14
Statnits kottets Utlåtande Nr 90.
Nr 90.
Ankom till Riksdagens kansli den 24 maj 1910 kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre
Gautsträsk. (4:e Afd.)
I en den 4 april 1910 till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande
behandling öfverlämnad proposition, nr 133, har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,
att till anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre Grautsträsk
genom upprensning af Bräskaforsen i Sorsele socken af Västerbottens
län bidrag må, under villkor att Sorsele socknemän bidraga till
företaget med minst 3,000 kronor och förbinda sig att för framtiden
underhålla farleden, kunna lämnas från det af Riksdagen anvisade anslag
till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre,
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder utan iakttagande
af det för tillgodonjutande af statsbidrag från ifrågavarande anslag i
allmänhet stadgade villkor att statsbidraget icke må utgå med högre
belopp än två tredjedelar af den för företaget beräknade kostnaden.
Föredragande departementschefens anförande till åberopade statsrådsprotokollet
är af följande lydelse:
»Inom Sorsele socken af Västerbottens län, hvilken socken har en
längs de naturliga dalgångarna i sydost-nordvästlig riktning långsträckt ytform
med en areal af 7,835 kvadratkilometer och år 1908 hade eu folkmängd
af 3,313 invånare, finnes för närvarande endast en enda ordnad
kommunikationsled utförd, nämligen den landsväg, som under 1880-talets
första del anlades från Lycksele upp till Sorsele kyrkplats. Denna landsvägs
längd inom Sorsele socken utgör i rundt tal 55 kilometer. Under
1890-talet har sedermera visserligen byggts väglinjenHolmfors—Malå, men
af denna faller endast 3,5 kilometer inom Sorsele socken. Den del af sock
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
15
nen, som ligger ofvanför kyrkplatsen och livilkens längd från kyrkan
upp till norska gränsen är fågelvägen omkring 130 kilometer, är vid sina
förbindelser med den öfriga delen af socknen och länet särskild! sommartiden
i hufvudsak hänvisad till de sjöar och öfriga roddbara delar
af vattendrag, som bildas af Vindelälfven och Juktån.
Vid Sorsele kyrka, som är belägen på en holme i Vindelälfven,
bildar denna älf ett lugnvatten, benämndt Nedre Gautsträsk, som börjar
omkring 10 kilometer ofvan kyrkan vid den fors, Bräskafors, genom
hvilken älfvens omkring 40 kilometer långa egentliga källsjö, Storvindeln,
har sitt utlopp. Detta lugnvatten afbrytes omkring 3 kilometer
nedanför kyrkan af Stensundsforsen.
Nedanför denna sistnämnda fors, hvars fallhöjd är omkring 6,4
meter, vidtager ytterligare ett lugnvatten med omkring 16 kilometers
längd.
Länge har varit på tal att antingen genom båda eller endera af de
sagda forsarnas rensning eller kanalisering bilda en sammanhängande
farled af respektive omkring 72 eller 55 kilometers längd. Sålunda
anhöllo Sorsele socknemän redan i september 1901 hos Kungl. Maj:t om
statsbidrag för upprensning eller kanalisering af Bräskaforsen, hvarigenom
ångbåtsled skulle kunna åvägabringas efter sjöarna Nedre Gautsträsk
och Storvindeln från Stensundsforsen förbi Sorsele kyrkstad upp
till Gillisnuoleforsen. Därjämte anhöllo socknemännen, att förordnande
måtte meddelas för vederbörande tjänsteman att på statens bekostnad
upprätta plan och kostnadsförslag för arbetet.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande af den 6 december
1901 meddelade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att förutom de vägundersökningar,
som på 1870-talet verkställts för utredning om lämpligaste
landsvägsförbindelse med Norge genom Västerbottens län, hvarvid
undersöktes äfven en sträckning efter Vindelälfvens dalgång fram
till riksgränsen, undersökningar därefter verkställts för vinterväg i
samma sträckning. Enligt därvid uppgjordt förslag skulle i vintervägen
ingå lugnvattnen omedelbart ofvan och nedan Bräskaforsen. Att den
nu föreslagna vattenvägen skulle på ett synnerligen lämpligt sätt afhjälpa
den brist, som vidlådde endast en vinterväg utefter samma sträcka,
ansåg styrelsen vara tydligt. Behofvet af lättad samfärdsel för orterna
väster om Sorsele kyrka hade ock enligt styrelsens mening så till vida
erkänts, att det föranledt ny undersökning för bygdeväg mellan Sorsele
och det omkring 30 kilometer ofvanför Storvindeln belägna Öfre
Gautsträsk.
