20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 138.
Nr 138.
Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen angående öfverlåtelse
till Piteå stad af viss kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings
pastorat på lön anslagen jord; gifven Stockholms
slott den 18 mars 1910.
Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,
att den kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings pastorat på lön anslagna
stadsjord må, i den mån enskild rätt ej därigenom kränkes, afstås
till Piteå stad mot en till kyrkoherden i pastoratet utgående årlig
ersättning, som af Kungl. Maj:t efter förelag af en nämnd, bestående af
tre personer, af hvilka indelningshafvare!! och staden skola utse hvardera
en samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län och domkapitlet
i Luleå den tredje, bestämmes i spannmål, hälften råg och hälften
korn, att lösas med penningar efter medelmarkegångspris, dock att ifrågavarande
årliga ersättning icke må i något fall understiga 500 kronor, med
rätt för vederbörande indelningshafvare att kvartalsvis uppbära beloppet å
stadens kassakontor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och förhlifver Kungl. Maj:t Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
P. E. Lindström.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 138.
2i
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, kallet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierxa,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen, statsrådet Lindström anförde härefter följande:
»Genom nådigt bref den 20 april 1900 förordnades, att Piteå stadsförsamling
skulle den 1 maj 1901 afskiljas från Piteå pastorat och utgöra
ett särskild! regalt gäll, hvarvid stadskomministerstjänsten skulle
indragas. I sammanhang härmed föreskrefs vidare, att blifvande kyrkoherde
i Piteå stadsförsamling skulle såsom boställe innehafva dittillsvarande
stadskomministersgården med därtill anslagna stadsjord; att sagda
boställsgård skulle af stadsförsamlingen förses med de för ett kyrkoherdeboställe
erforderliga hus, hvarefter med byggnads- och underhållsskyldigheten
skulle förhållas enligt lag; samt att kyrkoherden utöfver nämnda
boställsförmån skulle, under den tid nu gällande lönereglering för präster
-
22
Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 138.
skåpet i Piteå pastorat fortfarande ägde bestånd, äga att uppbära dels
samtliga de prästlönemedel, hvilka enligt nådiga resolutionen den 16 april
1870 från stadsförsantingen utginge, dels ock, därest berörda lönemedel
icke uppginge till 3,500 kronor, af stadsförsamlingen, jämlikt dess åtagande,
det belopp, som för lönens fyllande till sistnämnda summa erfordrades;
och skulle detta belopp af församlingens skattskyldiga medlemmar
utgöras efter den för rösträtt å kyrkostämma stadgade grund.
Sedan fråga uppstått om höjning af den sålunda bestämda kyrkoherdelönen
och en för denna frågas utredande tillsatt kommitté däröfver afgifvit
betänkande, beslöt församlingen å kyrkostämma den 31 december 1906,
bland annat, att höja kyrkoherdelönen till 4,000 kronor under förutsätt-"
pin g, att den åt kyrkoherden anslagna stadsj orden finge återgå till staden.
Åt kyrkorådet upj)drogs att vidtaga nödiga åtgärder för verkställande af
detta beslut.
Med bifogande af ett utaf indelningshafvaren kyrkoherden Gustav
Hörnström afgifvet yttrande har nu kyrkorådets ordförande å kyrkorådets
vägnar hos Kung!. Maj:t gjort underdånig framställning i ärendet och därvid
anfört hufvudsakligen följande. Det hade icke lyckats kyrkorådet att
utreda, när och huru ifrågavarande stadsj ord, som bestode af två på skilda
håll belägna gärden om tillhopa omkring 1,5 hektar, anslagits åt stadens
komminister. Att den vore stadsj ord, lede intet tvifvel, då den vore belägen
inom staden i öfrigt tillhörig mark. Troligen hade den i sammanhang
med kyrkans byggande i slutet af 1680-talet öfverlåtits till och sedan
på grund af häfd innehafts af stadens präst. I sammanhang med sin
underdåniga framställning att få bilda särskild! pastorat hade församlingen
begärt, att nu i fråga varande jord skulle återbördas till staden, men då
utredning saknats rörande jordens rätta natur och då jorden synts behöflig
äfven för en blifvande kyrkoherde, hade denna begäran icke vunnit nådigt
afseende. I sitt ansökningen bifogade yttrande hade boställshafvaren förklarat
sig icke hafva något att erinra mot att afstå boställsjorden på de
af församlingen erbjudna villkor, helst som han därigenom erhölle en
löneförbättring, flere gånger större än den till 75 å 100 kronor för år
uppgående inkomsten af jorden. Församlingen hade dessutom ett särskild!
skal att önska ifrågavarande jords återbördande till staden. Församlingen
skulle nämligen, därest indelningshafvaren ville själf förbruka jordens afkastning,
nödgas uppföra och underhålla därför erforderliga åbyggnader.
