KungI. Maj ds Nåd. Proposition No 104.
1
N:0 104.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående
ny pensionsstat för daglönare vid marinenf gifven
Stockholms slott den 11 mars 1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
antaga följande förändrade grunder för pensionering af de vid
marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och öfriga daglönare
att från och med år 1911 tillämpas, nämligen:
1.
För rätt att komma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att
hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva uppnått
65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på
grund af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter miiMre tjänlig
till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd lefnadsålder af 55 år befinnas
af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till
utförande af arbete därstädes.
2.
Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid
en tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt för
annan daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänstår därutöfver höjes
pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare och 10 kronor
för annan daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra för förman
och sjukvaktare 625 kronor samt för annan daglönare 450 kronor.
3.
För erhållande af pension såsom förman erfordras att hafva innehaft
befattning som förman i minst två år.
Bill. till Iiiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 81 Htljt. (No 104.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
4.
Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla
ifrågavarande förmän, sjukvaktare och. öfriga daglönare, som framdeles
erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermansoch
handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången
af år 1910 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande
pensioneringsvillkor, som fortfarande skola å dem tillämpas, äfvensom
för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda förmän, hvilka i
pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hädanefter
som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.
Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas
vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
* GUSTAF ADOLF.
C. A. Ehrensvärd.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 104.
3
Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen, statsrådet grefve Ehrensvärd anförde därefter
i underdånighet:
Sedan 1904 års riksdag i anledning af en utaf Kungl. Maj:t afbiten
proposition antagit förändrade grunder för pensionering af de vid flottans
militärdepåer och varfsstater anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare
och öfriga daglönare, har Kungl. Maj:t, med godkännande af samma
grunder, genom nådig kungörelse den 2 december 1904 angående pensionering
af nämnda personal förordnat, att denna med afseende a åtnjutande
af pension iördelas i tre klasser samt att i l:a klassen upptages
den, som tjänat i fyrtio år, i 2:a klassen den, som tjänat i trettio ar
och därjämte antingen uppnått sextio års ålder eller också, efter upp
-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
nådda femtiofem lefnadsår, be finnes af behörigen styrkt sjuklighet vara
för framtiden oförmögen till utförande af arbete vid flottans depåer eller
varf, och i 3:e klassen den, som efter tjugufem års tjänst antingen uppnått
sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår,
befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till
utförande af arbete vid flottans depåer eller varf, äfvensom att pensionerna
skulle utgå i de tre klasserna sålunda, att
l:o) förmän och sjukvaktare erhålla i
l:a klassen ................................................... kronor 500: —
2:a » » 400: —
3:e )) » 300: —
2: o) annan daglönare erhåller i
l:a klassen ................................................. kronor 300: —
2:a » » 250: —
3:e » » 200: —
I berörda kungörelse föreskrifves vidare ej mindre, att nämnda
stadganden skola äga tillämpning å alla ifrågavarande förmän, sjukvaktare
och öfriga daglönare, som efter ingången af år 1905 erhålla afsked,
med undantag för de stationernas gamla timmermans- och handtverksstater
tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången af år
1904 förklarat sig önska kvarstå vid sina dittills gällande pensioneringsvillkor
och för hvilka dåvarande bestämmelser skola fortfarande tilllämpas,
äfvensom för de vid militärdepåerna och varfven anställda förmän,
hvilka i pensionshänseende äro likställda med månadslönare och
sålunda få räknas till delägare i flottans pensionskassa, än äfven att
redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas
vid den pensionsrätt, dem förut tillkom.
1904 års riksdags berörda beslut afvek i flera punkter från Kungl.
Maj:ts proposition i ämnet. Riksdagen uteslöt sålunda i propositionen
ingående bestämmelser, som afsågo att bereda pension dels åt daglönare,
hvilken tjänstgjort i krig mot rikets fiende, och dels åt daglönare, hvilken
genom olycksfall i tjänsten blifvit till arbete helt eller delvis oförmögen.
