Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 157.
17
N:o 157.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående tilläggspension
åt kommissionslandtmätarna Fredrik Theodor
Petersson och Anders Wilhelm Sandberg; gifven Stockholms
slott den 8 april 1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att kommissionslandtmätarna Fredrik Theodor Petersson och Anders
Wilhelm Sandberg må, en hvar från och med månaden näst efter den,
hvarunder afsked från kommissionslandtmätarbefattningen varder honom
beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig tilläggspension af 400 kronor utöfver den pension, som
enligt gällande stadganden om kommissionslandtmätares pensionsrätt må
tillkomma honom.
De _ till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Oskär Nyländer.
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 117 Raft.
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 157.
Utdrag af ''protokollet öfver jordbruks^enden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde:
Med särskilda underdåniga utlåtanden af den 14 februari 1910 har
landtmäteristyrelsen öfverlämnat till Kungl. Maj:t ställda, åt frejdebetyg
åtföljda ansökningar, däruti dels kommissionslandtmätaren i Gäfleborgs
län ''Fredrik Theodor Petersson anhållit om nådigt afsked med rätt till
pension för tiden från och med den 1 januari 1910 till belopp af 2,400
kronor eller 800 kronor utöfver det för kommissionslandtmätare bestämda
belopp, och dels kommissionslandtmätaren i Kristianstads län Anders
Vilhelm Sandberg anhållit om nådigt afsked under villkor om erhållande
af någon tilläggspension, utöfver hvad han enligt lagen angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 vore berättigad
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157. 19
att vid uppnåendet af stadgade lefnads- och tjänsteår komma i åtnjutande
af.
Af handlingarna i dessa ärenden inhämtas:
beträffande Petersson:
att han, som är född den 28 januari 1841 samt befordrats till
landtmäteriauskultant den 15 juni 1864, till vice kommissionslandtmätare
den 24 maj 1875 samt till kommissionslandtmätare den 20 maj 1881,
numera således uppnått 69 års ålder och tjänstgjort vid landtmäteristaten
i mer än 457a år, däraf såsom vice kommissionslandtmätare och
kommissionslandtmätare sammanlagdt 347a år; samt
beträffande Sandberg:
att han är född den 29 juni 1842 och befordrats till landtmäteriauskultant
don 15 juni 1864, till vice kommissionslandtmätare den 24
april 1882 samt till kommissionslandtmätare den 16 maj 1890, hvadan
han alltså numera uppnått 67Va lefnadsår och tjänstgjort vid laudtmäteristaten
i mer än 45Va år, däraf såsom vice kommissionslandtmätare och
kommissionslandtmätare i tillhopa mer än 277* år.
Enligt hvad landtmäteristyrelseu upplyst, har därjämte enhvar af
sökandena varit verksam såsom landtmäteritjänsteman under mer än 25
år af den tid, som förflutit, sedan han utnämnts till vice kommissionslandtmätare,
och uppfyllde sålunda båda sökandena de i nådiga brefvet
den 12 juni 1885 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
dåvarande nionde hufvudtitel föreskrifna villkor för att kunna uppföras
å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af pension med ett årligt
belopp af 1,600 kronor.
Ifråga om förevarande båda ansökningar har landtmäteristyrelsen
i sina förenämnda underdåniga utlåtanden vidare anfört följande.
1 likhet med sökandena funne styrelsen sådana omständigheter
vara för handen, att det syntes med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att åt enhvar af sökandena utöfver förenämnda belopp bereddes
någon tilläggspension. Såsom skäl härför ansåge sig styrelsen i första
hand böra i underdånighet framhålla den afsevärdt förändrade ställning,
hvari de kommissionslandtmätare kommit, hvilka på grund af uppnådda
65 lefnadsår — vid hvilken ålder distriktslandtmätare i allmänhet vore
skyldig att afgå ur tjänsten — ansetts icke kunna befordras till distriktslandtmätare
vid den nu genomförda omorganisationen af landtmäteristaten
i orterna. Denna försämrade ställning bestode ej mindre däri, att mycket
begränsade utsikter till erhållande af arbeten för dem inträdt genom
distriktsindelningen, än äfven i den omständigheten, att dessa på gamla
staten kvarstående landtmätare för de arbeten, som åt dem uppdragits
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.
eller komme att uppdragas, finge vidkännas nedsättning i arfvodet genom
tillämpning af Kungl. Maj:ts nådiga taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
den 23 december 1909 med icke mindre än omkring en
tredjedel af förut utgående ersättning, utan att någon godtgörelse härför
komme dem till godo.
