sakkun -

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 203.

19

niga förutsatt, i likhet med öfriga statsfunktionärer, hvilkas löner ännu
icke blifvit föremål för reglering, kunna komma i åtnjutande af extra
lönetillägg i den omfattning ock på de grunder, som blifvit för sådana
befattningshafvare af Kungl. Maj:t ock Riksdagen fastställda. Men
dels skulle äfven under denna förutsättning skillnaden med afseende
å löneförmåner mellan byrådirektören och hans underordnade ställa
sig för den förre föga gynnsam, dels skulle möjligheten öfverhufvud
taget att kunna erhålla dylikt lönetillägg komma att blifva beroende af
tillfälliga omständigheter.

Under sådana förhållanden och då det, enligt kollegii mening,
eljest torde kunna befaras, att det icke blir möjligt att för den nya,
både omfattande och betydelsefulla statsuppgift, hvarom det här är fråga,
förvärfva en fullt kvalificerad person, har kollegium funnit sig böra för
detta fall göra framställning därom att, under förutsättning af att
provisorisk lönereglering enligt de i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag angifna grunder beviljades öfriga befattningshafvare
i kollegium, och således äfven å sjukkassebyrån, byrådirektörens arfvode
skulle fastställas till 7,500 kronor, (men i motsatt fall till 7,000
kronor) per år.

Jämväl riks förs äkringsanstalten har framhållit, att det vore af stor
vikt, att sjukkasseinspektörens arfvode icke blefve för knappt tilltaget,
och att detsamma åtminstone icke borde sättas lägre än till 7,000 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, och vid det förhållande,
att Riksdagen, som redan lämnat sitt bifall till Kungl. Maj:ts
förslag beträffande provisorisk lönereglering för vissa af kommerskollegii
tjänstemän, i konsekvens därmed torde komma att medgifva sådan
äfven för öfriga därtill föreslagna befattningshafvare i kollegium,
finner jag mig i anslutning till kommerskollegii nu förevarande framställning
böra hemställa, dels att byrådirektörens (sjukkasseinspektörens)
aflöning bestämmes till 7,500 kronor, häraf 2,500 kronor må anses motsvara
tjänstgöringspengar, och dels att sekreteraren (inspektörsassistenten)
— hvilken befattning nu äfven skulle nyinrättas — erhåller samma
aflöningsförmåner som sekreterare och förste aktuarie hos kollegium,
nämligen 5,600 kronor, af hvilket belopp 1,800 kronor skola utgöra
tj änstgöringsp engar.

Förutom de nu nämnda båda befattningshafvarna och öfriga, redan
befintliga, är sjukkassebyrån emellertid för sin verksamhet äfven i behof
af ytterligare skrif- och räknebiträden m. m. De sakkunniga hafva
föreslagit, att för beredande af arfvoden till dylika biträden äfvensom
för bestridande af kostnaderna för vikariatsersättningar, gratifikationer,

Stat för sjukkassebyrån

under år
1911.

20 Kung!. Maj:b Nåd. Proposition N:o död.

tillfälliga biträden o. d. borde anslås ett belopp af 6,500 kronor. Häruti
har dock medräknats det belopp, som redan nu utgår för sådant
ändamål i och för arbetena med sjukkassestatistiken, nämligen dels 2,160
kronor till arfvoden åt tvenne skrif- och räknebiträden och dels omkring
1,000 kronor till gratifikationer, vikariatsersättningar m. m., hvadan
sålunda den ökning af ifrågavarande kostnader, som de sakkunnige
funnit erforderlig på grund af de förvaltningsuppgifter, hvilka skulle
tilläggas sjukkassebyrån, uppgår till omkring 3,350 kronor.

Denna kostnadsberäkning har i stort sedt godtagits af såväl kommerskollegium
som riksförsäkringsanstalten. Kommerskollegium har
visserligen antydt, att det föreslagna beloppet möjligen vore något för
lågt beräknadt, särskildt med hänsyn därtill, att det måhända skulle
visa sig nödvändigt att som biträde vid förvaltningsärendena å sjukkassebyrån
anställa ytterligare åtminstone en amanuens. A andra sidan
har kollegium trott sig kunna ställa i utsikt, att genom den af kollegium
föreslagna organisationen af sjukkassebjnån det torde blifva möjligt att
åstadkomma en viss utjämning och lämpligare fördelning af arbetskrafterna
i fråga om å ena sidan den för sjukkassebyråns förvaltningsuppgifter
afsedda, nytillkommande personalen och å andra sidan den
närmast för sjukkasse- och olycksfallsstatistiken redan befintliga, hvarigenom
antalet biträden torde kunna något begränsas och kostnaderna
sålunda nedbringas. Under sådana förhållanden saknar jag anledning
att föreslå någon förändring uti det sålunda beräknade beloppet i vidare
mån än som betingas af den obetydliga förhöjning af vikariatsersättningarna,
hvilken blir en följd af den provisoriska löneregleringens tilllämpning
äfven på vissa befattningshafvare å sjukkassebyrån.

Däremot har kommerskollegium bestämdt framhållit nödvändigheten
af, att för sjukkassebyråns räkning anställes en särskild vaktmästare.
Detta behof synes mig vara så mycket mera nödvändigt att
tillgodose som, enligt hvad jag inhämtat, det vaktmästarebiträde, hvaröfver
den arbetsstatistiska afdelningen .....- till hvilken den nya sjuk kassebyrån

skulle anknytas — förfogar, med afdelningens växande
arbetsbörda visat sig vara \Täl knappt tilltaget; och får jag sålunda
äfven i denna del förorda bifall till kommerskollegii hemställan. Arfvodet
till denna vaktmästare torde böra upptagas till det belopp, som
vid provisorisk lönereglering blifvit bestämdt, nämligen 1,175 kronor.

Som bekant har sedan flera år tillbaka Riksdagen, på Kungl. Maj:ts
framställning, årligen medgifvit, att af de till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta be -

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 203.

lopp Unge användas erforderliga medel för bland annat utarbetande och
offentliggörande genom kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik af
statistiska årsredogörelser ej mindre för sjukkasseväsendet i riket än
äfven för olycksfall i arbete. Kostnaderna för ifrågavarande arbeten,
hvilka för innevarande år, förn iom livad som erfordras för bestridande
af tryckningskostnader samt möjligen behöfliga ytterligare extra biträden,
beräknats till 21,600 kronor, hafva af statsrådet och chefen för
finansdepartementet i samband med redogörelsen för utgifterna under
sjunde hufvudtiteln — på grund af den föreslagna provisoriska löneregleringen
för kommerskollegium, uti hvilken jämväl de i och för sjukkasse-
och olycksfallsstatistiken anställda tjänstemännen ansetts höra
inbegripas — beräknats böra höjas med ett belopp af 2,988 kronor,
eller till sammanlagdt 24,588 kronor. Nyssnämnda, för sjukkasse- och
olycksfallsstatistiken afsedda belopp, skulle, i enlighet med angifna grunder,
erhålla följande användning:

arfvode till eu förste aktuarie .................................................... kr.

arfvoden till två aktuarie!- ............................................................ »

arfvode till en amanuens............................................................ s>

ersättning till skrif- och räknebiträden .................................. »

vikariatsersättningar och gratifikationer samt ersättning till
tillfälliga biträden ........................................................................ x>

5,600: —
7,800: —
1,800: —
6,480: —

2,908: —

Summa kronor 24,588: —

Vid bifall till nu förevarande framställning om anordnandet af eu
central tillsynsmyndighet öfver sjukkasseväsendet, med förläggning
tillsvidare till kommerskollegium, skulle för handläggningen af de nytillkommande
förvaltningsuppgifterna — för hvilka dock jämväl en af de
båda ofvan upptagna aktuarierna skulle komma att tagas i anspråk,
under det att sekreteraren å sjukkassebyrån i stället skulle biträda vid
sjukkassestatistikens utarbetande — erfordras, enligt hvad jag ofvan
anfört, en ytterligare kostnadsökning af 17,812 kronor, nämligen

arfvode till en byrådirektör (sjukkasseinspektör) ..................

arfvode till en sekreterare (inspektörsassistent).....................

arfvode till en vaktmästare............................................................

arfvode till skrif- och räknebiträden........................................

vikariatsersättningar och gratifikationer samt ersättning
till tillfälliga biträden............................................................

kr. 7,500: —
)> 5,600: —
» 1,175: —
» 2,160: —

» 1,377: —

Summa kronor 17,812: —

o->

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SOS.

I enlighet med hvad kommerskollegium på anförda grunder föreslagit,
hvilket, som nämndt, äfven jag för min del finner ändamålsenligast,
skulle de hittillsvarande arbetena med sjukkasse- och olycksfallsstatistiken
samt de nytillkommande arbetena med ledningen och kontrollen
af sjukkassornas verksamhet m. m. sammanföras till den beramade nya
sjukkassebyrån. Vid bifall härtill skulle sålunda fastställas följande

Stat för sjukkassebyrån under år 1911.

arfvode till byrådirektören (sjukkasseinspektören) ny .........

arfvode till sekreteraren (inspektörsassistenten) ny..............

arfvode till en förste aktuarie (för sjukkasse- och olycks fallsstatistiken)

.............................................................................

arfvode till en aktuarie och registrator...................................

arfvode till en aktuarie (teknisk assistent för olycksfalls s

t a l ist i ken) ................................................................................

arfvode till en amanuens (för statistiken).............................

arfvode till en vaktmästare, ny ...............................................

arfvoden till sex kvinnliga skrif- och räknebiträden...........

arfvoden till två kvinnliga skrif- och räknebiträden, nya
vikariatsersättningar och gratifikationer samt ersättningtill
tillfälliga biträden in. m................................................

kr. 7,500: —
» 5,600: —

» 5,600: —
» 3,900: —

)> 3,900: —

» 1,800: —
» 1,175: —
5> 6,480: —

» 2,160: —

» 4,285: —

Summa kronor 42,400: —

Härtill skulle emellertid vidare komma äfven kostnader för inspektionsresor
samt för den föreslagna sjukkassenämndens sammanträden
äfvensom, på sätt nu sker, nödiga medel i mån af behof till bestridande
af tryckningskostnader o. d. samt till aflönande af möjligen erforderlig
ytterligare arbetshjälp.

Organisations- Vidare ber jag få erinra, hurusom de sakkunniga, med inkostnader
stämmande af såväl kommerskollegium som riksförsäkringsanstalten,
Ui9io.r framhållit såsom varande sjmnerligen önskvärdt att, därest ny lag om
sjukkassor blir under innevarande år utfärdad för att träda i kraft den
i januari 1911, byrådirektörs(sjukkasseinspektörs)-befattningen varder
snarast möjligt efter lagens utfärdande tillsatt. Under mellantiden mellan
lagens utfärdande och ikraftträdande föreligga nämligen till utförande
så betydande förarbeten, såsom exempelvis utarbetandet af instruktion
för sjukkassebyrån och sjukkassenämnden, uppgörande af
normalreglemente till ledning vid omläggning af sjukkassornas stadgar
till öfverensstämmelse med den nya lagen, fastställandet af olika slags

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SOS. 23

formulär och blanketter o. s. v. 1 likhet med kommerskollegium finner
jag, att icke allenast byrådirektörsbefattningens utan äfven sekreterarbefattningens
tillsättande i god tid redan under år 1910 måste blifva
af nöden, för att alla dessa förberedande arbeten skola kunna medhinnas
; och synes mig det af kommerskollegium för ändamålet föreslagna
beloppet, 5,000 kronor, icke vara för högt tilltaget utan böra
tillstyrkas.

Med afseende å de ofvan angifna kostnaderna för organiserandet
af den föreslagna nya sjukkassebyrån i kollegium samt dess verksamhet
under innevarande och nästkommande år synas mig desamma, såsom
hittills skett med afseende å de däri fortfarande ingående kostnaderna
för sjukkasse- och olycksfallsstatistikens utarbetande och offentliggörande,
lämpligast till sina hufvudsakliga delar böra utgå af de
medel, hvilka — på grund af Kungl. Maj:ts såväl i statsverkspropositionen
som i särskild proposition om ändrade grunder för statens
bidrag till sjukkassor gjorda framställningar — af Riksdagen fortfarande
torde komma att anvisas till underlättande af åtgärder för arbetares
olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande. En sådan anordningsynes
mig, åtminstone tillsvidare, så mycket mera vara på sin plats,
som hela den nu föreslagna organisationen af den centrala tillsynsmyndigheten
öfver sjukkasseväsendet ju endast är ett provisorium. Af
nämnda medel skulle sålunda kostnaderna för personalens aflöning samt
de af arbetena föranledda tryckningskostnaderna m. m. komma att bestridas.
Däremot finner jag de med sjukkassebyråns organiserande och
verksamhet förenade expenser, nyanskaffning af en del möbler och
inventarier, i den mån kommerskollegium icke redan disponerar sådana,
lämpligast böra bestridas af det under sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved in. m.

I sammanhang härmed vill jag erinra därom, att någon särskild
lokalhyra icke behöfver ifrågakomma, därest sjukkassebyrån förlägges
till kommerskollegium, enär Kungl. Maj:t nyligen till kollegium upplåtit
ytterligare några rum i riksgäldskontorets f. d. hus å Riddarholmen,
i hvilket kollegii afdelning för arbetsstatistik i sin helhet är inrymd,
till följd af hvilken lokalutvidgning sjukkassebyrån ock kan dit
förläggas.

Hvad slutligen beträffar återstoden af de förutsedda kostnaderna,
nämligen för inspektionsresor samt för sjukkassenämndens sammanträden,
finner jag, att dessa, såsom de sakkunniga föreslagit, böra utgå
af anslaget till rese- och traktamentspenningar.

Sjukkasse nämnden.

24

Kostnadernas

bestridande.

Kuncjl. Maj ris Nåd. ''Pro position N:o 203.

Till sist anser jag mig böra framhålla, att något närmare förslag
till den föreslagna sjukkassenämndens sammansättning och verksamhetsuppgifter
ännu icke föreligger. De sakkunniga hafva härvidlag anfört,
att rörande sjukkassenämnden, som enligt lagförslaget skulle bestå af
representanter för sjukkasseverksamheten i riket och årligen sammanträda
med tillsynsmyndigheten samt för hvars organisation närmare
föreskrifter skulle meddelas af Kungl. Maj:t, det borde blifva en af den nya
tillsynsmyndighetens första uppgifter att upprätta ett fullständigt förslag.
Tydligt måste dock vara, att en sådan nämnd endast bör bestå af några
få personer samt att, åtminstone för närvarande, något särskildt arfvode
för nämndens ledamöter icke behöfver ifrågakomma, utan att den
till dem utgående ersättningen bör kunna inskränkas till reseersättning
och dagtraktamente för deltagande i sammanträden, till hvilka de af
tillsynsmyndigheten inkallas.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag nu hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att — under förutsättning af
Riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts förslag angående såväl ny lag om
sjukkassor som ändrade grunder för statens bidrag till sjukkassor —
dels besluta, att kommerskollegium tillsvidare skall vara tillsynsmyndighet
öfver sjukkasseväsendet i riket, samt att för ändamålet skall,
i anslutning till kollega afdelning för arbetsstatistik, upprättas en särskild
byrå, benämnd sjukkassebyrån, dit jämväl utarbetandet af sjukkasseoch
olycksfallsstatistiken skall förläggas,

dels ock medgifva, att af de till underlättande af åtgärder för
arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp
må under innevarande och nästinstundande år användas erforderliga
medel, på sätt och i den utsträckning ofvan angifvits, för bestridande
af kostnaderna för den föreslagna sjukkassebyråns inom kommerskollegium
organisation och verksamhet.»

Till hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, häruti statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna sitt bifall och förordnade, att proposition
i enlighet härmed skulle till Riksdagen afl åtas
af innehåll, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

25

Bilaga A.

Till Herr Statsrådet och chefen för Kung!, civildepartementet.

V. P. M.

angående organisation af eu central tillsynsmyndighet för sjukkassor i anslutning

till förslaget den SO juni 1809 till lag om registrerade sjukkassor.

Till en början må erinras om livad tidigare förekommit med afseende
å registreringsmyndighet för sjukkassor.

Äldre arbetareförsäkringskommittén föreslog i sitt den 24 oktober
1889 afgifna betänkande med förslag till lag om sjukkassor, att sjukkassa
för att komma i åtnjutande af vissa i lagförslaget angifna förmåner
(rättssubjektivitet, statsunderstöd, utmätningsfriliet) skulle vara
inregistrerad hos ett särskildt centralt ämbetsverk, benämndt riksförsäkringsanstalten,
en anstalt som enligt kommitténs förslag dock skulle
få en annan och mer omfattande verksamhet och betydelse, än som
tillkommer den nu befintliga, år 1902 inrättade anstalten med detta
namn. Någon egentlig ledande och rådgifvande verksamhet gent emot
sjukkassorna synes icke hafva tillämnats arbetareförsäkringskommitténs
riksförsäkringsanstalt.

I den proposition till 1891 års riksdag, hvari förslag till lagstiftning
för sjukkassor, till öfvervägande del grundad på arbetareförsäkringskommitténs
förslag, framlades, hemställde Kungl. Maj:t, som samtidigt
aflat proposition till Riksdagen med förslag till lag om försäkring

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 134 Saft. 4

Äldre arbetareförsäkringskommitténs

förslag den 24
okt. 1889.

Kungl. prop.
till 1891 års
riksdag.

26

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 203.

mot olycksfall i arbete, att flen riksförsäkringsanstalt, som skulle upprättas
för utöfvande af de i sistberörda lagförslag upptagna funktioner
med afseende å den obligatoriska olycksfallsförsäkringen, jämväl skulle
handhafva registreringen af sjukkassorna.

Då Riksdagen emellertid afslog förslaget till lag om försäkring för
olycksfall i arbete, ansåg sig Riksdagen ej heller böra anvisa medel till
upprättande af en riksförsäkringsanstalt. Vid bifallandet i hufvudsak af
förslaget till lag om sjukkassor vidtogos därför de ändringar i Kungl.
propositionen, som häraf påkallades, och insattes såsom registreringsmyndighet,
i stället för riksförsäkringsanstalten, Konungens befallningshafvande
för landsbygden, öfverståthållareämbetet för Stockholm och
magistraterna för rikets öfriga städer.

I sin skrifvelse den 13 maj 1891 till Konungen, med tillkännagifvande
af Riksdagens nyssberörda beslut, anförde Riksdagen, att den
ingalunda förbisett, att för ernående af de med sjukkasselagen afsedda
syften vore upprättande af en enhetlig sjukkassestatistik samt tillgång
för kassornas ledare och gynnare af kostnadsfria verkligen sakkunniga
råd med afseende å sådana kassors ändamålsenliga organisation snart
sagdt oundgängliga villkor, som svårligen kunde uppfyllas af de ifrågasatta
registreringsmyndigheterna i orterna. Men Riksdagen föreställde
sig, att denna brist skulle kunna af Kungl. Maj:t på administrativ väg
afkjälpas därigenom, att hvarje registreringsmyndighet förpliktades att
insända alla sjukkassor rörande handlingar antingen till civildepartementet
eller direkt till den under civildepartementet lydande försäkringsinspektören,
hvilken det borde åligga att upprätta och offentliggöra
årsredogörelser öfver sjukkasseväsendet i riket äfvensom att i förekommande
fall göra registreringsmyndigheten uppmärksam på förhållanden,
som kunde kräfva åtgärder från dess sida, samt på anmodan gå
sjukkassornas målsmän tillhanda med råd och upplysningar.

1 anslutning till Riksdagens beslut upptog sålunda lagen om sjukkassor
den 30 oktober 1891 Konungens befallningshafvande, öfverståthållareämbetet
och magistraten såsom registreringsmyndigheter. Däremot
föranledde nyssberörda riksdagsskrifvelse i ifrigt allenast till
fastställande genom Kungl. kungörelsen den 15 juli 1892 af formulär
för uppgifter om registrerad sjukkassas verksamhet, i sammanhang
hvarmed förordnades, att registreringsmyndighet skulls till civildepartementet
öfverlämna, i den mån de inkomme, såväl omförmälda uppgifter,
som de revisionsberättelser, hvilka enligt lagen skulle af sjukkassa insändas
till registreringsmyndighet. På grundvalen af dessa utarbetades
och utgåfvos sedermera af civildepartementet genom försäkringsinspek -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 203.

27

tören årsberättelser angående de registrerade sjukkassornas verksamhet
för åren 1892—1900.

I 1903 års statsverksproposition gjorde Kung!. Maj:t i likhet med 1903 åra
hvad skett under de föregående åren, framställning om anvisande af Ku“?1-medel till utarbetande och offentliggörande genom försäknngsmspektö- Riksdagens
rens försorg af årsredogörelser för sjukkassorna i riket. Då emellertid
Kungl. Maj:t sedermera den 30 januari 1903 aflat Kungl. proposition
till Riksdagen med förslag till lag om försäkringsrörelse samt inrättande
i sammanhang därmed af ett särskild! verk, försäkringsinspektionen,
hvarmed den i civildepartementet anställda försäkringsinspektören skulle
indragas, hemställde Kungl. Maj:t att, med ändring af hvad i statsverkspropositionen
föreslagits, utarbetandet och offentliggörandet af
årsredogörelserna för sjukkasseväsendet måtte anförtros åt riksförsäkringsanstalten.

I anledning häraf och sedan Riksdagen, med försäkringslagarnas
antagande, godkänt inrättandet af Kungl. försäkringsinspektionen, anförde
Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1903, att den ansåge uppdraget
att utarbeta och offentliggöra de statistiska årsredogörelserna
för sjukkasseväsendet i riket visserligen icke böra öfverlämnas åt
försäkringsinspektionen, men ej heller åt riksförsäkringsanstalten, hvilken,
lika litet som försäkringsinspektionen, vore en myndighet med
speciellt statistisk kompetens och verksamhet. I stället borde nämnda
redogörelsers utarbetande och offentliggörande anförtros åt kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik.

Genom beslut den 30 oktober 1903 uppdrog Kungl. Maj:t åt Kungi. brefvet
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik att låta årligen utarbeta d be/1903!°"
och till trycket befordra den statistiska årsredogörelsen för sjukkasse- Ki™gi. kung.
väsendet i riket; och förklarades det sålunda meddelade uppdraget afse af s’ d’
jämväl utarbetande och offentliggörande af statistiska årsredogörelser
för åren 1901, 1902 och 1903, för hvilka årsredogörelser ännu icke
offentliggj orts.

