Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1910 kl. 3 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t rörande upphäfvande af föreskriften om lärjungarnas
vid de allmänna läroverken obligatoriska kyrkobesök.

I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 192, har herr Starbäck
hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om
sådan ändring i läroverksstadgan, att lärjungarnas obligatoriska kyrkobesök
afskaffas.»

Med afseende å motiven till sitt förslag hänvisar motionären till en liknande
motion, som af honom väcktes vid 1904 års riksdag, och i hvilken han
föreslog en skrifvelse till Kungl. Maj:t med hemställan, att vederbörande paragraf
i läroverksstadgan måtte erhålla lydelsen: »Rektor må i samråd
med läroverksstadens prästerskap minst en gång i månaden å lämpligt rum
anordna skolgudstjänst med frivilliga besök af läroverkets ungdom.» Han
åberopar i denna sin motion Luleå läroverkskollegii skrifvelse af den 26
maj 1902 till Konungen, hvilken skrifvelse utmynnade i eu begäran, att
»Kungl. Maj:t täcktes medgifva Luleå högre allmänna läroverk dispens
från tillämpandet af § 21 i skolstadgan samt rätt att i stället minst en
gång i månaden anordna skolgudstjänster i stadens kyrka med frivilliga
'' Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 13 Höft. (Nr 13.). t

Motionen.

Motiven.

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 13.

besök af skolungdomen.» Denna skrifvelse remitterades till Härnösands
domkapitel, blef där afstyrkt, men blef dock i kungl. resolution af 19
sept. 1902 bifallen, så att befrielse från § 21 försöksvis medgafs från och
med läsåret 1902—1903 tills vidare »under villkor dock, att i Luleå stads
kyrka minst en gång i månaden under den tid undervisningen vid läroverket
pågår hållas särskilda skolgudstjänster, afsedda för frivilligt deltagande från
lärjungarnas sida.» Sedermera aflätos från Umeå, Härnösands och Malmö
läroverkskollegier liknande skrivelser, hvilka af respektive domkapitel afstyrktes
och äfven blefvo af Kungl. Maj:t afslagna, »enär den af Kungl.
Maj:t tillsatta läroverkskommittén i sitt den 8 december 1902 afgifna betänkande,
öfver hvilket utlåtande infordrats från vederbörande myndigheter,
föreslagit ändring af berörda § 21 i läroverksstadgan samt frågan härom
är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.» Skrifvelsen från Umeå läroverks
kollegium var tillstyrkt såväl af skolans inspektor som af stadens
kyrkoherde T. H. Svartengren, hvilken senare bland annat uttalade: »De
motiv, som tala till förmån för denna anhållan, äro endast två, men väga
så mycket, att nådigt afseende verkligen kan på dem fästas. Vår svenska
högmässa är för lång för ungdomen. Söndagsgudstjänsten räcker här 1 s|4
timme och ofta ej mer än 1 x|3 timme; men äfven detta senare tidsmått
är för långt för de unga, som ej äro vana att sitta stilla mera än 1 timme
i sänder. Lärjungarna i läroverkets nedre och nedersta klasser förmå
icke hålla uppmärksamheten spänd ens så länge. Predikan i den vanliga
högmässan tager icke hänsyn särskilt till ungdomens behof.»

Motionären sammanfattar i sin motion år 1904 till sist de skäl, som tala för
ett upphäfvande af skolungdomens obligatoriska gudstjänster, på följande sätt:
»Söndagsfirandet lider af tvång; det bör vara lika för all skolungdom, såväl
folkskolans som elementarläroverkens, såväl den manliga som kvinnliga; det är
svårt att inse, att lokala förhållanden må kunna inverka, så att å somliga
orter fullständig eller större frihet råder mot annorstädes; predikan är ej
lämpad för skolungdomen, allra minst för de lägsta klasserna, och högmässogudstjänsten
är för lång. Till dessa i och för sig talande skäl kommer
ännu ett. I föreliggande kungl. proposition i läroverksfrågan har en
förlängning af läsåret till 38 veckor föreslagits. Ehuruväl, om detta förslag
kommer att fastställas, samtidigt en utsträckning af loftiderna i olika
klasser torde komma att äga rum, är särskilt mot slutet af läsåret faran
för öfveransträngning för handen, och hvilken betydelse verkliga frisöndagar
under sådana omständigheter komma att äga, ligger i öppen dag.»

