Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 152.

1

N:o 152.

Kringl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ändrad lydelse af 15 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning af brännvin; gifven Stockholms
slott den å april 1910.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att från och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, 15 § i
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, sådan
denna paragraf lyder enligt förordningen den 14 januari 1910, må erhålla
följande ändrade lydelse:

15 §•

1. Bolag — -— — — — — densamma.

2. Vid utminutering må bolag icke hålla mer än ett försäljningspris
å eu och samma varusort af brännvin, oafsedt om större eller
mindre myckenhet försäljes. Hvad sålunda är stadgadt äger dock ej
tillämpning vid utminutering till innehafvare af öfverlåten rättighet till
utskänkning samt ej heller då sprit, som innehåller minst 92 volymprocent
alkohol, försäljes för tekniska eller likartade ändamål.

3. Bolag — — — — — — vinsten.

4. Bolags — — ■—■ — — — bolaget.

5. Bolags —--— -— — kontroll- och justeringsstyrelsen.

6. Granskning — — — —- — — för ordnat.

7. Revisorerna — — — -— — — säte.

8. Om ansvarsfrihet — — — — — — beslut.

9. Bolag-----— utgång.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami 1 Afd. 115 Höft, (N:o 152.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Sivartz.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet d
Stockholms slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvard,

Malm,

Nyländer,
von Sydow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet: Sedan

Riksdagen i skrifvelse den 24 april 1909 anmält, att Riksdagen
för sin del beslutit viss ändrad lydelse af 3 och 15 §§ i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, föredrogjag
i underdånighet detta ärende den 14 sistlidne januari, därvid Kungl.
Maj:t beslöt utfärdande af förordning i ämnet samt tillika förklarade,
att Kungl. Maj:t framdeles ville taga under ompröfning ett af kontrolloch
justeringsstyrelsen i afgifvet utlåtande framställdt förslag till visst
tillägg till den nya föreskriften i 15 § i nämnda förordning.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Då jag nu går att underställa berörda förslag Kungl. Maj:ts
pröfning, erinrar jag, att jämlikt Riksdagens beslut till sistnämnda
paragraf fogats ett nytt 2 mom. af följande lydelse:

»Vid utminutering må bolag icke hålla mer än ett försäljningspris
å en och samma varusort af brännvin, oafsedt om större eller
mindre myckenhet försäljes.»

Öfver Riksdagens ifrågavarande skrifvelse hafva på grund af
nådig remiss utlåtanden afgifvits af öfverståthållareämbetet, som bifogat
ett från aktiebolaget Göteborgssystemet i Stockholm infordradt yttrande,
samt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen, hvarefter kontrolloch
justeringsstyrelsen inkommit med infordradt utlåtande. I berörda
yttranden hafva, i anledning af Riksdagens beslut om ändrad lydelse
af 15 § af ifrågavarande förordning, anmärkningar framställts i tre
olika hänseenden.

Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län har
framhållits, att en bestämmelse af det innehåll Riksdagen beslutat borde
drabba ej blott bolag utan jämväl alla innehafvare af rättigheter till
utminutering af brännvin, enär i annat fall den befarade lockelsen för
den enskilde att på en gång inköpa en större myckenhet brännvin
fortfarande skulle kunna tillfredsställas. Liknande invändning har jämväl
framställts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge, Göteborgsoch
Bohus samt Skaraborgs län. Af aktiebolaget Göteborgssystemet i
Stockholm har i fråga härom påpekats, att, för ett fullständigt ernående
af syftet med ifrågavarande bestämmelser, det enligt styrelsens meningvarit
godt, om Riksdagens beslut ej inskränkts till Göteborgssystemet
allenast utan omfattat jämväl de utminuteringsrörelser, som drifvas på
grund af rättigheter, dem bolagen öfverlåta till andra. I dessa rörelser
afsattes nämligen stora mängder simpel konjak till pris, som, särskild!
när försäljningen skedde i större parti, betydligt understege det, som
bolagen i sina rörelser måste hålla för egentligt brännvin. Men enär
bolagen syntes själfva kunna förebygga detta missförhållande genom
föreskrifter i öfverlåtelsekontrakten, kunde rabattförbudet, i den utsträckning
Riksdagen gifvit detsamma, måhända vara tillräckligt.

Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har
vidare gjorts den anmärkning, att något rimligt skäl ej syntes föreligga,
hvarför brännvinsförsäljningsbolag skulle, såsom enligt den af
Riksdagen beslutade lagändringen blefve fallet, förhindras att lämna
någon rabatt å de vanliga priserna vid försäljning af spritdrycker till
personer, åt hvilka bolaget öfverlåtit utskänkningsrättighet och som

Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 152. 5

enligt 17 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen vore skyldiga
att hos bolaget inköpa allt för rörelsen erforderligt egentligt brännvin
och det brännvin i öfrigt, som bolaget tillhandahölle i sin rörelse;
och har denna synpunkt framhållits äfven af Kungl. Majrts befallningshafvande
i Jämtlands län.