I sammanhang med nämnda Kungl. Maj:ts beslut föreskrefs genom
Kungl. kungörelsen den 30 oktober 1903, att de statistiska uppgifter
och revisionsberättelser, som sjukkassorna hade att afgifva, skulle af
vederbörande registreringsmyndigheter öfverlämnas till kommerskollegium.
På grund af Kungl. Maj:ts bemyndigande har kollegium sedermera
den 17 december 1906 och den 27 januari 1909 fastställt nya
formulär för berörda statistiska uppgifters affattande.

28

Särskilda
kommitterades
förslag
af den 2 december
1905
till lag om
understödsföreningar.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 203.

Genom de sålunda omförmälda åtgärderna liar visserligen sjukkassestatistiken
kunnat ordnas och utgifvas — hittills äro af kommerskollegium
utgifna årsredogörelser för åren 1901—1907 — medan däremot
någon särskild uppsikts- eller rådgifvande verksamhet från statsm}Tndighet
gentemot sjukkassorna icke anordnats, något som dock 1891
års Riksdag uppenbarligen tänkt sig böra ske och som ur flera synpunkter
varit önskvärdt.

Det förslag till »lag om understödsföreningar)), som afgafs den 2
december 1905 af särskilda kommitterade omfattade, förutom lifförsäkringsföreningar,
pensionskassor m. fl., jämväl samtliga sjukkassor och
upptog bestämmelser, afseende att den i förslaget ifrågasatta tillsynen
öfver understödsföreningarna skulle utöfvas af en för hela riket gemensam
tillsynsmyndighet, hvilken det ock skulle åligga att ombesörja
föreningarnas registrering. I motiven till lagförslaget uttalade kommitterade,
att de ansåge upprättandet af en särskild tillsyns- och registreringsmyndighet
för understödsföreningarna vara af behofvet påkalladt
hufvudsakligen därför, att intet af befintliga ämbetsverk, dit det
kunde komma i fråga att förlägga tillsynen öfver understödsföreningarna,
nämligen kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten och försäkringsinspektionen,
vore lämpadt att öfvertaga den ifrågasatta nya uppgiften.
För de skål, som härutinnan anfördes af kommitterade, och hvilka icke
torde sakna betydelse för bedömande af frågan om lämpligaste tillsynsmyndighet
för sjukkassor enligt lagförslaget den SO juni 1909,
meddelas här nedan en närmare redogörelse.

Hvad beträffar kommerskollegium, anförde kommitterade, att åt
detta ämbetsverk, hvilket nu ombesörjde bearbetningen och offentliggörandet
af statistiken angående sjukkassorna, icke lämpligen kunde
anförtros tillsynen och registreringen af understödsföreningarna, enär
denna tillsyn förutsatte ingående försäkringstekniska insikter, och äfven
i öfrigt syntes vara allt för främmande för verkets egentliga uppgifter.
Riksförsäkringsanstalten finge visserligen förutsättas förfoga öfver tillräcklig
sakkunskap i försäkringstekniska frågor. Men å andra sidan
skulle enligt förslaget den blifvande tillsynsmyndighetens befattning
med understödsföreningarna ej vara inskränkt allenast till den rent
tekniska sidan af deras verksamhet, utan, biand annat, omfatta äfven
pröfning af stadgarna i formelt hänseende och tillsyn öfver att föreningarna
vid sin verksamhet i allmänhet följde lag och författningar
med flere åligganden af mera juridisk art. Och denna del af tillsynen
syntes, utan att man därför behöfde underkänna anstaltens allmänna

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 203.

29

juridiska sakkunskap, få anses ligga alltför långt på sidan om anstaltens
naturliga verksamhetsområde, för att den lämpligen skulle kunna
uppdragas åt densamma. Härtill komme, att en del sjuk- och pensionskassor
m. fl. meddelade försäkring af samma slag som anstalten
och således i sin verksamhet till och med kunde komma att konkurrera
med denna, ett förhållande, som helt naturligt skulle kunna göra
anstaltens ställning såsom tillsynsmyndighet synnerligen ömtålig. Jämväl
försäbringsinspektionen erbjöde i tekniskt afseende en liknande garanti
som riksförsäkringsanstalten och syntes äfven i fråga om allmän
juridisk sakkunskap vara väsentligen likställd med denna. Därjämte
hade försäkringsinspektionen med häns}''n till dess verksamhet vid den
preliminära granskningen af bolagsordningar, hvilka underställdes
Kungl. Majds pröfning, en uppgift, som erbjöde en viss analogi med
den, som enligt kommitterades förslag skulle tillkomma den i förslaget
afsedda tillsynsmyndigheten. Emellertid vore försäkringsinspektionens
organisation och verksamhetssätt speciel anpassade för utöfvande af
tillsyn öfver de affärsmässigt drifna försäkringsbolagen, ett förhållande,
som särskilt tagit sig uttryck däri, att kostnaderna för densamma
uteslutande skulle bestridas genom särskild beskattning af dessa bolag.
På någon dylik beskattning af de i lagförslaget afsedda föreningar
vore däremot icke att tänka, då dessa i regel rörde sig allenast med
utgifter, som i det närmaste motsvarade den s. k. nettopremien, utan
några afsevärda tillägg för bestridande af förvaltningskostnader och
dylikt; utan borde tvärtom, om tillsynen för dem skulle kunna blifva
en häfstång till fortsatt utveckling, kostnaderna för densamma bestridas
af statsmedel. Vidare måste understödsföreningarna, särskilt emedan
de arbetade med jämförelsevis låga afgifter, ofta behandlas efter
andra synpunkter, jämväl i tekniskt hänseende, än de rena affärsföretagen.
Med anledning häraf och då mellan affärsbolagen och vissa
grupper af understödsföreningarna en mer eller mindre utpräglad rivalitet
gjorde sig gällande, skulle den ifrågavarande uppgiftens öfverlämnande
åt försäkringsinspektionen medföra svårigheter och ej heller vara
ägnadt att bland de ifrågavarande föreningarna alstra det förtroende
för tillsynsmyndigheten, som utgjorde ett viktigt villkor för vinnande
af det med lagförslaget afsedda ändamål.

Äfven af rent positiva skäl ansågo kommitterade, att en särskild
tillsynsmyndighet vore önskvärd. I sådant hänseende erinrades om,
att det arbete, som skulle komma på den i lagförslaget afsedda tillsynsmyndighetens
lott säkerligen skulle blifva högst betydligt, särskildt
i betraktande af det stora antalet sjukkassor. Härjämte borde vid till -

Sjukkassornas
centralkommittés
yttrande
öfver
lagförslaget
om understödsföreningar.

SO Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 203.

synsmyndighetens organisation hänsyn tagas därtill, att myndighetens
verksamhet enligt kommitterades mening icke borde vara inskränkt
allenast till den direkta tillsynen öfver understödsföreningarna, utan
äfven omfatta, och detta rent af såsom eu hufvudsak, att tillhandagå
med hjälp och råd i såväl tekniskt som formelt hänseende vid sådana
föreningars bildande och fortsatta utveckling. En uppgift af den säregna
beskaffenhet och den omfattning, som sålunda skulle tillkomma
den särskilda tillsynsmyndigheten, kunde säkerligen ej på ett tillfredsställande
sätt fyllas annat än af en myndighet, som helt ägnade sig åt
densamma och för hvilken den under alla förhållanden måste bli hufvudsak.
Ett annat skäl för att tillskapa en särskild tillsynsmyndighet
vore, att bestyret med registreringen af understödsföreningarna skulle
kunna öfvertagas af denna myndighet, under det att, om någon af
ofvanberörda redan befintliga myndigheter skulle blifva tillsynsmyndighet,
registreringen enligt kommitterades mening syntes under alla förhållanden
böra förläggas antingen till Konungens befallningshafvande
eller till patent- och registreringsverket. Ett sådant sönderdelande på
olika myndigheter af registreringen å ena sidan och tillsynen å den
andra skulle emellertid, bortsedt från den tillökning i besvär och tilläfventyrs
jämväl kostnader, som därigenom uppkomme, gifvetvis medföra
bestämda olägenheter, särskildt för understödsföreningarna själfva.
Härtill komme, att en sådan anordning som den af kommitterade föreslagna,
säkerligen icke skulle medföra större kostnader än om tillsynen
förlädes till något af de redan befintliga ämbetsverken, då dels intet af
dessa skulle kunna öfvertaga den nya arbetsbörda, som sålunda skulle
komma att påläggas detsamma, utan en högst väsentlig tillökning i
arbetskraften, dels ock organisationen af den föreslagna tillsynsmyndigheten
syntes kunna göras synnerligen enkel.

Ofvanberörda förslag till lag om understödsföreningar remitterades
för yttrande till, bland annat, den af 1905 års sjukkassekonferens i
Norrköping tillsatta centralkommitté. I skrifvelse till Kungl. Maj:t den
1 aug. 1906 uttalade centralkommittén önskvärdheten af, att sjuk- och
begrafningskassor icke sammanfördes med öfriga understödsföreningar
under gemensam lag och gemensam tillsynsmyndighet, utan blefve
föremål för särskild lagstiftning och därvid ställda under särskild tillsynsmyndighet,
hvilken myndighets verksamhet borde utöfvas på sådant
sätt, att densamma i största möjliga grad erhölle karaktären af
ett samarbete mellan myndigheten och den praktiska sjuk- och begrafningshjälpsverksamhetens
ledare, äfvensom att åt samma myndighet

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

jämväl måtte uppdragas att handhafva registreringen af sjuk- och begrafningskassor,
hvarvid myndigheten borde tillse att sjukkassornas
reglementen ej mindre uppfyllde lagens fordringar, än äfven blefve
ändamålsenliga, för verksamheten tryggande samt i önskvärd grad öfverensstämmande
med gängse praxis.

Sedan öfver detta in. fl. af nämnda centralkommitté afgifna förslag
yttrande infordrats från kommerskollegium, afgaf föreståndaren för kollegiets
afdelning för arbets statistik i september 1906 till kollegiet ett
tjänstememorial, däri uttalades att, med hänsyn till sjuk- och begrafningskassornas
särskilda behof och säregna förhållanden, dessa vore
mest betjänta med, att en för dem afsedd särskild central tillsynsmyndighet
åvägabragtes. Med afseende å lämpligaste sättet för anordnande
af denna myndighet uttalades, att hinder ej syntes böra möta för att
tillmötesgå det af sjukkassekommitterade uttalade önskemål, att tillsynen
öfver sjukkassorna måtte erhålla karaktären af ett samarbete
mellan myndigheten och den praktiska sjukkasseverksamhetens ledare;
och torde den i Danmark inrättade sjukkasseinspektionen, som best ode
af en sjukkasseinspektör och en vid dennes sida stående nämnd kunna,
om ock med vissa detaljförändringar, lämpas för svenska förhållanden.
Tillsynen öfver sjukkasseverksamheten kunde tilläfventyrs lämpligast
förläggas till kommerskollegium, hvilket ämbetsverk hade sig ålagdt
ett genom sin afdelning för arbetsstatistik verkställa granskning af
sjukkassornas årliga förvaltningsrapporter och däröfver utarbetade redogörelser.
Sjukkasseinspektionen syntes för sådan händelse böra anförtros
åt en under kommerskollegium sorterande sjukkasseinspektör med
nödigt biträde, och borde denne erhålla ungefär samma befogenhet och
åligganden som den danske sjukkasseinspektören d. v. s. att gå sjukkassorna
tillhanda med råd och upplysningar, öfvervaka deras verksamhet
och däröfver utarbeta redogörelse samt förmedla deras registrering
hos kommerskollegium. I sin verksamhet borde denne inspektör
biträdas dels af ett sjukkasseråd, hvars medlemmar hufvudsakligen
skulle utses bland sjukkassornas egna medlemmar å olika orter i riket,
och dels af de lokala myndigheterna, hvilkas egenskap af registreringsmyndighet
visserligen i och med registreringens centralisering skulle
upphöra, men hos hvilka dock fortfarande ansökan om registrering
borde kunna inlämnas för vidare befordran till kollegium samt nödiga
anvisningar erhållas, där dylika vore påkallade. Lämpligt vore äfven,
att sjukkasseinspektören bereddes tillfälle att tid efter annan sammankalla
möten af representanter för sjukkassorna, vare sig distrikts vis

Yttrande af
kommerskollegium.

32

»Livijnska

förelaget.»

Förslaget den
SO juni 1909
till lag om
registrerade
sjukkassor.

Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

eller för landet i dess helhet, äfvensom att i största möjliga utsträckning
deltaga i dylika, af sjukkassorna själfva anordnade allmänna möten.

I sitt utlåtande till Kung!. Maj:t den 8 september 1906 har kommerskollegium,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i ofvanberörda
tjänstememorial anförts, framhållit, att tillsynen öfver och registreringen
af sjukkassorna borde anförtros åt en enda myndighet, hvarmed
kunde ernås den största möjliga likformighet och sakkunskap i
handläggningen af ärenden angående sjukkassorna och den ledning af
sjuklcasserörelsen, som från statens sida borde ifrågakomma. Den förutsatta
tillsyns- och registreringsmyndighetens verksamhet syntes ock
kollegium med fördel kunna anordnas på sådant sätt, att den i väsentlig
mån erhölle karaktären af ett samarbete mellan myndigheten och
den praktiska sjuk- och begrafningshjälpsverksamlietens ledare, vare
sig för ändamålet anordnades en fristående sjukkasseinspektion eller
ock denna uppgift, såsom af föredraganden inom kollegium föreslagits,
åtminstone tillsvidare inordnades under kommerskollegium, som redan
hade liknande uppgifter sig anförtrodda.

Det härefter inom civildepartementet utarbetade förslag till lag
angående sjukkassor (»Livijnska förslaget»), hvaröfver högsta domstolen
afgaf utlåtande den 6 september 1907, upptog bestämmelser, enligt
hvilka tillsynen öfver de registrerade sjukkassorna skulle utöfvas af
riksförsäkringsanstalten. Inom detta verk skulle för ändamålet anställas
en särskild byrådirektör, benämnd sjukkasseinspektören, hvilken skulle
hafva till åliggande att lämna sjukkassorna nödiga råd och upplysningar
och biträda vid bildande af nya sjukkassor eller äldre kassors ombildande
i enlighet med bestämmelserna i lagförslaget. Registreringen
af sjukkassorna skulle jämväl äga rum i riksförsäkringsanstalten.

'' Motiven till att förlägga tillsynen öfver sjukkassorna till riksförsäkringsanstalten
voro i förslaget utförligt angifna; och få vi tillfälle
att längre fram närmare beröra dessa motiv.

Efter denna redogörelse för hvad hittills förekommit rörande registrerings-
och tillsynsmyndighet för sjukkassor, erinras om hvad i sådant
hänseende upptagits i det af särskild! tillkallade sakkunniga afgifna
förslag till lag om registrerade sjukkassor, som med skrifvelse den 30
juni 1909 öfverlämnats. Däri innehållas bestämmelser dels att sjukkassa,
innan den kan förvärfva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter
eller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller svara, skall
vara registrerad, dels ock att registreringen skall handhafvas af en

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

för hela riket gemensam tillsynsmyndighet, hvilken hade att föra ett

tTr rPoSiTgl nr 1?sk1r,lfnin8'' af uppgifter, som borde anmälas

t registrering eller hvilkas intagande i registret eljest kunde varda

foresknfvet. _ Enligt lagförslaget skulle tillsynsmyndigheten vidare öfvervaka
att sjukkassas verksamhet stode i öfverensstämmelse med lag
och författning samt kassans stadgar, äfvensom i öfrigt utöfvades på
ett ändamålsenlig! satt. Tillsynsmyndigheten hade också att ej mindre
} °jm s.Jukkassas bildande och affattande af dess stadgar, än äfven

beträffande det lampliga inrättandet af dess verksamhet, tillhandagå
med råd och upplysningar För fullgörande af sin öfvervakande verksamhet
både tillsynsmyndigheten att lämna anvisningar samt gifva
orelagganden, hvilka, om de ej efterkommos, kunde följas af tillsynsmyndighetens
framställning hos rätten eller domaren om åläggande för
kassan att tråda i likvidation.

t n .. Tic\ efter arman skulle tillsynsmyndigheten vidare hafva att fatta
a göranden 1^ vissa frågor, som enligt förslaget skulle hänskjutas till
ensamma, såsom rörande befrielse för sjukkassa att göra afsättning
till fonder, huruvida och på hvilka villkor sjukkassa, i anledning af
nedgång i medlemmarnas antal under viss gräns, finge fortsätta sin

-ni''i Vldare: att sllta uppkommande tvist angående
skyldighet för sjukkassa att i vissa fall tillhandagå annan kassa i fråga
om sjukkontroll att anvisa åtgärder, som af sjukkassa i anledning af
yppad brist i de för sjukkassas verksamhet afsedda medel borde vidtagas
o s v. Årligen hade tillsynsmyndigheten också att hålla
sammanträde med den i lagförslaget upptagna sjukkassenämnden,

atTled!erkSamhet °fver mfvudtaget det blefve tillsynsmyndighetens sak

Bland göromål, som, utan att vara i lagförslaget omnämnda, synas
bora anfortros tillsynsmyndigheten, må nämnas dels de åtgärder, hvilka
sammanhöra med tillerkännandet och ^anordnande! af statsbidragen
till sjukkassorna — i hvilket afseende hänvisas till den af oss förut
atgitna vördsamma promemoria angående statsbidrag till sjukkassor —
dels ock ombesörjandet af den årliga statistiken öfver de registrerade
sjukkassornas verksamhet, en statistik som otvifvelaktigt kommer att
tält va en åt tillsynsmyndighetens viktigaste hjälpmedel.

båsom ett särdeles viktigt moment i tillsynsmyndighetens här
skildrade verksamhet torde särskild! böra framhållas tillsynen öfver
sjukkassornas ekonomiska vederhäftighet. Därmed torde sammanhänga
åliggande for myndigheten att med uppmärksamhet följa de enskilda
sjukkassornas utveckling; att i samband därmed tid efter annan verk Bih-

till Bikt!,!. Prål-. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 154 Haft. 5

34 Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 203.

ställa ingående undersökningar af sjukkassornas ekonomiska ställning;
att uppsöka och anvisa utvägar till förekommande af för kassornas bestånd
eller lugna verksamhet farliga kriser; äfvensom att insamla, bearbeta
och publicera de data, som kunna vara ägnade att läggas till
grund för beräkningen af de fasta medlemsafgifterna till sjukkassorna.
ö En synnerligen betydelsefull uppgift för den ifrågasatta tillsynsmyndigheten
torde ytterligare blifva att på lämpligt sätt stödja och
leda de sträfvande!! i olika afseende!!, som göra sig gällande inom sjukkasseverksamheten,
samt att söka framkalla eller påskynda en utveckling
på frivillighetens väg af vårt sjukkasseväsende till ernående åt den
större enhetlighet och likformighet, ändamålsenlighet och effektivitet,
som kunna anses påkallade. För detta ändamål bör tillkomma myndigheten
att söka främja och utveckla samarbetet sjukkassorna emellan och

däri aktivt deltaga. _ ,

Med allt detta kommer uppenbarligen en synnerligen omfattande
och kräfvande verksamhet att tillfalla den nya tillsynsmyndigheten.
Det må med afseende härå tillika erinras om, att antalet sjukkasseorganisationer
i landet är ganska stort, att dessa kassor utöfva sin
verksamhet på en mångfald olika sätt och bland i socialt hänseende
ofta rätt olikställda klasser, att de åskådningssätt samt yttre lokala och
sociala förhållanden, af hvilka deras verksamhet i hög grad bero, äro
inom vårt vidsträckta och ojämnt kultiverade land ganska mångskiftande,
att sjukkasseverksamheten är i åtskilliga fall bunden vid speciella
sociala, etiska m. fl. intressen af växlande art, ofta hvarandra motsatta
o. s. v. Rikets stora utsträckning är dessutom ägnad att i vissa
afseenden försvåra myndighetens uppgifter.

Det torde vidare förtjäna framhållas, att ett stort antal nya spörsmål
och sträfvanden af flerehanda slag, som framkommit i samband
med den för närvarande pågående rörelsen bland sjukkassorna samt den
allmänna omläggning af sjukkassornas verksamhet, som af den nya lagstiftningen
blir en oundviklig följd, komma att omedelbart påkalla ett
maktpåliggande och omfattande arbete från myndighetens sida, föiutsättande
eu noggrann kännedom om förhållandena inom sjukkasseväsendet
och de folklager, som hufvudsakligen rekrytera sjukkassorna.

Ur många synpunkter torde tillsynsmyndighetens verksamhet, på
grund af hvad sålunda anförts, kunna betecknas som egenartad. Det
är också otvifvelaktigt icke af ringa betydelse, att myndigheten i minsta
möjliga män bindes af omständliga och byråkratiska former.

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

Hvad sålunda anförts beträffande tillsynsmyndighetens uppgifter Tiinyn3mynoch
verksamhet visar, att här är fråga om eu ny, både tämligen om- Mist6vTra en
fattande och fristående uppgift för staten, en uppgift som näppeligen
fullt kan fyllas utan inrättande af eu särskild, själfständig myndighet. myndighet.

Yi skulle heller icke tvekat att ifrågasätta upprättande af en dylik
fristående myndighet —- hvars organisation hvarken behöfver blifva invecklad
eller kostsam — om icke frågan om en förändrad organisation af
vår svenska statsförvaltning i vissa delar nu vore aktuell och föremål
för särskild utredning. Spörsmålen om inrättande af ett nytt statsdepartement
för handel, industri och sjöfart samt de sociala ärendenas sammanförande
under ett departement eller en departementsafdelning äro
sålunda bl. a. öfverlämnade till en särskild kommission, och frågan om
en omorganisation af kommerskollegium är anförtrodd åt en utsedd
kommitté.

I följd häraf synes det naturligaste och riktigaste vara, att den ^ Tillsyn^
föreslagna tillsynsmyndighetens ställning inom statsförvaltningen icke bör för närnu
definitivt fastställes, utan att härutinnan ett provisorium anordnas och yrande anatt
det må bero af den utredning, som, på sätt nyss anförts, är igång- visoriskt.
satt, att föreslå, hvilken tillsynsmyndighetens ställning för framtiden
skall blifva, huruvida sålunda densamma skall anordnas såsom en fristående
institution eller inordnas under annan myndighet. Den provisoriska
anordning af tillsynsmyndigheten för sjukkassorna, som vi därför föreslå,
bör vid sådana förhållanden gifvetvis anknytas till något redan existerande
ämbetsverk, men dock i öfrigt redan nu inrättas på sådant sätt att, äfven
om vissa förändringar i dess yttre gestaltning kunna blifva erforderliga
i sammanhang med beslut i anledning af nyssberörda pågående utredningar,
någon större rubbning i dess organisation dock ej blifver nödvändig.