Kungl. Maj:ts proposition fördelade pensionstagarna i fyra
klasser sålunda, att i första klassen upptogos de, som drabbats af fullständig
invaliditet, till andra och tredje klasserna räknades, förutom
andra, de pensionstagare, som enligt Riksdagens beslut blefvo att hän
-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition ,N:o 104.
föra till respektive första och andra klassen, samt för rätt till pension
i fjärde klassen uppställdes samma fordringar som för pension i tredje
klassen enligt Riksdagens beslut, med undantag af att tjänsteåldern af
Kungl. Maj:t föreslagits till tjugu år i stället för af Riksdagen bestämda
tjugufem år. Enligt propositionen skulle slutligen pensionerna utgå till
förman och sjukvaktare med 750 kronor i l:a klassen, 600 kronor i 2:a
klassen, 450 kronor i 3:e klassen och 300 kronor i 4:e klassen samt till
annan daglönare med 500 kronor i l:a klassen, 400 kronor i 2:a klassen,
300 kronor i 3:e klassen och 200 kronor i 4:e klassen.
I fråga om den s. k. daglönarstaten och den ställning, därtill hörande
personal intager, inhämtas af det för marinen gällande reglemente,
att samma stat består af handtverksförmän, sjukvaktare, gesäller och
andra arbetare med daglön vid hvardera af flottans stationer till det antal
ändamålet kräfver. Handtverksförmän, sjukvaktare och gesäll äro i
afseende å värdighet likställda med underofficerskorpral samt annan daglönare
likställd med andra eller tredje klassens sjöman. Den daglönarstaten
tillhörande personal antages med daglön antingen för hvarje dag
eller för hvarje arbetsdag under antagningstiden — daglönare vid sjukhusinrättning
af förste läkaren samt vid öfriga inrättningar och verkstäder
af vederbörande förvaltningsdirektion eller varfsdepartementschef
— genom kontrakt på viss uppsägningstid, högst sex månader. Daglönare
kan beviljas tjänstledighet under högst tre månader, och utgår
under sjukdomsförfall i allmänhet half daglön. Därjämte är stadgadt, att
en hvar vid daglönarstaten må göra ansökan om afsked hos den myndighet,
af hvilken han blifvit antagen, samt att den, som är anställd
vid flottan genom kontrakt på viss uppsägningstid, kan af den myndighet,
som utfärdat kontraktet, uppsägas, när tjänsten sådant fordrar,
äfvensom att daglönare, som fyllt 65 år, skall, därest han enligt bestämmelserna
i förenämnda nådiga kungörelse den 2 december 1904 är
berättigad till pension, uppsägas från sin anställning vid flottan och
anmälas till pensions erhållande.
Uti en den 8 oktober 1908 dagtecknad, underdånig ansökning hafva
de vid flottans stationer anställda daglönare, med förmälan att de af
Riksdagen år 1904 ifrågavarande personal beviljade pensioner befunnits
otillräckliga för en nödtorftig bärgning, hemställt, att Kungl. Maj:t ville
hos Riksdagen föreslå en ökning af dessa pensioner till en närmare
öfverenstännnelse med hvad Kungl. Maj:t i proposition till nämnda års
riksdag föreslagit, dock att däri begärda fyra pensionsklasser finge afse
respektive 40, 35, 30 och 25 tjänstår samt att minimipensionen för
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 104.
daglönare måtte höjas till 300 kronor, allt med proportionsvis förhöjd
pension för förmän.
Till närmare utveckling af berörda hemställan hafva sökandena anfört,
att de ansett sig särskildt böra framhålla inrättandet af den föreslagna
klassen för pensionstagare med 35 tjänstår såsom synnerligen
behjärtansvärdt. Då nämligen ett stort antal pensionstagare hunnit upp
till 36, 38 eller till och med 397s tjänstår, kändes det tungt för dessa
att i fråga om pensionsförmåner jämnställas med dem, som nätt och
jämnt uppnått 30 tjänstår. Då Riksdagen rubbade grunderna för Kungl.
