Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
7
N:o 100.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension
åt skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen Amalia Charlotta
Jansson; gifven Stockholms slott den 4 mars 1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå Riksdagen medgifva, att skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen
Amalia Charlotta Jansson må från och med månaden näst efter den,
hvarunder hennes arbete för nedre revisionens räkning upphört under
sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig
pension af sjuhundra kronor.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
Albert Petersson.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 4 mars 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
v. Sydow.
Departementschefen statsrådet Petersson anförde:
»Nedre justitierevisionen har i underdånig skrifvelse den 5 februari
1910 gjort framställning om beredande af pension åt Amalia Charlotta
Jansson, hvilken under en lång följd af år varit sysselsatt med renskrift
för nedre revisionens räkning.
Justitierevisionens framställning är föranledd af en från Amalia
Charlotta Jansson inkommen skrift, i hvilken hon anhållit, att, då
hennes arbetskrafter numera vid snart uppnådda 66 års ålder vore nedsatta
och hon saknade andra tillgångar än en lifränta å obetydligt
belopp, justitierevisionen ville vidtaga åtgärder för åstadkommande af
någon pension för henne af statsmedel, hvarjämte hon hemställt, huru
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
vida icke, intill dess sådan pension kunde blifva benne beviljad, något
understöd kunde beredas henne för den tid från den 17 december 1909,
hvarunder hon enligt företedt läkarbetyg af sjukdom varit urståndsatt
att förtjäna något till sitt uppehälle.
Beträffande sökanden och hennes arbete för justitierevisionen inhämtas
af handlingarna i ärendet:
Sökanden, som är född den 13 maj 1844, har allt sedan år 1864
haft stadigvarande sysselsättning med renskrift inom nedre revisionen,
allenast med undantag af tiden september 1895—oktober 1898, då hon
i följd af sjukdom icke kunnat arbeta. Hennes dagliga arbetstid har i
regel uppgått till 8 å 10 timmar, hvaraf 4 timmar inom ämbetslokalen.
Ersättningen för arbetet har beräknats med visst belopp för skrifven sida
och till en del utgått af nedre revisionens expensmedel, men i öfrigt
erlagts af den tjänsteman — registrator^ protokollsekreterare eller
amanuens —, hvilken varit skyldig bekosta renskriften. Med den ersättning,
som i nedre revisionen betalas för renskrift, kan, enligt hvad
nedre revisionen upplyser, en van och fullt arbetsför renskrifverska förvärfva
en inkomst af 80 å 90 kronor i månaden eller, om hon ej
under hela året unnar sig ledighet, omkring 1,000 kronor årligen.
Sökanden har emellertid under de sista 4 eller 5 åren, då hennes ålder
tvungit henne att i någon mån hushålla med sina krafter, icke kunnat
uppnå högre årsinkomst än 700 å 800 kronor. Nedre revisionen vitsordar,
att sökanden städse med utmärkt skicklighet samt den största
plikttrohet och ordentlighet fullgjort sitt sträfsamma arbete; och har
revisionen särskildt omnämnt, att sökanden till följd af sin synnerliga
förmåga att verkställa renskrifning efter äfven mycket svårlästa koncept,
då klar uppfattning af det skrifnas innehåll fordras för afskriftens verkställande,
mycket anlitats för renskrifning af dylik, mera fordrande art.
Sådant arbete kräfver — anmärker nedre revisionen — afsevärdt längre
tid än annan renskrift, utan att dock betalningen är högre. Jämväl erinrar
nedre revisionen, hurusom sökanden fått verkställa så stor del af
den renskrifning, hvilken bekostas med expensmedel och kan sägas ske
mera direkt för statsverkets räkning än den, som betalas af ämbetsoch
tjänstemännen inom revisionen, att med all säkerhet i allmänhet
minst hälften af hennes dagliga arbetstid åtgått till arbete af det förra
slaget.
Angående sin ekonomi har sökanden åberopat ett af statsmäklaren
A. Klingbom och kartografen A. L. Jacobsson utfärdadt intyg, att hon
icke äger annan tillgång än en lifränta å 88 kronor om året, tillkommen
genom insamling bland justitierevisionen s ämbets- och tjänstemän.
Bih. till liiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
Då det helt visst vore synnerligan hardt, om sökanden efter mera
än 42 års träget och samvetsgrannt arbete hos nedre revisionen mot
en ersättning, som uppenbarligen icke lämnat möjlighet till besparingar,
skulle lämnas att lida nöd, när hennes krafter nu på grund af hög
ålder och sjukdom visade sig otillräckliga, har nedre revisionen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt henne
af pension utaf statsmedel, hvilken pension enligt revisionens mening
lämpligen borde utgå för tiden från den 17 december 1909, efter hvilken
dag hon varit urståndsatt att arbeta.
I fråga om pensionens belopp har nedre revisionen erinrat, hurusom
löneregleringskommittén i sitt den 31 oktober 1907 afgifna betänkande
rörande fastare anställning för vissa biträden hos statens
ämbetsverk och myndigheter ansett ålderdomsunderstöd till i Stockholm
anställdt kvinnligt skrif biträde, som uppnått 60 års ålder och 30 tjänstår,
böra uppgå till lägst 600 och högst 900 kronor årligen; och har nedre
revisionen framhållit, att sökanden, som snart uppnår 66 års ålder, räknar
42 tjänstår samt att det arbete, sökanden haft att utföra, till stor omfattning
varit af sådan art, som fordrar omdöme och urskillning, samt
således icke inskränkt sig till rent mekaniskt renskrifningsarbete.
