Kungl. Maj ris Nåd. Proposition N:o 179.

1

N:o 179.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
befrielse för vissa förutvarande och nuvarande befattningshafvare
vid statens järnvägar att gälda ersättningsbelopp,
som i anmärkning sv äg ädömts dem till återbetalning
in. in.; gifven Stockholms slott den 8 april 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att vid de i statsrådsprotokollet omnämnda utbetalningar af järnvägsmedel
å tillhopa 9,565 kronor 50 öre, för hvilka vissa förutvarande och
nuvarande befattningshafvare vid statens järnvägar ålagts ersättningsskyldighet,
måtte få bero, dock att vederbörande icke befrias från utgifvande
af det anmärkningsarfvode, som må tillkomma revisionen i
kammarrätten; samt

att af järnvägsmedel må utanordnas ett belopp af högst 1,583 kronor
13 öre för att efter Kungl. Maj:ts fördelning utbetalas till dem,
hvilka visa sig hafva återbetalat genom Kungl. Maj:ts i statsrådsprotokollet
omförmälda resolutioner den 12 maj 1905 till återbärning ådömda
anmärkningsmedel.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Smil. 1 Afd. 193 Käft. (No 179.)

1

2

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Aflöningsförmåner
före inrättande
af
militärbyrån.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Härmed får jag underställa Kungl. Maj:ts pröfning väckt fråga om
efterskänkande af vissa i anmärkningsväg till återbetalning ådömda belopp,
hvilka utbetalats till officerare för det de tjänstgjort vid statens
järnvägar.

Innan jag går in på sjkifva anmärkningsmålen, tillåter jag mig
lämna en redogörelse för det sätt, hvarpå officerarnas tjänstgöring vid
järnvägarna varit ordnad.

I syfte att åstadkomma samarbete mellan järn vägsförvaltningen och
generalstaben blef den 24 december 1890 eu officer beordrad att i enlighet
med en af chefen för generalstabens kommunikationsafdelning
utarbetad plan tjänstgöra vid statens järnvägar från början af år 1891.
Sedan dess och intill år 1901 beordrades hvarje år en officer till dylik
tjänstgöring. Då denna tjänstgöring vanligen räckte två år för hvarje

3

Klingl Maj.is Nåd. Proposition N:o 179.

officer, däri inräknad den tid han hade att göra trupptjänst, tjänstgjorde
sålunda i regel två officerare årligen vid statens järnvägar. Med ingången
af år 1901 ökades antalet af de beordrade officerarna, så att
det årliga antalet samtidigt tjänstgörande officerare slutligen blef fyra.
Tjänstgöringen bestod af dels s. k. allmän järnvägs tjänst, dels tjänstgöring
vid statens järnvägsbyggnader, dels handläggande af militära
transportärenden inom järnvägsstyrelsen.

Den allmänna järnvägstjänsten, som i allmänhet plägade föregå
tjänstgöringen vid statens järnvägsbyggnader, fullgjordes vid distriktens
trafik-, ban- och maskinafdelningar samt omfattade i allmänhet eu tid af
12 månader. Under denna tid skulle officeren inhämta grunderna för
den praktiska linjetjänsten med särskild hänsyn till de militära transporternas
behof.

Tjänstgöringen vid statens järnvägsbyggnader omfattade i regel
två månader samt afsåg att bibringa vederbörande kännedom om grunderna
för järnvägars anläggande med därtill hörande provisoriska anordningar
för tillfällig trafiks upprätthållande, såsom uppförande af lastkajer,
utläggande af mötesspår, byggande af broar öfver vattendrag m. m.

Handläggningen af militära transportärenden inom styrelsen försiggick
å styrelsens trafikafdelning och omfattade en tid af minst fem
månader. Denna tjänstgöring afsåg såväl deltagande i de allmänna
tidtabells- med flera arbeten, hvilka förekomma inom trafikbyrån, som i
synnerhet biträde vid de militära transportärendenas handläggande å
trafikafdelningen. Till arbeten af sistnämnda slag hörde ock biträde
vid förberedelserna för ifrågakommande större fälttjänstöfningar.

Erforderliga detaljbestämmelser för officerarnas tjänstgöring lämnades
dels af vederbörande järnvägsbefäl, dels af chefen för generalstabens
kommunikationsafdelning.

Om de kommenderade officerarna, såsom vanligen var fallet, tillhörde
icke garnisonerade trupper, uppburo de under tjänstgöringen vid
statens järnvägar lön, half dagaflöning och inkvartering från vederbörande
truppförbands aflönings- och inkvarteringsmedel samt, vid tjänstgöring
utom eget truppförbands tjänstgöringsområde, från anslaget till
rese- och traktamentspenningar traktamente efter resereglementet under
de första åtta dagarna och därefter traktamente enligt tariffen bil. A vid
aflöningsreglementet för armén. Om kommenderad officer tillhörde den
garnisonerade armén, utgjorde enda skillnaden i löneförmåner den, att
han åtnjöt hel dagaflöning.

Dessutom utbetalades, dock utan särskildt bemyndigande af Kungl.
Maj:t, till officerarna af järnvägsmedel tre kronor om dagen vid tjänst -

4

Militärbyrån.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 179.

göling'' i järnvägsstyrelsen samt två kronor om dagen vid tjänstgöring
å linjen och vid byggnaderna. I ett par fall har för tjänstgöring i järnvägsstyrelsen
utgått något högre ersättning eller 3 kronor 50 öre och
4 kronor 50 öre om dagen.

För att genom ett exempel åskådliggöra de aflöningsförmåner, som
sålunda utgingo, tillåter jag mig nämna, att en löjtnant af första klass
vid icke garnisoneradt regemente åtnjöt under tjänstgöring vid statens
järnvägars distriktsförvaltningar för år räknadt:

lön...............................................................................................

half dagaflöning..........................................................................

inkvartering ...............................................................................

traktamente (om det i sin helhet beräknas enligt tariffen
bil. A vid aflöningsreglementet för armén eller till

3 kronor för dag) .........................................................

särskild ersättning af järn vägsmedel ................................

kronor 1,500: —
» 547: 50

» 300: —

» 1,095: —
» 730: —

Summa kronor 4,172: 50.

De mål, om hvilka nu är fråga, afse utbetalningar under åren 1899
—1904. Förhållandena under dessa år torde emellertid böra ses i belysning
af det sätt, hvarpå frågan om ersättning till officerare för tjänstgöring
vid statens järnvägar därefter blifvit ordnad, och skall jag i
korthet lämna en redogörelse härför.

k ör att ytterligare utveckla samarbetet mellan järnvägsstyrelsen och
generalstaben framlade järnvägsstyrelsen uti underdånig skrifvelse den
4 mars 1904 förslag om inrättande af en militärbyrå inom järnvägsstyrelsen
samt anställande af militära biträden vid statens järnvägars distriktsförvaltningar.
Enär enligt förslaget, som var utarbetadt inom generalstaben,
skulle anställas en notarie å militärbyrån, hemställde Kungl.
Maj:t i statsverkspropositionen till 1905 års riksdag, att i staten öfver
fasta arfvoden för personal vid statens järnvägar måtte uppföras arfvode
till ytterligare en notarie. I det protokoll öfver civilärenden, som fanns
bifogadt statsverkspropositionen, redogjorde föredragande departementschefen
till en början för officerarnas dittillsvarande tjänstgöring vid statens
järnvägar samt omnämnde därvid, att till officerarna utgått förut
omförmälda särskilda ersättning af järnvägsmedel.

