Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
1
N:o 18.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande
vid Västerviks hospital för Kalmar läns norra
och södra landstings räkning af en upptagningsanstalt
för sinnessjuka; gifven Stockholms slott den 31 december
1909.
Sedan, på sätt bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för denna dag utvisar, Kalmar läns norra och södra landsting
gemensamt anhållit om tillstånd att för landstingens räkning och på
deras bekostnad å den plats af Västerviks hospitals område, som kan
blifva anvisad, uppföra eu för båda landstingen gemensam upptagningsanstalt
för sinnessjuka, samt medicinalstyrelsen uppgjort förslag till de
villkor och bestämmelser, som för. det ifrågasatta medgifvandet synts
höra uppställas, hvilka villkor och bestämmelser blifvit af båda landstingen
godkända, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå .Riksdagen att för
sin del medgifva,
att uti förevarande ärende aftal, i öfverensstämmelse med medicinalstyielsens
förslag, må mellan staten, å ena, samt Kalmar läns norra och
södra landsting gemensamt, å andra sidan, träffas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hamilton.
Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. (N:o 18).
1
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1909.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde.
Enligt § 46 i nådiga stadgan angående sinnessjuka den 14 juni
1901 skall sinnessjuk, hvilken är i trängande behof af vard å hospital,
för någon kortare tid njuta vård å länslasarett, till dess vård å hospital
kan honom beredas, och i § 4 af nådiga lasarettsstadgan den 18 oktober
1901 är föreskrifvet, att inom hvarje landstingsområde skall, såvida icke
landstinget med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnat särskild upptagningsanstalt
för sinnessjuka, vid något af områdets lasarett finnas en på lämpligt
sätt anordnad afdelning för sådan tillfällig vård af sinnessjuka,
hvarom nyss nämnts.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
3
För Kalmar läns södra landstingsområde finnes för närvarande en
afdelning för sinnessjuka vid Kalmar lasarett med 3 platser och för
dess norra landstingsområde en vid Västerviks lasarett med 6 platser.
Detta antal har emellertid visat sig otillräckligt, och dessutom, enligt
hvad framgår af öfverinspektörens för sinnessjukvården i riket inspektionsberättelser,
äro dessa afdelningar ej i det skick, att fullt ändamålsenlig
vård där kan beredas de sjuka.
Sedan frågan om anordnandet af en för länets båda landstingsområden
gemensam upptagningsanstalt gjorts till föremål för behandling
i de båda landstingen, har åt särskilda kommitterade uppdragits att till
landstingen inkomma med utredning i ärendet.
Uti sitt sedermera afgifna yttrande hafva kommitterade framhållit,
att, enligt hvad de erfarit, lämplig plats för en upptagningsanstalt för
sinnessjuka icke finnes vid någon af länets sjukvårdsinrättningar, och
att de vid nämnda inrättningar anställda läkarna ej heller äro villiga
att åtaga sig sjukvården vid en dylik anstalt, för hvilken de i regel
saknade håg, tid och tillräckliga förutsättningar. Kommitterade ansågo
därför m}Tcket goda skäl tala för den ifrågavarande upptagningsanstaltens
förläggande till Västerviks hospital.
Jämlikt kommitterades förslag hafva därefter Kalmar läns norra
landsting under år 1907 och länets södra landsting under år 1908
beslutit hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att för sinnessjukas
vård i de fall, om hvilka § 46 i nådiga stadgan angående sinnessjuka
förmäler, landstingen måtte tillåtas att för deras räkning och
på deras bekostnad å den plats af Västerviks hospitals tomt, som kunde
blifva anvisad, uppföra en för båda landstingen gemensam upptagningsanstalt
för sinnessjuka, afsedd att inrymma 40 patienter, och att denna
anstalt i allt hvad de sjukas vård anginge finge ställas under medicinalstyrelsens
inseende i enlighet med de villkor, Kungl. Maj:t funne
lämpligt bestämma.
Uti underdånig skrifvelse den 20 april 1909 har Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län, med öfverlämnande af landstingens
underdåniga ansökan, tillstyrkt nådigt bifall till den gjorda
framställningen.
Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen den 23 juli 1909
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.
I likhet med nämnda kommitterade anser medicinalstyrelsen, att
frågan om beredandet af plats för tillfällig vård af sinnessjuka från
4
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 18.
