Kungl. Majds Nåd. Proposition No 141.

1

N:o 141.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till nedre justitierevisionen å extra stat för år 1911;
gifven Stockholm,s slott den 4 april 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1911 anvisa dels till beredande
af tillfällig löneförbättring åt ordinarie och konstituerade revisionssekreterare
med åt enhvar af åtta ordinarie revisionssekreterare 1,400 kronor
och åt enhvar af sex konstituerade revisionssekreterare 1,700 kronor, af
hvilka belopp 500 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar,
tillhopa 21,400 kronor, dels till beredande af tillfällig förhöjning af de
i aflöningsstaten för nedre revisionen till enhvar af tre amanuenser
upptagna tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, till 1,800 kronor ett
belopp af 900 kronor, dels till aflönande af sex tillförordnade revisionssekreterare
och sex amanuenser i nedre revisionen 57,600 kronor, dels
ock till aflönande af ett biträde å nedre revisionens registratorskontor
2,700 kronor eller i allt 82,600 kronor.

Kungl. Maj:t förblifver Påksda gen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Petersson.

Bill. till Riksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 104 Höft.

1

2

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson anförde: .
»Frågan om reglering af löneförhållandena m. m. vid nedre justitierevisionen
behandlas för närvarande af löneregleringskommittén. Enligt
hvad kommittén i slutet af år 1909 meddelade, hade då ganska betydande
förarbeten utförts för afgifvande af underdånigt betänkande
angående detta ämbetsverk; därest kommittén finge fullfölja sina arbeten
rörande detta och andra verk enligt den plan, kommittén för sig uppgjort,
hoppades kommittén att under loppet af 1910 års riksdag kunna
afgifva betänkande angående nedre revisionen.

Då jag den 14 sistlidna januari inför Kungl. Magt föredrog frågan
om andra hufvudtitelns reglerande för år 1911, antog jag emellertid,
att någon utsikt icke funnes att kunna för årets riksdag framlägga

3

Kung/,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

definitivt förslag- till ny lönestat för nedre revisionen. Närmast till
hands hade då legat att hemställa om upptagande i 1911 års riksstat
af samma ej blott ordinarie utan äfven extra anslag för nedre revisionen
som 1910 års riksstat utvisar. Beträffande de extra anslagen blef dock
detta ej fallet. Underdåniga framställningar om tillfällig löneförbättring
hade inkommit från nedre revisionen, och då dessa ansågos i viss mån
förtjänta af beaktande, men frågan icke lämpligen kunde upptagas förr
än löneregleringskommitténs arbeten ytterligare fortskridit, kom årets
statsverksproposition att beträffande de för nedre revisionen erforderliga
anslag å extra stat för år 1911 icke att innehålla annat förslag än att,
i afvaktan på nådig proposition, innefattande definitiv framställning i
ämnet, skulle för dessa anslag, hvilka för innevarande år uppgå till
sammanlagda 80,200 kronor, beräknas ett approximativt belopp af
90,000 kronor.

Jag anhåller nu att få åter anmäla denna fråga.

Omnämnda framställningar om tillfällig löneförbättring äro två.

Den ena afser revisionssekre ter ärna äfvensom protokollssekreterarna och
vissa andra tjänstemän hos nedre revisionen, den andra gäller nedre
revisionens vaktmästare.

I den förra framställningen, innefattad i underdånig skrifvelse den Framställning

23 oktober 1909, anföres hufvudsakligen: rZef-rb-u''''I * * * * * * * 9

Genom beslut vid 1907 års riksdag hade åvägabragts lönereglering /»v revisions för

ledamöterna af högsta domstolen att gälla från och med ingången p^okaisZkre

af år 1908. Då nedre justitierevisionens ämbetsverksamhet stode i terare och mosa

närmaste samband med högsta domstolens, och nedre revisionen i öfrigt ald™ ZZfri

intoge en fullkomligt fristående ställning bland statens ämbetsverk, hade revisionen.
nedre revisionen hoppats, att i samband med nämnda lönereglering det
starkt framträdande behofvet af en förbättring af nedre revisionens
löner skolat vinna beaktande, så att en reglering af dessa löner kommit
att äga rum samtidigt med löneregleringen inom högsta domstolen.

Att någon reglering af nedre revisionens löner då ej skedde, syntes
hafva berott, bland annat, därpå att regleringen ansetts böra uppskjutas
i afbidan på utgången af frågan om inrättande af regeringsrätten och
lagrådet samt de förändringar i högsta domstolens arbetsmaterial, som
däraf kunde föranledas.