Denna motion af 1904 blef af Andra kammarens dåvarande tillfäl -

3

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (Nr 2) Utlåtande Nr 13.

liga utskott nr 1 afstyrka men 4 reservanter anslöto sig till motionens
yrkande. Reservanternas förslag blef ock af Andra kammaren utan votering bifallet.
När frågan sedan gick till Första kammaren, hemställde visserligen dess
första tillfälliga utskott om afslag, och detta blef äfven kammarens beslut, hvadan
frågan förföll. Men i sin motivering ställde sig denna kammares utskott synnerligen
välvilligt till motionen, i det att utskottet yttrade: »Första kammarens
utskott finner visserligen en ändring i § 21 af gällande läroverksstadga vara
af behofvet påkallad i syfte att mera än hittills bygga lärjungarnas gudstjänstbesök
på frivillighetens grund, liksom utskottet anser, att särskilda
skolgudstjänster, såvidt möjligt, böra anordnas, hvilka genom eu förkortad ritual
samt predikans lämpande efter skolungdomens behof och förståndsutveckling
mera än den nuvarande högmässogudstjänsten kunna vara ägnade
att hos den uppväxande ungdomen väcka och underhålla den religiösa
känslan.» Såsom anledning till afslagsyrkandet anfördes endast, att
frågan om ändring i denna paragraf vore beroende på Kungl. Maj :ts pröfning.
I följd häraf och då anledning funnes att antaga, det Kungl.
Maj:t vid frågans afgörande komme att fästa tillbörligt afseende vid de
af utskottet angifna synpunkter, hade utskottet icke funnit det vara behöfligt
eller ens lämpligt, att Riksdagen under dåvarande förhållanden i
skrifvelse till Kungl. Maj:t uttalade sin anslutning till ett bestämdt formuleradt
förslag till stadgande i förevarande afseende. I Första kammaren
gjordes ingen invändning mot detta utskottets uttalande.

Vid den nya läroverksstadgans utfärdande år 1905 blef emellertid
frivillighet i lärjungarnas gudstjänstbesök icke genomförd. I denna stadga
föreskrifves liksom i den förut gällande af år 1878 obligatoriskt bevistande
af gudstjänsterna, men under det att 1878 års stadga bestämde, att lärjungarna
hvarje sön- och högtidsdag skulle bevista högmässogudstjänsten,
stadgade § 24 i 1905 års läroverksstadga följande: »Sön- och helgdagar
böra lärjungarna, så ofta och i den ordning Eforus på rektors förslag
bestämmer, bevista högmässogudstjänsten eller särskild! anordnad skolgudstjänst;
dock äge rektor att i särskilda fall för lärjunge medgifva annan
ordning för gudstjänstbesök eller därifrån meddela befrielse.»

Sedan år 1904 har frågan icke varit före i Riksdagen, men vid all -

4

Första Kammarens Tillfälliga Utsicotts (Nr 2) Utlåtande Nr 13.

