Ändra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (Nr 1) Utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till Riksdagens kansli den 1 april 1910 kl. 5 e. m.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5 angående
herr Starhäcks motion om afskaffande af prokanslersämbetet.
I en inom Andra kammaren väckt ock till dess första tillfälliga
utskott hänvisad motion (nr 194) har herr Starbäck hemställt, »att Riksdagen
ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande
af åtgärd för afskaffande af prokanslersämbetet vid universiteten
i Uppsala och Lund eller, därest härmed förenade göromål finnas böra
till någon del bibehållas under särskildt ämbete, att i allt fall biskops
själfskrifna egenskap af prokansler måtte upphöra». För motiveringen
till detta yrkande har motionären hänvisat till en af herr Löfgren i
Första kammaren väckt motion (nr 37) med samma yrkande. Herr Löfgren
motivering är af följande lydelse:
»Det torde vara obestridligt, att befattningar, hvilka genom ändrade
förhållanden icke längre fylla något verkligt behof, böra såsom onödiga
afskaffas. Särskildt synes detta gälla om sådana, till hvilka viss person
i följd af sitt ämbete är själfskrifven.. Angelägenheten att afföra onödiga
befattningar, äfven där de ej äro förenade med inkomst, framträder så
mycket starkare, därest innehafvaren direkt eller indirekt beredes tillfälle
att genom sin ställning öfva inflytande i för hans egentliga syssla
främmande angelägenheter, hvilka lämpligast böra själfständigt handhafvas
af sakkunniga och ansvariga män.
Bill. till Bilcsd. Prot. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. 20 Käft. (Nr 21.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 1) Utlåtande Nr 21.
Det har försports, att förslag är å bane att såsom onödiga afskaffa
kyrkofullmäktige, där sådana finnas. Tiden torde desslikes vara inne
att, åtminstone i nuvarande form, afskaffa pr okansler sämbetet vid Uppsala
och Lunds universitet, till hvilka befattningar ärkebiskopen, respektive
biskopen i Lund äro själfskrifna, äfvensom eforaten öfver rikets allmänna
läroverk, som utöfvas af biskoparne i deras skilda stift.
Af de nya universitetsstaiuterna framgår oförtydbart, att prokanslersbefattningen
för framtiden är intet, utom en tom form. Prokanslern
har antingen alldeles samma funktioner som universitetskanslern eller
också inga alls. Han skall »göra sig underrättad om alla universitetets
angelägenheter, lärarnes verksamhet, undervisningens gång och de studerandes
sedliga förhållande samt med upplysningar och råd, där han
så aktar nödigt, främja universitetets väl och anseende». Härvid har
emellertid universitetskanslern enahanda uppgift. Bestämmelsen kan
därför, om den skall af båda de höga ämbetsmännen iakttagas, icke
leda till annat än en af stridiga uppfattningar vållad oreda. Dessutom
torde i allmänhet prokanslern, på grund af sin speciella utbildning, vara
oförmögen att följa den moderna universitetsundervisningens gång på
områden, som äro för honom främmande.
Som ett ofruktbart bihang till nyssnämnda skyldighet gäller för
prokansler rätten att närvara vid konsistoriernas öfverläggningar, men
torde den ömsesidiga uppbyggeisen häraf icke tillräckligt motivera ämbetets
vidmakthållande. Utom den allmänna medborgerliga rättigheten
att »hos kansleren göra de framställningar och föreslå de åtgärder han
anser för universitetet gagnande» har prokanslern slutligen rätt och
skyldighet att, »när kanslersämbetet är ledigt, bestrida de åligganden,
som tillhöra detta ämbete, till dess Kungl. Maj:t förordnat om ämbetets
uppehållande». Sistnämnda funktion, som förefaller att vara af mera
reel! natur än de öfriga, innebär också den största oegentligheten.
Det är nämligen att märka, att universitetskanslern, som skall utses
bland män, hvilka visa »nit för vetenskaplig odling», alltså väljes efter
helt och hållet andra grunder och med stöd af annan kompetens än
deri som prokansler själfskrifna biskopen. I författningen har detta
förhållande också observerats, enär i dess 11 § stadgas, att, när kanslersämbetet
är obesatt eller kanslern är ledig, Kungl. Maj:t skall förordna,
»huru med ämbetets utöfning under tiden skall förhållas». Prokanslerns
befattning med de verkliga kanslersgöromålen på grund af
ämbetsställning är således äfven den skenbar eller helt tillfällig, beroende
på Kungl. Maj:ts förordnande.