Emellertid hade af Riksdagen anvisats medel för beredande för
åren 1909 och 1910 af tillfällig löneförbättring åt revisionssekreterarna,
så att under 1909 aflöningen utgjort för de ordinarie och konstituerade

4

Kungl. Majds Nåd. Provosition N:o 141.

revisionssekreterarna 7,500 kronor samt för de tillförordnade revisionssekreterarna
med egen rotel 7,000 kronor, medan för 1910 löneinkomsten
för nämnda tre slag af revisionssekreterare vore afsedd att uppgå till
7,500 kronor, samtliga nu omförmälda belopp upptagna utan hänsyn
till utgående pensionsalgifter, som alltså borde afräknas.

Numera kunde nyss omförmälda hinder för nedre revisionens lönereglering
antagas hafva upphört; och då behofvet af en dylik reglering
blifvit särskild! påfallande, sedan genom beslut vid 1909 års riksdagen
reglering af löneförhållandena vid rikets hofrätter, hvilka de flesta
af de tjenstförrättande revisionssekreterarna ännu tillhörde, blifvit genomförd
att tillämpas från och med 1910, anhölle nedre revisionen åt},
för den händelse frågan om ny lönereglering för revisionen icke skulle
kunna föreläggas 1910 års riksdag, få hemställa om åtgärder för beredande
åt nedre revisionens ledamöter och tjänstemän af förbättrade
löneförhållanden för tiden till den ifrågasatta regleringens genomförande.

Enligt löneregleringen för hofrätterna utgjorde årliga löneförmånerna
för ett hofrättsråd först 7,000 kronor, etter 5 ar 7,500 kronor,
efter 10 år 8,100 kronor och efter 15 år 8,700 kronor, hvarförutom
ordförande å division uppbure ett arfvode af 500 kronor. Med dessa
lönesatser för hofrätternas ledamöter, men oförändrade löneförmåner
för revisionssekreterarna skulle i fråga om fyra af de nu tjänstgörande
revisionssekreterarna inträffa, att de under 1910 och 1911 icke komme
i åtnjutande af högre aflöning än om de kvarstatt i den lindrigare
tjänstgöringen i hofrätterna; en af dessa revisionssekreterare skulle till
och med haft högre inkomst såsom ledamot i den hofrätt, lian tillhört.

Att under nämnda år bibehålla revisionssekreterarna vid deras
nuvarande aflöning måste anses så mycket mera obilligt som beträffande
deras arbetsbörda under samma år vore att märka, det den lilla möjlighet
till erhållande af någon ledighet, som förut stått dem till buds, från
och med år 1910 nästan alldeles försvunne, enär den tid, högsta domstolen
enligt numera gällande indelning komme att sommartiden tjänstgöra
på ett rum, uppginge till blott åtta veckor. I motsats till hofrätternas
ledamöter, hvilka komme att åtnjuta, förutom ledighet under
jul och påsk med tillhopa omkring fem veckor, sex veckors semester,
skulle revisionssekreterarna hädanefter och till dess den nya löneregleringen
blefve genomförd nödgas under hela året ägna sig åt sina ämbetsgöromål
med utsikt allenast till eu eller annan dags ledighet mellan
föredragningsturerna. Förutom det att revisionssekreteraren i allmänhet
vore upptagen af sitt arbete så godt som hela dagen och jämväl flera
timmar under söndagen, kunde det ofta vid mottagningen och bered -

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 141.

ningen af mål till föredragning å första rummet inträffa, att lian måste
åt sitt arbete offra äfven nätterna, så att den dagliga arbetstiden under
fjorton dagar och längre tid kunde uppgå ända till femton timmar på
dygnet.

Äfven kunde erinras, att de ordinarie revisionssekreterare, som
utnämnts efter nu gällande pensionsbestämmelsers utfärdande, måst
erlägga en dryg befordringsafgift och att de konstituerade och tillförordnade
revisionssekreterare, som i slutet af år 1909 kunde blifva utnämnda
till hofrättsråd, blefve betungade dels med befordringsafgifter
till högst afsevärda belopp dels ock med högre pensionsafgifter än de
nu erlade.