Vidare lämnade departementschefen upplysning angående den tillämnade
militärbyråns organisation. Sålunda skulle å militärbyrån tjänstgöra,
förutom notarien, en förste och en andre militärassistent samt

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

erforderligt skrifbiträde. Därjämte tillkännagaf departementschefen, att
enligt förslaget skulle för handläggning af militära transportärenden vid
statens järnvägars distriktsförvaltningar under vissa tider af året tjänstgöra
officerare af subalternofficers grad, en vid hvarje förvaltning. I sin
egenskap af militära biträden skulle de benämnas militärassistenter.

Uti statsrådsprotokollet lämnades uppgift å de löneförmåner, som
skulle tillkomma militärassistenterna. De skulle icke uppföras å statens
järnvägars ordinarie stat utan endast åtnjuta rese- och traktamentsersättning
af järnvägsmedel, hvarjämte till andre militärassistenten i
järnvägsstyrelsen skulle af sådana medel utbetalas viss mindre ersättning.
Slutligen meddelade departementschefen, att han inhämtat, att af de
under fjärde hufvudtiteln anvisade anslag medel funnos tillgängliga för
bestridande af de för ändamålet i öfrigt erforderliga kostnader.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 6 maj 1905, n:r 106, tillkännagifvit,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, medgifvit,
att i staten öfver fästa arfvoden för personal vid statens järnvägar finge
uppföras arfvode till, bland andra, omförmälde notarie å militärbyrån,
utfärdade Kungl. Maj:t den 30 juni 1905 kungörelse angående inrättande
af en militärbyrå inom järnvägsstyrelsen och anställande af militärassistenter
vid statens järnvägars distriktsförvaltningar. Enligt denna
kungörelse skola å militärbyrån tjänstgöra dels en förste militärassistent
med byrådirektörs befogenhet och en andre militär assistent såsom förste
militärassistentens närmaste man, dels ock en notarie samt kontorsskrifvare
till det antal, som i arfvodesstaten för hvarje år fastställes. Dessutom
föreskrefs genom kungörelsen, att vid hvarje distrikts trafikafdelning
skall anställas en militärassistent för handläggning af militära
transportärenden.

Förste militärassistenten eller byrådirektören för militärbyrån, såsom
lian benämnes enligt instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande
distriktsförvaltningar af den 31 december 1907, skall i regel
vara major eller kapten vid generalstaben och andre militärassistenten
eller, såsom han numera kallas, militärassistenten vid järnvägsstyrelsen
skall vara kompaniofficer vid generalstaben eller vid något af arméns
truppförband.

Hvad angår militärassistenterna vid distrikten, skola de vara vid
generalstaben tjänstgörande kompaniofficerare ur något af arméns truppförband.
Vanligen inkallas de till tjänstgöring vid statens järnvägar
blott omkring en månad om året.

Genom särskilda nådiga bref den 30 juni 1905 meddelade Kungl.
Maj:t bestämmelser angående militärassistenternas aflöningsförmåner i enlighet
med hvad som tillkännagifvits för Riksdagen.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Nuvarande

aflönings bestämmelser.

Officer, tillhörande den icke garnisonerade armén, hvilken kommenderades
såsom militärassistent, fick jämlikt dessa föreskrifter, utöfver de
löneförmåner, som tillkommo honom, då han icke fullgjorde någon kommendering,
fyllnad i sin halfva dagaflöning till hel dagaflöning. Denna
fyllnadsersättning, uppgående för löjtnant till 547 kronor 50 öre för år,
utbetalades till förste och andre militärassistenterna i järnvägsstyrelsen
från järnvägstrafikmedel och till militärassistent vid distriktsförvaltning
från anslaget till generalstaben, hvarest de tjänstgjorde under större
delen af året. Vidare åtnjöto militärassistenterna inkvarteringsersättning
enligt Stockholm stariffen, hvilket för en officer, tillhörande i landsorten
förlagdt truppförband, medförde en aflöningsförhöjning af 100 kronor
för år. Däremot utgick icke till militärassistenterna något dagtraktamente
under tiden för tjänstgöringen i Stockholm.

Emellertid visade det sig omöjligt att få några officerare, som voro
villiga att mottaga kommendering såsom militärassistenter, enär något
högre ersättning utgick för andra militära extra förrättningar.

Uti underdåniga skrivelser den 12 och den 18 december 1905 anmälde
järnvägsstyrelsen och chefen för generalstaben detta förhållande. Generalstabschefen
framhöll därvid, bland annat, att den nya organisationen
med hänsyn till den knappa ersättningen höll på att redan i början
stranda, ehuru den var för det militära transportväsendet af den allra
största betydelse, och under sommaren 1905, då den så godt sig göra
lät improviserades, till fullo ådagalagts nödvändigheten af dess tillvaro.

Järnvägsstyrelsen och generalstabschefen hemställde därför om förbättrade
aflöningsförmåner för militärassistenterna. Ärendet föredrogs
den 4 maj 1906 inför Kungl. Maj:t, därvid framställningarna endast
delvis biföllos. Kungl. Maj:t medgaf sålunda, att till andre militärassistenten
och militärassistenterna vid distriktsförvaltningarna fick, utöfver
förut bestämd aflöning, från fjärde hufvudtitelns anslag till rese- och
traktamentspenningar utgå dagtraktamente enligt tariffen bil. A vid
aflöningsreglementet för armén.

Enligt dessa aflöningsbestämmelser, som ännu äro gällande, åtnjuter
en löjtnant af första klass vid icke garnisoneradt regemente under
tjänstgöring såsom militärassistent vid statens järnvägars distriktsförvaltningar
för år räknadt:

lön.......................

hel dagaflöning

inkvartering......

traktamente......

Summa 4,090 kronor.

1,500 kronor
1,095 »

400 »

1,095 »

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Jämlikt den organisation, som skedde år 1905 och. som år 1908
endast i viss mån ändrades beträffande aflöningsförmånerna, fordras, att
officer för att kunna kommenderas såsom militärassistent fullgjort två
års kommendering (proftjänstgöring) vid statens eller enskilda järnvägar.
Under denna lärotid uppbära officerarna endast godtgörelse såsom för extra
militära förrättningar.

Löjtnant af första klass vid icke garnisoneradt regemente åtnjöt
alltså, jämlikt såväl 1905 som 1906 års aflöningsbestämmelser, under
denna proftjänstgöring följande löneförmåner för år räknadt:

lön .............................................................................................. kronor 1,500: —

half dagaflöning....................................................................... » 547: 50

inkvartering .................................................................... » 300: —

traktamente (beräknadt i sin helhet enligt tariffen

bil. A vid aflöningsreglementet för armén)............ » 1,095: —

Summa kronor 3,442: 50.

Genom det nya aflöningsreglementet för armén af den 11 oktober
1907 har, bland annat, den ändring i förutvarande stadganden ägt rum,
att officer under extra militära förrättningar och således äfven under
proftjänstgöring af ifrågavarande slag uppbär hel dagaflöning.

För att lättare åskådliggöra de aflöningar, som jlimlikt de olika
bestämmelserna uppburits af officerare under tjänstgöring vid statens
järnvägar och som nu tillkomma militärassistenterna, har jag låtit uppgöra
en tabell, hvilken torde få såsom bilaga åtfölja detta protokoll. I
tabellen hafva jämväl angifvits de löneförmåner, som officerare åtnjuta
vid extra förrättning.