in
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
Med anledning af Sorsele socknemäns förenämnda ansökning'' beslöt
Kungl. Maj:t den 24 januari 1902 att för undersökning af och uppgörande
af arbetsplan för ordnande af den ifrågasatta farleden anvisa ett
statsbidrag af 1,200 kronor. I sammanhang härmed anbefallde Kungl.
Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att draga försorg om undersökningens
verkställande.
Sedermera har distriktschefen i öfre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
majoren E. M. Öhman, åt hvilken väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppdragit att verkställa nämnda undersökning, uppgjort
plan till den ifrågasatta farledens anordnande antingen enligt alternativ 1
genom Bräskaforsens upprensning med däraf föranledd sänkning af
Storvindeln, så att utloppet genom forsen skulle utan slussanordning
direkt användas såsom farled vid olika vattenstånd, eller ock enligt alternativ
II genom slussledsförbindelse vid sidan af Bräskaforsen utan att
hittillsvarande vattenhöjdsförhållanden i Storvindeln komme att ändras.
Kostnaden för farledens anordnande har af majoren öhman beräknats
enligt alternativ I till 33,000 kronor och enligt alternativ II till 125,000
kronor.
I det till planen hörande betänkandet anför majoren Öhman, bland
annat, följande.
En afsevärd lättnad i kommunikationshänseende för i första hand
de längs öfre delen af Vindelns vattendrag bosatta inbyggarna skulle
utan tvifvel vinnas, därest den 40 kilometer långa sjön Storvindeln förbundes
i direkt farled förbi Bräskaforsen med det nedanför belägna
Nedre Gautsträsket, invid hvars sydliga del Sorsele kyrkplats är belägen.
Genom eu sådan anordning skulle åvägabringas en omkring
55 kilometer lång sammanhängande farled från den vid landsvägens
ändpunkt belägna kyrkplatsen upp till Gillisnuoleforsen, hvilken kommunikationsleds
betydelse för de ofvanliggande karga, från mera
ordnade förhållanden aflägset liggande trakterna Öhman anser vara
påtaglig.
Storvindeln, som nedanför Gillisnuoleforsen har en ytvidd af 60
kvadratkilometer, har i allmänhet starkt lutande stränder samt inga
eller åtminstone mycket obetydliga ängsmarker, som kunna anses vara
berörda af en eventuell sänkning af sjöns vattenstånd. Enligt samstämmiga
uppgifter från med vattendjupsförhållandena kunniga personer
är minsta djupet under sommarlågvattenytorna i såväl Storvindelns som
Nedre Gautsträskets längsgående hufvudfarleder betydligt större än 3
meter.
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
17
Efter Bräskaforsens upprensning på sätt alternativ I upptager,
kommer Storvindelns lågvattenyta, enligt hvad Öliman uppgifver, att
sänkas sommartiden högst 0,90 meter under hittillsvarande lågvattenstånd,
samtidigt som högre vattenytor äfven blifva allt efter olika
höjder 0,50 å 0,90 meter lägre än de varit hitintills. Vintertiden torde
lågvattenytan komma att sänkas ända intill 1,80 meter lägre än den
hittills förekommande.