Maj:ts förslag år 1904 om 1 O-årsklasser genom att höja minimitjänstetiden
från 20 till 25 år, syntes konsekvensen hafva fordrat en fullt genomförd
följd af 5-års klasser, synnerligast som Kungl. Maj:ts förslag om
fyra pensionsklasser då utan olägenhet för dem, det i första hand gällde,
kunnat fullt genomföras.
Hemställan om en minimipension å 300 kronor stöddes på de erfarenheter,
sökandena hittills haft därom att flera daglönare, som nödgats
afgå med 200 å 250 kronors pension, måst anlita fattigvården för sin
försörjning. För många af pensionstagarna, som på grund af uppnådd
65 års ålder måst afgå med så ringa pension som 200 å 250 kronor,
vore de af Riksdagen år 1904 beviljade pensioner till skada i stället för
gagn. Dessförinnan hade nämligen daglönarna fått tjänstgöra nästan
huru länge som helst. Det nuvarande tvånget för dem att afgå vid uppnådda
65 år utan annan hjälp än denna lilla pension bragte många af
dem att söka sig in på fattigvården till full försörjning, i hvilket fall
pensionen endast blefve en lindring för kommunens skattdragare. Kungl.
Maj:ts förslag till 1904 års riksdag innehöll visserligen äfven förslag
om en minimipension af 200 kronor, men förutsattes för rätt därtill en
tjänstetid af blott 20 års längd. Då Riksdagen höjde minimitjänstetiden
till 25 år, syntes den äfven bort höja minimipensionen.
Öfver ifrågavarande ansökning hafva infordrade underdåniga utlåtanden
afgifvits af marinförvaltningen, som dessförinnan hört vederbörande
myndigheter vid flottans stationer, samt af statskontoret och direktionen
öfver flottans pensionskassa.
Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona samt varfscliefen
därstädes hafva öfverlämnat och såsom eget utlåtande åberopat ett af
departementscheferna vid varfvet afgifvet gemensamt yttrande. I detta
tillstyrkes ökning af ifrågavarande pensionsbelopp såsom af behofvet
synnerligen påkallad och vitsordas riktigheten af det uppgifna förhållandet,
att de nuvarande pensionsbeloppens ringhet föranledt, att pensionstagare
på grund af rådande höga lefnadskostnader icke förmått
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
att nödtorftigt försörja sig, utan måst intagas i allmänna fattigvårdens
försörjningsinrättning eller därifrån njuta understöd. Sålunda funnes
år 1909 å Karlskrona fattigvård tre pensionerade daglönare, som intagits
till full försörjning, och tolf pensionerade daglönare, som åtnjöte understöd
med belopp från 4 kronor till 10 kronor i månaden. Sökandenas
framställning om inrättande af fyra pensionsklasser med 5 års ökad
tjänstetid mellan hvar och en af dem syntes befogad och tillstyrktes
såsom billig och rättvis. Ålder vid antagning till daglönare vore i
regel mellan 18 och 35 år, men de yrkeskunniga daglönarna vore ofta
22 till 30 år gamla, då de antoges vid varfvet. Då den nuvarande
högsta pensionsåldern, 65 år, af flera skäl borde bibehållas, komme säkerligen
endast fä daglönare att uppnå 40 tjänstår, men efter all sannolikhet
mängden af de yrkeskunniga att hinna till 35 tjänstår. Den
föreslagna pensionsklassen, upptagande dem, som tjänat i 35 år och
uppnått 65 lefnadsår, vore därför uppenbarligen af största betydelse.
Såsom lämpliga pensionsbelopp föresloges till:
l:a kl. 2:a kl. 3:e kl. 4:e kl.