Slutligen har aktiebolaget Göteborgssystement i Stockholm fäst
uppmärksamheten på en olägenhet, som den af Riksdagen beslutade
bestämmelsen komme att medföra. Salupriset å rektificerad sprit måste,
anför bolaget, hållas så mycket högre än priset å försäljningsfär digt
brännvin, att allmänheten ej kunde finna med sin fördel förenligt att
köpa ren sprit och genom dess utspädning bereda sig en dryck, i styrka
öfverstigande men i pris understigande brännvinets; och då all utminutering
af sprit numera handhades af göteborgssystembolag, skulle således
rabattförbudet hafva till följd, att all för tekniska eller andra därmed
jämförliga ändamål erforderlig sprit måste köpas antingen i bolagens
utminuteringsrörelser och efter där gängse höga pris, hvilket å stockholmsbolagets
utminuteringsställen vore för sprit (92 %) två kronor 90
öre och för exportsprit (95 %) tre kronor per liter, eller ock i poster
om minst 250 liter, bägge alternativen, efter hvad man kunde förstå,
ganska olägliga, ufverståthållareämbetet har, med öfverlämnande af
bolagets berörda yttrande, förklarat sig anse att från det af Riksdagen
beslutade förbud undantag lämpligen borde göras för sprit, som försåldes
för tekniska eller likartade ändamål.

Jag öfvergår härefter till det af kontroll- och justeringsstyrelsen
i ärendet afgifna utlåtande.

I afseende å den af några myndigheter framställda anmärkningen,
att den af Riksdagen beslutade bestämmelsen borde gälla äfven för
innehafvare af öfverlåtna minuthandelsrättigheter, yttrar styrelsen, att
denna anmärkning nog kunde vara befogad, men att, då bolagen gifvetvis
borde vara intresserade af att ej utsättas för konkurrens från de
enskilda affärsmän, till hvilka de öfverläte minuthandelsrättigheter, man
kunde antaga, att bolagen i öfverlåtelsekontrakten införde behöfiiga
bestämmelser. Skulle någonstädes, till följd af bolags försummelse att
vidtaga sådan åtgärd, det visa sig, att innehafvare af öfverlåten minuthandelsrättighet
bedrefve mindre lojal konkurrens genom att vid försäljning
af brännvin lämna rabatter, funnes alltid korrektiv däremot i
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes rättighet att vägra förnyad upplåtelse.

En annan invändning vore, att bestämmelsen ej borde gälla vid
bolags försäljning af brännvin till innehafvare af öfverlåtna utskänk -

6

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

ningsrättigheter, hvilka ju vore skyldiga att hos bolaget inköpa allt
för rörelsen erforderligt egentligt brännvin. I kontrakten angående
dessa öfverlåtelser plägade nämligen vanligen bestämmas eu viss afgift,
som skulle erläggas till bolaget, hvaremot detta förbunde sig att lämna
brännvinet och öfriga varor till något lägre pris än det, som gällde vid
försäljning till allmänheten; och syntes intet vara att invända mot ett
dylikt förfaringssätt.

Slutligen förklarar styrelsen, att den lika med öfverståthållarämbetet
funne undantag från den nya bestämmelsen i 15 § lämpligen
böra göras för sprit, som försåldes för tekniska eller likartade ändamål.

På grund af hvad sålunda anförts ansåge styrelsen det vara synnerligen
önskvärdt, att till det af Riksdagen beslutade nya 2 mom. i
15 § af förordningen angående försäljning af brännvin fogades ett
tillägg af följande innehåll:

»Hvad sålunda stadgats äger ej tillämpning vid försäljning af
brännvin till innehafvare af öfverlåten utskänkningsrättighet, ej heller
vid försäljning af sprit af minst 92 % styrka för tekniska eller likartade
ändamål.»

Lika med nyssnämnda styrelse anser jag det icke kunna vara af
behofvet påkalladt, att det uti ifrågavarande lagrum numera stadgade
rabattförbud utsträckes att gälla äfven för innehafvare af öfverlåten
rätt till utminutering af brännvin. De bägge af styrelsen föreslagna
undantagen från detta allmänna förbud synas mig däremot väl motiverade,
därvid jag särskilt betonar det synnerligen önskvärda däri, att sprit,
som användes för tekniska eller likartade ändamål, måtte kunna erhållas
för lägre pris än det som i allmänhet ansetts nödvändigt för att, såsom
aktiebolaget Göteborgssystemet påpekat, allmänheten ej må finna det
förenligt med sin fördel att köpa ren sprit och genom dess utspädning
bereda sig en prisbilligare dryck än brännvinet.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag
till ändrad lydelse af 15 § i gällande förordning angående försäljning
af brännvin, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t täcktes
genom nådig proposition föreslå. Riksdagen att antaga samma förslag.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

7

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition No 152.

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
allåtas af den lydelse bilagan litt. vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Schimacher.