Därest inga afgörande intressen förefinnas emot en upprensning af
Bräskaforsen och däraf följande sänkning af Storvindeln, synes, enligt
hvad Öhman framhåller, valet mellan de föreliggande förslagen till
farled vara gifvet till förmån för alternativ I. Ty oafsedt den ojämförligt
mycket lägre kostnaden för sagda alternativ, tala för dettas utförande
den större utvecklingsmöjligheten af trafiken, som ligger däri
att farkosternas dimensioner kunna afsevärdt ökas utan att vara bundna
i maximimått af en murad sluss, och att passerandet af Bräskaforsen
kan ske snabbare utan eljest oundvikligt uppehåll för slussens manövrerande,
och vidare den omständigheten att farleden icke tarfvar årliga
trafikutgifter i form af ersättning till slussvakt, hvilken väl icke helt
och hållet kan undvaras vid eventuell slussled. Slutligen talar till
förmån för detta alternativ, att upprensningen knappast kan kräfva
andra än på sin höjd högst obetydliga underhållskostnader, hvadan
några passageafgifter vid detta alternativ icke torde böra förekomma,
något som däremot säkerligen icke skulle kunna undvikas, därest farleden
bygges såsom slussledsförbmdelse med, förutom den ofvannämnda
trafikkostnaden, det oundvikliga underhållsarbetet för slussledens olika
anläggningar.
Hos Kungl. Maj:t hafva nu kontraktsadjunkten Hjalmar Alner och
folkskolläraren Olof Selinus, jämlikt dem af Sorsele socknemän å kommunalstämma
den 8 mars 1908 meddeladt uppdrag, anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte anvisa medel till farledens utförande uteslutande på statens
bekostnad enligt alternativet I i förslaget.
/ill stöd härför hafva sökandena anfört, att kommunen på grund
af såväl dess egen som de enskilda socknemännens skuldbörda icke är
i stånd att ansvara ens för någon del af kostnaden för farleden i fråga.
Vidare hafva sökandena framhållit önskvärdheten af att företaget må
kunna snarast möjligt påbörjas, så att arbetsförtjänst därigenom skulle
kunna beredas de till följd af den under år 1907 inträffade missväxten
nödlidande inom orten.
Bill. till liihsd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 68 Haft.
3
18
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att yttra sig öfver socknemännens ifrågavarande framställning,
har styrelsen anhållit om yttrande i ärendet från Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länet.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har därvid tillstyrkt arbetets utförande
i enlighet med alternativ I; och som Sorsele sockens ekonomiska
bärkraft är särdeles svag och 1907 års felslagna skörd än ytterligare
torde komma att förminska kommunens bärighet, har Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, med vitsordande af företagets synnerliga nytta och
behöflighet för orten, anhållit, att styrelsen måtte hemställa om anslag
till arbetets utförande uteslutande af statsmedel.
För egen del har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånigt
utlåtande den 15 maj 1908 uttalat såsom sin åsikt, att det vore af
största vikt, att farleden snarast kommer till utförande; och har styrelsen
funnit de af sökandena och Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anförda skälen för företagets bekostande uteslutande af statsmedel synnerligen
behjärtansvärda.
Hvad beträffar valet mellan de båda alternativa förslagen till farledens
anordnande, förordar väg- och vattenbyggnad sstyrelsen i likhet
med majoren Ohman alternativet I. Från teknisk synpunkt anser styrelsen
hinder ej möta för ett dylikt anordnande af farleden. Den af
majoren Öhman beräknade kostnaden för företagets utförande enligt
samma alternativ har styrelsen emellertid funnit väl lågt beräknad;
och anser styrelsen för sin del, att kostnaden torde böra beräknas till
38,000 kronor.
