Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

1

Nr 169.

Kurigt. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anslag
till svensk undervisning för svenska barn i London; gifven
Stockholms slott den 18 mars 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att för upprätthållande under tiden den 1 juli 1910—den 1 juli 1911 af
svensk undervisning för svenska barn i London på extra stat för år 1911
bevilja ett belopp af 2,000 kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl,
nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. E. Lindström.

Bill. till Rikta. Prut. 1910. 1 Samt. 1 Afä. 128 Höft. (Nr 169.)

1

2

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 169.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 18 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Lindström, anförde:

»Med skrifvelse den 10 mars 1910 har från utrikesdepartementet till
mig öfverlämnats en af yttrande från Kungl. Maj:ts minister i London åtföljd
underdånig ansökning af styrelsen för svenska föreläsnings- och
musikerföreningen i nämnda stad om erhållande af understöd för upprätthållande
af föreningens skola för svenska barn därstädes.

Till stöd för berörda anhållan har styrelsen till en början hänvisat
till en ansökningen bifogad tryckt redogörelse för skolans verksamhet, af
hvilken redogörelse inhämtas hufvudsakligen följande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169. 3

Sedan genom en af föreningen verkställd undersökning rörande behofvet
och utförbarheten af en organiserad svensk skolundervisning i London
utrönts, att sannolikt 36 barn skulle kunna påräknas för en svensk
skola, hade ett inom föreningen för ändamålet tillsatt utskott, tack vare
understöd från några medlemmar af svenska kolonien i London, i början
af år 1908 sett sig i stånd att försöksvis anordna skolan under ett år.
Till lärarinna hade antagits fröken Gertrud Strömberg, som sedan år
1899 med utmärkta betyg tjänstgjort vid fruntimmer sföreningens i Göteborg
skola. Skolan hade öppnats i början af juli 1908. Redan första
dagen hade 14 barn infunnit sig, och anslutningen hade vuxit så, att i
oktober 1908 38 barn regelbundet bevistade skolan, hvarjämte det visat
sig behöfligt att särskildt undervisa grupper af barn på två andra platser,
Chalk Farm och Cricklewood, hvilka vore för långt aflägsna från den centrala
skolan för att barnen från dessa platser skulle kunna besöka densamma.
Vid terminsafslutningen i december 1908 hade skolan haft ett
femtiotal barn, och ännu flera hade velat deltaga, men måst afvisas på
grund af bristande utrymme och otillräcklig lärarkraft. Barnen hade vid
uppvisningen ådagalagt goda framsteg. På nyåret 1909 hade undervisningen
ånyo vidtagit och fortsatts med afbrott för påsken till sommarferiernas
inträde. Då hade elevantalet, trots den begränsning, som befunnits
nödig, stigit till 51. I början af oktober 1909 hade skolundervisningen
återupptagits med lika stor anslutning som förut. I stället för
att slappas ökades intresset för skolan ständigt hos föräldrar och barn,
hvilka senares antal i oktober 1909 utgjorde 53. Många svårigheter funnes
för lärarinnan att öfvervinna på grund af de stora afstånden, de många
olika åldersklasserna, de olika förkunskaperna och lokalbrist, men hittills
hade lärarinnan tack vare den hängifvenhet, hvarmed hon ägnade sig åt
skolan, lyckats väl öfverkomma alla motigheter. Skolarbetet bedrefves
på icke mindre än fem olika platser, och undervisning meddelades
hvarje dag.

Det vore ingalunda meningen att denna skola på något sätt skulle
störande ingripa i barnens engelska skolarbete. Den engelska skolans enhetligt
organiserade grundläggande undervisning vore för dem nödvändig
och i flera riktningar viktigare än den svenska undervisning som erbjödes.
De måste framför allt inriktas för det samhälle, i hvilket de nu lefde.
Men vårt land och vår gamla kultur hade också ett stort värde för dem,
som icke borde kastas åt sidan. Huru man än såge saken, blefve
det alltid en vinst för barnen, aldrig en förlust, att också känna till Sveriges
språk och land, när den kunskapen kunde vinnas utan intrång på den
engelska undervisningen. Sträfvande! ginge ut på att bereda dessa barn

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169.

af svenskt ursprung möjlighet att bibehålla det kulturella sambandet med
fädrens land och att, om de en gång skulle önska det, kunna återvända
dit i full känsla af att befinna sig hemma med åtnjutandet af alla de fördelar,
som kännedom om språk och folk medförde. Detta vore visserligen
något att sträfva för. Den som stödde denna sträfvan utförde en god, en
patriotisk gärning.