Gäller det sålunda att afgöra, hvilket ämbetsverk kan vara bäst Komme™-ägnadt att tillsvidare omhänderhafva den nya uppgiften såsom tillsynsmyndighet
för sjukkasseverksamheten, synes främst böra beaktas den synsmyndigomständigheten,
att åtskilliga viktiga åligganden, som skola tillkomma
tillsynsmyndigheten, redan sedan åtskilliga år tillbaka fullgöras af ett af
de befintliga ämbetsverken, kommerskollegium.

Nämnda verk och närmast dess afdelning för arbetsstatistik tillkommer
det, på sätt förut erinrats, att bearbeta de registrerade sjukkassornas
statistiska uppgifter och på grundvalen af dessa upprätta en årlig
sjukkassestatistik. I sammanhang härmed lärer nämnda afdelning
inom kommerskollegium hafva under de senaste åren i allt större ut -

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

sträckning fått tillhandagå sjukkasseallmänheten med råd och upplysningar
i allehanda sjukkassornas verksamhet rörande frågor. Det må tilläggas,
att därmed inom kommerskollegium, speciellt nyssberörda afdelning därstädes,
gifvetvis förvärfvats en ingående kännedom om den nuvarande
sjukkasseverksamheten i allmänhet. Under den tid af lifligt utvecklingsarbete,
som sedan någon tid tillbaka pågår på sjukkasseområdet, har
nämnda afdelning också stått i nära beröring med de ledande männen
inom sjukkasseverksamheten samt haft tillfälle att följa deras förebafvanden
och lära känna deras uppfattningar. Åtskilliga omfattande utredningar
och yttranden berörande sjukkassorna och lagstiftningen för
dem hafva också varit kollegium anförtrodda, och det härmed förenade
arbetet har, alltsedan den arbetsstatistiska afdelningen upprättades, i sin
helhet utförts inom denna afdelning.

Glenom tillsynsmyndighetens anknytning till kommerskollegii afdelning
för arbetsstatik undvikes sålunda en mer eller mindre ofördelaktigt
verkande rubbning i redan bestående förhållanden, en omständighet,
som särskildt då det ifrågasattes att allenast provisoriskt anordna
tillsynsmyndigheten, torde förtjäna mycken hänsyn, på samma gång å
andra sidan vinnes största möjliga kontinuitet med de nuvarande förhållandena.
Krafvet på en redan befintlig kännedom om och vana vid
handläggande af sjukkasseverksamheten rörande ärenden torde ock på
detta sätt blifva skäligen tillgodosedt, något som, i anseende till de
kräfvande uppgifter, som redan från början möta den blifvande tillsynsmyndigheten,
synes vara af icke ringa betydelse. Samtidigt vinnes
också, att sjukkassestatistiken, denna ingalunda oviktiga gren af den
sociala statistiken, allt fortfarande blifver utarbetad under nödigt samband
med öfriga grenar häraf, en anordning, hvars lämplighet vid olika tillfällen
häfdats, och som, innan en definitiv lösning af frågan rörande de
sociala ärendenas och specielt den sociala statistikens handläggning i
allmänhet åvägabragts, icke utan vägande skäl torde böra rubbas.

Den här föreslagna anordningen synes så mycket mera vara att
förorda, som kommerskollegium och dess arbetsstatistiska afdelning
förut hafva liknande eller närstående uppgifter sig anförtrodda. Under
sistnämnda afdelning äro sålunda redan inordnade arbetsstatistiken och
olycksfallsstatistiken, vidare ärendena angående arbetsförmedling och
medling i arbetstvister in. m. Till kollegium höra vidare ärenden angående
skydd mot yrkesfara (yrkesinspektionen), den elektriska inspektionen
o. s. v. Inom detta ämbetsverk, som sålunda redan omhänderhafver
flertalet sociala ärenden, torde därmed vara att påräkna en speciel
administrativ erfarenhet rörande dylika frågor, en omständighet, hvaraf

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

väsentliga fördelar torde kunna vinnas för den ifrågasatta tillsynsmyndigheten
för sjukkassorna. Med kommerskollegii nu skildrade, mångskiftande
verksamhet bör sjukkasseinspektionen och registreringen af
sjukkassorna kunna dit förläggas under fullt betryggande, men dock
möjligast fria former, något som är eu viktig förutsättning för, att det
med den nya tillsynsmyndigheten åsyftade ändamålet skall kunna uppnås.

I hvarje händelse måste det, enligt vår mening, vara uppenbart,
att hvilken ställning än tillsynsmyndigheten för sjukkassorna slutligt
kommer att intaga, det här föreslagna provisoriet med myndighetens
förläggande till kommerskollegium hvarken kan blifva till skada eller
olägenhet för vare sig tillsynsmyndighetens framtida organisation eller
dess ställning eller andra beaktansvärda intressen.

Vid uttalande af den mening, att kommerskollegium tillsvidare bör skEI> tala
vara tillsynsmyndighet för sjukkassorna, hafva vi ingalunda förbisett de Räkrings-01"
argument till förmån för riksförsäkringsanstalten såsom tillsynsmyndig- anstalten Babel,
hvilka vid olika tillfällen häfdats. Men dessa argument hafva icke Rådighet!
synts oss tillräckligt afgörande.

Såsom motiv för riksförsäkringsanstaltens företräde såsom tillsynsmyndighet
för sjukkasseverksamheten har hufvudsakligen framhållits,

»att sjukkassornas verksamhet i själfva verket utgjorde en del af den
sociala försäkringen och ägde ett intimt samband med den redan under
riksförsäkringsanstalten inordnade olycksfallsförsäkringen».

Detta yttrande torde dock hvila på en mindre riktig uppfattning
af de verkliga förhållandena. Till en början må således erinras, att
vårt sjukkasse väsende knappast i vanlig mening kan sägas utgöra en
del af den sociala försäkringen. Men frånsedt detta erbjuder sjukkasseverksamheten
i sitt förhållande till staten väsentliga olikheter med den
af riksförsäkringsanstalten förmedlade olycksfallsförsäkringen.

Denna olycksförsäkring är anordnad af staten, ställd helt och hållet
i det allmännas tjänst och dess funktioner äro i lag noga fastställda.
Sjukkasseväsendet är däremot en föreningsverksamhet af privat natur,
uppburen väsentligen af det enskilda intresset och med en i stort sedt
alltid upprätthållen själfbestämmanderätt. Genom att erhålla vissa förmåner
af staten är den visserligen i viss mån ställd i det allmännas
tjänst, som följd hvaraf också staten ansetts böra i vissa afseenden reglera
och kontrollera sjukkasseverksamheten, men statens bestämmanderätt
öfver densamma är tämligen begränsad, i motsatts till hvad fallet
är med den af riksförsäkringsanstalten förmedlade olycksfallsförsäkrin -

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

gen. Denna olikhet bör äfven göras gällande i statens förhållande till
den ena och den andra verksamheten.

Men äfven om så icke vore fallet, och äfven om sjukkasse verksamheten
och arbetareolycksfallsförsäkringen betraktas såsom olika grenar
af den sociala försäkringen med ett tämligen intimt inbördes samband,
kan sistnämnda förhållande näppeligen vara ett oomtvistligt skäl för att
till riksförsäkringsanstalten förlägga tillsynen öfver sjukkasseverksamheten.
Annorlunda kunde saken ställa sig, om riksförsäkringsanstalten
vore att betrakta såsom en centralmyndighet för ärenden i allmänhet,
som rörde den efter hand upprättade socialförsäkringen i vårt land.
Med dess nuvarande uppgifter och verksamhet torde dock denna anstalt
icke kunna sägas intaga en sådan ställning. Upprättad för omhänderhafvande
af den jämförelsevis begränsade uppgiften att förmedla
arbetares olycksfallsförsäkring, är anstalten med sin utpräglade karaktär af
olycksfallsförsäkringsanstalt för närvarande företrädesvis organiserad med
hänsyn till denna verksamhet. Inom sitt speciella gebit intager anstalten
dessutom ingalunda ställningen af en öfverordnad central myndighet —
man torde icke kunna säga, att arbetareolycksfallsförsäkringen är inordnad
under riksförsäkringsanstalten — utan vid sidan af densamma existera
ett stort antal andra anstalter samt understödsföreningar, hvilka
med laglig rätt helt eller delvis förmedla olycksfallsförsäkring af arbetare.
Dessutom bäres den ersättningsrisk, som försäkringen afser att
öfvertaga, i ett stort antal fall af de särskilda arbetsgifvarna. Enligt
1906 års statistik reglerades i själfva verket endast omkring 12 °!j af
samtliga till ersättning berättigade olycksfall i arbete af riksförsäkringsanstalten.
Sannolikt ställa sig för närvarande förhållandena i nu berörda
afseende något fördelaktigare för anstalten. Men otvifvelaktigt
torde i hvarje fall vara, att den vida öfvervägande delen af arbetareolycksfallsförsäkringen
ännu icke förmedlas af riksförsäkringsanstalten.
Ovisst är väl också, om förhållandena i detta hänseende komma att
afsevärdt ändras under den närmare framtiden. Något öfverinseende öfver
den olycksfallsförsäkring, som meddelas af andra inrättningar, äger anstalten
vidare icke, och tvifvelaktigt torde vara, om en sådan anordning,
med hänsyn till det påtagliga konkurrensförhållande, hvari anstalten
står till den enskilda verksamheten på detta område, kan ifrågasättas.

Riksförsäkringsanstalten synes således näppeligen kunna sägas vara
genom sina nuvarande organisation, verksamhet och ställning, ur den
allmänna sociala försäkringens synpunkt sedt, särskildt kallad att öfvertaga
tillsynen öfver sjukkasseverksamheten.

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

Ej heller torde en sådan anordning under nuvarande förhållanden
vara ägnad att i högre grad tillgodose behofvet af intimare växelverkan
emellan olycksfallsförsäkringen och sjukkasseverksamheten. De fördelar,
som därigenom tilläfventyrs vunnes, komme väl i allt fall hufvudsakligen
den af riksförsäkringsanstalten förmedlade olycksfallsförsäkringen
till godo, medan det — af skäl, som i det följande skola
något beröras — kan vara att befara, att en samverkan mellan sjukkasseväsendet
och hela den öfriga olycksfallsförsäkringen direkt försvårades.

Det företräde speciellt framför kommerskollegium, som riksförsäkringsanstalten
ansetts äga på grund af sin försäkringstekniska kompetens,
synes icke vara af afgörande beskaffenhet. Såsom belysande för
denna fråga förtjänar anföras, hurusom det danska sjukkasseinspektoratet.
, hvars uppgifter äro af ungefär enahanda slag, som den ifrågasatta
tillsynsmyndighetens, såvidt vi hafva oss bekant, icke utrustats med särskild
försäkringsteknisk kompetens. Det kraf på sakkunskap i förevarande
hänseende, som må anses böra ställas på myndigheten, torde
i hvarje fall kunna tillgodoses vid tillsättandet af de tjänstemän, som
böra ställas till den nedan föreslagna sjukkasseinspektörens förfogande,
och synes sålunda icke, såsom förments, fordra, att denne själf ovillkorligen
skall äga försäkringsteknisk utbildning.

Beträffande slutligen den såsom skäl för sjukkassornas förläggande
under riksförsäkringsanstalten framhållna omständigheten, att härigenom
sjukkasseverksamheten och olycksfallsförsäkringen skulle komma att sortera
under ett och samma departement, medan genom myndighetens
förläggande till kommerskollegium så icke skulle blifva fallet, så kan
detta skäl icke vara af någon vikt. Ehuru kommerskollegium, vid den
senaste omläggningen af ärendenas fördelning mellan departementen,
förlädes under finansdepartementet, höra flere af dess uppgifter
fortfarande under civildepartementet (såsom den elektriska inspektionen,
den offentliga arbetsförmedlingen, förlikningsmännen i arbetstvister).
Sjukkasseärendenas förläggande till kommerskollegium innebär
sålunda icke, att dess handläggning hos Kungl. Maj:t behöfver
anförtros åt annat departement än civildepartementet. ,

Medan sålunda de skäl, som anförts för lämpligheten af tillsynsmyndighetens
förläggande till riksförsäkringsanstalten synts oss icke
vara öfvertygande, åtminstone under nuvarande förhållanden, synas åtskilliga
positiva betänkligheter af delvis ej ringa betydelse kunna framställas
mot en dylik anordning..

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

Riksförsäkringsanstaltens ställning kan för närvarande betraktas
såsom oviss. En revision af lagen om ersättning vid olycksfall i arbete
synes sålunda vara att förvänta under den närmare framtiden och torde
därvid riksförsäkringsanstaltens roll inom denna försäkring komma att
blifva föremål för närmare öfvervägande. Den möjligheten torde icke
vara utesluten, att sådana förändringar då befinnas böra företagas beträffande
anstalten, att spörsmålet om sjukkasseinspektionens förläggande
till riksförsäkringsanstalten kan komma att framstå i en vänsentligen
annan dager, och att helt andra synpunkter med afseende därå
komma att göra sig gällande. Att under sådana förhållanden och då
samtidigt vägande skäl synas tala för en annan anordning af det provisorium,
hvarom här är fråga, redan nu inordna tillsynen öfver sjukkasseverksamheten
under anstalten, förefaller mindre lämpligt.

För vår del anse vi vidare, att den ifrågasatta tillsynsmyndighetens
åligganden i hufvudsakliga delar mindre väl öfverensstämma med
riksförsäkringsanstaltens nuvarande uppgift.

Särskildt bör härvid uppmärksammas, att genom den under senare
år företagna utsträckningen af riksförsäkringsanstaltens verksamhet till
meddelande jämväl af försäkring mot olycksfall i arbete för den nuvarande
karenstiden, ett visst motsatsförhållande skapats mellan anstaltens
och sjukkasseverksamhetens intressen. Om sålunda en arbetare, för
hvilken nyssnämnda försäkring är tagen, redan är medlem af sjukkassa
— hvilket ofta torde vara fallet — uppkommer en dubbelförsäkring,
som måste betraktas såsom eu oegentlighet, förenad med olägenheter
för båda parterna och förkastlig ur det allmännas synpunkt. I den
män ske kan bör därför rättelse härutinnan komma till stånd.

Så länge det tillkommer riksförsäkringsanstalten att meddela försäkring
under karenstiden och denna rätt ansetts böra begagnas såsom
ett medel för anstalten att ernå en önskvärd större utveckling af dess
verksamhet, måste det ligga i anstaltens intresse att upparbeta denna försäkring.
För sjukkassorna är det ej mindre ett viktigt intresse, att
de icke hindras i meddelandet af sjukhjälp för olycksfall inom den första
tiden efter olycksfallet, enär utfästandet af denna sjukhjälp utgör ett viktigt.
medel för kassorna att vinna ökad anslutning från arbetareklassen
och större intresse och understöd från arbetsgifvarna. Ett afsöndrande
af olycksfallen från den öfriga sjukkasseverksamheten skulle också vara
ägnad att afsevärdt inveckla sjukkassornas förvaltning genom det mera
komplicerade afgifts- och uppbördssystem m. m., som därigenom skulle
blifva nödvändigt, så framt ej eu mindre rättvis fördelning af medlemmarnas
rättigheter skulle inträda. Kändt är, att opinionen inom

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

sjukkassorna också är afgjordt emot ett sådant afskiljande af o''vek -fallsrisken. Den riksförsäkringsanstalten såsom tillsynsmyndighet för
sjukkasseverksamlieten tillkommande uppgiften att söka ena dessa oförenliga
motsatser skulle gorå dess ställning såsom tillsynsmyndighet i
många fall svår eller möjligen rent af ohållbar.

Med de ökade skyldigheter, som enligt det nya lagförslaget skulle
påläggas sjukkassorna, komma förutsättningarne för ett ändamålsenligt
samarbete mellan sjukkasseverksamlieten och olycksfallsförsäkringen att
afsevärdt ökas, ett samarbete, som väl närmast skulle bestå däri, att
sjukkassorna med ekonomisk hjälp af de enskilda arbetsgifvarna och i
samförstånd med dem och de af dem bildade privata olycksfallsförsäkringsföreningarna
liksom med riksförsäkringsanstalten, öfvertoge den
egentliga sjukvården för olycksfallet och i samband därmed helt ansvarade
för regleringen af åtminstone de snart öfvergående olycksfallen.
Vissa andra funktioner i olycksfallsersättningens tjänst torde äfven
kunna med fördel öfverlåtas på sjukkassorna. Detta allt synes emellertid
under en på frivillighet grundad sjukkasseverksamhet näppeligen
kunna ordnas annat än på frivillighetens väg, och blefve det gifvetvis
den blifvande tillsyningsmyndighetens uppgift att söka förmedla ett
dylikt samarbete. Af lätt insedda skäl vore det för riksförsäkringsanstalten
ofta vanskligt att fylla denna uppgift, då nöjaktiga förutsättningar
torde saknas för ett fruktbringande samarbete härutinnan mellan
riksförsäkringsanstalten och de med denna konkurrerande enskilda
oly cksfallsför säkrings an stalter na eller till riksförsäkringsanstaltens kundkrets
icke hörande arbetsgivare.

För riksförsäkringsanstalten vore det utan tvifvel af gagn, om
sjukkassorna kunde användas för viss kontroll och visst ingripande vid
olycksfall med afseende å hos anstalten försäkrade personer. Detta
bör också lämpligen kunna åvägabringas genom tillsynsmyndighetens
medverkan; men då det nämnda samarbetet synes böra vara grundadt
på frivillighet och gemensamhet i intressen, bör den myndighet,
som förmedlar denna samverkan, intaga en i allo fullt opartisk ställning.
Denna ställning vinnes näppeligen alltid, om myndigheten inordnas i
ett verk, som har ekonomiskt intresse af att till förmån för sin verksamhet
i möjligaste grad utnyttja samarbetet med sjukkassorna. På
andra områden af statsförvaltningen har man också velat undvika skenet
af en dylik dubbelställning genom att lägga uppsigtsmyndigheten öfver
enskilda företag utanför det verk, som har ett ekonomiskt intresse af
att uppsikten i en del afseenden ledes i en viss riktning.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 134 Haft.

6

42

Förhållandet i
admistrativt
hänseende
mellan olycksfalls-
och sjukförsäkringen
i
några andra
länder.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

Enligt vår öfvertygelse kan det icke »blifva till binder för ett lämpligt
ordnande af socialförsäkringen i dess helhet» i vårt land, att tillsynsmyndigheten
öfver sjukkasseverksamheten ej subordineras under
den nuvarande riksförsäkringsanstalten, utan i stället anordnas på sätt
af oss i det föregående föreslagits.

Förhållandena i andra länder i förevarande afseende, hvillca emellertid
knappast i något fall äro fullt jämförbara med vårt lands, torde
lämna stöd för den meningen, att för en nöjaktig växelverkan mellan
sjukförsäkringen, i all synnerhet där denna förmedlas af ett frivilligt
sjukkasseväsende, och arbetareolycksfallsförsäkringen, äfven där denna
är byggd på försäkringstvång, det ingalunda ansetts nödvändigt, att
en för dem båda gemensam administrativ apparat upprättas, än mindre,
att den ena försäkringens organ administrativt subordineras under den
andras.

I nära ett fjärdedels sekel har i Tyskland vid sidan af hvarandra
bestått obligatorisk sjukförsäkring och obligatorisk olycksfallsförsäkring.
En växelverkan har äfven varit åvägabragt mellan dessa båda slag al
försäkringar; den ena kan helt eller delvis ikläda sig de åtaganden,
som i regel tillkomma den andra försäkringen o. s. v. I administrativt
hänseende hafva dock de båda ifrågavarande grenarna af arbetareförsäkringen
stått fullt åtskillda. Tillsynen öfver sjukförsäkringen
har sålunda ålegat olika lokala och centrala förvaltningsmyndigheter,
medan olycksfallsförsäkringen sorterat under för arbetareförsäkringen
särskildt upprättade institutioner, i sista hand »riksförsäkringsamtet».

Till sist må i detta sammanhang anföras, huru det i förevarande
afseende ordnats i Danmark — det land, som vid upprättande af nu
föreliggande lagförslag på förevarande område i flere hänseenden tagits
till förebild. I detta land har arbetareolycksfallsförsäkringen, liksom hos
oss, ordnats på ersättningsprincipens grundval. Emellertid existerar i
Danmark icke någon institution, motsvarande den svenska riksförsäkringsanstalten.
Olycksfallsförsäkringen förmedlas af privata försäkringsbolag
eller af arbetsgivare bildade, på ömsesidighet grundade anstalter.
Tillsynen öfver sjukkassorna handhafves af en under inrikesministeriet
sorterande sjukkasseinspektör; öfveruppsikten öfver olycksfallsförsäkringen
tillkommer ett arbetareförsäkringsråd. Enligt den danska
olycksfallsersättningslagen kan sjukkasseinspektören af inrikesministern
adjungeras som ledamot i arbetareförsäkringsrådet. Något administrativt
samband i öfrigt finnes ej mellan de bägge slagen af försäkringar.

Kungl.

43

Vidare må anföras den anordning, som i förevarande hänseende
föreslagits i det år 1906 i Schweiz framlagda lagförslaget om sjukoch
olycksfallsförsäkring. Sjukförsäkringen skulle enligt detta förslag
handhafvas af i allmänhet frivilliga sjukkassor, ställda under statens
uppsikt och ekonomiskt understödda af staten. För den obligatoriska
olycksfallsförsäkring, som skulle införas, afsågs en olycksfallsförsäkringsanstalt
upprättad, hvars omkostnader delvis skulle bestridas af staten,
och som skulle stå under förbundsrådets uppsikt med en af detta
vald styrelse. Till förmån för denna olycksfallsförsäkring kunde sjukkassorna
förpliktas till vissa åligganden. Olycksfallsförsäkringsanstalten
kunde således på sjukkassa öfverlåta agentur, anstalten kunde vidare
låta sig företrädas af sjukkassa för uppbörd af premier, sjukkontroll
och utbetalning af understöd in. m. För fullgörande häraf blefve sjukkassa
ansvarig, men ägde bekomma godtgörelse för sina kostnader och
sitt besvär med tillhandagåendet. Olycksfallsförsäkringsanstalten kunde
också hos sjukkassa återförsäkra vissa olycksfallsrisker. Trots detta
skulle tillsynen öfver sjukkasseverksamketen förläggas till den anstalt,
som hade tillsynen öfver den privata försäkringsrörelsen (»Eidgenössische
V ersicherungsamt»).