manna svenska läraremötet i Falun år 1909 fattades följande, af motionären
återgifna resolution: »Mötet anser, ätt lärjungarnas obligatoriska
kyrkobesök böra afskaffas och ersättas med frivilliga gudstjänster, som om
möjligt anordnas på lämpliga tider genom rektors försorg.» Resolutionen
föregicks af ett inledningsföredrag, som af motionären återgifves efter Pedagogisk
tidskrift 1909, och i hvithet skälen för reformen äro i korthet
sammanförda. Där påpekas sålunda först, att i vissa läroverk gudstjänstbesöken
faktiskt redan äro frivilliga och binge varit det, nämligen hufvudstadens
samtliga läroverk och ett eller annat i landsorten. Där yttras
vidare, att påbudet om obligatoriska kyrkobesök innebär ett tvång för
lärare och lärjungar vid de allmänna läroverken, hvilket i vårt samhälle
är fullkomligt enastående, i det att hvarken folkskolor eller seminarier, flickskolor
och andra privatläroverk därtill hafva någon motsvarighet. Kyrkobesöken
böra, säger inledaren, för de allmänna läroverkens lärjungar likaväl
som för andra vara deras egen och familjens sak, och han påpekar, huru
tvånget torde verka menligt i stället för gynnsamt på ungdomens religiositet,
väcka leda och olust vid kyrkogången. Han erinrar också därom, att Stockholmsläroverkens
lärjungar icke kunna sägas brista i religiösa intressen,
ehuru de befriats från detta tvång, och att de frivilligt besöka både kyrkor
och särskilda skolgudstjänster.

Andra kammarens
utskotts
utlåtande.

Andra kammarens första tillfälliga utskott, till hvilket ifrågavarande
motion varit hänvisad, har funnit de skäl, som framförts för att aflysa gudstjänsttvånget
från de allmänna läroverken, mycket behjärtansvärda och anför vidare:
»För nutida uppfattning ligger det i hvarje religionsöfnings väsen, att den bör
ske frivilligt, och erfarenheten bestyrker, att detta måste gälla äfven ungdomen
i skolorna. För lärjungarna i de läroverk, där gudstjänsten är
obligatorisk, ter den sig i många fall som ett tvång, en prestation, hvilken
man om möjligt vill komma ifrån, och det är uppenbart, att den religiösa
andakten måste häraf lida. Att leda och olust vid kyrkogången alltför
ofta blir en frukt af gudstjänsttvånget, såsom inledaren vid 1909 års läraremöte
framhållit, är en sanning, som både lärare och forna lärjungar vid
de allmänna läroverken nog måste bestyrka. I fråga om de yngre lärjungarna
gäller härvidlag särskildt, att gudstjänsten för dem är alldeles för
lång och både ritual och predikan alltför svårfattliga; hos de äldre åter

5

Förda Kammarem Tillfälliga UtsTcotts (Nr 2) Utlåtande Nr 13.

verkar känslan af tvång med kela sin styrka. På så sätt komma de obligatoriska
gudstjänsterna faktiskt att motverka sitt eget ändamål.

Om utskottet sålunda måste anse, att de obligatoriska gudstjänstbesöken
böra afskaffas vid de allmänna läroverken, så har utskottet å
andra sidan också uppmärksammat, att åtgärder böra kunna vidtagas,
som på ett bättre sätt lämpa sig efter skolungdomens religiösa förutsättningar.
Ett godt uppslag härtill synes utskottet ligga i de barn- och
ungdom sgudstjänster, som här och hvar börjat anordnas i kyrkorna med
eu förkortad, efter de unga åhörarna lämpad predikan och en förenklad
ritual. Om sådana gudstjänster blifva vanliga, är det själffallet, att också
de allmänna läroverkens lärjungar kunna hänvisas till dem, t. ex. genom
tillkännagifvanden i skolorna på lämpligt sätt, men naturligtvis alltid så,
att frivilligheten i kyrkobesöket icke trädes för nära. Det är synbarligen
en sådan anordning, som åsyftas i läraremötets anförda resolution, då där
förordas »frivilliga gudstjänster, som om möjligt anordnas på lämpliga tider
genom rektors försorg.» Det är emellertid tydligt, att om, såsom utskottet
anser lyckligast, de nya frivilliga gudstjänsterna blifva allmänna
barn- och ungdomsgudstjänster, omsorgen om deras anordnande icke kan
åläggas endast rektor vid vederbörande allmänna läroverk, utan att dessa
gudstjänster i så fall böra komma till stånd genom ett samarbete mellan flera
undervisningsanstalter och församlingens prästerskap. Naturligtvis låter det
också tänka sig, att på platser, där förhållandena därtill särskild! föranleda,
gudstjänster hållas för läroverksungdomen ensam. Huru i detta, stycke
bör förfaras, måste öfverlämnas åt en blifvande utredning att närmare
klargöra.

