Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 153.

1

N:o 153.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken
mellan Sverige och Norge; gifven Stockholms slott
den 4 april 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kung!. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga närlagda förslag till förordning angående vissa bestämmelser
rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; ochf Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ÅDOLF.

Carl Swartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 116 Höft. (No 153.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

Förslag

till

. Förordning

angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

Vid resa, annorledes än med järnväg, från Norge till Sverige öfver
nedannämnda delar af gränsen vare det, med undantag för spelkort,
livilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, samt brännvin
och sprit jämte därmed beredda drycker äfvensom vin, för hvilka senare
varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel tillåtna, tull underkastade
naturalster eller tillverkningar tullfritt, och, hvad beträffar socker,
jämväl skattefritt medföra följande mindre partier, nämligen:

a) då resa sker öfver de delar af gränsen, som äro belägna mellan
gränsstationen i Mitandersfors i Värmland och gränsen mellan Värmland
och Dalarne samt mellan Ljusnebäcken i Härjedalen och Kalls
socken äfvensom mellan Kalls och Frostvikens socknar i Jämtland:
bröd, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,
malt, 10 kilogram,

maltdrycker alla slag, tillsammans 5 liter,
risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
spannmål, omalen, 40 kilogram,

» , malen, 25 kilogram,

tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 25 kronor, samt

andra varor till ett sammanlagdt värde af 20 kronor;

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

b) då resa sker öfver den del af gränsen, som är belägen mellan
gränsen mellan Värmland och Dalarne samt Ljusnebäcken i Härjedalen,
eller öfver den del af gränsen, som är belägen mellan södra gränsen
af Kalls socken i Jämtland och samma sockens norra gräns, samt från
södra gränsen af Frostvikens socken och norr om denna belägna orter:
bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,
fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,
malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,
risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
spannmål, omalen, 150 kilogram,

» , malen, 100 kilogram,

tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
värde af 40 kronor, samt

andra varor till ett sammanlagdt värde af 30 kronor.

Där vara af resande medföres i större myckenhet, än ofvan stadgats,
skall tull och, hvad beträffar socker, jämväl sockerskatt, enligt
hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan införda kvantiteten.

Afgiftsfrihet, hvarom i denna § sägs, gäller icke för varor, som i
handelsafsikt införas, vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller
för att utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller för
varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt de
äro af de slag, med Indika han idkar handel.

Resande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar,
skyldig att, jämte uppgift om yrke och hemvist, aflämna en under edlig
förpliktelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor han medför, icke
införas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke
för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för
hvilkens räkning de införas. Underlåter någon aflämna dylik försäkran,
skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

§ 2.

1. Om i gränstrakterna mellan Sverige och Norge någon äger
eller brukar egendom på båda sidor om gränsen och dessa egendomar
antingen gränsa omedelbart till hvarandra eller äro så belägna, att af -

4 Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 153.

ståndet mellan egendomarnas närmaste gränser ej öfverstiger 20 kilometer,
må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för den i Sverige
belägna egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

2. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras från
Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,
målning, spaning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation
och som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola
vid återinförseln vara fria från tullumgälder.

Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof
föras från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller
reparation, om hvilken nyss blifvit sagdt, och därefter till Norge återinföra»,
vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.

3. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast för
transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade
tullafgifter.

§ 3-

Till förekommande af missbruk af de i 1 och 2 §§ gjorda medgifvanden
äger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet
vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som kunna
anses erforderliga.

Denna förordning skall träda i kraft den 16 maj 1910, och, där
icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 30
november 1911.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153-

5

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd.

Malm,

Nyländer,
von Sydow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:

»Gränstrafiken mellan Sverige och Norge har under de fyra senaste
åren reglerats genom särskilda förordningar den 16 maj 1906, den 13
maj 1907, den 13 maj 1908 samt den 7 maj 1909; och hafva berörda
författningar fastställts att gälla en hvar under ett år, den senast utfärdade
från och med den 16 maj 1909 till och med den 15 maj 1910,
därvid tillika föreskrifvits, att hvad i 2 § af förordningen är stadgadt
rörande tullfri varuinförsel i vissa fall skall äga tillämpning allenast så
länge däremot svarande bestämmelser gälla i Norge.

Då jag nu anhåller att få till behandling upptaga frågan om
regleringen af nämnda gränstrafik för tiden efter sistnämnda dag, tillåter

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

jag mig till en början erinra därom, att Riksdagen i skrifvelse den
30 mars 1909 bos Ivungl. Maj:t anhållit om utredning för utrönande,
huruvida och i hvilken omfattning tullfrihet för större varukvantitet, än
hvad som i gällande förordning vore angifven, lämpligen borde medgifvas
befolkningen i eu del trakter, som gränsade mot Norge.

Öfver denna Riksdagens framställning infordrades underdånigt
utlåtande från generaltullstyrelsen, som, då för den begärda utredningen
erfordrades yttranden ej mindre från Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande än äfven från vissa tullmyndigheter, men dylika
yttranden icke kunde införskaffas under den närmaste tiden, i den 28
april 1909 afgifvet yttrande anhöll att framdeles få inkomma med
underdånigt utlåtande i ämnet.

Då sådan utredning ännu ej föreligger, torde någon ändring af
ifrågavarande bestämmelser i den riktning Riksdagen antydt för närvarande
icke kunna ifrågasättas.