Beträffande de belopp, hvartill vid en blifvande lönereglering för
nedre revisionen revisionssekreterarnas löneförmåner kunde blifva bestämda,
syntes det med hänsyn till revisionssekreterarnas viktiga, ansvarsfulla
och ansträngande tjänstgöring vara att vänta, att densamma ej
sattes lägre än att hvarje ordinarie revisionssekreterare bekomme åtminstone
enahanda summa som högst kunde tillkomma ett hofrättsråd.

Nedre revisionen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen begära anslag för beredande åt tjänst!örrättande revisionssekreterare
af löneförbättring under åren 1910 och 1911 till så högt
belopp, att ordinarie revisionssekreterare i årliga löneförmåner erhölle
9,200 kronor, konstituerad revisionssekreterare 8,700 kronor, tillförordnad
revisionssekreterare med egen rotel 8,100 kronor och vikarierande revisionssekreterare
7,500 kronor.

Beträffande protokollssekreterarna och de amanuenser, hvilka vore
förordnade att tjänstgöra å rotel inom nedre revisionen, å hvilken ej
ordinarie protokollssekreterare vore indelad till tjänstgöring, äfvensom
kanslisten hos registratorn anhöll nedre revisionen, att en hvar af dem
måtte för åren 1910 och 1911 beredas en årlig löneförbättring till belopp
af 1,000 kronor eller ungefär hvad af departementalkommitterade föreslagits
för kanslisekreterare.

Jämväl framställningen om tillfällig löneförbättring för nedre
justitierevisionens vaktmästare afser åren 1910 och 1911. I eu till
nedre revisionen mgifven skrift hade dess fem vaktmästare framhållit,
att deras dagliga tjänstgöringstid af särskilda anledningar ökats, ^och
anhållit om åtgärd för beredande åt dem af förbättrade löneförmåner
under sagda år, därest ej ny lönereglering förut komme till stånd. De
årliga aflöningsförmånerna, inberäknade ålderstillägg och extra lönetillägg,
utgöra för närvarande för en vaktmästare, hvilken åtnjuter fri bostad,

Framställning
om tillfällig
löneförbättring
för nedre
revisionens
vaktmästare.

Lönereyleringskommittén.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

1,035 kronor och för enhvar af de öfriga 1,125 kronor, hvartill kommer
ersättning- för kallelsers delgifvande med parter och ombud, hvilken
ersättning uppgifves kunna för hvarje vaktmästare beräknas till högst
100 kronor årligen. Vaktmästarna hade ansett billigt, att, med bibehållande
af kallelsepengarna, den af dem, som åtnjöte fri bostad, därutöfver
erhölle i årliga löneförmåner såsom förste vaktmästare 1,350
kronor och att de öfriga bekomme enhvar 1,300 kronor årligen utom
kallelsepengar. Med underdånig skrifvelse den 4 december 1909 öfverlämnade
nedre revisionen ifrågavarande framställning, därvid nedre
revisionen, som funne framställningen synnerligen behjärtansvärd och
kunde vitsorda riktigheten af de i densamma förekommande uppgifter
om sakförhållanden, hemställde, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,
huruvida icke vaktmästarna kunde tills vidare beredas den af
dem begärda löneförbättring.

Öfver nämnda båda framställningar om provisorisk löneförbättringinfordrades
utlåtande från löneregleringskommittén, som i sitt den 16
december 1909 afgifna yttrande till en början erinrade, att, enligt hvad
som framginge af nådig remiss den 26 november 1909, hvarigenom
kommitténs utlåtande infordrats öfver åtskilliga andra framställningar
om provisoriska löneregleringar, eventuell proposition i ämnet till Riksdagen
icke komme att afse år 1910 utan allenast år 1911. Vidare
meddelade kommittén, att under de öfverläggningar, som dittills inom
kommittén ägt rum i fråga om definitiv lönereglering för nedre justitierevisionen,
förslag om flera genomgripande förändringar i organisation
och aflöningsförhållanden varit å bane och blifvit diskuterade, men att
kommittén då ej hunnit ännu intaga någon bestämd ställning till dessa förslag.
Ett bifall i större eller mindre mån till de nu föreliggande framställningarna
om provisorisk lönereglering för personal inom nedre revisionen
skulle fördenskull enligt kommitténs uppfattning i flera hänseenden
föregripa den definitiva lönereglering, som vore föremål för kommitténs
behandling. Revisionssekreterarna hade ju ock under de senaste åren
genom tillfälliga löneförbättringar fått sina aflöningar väsentligt höjda,
så att de, frånsedt ålderstillägg till de ordinarie revisionssekreterarna,
komme att motsvara den enligt nya staten från och med år 1910 hofrättsråd
tillkommande begynnelseaflöning, ökad med ett ålderstillägg,
eller 7,500 kronor. Den nuvarande afiöningen åt de amanuenser, som
bestrede protokollssekreteraregöromål, vore äfven af Riksdagen fastställd
så sent som under åren 1908 och 1909. Att åt öfriga nu ifrågavarande
befattningshafvare inom nedre justitierevisionen — bland hvilka vakt -