Under sådana förhållanden anser utskottet i likhet med motionären,
att det yrkande, som från Riksdagens sida bör i saken göras, kan inskränkas
till ett upphäfvande af läroverksungdomens obligatoriska gudstjänsttvång.
»

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde Andra kammarens första
tillfälliga utskott, att Andra kammaren för sin del behagade besluta, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring
i läroverksstadgan, att lärjungarnas obligatoriska kyrkobesök afskaffas.

Vid sammanträde den 12 nästlidne mars beslöt Andra kammaren^ns beslut.
med 143 röster mot 63 att bifalla utskottets betänkande. Minoriteten

Första kammarens
utskotts
yttrande.

6 Första Kammarens Tillfälliga (Utskotts Nr 2) Utlåtande Nr 13.

röstade för att ett af herr von Schéelc under öfverläggningen framställdt
yrkande, att Andra kammaren för sin del måtte besluta, att Eiksdagen
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i läroverksstadgan,
att lärjungarnas gudstjänstbesök mera än hittills bygges på frivillighetens
grund, äfvensom att föreskift måtte gifvas om särskilda skolgudstjänsters
anordnande, indika genom förkortad ritual samt predikans
lämpande efter skolungdomens behof och förståndsutveckling mera än den
nuvarande högmässogudstjänsten kunna vara ägnade att hos den uppväxande
ungdomen väcka och underhålla den religiösa känslan.

Sistnämnda yrkande sammanfaller, såsom synes, med Första kammarens
tillfälliga utskotts vid 1904 års riksdag gjorda, här ofvan relaterade
uttalande i ämnet.

Af såväl Andra kammarens första tillfälliga utskotts ofvan återgifna
betänkande som af den i Andra kammaren hållna öfverläggningen i ärendet
framgår, att samma kammares beslut innebär förslag om fullständigt
upphäfvande af läroverksungdomens obligatoriska gudstjänstbesök, vare sig
dessa äga rum i församlingskyrka eller i annan till gudstjänst använd lokal,
t. ex. läroverkssal. Med ordet »kyrkobesök» i kammarens beslut måste således
förstås detsamma som »gudstjänstbesök». Detta åter leder till, att kammarens
beslut skulle kunna anses innebära framställning, att äfven andaktsstunder
vid läroverken, t. ex. morgonbön, skulle blifva frivilliga.
Sådant synes detta utskott vara att gå för långt.

Utskottet delar emellertid Andra kammarens åsikt, att de vanliga
högmässogudstjänsterna särskildt genom sin längd icke äro väl lämpade
för ungdomen, samt att det vore synnerligen önskvärd!, att i stället särskilda
slcolgudstjänster mera än hittills skett anordnades, hvilka vore bättre
ägnade att tillgodose skolungdomens religiösa behof.

Huruvida sådana skolgudstjänster böra göras helt och hållet frivilliga
äfvensom sättet för deras anordnande i öfrigt synes dock böra blifva
föremål för närmare utredning.

Utskottet hemställer därför,

att Första kammaren endast så till vida ville biträda
Andra kammarens beslut i ärendet, att Första
kammaren beslutar, att Eiksdagen måtte i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i läroverks -

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 13.

stadgan, att lärjungarnas obligatoriska bevistande af
de vanliga högmässogudstjänsterna måtte upphöra och
att dessa, i den män så kan finnas lämpligt, blefvo ersatta
af särskilda skolgudstjänster.

Stockholm den 26 april 1910.

På utskottets vägnar:

H. BIÖRKLUND.

Herr Hult har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i utskottets
behandling af detta ärende.

Stockholm 1910. Kung!. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.