Förman och sjukvaktare............ kr. 700:— 600:— 500:— 400: —
Annan daglönare ...................... » 450: — 400: — 350: — 300: —
Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm har uttalat, att
det icke syntes kunna bestridas, att de af 1904 års riksdag beviljade
pensionsbeloppen för flottans daglönare blifvit så knappt tillmätta, att
de icke vore tillräckliga äfven för de enklaste lefnadsbehof. Följden
häraf hade äfven blifvit, att kommunernas fattigvård i förekommande
fall måst bidraga till dessa pensionärers underhåll. Då det emellertid
icke vore klokt eller staten värdigt att på detta sätt afskeda i dess
tjänst anställda personer utan att någorlunda trygga dessas ålderdom,
ansåg stationsbefälhafvaren, att man så vidt möjligt borde tillmötesgå
ifrågavarande framställning.
Under anslutning till den föreslagna indelningen af pensionstagarna
i fyra klasser har stationsbefälhafvaren hemställt, att pension måtte bestämmas
sålunda till:
l:a kl. 2:a kl. 3:e kl. 4:e kl.
Förman och sjukvaktare............ kr. 650:— 600:— 500:— 400: —
Annan daglönare ........................ » 450: — 400: — 350: — 300: —
8
Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 104.
I underdånigt utlåtande den 30 mars 1909 liar marinförvaltningen
till en början framhållit, att det icke syntes tillkomma ämbetsverket i
dess egenskap af marinens tekniska och ekonomiska öfverstyrelse att i
detalj yttra sig angående förevarande hemställan eller för egen del afgifva
positivt förslag till frågans lösning.
Beträffande däremot frågan, huruvida från marinens synpunkt ett verkligt
behof förefunnes af förbättrade pensionsvillkor för daglönare, erinrade
marinförvaltningen därom, att ämbetsverket tidigare i skrifvelse till
departementschefen den 16 juni 1905 samt i underdåniga utlåtanden den
6 mars 1906 och den 22 juni 1908 med anledning af remisser å ansökningar
af daglönare i enahanda syfte redan framhållit, att genom 1904
års riksdags beslut en sådan nedsättning skett uti de af Kung!. Maj:t
för daglönarna föreslagna pensionsbeloppen, hvilka då ansetts vara efter
behofvet tillmätta, att de nya pensionerna redan från begynnelsen varit
otillräckliga för tryggande af daglönarens existens, då han blefve till
följd af sjuklighet eller ålder förpliktad att lämna kronans tjänst. Efter
den under de sista åren inträffade afsevärda stegringen i lefnadskostnaderna
hade det blifvit än ytterligare påtagligt, att nu gällande pensionsstat
icke tillförsäkrade vederbörande pensionstagare ens den torftigaste
ålderdomsförsörjning. Stationsmyndigheternas yttranden hade ock
bekräftat riktigheten af sökandenas påstående, att ett ej ringa antal
pensionerade daglönare för närvarande helt eller delvis läge den allmänna
fattigvården till last. Då förmånen af pension öfverhufvud
blifvit tillförsäkrad en viss kategori af statstjänare, hvilka fullgjorde ett
arbete, som vore stadigvarande och för staten nödvändigt, syntes ock
statens värdighet och välförstådda intresse kräfva, att åt denna förmån
gåfves den omfattning, som vore erforderlig, för att därmed afsedt ändamål
skulle kunna åtminstone i någon mån uppnås. Härvid finge ej
heller förbises, att goda pensionsvillkor utgjorde ett verksamt medel till
underlättande af rekryteringen af arbetarestammen vid flottans depåer
och verkstäder samt framför allt till kvarhållande i marinens tjänst af
redan anställda dugliga arbetare, hvarigenom yrkesskickligheten inom
daglönarkåren kraftigt befrämjades.
Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen
om åtgärders vidtagande för beredande af förmånligare pensionsvillkor
åt ifrågavarande personal.
Statskontoret har i utlåtande den 25 november 1909 anfört, att de
nuvarande pensionsbeloppen för daglönare måste utan tvekan anses för
knappt tillmätta. Det minsta pensionsbelopp, som vid uppnådda 55 lef
-
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
9
nads- och 25 tjänstår skäligen borde ifrågakomma, syntes vara 300 kronor.