Då vi nu till sist öfvergå till frågan angående den nya tillsynsmyndighetens
inre organisation, må först anmärkas, att vi icke, åtminstone
utan ytterligare uppdrag, ansett oss böra söka härutinnan framlägga
ett fullt utarbetadt förslag. Det vill ock synas, som om upprättandet
af ett sådant förslag hälst bör ske i samråd med dels det
ämbetsverk, hvarunder tillsynsmyndigheten befinnes böra inordnas, dels
ock den person, hvilken härinom närmast får fullgöra myndighetens
åligganden.

I afvaktan på lösningen af frågorna om nya statsdepartement och
kommerskollegii omorganisation torde, enligt vår mening, äfven i förevarande
hänseende ett visst provisorium höra inrättas. Med hänsyn till
de kräfvande uppgifter, som i anledning af den nya lagstiftningens
genomförande redan från början möta myndigheten, synes det dock
oundgängligt, att densamma utrustas med fullständiga arbetskrafter.
På sätt förut framhållits, är det ock af vikt, att sjukkasseinspektionen
beredes möjligast själfständiga ställning inom kommerskollegium; och
torde härvid åtskilliga inom detta verk redan förefintliga anordningar
(exempelvis den elektriska inspektionen, fartygsregistreringen eller yrkesinspektionen)
kunna i vissa delar tjäna till förebild. Lämpligt synes
vidare vara, att tillsynsmyndigheten anordnas i nära anslutning till

Organisationen
af
tillsj^nsmyndigheten.

44

Kostnader.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SOS.

kollega arbetsstatistiska afdelning, hvarinom för närvarande de flesta
till kommerskollegium förlagda sociala ärenden omhänderhafvas och
hvarest vidare sjukkassestatistiken nu utarbetas.

Gifvetvis bör tillsynsmyndighetens uppgift närmast uppbäras af en
erforderligen kvalificerad, ledande person, hvilken bör erhålla en ställning,
motsvarande den tämligen omfattande och jämförelsevis kräfvande uppgift,
som skulle tillkomma honom. Ifrågavarande tjänsteman torde
lämpligen böra benämnas sjukkasseinspektör.

Vid sjukkasseinspektörens sida torde böra anställas tvenne tjänstemän,
en förste auktuarie, hvilken lämpligen borde i främsta rummet
ha till åliggande att under sjukkasseinspektören leda utarbetandet och
publicerandet af sjukkassestatistiken samt öfvervaka sjukkasseregistrets
förande, och eu assistent, hvars hufvudsakliga åliggande torde böra bli
att vara behjälplig vid granskning af sjukkassornas stadgar och vid
nödvändiga inspektioner ute i orterna af kassorna, samt med vissa
speciella undersökningar m. m.

Öfrig behöflig arbetskraft, hufvudsakligen för statistiken, torde
kunna utfyllas genom extra biträden.

Enligt vår mening torde juridisk fackutbildning icke vara nödvändig
hvarken hos sjukkasseinspektören eller hos förste aktuarien
eller assistenten. De juridiska spörsmål, som uppkomma, hänföra sig
gifvetvis i alldeles öfvervägande grad till en tillämpning af sjukkasselagen,
med hvilken bemälde tjänstemän gifvetvis måste vara i alla
detaljer förtrogna. Skulle i något speciellt fall ett mera ingående juridiskt
bedömande erfordras, saknas ej i kommerskollegium härför fullt
kompetenta krafter.

Ej heller torde det vara nödvändigt att hos sjukkasseinspektören
förutsätta särskild försäkringsteknisk kompetens. Däremot synes det
vara önskvärd!, att den ene af de båda tjänstemännen besitter en viss
grad af fackkunskap på det försäkringstekniska området.

Kostnaderna för en på angifvet sätt organiserad tillsynsmyndighet

synes kunna upptagas sålunda:

Arfvode till en sjukkasseinspektör......................................... kr. 6,000: —

» » 3) förste aktuarie ............................................ >'' 4,500: —

» )) » assistent............................................................ » 3,000: —

Till skrif- cell räknebiträden, gratifikationer, vikariats ersättningar,

tillfälliga biträden o. d. förslagsvis ... » 6,500: —

Summa kr. 20,000: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

45

Härtill komma kostnader för resor, äfvensom för tryckning af
sjukkassestatistiken och berättelser öfver sjukkasseväsendet, hvilka
kostnader torde böra utgå af därför hittills använda medel, och torde,
tillsvidare åtminstone, någon ökning af dessa medel i anledning af nu
ifrågasatta anordningar icke vara påkallade.

Ofvanstående arfvoden till tjänstemännen äro upptagna efter nuvarande
löner i kommerskollegium, hvilka icke reglerats, men hvilka
under senare år ökats med årligen beviljadt extra lönetillägg, hvithet
uppenbart äfven bör utgå till nämnda tjänstemän, äfven sjukkasseinspektören.

Då redan nu för sjukkassestatistiken regelbundet utgår dels för en
aktuarie 3,000 kronor, dels för skrif- och räknebiträden 2,160 kronor,
dels ock till gratifikationer, vikariats ersättning in. m. cirka 1,000
kronor, skulle höjningen af kostnaderna genom här föreslagna organisation
bli omkring 14,000 kronor.

Med hänsyn till den provisoriska anordning, hvarom här är
fråga, torde tjänstemännen allenast böra uppföras å extra stat mot
arfvode.

Vi tillåta oss i detta sammanhang äfven framhålla önskvärdheten
af att, därest en ny lag om sjukkassor blifver antagen på grundvalen af
nu föreliggande förslag, sjukkasseinspektören varder snarast möjligt,
efter det lagen utfärdats och beslut fattats angående tillsynsmyndighetens
organisation, tillsatt samt att erforderlig arbetskraft samtidigt
ställes till hans förfogande. Åtskilliga förarbeten behöfva nämligen
vara verkställda, innan den nya lagen träder i kraft; omedelbart efter
att så skett, blir sjukkasseinspektörens arbetskraft uppenbarligen helt
tagen i anspråk för det lika omfattande som skyndsam expedition fordrande
arbetet med sjukkassornas omregistrering. Bland berörda förarbeten
må nämnas upprättande af förslag till instruktion för tillsynsmyndighetens
verksamhet äfvensom för den sjukkassenämnd, som
enligt lagförslaget skulle ställas vid inspektörens sida, utarbetande af
normalreglemente till ledning vid omläggning af sjukkassornas stadgar
till öfverensstämmelse med den nya lagen, utredningar för vinnande af
grunder för beräkning af de fasta medlemsafgifternas belopp inom olika
sjukkassetyper o. s. v.

Till sist må med några ord beröras frågan om kostnaden för den
nyssberörda, ifrågasatta sjukkassenämnden. Enligt lagförslaget skulle
nämnden bestå af representanter för sjukkasseverksamheten i riket och
årligen sammanträda med tillsynsmyndigheten.

Sjukkassenänmden
och
kostnaden
därför.

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

Närmare föreskrifter rörande nämndens organisation, således äfven
beträffande antalet medlemmar i nämnden och huru ofta dess sammanträden
skola äga rum m. in., skulle meddelas af Kungl. Maj:t.
Det torde lämpligen blifva en af den nya tillsynsmyndighetens första
uppgifter att härutinnan upprätta förslag att underställas Kungl. Maj:ts
pröfning.

Tydligt är, att nämndens medlemmar böra tillerkännas reseersättning
och dagtraktamente för deltagande i nämndens sammanträden.
Kostnaden härför, som icke kan blifva i någon mån afsevärd, torde
böra utgå af härför vanliga expensmedel.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke nämndens medlemmar i vissa
fall böra äfven på annat sätt tagas i anspråk för tillsynsmyndighetens
räkning. Detta torde emellertid icke böra ske i sådan utsträckning, att
särskildt fast arfvode behöfver, för närvarande åtminstone, ifrågasättas
åt nämndens medlemmar. Skulle framdeles, när närmare erfarenhet
om detta arbetes art och omfattning vinnes, något mindre årsarfvode
böra tillerkännas sjukkassenämndens medlemmar, kan detta allenast
röra sig om något hundratal kronor till hvarje medlem.

Stockholm den 27 oktober 1909.

AXEL SCHOTTE.

AXEL RYDIN.

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition No 203.

47

Bilaga B.

Kommerskollegii utlåtande.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 9 november nästlidet år har kommerskollegium
fått sig anbefalldt att inkomma med underdånigt utlåtande i
anledning af en af de för uppgörande af förslag till lag angående sjuk -

Tillsyns myndighetens förvaltnings funktioner.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

kassor tillkallade sakkunnige utarbetad P. M. rörande organiserandet af
en central tillsynsmyndighet för sjukkassor samt att därvid tillika afgifva
förslag beträffande den ifrågasatta myndighetens inre organisation.

Till fullgörande häraf och med återställande af remissakten får
kollegium härmed i ärendet anföra följande.

Jämlikt 71 § af det af de sakkunnige utarbetade förslaget till ny
sjukkasselag skall den i lagförslaget föreskrifna registrering och tillsyn
å sjukkassor handhafvas af eu för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.
De närmare bestämmelserna härom äfvensom angående denna
myndighets åligganden och befogenheter återfinnas först och främst i
motsvarande kapitel i lagförslaget (om registrering och om tillsyn å
sjukkassor, 71—83 §§), men förekomma äfven i öfrigt här och hvar
i lagtexten. De funktioner, som enligt dessa bestämmelser skulle tillkomma
tillsynsmyndigheten, kunna sammanfattas i följande hufvudpunkter.

Det tillkommer först och främst tillsynsmyndigheten att handhafva
den i lagen föreskrifna registreringen af sjukkassor (71 §) och
att i sammanhang därmed föra ett sjukkasseregister för inskrifning af
de uppgifter, hvilka enligt lagen skola anmälas för registrering eller
hvilkas intagande i registret eljes varder föreskrifvet. (72 §).

Tillsynsmyndigheten har vidare att öfvervaka, att sjukkassas verksamhet
står i öfverensstämmelse med gällande lag och författning samt
kassans stadgar äfvensom i öfrigt utöfvas på ändamålsenligt sätt (80 §,
l:sta stycket). Finner härvid tillsynsmyndigheten, att afvikelse från lag
eller författning eller kassans stadgar förekommer, äger myndigheten
att förelägga kassan att hafva inom viss tid vidtagit de åtgärder, som
pröfvas erforderliga för rättelses vinnande. Förekommer eljest anledning
till anmärkning mot kassans verksamhet, äger tillsynsmyndigheten
att anvisa kassan att vidtaga erforderlig rättelse (80 §, 2:dra stycket).
I sistnämnda hänseende har särskildt föreskrifvits, att det tillkommer
tillsynsmyndigheten att, då sjukkassas tillgångar befinnas
otillräckliga, efter omständigheterna anvisa, hvilka åtgärder böra af
kassan vidtagas (24 §, 2:dra stycket).

För att för tillsynsmyndigheten möjliggöra utöfvandet af den sålunda
föreskrifna uppsikten öfver sjukkasserörelsen, har i lagförslaget
stadgats skyldighet för resp. kassor att årligen till tillsynsmyndigheten
ingifva'' såväl styrelsens förvaltningsredogörelse och revisorernas
utlåtande samt protokoll öfver i anledning häraf fattade beslut som
äfven eu i enlighet med fastställdt formulär upprättad statistisk redo -

I

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203. 49

görelse rörande kassan och. dess verksamhet under året. Dessutom
äger tillsynsmyndigheten att från sjukkassorna infordra nödiga upplysningar
äfvensom att själf eller genom ombud när som helst inventera
sjukkassas medel samt granska dess räkenskaper och öfriga handlingar
liksom också att erhålla tillträde till sammanträde (79 §). Vidare har
stadgats att, om sjukkassas för dess sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet
bestämda tillgångar befinnas icke förslå för de därmed afsedda
ändamålen, styrelsen skall utan uppskof till tillsynsmyndigheten
göra anmälan om förhållandet med tillkännagifvande, huruvida i anledning
däraf viss åtgärd må hafva vidtagits eller kommer att inom angifveu
tid vidtagas (24 §, lista stycket).

Till tillsynsmyndighetens åligganden skulle äfven höra att tillhandagå
med erforderliga råd ochi upplysningar såväl i fråga om sjukkassas
bildande och affattande af dess stadgar som ock beträffande det lämpliga
inrättandet af dess verksamhet (80 §, lista stycket).

Tillsynsmyndigheten skulle hafva att i och för öfverläggningar i
sjukkasseväsendet rörande angelägenheter hålla ärliga sammanträden
med den i lagförslaget ifrågasätta sjukkassenämnden (82 §).

Det skulle slutligen äfven tillkomma tillsynsmyndigheten att fatta
beslut i vissa frågor, som enligt sjukkasselagen skola hänskjutas till dess
afgörande. Hit höra sålunda frågorna, huruvida registrering må beviljas
sjukkassa med lägre medlemsantal än 100 (4 §), eller fortsättningssjukkassa
med mindre medlemsantal än 500 (92 §, mom. 1, 2:dra
stycket), samt huruvida det må vara medgifvet för sjukkassa, hvars
medlemsantal nedgått under nämnda siffra, eller fortsättningssjukkassa,
hvars medlemsantal nedgått under 500, att ändock fortsätta sin verksamhet
(52 §, 2:dra stycket och 92 §, mom. 6, 2:dra stycket). Vidare
må nämnas frågorna om tillstånd för sjukkassa eller klass inom sjukkassa,
hvilken utfäst begrafningshjälp till högre belopp än 200 kronor,
men hvars medlemsantal nedgått under det härför erforderliga, att fortfarande
få meddela dylik högre begrafningshjälp, (16 §, 2:dra stycket
och 19 §, fide stycket), äfvensom om enahanda medgifvande för sjukkassa,
som utöfvat verksamhet, innan den nya lagen trädt i kraft, och
därvid utfäst dylik högre ersättning (93 §, mom. 2). Hit hör slutligen
också att, beträffande klass inom sjukkassa, hvilken är afsedd att bereda
begrafningshjälp till belopp, ej öfverstigande 200 kronor, bestämma
det minsta för utfästande af sådan hjälp tillåtna antalet begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar (19 §, 3:dje stycket); att medgifva, att afsättning
till de i 23 § i lagförslaget omförmälda fonder eller någon af
dem må tillsvidare upphöra (25 §); samt att, i händelse af tvist därom,
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 101 Haft. 7

Endast en
provisorisk
anordning af
tillsynsmyndigheten.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

afgöra, huruvida eller i hvilken omfattning sjukkassa är pliktig att i
det i 14 § lagförslaget angifna hänseende tillhandagå annan kassa (14
§, 2:dra stycket).

Till dessa uppgifter, som enligt sjukkasselagen skulle åligga tillsynsmyndigheten,
skulle, i öfverensstämmelse med den af de sakkunnige
utarbetade P. M. angående bidrag af statsmedel till sjukkasseverksamhetens
främjande, ytterligare komma handläggningen af frågor
rörande statsbidrag åt sjukkassor. 1 detta hänseende skulle tillsynsmyndigheten
först och främst hafva att med hänsyn till härom meddelade
bestämmelser undersöka, huruvida resp. kassor öfver hufvud
taget vore berättigade att komma i åtnjutande af dylikt bidrag eller
icke. I senare fallet skulle, enligt de sakkunniges förslag, ärendet
hänskjutas till Eders Kungl. Maj:ts afgörande, medan däremot, därest
de synpunkter, som i detta hänseende anförts af kollegium i dess yttrande
i ämnet till statsrådet och chefen för civildepartementet den 22
december 1909, komma att vinna beaktande, beslutanderätten äfven i
här berörda fall skulle tillkomma tillsynsmyndigheten. Nämnda myndighet
skulle vidare hafva att med ledning af tillgängliga uppgifter
beräkna storleken af det statsbidrag, som skulle tillkomma hvarje särskild
sjukkassa, äfvensom att verkställa utbetalningen af statsbidraget
till resp. kassor.

Grifvet är vidare, att det bör åligga tillsynsmyndigheten att hvarje
år till Eders Kungl. Maj:t afgifva berättelse om sin verksamhet under
närmast föregående år liksom också att utarbeta och offentliggöra den
officiella sjukkassestatistiken.

Såsom ett synnerligen betydelsefullt moment i tillsynsmyndighetens
verksamhet torde ytterligare, på sätt de sakkunnige anfört, böra framhållas
uppgiften att på lämpligt sätt stödja och leda de sträfvanden i
olika afseenden, som göra sig gällande inom sjukkasseverksamheten) samt
att söka framkalla eller påskynda en utveckling på frivillighetens väg
af vårt sjukkasseväsen till ernående af den större enhetlighet och
likformighet, ändamålsenlighet och effektivitet, som kunna anses påkallade.

Af hvad sålunda anförts angående den ifrågasatta tillsynsmyndighetens
uppgifter torde med tillräcklig tydlighet framgå, att det blir en
både omfattande och kräfvande verksamhet, som kommer att åligga
densamma. Härtill kommer ytterligare, att denna verksamhet måste
betraktas såsom ur många synpunkter egenartad och till sin innebörd
delvis skiljaktig från de vanliga förvaltningsuppgifterna. Äfven med

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

erkännande häraf kan kollegium dock icke dela den af de sakkunnige
uttalade uppfattningen, att de nu ifrågavarande uppgifterna icke fullt
kunna fyllas utan inrättande af en särskild, själfständig myndighet.
Kollegium håller snarare före, att tillskapandet af nya, fristående myndigheter
bör i görligaste mån undvikas och endast förekomma i sådana
fall, då de nya uppgifterna icke utan allvarliga olägenheter kunna anknytas
till redan förefintliga ämbetsmyndigheter. Och hvad särskildt
beträffar de ärenden, som pläga sammanföras under begreppet de sociala
frågorna, synes det kollegium, i betraktande af dessa ärendens säregna
natur och i allmänhet nära samband med hvarandra, vara af särskild
vikt, att handläggningen af desamma inom statsförvaltningen så
långt ske kan förlägges under enhetlig ledning till en och samma myndighet
och icke fördelas på flera ämbetsverk, vare sig redan befintliga
eller för hvarje särskild uppgift ny upprättade sådana, Endast genom
en sådan samorganisation, åtminstone till en början, kan det blifva
möjligt att så småningom förvärfva och utveckla den mera ingående
erfarenhet och kännedom om dessa ärenden, som är i högsta grad af
behofvet påkallad för ernående af största möjliga ändamålsenlighet i
deras handläggning inom statsförvaltningen äfvensom uti de åtgärder,
som från statens sida vidtagas inom dithörande olika områden.

Med denna sin uppfattning kan kollegium emellertid så mycket
bestämdare ansluta sig till det af de sakkunnige framställda förslaget
därom, att uppgiften att vara tillsynsmyndighet öfver sjukkassorna tillsvidare
och i afvaktan på resultaten af de utaf Eders Kungl. Maj:t anordnade
utredningarna angående bl. a, de sociala ärendenas sammanförande
under ett departement eller till en departementsafdelning äfvensom
beträffande kommerskollegii omorganisation bör anförtros åt något redan
existerande ämbetsverk; och anser kollegium, på i hufvudsak samma
skäl som de sakkunnige anfört, att därvid ej gärna något annat ämbetsverk
än kollegium kan komma i fråga.

Hvad särskildt beträffar den omständigheten, att förläggandet, på
sätt de sakkunnige föreslagit, af tillsynsmyndigheten öfver sjukkasseväsendet
till kollegium skulle hindra en sammanföring af nämnda myndighet
med öfriga organ för den sociala försäkringen, tillåter sig kollegium
först och främst erinra därom, att anordningen ifråga, såsom
ofvan anförts, endast är afsedd att vara ett provisorium. Med den
ringa utveckling, som socialförsäkringen hittills vunnit i vårt land,
saknas dessutom i själfva verket härför verksamma centrala förvaltningsorgan.
I den mån, som andra grenar af berörda försäkring komma
till genomförande, torde det emellertid otvifvelaktigt vara mest ända -

Tillsynsmyndighetens

ställning inom
kollegium.

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

målsenligt att med nämnda grenar i administrativt hänseende sammanbinda
äfven sjukförsäkringen och öfriga eller åtminstone flertalet öfriga
sociala frågor. Men äfven under sådana förhållanden torde den lämpligaste
utvägen näppeligen vara att — såsom på sina håll påyrkats —
i förvaltningshänseende underordna sistnämnda försäkring under exempelvis
olycksfalls- eller ålderdomsförsäkringen, utan torde man väl
härvid böra förutsätta, att samtliga dessa försäkringsgrenar samordnas
inom ett gemensamt förvaltningsorgan.

Med afseende å spörsmålet om tillsynsmyndighetens inre organisation
hafva de sakkunnige icke ansett sig kunna framlägga ett fullt utarbetadt
förslag, enär upprättandet af ett sådant, enligt deras förmenande,
helst borde ske i samråd med dels det ämbetsverk, hvaruti tillsynsmyndigheten
befunnes böra inordnas, dels ock den person, hvilken
därinom närmast finge fullgöra myndighetens åligganden. Äfven kollegium
för sin del finner med utarbetandet af ett fullständigt och mera
detaljeradt förslag i förevarande afseende böra anstå, intill dess frågan
om tillsynsmyndighetens inrättande och förläggning inom statsförvaltningen
blifvit afgjord samt den person hunnit utses, åt hvilken det
närmaste handhafvande! af sjukkassornas angelägenheter skall vara anförtrodt.
Kollegium får därför nu inskränka sig till att, i hufvudsaklig
anslutning till hvad de sakkunnige därom anfört, något närmare angifva
sin mening om, huru den nya och omfattande uppgiften lämpligast bör
kunna organiseras inom kollegium och hvilka arbetskrafter därför synas
vara af nöden, äfvensom om personalens tjänsteåligganden och aflöningsförmåner
samt de anslag, som kunna beräknas blifva för ändamålet
erforderliga.