För att icke vare sig i fråga om skoltid eller kunskapers inhämtande göra
intrång i den engelska skolgången, hölles skolan vissa kvällar äfvensom
lördagar, och undervisningen hade ingenting med läxläsning att göra utan
ordnades så att den för barnen blefve en rekreation. Kunskapen om
svenska språket, historien och geografien bibringades barnen i sångens, lekens
och bildföredragets form. Det folie af sig själft att den svenska skolan,
som, så vidt hittills vore bestämdt, endast komme att befatta sig med de
nämnda tre ämnena: svenska språket, historien och geografien samt sång,
icke sammanbundes med någon viss religiös undervisning.

Afsikten vore att hålla hemlandet öppet för de svenska barnen utan
ingrepp i förberedelserna för lifsverksamhet i det land där de nu bodde;
det gällde att ge dem flera möjligheter, icke att begränsa deras möjligheter.
Insikten härom hade fått rotfäste hos föräldrar och barn och hos
alla som haft att skaffa med skolarbetet, och därför hade den svenska
skolan i London det bästa hopp om att småningom utvecklas till en stark
svensk utpost i denna den största staden.

I den underdåniga ansökningen har styrelsen, med förmälan att barnantalet
i skolan nu uppginge till omkring 60, anfört följande.

Det hade varit förenadt med betydande svårigheter att kunna ekonomiskt
upprätthålla skolan, och föreningens styrelse hade därför flera gånger
tidigare öfvervägt frågan om eu hänvändelse till Kungl. Maj:t med begäran
om understöd. Men hvarje gång hade man beslutit att göra nya försök
att på enskild väg skatta de behöfliga medlen och icke anhålla om statens
mellankomst förr än styrelsen, med tillräckligt lång försökstid bakom sig,
kunde visa, att skolan vore ett företag af bestående värde, förtjent
af statens understöd. Styrelsen ansåge nu, att detta vore ådagalagdt genom
skolverksamhetens resultat hittills, och vågade påstå, att denna verksamhet
äfven vore af stor betydelse för sammanhållningen inom kolonien,
särskild! bland de mindre bemedlade, något som ej minst tydligt framginge
af föräldrarnas lifliga deltagande och intresse för skolarbetet vid de
ofta återkommande föräldramötena för diskussion af skolans angelägenheter.

Styrelsen trodde därför, att tiden nu kommit för en ansökan om statsunderstöd,
detta så mycket mera, som styrelsen ej så,ge någon möjlighet

5

Kanyl. Majts Nåd. Proposition Nr 169.

att med endast frivilliga bidrag fullfölja skolarbetet efter utgången af innevarande
läsår, den 30 juni 1910, då den svenska London-koloniens gifmildhet
redan i mycket hög grad tagits och toges i anspråk för andra
nationella syftemål.

För skolverksamhetens bedrifvande hade utgifterna varit 3,600 kronor
för år, däraf lärarinnans lön 3,000 kronor. Lönen hade icke kunnat
sättas lägre på grund af de höga lefnadskostnaderna i London och framförallt
de betydande utgifterna för resor mellan de långt från hvarandra
belägna skollokalerna. Styrelsen trodde sig äfven för framtiden kunna
täcka en del af dessa utgifter genom frivilliga bidrag från kolonien, men
för att trygga skolans fortbestånd vore det oundgängligen nödvändigt att
erhålla ytterligare medel, och hoppades styrelsen därför att för sådant
ändamål kunna från det allmännas sida påräkna två tredjedelar af omkostnaderna
för lärarinnans aflöning.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde styrelsen i underdånighet
om utverkande af ett anslag af 2,000 kronor om året, om möjligt
från det nya läsårets början, den 1 juli 1910, för ett fortsatt upprätthållande
af verksamheten vid ifrågavarande skola.