Kalmar län erhåller sin bästa lösning genom uppförande af en upptagningsanstalt
å Västerviks hospitals område. Medicinalstyrelsen erinrar,
hurusom styrelsen vid föregående förslag angående upptagningsanstalter
varit i tillfälle framhålla de stora fördelar, som för sinnessjukvården
i allmänhet vinnas genom deras förläggande till statshospitalen i stället
för till lasaretten. En större, uteslutande för sinnessjukvård inrättad
anstalt erbjuder sålunda, påpekar styrelsen, en mängd för de sjukas
kurerande och vård lämpliga anordningar, hvilka ej kunna finnas
å en mindre upptagningsanstalt för sinnessjuka, hvilken utgör endast
ett annex till ett vanligt sjukhus; dessutom är det till stort gagn för
de sjuka, att dessa redan från början komma under vård af speciellt
utbildade läkare och skötarpersonal och likaså att de genom att sålunda
genast komma till det hospital, där de skola erhålla slutlig vård, slippa
en tilläfventyrs skadligt inverkande förflyttning.
Medicinalstyrelsen erinrar vidare, att underdåniga framställningar af
liknande art som den nu ifrågavarande, hvilka på olika tider blifvit
gjorda af skilda landsting eller stadssamhällen, alla blifvit af medicinalstyrelsen
tillstyrkta samt af Kungl. Maj:t, efter Riksdagens hörande, bifallna.
För närvarande finnas sålunda länsupptagningsanstalter af nu ifrågavarande
art vid hospitalen i Lund, Kristinehamn, Härnösand, Uppsala,
Växjö och Vänersborg. Å Göteborgs hospitals område hafva Göteborgs
stadsfullmäktige erhållit tillstånd uppföra en upptagningsanstalt, och
slutligen har under år 1909 Kopparbergs läns landsting tillåtits att å
Säters hospitals område uppföra en anstalt af omskrifven art.
Vid godkännande af ritningarna till dessa upptagningsanstalter har
styrelsen, enligt hvad i dess utlåtande anföres, lagt synnerlig vikt vid,
att en hvar af dem fått den för vederbörande statsanstalt lämpligaste
anordningen. Hvad nu beträffar ifrågavarande upptagningsanstalt vid
Västerviks hospital, anser styrelsen en paviljong af samma art som den
vid Säters hospital såsom upptagningsanstalt för Kopparbergs län
föreslagna komma till bästa gagn för sinnessjukvården i sin helhet, det
vill säga en starkt byggd, på flera afdelningar fördelad paviljong med
celler och isoleringsrum, ansedd för särskildt samhällsvådliga och farliga,
för rymning benägna sinnessjuka män. Någon sådan paviljong ingår
nämligen, såsom medicinalstyrelsen påpekar, ej i det af Kungl. Maj:t
och Riksdagen godkända förslaget till nu ifrågavarande hospital. Hvad
angår antalet platser, finner styrelsen det ej vara välbetänkt att i en sådan
paviljong bereda plats för flera sjuka än som föreslagits för motsvarande
paviljong vid Säters hospital, eller 30. Anhopandet af ett större
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18. 5
antal sjuka af omskrika art kan enligt styrelsens mening i hög grad
äfventyra afdelningens ordentliga skötsel. Erfarenheten från Växjö
hospitals kriminalafdelning gifver, säger styrelsen, otvetydigt vid handen,
att stor försiktighet vid sådana sjukas tillsyn och vård är af nöden, och
att denna i hög grad försvåras, om antalet till samma plats sammanförda
sjuka blir för stort. De återstående 10 platserna skulle, enligt
medicinalstyrelsens åsikt, kunna förvärfvas genom uppförande af en andra
paviljong, afsedd för gift personal med lugna kvinnor i familjevård.
Det är emellertid, anmärker styrelsen, svårt att, innan anstalten kommit
till användning, afgöra, huruvida anstalten har något större behof af en
sådan paviljong, och det synes styrelsen dessutom som om de 30 platser,
som länet skulle erhålla genom uppförande af den förstnämnda paviljongen,
skulle åtminstone till en början i någon mån tillfredsställa landstingens
behof af platser för sinnessjuka af båda könen, särskildt med
hänsyn därtill att äfven statsanstalten vid Västervik kommer att bereda
plats för sinnessjuka från Kalmar län. Skulle framdeles de nyss ifrågasatta
30 för länet afsedda platserna visa sig otillräckliga, finner styrelsen
intet egentligt hinder möta för upptagningsanstaltens utvidgning
i form af en ny paviljong af tyrp, som då kan hafva visat sig vara
behöflig.
Hvad vidare beträffar de villkor, som vid den här ifrågasatta öfverenskommelsen
böra uppställas, har medicinalstyrelsen, med hänvisningtill
de bestämmelser, som af Kungl. Maj:t godkänts angående liknande
upptagningsanstalt för Kopparbergs län, i underdånighet anfört följande.