Beträffande dessa frågor hafva de sakkunnige först och främst
framhållit, hurusom med kollegii mångskiftande verksamhet de nu
ifrågavarande uppgifterna borde kunna dit förläggas under fullt betryggande,
men dock möjligast fria former, något som vore eu viktigförutsättning
för, att det med tillsynsmyndigheten åsyftade ändamålet
skulle kunna uppnås. Rörande samma punkt har vidare anförts, att
det vore af vikt, att åt den nya verksamheten bereddes möjligast själfständiga
ställning inom verket, hvarvid åtskilliga inom detsamma redan
förefintliga anordningar (exempelvis den elektriska inspektionen, fartygsregistreringen
eller yrkesinspektionen) kunde i vissa delar tjäna till
förebild; lämpligt syntes vidare vara, att tillsjmsverksamheten anordnades
i nära anslutning till kollegii arbetsstatistiska afdelning, hvarinom
för närvarande de flesta till kollegium förlagda sociala ärenden

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

omhänderhades och hvarest vidare sjukkassestatistiken utarbetades.
Genom en sådan anordning undvekes ock en mer eller mindre ofördelaktigt
verkande rubbning i redan bestående förhållanden, något som,
särskildt då det vore fråga om ett provisorium, syntes förtjäna särskildt
beaktande.

Slutligen hafva de sakkunnige ock framhållit vikten däraf, att de
provisoriska anordningarna i fråga skedde på ett sådant sätt, att, äfven
om vissa förändringar i den yttre gestaltningen kunde blifva erforderliga
i sammanhang med beslut i anledning af pågående utredningar
rörande reformer i centralförvaltningen, någon större rubbning i organisationen
dock ej blefve nödvändig.

I likhet med de sakkunnige håller äfven kollegium före, att det
med hänsyn till såväl arten som omfattningen af de nu ifrågavarande
förvaltningsuppgifterna är icke allenast erforderligt, att kollegium
såsom tillsynsmyndighet för deras handläggning utrustas med fullständiga
arbetskrafter, utan äfven i hög grad önskvärdt, att den åsyftade
nya institutionen vid sitt inorganiserande i kollegium erhåller en så fri
och själfständig ställning som möjligt. Med den i många fall egenartade
karaktären af dess åligganden, särskildt dess ofta direkta beröring
med sjukkassevärlden, skulle det uppenbarligen vara mycket
hinderligt, om verksamheten härvidlag bundes af alltför trånga former.
På samma gång bör det emellertid otvifvelaktigt lända det nya organet
till stor nytta, därest detsamma, på sätt de sakkunnige föreslagit,
nära anknytes till kollegii arbetsstatistiska afdelning. Härigenom bör
nämligen vid sjukkasseärendenas handläggning kunna mera direkt tillgodogöras
den erfarenhet och sakkunskap på det sociala området, icke
minst hvad det frivilliga sjukkasseväsendet beträffar, som inom nämnda
afdelning hunnit förvärfvas. Därmed vinnes ock den fördelen, såsom
jämväl de sakkunnige framhållit, att sjukkassestatistiken allt fortfarande
blir utarbetad under nödigt samband med ofri ga grenar af den sociala
statistiken.

I öfverensstämmelse med nu framhållna önskningsmål samt kollegii
ofvan uttalade uppfattning om ändamålsenligheten af att sammanhålla
de sociala ärendenas handläggning under en gemensam och enhetlig
ledning, anser kollegium — i händelse till kollegii förutvarande
uppgifter jämväl lägges den att tillsvidare vara tillsynsmyndighet öfver
sjukkasseväsendet — dels att för ändamålet bör inom kollegium upprättas
en särskild byrå, i spetsen för hvilken, såsom de sakkunnige
föreslagit, bör ställas en erforderligen kvalificerad, ledande person med
öfrig, för arbetenas utförande behöflig personal vid sin sida, dels ock

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

att den ifrågavarande byrån och dess personal inom kollegium närmast
bör sortera under byråchefen och föreståndaren för det arbetsstatistiska
arbetet m. m. Nämnda, nyligen upprättade byråchefsbefattning har
nämligen, som bekant, förnämligast tillkommit på grund af de nya
administrativa uppgifter med afseende å olika sociala ärenden, som
under de senare åren blifvit kollegium tillagda, hvilka ärenden till följd af
sin vikt och säregna natur ovillkorligen påfordra sin särskilda, med dem
förtrogne representant inom kollegium. Det vill ock synas kollegium
oundgängligen nödvändigt att, så länge handläggningen af dessa ärenden
tillhör kollega ämbetsförvaltning och i den mån nya ärenden af
enahanda natur ytterligare tillkomma, nyssnämnda ledamot af kollegium
måste hafva sig ålagdt att närmast biträda generaldirektören i öfvervakandet
och ledningen af alla dessa ärendens behöriga gång. Därmed
bör dock ingalunda vara uteslutet, att en sådan anordning, där så befinnes
behöfligt, vidtages, hvarigenom den närmare handläggningen och
i vissa fall äfven föredragningen till afgörande i plenum eller inför
generaldirektören af en eller flera grupper dylika ärenden tillägges en
särskild tjänsteman, i sammanhang hvarmed dock föreskrift torde böra
lämnas därom, att byråchefen bör deltaga i, resp. närvara vid dylikt
afgörande, med däraf jämlikt den för kollegium gällande instruktion
följande skyldigheter.

En sådan anordning finner kollegium särskildt i förevarande fall
vara att förorda. Byråchefens åligganden med afseende å sjukkasseärendenas
handläggning skulle sålunda på grund af dessas omfattning

— förutom den honom jämlikt kollegii instruktion åliggande skyldigheten
med afseende å de socialstatistiska redogörelserna och publikationerna

— vara inskränkt till att i allmänhet vaka öfver arbetenas verkställande
och därvid tillhandagå med erforderliga råd och anvisningar äfvensom
att i vissa fall — såsom i lagstiftnings-, organisations- och personalfrågor
samt i öfrigt efter generaldirektörens bestämmande — själf föredraga,
och eljes närvara vid, resp. deltaga i sjukkasseärendenas
afgörande af generaldirektören eller i plenum, där sådant afgörande
jämlikt kollegii instruktion bör förekomma.

Med afseende å den särskilda byrå, som borde inrättas för sjukkasseärendena,
samt den tjänsteman, som skulle ställas i spetsen för
densamma, hafva de sakkunnige föreslagit, att nämnda befattningshafvare
skulle benämnas Dsjukkasseinspektör)), samt i analogi därmed
betecknat den nya institutionen med namnet »sjukkasseinspektionen».
Ifrågavarande beteckningar finner kollegium emellertid vara i någon
mån missvisande, enär nämnda byrå och dess personal, jämte den egent -

55

jKungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

liga inspektionsverksamheten, skulle hafva att utföra mycket omfattande
förvaltningsuppgifter. Å andra sidan har kollegium visserligen icke
förbisett, att det otvifvelaktigt torde vara af en viss betydelse, att ledaren
af sjukkasseangelägenheterna inom statsförvaltningen erhåller en
mot den speciella befattningen svarande lämplig benämning, något som
de sakkunnige ock torde hafva åsyftat med den föreslagna benämningen
»sjukkasseinspektör». Af nyss angifna skäl får emellertid kollegium
— som ej kunnat utfinna en beteckning som lämpligare än benämningen
»sjukkasseinspektör» angifver befattningens karaktär — föreslå,
att meranämnda befattningshafvare får benämnas byrådirektör (tillika
sjukkasseinspektör), samt att den föreslagna byrån för sjukkasseärendena
får benämnas sjuklcassebyrån.

Ifrågavarande byrådirektör synes — med ofvan angifna inskränkning Tiiisynsför
bevarandet af nödig sammanhållning af de sociala ärendena inom ^re^ganL"3
kollegium samt för åstadkommandet af den äfven af de sakkunnige för- tion och för
ordade anknytningen af sjukkassebyrån till kollegii afdelning för arbets- erfoTa™™^
statistik — böra erhålla en, såsom de sakkunnige påyrkat, mot upp- personår
giftens innebörd och omfattning svarande både själfständig och ledande
ställning, och detta såväl inom kollegium som framför allt gent emot
sjukkassorna och deras målsmän. Honom bör sålunda tillerkännas rätt
att själf genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar,
upplysningar eller yttranden, som för ärendes beredande till afgörande
finnas erforderliga, samt befordra dels till granskning, anteckning eller
förvaring inkommande handlingar, som äro af beskaffenhet att icke till
omedelbar åtgärd föranleda, dels ock till vederbörlig åtgärd inkommande
rekvisitioner å genom tillsynsmyndigheten tillhandahållet blankettryck.

Men därjämte synes böra åt byrådirektören i hans egenskap af
sjukkasseinspektör öfverlämnas att i hufvudsak själfständigt utöfva den
inspektionsrätt gentemot sjukkassorna, som på sätt ofvan visats jämlikt
förslaget till ny sjukkasselag skulle tillkomma tillsynsmyndigheten.

Endast vid de tillfällen, då i kraft af berörda befogenhet tillsynsmyndigheten
hade att utfärda föreläggande för sjukkassa att vidtaga
viss åtgärd, torde ärendet kräfva att afgöras af generaldirektören på
föredragning af byrådirektören, hvilken föredragning då, såsom ofvan
förordats, skulle ske i närvaro af byråchefen för det arbetsstatistiska
arbetet m. in. Dessutom skulle erfordras generaldirektörens medgifvande
för byrådirektören eller annan tjänsteman å sjukkassebyrån att
företaga i sjukkasselagen förutsatta inspektionsresor. Det torde slut -

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

ligen ligga i öppen dag, att det bör öfverlåtas åt byrådirektören att i
regel på eget ansvar handlägga ärenden, som stå i samband med
den enligt sjukkasselagen tillsynsmyndigheten åliggande uppgiften att
tillhandagå sjukkasserörelsen med erforderliga råd och upplysningar.
Eu annan form för handläggningen af dylika ärenden torde i allmänhet
vara utesluten redan af den grund, att råden och upplysningarne ifråga
naturligtvis ofta böra komma att både begäras och lämnas muntligen.

I anslutning till hvad ofvan anförts finner sig kollegium ock böra
förorda, att jämväl föredragningen af flertalet sjukkasseärenden, som
jämlikt kollegii instruktion skola afgöras i plenum — hvaribland särskilt
torde böra framhållas frågorna om statsbidrag åt sjukkassorna
och hvad därmed äger sammanhang — eller af generaldirektören —
exempelvis registreringsärenden — med i det föregående angifna undantag
i regel skall tillkomma byrådirektören, dock alltid, som nämndt,
i byråchefens närvaro. Vid all sådan föredragning skulle gifvetvis
äfven byrådirektören äga de rättigheter och skyldigheter, som jämlikt
gällande instruktion tillkomme ledamot och föredragande i kollegium.

Hvad vidare beträffar sjukkassebyråns öfriga personal, hafva de
sakkunnige föreslagit, att vid byrådirektörens (sjukkasseinspektörens)
sida skola anställas tvänne tjänstemän, nämligen eu förste aktuarie med
åliggande i främsta rummet att under inspektören leda utarbetandet
och publicerandet af sjukkasse statistiken samt öfvervaka sjukkasseregistrets
förande, och en assistent, hvars hufvudsakliga uppgift skulle
blifva att vara behjälplig vid granskning af sjukkassornas stadgar och
vid nödvändiga inspektioner ute i orterna in. m. öfrig behöflig arbetskraft,
hufvudsakligen för statistiken, skulle utfyllas med extra biträden.

Ehuru det visserligen måste ställa sig synnerligen vanskligt att på
förhand med någon bestämdhet afgöra, huruvida den af de sakkunnige
föreslagna personalen kan blifva tillfyllest för sjukkasseärendenas behöriga
handläggning, och under framhållande af, att tillfällig extra personal
till äfventyrs kan behöfva anställas i tämligen stor utsträckning,
för att sjukkassebyrån skall kunna uppbära sin särskildt under de första
åren af dess verksamhet säkerligen mycket stora arbetsbörda, föreställer
sig dock kollegium, att sjukkassebyråns personal skulle kunna
inskränkas till, förutom byrådirektören, de nyssnämnda båda tjänstemännen
af resp. andra och första graden — af hvilka den sistnämnde
redan förefinnes — samt nödigt antal ytterligare extra biträden
utöfver de redan befintliga, hvartill dock enligt kollegii mening
synes böra läggas en vaktmästare äfvensom möjligen en fast anställd
amanuens.

57

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No SOS.

Det vill dock förefalla kollegium, som om de sakkunnige vid skisserande
af sjukkassebyråns organisation och de särskilda tjänstemännens
åligganden något förbisett det af dem själfva i annat sammanhang med
styrka framhållna nära samband, som redan förefinnes och jämväl enligt
deras åsikt alltjämt bör förefinnas mellan sjukkasse stat istiken och öfrig
socialstatistik, enkannerligen olycksfallsstatistiken.

Genom sjukkassebyråns inordnande i kollegium, på sätt kollegium
i det föregående förordat och i det följande närmare skall utveckla,
skulle någon rubbning af detta samband dock ej behöfva förekomma.
Därmed åsyftar kollegium ock, att de olika tjänstemännens arbete och
samarbetet dem emellan skola kunna ordnas på ett sådant sätt, att
framför allt byrådirektören och hans båda närmaste medhjälpare blifva
i tillfälle att mera odeladt egna sig åt de egentliga förvaltnings-, registrerings-
och inspektionsuppgifterna, utan att därför de statistiska redogörelserna
och publikationerna behöfva blifva åsidosatta.

Som bekant har kollega afdelning för arbetsstatistik sig för närvarande
ålagdt, bl. a., att utarbeta årliga statistiska redogörelser
icke blott för sjukkasseväsendet i riket utan äfven för olycksfall i arbete.
> För den närmaste ledningen och verkställandet af hithörande
arbeten äro för närvarande å avdelningen anställda eu förste aktuarie,
en aktuarie (för sjukkassestatistiken) samt en aktuarie och teknisk
assistent (för olycksfallsstatistiken). Härtill kommer ytterligare arfvode
åt en amanuens, ersättning till skrif- och räknebiträden äfvensom vikariatsersättningar
och gratifikationer in. m.

Kostnaderna för olycksfalls- och sjukkassestatistiken äro i innevarande
års stat upptagna till sammanlagdt 21,600 kronor. Dessa kostnader
äfvensom erforderliga medel till gäldande af med ifrågavarande
arbeten förenade tryckningskostnader m. m. bestridas af de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp. Enligt de sakkunniges förslag skulle af ofvanstående
personal den ena aktuarien jämte den öfriga i och för sjukkassestatistiken
erforderliga personalen, tillsammans representerande en kostnad
af c:a 6,000 kronor, samtidigt med uppdraget att utarbeta nämnda
statistik, öfverföras till sjukkassebyrån.

Under ofvan angifna förutsättningar finner emellertid kollegium
lämpligast, att det nuvarande sambandet mellan olycksfallsstatistiken
och sjukkassestatistiken bibehålies orubbadt, samt att dessa arbeten och
dess ofvan anförda personal i sin helhet placeras å den föreslagna
sjukkassebyrån.

Bill. till Bil,-Hd. Prat. 1910. 1 Sond. 1 Åfd. 154 Höft.

8

58

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

För en sådan anordning talar jämväl det praktiska skälet, att kostnaderna
för sjukkassebyrån torde komma att bestridas af samma anslag,
från hvilket utgifterna för ifrågavarande statistiska arbeten utgå, nämligen,
såsom ofvan nämnts, af de till underlättande af åtgärder för arbetares
olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp.
Vidare skulle på detta sätt olycksfalls- och sjukkassestatistiken komma
att utarbetas i än intimare samband med hvarandra — något som icke
torde sakna sin äfven rent praktiska betydelse, särskild!; i den mån
sjukkassorna, i och med den nya lagstiftningens genomförande, komme
att öfvertaga risken för de olycksfall, som medföra kortvarigare sjukdom.
I och med den nuvarande aktuariens för sjukkassestatistiken
tagande i anspråk för rena förvaltningsuppgifter — hvarom mera nedan —
skulle den nuvarande förste aktuarien och närmaste ledaren af olycksfalls-
och sjukkassestatistiken komma att till hufvudsaklig del utarbeta
de årliga statistiska berättelserna icke allenast för olycksfall i arbete
utan äfven för registrerade sjukkassors verksamhet, hvilket bör blifva
möjligt därigenom, att han vid sistnämnda arbete kan påräkna en intresserad
och sakkunnig medverkan af byrådirektören och dennes närmaste
biträde vid förvaltnings- och inspektionsuppgifternas fullgörande,
i den mån deras tid sådant medgifver.

Under åberopande af hvad sålunda anförts får kollegium förorda,
att å den till inrättande föreslagna, under byråchefen och föreståndaren
för det arbetsstatistiska arbetet m. m. sorterande nya sjukkassebyrån
i kollegium, skola vara anställda följande tjänstemän:

en byrådirektör (tillika sjukkasseinspektör) ...................................... ny;

en sekreterare (tillika inspektörsassistent) .......................................... ny,

en förste aktuarie (för sjukkasse- och olycksfallsstatistiken)......... finnes;

en aktuarie (tillika teknisk assistent för olycksfallsstatiken)......... finnes;

en aktuarie och registrator (för närvarande med andra funktioner) finnes;

en amanuens................................................................................................... finnes ;

en vaktmästare ............................................................................................ ny;

sex kvinnliga skrif- och räknebiträden ................................................ finnas.

Härtill skulle då ytterligare komma eventuellt erforderliga tillfälliga
arbetskrafter.

Vid en sådan organisation af sjukkassebyrån skulle de olika tjänstemännen
erhålla i hufvudsak följande tjänsteåligganden:

byrådirektören: att i närvaro af byråchefen och föreståndaren för
det arbetsstatistiska arbetet m. m. vara föredragande i plenum eller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

59

inför generaldirektören uti de till sjukkassebyrån börande ärenden, som
icke äro af den natur, att de kunna afgöras af byrådirektören allena
eller, enligt föreskrift i särskild instruktion eller i öfrigt efter generaldirektörens
bestämmande, skola föredragas af byråchefen; börande byrådirektören
tillika hafva skyldighet att i tillämpliga delar iakttaga hvad
föredragande och ledamot i kollegium i allmänhet åligger;
att öfvervaka sjukkasseregistrets behöriga förande;
att öfvervaka, att sjukkassornas verksamhet står i öfverensstämmelse
med gällande lag och författning samt kassornas stadgar äfvensom
i öfrigt utöfvas på ändamålsenligt sätt, samt $tt, i motsatt fall,
föranstalta om vidtagandet af i sjukkasselagen föreskrifna åtgärder;

att själf eller genom ombud verkställa de i sjukkasselagen omnämnda
inspektioner och inventeringar;

att, i mån af behof, tillhandagå sjukkassorna med råd och upplysningar; att

utarbeta den årliga berättelsen öfver sjukkassebyråns förvaltningsverksamhet; att

lämna erforderlig medverkan vid sjukkassestatistikens utarbetande
och i samband därmed förekommande utredningar; samt
att leda sjukkassenämndens förhandlingar;

sekreteraren (inspektörsassistenten): att under byrådirektörens närmaste
inseende biträda med å sjukkassebyrån förekommande förvaltningsgöromål
samt särskild! att med hänsyn till anmälan om registrering
eller ansökan om statsbidrag granska sjukkassornas stadgar, årsredogörelser
och öfriga handlingar;

att vid behof biträda vid de i sjukkasselagen omförmälda inspektioner
och inventeringar;

att bestrida de å sjukkassebyrån förekommande sekreteraregöromålen,
samt

att deltaga i utarbetandet af sjukkassestatistiken och andra därmed
förenade arbeten;

förste aktuarien: att närmast leda och med erforderligt biträde utföra
arbetena i och för sjukkasse- och olycksfallsstatistiken samt i samband
därmed förekommande statistiska utredningar;

f aktuarien (den tekniska assistenten): att biträda förste aktuarien vid
olycksfallsuppgifternas granskning och bearbetande;

aktuarien och registratorn: att ansvara för sjukkasseregistrets behöriga
förande;

att ifråga om sjukkasseregistret och hvad därtill hörer meddela

60

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 203.

Kompetensvillkor
för
befattningarna
å sjnkkassebyrån.

Kostnaderna.

afskrifter eller utdrag däraf äfvensom meddela eller bestyrka afskrifter
af de sjukkasseregistreringen rörande handlingar;

att förrätta de allmänna registratorsgöromålen å sjukkassebyrån;

att, därest på sätt de sakkunnige i sitt förslag i ämnet förutsatt,
utbetalningen af statsbidrag till sjukkassorna skulle ske genom tillsynsmyndigheten,
biträda vid de därmed förenade göromålen.

Utbetalningarna af de sjukkassorna tillerkända statsbidrag och den
däraf härrörande bokföringen torde dock lämpligast ombesörjas af kollega
nuvarande kassakontor.

Att mera i detalj än som ofvan skett angifva tillsynsmyndighetens
och sjukkassebyråns inre organisation samt de olika befattningshafvarnes
befogenheter och tjänsteåligganden synes kollegium ej på förhand
kunna ske, utan torde därmed lämpligen böra anstå, till dess
fråga blir om uppgörandet af instruktion för sjukkassebyrån och dess
tjänstemän. I åtskilliga fall torde dessutom jämkningar kunna behöfva
förekomma till följd däraf, att statsmakterna vid sina beslut ifråga om
sjukkasselagstiftningen afvika från de af de sakkunnige i deras förslag
i ämnet intagna ståndpunkter.

Med afseende å kompetensvillkoren för beklädande af befattningarna
inom sjukkassebyrån torde i allmänhet böra gälla samma fordringar,
som tillämpas för motsvarande befattningar å kollegii afdelning
för arbetsstatistik. Att fastställa särskilda dylika villkor i fråga om
byrådirektören, skulle dock enligt kollegii åsikt vara mindre lämpligt.
Det ligger nämligen i öppen dag, att det måste vara af den största
vikt att till denna synnerligen kräfvande befattning kunna förvärfva en
person med framstående duglighet, hvilken tillika äger intresse för och
ingående kännedom om sjukkasseväsendet. Otvifvelaktigt vore det ock
önskvärd!, att innehafvaren af endera sekreterare- eller registratorsbefattningen
fyllde de villkor, som jämlikt nådiga kungörelsen den 31
december 1903 äro föreskrifna för behörighet att vara aktuarie vid lifförsäkringsbolag.
Ty äfven om dylik försäkringsteknisk kompetens
knappast torde vara nödvändig för sjukkassebyråns verksamhet i och
för sig, skulle det dock icke vara utan sin betydelse, att det inom
byrån alltid funnes representerade tillräckliga insikter i hithörande
frågor.

Kostnaderna för den nya organisationen hafva af de sakkunnige
beräknats till 20,000 kronor enligt förslagsvis angifven fördelning.