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

mästarna åtnjöte sportler i form af kallelsepengar och en af dem jämväl
förmån af fri bostad — bereda särskilda tillfälliga aflöningstillägg syntes
kommittén icke lämpligt, utan torde de böra få tills vidare åtnöjas med
dem nu tillkommande aflöningsförmåner, ökade med det extra lönetillägg,
som kunde blifva af Riksdagen medgifvet åt vissa tjänstinnehafvare,
hvilkas aflöningsförmåner icke blifvit under senare årens riksdagar nyeller
omreglerade efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre
staternas fastställande. Kommittén fann sig fördenskull böra i sakens
dåvarande läge hemställa, att de remitterade framställningarna icke
måtte för det dåvarande föranleda någon Kung]. Maj:ts åtgärd.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 14 januari 1910
uttalade jag såsom min uppfattning, att därest förbättrade aflöningsförmåner
på Kungl. Maj:ts förslag provisoriskt bereddes ämbetsmän,
med hvilkas befattningar revisionssekreterarnas måste anses likvärdiga,
det icke borde ifrågasättas att för år 1911 lämna dessa senare befattningshafvare
kvar å en lägre lönenivå. Med hänsyn till hvad löneregleringskommittén
anfört och då dess betänkande angående nedre
justitierevisionen kunde antagas vara att förvänta jämförelsevis tidigt
under detta år, var det emellertid enligt min mening icke lämpligt att
redan vid nämnda tillfälle framlägga förslag till den provisoriska löneförbättring
för detta verk, som kunde finnas skälig, utan jag anhöll att
under riksdagens lopp få återupptaga ämnet och gjorde hemställan om
det upptagande i statsverkspropositionen af ett approximativt belopp
för nedre justitierevisionens extra anslag, som jag i det föregående
om förmält.

Löneregleringskommitténs betänkande angående nedre justitierevisionen
är väl ännu ej afgifvet, men arbetet därå har numera så fortskridit
att i vissa hänseenden kunna göras säkra antaganden om
betänkandets innehåll. Enligt skriftligt meddelande, som jag fått
mottaga från kommitténs ordförande, kommer dess flertal antagligen att
föreslå, att antalet ordinarie revisionssekreterare (nu åtta) måtte bestämmas
till tolf och antalet konstituerade revisionssekreterare till åtta samt
den årliga aflöningen för ordinarie revisionssekreterare till 8,100 kronor
med ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år och för konstituerad
revisionssekreterare till 7,500 kronor. Då enligt de gamla lönestaterna
konstituerad revisionssekreterare var likställd med assessor, som intjänat
det med befattningen förenade ålderstillägget, och ordinarie revisionssekreterare
med hofrättsråd, samt assessor å gammal stat med intjänadt
ålderstillägg motsvaras af hofrättsråd å ny stat, som med ett ålderstillägg

Departements chefen.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

uppbär 7,500 i aflöning, och hofrättsråd å gammal stat motsvaras af
hofrättsråd å ny stat, som med två resp. tre intjänade ålderstillägg haren
aflöning af 8,100 resp. 8,700 kronor, skulle alltså kommittén
komma att bibehålla de ifrågavarande revisionssekreterarna i samma förhållande
till hofrättsledamöterna, hvad löneförmåner beträffar, som enligt
de gamla staterna. Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst torcle
man vara berättigad antaga, att den definitiva löneregleringen för
nedre revisionen icke i något afseende föregripes, om provisoriskt
för år 1911 beviljas åt de nuvarande åtta ordinarie revisionssekreterarna
sådan löneförbättring, att deras inkomst komme att motsvara ett
hofrättsråds aflöning, sedan han intjänat två ålderstillägg. Ått härutöfver
föreslå provisorisk löneförbättring för revisionssekreterarna
finner jag däremot, med hänsyn till det pågående löneregleringsarbetet,
ej böra ifrågakomma, och då det tillika lärer vara klart, att detta arbete
jämväl utgör hinder mot provisoriska förändringar i fråga om protokollssekreterarnas
och öfriga tjänstemäns äfvensom vaktmästarnas i
justitierevisionen löneförhållanden, bör enligt min mening framställning
uti ifrågavarande syfte hos Riksdagen göras endast beträffande de
ordinarie revisionssekreterarna. Att dessa komma i åtnjutande af den
högre aflöning, som kan för dem begäras, synes mig i betraktande af
ämbetets betydelse och kräfvande beskaffenhet synnerligen angeläget;
jag kan härutinnan inskränka mig till att hänvisa till hvad nedre
revisionen i sin skrifvelse den 23 oktober 1909 anfört och såsom ett
ytterligare skäl åberopa, att Riksdagen numera godkänt Kungl. Maj:ts
förslag om provisorisk lönereglering för statsdepartementen och kommerskollegium
— en reglering, som är byggd på samma grunder som
ifrågavarande löneförbättring för de ordinarie revisionssekreterarna.