Sedan jag sålunda lämnat upplysning rörande officerarnas tjänstgöring
vid statens järnvägar, öfvergår jag till redogörelse för de anmärkningsmål,
uti hvilka yrkats återbetalning af ifrågavarande till
officerarna utbetalade ersättning af järnvägsmedel. Jag gör därvid
början med de mål af ifrågavarande slag, uti hvilka Kungl. Maj:t redan
år 1905 meddelat beslut, enär i de mål, om hvilka nu närmast är fråga,
åberopats hvad i de afgjorda målen anförts.

Efter granskning af järnvägsstyrelsens räkenskaper för åren 1899
och 1900 anmärkte kammarrättens revisionsafdelning, att till dåvarande
löjtnanterna vid Norra skånska infanteriregementet Ii. O. Iijalmarson,
vid Vaxholms grenadjärregemente C. Lilliehöök och vid Göta lifgarde

De år 1905
afgjorda
aimärkningsmålen.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

friherre A. G-. A. Leijonhufvud af trafikmedel utbetalats dagtraktamenten
med 2 kronor om dagen för tjänstgöring vid distrikten samt i vissa
fall 4 kronor 50 öre om dagen för tjänstgöring i järnvägsstyrelsen.

Enär officerarna genom generalorder varit kommenderade att tjänstgöra
vid statens järnvägar och härför skolat af fjärde hufvudtitelns
medel åtnjuta dagtraktamente och reseersättning enligt författningarna,
ansåg revisionen, att godtgörelse af järn vägsmedel icke bort utgå, hvarför
de utbetalda särskilda ersättningsbeloppen anmärktes till betalning.

Vederbörande tjänstemän vid statens järnvägar, f. d. öfverdirektören
E. M. Hahr, öfverdirektören V. L. Klemming, f. d. distriktschefen grefve
C. O. Taube, förutvarande maskiningenjören, nuvarande byrådirektören
G. A. Tausen och bandirektören A. Wiberg, afgäfvo förklaringar samt
anförde: Med officerarnas kommendering vid statens järnvägar hade
otvifvelaktigt afsetts allenast att bereda dem tillfälle att förvärfva insikt
i de grenar af järnvägsväsendet, som kunde vara af vikt i militäriskt
hänseende. De till järnvägen kommenderade officerarna hade emellertid
deltagit i arbetena på ett långt mera ingående sätt, än som varit afsedt
med deras kommendering, och förrättat arbete, som eljest kräft anställande
af extra personal. Då statens järnvägar, som ostridigt ägde rätt
att antaga och aflöna erforderlig extra personal, oafsedt om denna personal
uppbure annan aflöning af staten eller ej, för egen räkning dragit
stor nytta af dessa officerares arbete, hade järnvägsstyrelsen ansett sig
oförhindrad medgifva utbetalning af extra arfvoden till dylika officerare.
Då utbetalningen skett i öfverensstämmelse därmed, bestredo förklarandena
yrkandet om återbetalning.

Med anledning af förklaringarna anmärkte kammarrättens revisionsafdelning
i påminnelser, att, äfven om de kommenderade officerarna på ett
ingående sätt deltagit i arbetet vid statens järnvägar och dessa således
dragit stor nytta af deras arbete, kunde detta dock ingalunda föranleda
därtill, att de kommenderade utöfver den en gång bestämda ersättningen
lör kommenderingen skulle blifva berättigade till särskild godtgörelse
för sitt välförhållande.

Beträffande hvad i förklaringen anförts om att statens järnvägars
rätt att antaga och aflöna extra personal skulle gjort järnvägsstyrelsen
oförhindrad att, såsom skett, medgifva utbetalning af extra arfvoden till
de kommenderade anmärkte revisionen, dels att det ej ens uppgifvits,
att officerarna verkligen blifvit antagna till extra biträden, dels ock att
de, såsom af Kungl. Maj:t kommenderade till järnvägarna, icke kunnat
antagas till extra biträden och följaktligen icke ägt att i sådan egenskap
vid statens järnvägar uppbära extra arfvode. Ersättningen, som vid

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 179.

officerares kommendering; borde utgå, både blifvit af Kungl. Maj:t
bestämd, och järnvägsstyrelsen både icke ägt att under den ena eller
andra förevändningen därutöfver utanordna ersättning åt de kommenderade.

Kammarrätten gillade genom särskilda utslag den 21 april och den
5 maj 1904 anmärkningarna samt ålade de befattningshafvare vid statens
järnvägar, som voro ansvariga för utbetalningarna, att återbetala beloppen,
tillhopa 1,862 kronor 50 öre, dock med rätt att af vederbörande
söka sitt åter efter befogenhet. Därjämte föreskref kammarrätten, att
medlen skulle levereras i järnvägsstyrelsens kassakontor under titel
»kungl. kammarrättens revisionsafdelnings anmärkningsmedel» samt bevis
därom, behörigen annoteradt, i hufvudskrift lämnas till järnvägsstyrelsen
för att insändas till kammarrätten.

Öfver hammarrättens utslag anförde Hahr, Klemming, grefve Taube,
Tausen och Wiberg underdåniga besvär, däruti de yrkade, att Kungl.
Maj:t måtte upphäfva kammarrättens utslag. Därjämte anhöllo de, att,
om Kungl. Maj:t skulle finna utslagen lagligen grundade, Kungl. Maj:t
måtte låta vid de gjorda utbetalningarna bero. Till stöd för besvären
anfördes:

Kommenderingen till tjänstgöring vid statens järnvägar vore helt
och hållet frivillig. Det ansågs i hög grad skola öka möjligheten att
erhålla för dylika kommenderingar lämpliga officerare, därest utöfver
det obetydliga arfvode, som från generalstaben kunde erbjudas, någon
ersättning kunde gifvas dem jämväl från järn vägsförvaltningen. Då
inom järn vägsförvaltningen ständigt förekomme en del göromål af skiftande
slag, hvilka kräfde personal utöfver den ordinarie, hade järnvägsför
vält ningen ansett sig kunna, i stället för att för diverse göromål
anställa annan extra personal, låta dylika göromål förrättas af ifrågavarande
officerare mot visst arfvode från järnvägen, hvilket dock icke
kunde sättas högre än det, som järnvägen eljest skulle få utbetala till
annan extra personal. Till följd häraf hade också den dagliga tjänstgöringstiden
för officerarna under kommenderingar af ifrågavarande slag
varit icke obetydligt längre än som kunnat kräfvas med anledning af
deras militära förordnande.

Kammarrättens revisionsafdelning afgaf underdånig förklaring samt
anförde:

Enligt af afdelningschefen vid generalstabens kommunikationsafdelning
den 17 december 1897 fastställd instruktion vore de till tjänstgöring
vid statens järnvägar beordrade officerarna skyldiga att taga
kännedom om järn vägstjänsten i dess olika grenar och, bland annat,

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 139 Höft. 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

»inhämta grundlig kunskap om den praktiska tjänstgöringen (äfven
nattetid) såväl å linjerna som å de olika expeditionerna». Uti en af
nämnde afdelningschef den 18 december 1903 för dylik kommendering
utfärdad instruktion föreskrefves uttryckligen deltagande uti de allmänna
tidtabells-med flera arbeten, som förekomme å järnvägsstyrelsens trafikbyrå.
Genom uppgörande af tidtabeller hade således officerarna icke fullgjort
annan tjänstgöring än som kunde anses hafva tillhört deras militära
uppdrag. Den omständigheten att de förrättat arbete, som varit till
nytta för statens järnvägar eller för hvars utförande eljest extra personal
kunnat blifva erforderlig, hade icke berättigat vederbörande vid
statens järnvägar att, utöfver hvad såsom godtgörelse för deras kommendering
författningsenligt utgått, låta utbetala särskild ersättning af järnvägsmedel.