Statskontoret, som efter nådig remiss afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet, har däri till en början erinrat, att i några af statskontoret
angifna fall Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag beviljat pension åt
kvinnliga skrifbiträden hos ämbetsverk och myndigheter samt att för
nu pågående riksdag framlagts förslag om beviljande af pension å
1,000 kronor åt skrifbiträdet hos kammarkollegiet Fredricjue Schenholm.
Statskontoret anmärker emellertid, att samtliga dessa full förete
den olikheten med det förevarande, att den inkomst, som af vederbörande
pensionstagare i tjänsten åtnjutits, i sin helhet utgått direkt af
statsmedel, under det att sökandens aflöning, såsom ofvan nämnts,
endast till omkring hälften bestridts af sådana medel, under det att
återstoden bekostats af vederbörande ämbets- och tjänstemän. Härvid
borde dock märkas, att då nämnda återstod väl kunde antagas hafva
i sin helhet eller åtminstone till sin hufvudsakliga del utgått från de
åt vissa tjänstemän i nedre revisionen anslagna renskrifningspenningar,
densamma torde kunna betraktas såsom indirekt bekostad af statsmedel.
Vid sådant förhållande och då den i ärendet förebragta utredningen
syntes till fullo ådagalägga, att sökanden vore i behof af något understöd
på sin ålderdom, samt staten med hänsyn till sökandens långvariga,
synnerligen väl vitsordade tjänstgöring icke skäligen sjmtes kunna
11
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 100.
undandraga sig att bereda henne sådant understöd, har statskontoret
ansett sig böra tillstyrka, att framställning för ändamålet hos Riksdagen
göres. Vidkommande beloppet af understödet har statskontoret funnit
detsamma, med fästadt afseende å sökandens årsinkomst i tjänsten samt
hvad statskontoret framhållit angående de medel, hvaraf denna inkomst
utgått, lämpligen böra bestämmas till 500 kronor. Statskontoret har
alltså hemställt, att Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att åt sökanden
å allmänna indragningsstaten uppföra en pension till belopp af 500
kronor årligen att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
hennes verksamhet för nedre revisionens räkning upphört.
I den under senare tid uppkomna frågan om förändring i de hos
ämbetsverk och myndigheter arbetande skrifbiträdenas ställning hade
jag anledning uttala mig, då jag den 14 nästlidna januari inför Kungl.
Maj:t framlade förslag till lönereglering för fångvårdsstyrelsen (se 1910
års statsverksproposition, andra hufvudtiteln, s. 16—34). Därvid behandlades
jämväl frågan om beredande åt dessa biträden af pension,
i hvilket afseende beslut fattades att för ett fast kvinnligt skrifbiträde,
som skulle uppföras å fångvårdsstyrelsens stat, hos Riksdagen begära
rätt till pension enligt 1907 års pensionslag. Vinner detta förslag
Riksdagens godkännande och fattas enahanda beslut rörande skrifbiträdena
hos andra ämbetsverk, lärer staten skäligen icke böra undandraga
sig att bereda ålderdomsunderstöd jämväl åt skrifbiträden, som
nödgas afgå från sina befattningar, innan löne- och pensionsförhållandena
för biträdena hos det verk, där de äro anställda, reglerats. Utom detta
skäl för bifall till föreliggande framställning om pension åt sökanden
kan för öfrigt, på sätt statskontoret erinrat, till stöd därför åberopas
åtskilliga tidigare fall af likartad beskaffenhet.
Anser jag således lika med statskontoret, att pension bör beredas
sökanden, hvilken under mycket lång tid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt
tjänat det allmänna, måste jag däremot finna pensionens af statskontoret
föreslagna belopp för lågt. Statskontoret synes hafva tillmätt storleken
af sökandens inkomst af befattningen och den omständigheten, att denna
inkomst endast till eu del betalts direkt af statsmedel, för stor betydelse.
Att sökanden, särskildt under de senaste åren, då hennes krafter aftagit,
haft jämförelsevis låg inkomst af sitt arbete, bör enligt min mening
icke öfva bestämmande inverkan å pensionsbeloppet, enär sökandens
verksamhet varit af den art och omfattning, att motsvarande befattningar
i andra verk numera i allmänhet aflönas betydligt högre. Hvad sättet
för arbetets betalande vidkommer, har statskontoret själft framhållit, att
12
Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
den allra största delen af sökandens arbete betalts, om ej direkt med
statsmedel, dock indirekt med sådana medel, i det att de åt tjänstemännen
af staten anslagna renskrifniugspenningarna af dem användts
till ersättning åt sökanden för hennes arbete; det är endast med afseende
å den obetydliga del af den utaf sökanden besörjda renskrift, som ej
betalts på något af dessä sätt, som det torde kunna ifrågasättas, att
hänsyn därtill ej bör tagas vid fastställandet af pensionsbeloppet. Det
af statskontoret föreslagna beloppet torde för öfrigt knappast vara tillräckligt
att, äfven med tillägg af den lifränta, som anskaffats genom
insamling inom nedre revisionen, bereda sökanden nödtorftigt uppehälle
å hennes ålderdom. På grund af hvad jag sålunda anfört har jag funnit
en årlig pension för sökanden af 700 kronor vara skälig. Detta belopp
understiger i allt fall hvad nämnda biträde i fångvårdsstyrelsen enligt
den nya regleringen skulle bekomma i pension; efter 60 lefnads- och
30 tjänstår skulle hon, med en slutaflöning af 1,500 kronor, blifva
berättigad till årlig pension af 1,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen Amalia Charlotta
Jansson må från och med månaden näst efter den, hvarunder hennes
arbete för nedre revisionens räkning upphört, under sin återstående
lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten eu årlig pension af sjuhundra
kronor.»
Till föredragandens, af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall; och skulle till Riksdagen
aflåtas proposition af den lydelse, bilagan vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERT-AKTIEBOLAG, 1910.