Den af Kungl. Maj:t den 22 juni 1906 tillsatta kommittén för
revision af gällande tulltaxa föreslog emellertid uti sitt den 3 maj 1909
afgifna betänkande, att ifrågavarande bestämmelser rörande gränstrafiken
mellan Sverige och Norge borde, i öfverensstämmelse med hvad i allmänhet
i liknande fall ägde rum i utlandet, regleras i den ordning,
som gällde för tulltaxans beslutande. Bestämmelserna ifråga intogos
därför i kommitténs förslag till förordning med tulltaxa; och framhöll
kommittén därvid särskildt, att dessa bestämmelser, som i kommitténs
förslag likasom uti gällande särskilda förordning i ämnet vore affattade
uteslutande efter hvad svenska intressen påkallade och sålunda icke uppbures
af några internationella hänsyn, i Norge motsvarades af bestämmelser
i ämnet, som — lämpade efter Norges intressen — vore inrymda
i norska tulltaxeförordningen.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen, som afgifvit gemensamt
underdånigt utlåtande öfver tulltaxekommitténs nämnda betänkande,
yttrade därvid, bland annat, att de i § 1 b) af gällande förordning rörande
gränstrafiken mellan Sverige och Norge förekommande stadganden, hvilka
med få afvikelse!- ordagrant återgåfves i motsvarande del af kommitténs
förslag, hade, för så vidt anginge införsel till Kalls socken, icke kunnat
få fullt ut den tillämpning, som utan tvifvel afsetts med desamma.
Förhållandet vore nämligen, att Åre socken med en kil afdelade Kalls
socken och träffade riksgränsen på den plats, där den ena af de två
från Norge till sistnämnda socken ledande vägarna skare riksgränsen.
Följden däraf hade blifvit, att ifrågavarande stadgande ansåges icke
kunna tillämpas å varor, som på denna väg infördes till Kalls socken.

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

Ämbetsverken hemställde därför, att det i berörda del af förslaget använda
uttrycket »öfver gränsen mot Kalls socken i Jämtland» måtte ersättas
med uttrycket »öfver den del af gränsen, som är belägen mellan södra
gränsen af Kalls socken i Jämtland och samma sockens norra gräns».

Sedermera har generaltullstyrelsen ytterligare i underdånig skrifvelse
den 23 december 1909, med erinran om sitt och kommerskollegii nyssberörda
uttalande rörande gränstrafiken till Kalls socken, framhållit, att,
äfven om nämnda ändringsförslag vunne beaktande, en afsevärd tidrymd
torde komma att förflyta, innan vederbörande gränsbor kunde komma i
åtnjutande af den lättnad i tullhänseende, som lagstiftaren velat tillförsäkra
dem, med mindre denna fråga upptoges till särskild behandling.
Generaltullstyrelsen hade för den skull ansett sig böra hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föranstalta därom, att den författning, som torde
komma att träda i stället för nu gällande förordning om gränstrafiken,
då tiden för dennas giltighet gått till ända, måtte i berörda del få en
lydelse öfverensstämmande med omförmälda af kommerskollegium och
generaltullstyrelsen föreslagna.

Genom nådig proposition den 25 nästlidne februari har Kung!.
Maj:t för .Riksdagen till antagande framlagt förslag till förordning med
tulltaxa för inkommande varor, att träda i kraft den 1 december 1911.
Uti detta förslag till förordning, som hufvudsakligen grundar sig på
omförmälda af tulltaxekommittén utarbetade, hafva jämväl inrymts
bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, och har
därvid stadgandet beträffande varuinförseln till Kalls socken gifvits den
af nämnda ämbetsverk föreslagna lydelsen.

Under förutsättning, att berörda tulltaxeförordning kommer att af
Riksdagen antagas, skulle således för tiden från och med den 1 december
1911 någon särskild förordning rörande gränstrafiken mellan Sverige och
Norge icke vidare komma att erfordras, hvaremot för tiden intill sistnämnda
dag torde böra fastställas särskilda föreskrifter af hufvudsakligen
samma innehåll, som den nu gällande särskilda förordningen, men med
förenämnda ändring i fråga om Kalls socken.

Beträffande det i sistnämnda förordning förekommande stadgandet,
att vid tullfrihet för infördt socker jämväl skattefrihet skall åtnjutas, har
tulltaxekommittén ansett detta stadgande icke lämpligen böra inrymmas
i tulltaxeförordningen, utan har kommittén, under förutsättning, att
erforderlig föreskrift i ämnet komme att inflyta i förordningen om
beskattning af socker, i sitt förslag till tulltaxeförordning lämnat hänvisning
till hvad som vore i sådant afseende stadgadt. I den förordning,
som nu bör utfärdas att gälla för tiden till dess den nya tulltaxeförord -

8

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 153.

ningen träder i kraft, torde emellertid äfven bestämmelsen om skattefrihet
för det införda sockret böra bibehållas.

I nu gällande förordning rörande ifrågavarande gränstrafik har,
liksom i föregående förordningar af detta slag, föreskrifvits, att hvad
i 2 § åt förordningen vore stadgadt rörande tullfri varuinförsel i vissa
fall skulle äga tillämpning allenast så länge däremot svarande bestämmelser
gällde i Norge. Såsom inhämtas af förenämnda förslag till ny
tulltaxeförordning, har detta villkor funnits böra uteslutas i afseende å
de bestämmelser om gränstrafiken, som intagits i berörda förslag. Vid
sådant förhållande och då, såsom förut nämnts, de norska bestämmelserna
i ämnet redan nu äro inrymda i norska tulltaxeförordningen, synes omförmälda
villkor icke heller böra bibehållas i den förordning angående
gränstrafiken, som nu torde böra utfärdas att gälla från och med den
16 maj 1910 till och med den 30 november 1911.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med af
honom sålunda uttalade åsikter affattadt förslag till förordning angående
vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge,
hemställde departementschefen, att Kungl. Makt måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen att antaga samma förslag.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MåRCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.