Genom farledens utförande enligt alternativet I kommer, framhåller
styrelsen, en sänkning af Storvindelns yta att äga rum, af majoren
Ohman beräknad till omkring 0,90 meter under sommarlågvattenstånd, ett
förhållande, som, i synnerhet då fråga är om sänkning af en så stor
sjö som Storvindeln, torde böra noga beaktas med hänsyn till ej mindre
de däraf berörda enskildes än äfven det allmännas intresse. Styrelsen
påpekar emellertid, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid
sitt ofvanberörda utlåtande fogat, bland annat, utdrag af protokoll,
hållet vid sammanträde den 20 mars 1908 med vederbörande kommuner,
trafikanter, strand-, bro-, fiske- och vattenverksägare samt andra,
hvilkas rätt kunde af företaget beröras, samt att af berörda protokollsutdrag
inhämtas, att de vid sammanträdet närvarande förordat alternativet
I och förklarat sig ej hafva något att invända mot farledens
inrättande.
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
19
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker därför farledens utförande
enligt alternativet I och detta på statens bekostnad.
Med afseende å sättet för företagets utförande anför styrelsen slutligen,
att styrelsen icke anser sökandena besitta nödiga förutsättningar
för att själfva kunna utföra ett företag af ifrågavarande slag än mindre
att så ordna och bedrifva arbetet, att säkerhet vinnes för att detsamma
må utan onödigt dröjsmål påbörjas och därefter skjmdsamt bedrifvas
samt för att den verkliga kostnaden ej må öfverstiga den beräknade.
Under dylika förhållanden skulle således, säger styrelsen, därest åt
sökandena anförtroddes att med åtnjutande af anvisadt anslag själfva
utföra arbetet utan skyldighet att bidraga med någon del af kostnaden
och utan skyldighet att ens ansvara för kostnad öfverskjutande den
beräknade, följden lätt blifva den, att arbetets fullbordande komme att
äfventyras och att staten finge vidkännas ökade kostnader därför. Ån
mindre torde genom arbetets öfverlämnande till sökandena någon möjlighet
uppstå till besparing å det anvisade anslaget.
I fall då —- vare sig på grund af vederbörandes oförmåga att
själfva bestrida kostnaden för allmänna arbetsföretags utförande till den
del, hvarför, jämlikt Riksdagens hithörande, af Kungl. Maj:t godkända
föreskrifter, anslag icke må af Kungl. Maj;t beviljas, eller af andra
orsaker — hela kostnaden för företaget funnits böra af statsmedel anvisas,
har Kungl. Maj:t plägat uppdraga åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att draga försorg om arbetets utförande på entreprenad helt
eller delvis.
Uti nu ifrågavarande fall torde emellertid enligt styrelsens mening
ett sådant förfarande icke böra ifrågakomma, enär därvid full säkerhet
ej kan erhållas för att arbetsförtjänst i största möjliga mån beredes de
nödlidande i orten. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner det därför
tjänligast, att styrelsen själf utför arbetet med tillhjälp af vederbörande
distriktstjänstemän på sätt och inom tid, som styrelsen kan finna
lämpligast.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 10 juni 1908 har landtbruksstyrelsen
anfört, att den i majoren Öhmans förslag förutsatta sänkningen
af sjön Storvindeln gifvetvis måste i viss män inverka på fiskbeståndet
i sjön. Mest skulle sänkningen skadligt inverka på beståndet
af vårlekande fiskar, såsom gädda och aborre. Emellertid är, anmärker
styrelsen, det ej dessa fiskarter, hvilka hafva största betydelsen
för fisket i Storvindeln, utan sik samt därnäst laxöring eller, såsom
20
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
denna fiskart äfven kallas, börsting eller börting, hvilka fiskarter enligt
för landtbruksstyrelsen tillgängliga uppgifter talrikast förekomma
i sjön.
Då några närmare uppgifter rörande fiskets i Storvindeln nuvarande
omfattning eller angående djupet invid sjöns stränder och dessas beskaffenhet
icke förefinnas, anser styrelsen det icke vara möjligt att noggrannare
uppskatta den skada, fisket i sjön komme att lida genom
Bräskaforsens upprensande, på sätt blifvit föreslaget. Den omständigheten
att Storvindeln, såsom i handlingarna uppgifves, i allmänhet har
starkt lutande stränder anser landtbruksstyrelsen likväl häntyda därpå,
att berörda skada torde komma att blifva mindre, än om ett motsatt
förhållande ägt ruin.