Dagtraktamente utgjorde ersättning för all den tjänst, som af den
till traktamente berättigade kunde bestridas. Ingen tjänstgöring vid
järnvägen kunde anses hafva varit främmande för de kommenderades
militära uppdrag. Därest, såsom i besvären angåfves, officerarna i afsevärd
utsträckning och för hvarje tjänstgöringsdag tagits i anspråk för
utförande för järnvägens räkning åt arbete, som icke både betydelse
för deras militära uppdrag, hade sådant bort genom de rapporter, de
kommenderade enligt instruktionerna varit skyldiga afgifva öfver sin
tjänstgöring, kommit till bemälde afdelningschefs kännedom och föranledt
behörig rättelse från hans sida.

Järnvägsstyrelsen hemställde i underdånigt utlåtande den 7 februari
1905, att Kungl. Maj:t måtte, med upphäfvande af utslagen, ogilla de
mot klagandena gjorda anmärkningarna.

Styrelsen framhöll därvid, att kommenderingar af ifrågavarande
slag otvifvelaktigt vore af stor betydelse ej blott för vederbörande militära
myndigheter utan äfven för järnvägsstyrelsen, i det genom desamma
möjliggjordes, att vid mobiliseringar, i händelse af krig eller vid andra
truppsammandragningar, tillgång tunnes till personer, hvilka, på samma
gång de besutto militärisk sakkunskap, ägde kännedom om trafikförhållandena
vid statens järnvägar. Genom den del, dessa personer toge
i trupptransporterna, vunnes en icke obetydlig lättnad i järnvägspersonalens
vid dylika tillfällen mer än vanligt betungande arbete. Då den
ersättning, som vid nämnda kommenderingar tillerkändes officerare från
fjärde hufvudtiteln, gifvetvis vore bestämd endast med hänsyn till det gagn,
samma kommenderingar i militäriskt hänseende medförde, framhöll styrelsen,
med underdånig erinran att en officers kommendering till järnvägstjänst
skedde efter dennes anhållan att till dylik kommendering

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

ifrågakomma, såsom sin åsikt, att det icke kunde vara något principiellt
oriktigt däri, att äfven järnvägsstyrelsen utfäste någon godtgörelse för
berörda tjänstgöring med hänsyn tagen till den nytta, som för järnvägsstyrelsen
komme af samma tjänstgöring. Redan ur denna synpunkt
ansåg styrelsen följaktligen fog förefinnas för de anmärkta utbetalningarna.

Vidare påpekade styrelsen, att dessa utbetalningar därjämte och i
ännu högre grad utgjort ersättning för det arbete, officerarna utfört för
statens järnvägars räkning under den tid, ifrågavarande kommenderingar
pågått. Väl vore det sant, att officerarna för fullgörande af sitt militära
uppdrag haft att ägna sin uppmärksamhet åt så godt som alla
grenar af järnvägsförvaltningen, men då det arbete, som kraf des för
ett sådant studium, lämnade tid öfrig för fullgörande af ytterligare arbete
för statens järnvägars räkning samt vederbörande officerare voro villiga att
utföra ett sådant arbete, hade styrelsen så mycket mindre tvekat att begagna
sig häraf, som det måste anses hafva varit för statens järnvägar fördelaktigt.
Detta gällde hufvudsakligen officerarnas arbete inom styrelsen,
således under andra året af deras tjänstgöring hos statens järnvägar.
Under denna tid hade de biträdt med, utom annat, uppgörande af tidtabeller
i en sådan omfattning, att det icke kunde blifva tal om att
detta arbete endast utgjorde ett led i den utbildning, som med kommenderingen
afsetts. För att emellertid detta arbete skulle för järnvägsstyrelsen
blifva af den afsevärda nytta, som det verkligen blifvit, hade kräfta,
att vederbörande förut förvärfva! insikter i förhållandena å linjen. Tjänstgöringen
å linjen under det första året möjliggjorde således för järnvägsstyrelsen
att under det andra året draga nytta af officerarnas arbetskraft
och förmåga, och då därtill komme, att äfven tjänstgöring å linjen af
vederbörande fullgjordes i större omfattning än för deras militära uppdrag
varit erforderligt, ansåg styrelsen det hafva varit fullt befogadt,
att äfven under det första året af officerarnas tjänstgöring till dem utbetalats
ersättning af trafikmedel. Det lägsta arfvode, som plägade utgå
till extra tjänstemän, vore två kronor om dagen. Därest styrelsen icke
haft att tillgå ifrågavarande officerare såsom biträde särskild! vid tidtabellernas
uppgörande, hade det varit oundgängligen nödvändigt att
inkalla någon erfaren tjänsteman från linjen för fullgörande af berörda
arbeten. Denne hade då erhållit i dagtraktamente fyra kronor 50 öre,
och hade dessutom vikarie för honom måst aflöna^. Kostnaderna hade
i sådant fall blifvit större för statens järnvägar än nu varit förhållandet.

Genom särskilda resolutioner den 12 maj 1805 fann Kungl. Maj:t
icke skäl att göra ändring i kammarrättens utslag eller att lämna bifall
till de af klagandena i sammanhang med besvären gjorda ansökningarna,
att Kungl. Maj:t måtte låta vid utbetalningarna bero.

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 179.

Mål, uti hviika Jäg ölvergår därefter till de mål, uti livilka begärd efterskänkning

skfnkningteai anmärkningsmedel ännu icke af Kungl. Maj:t pröfvats.
anmärknings- Aren 1899—1904 blefvo dåvarande löjtnanterna vid Göta lifgarde
rökfat Kungl. friherre A. G. A. Leijonhufvud, vid Första lifgrenadjärregementet friherre
Maj:t pröfvats. E. J. H. Banér, vid Södra skånska infanteriregementet J. R. F. Ulfsparre,
vid Norra skånska infanteriregementet H. O. Hjalmarson, vid
Vaxholms grenadjärregemente C. Lilliehöök, vid Hälsinge regemente K.
O. H. Säfwenberg, vid Kronobergs regemente C. A. G. Lindencrona,
vid Lifregementet till fot C. R. Lindblad, vid Andra lifgrenadjärregementet
N. A. Bergsten, vid Skånska husarregementet A. F. Waflenberg
och vid Norrbottens regemente G. A. Malmberg genom särskilda generalorder
kommenderade till generalstaben för att vissa tider tjänstgöra vid
statens järnvägar, dels i styrelsen och dels vid distriktsförvaltningarna.

Ersättning åtnjöts enligt de grunder, som tillämpades för aflöning
åt officerare, hviika, innan militärbyrån år 1905 inrättades, tjänstgjorde
vid statens järnvägar.

_ Arfvodena af järnvägsmedel, uppgående till 2 kronor under tjänstgöring
vid distrikten samt 3 kronor och i ett fall 3 kronor 50 öre vid
tjänstgöring i järnvägsstyrelsen, utbetalades sålunda enligt beslut eller på
befallning af dåvarande generaldirektören, numera landshöfdingen C. F. T.
Nordström, dåvarande öfverdirektören J. E. M. Flahr, öfver direktören
A. R. Corin, dåvarande byrådirektören, numera trafikdirektören Iv. G. A.
Welin och dåvarande distriktschefen grefve C. O. Taube.