Mot den af kommitterade föreslagna fördelningen af platserna, tre
femtedelar på det södra och två femtedelar på det norra landstingsområdet,
har medicinalstyrelsen intet att erinra. Enligt kommitterades
yttrande hafva emellertid dessa tänkt sig, att, på det att platserna å
den ifrågavarande anstalten skulle i möjligaste mån kunna utnyttjas,
det ena landstinget borde äga rätt att mot fastställd afgift till ståten
använda möjligen ledig, andra landstinget tillhörig plats," till dess densamma
behöfver tagas i anspråk för det senares egen räkning. Detta
förslag till förskjutning af platserna från ena landstinget till det andra
har styrelsen ansett sig ej kunna tillstyrka. I likhet med hvad som är
fastställdt i den jämlikt nådigt bref den 3 juni 1904 afslutade öfverenskommelsen
angående Kronobergs och Blekinge läns upptagningsanstalt
å Växjö hospitals område bör, enligt styrelsens mening, i nu ifrågasatta
aftal bestämmas det antal platser, som tillkommer hvarje landsting.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
Den föreskrifna granskningen af ansökningshandlingarna och remitterandet
af de sjuka bör enligt medicinalstyrelsens mening beträffande
sjuka från södra landstingsområdet tillkomma lasarettsläkaren i Kalmar
och i fråga om sjuka från norra landstingsområdet lasarettsläkaren i
Västervik.
Hvad beträffar tidsperioderna för afgifternas fastställelse erinrar
medicinalstyrelsen, att i aftalen angående nu befintliga upptagningsanstalter
föreskrifves, att afgiften skall för de första fem åren, efter det
anstalten tagits i bruk, utgå med visst belopp för dag och därefter för
fem år i sänder bestämmas på angifvet sätt. Det skulle emellertid, anmärker
styrelsen, vara med stor fördel förenadt, att dessa femårsperioder
sammanfölle med dem, som äro fastställda för afgifterna till statsanstalter.
Jämlikt § 11 puukt 16 af nådiga stadgan angående sinnessjuka
den 14 juni 1901, tillkommer det medicinalstyrelsen att hvart
femte år uppgöra förslag till dessa sistnämnda afgifter för att underställas
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning. Den beräkning, som ligger
till grund för detta styrelsens förslag, skulle ock, menar styrelsen, kunna
vara bestämmande för afgifterna för länets patienter. Enligt nådigt
bref den 18 november 1904 äro statsanstalternas patientafgifter fastställda
intill 1909 års slut, hvarefter ny femårsperiod för åren 1910—
1914 börjar; och anser styrelsen alltså afgiften under den första perioden
för vård å nu ifrågasatta anstalt böra bestämmas intill sistnämnda
års utgång.
För öfrigt har styrelsen förklarat sig ej äga anledning att föreslå
ändringar i de bestämmelser, som i föregående liknande fall af Kungl.
Maj:t godkänts, i annan mån än hvad som betingades af att aftalet
nu gällde två landsting.
På grund af hvad sålunda anförts har medicinalstyrelsen i underdånighet
tillstyrkt nådigt bifall till den af Kalmar läns båda landsting
gjorda framställningen på följande sätt och villkor:
att för mottagande vid Västerviks hospital af sinnessjuka från
Kalmar län i sådana fall, som omförmälas i § 46 af nådiga stadgan
angående sinnessjuka den 14 juni 1901, länets södra och norra landsting
berättigas att å staten tillhörigt område vid Västerviks hospital
och på plats, som af medicinalstyrelsen bestämmes, samt i enlighet med
af medicinalstyrelsen godkända ritningar uppföra en starkt byggd paviljong,
afsedd för 30 sinnessjuka män;
att landstingen vidkännas kostnaden ej mindre för byggnadens
uppförande med dithörande stadig grundläggning, promenadgårdar, ledningar
för värme, vatten och aflopp samt belysning jämte värme
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
apparater, med rättighet för landstingen att kostnadsfritt anknyta omförmälda
ledningar till hospitalets hufvudledningar, än äfven för all
annan fast inredning med mera, som erfordras för byggnadens begagnande,
samt att landstingen för framtiden bestrida underhållskostnaden
därför;
att staten anskaffar och underhåller all den lösa utredningen samt
ombesörjer och bekostar allt hvad för de sjukas vård i öfrigt erfordras;
att
landstingens anstalt införlifvas med hospitalets öfriga för sjukvården
afsedda afdelningar, samt att hospitalets styrelse berättigas att
fritt förfoga öfver densamma och använda den för vård af sinnessjuka,
utan afseende på, om dessa tillhöra Kalmar eller något annat län, dock
med villkor att för sinnessjuka i de fall, som omförmälas i § 46 af
nådiga stadgan angående sinnessjuka den 14 juni 1901, trettio platser,
afsedda till upptagning endast för sjuka från Kalmar län, nämligen 9
för män och 9 för kvinnor från södra landstingsområdet samt 6 för
män och 6 för kvinnor från norra landstingsområdet, alltid och utan