Härför hade de i ärendet förut hörda myndigheter anfört goda
skäl; och hade statskontoret i detta afseende icke annat att tillägga, än
att det sålunda angifna beloppet motsvarade hvad Riksdagen under senare
åren vid flera tillfällen i pension beviljat arbetare, som under en
tid af omkring 25 år varit anställda vid statens fästnings- eller järnvägsbyggnader
och uppnått hög ålder eller af annan anledning blifvit
oförmögna att förvärfva sitt uppehälle. Statskontoret ville exempelvis
erinra, hurusom 1906 års riksdag i anledning af Kungl. Maj:ts förslag
om beredande af pensioner åt åtskilliga förmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader beviljat pensioner å 300 kronor åt dem bland de
föreslagna, hvilka uppnått minst 55 lefnadsår och räknade minst 24
tjänstår, hvaremot åt öfriga, som icke uppfyllde berörda villkor, endast
anvisades gratifikationer för en gång.
Om lägsta pensionsbeloppet bestämdes till 300 kronor och afsåges
tillkomma åldrig daglönare vid uppnådda 25 tjänstår, syntes lägsta pensionsbeloppet
för förman och sjukvaktare under enahanda omständigheter
böra utgöra 400 kronor. I båda fallen syntes ett större antal tjänstår
fortfarande böra medföra förhöjning af pensionsbeloppen. Det hade särskildt
klagats öfver den tvära öfvergången mellan l:a och 2:a pensionsklassen,
hvilken gjorde, att en tjänstetid af ända inemot tio år komme
att sakna inverkan på pensionsbeloppets storlek. Denna klagan syntes
fullt befogad. Till afhjälpande af den sålunda anmärkta olägenheten
hade föreslagits upprättande af en ny klass, afsedd för dem, som uppnått
35, men icke 40 tjänstår. Emellertid ville det synas statskontoret,
som om, äfven med den sålunda föreslagna förändringen, pensioneringen
fortfarande komme att lida af en ojämnhet, som utan svårighet skulle
kunna undvikas. Statskontoret ville för sin del förorda, att klassindelningen
borttoges och ifrågavarande pensionering ordnades så, att pensionerna
från ofvan angifna minimibelopp ökades för hvarje fullt tjänstår
utöfver 25 med visst belopp, förslagsvis 15 kronor för förman och sjukvaktare
samt 10 kronor för annan daglönare, intill dess visst maximibelopp
uppnåtts vid en tjänstetid af 40 år, d. v. s. — med beräkning
af nyss föreslagna årsförhöjning — en maximipension för förman och
sjukvaktare af 625 kronor och för annan daglönare af 450 kronor.
Beträffande villkoren i öfrigt syntes det statskontoret riktigast från
principiell synpunkt och äfven eljest lämpligt, att pensionsåldern i regel
sammanfölle med tidpunkten för tvungen afgång, 65 lefnadsår, men
under vissa villkor borde tillfälle beredas för tidigare afgång med pension,
nämligen dels vid 60 lefnadsår under förutsättning af försvagadt
Bill. till Riksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 81 Haft. 2
10
Kung! Maj:ts Nåd. Proposition No 104.
hälsotillstånd eller nedsatt arbetsförmåga, dels ock redan vid 55 års
ålder, om vederbörande till följd af sjuklighet blifvit för framtiden till
arbete oförmögen.
De sålunda föreslagna ändrade bestämmelserna för pensioneringen
af ifrågavarande personal torde böra gälla för alla, som efter ingången
af år 1911 erhölle afsked, samt tillämpningen i öfrigt begränsas på sätt
som skett med afseende å 1904 års stadganden i ämnet.