Men vare sig man ser saken så, att prokanslersämbetet är blott
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 1) Utlåtande Nr 21.
B
och bart eu dekoration, eller så, att det under särskilda betingelser
kan innebära vissa funktioner för dess innehafvare, ha speciellt Uppsala
och Lunds universitet icke förskyllt att stå under en biskoplig protektion,
som ej har motsvarighet vid de öfriga högskolorna. Ämbetets
vidmakthållande ger ett sken af kyrkans eller, rättare sagdt, vissa
kyrkofurstars supremati öfver vetenskapen, som icke har en skymt af
berättigande. Äfven om för framtiden den verkliga betydelsen häraf
är mindre, sedan prokansler^ yttrande vid tillsättandet af professorsbefattningar
kommer att upphöra, kvarstår dock i viss grad faran af
obehöriga inflytelser å universitetets angelägenheter från personer,
hvilka icke äga en af förhållandenas natur betingad rätt att lägga sitt
ord i vågskålen vid de skilda ärendenas bepröfvande. Finnes det
emellertid nödigt eller lämpligt att behålla prokansler som eventuell
ställföreträdare för kanslern, bör prokansler af Kungl. Maj:t utses efter
liknande grunder som denne.»
Utskottet har ansett sig böra undersöka, huruvida från Uppsala
och Lunds universitet, vid hvilka prokanslersinstitutionen förekommer,
framställts några yrkanden i den riktning motionären afser.
Därvid har befunnits, att frågan om prokansleriatet och dess
ställning varit å bane vid behandlingen af universitetskommitténs år
1901 afgifna betänkande rörande universitetens och Karolinska institutets
styrelse och organisation. I detta betänkande föreslog kommittén,
att prokanslern skulle bibehålla i hufvudsak samma ställning, som han
ditintills innehaft. Hans uppgift angafs så, att han skulle i allmänhet
göra sig underrättad om alla universitetets angelägenheter samt med
underrättelser, råd och påminnelser främja dess väl; han skulle kunna
deltaga i öfverläggningar — men ej i beslut — inom universitetets
ledande korporationer, likaså kunna göra framställningar till kanslern i
universitetsärenden, samt slutligen afgifva betänkande i befordringsfrågor.
Dessutom skulle han äga att bevilja tjänstledighet åt akademisk
lärare eller tjänsteman för tid af högst en månad. När kanslersämbetet
vore ledigt, skulle han bestrida dess åligganden, till dess Kungl. Maj:t
förordnat om dess upprätthållande; vid förfall för prokansler däremot
eller när sådan ej funnes, skulle all honom tillkommande handläggning
af ärenden förfalla.
Vid förslagets behandling inom Uppsala universitets myndigheter
framställde två fakulteter, den filosofiska och den medicinska, det yrkande,
att prokanslerns befattning med befordringsärenden skulle upphöra.
Däremot gjordes på intet håll någon anmärkning mot ämbetet
Utskottets
yttrande.
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 1) Utlåtande Nr 21.
såsom sådant. Inom större akademiska konsistoriet förekom icke keller
någon sådan anmärkning, utan till omröstning framställdes samma yrkanden
som inom fakulteterna, nämligen å ena sidan prokansleriatets
bibehållande med fortfarande rätt till yttrande i befordringsfrågor, å
andra sidan prokansleriatets bibehållande utan sistnämnda rätt. Majoriteten
anslöt sig till det förra yrkandet, prokansleriatets bibehållande med
den ställning, som kommitterade föreslagit. I Lund framställdes under
ärendets behandling inom fakulteterna på två håll, nämligen i filosofiska
fakultetens båda sektioner, förslag om ämbetets fullständiga afskaffande.