Såsom allmänt omdöme om sänkningens inflytande på fiskerinäringen
torde enligt styrelsens åsikt kunna uttalas, att fiskerinäring af större
betydenhet därigenom icke skulle komma att lida väsentligt förfång.
Vidkommande därefter den inverkan, som utförandet af företaget
skulle komma att utöfva på jordbruket, anser landtbruksstyrelsen, att
företaget icke kan anses härutinnan utöfva något inflytande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen
för sin del uttalat den åsikt, att ur de intressens synpunkt, som landtbruksstyrelsen
i förevarande ärende har att bevaka, hinder mot bifall
till ifrågavarande ansökning icke möter.
1 infordradt underdånigt utlåtande den 24 augusti 1909 har vattenfallsstyrelsen,
som icke ansett sig böra afgifva yttrande om farledens
behöflighet eller nytta för orten, af de två utaf majoren Ohman
upprättade alternativa förslag till förbättrad farled funnit alternativ
I, innefattande upprensning af farleden, på grund af de billigare
byggnadskostnaderna vara att föredraga. Genom utförande af denna
upprensning skulle visserligen, påpekar vattenfallsstyrelsen, det lilla
vattenfallet mellan ifrågavarande sjöar komma att försvinna, men den
minskning i uttagbar vattenkraft, som därigenom skulle föranledas, ersättes
genom ökad fallhöjd i vattenfallen närmast ofvanför Storvindeln.
Ett tillgodogörande af vattenfallet niellan nämnda sjöar torde enligt
styrelsens mening dessutom knappast blifva ekonomiskt fördelaktigt och
skulle gifvetvis blifva det i ännu mindre grad, om det för tillgodoseende
af farledsintresset blefve nödvändigt att vidtaga anordningar för
farkosters slussande förbi ett eventuellt vattenverk därstädes.
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
21
Ej heller finner styrelsen de enligt alternativ" I föreslagna anordningarna
medföra några afsevärda olägenheter eller kostnader för en
framtida reglering af Storvindeln för vattenkraftsändamål.
Mot förslaget att kostnaderna för upprensningen skulle i deras
helhet gäldas af allmänna medel har vattenfallsstyrelsen icke funnit
anledning att göra annan erinran, än att ortsintressenterna principiellt
borde deltaga i kostnaderna om än till ringa del, på det att det måtte
konstateras, att verklig fördel för orten vinnes genom den föreslagna
farleden, och detta så mycket hellre som frågan numera kommit i det
läge, att det icke gäller ett snabbt igångsättande af för orten behöfligt
nödhjälpsarbete.
Kungl. Maj:t har därefter genom nådig remiss den 9 september
1909 anbefallt Kungl. Maj:ts befallningshafvande dels att, i anledning
af hvad vattenfallsstyrelsen anfört, afgifva underdånigt utlåtande, huruvida
och i hvad mån menigheter, bolag eller andra vederbörande, Indika
antagas komma att af den ifrågasatta farleden hafva nytta, numera anses
kunna bidraga till kostnaden för företaget, dels ock från vederbörande
infordra yttrande, huruvida de vilja förbinda sig att, därest farleden
kommer till stånd, framdeles underhålla densamma.
Till underdånig åtlydnad häraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i berörda afseenden från kronofogden i orten införskaffat upplysningar,
hvilka innefattas uti ett af denne afgifvet, af åberopade yttranden
från Holmsunds aktiebolag och Sandviks ångsågsaktiebolag
följaktiga memorial, hvaraf framgår, att af ifrågavarande företags utförande
ansetts vara hufvudsakligen intresserade, förutom nämnda två
bolag, Umeå älfs strömrensningsförening och Sorsele socken.