Att de nya bestämmelserna skulle, om de komme att tillämpas,
medföra ökade kostnader för statsverket, vore gifvet. I hvilken grad
detta blefve fallet, vore statskontoret, i saknad af nödiga upplysningar,
icke i stånd att fullständigt utreda. Då emellertid kostnadsökningen
under de närmaste åren säkerligen icke blefve afsevärd samt det för
ifrågavarande personals pensionering anvisade anslag, som under senare
åren ungefär motsvarat behofvet, vore af förslagsanslags natur, syntes
någon tids erfarenhet om verkningarna af de nya bestämmelserna kunna
afvaktas, innan förhöjning af anslaget påkallades.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde statskontoret,
att Kungl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga
följande förändrade grunder för pensionering af de vid flottans militärdepåer
och varfsstater anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och
öfriga daglönare att från och med år 1911 tillämpas, nämligen:
1.
För rätt att komma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att
hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva uppnått
65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på grund
af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete
vid flottans depåer och varf eller ock efter uppnådd lefnadsålder
af 55 år befinnas af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen
till utförande af arbete därstädes.
2.
Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid
en tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt för
annan daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänstår därutöfver höjes
pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare och 10
kronor för annan daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra för
förman och sjukvaktare 625 kronor samt för annan daglönare 450 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
3.
11
Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla
ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles
erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermansoch
handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången
af år 1910 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande
pensioneringsvillkor, som fortfarande skola å dem tillämpas, äfvensom
för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda förmän, hvilka i
pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hädanefter
som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.
Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas
vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.
Direktionen öfver flottans pensionskassa har enligt utlåtande den 24
januari 1910 i hufvudsak biträdt statskontorets förslag samt allenast i
ämnet gjort följande erinringar.
Förslaget innebure i så måtto afvikelse från nuvarande bestämmelser
uti Kungl. kungörelsen den 2 december 1904, att det hittills för
pensions erhållande uppställda villkoret om vitsord att i tjänsten hafva
sig redligt och väl skickat ej intagits. Att detta villkor borttoges, funne
direktionen vara riktigt. Bestämmelser saknades nämligen alldeles om
de grunder, efter hvilka vitsord för tjänstgöring skulle gifvas, och följaktligen
vore icke uteslutet, att vitsordet kunde blifva beroende på personligt
godtycke hos den, som hade att i hvarje särskildt fall afgifva
dylikt intyg. Härtill komme, att den, som så länge tillåtits kvarstå i
tjänst, att hans tjänstetid berättigade till pension, i och för sig måste
anses trader tjänstetiden hafva skickat sig så, att han, oberoende, af
möjligen erhållna bestraffningar och därpå grundadt mindre godt vitsord
om tjänstgöringen, borde anses berättigad till pension.
Enligt nu gällande stadganden kunde daglönare redan vid fyllda
60 års ålder pensioneras ensamt på grund af tjänstetid, under det att
statskontorets förslag tillerkände daglönare rätt till pension på denna
grund först vid 65 års ålder, hvaremot han erhölle pension vid 60 lefnadsår,
endast om lura på grund af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta
krafter befunnes vara mindre tjänlig till arbete vid flottans depåer
och varf. Om ändring i förslaget i denna del ansåg direktionen sig
icke böra hemställa, men hade dock velat framhålla denna olikhet mellan
nu gällande stadganden och förslaget. ....
Beträffande den föreslagna pensionen till förmän ville direktionen
hemställa om sådan ändring i stadgandena därom, att såsom villkor för
12
Departements
chefens
yttrande.
Kungl Maj.is Nåd. Proposition N:o 104.
pensionering såsom fönnan sattes att hafva innehaft befattningen i minst
tva år. I motsatt fall torde kunna inträffa, att en daglönare omedelbart
före afskedandet endast för att tillförsäkras den större pensionen uppflyttades
till förman.
I stället för uttrycket »flottans depåer och varf», som förekomme i
statskontorets förslag, användes numera benämningen »flottans stationer»,
men då äfven daglönare, som eventuellt anställdes vid kustartilleriet,
borde vara lika väl som de vid flottan berättigade till pension, syntes,
enligt ^ direktionens mening, ifrågavarande grunder böra gälla för pensionering
af de »vid marinen» anställda förmän m. fl.