61

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 203.

Såsom redan i det föregående anförts, skulle emellertid häruti
ingå de nuvarande kostnaderna för utarbetandet af den officiella sjukkassestatistiken,
eller c:a 6,000 kronor, så att den faktiska ökningen i
kostnaderna genom den föreslagna organisationen endast skulle utgöra
omkring 14,000 kronor.

Med afseende å den sålunda gjorda kostnadsberäkningen vill det
synas kollegium, enligt hvad i det föregående redan anförts, som om
anslaget till skrif- och räknebiträden m. m. — 6,500 kronor — upptagits
med väl lågt belopp, särskildt i betraktande däraf att motsvarande
kostnader ensamt för sjukkassestatistiken för närvarande uppgå
till c:a 3,000 kronor, och då det, som nämndt, möjligen kommer att
visa sig erforderligt, att som biträde vid förvaltningsärendena å sjukkassebyrån
ytterligare anställes åtminstone en amanuens. Genom den
af koll egium föreslagna organisationen bör det dock otvifvelaktigt blifva
möjligt att åstadkomma en viss utjämning och lämpligare fördelning
äfven af dessa arbetskrafters användning allt efter förefallande behof,
hvarigenom antalet biträden torde kunna begränsas och kostnaderna
sålunda nedbringas. Under sådana förhållanden och i saknad af fasta
hållpunkter för beräkningen anser sig kollegium därför icke för närvarande
böra göra något yrkande angående förhöjning af beloppet
ifråga. Däremot finner kollegium det, som sagdt, alldeles nödvändigt,
att för sjukkassebyråns räkning anställes en särskild vaktmästare, hvadan
den af de sakkunnige beräknade kostnadssumman bör höjas med det
härför erforderliga beloppet.

Därest äfven olycksfallsstatistiken, i enlighet med hvad kollegium
i det föregående föreslagit, kommer att öfverföras till sjukkassebyrån,
skulle till ofvan anförda belopp ytterligare komma kostnaderna för
nämnda statistiks utarbetande, för närvarande 15,600 kronor, så att de
sammanlagda kostnaderna för sjukkassebyrån, inklusive sjuk- och olycksfallsstatistiken,
under sådana förhållanden skulle uppgå till inalles
36,400 kronor.

Vid uppgörandet af sitt förslag till arfvoden för sjukkassebyråns
befattningshafvare hafva de sakkunnige utgått ifrån att dessa, byrådirektören
inberäknad, skulle komma i åtnjutande af extra lönetillägg
i enlighet med härför under de senare åren fastställda grunder. Enär
likväl Eders Kungl. Maj:t till innevarande års riksdag framställt förslag
om provisorisk lönereglering för kollegium och därvid äfven inbegripit
vissa af kollega å extra stat uppförda tjänstemän, finner sig kollegium
böra göra hemställan därom, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
jämväl i fråga om den i och för sjukkassebyrån erforderliga motsva -

62

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 203.

rande personalen hos Riksdagen göra framställning om dylik lönereglering.
Eftersom den tjänsteman af första graden, som jämte sjukkassestatistiken
skulle öfverföras till sjukkassebyrån, redan medtagits i ofvannämnda
proposition till Riksdagen, skulle det sålunda därvid endast
blifva fråga om reglering af lönen för eu tjänsteman af andra graden,
äfvensom, vid bifall till kollega förslag därom, aflöningen efter de af
Eders Kungl. Maja föreslagna nya grunderna för en vaktmästare.

Däremot skulle enligt de af Eders Kungl. Magt i statsverkspropositionen
an gima grunder byrådirektören (sjukkasseinspektören) icke
komma i åtnjutande af här berörda förmån och sålunda denna befattningshafvare,
förutsatt att hvad Eders Kungl. Maj:t i föreliggande hänseende
föreslagit kommer att vinna Riksdagens bifall, med afseende på
löneförmåner blifva endast obetydligt bättre ställd än hans närmaste
underordnade. Visserligen torde byrådirektören, på sätt de sakkunnige
förutsatt, i likhet med öfriga statsfunktionärer, hvilkas löner ännu icke
blifvit föremål för reglering, kunna komma i åtnjutande af extra lönetillägg
i den omfattning och på de grunder, som kunna varda för
sådana befattningshafvare af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställda.
Men dels skulle äfven under denna förutsättning skillnaden
med afseende på löneförmåner mellan byrådirektören och hans underordnade
ställa sig för den förre föga gynnsam, dels skulle möjligheten
öfver hufvud taget att kunna erhålla dylikt lönetillägg komma att blifva
beroende af tillfälliga omständigheter.

Under sådana förhållanden och då det eljest torde kunna befaras,
att det icke blir möjligt att för den nya, både omfattande och betydelsefulla
statsuppgift, hvarom det här är fråga, förvärfva en fullt kvalificerad
person, finner sig kollegium böra för detta fall göra framställning
därom att, därest provisorisk lönereglering enligt de i statsverkspropositionen
till innevarande års Riksdag angifna grunder kommer att
beviljas öfriga befattningshafvare i kollegium och således äfven å sjukkassebyrån,
byrådirektörens arfvode fastställes till 7,500 kronor, men
eljest till 7,000 kronor, per år utan rätt till extra lönetillägg. Vid bifall
härtill torde lämpligen böra föreskrifvas, att af hans arfvode 2,500
kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Kostnaderna för den nya sjukkassebyrån inom kommerskollegium
skulle sålunda efter de båda nyssnämnda alternativen ställa sig på
följande sätt:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

63

a) utan pro-

b) med pro-

visorisk löne-

visorisk löne-

reglering

reglering

för därtill

för därtill

berättigade:

berättigade:

Kr.

Kr.

Byrådirektören (tillika sjukkasseinspektör)..........................................

7,000

7,500

Sekreteraren (tillika inspektörsassistent)............................................

4,500

5,600

Förste aktuarie!!, (för sjukkasse- och olycksfallsstatistiken).....................

4,500

5,600

En aktuarie (teknisk assistent).........................................................

3,000

3,000

Eu aktuarie och registrator ............................................................

3,000

3,900

En amanuens................................................................................

1,800

1,800

Eu vaktmästare..............................................................................

800

1,175

Sex kvinnliga skrif- och räknehiträden ..............................................

6,480

6,480

Vikariatsersättningar och gratifikationer samt ersättning till tillfälliga

biträden vid statistiken ................................................ kr. 2,820

D:o I):o för förvaltnings- och registreringsgöromålen » 8,500

6,320

6,445

Summa kronor

37,400

42,400

Af dessa kostnader äro, som nämndt, 21,600 kronor upptagna
såsom stat för olycksfalls- och sjukkassestatistiken för innevarande år,
hvilken stat af statsrådet och chefen för finansdepartementet på grund
af den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna provisoriska löneregleringen
för år 1911 föreslagits att höjas till 24,588 kronor (statsverkspropositionen
till 1910 års Riksdag, sjunde hufvudtiteln sid. 96). De anordningar,
som synas kollegium erforderliga, i händelse den ifrågasatta
tillsynsmyndigheten öfver sjukkassorna förlägges till kollegium, skulle
sålunda betinga en ökning i de nuvarande kostnaderna (för olycksfallsoch
sjukkassestatistiken) med i förra fallet — utan provisorisk lönereglering
— 15,800 kronor, och i senare fallet — med provisorisk
lönereglering — 17,812 kronor. Vid en jämförelse mellan dessa kostnadsberäkningar
och den af de sakkunnige framlagda beräkningen,
enligt hvilken den för ändamålet erforderliga kostnadsökningen skulle
uppgå till omkring 14,000 kronor, bör emellertid ihågkomma^, dels att
de sakkunnige förutsatt, att de därtill berättigade tjänstemännen därjämte
skulle komma i åtnjutande af s. k. extra lönetillägg, och dels att
kollegium uti sitt statförslag på ofvan anförda grunder ansett sig böra

64

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

Sjukkassebyråns
upprättande

redan under
innevarande
år.

för byrådirektören (sjukkasseinspektören) uppföra ett fixt, något högre
arfvode äfvensom tillägga aflöning till en vaktmästare.

Till ofvan beräknade kostnader skulle emellertid, enligt såväl de
sakkunniges som kollega förslag, komma kostnader för inspektionsresor
samt sjukkassenämndens sammanträden äfvensom, på sätt nu sker,
nödiga medel i män af behof till bestridande af tryckningskostnader
m. m. samt till aflönande af möjligen erforderliga ytterligare extra
biträden, hvilka sistnämnda medel synas jämväl kollegium fortfarande
böra utgå af de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring''
och sjukkassors bildande afsätta belopp. Ofriga expenser
samt den vid sjukkassebyråns organiserande nödiga nyanskaffningen af
eu del möbler och andra inventarier, i den mån kollegium icke redan
disponerar sådana, torde däremot lämpligen böra bestridas af det under
vederbörande hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved in. m.

Hvad slutligen beträffar för sjukkassebyrån erforderliga lokaler, vill
kollegium endast erinra om sina till Eders Kung!. Magt gjorda framställningar
om att få till kollegium upplåtna ytterligare några rum i
riksgäldskontorets f. d. hus å Riddarholmen, hvarest kollega afdelning
för arbetsstatistik i sin helhet är inrymd, samt att dessa framställningar
till en del föranledts af den emotsedda personalökningen i och för
sjukkasseärendenas handläggning inom kollegium. Vid bifall härtill
skulle, därest den af kollegium nu föreslagna organisationen kommer
till stånd, sjukkassebyrån komma att förläggas till en af våningarna en
trappa upp i sagda hus.

I likhet med de sakkunnige anser äfven kollegium det vara synnerligen
önskvärd!, att, därest en ny lag om sjukkassor blir under
innevarande år utfärdad, afsedd att träda i kraft från och med den 1
januari nästkommande år, byrådirektörsbefattningen varder snarast möjligt
efter lagens utfärdande tillsatt. Det vill därjämte synas kollegium,
som om behof förelåge att samtidigt med byrådirektören äfven tillsätta
befattningen såsom sekreterare och inspektörsassistent. Under
mellantiden mellan lagens utfärdande och ikraftträdande föreligga nämligen
till utförande så betydande förarbeten, såsom exempelvis utarbetandet
af instruktion för sjukkassebyrån och sjukkassenämnden, uppgörande
af normalreglemente till ledning vid omläggning af sjukkassornas
stadgar till öfverensstämmelse med den nya lagen, fastställandet
af olika slags formulär och blanketter o. s. v., att det torde blifva alldeles
omöjligt för byrådirektören att ensam medhinna dem. Ett anslag

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No SOS.

af 5,000 kronor att utgå redan under år 1910 synes kollegium blifva
för ändamålet erforderligt.

Med afseende på livad de sakkunnige i föreliggande P. M. anfört Sjukkassebeträffande
sjukkassenämnden, har kollegium för sin del ingenting att nämndeninvända,
utan håller äfven kollegium före, att det bör tillkomma den
blifvande tillsynsmyndigheten att härutinnan upprätta fullständigt förslag.

Stockholm den 9 februari 1910.

Underdånigst

ALFR. LAGERHEIM.

JOHAN P1HLGREN.
PER G. FRIBERG.

CARL MALMEN.
HENNING ELMQUIST.

Föredragande.

Erik Sjöstrand.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afä. 154 Haft.

9

I

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 203.

67

Bilaga C.

Riksförsäkringsanstaltens utlåtande.

Till KONUNGEN.

Sedan särskilda sakkunnige afgifvit förslag angående organisation
af en central tillsynsmyndighet för sjukkassor i anslutning till den 30
juni 1909 afgifvet förslag till lag angående sjukkassor, har Eders Kungl.

68

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 203.

Maj:t genom nådig remiss den 9 november 1909 anbefallt riksförsäkringsanstalten
att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande.

I anledning häraf får riksförsäkringsanstalten i underdånighet anföra
följande:

Enligt hvad sakkunnige i motiveringen till sitt först nämnda förslag
erinra, skulle tillsynsmyndigheten omhänderhafva registreringen af sjukkassorna
äfvensom öfvervaka, att sjukkassas verksamhet står i öfverensstämmelse
med lag och författning samt kassans stadgar och i öfrigt
utöfvas på ett ändamålsenligt sätt. Vidare skulle tillsynsmyndigheten
hafva att, ej mindre i fråga om sjukkassas bildande och affattande af
dess stadgar än äfven beträffande det lämpliga inrättandet af dess verksamhet,
tillhandagå med råd och upplysningar. För fullgörandet af sin
öfvervakande verksamhet skulle tillsynsmyndigheten lämna anvisningar
samt gifva förelägganden, hvilka, om de ej efterkommes, kunde följas
af tillsynsmyndighetens framställning hos rätten eller domaren om åläggande
för kassan att träda i likvidation.

Tid efter annan skulle tillsynsmyndigheten hafva att fatta afgöranden
i vissa frågor: såsom rörande befrielse för sjukkassa att göra
afsättning till fonder, huruvida och på hvilka villkor sjukkassa, i anledning
af nedgång i medlemmarnes antal under viss gräns, finge fortsätta
sin verksamhet m. in. Vidare: att slita uppkommande tvist angående
skyldighet för sjukkassa att i visst fall tillhandagå annan kassa i fråga
om sjukkontroll; att anvisa åtgärder, som af sjukkassa i anledning af
yppad brist i de för sjukkassas verksamhet afsedda medel borde vidtagas
o. s. v. Tillsynsmyndigheten skulle äfven hafva att hålla sammanträde
med den föreslagna sjukkassenämnden.

Bland göromål, som, utan att vara i lagförslaget omnämnda, borde
anförtros tillsynsmyndigheten, nämna sakkunnige dels de åtgärder,
hvilka sammanhöra med tillerkännandet och utanordnandet af statsbidragen
till sjukkassorna, dels ock ombesörjandet af den årliga statistiken
öfver de registrerade sjukkassornas verksamhet.

Såsom ett särdeles viktigt moment i tillsynsmyndighetens verksamhet
framhålles särskildt tillsynen öfver sjukkassornas ekonomiska
vederhäftighet. Därmed torde, anföra de sakkunnige, sammanhänga
åliggande för myndigheten att med uppmärksamhet följa de enskilda
sjukkassornas utveckling; att i samband därmed tid efter annan verkställa
ingående undersökningar af sjukkassornas ekonomiska ställning;
att uppsöka och anvisa utvägar till förekommande af för kassornas bestånd
eller lugna verksamhet farliga kriser; äfvensom att insamla, be -

69

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 203.

arbeta och publicera de data, som kunna vara ägnade att läggas till
grund för beräkningen af de fasta medlemafgifterna till sjukkassorna.

En synnerligen betydelsefull uppgift för tillsynsmyndigheten skulle
ytterligare blifva att på lämpligt sätt stödja och leda de sträfvanden i
olika afseenden, som göra sig gällande inom sjukkasseverksamketen,
samt att söka framkalla eller påskynda en utveckling på frivillighetens
väg åt vårt sjukkasseväsende till ernående af den större enhetlighet och
likformighet, ändamålsenlighet och effektivitet, som kunna anses påkallade.
För detta ändamål borde tillkomma myndigheten att söka
främja och utveckla samarbetet sjukkassorna emellan och däri aktivt
deltaga.

I afseende å organisationen af den ifrågasatta myndigheten för tillsyn
öfver sjukkassorna hafva sakkunnige uttalat, att eu särskild, sjanständig
myndighet bör anordnas, men föreslagit, att densamma tills
vidare anordnas provisoriskt och att den under provisoriet anknytes till
kommerskollegium.

Sakkunnige hafva i sin motivering uppdragit eu historik rörande
sjukkassornas organisationsfråga i vårt land samt lämnat en redogörelse
för organisationen af desamma i några främmande länder. Vidare hafva
sakkunnige, som förehaft till pröfning jämväl frågan om sjukkassemyndigketens
förläggande till riksförsäkringsanstalten, utförligt anfört
de skäl, som enligt sakkunniges åsikt tala emot en sådan anordning.

Riksförsäkringsanstalten har i sitt utlåtande öfver lagförslaget angående
sjukkassor erinrat om det inbördes sambandet mellan de olika
grenarne af den sociala försäkringen. Deras mål är gemensamt och
de afse att komplettera hvarandra. Det synes häraf följa såsom en
logisk konsekvens, att socialförsäkringens organisation bör vara, så vidt
möjligt, gemensam och enhetlig. Därigenom vinnes största möjliga
följdriktighet i det hela och kan nödig effektivitet uppnås; befintliga
bristfälligheter kunna ock lättare påpekas och afhjälpas. Vidare medför
en dylik enhetlighet ett nedbringande icke blott af administrationskostnaderna
utan äfven af själfva försäkringskostnaden.

Dessa synpunkter, om hvilkas giltighet den socialpolitiska lagstiftningens
målsmän numera äro i hufvudsak fullt ense och som i samtliga
de senare årens i utlandet antagna lagar och uppgjorda lagförslag på
ifrågavarande område gjort sig gällande, synas emellertid icke i någon
mån tillvunnit sig beaktande af de sakkunnige. Rätt anmärkningsvärdt

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

är ock, att de sakkunnige, då de sökt från utlandet hämta stöd för sin
mening i frågan om organisationen af statens tillsyn öfver sjukkassorna,
redogjort för förhållandena i länder, hvilkas lagstiftning, af relativt
gammalt datum, ej kunnat taga hänsyn till den senare utvecklingen
på socialförsäkringens område och sålunda måste anses föga lämpad att
åberopa såsom mönster för ny sådan, men däremot icke omnämnt vare
sig de länder, där nya lagar på området antagits, eller viktiga lagförslag,
afseende förändring af de bestående förhållandena.

Hvad till en början Tyskland angår, hafva de sakkunnige sålunda
allenast redogjort för nu gällande lagstiftning, men däremot icke omnämnt,
hurusom därstädes bristen på enhetlighet å förevarande område
gifvit anledning till hvarjehanda svårigheter och olägenheter, samt att
man på grund häraf länge varit synnerligen missbelåten med den nuvarande
ordningen. Såväl teoretici som praktici beträffande socialförsäkringen
därstädes hafva ock sedan lång tid tillbaka påyrkat ändring
i den bestående organisationen i ändamål att åstadkomma större enhetlighet
i densamma. Sålunda hafva på de internationella arbetareförsäkringskongresserna
i Dusseldorf (1902) och Wien (1905) framlagts och
diskuterats flere olika förslag i berörda afseende, hvarjämte uttalanden i
enahanda syfte gjorts af, bland andra, Tysklands sjukkassors andra allmänna
kongress. Ej heller hafva sakkunnige omnämnt, att dessa sträfvanden
hittills resulterat i ett år 1909 fullbordadt lagförslag (Entwurf
einer Keichsversicherungsordnung), livilket skall behandlas under innevarande
riksdagssession.

Den reform, som med detta förslag åsyftas, är åvägabringande af
en större enhetlighet i organisationen af de olika försäkringsgrenarna.
Förslaget afser tillskapandet af ett för dem alla gemensamt statsorgan,
en lägre lokal myndighet, Versicherungsamt, hvilken skall bilda den
lokala underbyggnaden för socialförsäkringen. Denna myndighet skall
ock handhafva den närmare tillsynen öfver all socialförsäkring. Då
myndighetens beslut kunna slutligen öfverklagas hos Reichsversicherungsamt,
afser förslaget jämväl att genomföra en enhetlig tillsyn för
samtliga försäkringsgrenar. Äfven i andra afseenden går förslaget ut
från samhörigheten mellan dessa grenar. Särskildt i ögonen fallande
äro vissa bestämmelser rörande alternativitet mellan sjuk- och olycksfallsförsäkringen
i fråga om öfvertagande af sjukbehandlingen. Genom
dessa bestämmelser har förslaget erkänt ändamålsenligheten af en intim
samverkan mellan olycksfallsförsäkringen och sjukförsäkringen.

Att nu berörda reformförslag icke blifvit än mera genomgripande
och afsett de olika grenarnas fullständiga sammansmältning, hvilket

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

såsom ofvan antydts påyrkats från flere håll, har åtminstone delvis sin
grund i svårigheten att rubba redan bestående förhållanden. De nuvarande
organens förmögenhetsförhållanden, åtagna förpliktelser mot tredje
man m. m. hafva ansetts lägga hinder i vägen för ett omedelbart återuppbyggande
från grunden af socialförsäkringen. Hade åter varit fråga
om att från början införa försäkringen i Tyskland, skulle, såsom yttrades
i tyska riksdagen år 1905, ingen förnuftig människa hafva fallit
på den tanken att särskilja de olika försäkringsgrenarna.

I hvarje fall anser man sig genom det ifrågavarande förslaget
hafva beträdt vägen till socialförsäkringens fullständiga sammansmältning,
hvilken, såsom det i betänkandet heter, desto lättare och tidigare
kan genomföras, ju mera försäkringens intressenter inbördes finna sig
äga gemensamma beröringspunkter.

Här torde förtjäna omnämnas ett uttalande vid den ofvannämnda
kongressen i Diisseldorf af en af Tysklands mest kända socialpolitik,
D:r Freund i Berlin: »Ich wende mich namentlich an die ausländischen

Vertreter um dringend zu raten bei dem weiteren Ausbau der Arbeiterversicherung
die Zentralisation der gesamten Arbeiterversicherung in
eingehendste Erwägung zu ziehen». Äfven torde böra föras i minnet
de uttalanden, som gjordes vid arbetareförsäkringskongressen i Rom år
1908 (jfr. Actes du Vill Congrés international des assurances sociales,
Home 1909).

Sakkunnige hafva jämväl vid sitt omnämnande af den utländska
lagstiftningen förbigått de länder, där hithörande förhållanden senast
ordnats genom lagstiftningen, bland andra Ungern och Norge.

I Ungern har genom lag af den 6 april 1907, som trädde i kraft
den 1 juli samma år, genomförts en sammansmältning af sjuk- och
olycksfallsförsäkringen. Båda dessa grenar omhänderhafvas af gemensamma
sjuk- och olycksfallsförsäkringskassor.

I Norge har enligt lagen af den 18 september 1909 om sjukförsäkring
uppsikten öfver och centralstyrelsen för sjukkassorna förlagts
till den förut för olycksfallsförsäkringen upprättade Riksforsikringsanstalten.

Enligt ett i Holland uppgjordt regeringsförslag rörande sjukförsäkringen
skola distriktssjukkassor, som enligt förslaget skola upprättas
för försäkringens utförande, ställas under inseende af riksförsäkringsanstalten
(Rijksverzekeringsbank), hvilken bär olycksfallsförsäkringen
om hand.