Både Holmsunds aktiebolag och Sandviks ångsågsaktiebolag vägra
att på något sätt bidraga till företagets genomförande, hvaremot Sorsele
socken, enligt beslut å kommunalstämma den 28 november 1909,
åtagit sig att bevilja 3,000 kronor till företaget äfvensom att ikläda
sig ansvar för det framtida underhållet, i händelse farleden, enligt alternativ
I, komme till stånd.
Sedermera har Umeå älfs strömrensningsförening eller, såsom föreningen
riktigare bör benämnas, Umeå och Vindelns strömrensningsförlagsaktiebolag,
på framställning om dess uttalande huruvida och
med hvilket belopp bolaget vore villigt att bidraga till ifrågavarande
arbetes utförande, genom bolagets styrelse gifvit undvikande svar, un-''
22
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
der förklarande att frågan skulle hänskjutas till ordinarie bolagsstämma,
samt att den åsyftade åtgärden enligt styrelsens mening ingalunda
skulle befordra flottningsföreningens intressen utan fastmer i afse värd
grad försvåra flottningsarbetet i älfven.
Andra af farleden i fråga intresserade menigbeter och bolag än
de nu nämnda finnas, enligt livad Kungl. Maj:ts befallningshafvande
meddelar, icke, och bidrag till kostnaderna för upprensningen torde ej
heller vara att påräkna från andra vederbörande, så att det öfverhufvud
taget icke alls lärer vara att förvänta något bidrag från orten
till kostnaderna utom till den ringa del, Sorsele socken åtagit sig att
bestrida desamma.
Vid sådant förhållande har Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i
underdånigt utlåtande den 10 mars 1910, under åberopande af sitt i
ärendet tillförene gjorda uttalande, hemställt, att, då Sorsele sockens
ekonomiska bärkraft är synnerligen svag och föreslagna farleden är af
allmän nytta och till verklig fördel för orten, arbetet måtte utföras uteslutande
af statsmedel, samt att medel för upprensningens påbörjande
redan under innevarande år måtte anvisas, på det att befolkningen
måtte beredas tillfälle till arbetsförtjänst, hvaraf den dess mer är i behof,
som virkesutdrifningar inom socknen innevarande vinter och vår
ej komma att äga rum i följd däraf, att hvarken vid kronovirkesauktionerna
i länet förliden höst eller sedermera antagliga köpeanbud erhållits
å utbjudna virkespartier från kronans skogar, och de arbetstillfällen,
som annars därigenom skulle uppstått, beröfvats befolkningen.
Såsom framgår af den lämnade redogörelsen för myndigheternas
utlåtanden, torde vara ståltät utom allt tvifvel, att den ifrågasatta farleden
mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk skulle blifva af synnerlig
nytta för en betydande del af Sorsele socken, som nu till största
delen är i saknad af samfärdselvägar. Det har visserligen ifrågasatts,
att en enklare väg af den s. k. ödebygdstypen skulle anläggas från
öfre Gautsträsk eller Ammarnäs till Storvindeln och vidare utefter Storvindelns
norra strand till den vid Sorsele kyrkplats mötande allmänna
landsvägen inom Sorsele socken. Emellertid har denna fråga tillsvidare
undanskjutits i afbidan på fullbordandet af en annan väg af samma
typ från södra ändan af Stor-Uman inom Stensele socken till Tärna
gamla kyrkplats, så att närmare erfarenhet kan vinnas rörande lämpligheten
af dylika vägar i dessa trakter. I hvarje fall lärer en sådan
enklare väg inom Sorsele socken icke kunna ersätta den nytta, som
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
23
skulle beredas befolkningen genom nu ifrågavarande företag, som afser
att öppna en för ångbåtsfart anpassad farled af omkring 55 kilometers
längd. Jag anser därför synnerligen önskvärdt, att farleden snarast
möjligt kommer till stånd.