Då den af kyrkostämman beslutade anordning sålunda lände först och
främst innehafvare!! af kyrkoherdebefattningen, men äfven församlingen
till fördel, hemställde kyrkorådet å församlingens vägnar i underdånighet,
det täcktes Kungl. Maj:t medgifva, att den till kyrkoherdebefattningen i
23
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 138.
Piteå stadsförsamling enligt nådiga resolutionen den 20 april 1900 anslagna
stadsjord från och med år 1908 måtte få återgå till staden mot
det att församlingen, sa länge nu gällande lönereglering ägde tillämpning
garanterade sin kyrkoherde en kontant lön af 4,000 kronor jämte i sagda
nådiga resolution föreskrifven bostad.
På grund af nådig remiss har kammarkollegium i detta ärende inhämtat
yttranden af vederbörande kontraktsprost, magistraten i Piteå
domkapitlet i Lulea och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län, sistnämnda bada yttianden dagtecknade respektive den 8 augusti
och den 17 oktober 1907, hvarefter kammarkollegium, som låtit i kammararkivet
verkställa undersökning i ärendet, den 15 december 1909 afoifvit
eget underdånigt utlåtande däri.
Kammarkollegium har i berörda utlåtande — jämte meddelande att
ined ledning af derför kollegium tillgängliga handlingar icke kunnat ådagaläggas^
annat förhållande, än att ifrågavarande jord blifvit anvisad stadskomministern
i Piteå i enlighet med den i prästerskapets tid efter annan
utfärdade privilegier intagna bestämmelsen, att pastorer i städerna skulle
försörjas af städerna med publika hus och gårdar — i underdånighet anfört.
att kollegium icke hade något att erinra mot nådigt bifall till ansökningen
. på . sådant sätt, att ifrågavarande, kyrkoherden i Piteå nu anslagna^
löningsjord finge, om enskild rätt ej därigenom kränktes, till staden
öfverlåtas mot en till samme kyrkoherde utgående årlig ersättning, som af
Kungl. .Maj:t. efter förslag af en nämnd, bestående af tre personer, af
hvilka indelningshafvaren och staden utsåge hvardera en samt Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län och domkapitlet i Luleå den tredje,
bestämdes i spannmål, hälften rag och hälften korn, att lösas med penningar
efter medelmarkegångspris, dock att denna ersättning icke finge i något
fall understiga 500 kronor.
Pa grund af hvad i ärendet förekommit anser jag skäl ej förefinnas
att motsätta sig den begärda öfverlåtelsen.
Den jord, hvarom i förevarande ärende är fråga, synes emellertid vara
af den beskaffenhet, att densamma jämlikt 114 § regeringsformen och
prästerskapets privilegier af den 16 oktober 1723 icke kan till Piteå stad
afstas, pa sätt nu blifvit ifrågasatt, utan Riksdagens och Kyrkomötets bifall.
-lag hemställer därför, i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att ifrågavarande, kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings
pastorat på lön anslagna stadsjord må, i den mån enskild rätt
ej därigenom kränkes, ^ afstås till Piteå stad mot en till kyrkoherden
i pastoratet utgående årlig ersättning, som af Kungl. Maj:t efter förslag
af en nämnd, bestående af tre personer, af hvilka indelningshaf
-
24
K/urgl. May.ts Nåd. Proposition Nr 138.
varen och staden skola utse hvardera en samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län och domkapitlet i Luleå den tredje, bestämmes
i spannmål, hälften råg och hälften korn, att lösas med penningar efter
medelmarkegångspris, dock att ifrågavarande årliga ersättning icke må i
något fall understiga 500 kronor, med rätt för vederbörande indelningshafvare
att kvartalsvis uppbära beloppet å stadens kassakontor. »
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter i nåder
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Seth Flodin.