Vid granskning af järnvägsstyrelsens räkenskaper för åren 1899 —
1904 anmärkte kammarrättens revisionsafdelning, att, då bemälda officerare
genom generalorder blifvit kommenderade att tjänstgöra vid statens järnvägar
och därför skolat af fjärde hufvudtitelns medel åtnjuta dagtraktamente
och reseersättning enligt aflöningsreglementet för armén, hade
godtgörelse af järnvägsmedel icke bort till dem utgå. På grund däraf
yrkade revisionsafdelningen, att de af järnvägsmedel utbetalade beloppen,
tillhopa 9,565 kronor 50 öre, måtte ersättas af dem, som ansvarade för
utbetalningarna.

Genom särskilda utslag, ett af den 21 september 1905, fem af den 16
november 1905, tre af den 18 oktober 1906, ett af den 1 november 1906
och ett af den 30 december 1907, gillade kammarrätten anmärkningarna
samt förpliktade Nordström, Plahr, Corin, Welin och grefve Taube, hviika
voro för besluten ansvariga eller låtit utbetala medlen, att ersätta de
anmärkta beloppen med öppen lämnad rätt för dem att af vederbörande
söka sitt åter efter befogenhet.

13

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 179.

Öfver dessa utslag anförde Nordström, Halir, Gorm, Welin och grefve
Taube besvär lios Kung!. Maj:t samt yrkade, att utslagen måtte upphäfvas.
I sammanhang därmed anhöllo klagandena, att, om dessa yrkanden
icke kunde bifallas, Kungl. Maj:t måtte låta vid de gjorda utbetalningarna
bero. I två af besvärsmålen bär dock Nordström endast
yrkat upphäfvande af kammarrättens utslag.

I besvären anfördes hufvudsakligen detsamma som i besvären öfver
kammarrättens förut omförmälda tidigare utslag i de liknande målen.

Därjämte framhöllo klagandena, att den anordning, som år 1905, eller
åtminstone genom nådiga brefvet den 4 maj 1906, tillkommit och hvarigenom
ersättning såväl af fjärde hufvudtiteln som af järnvägsmedel utgår
till militärassistenterna, d. v. s. till officerare, som, efter det de fullgjort
2 års kommendering vid statens järnvägar, ånyo kommenderas dit, innebär
ett erkännande häraf, att äfven under det förut rådande systemet,
då kommenderingarna ej omfattade mer än två år, ersättning bort utgå
af järnvägsmedel. Då utfördes under de två åren såväl militärt läroarbete,
som ibland och under de tider, hvarom här varit fråga, arbete
till direkt nytta för järnvägarna. Förhållandena hade nu så ordnats, att
det militära läroarbetet förlagts till en särskild tid af två år, hvarefter
å annan särskild tid arbetet till direkt nytta för statens järnvägar, d. v. s.
det arbete, som bör af trafikmedel ersättas, vidtager.

Därjämte erinrade klagandena, hurusom föredragande departementschefen
i statsverkspropositionen till 1905 års riksdag vid fråga om inrättande
af militärbyrån framhållit, att till de officerare, som kommenderats
att tjänstgöra vid statens järnvägar, utgått, förutom lön och traktamente
m. in. från fjärde hufvudtiteln, äfven arfvode med 2 å 3 kronor om
dagen från trafikmedel. Samma förhållande, som sålunda af Kungl. Maj:t
inför Riksdagen indirekt åberopats såsom skäl för militärbyråns inrättande
och nödvändigheten af tillgång till militärer vid distrikten, hade
någon tid efteråt genom ofvanberörda Kungl. Maj:ts utslag den 12 maj
1905 ansetts såsom ett oriktigt och olagligt förhållande.

Järnvägsstyrelsen har i vissa af målen afgifvit underdåniga utlåtanden
samt därvid anfört, att frågan kunde anses hafva kommit i annat läge
genom inrättandet af militärbyrån. Då nu för handläggning inom
järn vägsförvaltningen af de militära transportärendena, äfven med Riksdagens
i erforderlig mån därtill lämnade medgifvande, måst vidtagas
särskilda anordningar, för hvilkas utförande jämväl järnvägstrafikmedlen
med Kungl. Maj:ts medgifvande i viss män anlitas, syntes nämligen
billigheten fordra, att, såsom genom anmärkta utanordningarna skett,
äfven för de i förevarande afseende förut träffade anordningar, af hvilka

14

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 179.

Regeringsrättens
beslut.

de nuvarande innebära en naturlig utveckling, viss skälig ersättning af
trafikmedel utgår. Och med hänsyn till det arbete, som för statens
järnvägars räkning i förevarande afseende utförts, ansåg styrelsen de
anmärkta dagtraktamentena af två kronor, tre kronor eller tre kronor
50 öre vara skäliga.

På grund af det anförda hemställde styrelsen i underdånighet, att,
äfven om de anmärkta dagtraktamentena icke bort utan särskilt därtill
lämnadt nådigt bemyndigande af trafikmedel utanordnas, Kungl. Maj:t
likväl måtte, med hänsyn till ofvanberörda förhållanden, låta bero vid
de gjorda utanordningarna.

Nu ifrågavarande anmärkningsmål föredrogos den 1 oktober 1909
inför regeringsrätten.

Då landshöfdingen Nordström uti två af de utaf honom ingifna besvärsskrifterna
endast yrkat upphäfvande af kammarrättens utslag, har
regeringsrätten slutligen afgjort de mål, som dessa besvärsskrifter afse,
och därvid ej funnit skäl att i kammarrättens utslag göra ändring.

Sedan regeringsrättens beslut delgifvits landshöfdingen Nordström,
har lian emellertid uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte låta bero äfven vid de utbetalningar, hvarom i dessa
båda mål är fråga.

Beträffande de öfriga besvären öfver kammarrättens utslag, har
regeringsrätten icke heller i anledning af dem funnit skäl att i samma
utslag göra ändring.

Vidkommande de gjorda ansökningarna att Kungl. Maj:t måtte låta
bero vid de gjorda utbetalningarna, hafva regeringsrättens flesta ledamöter
icke funnit anledning förekomma att tillstyrka bifall till ansökningarna
i de mål, som afse utbetalning af ersättning till officerare för tjänstgöring
vid statens järnvägars distriktsförvaltningar.

Regeringsrådet Rydin har åter hemställt, att, med afseende å förekomna
omständigheter, Kungl. Maj:t måtte låta bero vid de gjorda utbetalningarna,
dock att vederbörande ej skulle befrias från det anmärkningsarfvode,
som tillkomme revisionen i kammarrätten. Till stöd för
berörda hemställan yttrade regeringsrådet Rydin:

»Ifrågavarande officerare, hvilka varit kommenderade att tjänstgöra
vid statens järnvägar och därför ägt af anslag å riksstatens fjärde
hufvudtitel åtnjuta dagtraktamente och reseersättning, hafva icke uppburit
de anmärkta beloppen såsom en ytterligare godtgörelse af järnvägsmedel
för berörda tjänstgöring, utan dessa belopp utgöra ersättning för det
extra arbete, dessa officerare för järnvägens räkning utfört utöfver hvad

15

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 179.

dem med hänsyn till kommenderingens ändamål ålegat. Enligt hvad i
målet blifvit upplyst hade officerarna under löfte om sådan ersättning
anmält sig till erhållande af kommendering till statens järnvägar och
äfven utfört det extra arbete, som blifvit dem ålagdt. Det har icke
visats, att officerarna vant skyldiga att utföra berörda extra arbete.utan
ersättning och icke heller att de arfvoden, de därför uppburit, varit för
höga. Järnvägsstyrelsen vitsordar, att anordningen att låta officerare
utföra omförmälda extra arbete varit för statens järnvägar fördelaktig
och blifvit för järnvägen billigare, än om, såsom eljest varit oundgängligen
nödvändigt, tjänsteman från linjen inkallats för fullgörande af
nämnda arbete. Äfven om de anmärkta arfvodena icke bort utan särskild!
därtill lämnad t nådigt bemyndigande af järn vägsmedel utanordnas, måste
den vidtagna anordningen anses varit för statens järnvägar i ekonomiskt
och praktiskt afseende lämplig.»