Ytterligare en omständighet, som talar för arbetets utförande, är
angelägenheten att bereda ortsbefolkningen, för hvilken följderna af
1907 års felslagna skörd ännu torde vara kännbara, tillfälle till arbetsförtjänst,
hvaraf stort behof, på sätt Kung! Maj:ts befallningshafvande
närmare utvecklat, särskild! nu föreliffsrer.
Hvad angår de olika förslagen till farledens anordnande, torde det
af socknemännen omfattade och af vederbörande myndigheter tillstyrkta,
med alternativ I betecknade förslaget, som afser upprensning
af Bräskaforsen, obetingadt vara att föredraga. Om nämligen farleden
anordnas i öfverensstämmelse med detta förslag, blifva såväl anläggningssom
underhållskostnaderna ojämförligt mycket lägre, under det att farledens
trafikförmåga blir större, än om kanalled anordnas. Någon
nämnvärd olägenhet synes ej heller komma att uppstå genom den
sänkning af vattenståndet i Storvindeln, som skulle blifva en följd af
upprensningen.
Hvad beträffar farledsarbetets ifrågasatta utförande uteslutande på
statens bekostnad, torde det, såsom ock af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
framhållits, icke vara tvifvel underkastadt, att socknemännen äro
urståndsätta att af egna medel bekosta hela den tredjedel af arbetet,
som i regel förutsättes för statsbidrags erhållande.
_ Till belysning af hvilken oerhörd skattetunga hvilar på Sorsele
fattiga kommun ber jag få meddela följande uppgifter rörande kommunalskatt,
vägskatt och landstingsskatt i öre per kommunalfyrk i Sorsele
åren 1907—1909 samt angående utskylder till prästerskapet under
ecklesiastikåret 1896—1897, det sista år, för hvilket beräkning härom
finnes.
24
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
År, för hvars |
För jordbruksfastighet. |
För annan |
||||||||
K omm linål sk att |
Vägskatt |
Kommu-1 |
Till präster- skapet 1896-97 |
Kommunalskatt |
||||||
skatten utgått. |
till kyrka |
till folkskola |
å kom-munal-stämma |
in natura |
kontant |
till kyrka |
till folkskola |
å kom-munal-stämma |
||
öro. |
öre. |
öre. |
öre. |
öre. |
öre. |
öre. |
öre. |
öre. |
öre. |
|
1907............ |
18 |
57 |
73 |
50 |
100 |
312,2 |
} [ |
18 |
57 7 |
73 |
1908............ |
15 |
51 |
75 |
— |
123,3 |
277,7 |
| 62,5 | |
15 |
51 |
75 |
1909............ |
16 |
45 |
61 |
— |
106,7 |
241 ,i |
1 ( |
16 |
45 |
61 |
Trots kommunens ekonomiska läge hafva emellertid socknemännen,
för att visa hvilken stor betydelse de tillmäta tillkomsten af ifrågavarande
farled, åtagit sig att med 3,000 kronor bidraga till företaget.
Jag anser mig därför böra varmt förorda framställning till innevarande
års riksdag i syfte att, såsom vid några föregående tillfällen
skett i fråga om anslag från vägbyggnadsfonden, till upprensning af
Bräskaforsen bidrag från anslaget till bro- och hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder må kunna beviljas utan iakttagande af
villkoret att statsbidraget ej må öfverstiga två tredjedelar af kostnaden.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkning skulle kostnaderna
för företaget uppgå till 38,000 kronor. Enligt vanliga regler
skulle staten härvid bidraga med två tredjedelar eller omkring 25,300
kronor. I förevarande fall skulle emellertid kommunen erlägga allenast
3,000 kronor och staten 35,000 kronor eller således icke fullt 10,000
kronor utöfver hvad staten i allmänhet åtager sig.
I händelse hvad jag nedan går att föreslå vinner Riksdagens bifall,
torde jag framdeles få underställa Kungl. Maj:ts pröfning frågan
om fastställelse af plan för företaget samt om de närmare bestämmelser,
som böra i afseende å arbetets utförande meddelas.»