invändning finnas disponibla, och att en fullgod vård beredes dessa;
att granskning af ansökningshandlingar om tillfällig hospitals vård
åt däraf i behof varande sinnessjuka från Kalmar län sker i den ordning,
att ifrågavarande sjuka af lasarettsläkaren i Kalmar angående
sjuka från södra landstingsområdet och af lasarettsläkaren i Västervik
angående sjuka från norra landstingsområdet remitteras till länsafdelningen
vid Västerviks hospital för att där vårdas, till dess för deras
hospitalsvård föreskrifna intyg och ansvarsförbindelser genom vederbörande
lasarettsdirektions försorg anskaffats, hvarefter dessa sjuka,
såvidt de pröfvas vara till vård å anstalt för sinnessjuka berättigade,
böra vinna inträde å hospitalet i alldeles samma ordning som andra
sinnessjuka och utan något som helst företräde för dem såsom tillhörande
Kalmar län;
att för hvarje patient erlägges afgift till staten, hvilken afgift intill
1914 års utgång utgår med 2 kronor för dag och därefter för fem år
i sänder bestämmes af Kungl. Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och
efter landstingens hörande;
att afgiften betalas kvartalsvis af lasarettsdirektionerna i Kalmar och
V ästervik;
att emellertid ett minimibelopp af 3,00U kronor för hvarje landsting
och år skall i patientafgifter till staten utgöras;
att, så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk därifrån utskrifves
eller blifver å hospital eller asyl intagen, vederbörande landstings betal
-
8
Departements
chefens
yttrande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
ningsskyldighet för samma patient upphör, hvarför underrättelse därom
genom hospitalets syssloman utan dröjsmål bör lämnas vederbörande
lasarettsdirektion med uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten
varit å anstalten vårdad;
samt att å ena sidan staten och å andra sidan landstingen samfälldt
förbehållas ömsesidig rätt till uppsägning af öfverenskommelsen, att
upphöra två år efter uppsägningen, med skyldighet för staten att ersätta
landstingen kostnaden för byggnaden, därest uppsägningen sker af staten,
med det belopp, som bestämmes af fem gode män, af hvilka staten
utser två och landstingen hvar sin och de sålunda valde den femte;
dock att värdet icke får öfverstiga verkliga kostnaden för byggnadens
uppförande, samt, därest uppsägningen sker af landstingen, två tredjedelar
af det på förenämnda sätt bestämda värde.
Sedan genom nådig remiss den 16 augusti 1909 yttranden infordrats
från Kalmar läns norra och södra landsting, har Eders Kungl.
Maj ds befallningshafvande i nämnda län med eget underdånigt utlåtande
af den 22 oktober 1909 öfverlämnat de af landstingen afgifna yttranden,
däruti landstingen meddelat, att landstingen godkänt de villkor, som
uppställts för erhållande af tillstånd till uppförande af den ifrågavarande
upptagningsanstalten; och har Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande,
med anledning däraf, för egen del hemställt, att Eders Kungl. Majd
måtte på dessa villkor meddela landstingen det begärda tillståndet.
De af medicinalstyrelsen anförda skäl för bifall till den af Kalmar
läns norra och södra landsting gemensamt gjorda framställningen synas
mig vara fullt öfvertygande om nyttan och nödvändigheten af att ifrågavarande
upptagningsanstalt för sinnessjuka inom Kalmar län anordnas.
Likaledes synas de af medicinalstyrelsen föreslagna och af båda landstingen
godkända villkoren för anstaltens inrättande och underhåll böra
godkännas. Beträffande den föreslagna dagafgiften erinrar jag, att Eders
Kungl. Maj:ts förslag om enahanda dagafgift af 2 kronor blifvit af 1909
års Riksdag godkändt för Kopparbergs läns landstings upptagningsanstalt
vid Säters hospital, samt att Eders Kungl. Maj:t dels den 3
december 1909 för femårsperioden 1910 till och med 1914 fastställt
afgifterna vid statens anstalter för sinnessjuka, dels ock den 10 i samma
månad för tiden intill utgången af år 1914 bestämt, att afgiften till
staten för hvarje patient å Uppsala läns landstings upptagningsanstalt
vid Uppsala hospital, å Malmöhus läns landstings upptagningsanstalt
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
vid Lunds hospital och å Värmlands läns landstings upptagningsanstalt
vid Kristinehamns hospital skall utgöra två kronor för dag.
Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för sin del medgifva,
att uti förevarande ärende aftal, i öfverensstämmelse med medicinalstyrelsens
förslag, må mellan staten, å ena, samt Kalmar läns norra
och södra landsting, gemensamt, å andra sidan, träffas.
Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ärendet
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
afl åtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Henrik Hissen.
Bih. till Eilcsd. Prof. 1910. 1 Sand.
1 AJd.
16 Haft.
2