Motiveringen för förslagen utgick också här närmast från befordringsfrågorna,
hvilkas handläggning af prokanslern man ansåg olämplig, men
därjämte framhölls, dels att med dessa frågors undantagande från prokanslerns
befogenhet ämbetets enda viktigare uppgift skulle försvinna,
dels att prokansleriatet i sin helhet vore en föråldrad institution. I
den ena af fakultetens två sektioner, den humanistiska, uttalade sig
majoriteten (5 röster mot 4) för ämbetets afskaffande, i den andra, den
naturvetenskapliga, blef utgången motsatt, i det att endast 3 medlemmar
röstade för upphäfvandet, men 5 emot; af dessa senare
önskade dock flertalet, att ämbetets förening med biskopsstolarne i
Uppsala och Lund skulle försvinna och prokanslern hädanefter utses
genom val. öfriga fakulteter lämnade prokansleriatet utan anmärkning;
endast en medlem af den juridiska fakulteten anslöt sig till förslaget
om dess afskaffande. Det större akademiska konsistoriet afvisade detta
förslag med stor majoritet (12 röster mot 2) och förordade prokansleriatets
bibehållande enligt kommitténs hemställan.
Universitetsmyndigheternas yttranden öfver kommitténs förslag fingo
hvila i flera år, innan frågan om de nya statuterna togs till behandling
af regeringen, och när detta skedde, tillkallade regeringen för ytterligare
beredning af vissa viktigare spörsmål några sakkunnige från båda ståtsuniversiteten
och från Karolinska institutet. Deras förslag, af 1907,
ansluter sig i fråga om prokanslern till den äldre kommitténs, dock med
den viktiga förändring, att prokanslerns befattning med befordringsärenden
ströks, i enlighet medtdet yrkande, som år 19Ö2 framställts af bebåda
Uppsalafakulteterna. Öfver vissa af de sakkunniges förslag infordrades
nya yttranden från de akademiska myndigheterna, men i remissen ingick
denna gång icke de delar af statuterna, som berörde prokanslern,
och om dessa delar kommo myndigheterna alltså icke att uttala sig.
I Lunds större akademiska konsistorium bragtes frågan visserligen på
tal i form af yrkanden, att konsistoriet skulle afstyrka de sakkunniges
förändring af kommittéförslaget och förorda detta senare oförändradt,
5
Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (AV T) Utlåtande AV 21.
likasom år 1903 kade skett (alltså med bibehållande af prokansler^
yttranderätt i befordringsärenden), men detta yrkande fann sig konsistoriet,
på grund af remissens lydelse, icke kunna upptaga till behandling.
De statuter, som af Kungl. Maj:t slutligen utfärdades (d. 27 nov.
1908), bestämde prokansler^ ställning fullständigt i enlighet med de
sakkunniges förslag. Prokanslerns befattning med befordringsärenden
upphörde alltså; i öfrig! bief hans uppgift och befogenhet angifven på
det sätt, som universitetskommittén år 1901 förordat.
Åt denna redogörelse för tillkomsten af nu gällande bestämmelser
om prokanslersämbetet framgår, dels att dessa bestämmelser nyss blifvit
rtmderade, dels att vid universiteten själfva någon allvarligare opinion
för ämbetets afskaffande icke gjort sig märkbar. I Uppsala bär intet
yrkande i denna riktning framkommit; de kraf, som där blifvit framställda
rörande prokanslerns ställning, nämligen upphäfvande af hans
befattning med befordringsfrågor, äro genom de nya statuterna uppfyllda.
I Lund har däremot förslag om ämbetets upphäfvande blifvit
framställdt, men synnerligen stark anslutning har detta förslag icke
heller där vunnit, och den allvarligaste anmärkning mot ämbetet, som
framfördes till stöd för förslaget, var äfven där prokanslerns yttranderätt
i fråga om befordringar samt har med denna yttranderätt försvunnit,
An mindre har vid universiteten någon allmännare önskan framträdt om
ämbetets ombildning till likhet med kanslerns, alltså dess besättande genom
val, såsom motionären alternativt förordat.
Under sådana förhållanden anser sig utskottet icke hafva anledning
att närmare ingå på frågan om den karaktär och betydelse, som
prokanslersämbetet för närvarande kan äga. Utskottet måste anse, att
tillräckliga skäl icke blir vit anförda för att från Riksdagens sida framkalla
något sådant yrkande, som motionären föreslår.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
• ''
att herr Starbäcks ifrågavarande motion icke måtte
till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 april 1910.
Å utskottets vägnar:
NILS EDEN.
2
*
Bin. till Riksd. Urat. 1910. 9 Samt. 2 Afd. 2 Band. 20 Höft.
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 1) Utlåtande Nr 21.
Reservation
af herr Waldén.
*>
STOCKHOLM. ?. A. NYMANS EFTERTID 1B10-