I statskontorets förslag framhölles icke, huruvida förevarande bestämmelser
skulle gälla pensionering af såväl manliga som kvinnliga
eller blott af manliga daglönare, men borde detta, enligt hvad erfarenheten
i fråga om tydningen af kungörelsen den 2 december 1904 gifvit
vid handen, tydligt utmärkas. I detta afseende erinrades, hurusom direktionen
tidigare i ett den 28 april 1908 afgifvet underdånigt utlåtande
öfver en kvinnlig daglönares ansökning om pensionsrätt anfört, att det
icke kunde vara med rättvisa och billighet förenligt, att, då staten antog6
såväl manliga som kvinnliga daglönare under alldeles likartade förhållanden,
staten skulle genom pension draga försorg om den manliga
daglönaren, men däremot lämna den kvinnliga daglönaren utan sådant
understöd, och att direktionen därför ansåge, att äfven kvinnlig daglönare
borde erhålla rätt att efter viss tjänstetid och vissa lefnadsår erhålla pension.
Under åberopande af dessa uttalanden har direktionen föreslagit,
att förevarande bestämmelser skola gälla pensionering af de vid marinen
anställda, manliga såväl som kvinnliga, förmän bland daglönare, sjukvaktare
och öfriga daglönare.
Slutligen har direktionen till någon ledning för beräknande af den
ökade kostnaden för pensionering enligt statskontorets förslag, jämförd
med kostnaden enligt nu gällande bestämmelser, låtit upprätta och med
sitt utlåtande öfverlämnat en uträkning, utvisande, att summan af de vid
1909 års slut utgående årliga pensioner till förmän bland daglönare,
sjukvaktare och öfriga daglönare, livilka pensionerats enligt föreskrifterna
i kungörelsen den 2 december 1904, utgjorde 42,650 kronor samt
att samma pensioner, beräknade enligt statskontorets förslag, skulle
hafva uppgått till 61,390 kronor, hvadan ökningen således skulle belöpt
sig till 18,740 kronor.
Den förebragta utredningen synes mig otvetydigt ådagalägga, att
de för ifrågavarande personal nu bestämda pensionsbelopp äro för knappt
tillmätta, samt att den nuvarande klassindelningen af pensionstagarna
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 104.
13
icke är ägnad att uppfylla berättigade fordringar å väl afvägda pensionsförliöjningar
i förhållande till längre tjänstetid. En omreglering af
dessa pensionsförhållanden synes mig därför framstå såsom en nödvändighet,
och anser jag, att för vidtagande däraf det af statskontoret framlagda
förslag i allt väsentligt bör följas. Beloppet af den däri upptagna
minimipension för förman och sjukvaktare, 400 kronor, har förordats
äfven af öfriga myndigheter, och minimipensionen för annan
daglönare, 300 kronor, öfverensstämmer med den af sökandena själfva
gjorda hemställan. Att, såsom statskontoret föreslagit, låta hvarje nytt
tjänstår, som förflyter efter uppnåendet af lägsta tjänsteåldern för pensionsrätt
och intill dess en tjänstetid af 40 år hunnits, medföra en ökning
af eventuellt pensionsbelopp synes mig på bästa möjliga sätt tillgodose
den längre tjänstetidens rätt till inflytande å pensioneringen.
De af statskontoret föreslagna beloppen för dylik pensionsökning förefalla
mig väl afpassade. Då enligt min uppfattning skyldigheten för pensionsberättigad
daglönare att afgå vid uppnådda 65 lefnadsår bör kvarstå,
finner jag äfven synnerligen välbetänkt att låta, såsom statskontoret
föreslagit, rätten för den arbetsduglige daglönaren att vinna full pension
inträda först vid samma lefnadsålder, men att afgång med pension kan
tidigare medgifvas för den, som på grund af sitt hälsotillstånd är
mindre tjänlig eller rent af oförmögen till arbete.