Vid ansökningen voro fogade, förutom förutnämnda redogörelse för
skolans verksamhet, föreningens årsberättelse och revisionsberättelse för år
1909, den sistnämnda utvisande att i skolkassan vid årets slut funnits en
brist af 49 pund 6 shillings 1 pence.

Uti förut omförmälda, den 7 mars 1910 dagtecknade yttrande har
ministern vitsordat icke allenast att skolundervisningen för svenska barn i
London bedrefves med all möjlig energi, på ett klokt och omtänksamt sätt
och af eu mycket skicklig lärarinna, utan ock att synnerligen goda resultat
af densamma redan visat sig. Ministern kunde intyga, att det utan
bidrag af allmänna medel torde vara svårt, för att ej säga omöjligt, att i
längden upprätthålla undervisningen. Omständigheterna gjorde nämligen
att denna undervisning, hvars förnämsta mål vore att bevara svenskheten
bland kolonisterna i London och bibehålla banden mellan dem och fäderneslandet,
måste vara kostnadsfri för att så många svenska barn som möjligt
måtte däraf komma i åtnjutande. Föreningens egna tillgångar
vore högst begränsade och uteslutande beroende af medlemsafgifter.
Ministern anbefallde därför styrelsens ifrågavarande framställning på det
varmaste.

Riksdagen har hvardera af åren 1908 och 1909 beviljat ett anslag åDcparUmcnts1,
600 kronor till undervisning af svenska barn i Berlin och, enligt hvad cliefen‘

6

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 169.

käiidt är, hafva Riksdagens kamrar äfven i år bifallit Kungl. Maj:ts förslag
om förnyadt anslag för samma ändamål. Erfarenheterna från denna
skola hafva ock alltigenom varit af glädjande beskaffenhet. Det är ju helt
naturligt att svensken på utrikes botten, där språket och tusen andra
ting komma honom att mer eller mindre känna sig som en främling, skall
bättre än eljest förstå, hvad det gamla hemmet varit för honom. Det är
då lika naturligt, att i större utländska brännpunkter, där förhållandevis
många svenskar äro samlade, det skall uppstå en längtan, ett samfälldt behof
att låta barnen veta något om fosterlandet och framför allt att
lära dem känna dess språk och geografi samt dess samhälleliga förhållanden.
Det synes mig vara en plikt att i görligaste mån tillmötesgå ett
sådant behof, där det framträder med verklig styrka. Då dylika sträfvariden
endast kunna tänkas på ett fatal platser, kunna kostnaderna
ju icke blifva afskräckande. Hvad nu särskildt den föreliggande framställningen
beträffar, synes mig densamma väl förtjänt af bifall. Tack vare
den svenska koloniens i London offervillighet har den svenska skolan
därstädes redan bestått i inemot två år, och dess arbete har synbarligen
såväl omfattats med det största intresse som äfven burit goda frukter. De
barn, som undervisats, hafva säkerligen i London som i Berlin till största
delen tillhört mindre bemedlade hem, från hvilka några afsevärda bidrag
till skolans upprätthållande hvarken kunna väntas eller skäligen påfordras.
Det är därför helt naturligt, att i längden hemlandets medverkan icke kan
undvaras, om skolan skall kunna bestå. Visserligen öfverstiger det för
skolan begärda understödet med 400 kronor det anslag, som Riksdagen
årligen anvisat för den svenska skolan i Berlin, men man måste äfven
taga i betraktande, att lefnadskostnaderna äro afsevärdt lägre i Berlin än i
London, och att undervisningen till följd af de långa afstånden å sistnämnda
ort väsentligen fördyras. För understödets åtnjutande torde emellertid
böra uppställas vissa villkor, i tillämpliga delar motsvarande dem,
som gälla för skolan i Berlin, hvarför redogörelse lämnats i det vid innevarande
års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden,
punkten 152.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag tillstyrka, det Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för upprätthållande undertiden den 1 juli 1910—den 1 juli 1911
af svensk undervisning för svenska barn i London på extra stat för år
1911 bevilja ett belopp af 2,000 kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva.

Vid bifall härtill torde hinder icke möta att redan under innevarande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 169. 7

av af tillgängliga medel förskottsvis utbetala den del af anslaget, som belöper
på år 1910.

Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder lämna bifall; och skulle till Riksdagen
aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Seth Flodin.