För att ordinarie revisionssekreterare skall blifva i lönehänseende
likställd med hofrättsråd, som uppbär två ålderstillägg, erfordras ej, att
honom tillägges en aflöning af fullt 8,100 kronor, ty här såsom i andra
likartade fall bör hänsyn tagas därtill, att den ene ämbetsmannen —-här hofrättsrådet — måste vidkännas afgift för sin egen pensionering,
under det att den andre — revisionssekreteraren —, såsom ännu stående
å gammal stat, ej har motsvarande utgift. Då berörda pensionsafgift
uppgår till 280 kronor eller i jämnadt tal 300 kronor om året, bör
sålunda revisionssekreteraren ej erhålla högre aflöningstillägg än att
sammanlagda aflöningen uppgår till 7,800 kronor. För närvarande utgår
till honom, med begjmnelseaflöning af 6,400 kronor, tillfällig löneförbättring
med 1,100 kronor. Höjes detta tillägg med 300 kronor till
1,400 kronor, blir aflöningen 7,800 kronor.

9

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 141.

Af den nuvarande löneförbättringen räknas 600 kronor som lön
och 500 kronor som tjänstgöringspenningar. De 300 kronor, som skulle
tillkomma, torde böra läggas till lönen, så att denna kommer att utgöra
5,300 kronor och tjänstgöriugspenningarna, såsom hittills, 2,500 kronor.

De extra anslagen- för nedre justitierevisionen voro i 1910 års
riksstat följande:

till beredande af tillfällig löneförbättring åt ordinarie
och konstituerade revisionssekreterare med åt enhvar
af åtta ordinarie revisionssekreterare 1,100
kronor och åt enhvar af sex konstituerade revisionssekreterare
1,700 kronor................................. kronor 19,000: —

,, beredande af tillfällig förhöjning af de i afiöningsstaten
för nedre revisionen till enhvar af tre
amanuenser upptagna tjänstgöringspenningar,

1,500 kronor, till 1,800 kronor................................. ,, 900: —

,, aflönande af sex tillförordnade revisionssekreterare

och sex amanuenser i nedre revisionen .............. „ 57,600: —

,, aflönande af ett biträde å nedre revisionens regi -

stratorskontor

n

2,700: —

Summa kronor 80,200:

På grund af hvad jag nu anfört beträffande anslaget till löneförbättring
åt ordinarie och konstituerade revisionssekreterare och då de
öfriga ifrågavarande anslagen erfordras jämväl för år 1911 med oförändrade
belopp, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1911 anvisa dels till beredande af tillfällig
löneförbättring å ordinarie och konstituerade revisionssekreterare med
åt enhvar af åtta ordinarie revisionssekreterare 1,400 kronor och åt enhvar
af sex konstituerade revisionssekreterare 1,700 kronor, af hvilka
belopp 500 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar, tillhopa
21,400 kronor, dels till beredande af tillfällig förhöjning af de i aflöningsstaten
för nedre revisionen till enhvar af tre amanuenser upptagna
tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, till 1,800 kronor ett belopp af
900 kronor, dels till aflönande af sex tillförordnade revisionssekreterare
och sex amanuenser i nedre revisionen 57,600 kronor, dels ock till aflönande
af ett biträde å nedre revisionens registratorskontor 2,700 kronor
eller i allt 82,600 kronor.»

Bih till Piksd Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 104 Höft.

2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Till föredragandens, af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle nådig
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Erik Öländer.

STOCKHOLM, 1SAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.