I anslutning till hvad de sakkunnige yttrat om förhållandena i

72

Kungi. Majds Nåd. Proposition No 203.

Danmark torde ytterligare förtjäna framhållas, att sjukkasseinspektören
hittills städse tillhört Arbeiderforsikrings-Raadet.

Hos oss synes man redan från början hafva insett lämpligheten,
för att ej säga nödvändigheten af gemensam organisation. Detta framgår
jämväl af den utaf de sakkunnige lämnade öfverblicken af den
historiska utvecklingen i Sverige uti förevarande afseende. Till komplettering
af densamma torde emellertid böra erinras om följande:

De sakkunnige uppdraga en jämförelse mellan den af äldre arbetareförsäkringskommittén
föreslagna riksförsäkringsanstalten och den
år 1902 inrättade, och anföra därvid bland annat, att den förra afsetts
skola få en »annan och mera omfattande verksamhet och betydelse» än
den senare. Vidare yttra de sakkunnige, att kommittén icke tillämnat
riksförsäkringsanstalten någon egentlig ledande och rådgifvande verksamhet
gent emot sjukkassorna. Dessa uttalanden torde icke vara fullt
riktiga. 1889 års riksförsäkringsanstalt, som afsågs skola omedelbart
blifva bärare af den sociala försäkringens samtliga tre liufvudgrenar,
skulle visserligen därigenom få en mera omfattande verksamhet än
1902 års riksförsäkringsanstalt, hvilken inrättats närmast för en försäkringsgren,
nämligen olycksfallsförsäkringen. Beträffande denna gren
torde emellertid nyssnämnda anstalts verksamhet och betydelse hafva
afsetts skola blifva i stort sedt af enahanda natur och omfattning som
1889 års riksförsäkringsanstalts. Hvad angår sjukkassorna skulle sistnämnda
riksförsäkringsanstalt, enligt förslaget, med sjukkassorna taga
den befattning, som i lag föreskrefves eller, såsom det heter i Kungl.
Maj:ts på samma förslag grundade proposition n:o 14 till 1891 års
Riksdag, utöfva det af lagstiftningen påkallade inseendet öfver sjukkassorna.
Detta inseende skulle väl icke blifvit så omfattande som det,
hvilket skulle tillkomma den i förslaget till lag angående sjukkassor af
den SO juni 1909 ifrågasatta tillsynsmyndigheten. Men å andra sidan
var det uppenbarligen icke, såsom sakkunnige synas förmena, arbetareförsäkringskommitténs
mening att åt riksförsäkringsanstalten anförtro
allenast sjukkassornas registrering. Fastmera lärer kommittén hafva
tänkt sig, att riksförsäkringsanstalten skulle taga all den befattning
med sjukkassorna, hvartill lagstiftningen i en närmare eller fjärmare
framtid kunde gifva en administrativ myndighet anledning. Den nuvarande
riksförsäkringsanstalten tillkom såsom ofvan nämnts närmast
för olycksfallsförsäkringen. Tanken vid dess inrättande torde emellertid
hafva varit, att den skulle öfvertaga de öfriga sociala försäkringsgrenarne
i den män dessa blefvo föremål för lagstiftning. Denna åsikt
vinner stöd bland annat i det förhållande, att i Kungl. Maj:ts proposi -

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

73

tion till 1903 års Riksdag angående sjukkassestatistik riksförsäkringsanstalten
föreslagits skola omliänderliafva denna statistik. Att densamma
af Riksdagen ansågs böra förläggas till kommerskollegium berodde
därpå, att Riksdagen fann uppdraget att utarbeta och offentliggöra
de statistiska årsredogörelserna för sjukkasseväsendet i riket böra
öfverlämnas åt en myndighet med speciellt statistisk kompetens och
verksamhet, som kommerskollegium ansågs hafva i högre grad än riksförsäkringsanstalten.

Oaktadt alla skäl tala för en gemensam organisation af socialförsäkringen
och oaktadt erfarenheten ådagalagt, till hvilka svårigheter
en splittring leder, förorda sakkunnige likväl en särskild organisation
för sjukförsäkringen, afskild från den öfriga socialförsäkringen.

Sakkunnige anföra såsom motiv härtill, att hvad af dem framhållits
beträffande den ifrågasatta tillsynsmyndighetens uppgifter och
verksamhet visade, att här vore fråga om en ny, både tämligen omfattande
och fristående uppgift för staten, en uppgift, som näppeligen
fullt kunde fyllas utan inrättande af eu särskild, själfständig
myndighet.

Detta motiv kan dock icke anses vara tillfyllestgörande för anordnandet
af en särorganisation, som enligt hvad ofvan anförts ur alla
öfriga synpunkter måste anses olämplig. Tillsynsmyndighetens arbete
torde för öfrigt icke kunna antagas hos oss erhålla sådana dimensioner,
att enbart arbetets omfattning skulle betinga sjukförsäkringens skiljande
från den öfriga socialförsäkringen. Möjligen skulle därför kunna tänkas,
att man borde söka förklaringen till den af sakkunnige intagna ståndpunkten
i hvad de anföra därom, att »vårt sjukkasseväsende knappast
i vanlig mening kan sägas utgöra en del af den sociala försäkringen».

År förhållandet sådant, skulle ju en särskild organisation kunna
synas motiverad. Men är icke sjukförsäkringen, sådan den enligt lagförslaget
skall organiseras, en verklig socialförsäkring, eller afses icke
att utveckla densamma därtill, då framställer sig å andra sidan det
spörsmål, huruvida staten bör anses förpliktad att lämna bidrag till
sjukkasseverksamheten eller att bispringa med sådant till högre belopp
än som för närvarande utgår, något som emellertid af de sakkunnige
varmt förordas.

I annat sammanhang har emellertid häfdats en annan uppfattning
om sjukförsäkringen och dess sociala betydelse.

Sålunda anföres, af de för upprättande af förslag till lag angående
sjukkassor tillkallade sakkunnige, i motiveringen till det afgifna lagförslaget:
sid 55 »Vid upprättande af det lagförslag angående den friBih.
till Rilcsd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 151 Höft. 10

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

villiga sjukkasseverksamheten, som de sakkunniges arbete sålunda skolat
afse, både det utan tvifvel varit önskvärdt, att sådana bestämmelser
kunnat föreslås, som förmått väsentligen underlätta en framtida öfvergång
till tvångsförsäkring. Detta har dock icke i större omfattning
varit möjligt. — — — — Åtskilliga af de föreslagna bestämmelserna
torde emellertid genom den större likformighet och effektivitet hos
sjukkasseverksamlieten, som de äro ägnade att befordra, underlätta ett
systemskifte, när tiden därför må finnas vara inne.» Sid. 65 o. f.:
»Vidare är att fästa uppmärksamheten därpå, att, så länge vårt land
saknar en obligatorisk social sjukförsäkring, synnerlig hänsyn måste vid
en lagstiftning för den frivilliga sjukkasseverksamlieten tagas till denna
verksamhets sociala betydelse. Utgörande ett medel att nödtorftligen
ekonomiskt säkerställa arbetaren eller i allmänhet den af sitt dagliga
arbete väsentligen beroende individen gentemot den städse — — —

— — — — — — — — — söker sjukkasseverksamlieten tillgodose

en särskildt i vår tid viktig samhällelig uppgift — — — — — —

— — •— — — — — Drägt till större omfattning och fullkomning

torde sjukkassornas verksamhet erkännas kunna i vidsträckt mån fylla

de uppgifter, som tillkomma eu tvångsvis anordnad social sjukförsäkring.
»

Genom dessa uttalanden har sålunda betonats sjukkasseverksamhetens
sociala betydelse och till och med framhållits, att den på frivillighetens
väg hos oss anordnade sjukkasseverksamheten bör kunna i
det närmaste fylla samma uppgifter som en social tvångsförsäkring.

Det torde ock böra erinras om sakkunniges yttrande i sammanhang
med statsbidraget till sjukkasseverksamheten och förslaget till
grunderna för dess utgående, att ett väsentligen högre statsbidrag än
det som för närvarande utgår erfordras med hänsyn till de föreslagna
lagbestämmelserna och för att sjukförsäkringen skall kunna utvecklas
till en verklig social försäkring.

Det antagna motivet till sakkunniges ståndpunkt i fråga om tillsynsmyndighetens
ställning torde sålunda af hvad nyss citerats och
anförts få anses vederlagdt.

Något annat giltigt skäl för den särskilda organisationen har icke
heller af sakkunnige nämnts.

Sakkunnige hafva emellertid icke velat föreslå, att en särskild själfständig
myndighet nu omedelbart upprättas, utan hemställt, att en provisorisk
anordning måtte tills vidare åvägabringas.

Såsom skäl härför anföres, att frågan om en förändrad organisation
af vår statsförvaltning i vissa delar nu är aktuell och föremål för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 203.

75

särskild utredning. »Spörsmålen om inrättande af ett nytt statsdepartement
för handel, industri och sjöfart samt de sociala ärendenas sammanförande
under ett departement eller till en departementsafdelning äro
sålunda, hl. a., öfverlämnade till en särskild kommission, och frågan om
en omorganisation af kommerskollegium är anförtrodd åt en utsedd
kommitté.»

Om ock riksförsäkringsanstalten icke kan dela sakkunniges uppfattning
om lämpligheten af en särskild organisation för ledningen af
sjukkasseverksamheten, är riksförsäkringsanstalten däremot, ehuru delvis
af andra skäl än de af sakkunnige anförda, så tillvida ense med
sakkunnige, att anstalten finner det ändamålsenligt att tillsynsmyndigheten
icke nu till sin organisation och sina verksamhetsformer definitivt
ordnas, utan att den tills vidare och tills erfarenhet på området vunnits
erhåller en provisorisk anordning.

Men af hvad riksförsäkringsanstalten ofvan anfört följer, att riksförsäkringsanstalten
för sin del icke kan tillstyrka godkännande af
sakkunniges förslag om tillsynsmyndighetens förläggande till kommerskollegium.

Vid pröfning af frågan, till hvilket ämbetsverk tillsynsmyndigheten
tills vidare borde förläggas, hafva sakkunnige haft sin uppmärksamhet
å, förutom kommerskollegium, jämväl riksförsäkringsanstalten,
till hvars förmån sakkunnige dock icke funnit någon omständighet
tala, ehuru detta ämbetsverk företräder en gren af den sociala försäkringen.

Då sakkunnige motivera sitt förslag uti förevarande hänseende,
anföra de till en början, att främst bör beaktas den omständigheten,
att åtskilliga viktiga åligganden, som skola tillkomma tillsynsmyndigheten,
redan sedan åtskilliga år tillbaka fullgöras af ett utaf de befintliga
ämbetsverken, nämligen kommerskollegium.

Såvidt riksförsäkringsanstalten kunnat finna, inskränker sig kommerskollegii
uppdrag i afseende å sjukkassorna till att bearbeta de
registrerade sjukkassornas statistiska uppgifter och att på grundvalen
af dessa upprätta en årlig sjukkassestatistik. Detta är ock det enda
åliggande beträffande sjukkasseverksamheten som af sakkunnige, vid
utvecklandet af det anförda skälet, omnämnes.

Långt viktigare och mera omfattande åligganden än upprättandet
af sjukkassestatistiken skulle dock tillkomma tillsynsmyndigheten; och
skulle man på denna myndighet ej ställa andra anspråk än fordran på
den speciella utbildning, som kan vara erforderlig för utarbetande af
sjukkassestatistiken, skulle säkerligen ändamålet med den nya myndigheten
blifva fullständigt förfeladt.

76

Kung!. Majrts Nåd. Proposition No 203.

Emellertid tillägga sakkunnige, att i sammanhang med arbetet för
sjukkassestatistiken »lärer nämnda afdelning (arbetsstatistiska afdelningen)
inom kommerskollegium hafva under de senaste åren i allt större
utsträckning fått tillhandagå sjukkasseallmänheten med råd och upplysningar
i allehanda sjukkassornas verksamhet rörande frågor», hvarigenom
»inom kommerskollegium, speciellt nyssberörda afdelning därstädes,
gifvetvis förvärfvats en ingående kännedom om den nuvarande
sjukkasseverksamheten i allmänhet».

Det sålunda lämnade vitsordet torde icke vara afsedt att fattas sålunda,
att kommerskollegium (eller dess nämnda afdelning) såsom helhet
varit i tillfälle att erhålla någon närmare kännedom om sjukkasseverksamheten,
då detta ämbetsverk har flerehanda maktpåliggande uppgifter,
betydligt viktigare än utarbetandet af sjukkassestatistiken, som
taga dess tid i anspråk. Sakförhållandet lärer väl vara, att den person,
som sysslat med sjukkassestatistiken, fått anledning att biträda sjukkassorna
i åtskilliga fall. Om de vändt sig till honom med begäran
om råd i någon större utsträckning, torde detta få anses hafva berott
på personliga förhållanden. Den förvärfvade sak- och personkännedomen
kan därför tillmätas betydelse endast i den mån sjukkassestatistikens
utarbetande kontinuerligt under ej allt för kort tid varit anförtrodt åt
samma person och denna person blir i tillfälle att efter tillsynsmyndighetens
införande ägna myndigheten sitt arbete. I sammanhang härmed
torde emellertid böra erinras, att den föreslagna lagen afser att införa
nya förhållanden i flere afseenden på sjukkasseverksamhetens område,
och att man vid utväljandet af de tjänstemän, hvaraf den nya myndigheten
skall bestå, icke lärer underlåta att söka tillförsäkra myndigheten
sådana personer, som genom föregående utbildning och verksamhet
kunna antagas vara förtrogna med tillsynsmyndighetens uppgifter.

Genom tillsynsmyndighetens anknytning till kommerskollegii afdelning
för arbets statistik skulle vidare, enligt de sakkunnige, undvikas
en mer eller mindre ofördelaktigt verkande rubbning i redan bestående
förhållanden, hvarjämte skulle vinnas, att »sjukkassestatistiken,
denna ingalunda oviktiga gren af den sociala statistiken, allt fortfarande
blir utarbetad under nödigt samband med öfriga grenar däraf, eu anordning,
hvars lämplighet vid olika tillfällen häfdats och som, innan
en definitiv lösning af frågan rörande de sociala ärendenas och speciellt
den sociala statistikens handläggning i allmänhet åvägabragts, icke utan
vägande skäl torde böra rubbas».

Häremot torde riksförsäkringsanstalten få åberopa, hvad anstalten
ofvan nyss anfört. Någon för sjukkasseverksamheten i dess helhet

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 203.

77

menlig inverkan af en öfverflyttning af sjukkassestatistikens utarbetande
till ett annat ämbetsverk är säkerligen icke att befara, och sjukkassestatistiken
bör ej heller däraf blifva lidande, då naturligen får antagas,
att densamma kommer att handhafvas af kompetent person.

Det är emellertid anmärkningsvärdt att, medan sakkunnige förbise
vikten af den sociala försäkringens enhetliga handhafvande, de betona
betydelsen af, att den sociala statistiken handhafves af ett och samma
verk, sålunda sättande medlet framför ändamålet.

Den föreslagna anordningen förordas slutligen af det skälet, att
kommerskollegium och dess arbetsstatistiska afdelning förut hafva liknande
eller närstående uppgifter sig anförtrodda. Såsom exempel å
dylika uppgifter anföras arbetsstatistiken, olycksfallsstatistiken, ärenden
angående arbetsförmedling, medling i arbetstvister, yrkesinspektionen
och den elektriska inspektionen.

Naturligtvis kan något samband utletas mellan dessa verksamhetsgrenar
och sjukkasseverksamheten. Men att detta samband skulle vara
så intimt, att det särskildt skulle motivera ett förläggande af tillsynsmyndigheten
öfver sjukkassorna till kommerskollegium, torde icke kunna
på allvar göras gällande. Kommerskollegii afdelning'' för arbetsstatistik
är ett hufvudsakligen statistiskt verk och med hänsyn därtill organiserad!
Såsom sådant synes det vara mindre lämpadt att utföra i
praktiken den föreslagna lagens bestämmelser om sjukkasseverksamhetens
ordnande.

Sedan sakkunnige redogjort för de omständigheter, som enligt deras
mening kunna anföras till förmån för tillsynsmyndighetens förläggande
till kommerskollegium, ingå de i ett bemötande af de skål, som framställts
för lämpligheten af tillsynsmyndighetens samordnande med riksförsäkringsanstalten,
samt anföra i öfrigt åtskilligt, som skulle tala emot
en dylik anordning.

Sålunda anföres till en början, hurusom med hänsyn till riksförsäkringsanstalten
framhållits, att sjukkassornas verksamhet i själfva
verket utgjorde en del af den sociala försäkringen och ägde ett intimt
samband med den redan under riksförsähringsanstalten inordnade olycksfallsförsäkringen.

I detta sammanhang fälles af sakkunnige det ofvan citerade uttalandet,
att »vårt sjukkasseväsende knappast i vanlig mening kan sägas
utgöra en del af den sociala försäkringen». Men, fortsätta sakkunnige,
frånsedt nämnda omständighet erbjuder sjukkasseverksamheten i sitt

78

Kungl- Maj.is Nåd. Proposition N:o 203.

förhållande till staten väsentliga olikheter med den af riksförsäkringsanstalten
förmedlade olycksfallsförsäkringen.

Dessa olikheter skulle vara att olycksfallsförsäkringen är anordnad
af staten, ställd helt och hållet i det allmännas tjänst, och att dess
funktioner äro i lag noga fastställda, under det att sjukkasseverksamheten
är en föreningsverksamhet af privat natur, uppburen väsentligen
af det enskilda intresset och med en i stort sedt alltid upprätthållen
själf bestämmanderätt.

Såsom ofvan af riksförsäkringsanstalten framhållits, torde staten
icke böra i vidare mån taga sig an sjukkasseverksamheten, därest densamma
skulle vara att anse såsom ett rent privat intresse. Sakkunnige
hafva emellertid, enligt hvad förut erinrats, i annat sammanhang betonat
betydelsen för det allmänna af sjukkasseverksamheten.

Arbetareolycksfallsförsäkringen är afsedd för den enskilde ungefärligen
på samma sätt som sjukförsäkringen. Förstnämnda slag af försäkring
är reglerad genom lag, och meningen är, att äfven sjukförsäkringen
skall regleras genom lag med uti stor utsträckning i detalj
gående bestämmelser. Då vidare den ifrågasatta tillsynsmyndigheten
får anses afsedd att i första hand och hufvudsakligen taga vård om
det allmännas intresse, är det svårt att förstå, hvad sakkunnige mena
med de antydda olikheterna mellan sjuk- och olycksfallsförsäkringen.

Det synes ock, som om de sakkunnige själfva skulle anse, att något
vidare afseende icke bör fästas å dessa »olikheter», då de omedelbart
efter deras omnämnande anföra, att äfven om dylika olikheter icke
förefunnes och äfven om sjukkasseverksamheten och olycksfallsförsäkringen
betraktades såsom olika grenar af den sociala försäkringen med
ett tämligen intimt inbördes samband, kunde sistnämnda förhållande
näppeligen vara ett oomtvistligt skäl för att till riksförsäkringsanstalten
förlägga tilisynen öfver sjukkasseverksamheten.

Orsakerna till, att äfven under de sålunda antagna förutsättningarna
lämpligheten att välja riksförsäkringsanstalten borde ifrågasättas, angifvas
vara,

att riksförsäkringsanstalten icke vore att betrakta såsom en centralmyndighet
för ärenden i allmänhet, som rörde den efter hand upprättade
socialförsäkringen;

att anstalten, upprättad för omhänderhafvande af den jämförelsevis
begränsade uppgiften att förmedla arbetares olycksfallsförsäkring, vore
med sin utpräglade karaktär af olycksfallsförsäkringsanstalt för närvarande
företrädesvis organiserad med hänsyn till denna verksamhet;
samt

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

79

att anstalten icke inom sitt speciella gebit intoge ställningen af
öfverordnad central myndighet.

I anledning häraf tillåter sig riksförsäkringsanstalten hänvisa till
hvad af anstalten anförts beträffande den af sakkunnige i deras utlåtande
lämnade redogörelsen för sjukförsäkringsfrågans historia i vårt
land. Vidare bör erinras, att riksförsäkringsanstalten efter dess upprättande
fått sig anförtrodt nya uppgifter, nämligen försäkringen af
fiskare enligt Kungl. kungörelsen den 2 oktober 1908 angående en särskild
för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall,
samt att handlägga och å statens vägnar afgöra ärenden angående
ersättning i anledning af kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring
jämlikt Kungl, förordningen den 18 juni 1909 angående tillämpning åt
förordningen af samma dag om ersättning i anledning af kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Därjämte har riksförsäkringsanstalten
om hand förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt i enlighet
med reglementet för nämnda anstalt af den 31 december 1904 och
Kungl. kungörelsen den 18 september 1908 angående rätt till pension
för äldre barnmorskor. Härtill kan läggas, att anstalten i allt större
utsträckning fått sig uppdraget att verkställa utredningar och afgifva
utlåtanden i pensionsärenden samt socialförsäkringen berörande frågor.

I afseende å riksförsäkringsanstaltens åligganden och verksamhet
synas sakkunnige hafva förgätit de viktiga bestämmelserna i 15 § af
lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete.
Enligt dessa bestämmelser har anstalten att afgifva utlåtande, huruvida
det arbete, hvari en genom olycksfall skadad arbetare vid olycksfallet
var stadd, är sådant, som afses i nämnda lag, samt i hvad mån kroppsskadan
må anses hafva åstadkommit nedsättning i arbetsförmågan. Tillfället
till erhållande af utlåtande, särskild! angående invaliditetsgrad,
begagnas i allt större utsträckning, och detta jämväl beträffande skadade
arbetare, som försäkrats i enskilda olycksfallsförsäkringsanstalter, hvarvid
ofta utlåtande påkallas efter tillrådande af den enskilda olycksfallsförsäkringsanstalten.

Äfven om riksförsäkringsanstalten icke uttryckligen fått sig tillagd
någon öfverordnad, normerande myndighet i afseende å tillämpningen
af olycksfalls ersättningslagen, kan dock med fog påstås, att anstalten,
särskild! genom sina invaliditetsutlåtanden, blifvit normgifvande beträffande
olycksfallsförsäkringen i dess helhet. Genom sina premiebestämningar
öfvar äfven riksförsäkringsanstalten på försäkringsverksamheten
ett betydelsefullt, till försäkringstagarnes förmån verkande, reglerande
inflytande, hvilket försäkringstagarne säkerligen icke skulle vilja undvara.