Hvad angår de anmärkningsmål, som afse ^anordnande af godtgörelse
till officerare för tjänstgöring i järnvägsstyrelsen, har regeringsrådet
Rydin gjort samma hemställan som i de öfriga af regeringsrätten
ej slutligen afgjorda målen. Regeringsråden Ramstedt och Thulin hafva
hemställt, att "Kungl. Maj:t, med afseende å förekomna omständigheter,
måtte låta bero vid utbetalningen af så stor del af de anmärkta beloppen,
som motsvarar half dagaflöning för officerarna under den tid, de
tjänstgjort i järnvägsstyrelsens trafikbyrå, dock med afdrag för det därå
belöpande anmärkningsarfvode, som tillkommer revisionen i kammarrätten.
Regeringsråden Lindstedt och Palmgren hafva däremot funnit
anledning ej heller förekomma att tillstyrka bifall till ansökningarna,
som afse sistnämnda mål. I ett af nu ifrågavarande mål hafva regeringsråden
Ramstedt och Thulin, då den officer, som tjänstgjort i järnvägsstyrelsen,
tillhört garnisoneradt regemente och alltså från detta åtnjutit
full dagaflöning, instämt med regeringsråden Lindstedt och Palmgren.

För att få afgjordt huruvida befattningshafvarna vid statens järnvägar
kunna hos officerarna uttaga de till återbetalning ådömda beloppen
har talan anhängiggj orts vid domstol.

Förre distriktschefen grefve Taube instämde nämligen till Stockholms
rådstufvurätt löjtnanten Lilliehöölc med yrkande, att Lilliehöök måtte åläggas
till grefve Taube utgifva ett belopp af 184 kronor, som grefve Taube
af trafikmedel utbetalat till Lilliehöök, men som grefve Taube på grund
af Kungl. Maj:ts resolution den 12 maj 1905 till järnvägsstyrelsens
kassakontor inbetalat.

Rådstufvurätten yttrade genom dom den 23 maj 1906:

Beslut af
högsta domstolen.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 179.

Enär den i saken förebragta utredning gåfve vid banden, att Lillieliöök,
hvilken på grund af generalorder af den 21 december 1898 under
oktober, november och december månader 1899 tjänstgjort vid statens
järnvägar och härför skolat af riksstatens fjärde hufvud titels medel åtnjuta
dagtraktamente och reseersättning, icke varit berättigad att, såsom
skett, härutöfver uppbära ifrågakomna af grefve Taube åt Lilliehöök af
järnvägsmedel utanordnade belopp 184 kronor eller någon del däraf,
samt Lilliehöök förty vore skyldig att till grefve Taube, hvilken efter
honom af Kung!. Maj:t genom resolution den 12 maj 1905 meddeladt föreläggande
till järnvägsstyrelsens kassakontor inbetalt nämnda belopp, återgälda
det af grefve Taube sålunda ersatta beloppet, förpliktades Lilliehöök
att mot kvitto till grefve Taube genast utgifva sagda belopp 184 kronor.

Hofrätten, där Lilliehöök efter vad sökte ändring, yttrade i dom
den 5 juli 1907: Lilliehöök hade uppgifva, att ifrågavarande belopp
lämnats honom såsom arfvode för verkställdt arbete utöfver hvad som
ålegat honom på grund af den honom gifna kommendering att tjänstgöra
vid statens järnvägar samt att arfvodet blifvit honom tilldeladt af grefve
Taube med järnvägsstyrelsens vetskap och godkännande. Riktigheten
af denna uppgift hade vitsordats såväl af grefve Taube i hans öfver
kammarrättens omförmälda utslag anförda besvär som af j äril vägsstyrelsen
i ett af styrelsen den 7 februari 1905 till Kungl. Maj:t afgifvet utlåtande
i anledning af, bland annat, nämnda besvär. Det hade icke
heller blifvit ifrågasatt, att Lilliehöök varit skyldig att utföra berörda
arbete utan ersättning eller att det arfvode, han därför bekommit, varit
för högt. Den omständigheten, att järnvägsstyrelsen kunde hafva öfverskridit
sin befogenhet, då styrelsen låtit trafikmedel användas för nämnda
ändamål, vore icke af beskaffenhet att föranleda skyldighet för Lilliehöök
att återbära hvad han sålunda irppburit. Hofrätten pröfvade därför
rättvist att, med ändring af rådstufvurättens dom, ogilla grefve
Taubes i saken förda talan.

Grefve Taube sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.

Högsta domstolen pröfvade genom dom den 9 juli 1908 rättvist att,
med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens i saken meddelade
beslut.

Eu tabell, som utvisar, huru de till återbetalning ådömda beloppen
fördela sig på befattningshafvarna vid statens järnvägar och de olika
officerarna, torde få såsom bilaga fogas vid protokollet i ärendet. I denna
tabell hafva äfven angifvits de belopp, som skulle återbäras, därest den
af regeringsråden Ramstedt och Thulin gjorda hemställan bifölles.

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Sedan besvären sålunda pröfvats af regeringsrätten, bär jag nn
att inför Kungl. Maj:t anmäla de i sammanhang med besvären framställda
underdåniga ansökningarna. På samma gång lärer böra till
pröfning upptagas den af landshöfdingen Nordström gjorda underdåniga
ansökningen, att Kungl. Maj:t måtte, äfven livad angår de två anmärkningsmål,
som slutligen afgjorts af regeringsrätten, låta bero vid de
gjorda utbetalningarna.

Af den lämnade redogörelsen för regeringsrättens beslut framgår,
att en af regeringsrättens ledamöter hemställt om bifall till de i sammanhang
med besvären gjorda underdåniga ansökningarna. Två af
regeringsrättens ledamöter hafva afstyrkt desamma, under det två ledamöter
delvis tillstyrkt ansökningarna. Sistnämnda båda ledamöter lära
därvid hafva utgått från den förutsättningen, att officerarna icke böra
få behålla högre ersättning än som till dem skolat utgå, om man tilllämpat
de bestämmelser angående godtgörelse för militärassistenternas
tjänstgöring, som af Kungl. Maj:t fastställts år 1906 och ännu äro
gällande. De hafva därför, hvad angår officerarnas tjänstgöring i järnvägsstyrelsen,
endast hemställt, att Kungl. Maj:t måtte låta bero vid så
stor del af de anmärkta beloppen, som motsvarar half dagaflöning. Vidkommande
officerarnas tjänstgöring vid statens järnvägars distrikts förvaltningar
hafva de likställt denna med den nu förekommande proftjänstgöringen
och därför ansett, att till officerarna icke bort af järnvägsmedel
utgå någon ersättning härför. Enligt nuvarande bestämmelser
uppbära nämligen officerare under proftjänstgöring vid statens
järnvägar ersättning såsom för extra militär förrättning, och vid sådan
kommendering utgick till icke garnisonerade officerare under den tid,
ifrågavarande tjänstgöring fullgjordes, endast lön, half dagaflöning, inkvartering
och traktamente eller samma löneförmåner, som officerarna
under ifrågavarande tjänstgöring vid distriktförvaltningarna uppburit
utöfver den särskilda ersättningen af järn vägsmedel.