Visserligen kunde det synas, som om en tjänsteman vid sökandenas
ålder lämpligen borde afgå från sin befattning och åtnöja sig med det
för tjänsten bestämda pensionsbelopp. Någon skyldighet att afgå förefunnes
emellertid icke, och erfarenheten hade visat, att kommissionslandtmätarna
i allmänhet icke begärt afsked, så länge deras arbeten
beredt dem eu inkomst, som något öfverstigit beloppet af den pension
de vid afskedstagandet haft att vänta. Hittills hade denna praxis följts
också af sökandena. Emellertid hade genom den förändring, hvilken,
enligt hvad ofvan framhållits, inträdt till följd af landtmäteristatens omorganisation,
förhållandena från och med ingången af innevarande år
förändrats till väsentligt men för sökandena.
Landtmäteristyrelsen ville i detta sammanhang erinra om hvad i
förevarande ämne framkommit i Riksdagen vid omorganisationsfrågans
behandling. Riksdagen inskränkte nämligen den af Kungl. Maj:t föreslagna
rätten för distriktslandtmätare att för erhållande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, som före nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit, från det han befordrats till kommissionslandtmätare, till högst
fem år af samma tid af den anledning, att öfveråriga tjänstemän genom
bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändradt skulle beredas oskäliga fördelar.
Det hade under debatten härom i Andra kammaren uttalats, att,
om dessa finge en pension af 2,000 kronor, sådant vore tillräckligt och
i allt fall innebure en förhöjning, men att däremot, om det för enstaka
fall befunnes, att denna pension vore otillräcklig, Riksdagen väl finge
på särskild framställning träda emellan. Till grund för berörda uppfattning
syntes, enligt landtmäteristyrelsens mening, hafva legat en föreställning,
att uppnådd pensionsålder icke utgjorde hinder för utnämning
till distriktslandtmätare, samt att en dylik utnämning för öfverårig
tjänsteman omedelbart medförde rätt till pension å belopp af 2,400 kronor.
I afseende härefter å beloppet af eventuell tilläggspension syntes
detsamma, enligt styrelsens mening, böra bestämmas till 800 kronor.
Sökandena komme härigenom att erhålla enhvar en sammanlagd pension
af 2,400 kronor och på så sätt blifva likställda med de äldre till distriktslandtmätare
utnämnda kommissionslandtmätare, hvilka på grund af sin
ålder blefve skyldiga afgå, innan de kunde förklaras berättigade erhålla
andra ålderstillägget.
21
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157.
På grund af hvad sålunda anförts, har landtmäteristyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda
enhvar af sökandena tilläggspension af 800 kronor.
Uti särskilda öfver landtmäteristyrelsens berörda framställningar
infordrade underdåniga utlåtanden, afgifna den 21 februari 1910, har
statskontoret anfört följande.
I den från och med år 1910 gällande aflöningsstaten för landtmäteristaten
i orterna vore stadgadt, att de förutvarande innehafvare af
kommissionslandtmätarebefattning, hvilka icke erhölle befordran till
distriktslandtmätaretjänst, skulle varda bibehållna vid den rätt till pension,
som hittills tillkommit dem. Sökandenas pensionsrätt skulle alltså
bedömas efter bestämmelserna i nådiga brefvet den 12 juni 1885. Häruti
föreskrefves såsom villkor för att kommissionslandtmätare skulle kunna
tillerkännas rätt till pension, att vederbörande räknade minst 65 lefnadsoch
30 tjänsteår, att han under mer än 25 år varit vice kommissionslandtmätare
och kommissionslandtmätare samt att han under sistnämnda
tid varit verksam såsom landtmäteritjänsteman. På grund af hvad handlingarna
om sökandena utvisade, och då pensionsrum bland de af 1885
års Riksdag å allmänna indragningsstaten uppförda 48 pensioner å 1,600
kronor för kommissionslandtmätare för närvarande vore lediga, vore
sökandena alltså berättigade till erhållande af sådan pension.
Beträffande framställningen i hvad den afsåge beredande åt sökandena
af tilläggspension utöfver nämnda belopp, 1,600 kronor, syntes densamma,
med fästadt afseende därå, att sökandena på grund af för hög lefnadsålder
icke fått öfvergå på den nya aflöningsstaten i egenskap af distriktslandtmätare,
samt till följd däraf, såsom af landtmäteristyrelsen framhållits,
kommit i en beträffande tjänsteinkomsterna synnerligen ogynnsam
ekonomisk ställning, vara förtjänt af nådigt afseende. Vidkommande
beloppet af tilläggspensionen kunde statskontoret emellertid icke tillstyrka,
att detta sattes så högt, som af nämnda styrelse föreslagits eller 800
kronor, hvarigenom för en hvar af sökandena de sammanlagda pensionsförmånerna
skulle komma att uppgå till samma belopp, 2,400 kronor,
som skulle hafva tillkommit honom, om han utnämnts till distriktslandtmätare.
Om tilläggspensionen bestämdes till 400 kronor och det sammanlagda
pensionsbeloppet alltså komrne att utgöra 2,000 kronor, ville det
synas statskontoret, som om skäliga anspråk på godtgörelse åt respektive
sökande för hans ofvanberörda ogynnsamma ställning i förhållande till
den nya staten blefve tillgodosedda.