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

Att allmänheten — trots de angrepp, som riktats mot riksförsäkringsanstalten
till dess misskrediterande — ansett sig kunna hänvända
sig till anstalten såsom den myndighet, af hvilken den kan erhålla råd
och upplysningar icke blott rörande olycksfallsersättningslagens tillämpning
utan äfven beträffande andra därmed samhörande frågor (och härvid
äfven angående sjukförsäkring), därom vittna de talrika förfrågningar,
som framställas hos såväl riksförsäkringsanstalten som dess ombud.

Beträffande sakkunniges uttalande, att de fördelar, som genom samverkan
med riksförsäkringsanstalten skulle vinnas, skulle komma den af
riksförsäkringsanstalten förmedlade olycksfallsförsäkringen till godo,
skall riksförsäkringsanstalten därom yttra sig här nedan i sammanhang
med frågan om karensförsäkringen.

Riksförsäkringsanstaltens företräde framför kommerskollegium på
grund af det förra ämbetsverkets försäkringstekniska kompetens anses
af de sakkunnige icke vara af någon afgörande beskaffenhet. Ingen
vill heller påstå, att ensamt denna omständighet bör fälla utslaget. Då
det emellertid är ostridigt, att tillsynsmyndigheten måste äga tillgång
till den ifrågavarande kompetensen, men då till denna icke i främsta
rummet bör tagas hänsyn vid utväljande af den lämpliga personen till
sjukkasseinspektörsbefattningen, bör det vara af stort värde att kunna
erhålla en sådan anordning, som tillför tillsyningsmyndigheten dylik
sakkunskap under fullt tjänstemannaansvar, och som sålunda befriar
tillsyningsmyndigheten från att ställas i helt beroende af en tjänsteman,
som icke har något direkt ansvar för beslut som fattas.

I anledning af hvad som anförts i frågan om lämpligheten att sjukoch
olycksfallsförsäkringen sortera under ett och samma stadsdepartement
vill riksförsäkringsanstalten allenast erinra, att arbetet inom departementet
bör kunna underlättas, därest det har att förhandla med
allenast en myndighet om samhörande frågor.

Efter granskningen af de skäl, som skulle enligt sakkunniges mening
anförts för lämpligheten af tillsyningsmyndighetens förläggande
till riksförsäkringsanstalten, framhålla sakkunnige »åtskilliga positiva
betänkligheter)) mot en sådan anordning.

Främst anföres härvid, att riksförsäkringsanstaltens ställning kan
för närvarande betraktas såsom oviss.

Härtill är att anmärka att, äfven om ett departement eller en departementsbyrå
inrättas för de sociala ärendena, en centralmyndighet

81

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

alltid torde vara erforderlig för att under departementet eller byrån
handhafva den mera omedelbara verksamheten för socialförsäkringen.
Det naturliga synes därvid vara, att den nuvarande riksförsäkringsanstalten
utvecklas till att upptaga de särskilda grenarna af omförmälda
försäkring. De nya uppdrag, som efter anstaltens upprättande öfverlämnats
till densamma, synas ock antyda, att statsmakterna tänkt sig
en dylik anordning; och jämväl de sakkunnige synas i själfva verket
luta åt samma uppfattning, såsom framgår af deras yttrande, att den
möjligheten icke torde vara utesluten, att sådana förändringar vid den
ifrågasatta revisionen af olycksfallsersättningslagen befinnes böra företagas
beträffande anstalten, att spörsmålet om sjukkasseinspektionens
förläggande till riksförsäkringsanstalten kan komma att framstå i en
väsentligen annan dager och att helt andra synpunkter med afseende
därå komma att göra sig gällande.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och särskildt till den af
sakkunnige föreslagna provisoriska anordningen af tillsynsmyndigheten
borde man vid valet af ämbetsverk, till hvilket tillsynsmyndigheten
tillsvidare skulle förläggas, icke tvekat att föredraga riksförsäkringsanstalten,
äfven om man ansett sig kunna frånse de skäl som
tala för socialförsäkringens sammanförande.

En ytterligare omständighet, som härvid bort beaktas, är att, såsom
sakkunnige erinrat, frågan om kommerskollegii omorganisation för närvarande
är föremål för utredning, samt att likaledes utredning pågår
rörande ordnandet af den officiella statistiken.

Såsom skäl mot riksförsäkringsanstalten anföres ytterligare, att den
ifrågasatta tillsynsmyndighetens åligganden i hufvudsakliga delar mindre
väl öfverensstämma med anstaltens nuvarande uppgift, i hvilket afseende
sakkunnige förmäla sig hafva uppmärksammat att, genom den under
senare år företagna utsträckningen af riksförsäkringsanstaltens verksamhet
till meddelande jämväl af försäkring mot olycksfall i arbete för den
nu stadgade karenstiden, ett visst motsatsförhållande skapats mellan
anstaltens och sjukkasseverksamhetens intressen, samt att med de ökade
skyldigheter, som enligt det nya lagförslaget skulle påläggas sjukkassorna,
förutsättningarna för ett ändamålsenligt samarbete mellan sjukkasseverksamheten
och olycksfallsförsäkringen afsevärdt ökas, men att
riksförsäkringsanstaltens ställning till olycksfallsförsäkringen, särskildt
de enskilda olycksfallsförsäkringsanstalterna, icke vore lämpad att befordra
detta samarbete.

I anledning af dessa uttalanden och hvad sakkunnige i sammanhang
därmed andragit får riksförsäkringsanstalten anföra följande:

Bill. till RiJescl. Prof. 1910. 1 Smal. 1 Afd. 154 Häft.

11

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

Från det allmännas synpunkt är det uppenbarligen af långt större
betydelse att rädda försörjaren åt familjen eller att bevara arbetsförmågan
bos en genom olycksfall skadad person än att bereda honom
större eller mindre ersättning. Detta ändamål vinnes bäst därigenom,
att den sjuke eller skadade omedelbart kommer under rationell behandling.
God läkarvård och ändamålsenlig efterbehandling äro nämligen,
synnerligen i fråga om olycksfallsskador, ofta ägnade att motverka eller
förhindra svåra påföljder. Sjukkassornas lokala organisationer lämpa
sig, i motsats till de mera centraliserade olycksfallsförsäkringsanstalterna,
särskild! för ett ombesörjande af en dylik rationell behandling.
De kunna genom sina lokala organ tillse, att läkarbehandlingen snarast
möjligt börjar, att sjukbehandlingen motsvarar behofvet (sjukhusvård,
behandling af specialist o. s. v.), att vederbörande följer gifna föreskrifter
in. m. Då de vidare ofta stå i personlig beröring med den försäkrade
samt äga kännedom om hans familje- och ekonomiska förhållanden,
kunna de lämpa understöd och hjälp efter förefallande omständigheter.
— En ur försäkringskostnadssynpunkt ej oviktig faktor är därjämte
den kontroll, som sjukkassorna lättare än en central anstalt kunna
utöfva mot att ersättning ej obehörigen uppbäres.

Dessa synpunkter gjorde sig i väsentlig mån gällande, då i lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete stadgades
en karenstid af 60 dagar. Det afsågs nämligen, att för de genom
olycksfall uppkomna skadorna, hvilka icke medförde väsentlig nedsättning
af arbetsförmågan längre tid än den nyss nämnda, skulle utgå
ersättning genom sjukkassorna. Sjukkasseväsendets ofullkomliga utrustning
och jämförelsevis ringa omfattning i vårt land samt arbetsgifvares
och arbetares bland annat däraf härflytande benägenhet att vid försäkring
för skada till följd af olycksfall i arbete betinga ersättning jämväl
för karenstiden, nödsakade dock riksförsäkringsanstalten att utverka
befogenhet för sig att lämna försäkring jämväl för karenstiden.

Emellertid torde man icke tänkt sig, att karensförsäkringen, som
alltid måste medföra afsevärda olägenheter, skulle behöfva fortgå någon
längre tid. Sjukförsäkringen borde kunna organiseras så, att den kunde
fylla ofvannämnda, af lagstiftningen för densamma särskild! afsedda
uppgift.

Riksförsäkringsanstalten har ock i annat sammanhang framhållit
vikten däraf, att olycksfallsförsäkringen i så stor utsträckning som möjligt
befrias från handhafvande! af hvad som rätteligen och lämpligen
bör höra till sjukkassornas verksamhet. I stället för konkurrens med
sjukkassorna rörande sjukbehandlingen och sjukhjälpsersättningen ligger

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

83

i olycksfallsförsäkringens, och följaktligen i riksförsäkringsanstaltens,
intresse att helt erbjuda denna del åt sjukkassorna. Men för att detta
skall kunna ske och för att den samverkan mellan sjukförsäkringen och
olycksfallsförsäkringen, som sakkunnige själfva synas anse vara icke blott
önskvärd utan äfven nödvändig, skall kunna komma till stånd, fordras
oundgängligen, att sjukförsäkringen icke redan från början sättes i motsatsförhållande
till olycksfallsförsäkringen och isoleras från denna.

Klart är, att fördelar skola tillföras olycksfallsförsäkringen genom
samarbetet med sjukkassorna; men tydligt är ock, att fördelarne skola
i minst lika utsträckning tillgodokomma sjukkassorna, då det, såsom
ofvan antydts, bland annat ligger i olycksfallsförsäkringens intresse att
få, naturligen mot tillbörligt vederlag till sjukkassorna, till dem öfverlämnadt,
hvad med den egentliga sjukvården sammanhänger, hvilket i
sin ordning har till följd en väsentlig förstärkning af sjukkassornas
ställning. — I lagförslaget angående sjukkassor äro intagna bestämmelser,
afsedda att förhindra att sjukhjälp erhålles från flera håll (från
flera sjukkassor, arbetsgivare o. s. v.). Genom samarbete mellan sjukkassorna
och riksförsäkringsanstalten beredes större möjlighet att uti
ifrågavarande afseende utöfva en reglerande verksamhet, hvarigenom
berörda bestämmelser kunna, till gagn jämväl för sjukkassorna, erhålla
största möjliga effektivitet.

Sakkunnige hafva angifvit, att riksförsäkringsanstalten skulle hafva
ekonomiskt intresse att till förmån för sin verksamhet i möjligaste grad
utnyttja samarbetet med sjukkassorna. Då sakkunnige naturligtvis hafva
kännedom om de bestämmelser, som gälla rörande riksförsäkringsanstaltens
verksamhet, och att anstalten, hvars förvaltningskostnader betalas
af staten, icke är anlagd på affärsvin st, torde sakkunnige med det
nämnda yttrandet icke åsyfta annat än, att riksförsäkringsanstalten skulle
till försäkringstagarnes, således arbetsgifvares och jämväl arbetares,
förmån söka nedbringa försäkringskostnaderna. Riksförsäkringsanstalten
har framhållit ändamålsenligheten däraf, att sjukkassorna i första hand
omhändertaga vården af en skadad och har såsom motiv härför anfört
att, därigenom att den skadade redan från början kommer under rationell
behandling, en eljest i många fall såsom följd af skadan uppstående
invaliditet undvikes eller åtminstone inskränkes så mycket som
möjligt. Vinnes genom samarbetet ett dylikt resultat, blir visserligen
däraf en följd, att kostnaderna för invaliditetsersättningar nedbringas.
Men icke blir sjukkasseverksamheten härigenom lidande eller tillbakasatt.
Omförmälda resultat af sjukkassornas verksamhet bringar dem

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No SOS -

otvifvelaktigt fördel i stället för olägenhet — låt vara att denna verksamhet
kan sägas ske i olycksfalls- eller en blifvande invaliditets försäkrings
intresse.

Hvad slutligen angår den framställda farhågan, att det för riksförsäkringsanstalten
ofta skulle vara vanskligt att åstadkomma en ändamålsenlig
samverkan mellan olycksfallsförsäkringen och sjukförsäkringen,
då nöjaktiga förutsättningar skulle saknas för ett fruktbringande samarbete
härutinnan mellan riksförsäkringsanstai ten och de enskilda olycksfallsförsäkringsanstalterna
eller till riksförsäkringsanstaltens kundkrets
icke hörande arbetsgivare, så torde en dylik fruktan vara fullständigt
ogrundad.

Riksförsäkringsanstalten hänvisar i detta afseende till hvad förut
anförts rörande inhämtande från riksförsäkringsanstalten af utlåtanden
enligt 15 § i 1901 års lag samt till den omständigheten, att icke blott
arbetare och arbetsgivare, som icke hafva sina arbetare försäkrade i
riksförsäkringsanstalten, utan äfven försäkringsbolagen liänvända sig till
riksförsäkringsanstalten för upplysningars erhållande i hvarjehanda,
olyckafallsersättningslagen m. m. rörande ämnen. Hafva arbetsgifvarne
för (ifrigt, ekonomiskt intresse af samarbetet — t. ex. genom utsikten
till minskad kostnad för invaliditetsersättning — torde de icke draga
sig för att hänvända sig till riksförsäkringsanstalten, hvars åtgöranden
de veta äga rum under tjänstemannaansvar. Detsamma gäller ock de
enskilda olycksfallsförsäkringsanstalterna, i hvilkas intresse dessutom
ligger att söka beakta sina försäkringstagares önskningar. Därjämte
är i frågan om samarbetet mellan sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen
att märka, att den förras målsmän, sjukkassornas styrelser och
andra, väl få antagas hafva så lifligt intresse för sin verksamhet och
sådan förmåga att bedöma dess fördelar äfvensom sjanständighet i sitt
handlande, att de icke, i strid mot lagens anda och sjukkassornas ändamål,
godtaga åtgärder, som kunna anses vara för sjukkasseverksamheten
menliga.

Afsutten är ju för öfrig! icke att underordna tillsynsmyndigheten
under det ämbetsverk, till hvilket den förlägges. Ämnadt är, att den
skall erhålla en så vidt möjligt sjelfständig ställning. Enligt riksförsäkringsanstaltens
mening bör ock, om ett samordnande sker med riksförsäkringsanstalten,
tillsynsmyndigheten äga att sjelfständigt afgöra ett
flertal frågor; en del böra hänskjutas till gemensam behandling, och
eljest bör tillsynsmyndigheten, om så finnes lämpligt, äga att göra ett
ärende till föremål för gemensamt bepröfvande. Härom torde närmare
bestämmelser meddelas i instruktionen för myndigheten, hvari ock torde

Kungl. Maj ris JSTull. Proposition N:o 203.

85

komma att intagas föreskrifter rörande sjukkasseinspektörens deltagande
i behandlingen af riksförsäkringsanstaltens ärenden.

Åtskilliga praktiska fördelar af ingalunda oväsentlig betydelse äro
ytterligare förenade med ett samordnande af tillsynsmyndigheten med
riksförsäkringsanstalten. Sålunda kunna de försäkringstekniska frågor,
som förekomma beträffande sjukkassorna, inom anstalten erhålla sakkunnig
behandling. År sjukkasseinspektören icke själf försäkringstekniker,
kunna frågor af försäkringsteknisk art handläggas efter gemensam
beredning med anstaltens försäkringstekniska och statistiska
byrå; och i afgörandet af dessa frågor kommer då alltid sakkunnig
person att deltaga under ledamots ansvar. Skulle åter anses lämpligt,
att sjukkasseinspektören är försäkringstekniskt utbildad, är ändamålsenligt
att i ett och samma ämbetsverk samla den försäkringstekniska
sakkunskapen angående de sociala försäkringsfrågorna. — Vidare
skola enligt riksförsäkringsanstaltens instruktion två dess tjänstemän
besitta juridisk utbildning. — För riksförsäkringsanstaltens räkningmåste
i stor utsträckning resor företagas för besiktning af industriella
företag och för rådplägningar med anstaltens ortsombud m. fl. I fall,
då en personlig undersökning, inhämtande eller lämnande af upplysningar
rörande en sjukkassa erfordras, kan följaktligen anstaltens tjänsteman
under resa i anstaltens angelägenheter lämna tillsynsmyndigheten
sitt biträde. — Anstalten har vidare hos sig anställd en öfverläkare,
hvilkens sakkunskap i åtskilliga fall torde kunna blifva sjukkassorna
till nytta. Därjämte står anstalten på grund af dels sin olycksfallsförsäkringsverksamhet
och dels de utlåtanden rörande invaliditetsgrad,
som den har att afgifva, i förbindelse med landets läkare. Slutligen
äger riksförsäkringsanstalten för närvarande omkring 550 ombud i
landets olika delar. Deras verksamhet afser till en viktig del att lämna
biträde vid reglerandet af ersättningsfrågor; de komma därigenom och
genom sin verksamhet i öfrigt i liflig beröring med arbetsgivare och
arbetare. Deras medverkan vid sjukkassors bildande och sjukkasseväsendets
utvecklande bör på många orter vara af stort gagn för tillsynsmyndigheten.

Af det ofvan anförda torde framgå, att hvad sakkunnige åberopat
såsom skäl mot tillsyningsmyndighetens förläggande till riksförsäkringsanstalten
icke kan eller bör tillmätas någon betydelse.

Då däremot viktiga principiella skäl tala för en så vidt möjligt
enhetlig organisation af socialförsäkringens olika grenar och då här -

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

jämte af praktiska orsaker ett förläggande af tillsynsmyndigheten öfver
sjukkassorna till riksförsäkringsanstalten får anses synnerligen ändamålsenligt,
måste riksförsäkringsanstalten afstyrka bifall till sakkunniges
förslag i förevarande afseende samt hemställer,

att den ifrågasatta tillsynsmyndigheten samordnas med
riksförsäkringsanstalten.

Mot hvad sakkunnige anfört beträffande antalet tjänstemän inom
tillsynsmyndigheten och kompetensfordringarna i afseende å dessa tjänstemän
har riksförsäkringsanstalten intet att erinra. Däremot synes det
riksförsäkringsanstalten, att man i stället för den föreslagne »förste aktuarien»
skulle kunna tills vidare åtnöjas med en första gradens tjänsteman,
motsvarande den befattningshafvare, som för närvarande omhänderhar
utarbetandet af sjukkassestatistiken.

Kostnaderna för tillsynsmyndigheten upptagas af sakkunnige sålunda: Arfvode

till en sjukkasseinspektör............................. kr. 6,000: —

» » » förste aktuarie ................................................... » 4,500: —

:>> » » assistent ............................................................ » 3,000: —

Till skrif- och räknebiträden, gratifikationer, vikariatser sättningar,

tillfälliga biträden o. dyl., förslagsvis ...... )) 6,500: —

Summa kronor 20,000: —

Härtill skulle komma kostnaden för resor äfvensom för tryckning
af sjukkassestatistiken m. m., hvilka kostnader skulle utgå af därför
hittills använda medel.

I fråga om arfvodena till tjänstemännen anföra sakkunnige, att
dessa arfvoden äro upptagna efter nuvarande löner i kommerskollegium,
hvilka icke reglerats, men hvilka under senare år ökats med årligen
beviljadt extra lönetillägg, hvilket uppenbart borde utgå till nämnda
tjänstemän, äfven sjukkasseinspektören.

På grund häraf skulle, därest sakkunniges förslag godkändes, ifrågavarande
arfvoden ökas med femton procent af deras belopp och sålunda
uppgå till:

Kung!,. Maj.is Nåd, Proposition N:o 203

87

för sjukkasseinspektören ........................................................... ti-, 0 90():_

» förste akturien..................................................................... » 5 ^75._

)) assistenten................................................................................... » 3^450-_

Summa kronor 15,525: —

Ökningen i aflöningarna skulle alltså uppgå till 2,025 kronor.

Atnöjes man emellertid med, förutom den såsom assistent betecknade
tjänstemannen, ytterligare eu första gradens tjänsteman i stället
iör den föreslagne förste aktuarien, skulle sistnämnda belopp minskas
med skillnaden mellan 5,175 kronor och 3,450 kronor.

Emellertid har Eders Kungl. Maj:t enligt innevarande års statsverksproposition
ansett åtskilliga befattningar, däribland sådana inom
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, böra göras till föremål för
en provisorisk löneförbättring och i sådant afseende föreslagit, bland
annat, att arfvode till extra aktuarie i kommerskollegium, hvilken befattning
torde motsvara den af sakkunnige föreslagna assistenten, skulle
utgå med 3,900 kronor.

Genomföres denna löneförhöjning, torde afses, att aflöningarna för
sjukkasseinspektören och tillsynsmyndighetens öfriga tjänstemän skola
undergå en motsvarande förhöjning. Det för sjukkasseinspektören föreslagna
arfvodet, som icke motsvaras af någon af de löner, Indika skulle
göras, till föremål för provisorisk förbättring, skulle i sådant fall
förhöjas till något öfver 7,000 kronor, och arfvodet till hvar och en af
de båda tjänstemännen af första graden skulle utgå med 3,900 kronor.

Därest tillsynsmyndigheten förlägges till riksförsäkringsanstalten,
kunde ifrågasättas, huruvida arfvodet till sjukkasseinspektören borde
sättas högre än det belopp, hvartill aflöningen är bestämd för ledamot
i anstalten, eller 5,600 kronor. Men då det är af stor vikt, att sjukkasseinspektörens
arfvode icke blir alltför knappt tilltaget, bör det åtminstone
icke sättas lägre än till 7,000 kronor.

Vidkommande det till skrif- och räknebiträden samt expenser i öfrig*
upptagna beloppet 6,500 kronor, är det svårt att i förväg verkställa
någon beräkning af dessa kostnader, och anslaget till desamma
synes därför böra i enlighet med hvad sakkunnige hemställt, upptagas
förslagsvis.

Riksförsäkringsanstalten vill ifrågasätta, huruvida icke utöfver de af
sakkunnige upptagna beloppet, något anslag bör beräknas för en gångtill
organisationskostnaders bestridande.

I likhet med sakkunnige finner riksförsäkringsanstalten det synnerligen
önskvärd*, att därest det uppgjorda förslaget till lag angående

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 203.

sjukkassor godkännes, tillsynsmyndigheten ordnas så snart som möjligt,
så att nödiga förarbeten må kunna, före lagens trädande i kratt, verkställas.

I afseende å hvad sakkunnige anfört beträffande sjukkassenämnden
och kostnaderna för densamma bär riksförsäkringsanstalten för närvarande
intet att erinra.

Stockholm den 25 januari 1910.

Underdånigst

J. MAY.

IVAR TENGSTRAXD. O. F. EXBOM. KARL DICK MAX.

Föredragande.

Stockholm, Iv. L. Beckmans Boktr., 1910.