Den utaf två af regeringsrättens ledamöter sålunda häfdade uppfattningen
kan jag icke biträda. Hvad angår officerarnas tjänstgöring
vid distriktsförvaltningarna, anser jag mig sålunda böra framhålla, att fördelning
af tjänstgöring i proftjänstgöring och annan tjänstgöring skedde först
år 1905 i samband med inrättandet af militärbyrån. Därefter erhöllo officerare,
som tillfrågades, huruvida de ville mottaga kommendering till statens
järnvägar, meddelande om huru tjänstgöringen skulle fördelas och om
de olika aflöningsförmåner, som skulle tillkomma dem under de olika
tjänstgöringsåren. Beträffande nu ifrågavarande tjänstgöring, som ägt
rum före militärbyråns inrättande, har för officerarna icke tillkännaBih.
till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 133 Höft. 3

Departementschefens
yttrande.

18

Kungl. Majrts Nåd. Proposition No 179.

gifvits, att någon del af tjänstgöringen skulle anses såsom proftjänstgöring,
utan samma ersättning har utlofvats dem för hela tjänstgöringstiden.
Jag tillåter mig äfven nämna, att efter ingången af år 1908
officerare alltid erhålla full dagaflöning under extra militär förrättning
och att följaktligen från nämnda tidpunkt samma aflöningsförmåner
utgå till officerare under groftjänstgöring som under den därefter följande
tjänstgöringen endast med det undantag att officerare såsom
militärassistenter erhålla inkvarteringsersättning enligt Stockliolmstariffen.
Den ökade ersättning, som eu officer, tillhörande i landsorten förlagdt
truppförband, därigenom åtnjuter, uppgår dock endast till 100 kronor
om året.

För mig: är vid bedömande af frågan huruvida man skall låta
bero vid de gjorda utbetalningarna den omständigheten afgörande, att
officerarna utlofvats den särskilda godtgörelsen, om de ville mottaga
ifrågavarande kommenderingar, och att de därunder utfört för staten nyttigt
arbete, som icke torde kunna anses vara för högt betaldt genom de aflöningsförmåner,
de uppburit.

Om man då först ser saken från officerarnas synpunkt, har
genom högsta domstolens omförmälda dom numera afgjorts, att det är
officerarna, som få i sista hand vidkännas återbetalning af ifrågavarande
ersättningsbelopp, därest återbärning skall äga rum. Starka skäl synas
mig emellertid tala för att sådan återbetalning icke ålägges dem. Officerarna
hafva icke varit pliktiga att åtaga sig kommenderingarna till
tjänstgöring vid statens järnvägar, utan de hafva gjort det frivilligt och
mot löfte att erhålla den särskilda ersättningen af järnvägs medel. De
hafva därvid icke haft anledning misstänka, att de högre funktionärer
vid statens järnvägar, som utlofvat dem godtgörelsen, härigenom öfverskridit
sin befogenhet. Det synes vid sådant förhållande icke vara med
billighet öfverensstämmande, att många år, sedan tjänstgöringen fullgjorts
och ersättningsbeloppen uppburits, desamma återfordras. Den
gjorda sammanställningen af de till återbärning ådömda beloppen utvisar,
att desamma för sju af officerarna icke oväsentligt öfverstiga 1,000
kronor. En återbetalning skulle därför helt säkert för dem medföra
kännbara ekonomiska uppoffringar.

Äfven om man skärskådar saken från statsverkets synpunkt, synas
förevarande utbetalningar kunna försvaras.

Jag har förut omnämnt, att det var omöjligt, att med de aflöningsförmåner,
som år 1905 af Kungl. Maj: t fastställts, få kompetenta officerare
att åtaga sig kommendering såsom militärassistenter. Det är för
den skull ej osannolikt, att, om ej något högre ersättning kunnat bjudas

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

19

officerarna än för vanlig militär kommendering, en kommendering, som
för deras framtida befordran måste vara fördelaktigare och därför mera
begärlig, lämpliga officerare icke anmält sig till ifrågavarande för landets
försvar så viktiga uppdrag. Dessa hafva nämligen hittills ansetts "böra
vara frivilliga, då de kunna anses falla utanför ramen för officerarnas
militära tjänstgöring.

Därjämte har järnvägsstyrelsen upplyst, att officerarna, förutom fullgörandet
af den egentliga tjänstgöring, hvilken till följd af kommenderingarna
ålegat dem, i stor utsträckning förrättat extra arbete till direkt
gagn för statens järnvägar. I sådant hänseende har meddelats, att, om
officerarna icke funnits tillgängliga, extra arbetskrafter eller i vissa fall
tjänstemän från linjen måst inkallas för utförande af detta arbete, och
att kostnaderna härigenom blifvit större för statens järnvägar än nu varit
fallet.

Äfven tillåter jag mig framhålla, att för Riksdagen tillkännagifvits,
att de särskilda ersättningarna utbetalats till officerarna och att afjärnvägsmedel
jämväl framdeles skulle till militärassistenterna utgå vissa belopp,
utan att någon anmärkning däremot gjorts från Riksdagens sida.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att vid de gjorda utbetalning-arna
måtte få bero, dock att vederbörande icke befrias från det anmärkningsarfvode,
som tillkommer revisionen i kammarrätten. Då det emellertid
gäller ett så högt belopp som sammanlagdt nära 10,000 kronor,
anser jag, att frågan bör underställas Riksdagens pröfning.

Därest vid de gjorda utbetalningarna sålunda får bero, skulle det
måhända förefalla obilligt, om icke godtgörelse lämnades för de belopp,
som till statsverket återbetalats på grund af de af Kungl. Maj:t år 1905
meddelade resolutionerna i de då afgjorda fem anmärkningsmålen. Afdrag
bör dock ske för hvad som i anmärkningsarfvode tillfallit revisionen
i kammarrätten. Grunden för revisionsanmärkningarna är fullkomligt
densamma i alla målen, och den omständigheten, att några af anmärkningarna
framställts och företagits till afgörande tidigare än de andra,
bör icke medföra strängare ersättningsskyldighet. Beloppen hafva återburits
till järnvägsstyrelsens kassa, hvarför godtgörelsen bör lämnas af
j ärnvägsmedel.

De återbetalade medlen uppgå till sammanlagdt 1,862 kronor 50
öre, och enligt mig från kammarrätten lämnad uppgift har af denna
summa 279 kronor 37 öre såsom anmärkningsarfvode tillfallit kammarrättens
revisionsafdelning. Det belopp, livilket skulle såsom godtgörelse
utanordnas, skulle alltså uppgå till 1,583 kronor 13 öre.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,
att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att vid ofvan omnämnda utbetalningar af järn vägsmedel å tillhopa
9,565 kronor 50 öre, för hvilka vissa förutvarande och nuvarande befattningshafvare‘vid
statens järnvägar ålagts ersättningsskyldighet, måtte
få bero, dock att vederbörande icke befrias från utgifvande af det anmärkningsarfvode,
som må tillkomma revisionen i kammarrätten; samt
att af järnvägsmedel må utanordnas ett belopp af högst 1,583 kronor
13 öre för att efter Kungl. Maj:ts fördelning utbetalas till dem, hvilka
visa sig hafva återbetalat genom Kungl. Maj:ts ofvan omförmälda resolutioner
den 12 maj 1905 till återbärning ådömda anmärkningsmedel.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:
Sölve Berger.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 179.