Hvad direktionen öfver flottans pensionskassa hemställt därom, att
som villkor för pensionering såsom förman måtte stadgas att hafva innehaft
sådan befattning i minst två år, anser jag mig böra biträda, likasom
jag i öfverensstämmelse med den af direktionen uttalade åsikt finner förevarande
pensioneringsgrunder böra gälla »vid marinen» anställda daglönare.
Med afseende å direktionens påpekande, att i statskontorets förslag
bland villkoren för pensions erhållande ej upptages fordran om vitsord
att i tjänsten hafva sig redligt och väl skickat, anhåller jag få erinra,
att det nu gällande stadgandet i detta afseende tillkommit, utan att det
förut upptagits i de af Riksdagen godkända grunderna för ifrågavarande
pensionering, hvadan anledning icke kan anses hafva förelegat för statskontoret
att inlåta sig å frågan om detta villkors bibehållande eller borttagande.
Lika med direktionen finner jag detta villkor böra upphöra
att gälla, i hvilket afseende jag i sinom tid torde få göra underdånig
framställning.
Vidkommande därefter direktionens förslag, att ifrågavarande bestämmelser
måtte vinna tillämpning jämväl å kvinnliga daglönare, anser
jag väl, att rätt till pension bör beredas äfven kvinnliga daglönare.
Men det synes mig långt ifrån tydligt, att enahanda bestämmelser i
14
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 104.
fråga om tjänstår, lefnadsålder m. m. böra i pensionshänseende gälla
för kvinnliga daglönare som för manliga, utan torde utredning vara
erforderlig rörande de särskilda förhållanden, som kunna öfva inflytande
på pensionering af kvinnliga daglönare. Då dylik utredning hvarken af
direktionen förebragts eller i öfrigt nu föreligger, anser jag ej heller,
att den föreliggande frågan om förbättrad pensionering af de manliga
daglönarna bör ställas i samband med eller uppehållas af ett eventuellt
förslag till sådan förmån för deras kvinnliga kamrater.
Intill dess sistberörda angelägenh et vunnit slutgiltig lösning,
torde i förekommande fall, då kvinnlig daglönare uppnår pensionsberättigande
ålder, särskild framställning om pension till sådan daglönare böra
göras hos Riksdagen. Jag anhåller få nämna, att en till Kungl. Maj:t
ställd ansökning af en kvinnlig daglönare om pension för närvarande är
föremål för utredning af vederbörande myndighet och att jag hoppas
inom kort kunna'' underställa denna ansökning Kungl. Maj:ts pröfning,
för att den sedan möjligen må framläggas för den nu samlade Riksdagen.
Hvad slutligen den ökade kostnaden för ett genomförande af ifrågasatt
förbättring af de manliga daglönarnas pensionering beträffar, anser
jag lika med statskontoret, att förhöjning af vederbörande anslag för
närvarande icke bör påkallas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Kungl.
Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen
att antaga följande förändrade grunder för pensionering af de vid
marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och öfriga daglönare
att från och med år 1911 tillämpas, nämligen:
1.
För rätt att komma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att
hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva uppnått
65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på
grund af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig
till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd lefnadsålder af 55 år
befinnas af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen
till utförande af arbete därstädes.
2.
Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid
en tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 104.
15
för annan daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänstår därutöfver
höjes pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sj likvaktare och
10 kronor för annan daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra
för förman och sjukvaktare 625 kronor samt för annan daglönare
450 kronor.
För erhållande af pension såsom förman erfordras att hafva innehaft
befattning som förman i minst två år.
4.
Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla
ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles
erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermansoch
handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, livilka före utgången
af år 1910 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande
pensioneringsvillkor, som fortfarande skola å dem tillämpas, äfvensom
för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda förmän, hvilka i
pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hädanefter
som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.
Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas
vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, en vid detta protokoll
fogad bilaga utvisar.
Ex protocollo:
Elis Rahmn.