Utskottet, som väl behjärtat behofvet af bättre kommunikationer
för befolkningen i dessa aflägsna trakter och finner hvad Kungl. Maj:c
i syfte att tillgodose detta behof föreslagit värdt allt beaktande, har
dock funnit vissa betänkligheter möta mot att i frågans nuvarande läge
förorda bifall till Kungl. Maj:ts framställning. Då nämligen Storvindeln
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
25
fastighet. |
För öfriga beskattningsföremål. |
För samtliga |
|||||||
Kommu-nal-, väg-och lands |
I Till präster- skapet 1890—97 |
Kommunalskatt |
Kommu-nal-, Yäg-och lands-tingsskatt |
Till präster- skapet 1896-97 |
Landstings- skatt |
||||
Vägskatt |
till kyrka |
till folkskola |
å kom-munal-stämma |
Vägskatt |
|||||
öre. |
öro. |
| öre. |
öre. |
öre. |
öro. |
öre. |
öre. |
öre. |
öro. |
90 |
252,2 |
) | |
12 |
38 |
52 |
30 |
146,2 |
) | |
14,2 |
74 |
228,4 |
i - |
10 |
34 |
53 |
24,7 |
135,i |
3,° |
13,4 |
64 |
198,7 |
II 1 |
16 |
45 |
61 |
21,3 |
156 |
1 t |
12,7 1 |
är den enda större vattensamlaren efter Vindeläfven och denna floddal
med sitt stora vattenområde i följd häraf är utsatt för häftiga vattenflöden,
synes en reglering af vattenståndet i nämnda sjö med nödvändighet
komma att utöfva inverkan på hela flodområdet, och vill det vid
sådant förhållande synas utskottet af nöden att en fullständigare utredning
i detta afseende föregår beslut om den föreslagna upprensningen
af Bräskaforsen.
Härtill kommer, att, enligt hvad för utskottet meddelats, invid Sorsele
kyrkoplats finnes en till större delen staten tillhörig, mycket stor
och för odling lämplig mosse, hvars torrläggning, ifall Nedre Gautsträsks
vattennivå ej kan sänkas, skulle omöjliggöras.
Då fullständig utredning i nu berörda afseenden saknas och utskottet
vid sådant förhållande icke kunnat bilda sig en bestämd uppfattning,
huruvida de fördelar, som skulle vinnas genom företaget, motsvara de
olägenheter detsamma i andra afseenden skulle kunna medföra, och då det
vidare, i det läge frågan nu kommit, icke gäller ett snabbt igångsättande
af för orten behöfligt nödhjäpsarbete, anser utskottet frågan böra
uppskjutas, på det att eu närmare utredning må åvägabringas för att
vinna upplysning dels angående den inverkan, som Storvindelns ifrågasatta
sänkning kan hafva på en reglering af Vindelns vattensystem, dels
angående möjligheten och fördelarna af förenämnda invid Sorsele kyrkoplats
belägna mosses torrläggning.
Bill. till BiJcsd. Prot. 1910. -i Smil. 1 Afä. 68 Höft.
4
26
Statsutskottets Utlåtande Nr 90.
Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning för
närvarande ej må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 23 maj 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Reservation
af herr P. Olsson, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hafva följande lydelse:
»Utskottet, som ej har något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att till anordnande
af farled mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk genom
upprensning af Bräskaforsen i Sorsele socken af
Västerbottens län bidrag må, under villkor att Sorsele
socknemän bidraga till företaget med minst 3,000
kronor och förbinda sig att för framtiden underhålla
farleden, kunna lämnas från det af Riksdagen anvisade
anslag till understödjande af brobyggnader och,
företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning
af åar och farleder utan iakttagande af det för tillgodonjutande
af statsbidrag från ifrågavarande anslag
i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget icke må
utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för
företaget beräknade kostnaden.»