Under erinran, att något stadgande om skyldighet för kommissionslandtmätare
att vid uppnådd viss lefnadsålder afgå från tjänsten icke
Departements
chefens
yttrande.
22 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157.
funnes, har statskontoret slutligen ifråga om nu förevarande afskedsansökningar
hemställt, dels beträffande Petersson, att, då sökanden finge
antagas hafva anhållit om afsked endast under förutsättning, att tilläggspension
å 800 kronor blefve honom beredd, statskontoret för sin del icke
kunde annat än hemställa, att den underdåniga ansökningen icke måtte
till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda, dels ock beträffande
Sandberg, att Kungl. Magt måtte ej mindre i nådig proposition föreslå
Riksdagen att för kommissionslandtmätaren Sandberg å allmänna indragningsstaten
uppföra en tilläggspension å 400 kronor utöfver den pension,
som enligt gällande stadganden om kommissionslandtmätares pensionsrätt
kunde honom tillkomma, att utgå från och med månaden näst efter
den, hvari afsked från tjänsten blefve honom beviljadt, än äfven, för
den händelse tilläggspension blefve sökanden beviljad, meddela honom
afsked och därvid förklara honom berättigad att från och med månaden
näst därefter under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,600 kronor jämte den tilläggspension,
som kunde blifva honom beviljad.
Sedermera har kommissionslandtmätaren Petersson uti eu till Kungl.
Maj:t den 5 innevarande april ingifven skrift, under vidhållande af sin
underdåniga anhållan om tilläggspension å 800 kronor, emellertid förklarat
att, därest denna hans anhållan icke vunne nådigt bifall, han
åtnöjdes med den af statskontoret för honom föreslagna tilläggspensionen
å 4Ö0 kronor att utgå från den 1 januari innevarande år.
På sätt de i ärendet hörda ämbetsverken anfört, äro båda sökandena
jämlikt 1885 års Riksdags af Kungl. Maj:t godkända beslut angående
kommissionslandtmätares pensionsförmåner berättigade att vid afskedstagande!
blifva af Kungl. Maj:t tilldelade pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 1,600 kronor för dem hvar. Däremot är lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
icke å sökandena tillämplig, då ingendera af dem uppbär lön å stat,
som blifvit fastställd af Konung och Riksdag, och kan sålunda icke
någon af sökandena utan Riksdagens särskilda medgifvande uppnå en
högre pension än nyssnämnda belopp af 1,600 kronor årligen.
Med afseende därå att kommissionslandtmätare öfver 65 år
icke ansetts vid den från och med innevarande år genomförda omorganisationen
af landtmäterikåren kunna befordras till distriktslandtmätare
samt sådana öfveråriga landtmätare, på sätt ock landtmäteristyrelsen
erinrat, från och med detta år kommit i en väsentligen försämrad
ställning ifråga om rätt till ersättning enligt arfvodestaxan för
de arbeten, som af dem utföras, finner jag det ej vara annat än med
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.
rättvisa och billighet öfverensstämmande, att sökandena tilldelas tilläggspensioner
utöfver dem eljest tillkommande pensioner, hvarom framställning
alltså synes böra göras hos Riksdagen. Jag anser mig böra
påpeka att sökandena, enligt hvad jag inhämtat, torde vara de enda
icke till distriktslandtmätare utnämnda kommissionslandtmätare, som
synas kunna påräkna dylik fyllnadspension. I likhet med hvad statskontoret
härutinnan föreslagit, synes mig för tilläggspensionen ett
belopp af 400 kronor årligen vara lämpligt afmätt. Vid bifall härtill
skulle enhvar af sökandena komma att i årlig pension uppbära 2,000
kronor eller det belopp, hvartill enligt gällande bestämmelser årspension
för distriktslandtmätare i första lönegraden uppgår. Då sökandena ännu
innehafva sina kommissionslandtmätarbefattningar synes tidpunkten för
tilläggspensionens utgående höra för en hvar af dem bestämmas till
samma tid, hvarifrån han är berättigad att beräkna honom såsom kommissionslandtmätare
tillkommande pension, eller från och med månaden
näst efter den, under hvilken afsked varder honom beviljadt. Sedan
pensionsfrågan blifvit afgjord, torde jag få tillfälle återkomma till ansökningarna
i hvad de angå afsked åt ifrågavarande båda landtmätare.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag alltså, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att kommissionslandtmätarna Fredrik Theodor Petersson och Anders
Wilhelm Sandberg må, en hvar från och med månaden näst efter den,
hvarunder afsked från kommissionslandtmätarbefattningen varder honom
beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig tilläggspension af 400 kronor utöfver den pension, som
enligt gällande stadganden om kommissionslandtmätares pensionsrätt må
tillkomma honom.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga . . . till detta
protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Axel Lekander.