21

Bilaga A.

Löjtnant af forsta klass vid icke garnisoneradt regemente uppbär:

..

.

Vid kom-mendering
till extra
militär för-rättning,
enligt
1902 års
aflönings-reglemente
för armén.

Kr.

Vid kom-mendering
till extra
militär för-rättning,
enligt

1907 års
aflönings-reglemente
för armén.

Kr.

Vid kom-mendering
till tjänst-göring
såsom 2:o
militär-assistent
enligt de
afiÖnings-förmåner,
som till-känna-gåfvos för

1905 års
riksdag. * **))

Kr.

Vid kom-mendering
till tjänst-göring
såsom 2:e
militär-assistent
enligt den
4 maj 1906
bestämda,
nu gällande
aflönings-förmåner.

Kr.

Vid kom-mendering
till tjänst-göring i
järnvägs-styrelsen
enligt de
grunder,
som till-lämpats
vid de
öfver-klagade
utbetal-ningarna.

Kr.

Vid kom-mendering
till tjänst-göring i
järnvägs-styrelsen
enligt
kammar-rättens
utslag.

Kr.

Vid kom-mendering
till tjänst-göring
såsom
militär-assistent
vid

distrikts-förvaltning
enligt den 4
maj 1906
bestämda,
nu gällande
afiönings-förmåner.
Kr.

Vid kom-mendering
till tjänst-göring vid
distrikts-förvaltning
enligt de
grunder,
som till-lämpats vid
de öfver-klagade
utbetal-ningarna.

Kr.

Vid kom-mendering
till tjänst-göring vid
distrikts-förvaltning
enligt
kammar-rättens
utslag.

Kr.

Lön från regementet.....

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

Half dagaflöning från
regementet...............

547

50

547

50

547

50

547

50

547

50

547

50

547

50

547

50

547

50

Half dagaflöning från
regementet eller gene-ralstaben .................

547

50

547

50

Arfvode från järnvägssty-relsen, motsvarande half
dagaflöning...............

547

50

**)547

50

Inkvartering.................

300

—

300

—

400

—

400

—

300

—

300

—

400

—

300

—

300

—

Dagtraktamente............

1,095

—

1,095

—

—

—

1,095

—

1,095

—

1,095

—

1,095

—

1,095

-

1,095

-

Ersättning af järnvägs-medel.......................

_

_

_

_

_

_

_

_

1,095

_

_

_

_

_

730

_

_

_

Summa kronor

3,442

50

3,990

—

2,995

—

4,090

—

4,537 |ö0

3,442

50

4,090

—

4,172

50

3,442

50

*) Officer, som kommenderades såsom militärassistent vid distrikten, åtnjöt enligt dessa bestämmelser samma aflöningsförmåner,
dock att han, under den jämförelsevis korta tid han vistades vid distriktet, uppbar traktamente.

**) Från ingången af år 1908 utgår hd dagafiÖning från regementet, hvarför detta arfvode icke vidare uppbäres från järnvägsstyrelsen.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Bilaga B.

Af kammarrättens revisionsafdelning hafva följande belopp anmärkts till
återbärning.

Beloppen utbetalade enligt beslut eller

o

pa

befallning af:

Beloppen utbetalade till:

Distrikts-

chefen

Taube.

jÖfver-

direk-

tören

Hahr.

Lands-

höfdingen

Nord-

ström.

Lands-höfdin-gen Nord-ström och
öfverdi-rektören
Hahr.

Öfvcr-

direk-

törcn

Corin.

Trafik-

direk-

tören

Welin.

Byrå-

direk-

tören

Tausen.

Ban-

dirck-

tören

Wiberg.

Öfver-

direk-

tören

Klem-

ming.

Summa

kronor.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

A) Aniniirkningsmålen slutligen afgjorda af Kung!. Maj:t:

Löjtnant Hjalmarson.....

62

—

616

50

—

—

678

50

»

Lilliehöök.....

184

—

576

—

—

—

. —

—

—

—

—

—

—

—

196

—

—

—

956

—

))

Leijonhufvud...

60

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

44

—

62

—

62

—

228

—

A) Kronor

306

—

1192

50

—

-

—

—

—

—

—

—

44

—

258

—

62

—

1,862

50

B) Anmärkningsmålcn delvis beroende på Kung!. Mnj:ts pröfning

•

Löjtnant Hjalmarson.....

248

248

—

»)

Lilliehöök......

346

—

346

—

»

Leijonhufvud...

240

—

885

50

—

—

102

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,227

50

»

Baner............

—

—

—

—

32

—

376

—

771

—

138

—

—

—

—

—

—

—

1,317

—

»

Ulfsparre ......

—

—

—

—

294

—

354

—

456

—

93

—

—

—

—

—

—

—

1,197

—

»

Lindencrona ...

—

—

—

—

556

—

—

—

621

—

93

—

—

—

—

—

—

—

1,270

—

»

Säfwenberg ....

—

—

—

—

462

—

—

—

657

—

93

—

—

—

—

—

—

—

1,212

—

»

Bergsten ......

—

—

—

—

490

—

—

—

681

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,171

—

))

Lindblad ......

—

—

—

—

438

—

—

—

729

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,167

—

))

Malmberg......

—

—

—

—

220

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

220

—

»

Wallenberg ...

—

—

—

—

190

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

190

—

B) Kronor

834

—

885

50

2,682

—

832

—

3,915

417

—

—

—

—

—

—

—

9.565

50

Summa A) och B)

1140

—

2,078

2,682

—

832

3,915

—

417

—

44

258

62

—

11,428

—

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 179.

23

Beloppen utbetalade enligt beslut eller på befallning af:

Beloppen

utbetalade till:

Distrikts-

chefen

Taube.

Öfver-

direk-

tören

Hahr.

Bänds-el öfdingen
Nord-ström.

Lands-höfdin-gen Nord-ström och
öfverdi-rektören
Halir.

Öfver-

direk-

tören

Corin.

Trafik-

direk-

tören

Welin.

Byrå-

direk-

tören

Tausen.

Ban-

direk-

tören

Wiberg.

Öfver-

direk-

tören

Klem-

ming.

Summa

kronor.

1.

o

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

C) Enligt den af regeringsråden Ramstedt och Thulin gjorda hem
ställan skulle af de under B) upptagna summorna följande
belopp åtcrbäras:

■

Löjtnant Hjalmarson ...

248

-

—

248

-

))

Lilliehöök......

346

—

—

346

—

))

Leijonbufvud..

240

—

885

50

—

—

102

1,227

50

»

Baner ..........

—

—

—

—

32

—

376

—

385

50

69

—

—

—

—

—

—

—

862

.50

»

Ulfsparre ......

—

—

—

—

294

—

354

—

228

—

46

50

—

-

—

—

—

—

922

50

»

Lindencrona...

—

—

—

-

556

—

—

—

310

50

46

50

913

-

»

Säfwenberg ...

—

—

—

—

462

—

—

—

328

50

46

SO

—

—

—

—

—

—

837

—

»

Bergsten.......

—

—

—

....

490

—

—

—

340

50

—

—

—

—

—

—

—

830

50

»

Lindblad ....

—

—

—

—

438

—

—

—

364

50

802

50

8

Mannberg......

—

—

—

—

220

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

220

—

»

ALallenberg ...

190

190

—

4

Kronor

1 834

-

1 885

so

2,6821—

832 —

1.957

50

20850

—

—

—

—

—

—

7,39950